tisdag 30 december 2014

Graeme Simsion: Projekt Rosie


Strax före jul hade vi vår senaste bokcirkelträff, men det har inte blivit av att skriva om boken. Det vore ju synd om jag missar att skriva om den för den är väl värd att nämnas.

Graeme Simsions bok Projekt Rosie blev jag kär i redan på första sidan.

Jag kan ha hittat en lösning på Hustruproblemet. ... 
Förloppet startade när Gene absolut ville att jag skulle hoppa in och ta en föreläsning om Asberger syndrom... Tidpunkten passade synnerligen illa. .... just den kvällen hade jag avsatt nittiofyra minuter åt badrumsstädning. Jag ställdes inför valet mellan tre alternativ, varav inget var tillfredsställande.

1. Att städa badrummet efter föreläsningen, med förlorad sömn som följd och därmed nedsatt psykisk och fysisk prestationsförmåga.
2. Att skjuta fram städningen till nästa tisdag, med en åttadagarsperiod av försämrad badrumshygien som följd och därmed ökad risk för sjukdomar.
3. Att vägra att hålla föreläsningen, vilket skulle kunna förstöra vänskapen mellan mig och Gene.

Boken handlar om Don Tillman 39 år gammal som bestämt sig för att gifta sig. Nu gäller det bara att hitta en fru. Som det framgår redan på första sidan så lever Don ett väldigt inrutat liv. Inga impulshandlingar, utan allt ska ske enligt uppgjord plan. Till och med maten följer en veckoplan. Samma veckoplan varje vecka! Till exempel äter han hummer varje tisdag.

För att hitta den rätta hustrun så har han skapat ett frågeformulär som han spridit på datesiter. Nu gäller det bara att invänta den som machar precis. Naturligtvis stöter han på Rosie som inte matchar alls. Hon kommer in och vänder upp och ner på hans liv. Det vill säga "upp och ner" i Dons värld betyder att han frångår sina vanliga ritualer och får uppleva en massa nya saker.

Boken är galen, varm och rolig. Man skulle kunna bli tokig på den stelbenta Don, men det blir inte jag. Han har ju alltid sin logiska förklaring till varför han gör som han gör och han är snäll och vill alla väl. Visst blir livet enklare med lite rutiner, men det ska nog stanna vid lite rutiner. Jag planerar inte badrumsstädning på minutnivå. En bra idé kan i alla fall vara att planera att läsa den här boken.




fredag 26 december 2014

Julklappar

När det blir "rätt" julklapp så är det lika roligt att ge bort som att få. Roligast är det med hemgjorda julklappar. Att börja i god tid är inte lätt så oftast sitter jag i sista minuten och försöker få sista klappen färdig. Så blev det i år också, men jag fick ge upp Jag hann inte färdigt.

I min familj känns det inte som ett problem att inte hinna färdigt, vi har en slags tradition av att slå in halvfärdiga saker. Det har hänt mer än en gång att jag fått tyg och löfte om ett klädesplagg i julklapp av mamma. Det är inga tomma löften utan snart efter jul så har det blivit färdigt. Helt ok, enligt mig.

Nu fick det bli likadant från mig. Eftersom det jag sydde på skulle bli julklapp till mamma och pappa så var det helt ok (nästan) med en halvfärdig julklapp. Det jag sydde på var en tygkasse med applikationer på. Eftersom de nyss köpt hund så gjorde jag hundtassar tvärs över kassen. Att sy fast tassarna med maskin blev inte bra så det fick bli för hand. Det tog lite tid att sy för hand runt varje trampdyna.
I stället för att sy färdigt så fick det bli ett rim på paketet:
Sent i midnattstimma
slutade jag sy och började rimma.
Klappen blev inte färdig,
trots att jag var ihärdig.

Traditionen med halvfärdiga julklappar går vidare i arv. Jag och Mannen fick en nästan färdig tehuva av Cissi. Mer rolig än praktisk, men visst är det helt underbar? Fåret Shaun!

onsdag 24 december 2014

God jul

Tänka sig, det blev julafton i år också.
Akututryckning för att köpa ny julgransfot så att julgranen inte skulle stå på sned. Några hemgjorda julklappar som inte hann bli färdiga. Inga rödbetor till syltan, för de visade sig vara mögliga. Och ingen ville gå och "köpa tidning" (det vill säga ingen ville klä ut sig till tomte).
Men vad gör väl det när det finns mat och godis så att det räcker och blir över. Alla är glada och tar det som det kommer. Många fina julklappar byttes under en mycket trevlig julklappsutdelning.
Och nu kan vi koppla av i lugnet efter stormen. En trevlig storm, men visst är det full rulle.

Hoppas att ni andra också har en god jul!


söndag 21 december 2014

Julförberedelser

 Julstress?

Jag känner mig inte så stressad. Möjligen blev det lite för lite julförberedelser under helgen och möjligen är det onödigt mycket som ska göras den 23:e.

De flesta klappar är inköpta och inslagna. Granen står på plats, men ska kläs också. Det mesta av julmaten är inhandlat. Det som ska lagas måste göras i sista minuten, som Jansson och omelett. Julgodiset är gjort. Om någon har lust att göra något mer så blir det, annars kan det hända att vi gör något mer efter julafton. Det mesta är alltså under kontroll och vi har hunnit slappa en del också!

Julen handlar ju minst lika mycket om att ge som att få. Jag har fixat i ordning och delat ut några julpresenter (som också är tackpresenter) som jag känner mig väldigt nöjd med. Alla innehöll mycket ätbart som alltid går åt. Hembakat och hemkokt julgodis går väl hem hos de flesta? Lite snyggt förpackat är det roligt att ge bort.

tisdag 16 december 2014

Martin är stor och frisk

En dag kom Martin hem från skolan och sa:
- "Nu har jag papper på att jag inte kommer att dö snart"

Det känns ju bra att veta men vad var det för papper? Jo, han hade varit på hälsokontroll i skolan och hade inte fått några anmärkningar, alltså denna slutsats.

Vidare så läste han upp att han är 173 cm lång. Det är ju längre än mig så det kan ju inte stämma att min plutt är så lång. Han väger 51,9 kg och det är ju mindre än vad jag väger. Om han nu är längre så kan han väl inte väga så mycket mindre än mig?!

Det är bara att konstatera att små barn blir stora barn, men det är i alla fall skönt att veta att han inte kommer att dö snart.

söndag 14 december 2014

Mobiler och tonåringar

Mobiler och tonåringar, visst hänger det ihop? Tonåringar ska väl kunna allt om mobiler?

För flera veckor sedan bytte Martin upp sig från Mannens förrförra mobil till hans förra mobil. Ett bra uppköp och Martin var nöjd! Vid några tillfällen har vi föräldrar försökt ringa honom men inte fått tag i honom. Vi har konstaterat att han åter igen inte har laddat telefonen eller inte har med sig telefonen och så vidare.

För några dagar sedan var det åter igen så att det inte gick att ringa Martin. Då behövde jag verkligen ha tag i honom och fick strula på annat sätt. Jag var lite irriterad. Martin sa att telefonen var på och att han inte kunde förstå varför det inte fungerade. Så igår tog jag tag i saken och började undersöka det närmare. Jag loggade in hos operatören och konstaterade att han hade pengar kvar på kontantkortet och att det borde fungera.

Vi satte oss med telefonen. Startade om och försökte ringa, men ingenting hände. Det såg ut som att den inte hade kontakt med sim-kortet så jag föreslog att vi skulle ta ut simkortet och sätta i det igen. Martin tittar frågande på mig. Han hade ju aldrig flyttat simkortet från gamla telefonen!! Kan det vara därför som det inte gick att ringa till honom??

Nu är "felet" åtgärdat och telefonen fungerar!
Så ofta använder Martin telefonen till att ringa. Han använder den för att spela spel och att använda wifi hemma. Jag förundras ändå, för visst borde en tonåring ha koll på mobiltekniken? Eller är det så idag att allt bara ska fungera när man sätter på apparaten?

lördag 13 december 2014

Ekologisk julskinka

De senaste åren har vi försökt få tag i ekologisk julskinka. Ibland har det lyckats och ibland har vi varit för sent ute.

När vi handlade igår så fick jag se ekologisk julskinka så jag slog till med en gång och trodde att jag fick med mig en krav-märkt skinka hem. När jag sedan tittade noggrannare på skinkan så är den inte krav-märkt, men har EU:s ekologiska märkning. Kraven på den märkningen är lägre än för krav-märkningen. Det är inte lätt att göra helt rätt, men detta får ändå duga. Jag hoppas att grisen hade det bra medan den levde.

Kampen mot mer vegetariskt går vidare, men just julbordet är svårt att ändra på. Att få med sig barnen är inte heller så lätt så fortfarande äter vi ofta kött. Däremot äter vi inga stora portioner med kött utan tillsätter mycket grönsaker.

I veckan åt jag lunch ute för att fira några kollegor som fyllde år. Det var en lunchrestaurang som la upp maten i köket. Jag beställde potatisgratäng och fläskfilé. Hade jag själv lagt upp maten hade jag tagit mer potatisgratäng men bara hälften av köttet. Det är inte lätt att göra rätt men att vara medveten är ändå första steget mot att äta mer miljömedvetet.

onsdag 10 december 2014

Dammsugaren suger

Vi har lite språkproblem hemma när vi diskuterar vår dammsugare. Mannen tycker att den suger och jag tycker att den suger. Så varför är vi inte överens?

Han tycker att den suger bra. Det vill säga att den städar bra. Jag däremot tycker att den suger. Det vill säga att den är dålig.

Nu är vi väldigt medvetna om vad den andra tycker så vi förstår varandra, men det är inte så konstigt att kommunikation är det svåraste som finns. Jag har flera exempel på när folk har pratat med varandra, på samma språk, men ändå inte pratat om samma sak. Om man reder ut det med en gång så är det ju inget problem, men ofta upptäcks det inte förrän det gått ett tag och förvirringen och irritationen har vuxit.

Kommunikation är spännande och svårt!

tisdag 9 december 2014

Elbilar

Jag har varit i flera storstäder och sett att det finns lånecyklar. Jag har inte provat att använda dem än, men nästa gång jag ska till någon storstad så ska jag läsa på i förväg om hur det fungerar. Det är ju perfekt som turist att cykla runt. I vanliga fall går vi och går och går. Med cykel skulle man ju komma lite längre och framför allt bli mindre trött i fötterna.

Häromdagen hörde jag ett program på radio där man pratade om elbilar att låna. Detta var bland annat i Paris. Där finns elbilar utplacerade vid laddstationer runt om i stan. Målsättningen är att du ska ha max 300 meter till närmsta laddstation där du kan låna en bil. Man köper ett abonnemang som gäller allt ifrån en dag upp till ett år. Det fungerar alltså även för turister.
Med hjälp av bland annat GPS så talar bilen om för dig var det finns lediga laddstationer i närheten av destinationen du ska till. Du behöver alltså inte leta parkeringsplatser. Hur smart som helst. Med elbilpooler så skulle många som bor i stan slippa äga en egen bil. Det är sådana satsningar som behövs om vi ska kunna komma till rätta med miljöproblemen.

En annan miljöbilssatsning har gjorts i Norge. Där får köpare av elbil ett rejält bidrag av staten. Dessutom får elbilar köra i bussfilerna. Vad görs i Sverige för att bli av med alla bensinbilar?

söndag 7 december 2014

Lins och vitkålssoppa

Skridskoåkning (på konstis) på förmiddagen och bokcirkel (med fika) på eftermiddagen kräver en lätt lunch där emellan. Den ska vara lätt att laga och inte mätta för mycket så att inte fikabrödet får plats i magen.

Idag fick det bli soppa på röda linser och vitkål. Det gick fort att laga, blev gott och kostar inte många kronor. Perfekt, förutom att det skulle vara väldigt svårt att få i barnen soppan. Det fanns dock en hel del rester så de blev mätta på stekt potatis, köttbullar, avokado, pizzasallad och en halv pizza.

Mitt tipps är i alla fall att laga denna soppan. Riktigt lämplig vintermat.

Lins och vitkålssoppa
2 dl röda linser
300g strimlad vitkål
1 liten purjolök (jag tog en halv rödlök i stället)
1 liter grönsaksbuljong
2 msk vitvinsvinäger
1/2 dl hackad persilja

Koka upp buljongen och lägg i linserna. Låt koka ca 5 min.
Tillsätt vitkål och purjo och koka ytterligare 5 min.
Smaka av med vinäger och tillsätt persilja.
Servera med en klick crème fraiche med smak av parmesan och vitlök. Vi hade ingen crème fraiche hemma så vi rev parmesanost över soppan i tallriken. Det blev jättebra.


fredag 5 december 2014

Fem minuter

Lite funderingar från härom dagen:

Vad hinner man på fem minuter?

Fem minuter hinner knappt märkas. När man är mitt uppe i något så försvinner fem minuter hur fort som helst. Har man bråttom iväg så är fem minuter ingenting.

Fem minuter kan också vara lååånga och sega. Tänk dig att vänta fem minuter på att värma lunchlådan i micron. Då är ju två minuter som en hel evighet. Eller att vänta på bussen i fem minuter i snålblåst och regn. Då är fem minuter också långt.

På vardagsmorgnar är det oftast effektivitet som gäller. Upp ur sängen, frukost, lite bestyr och så iväg till jobbet. Numera ser jag väldigt sällan Henrik på morgonen för även om han börjar "tidigt" så är det senare än vad jag vill komma iväg till jobbet. Härom morgonen kom han upp strax innan jag skulle iväg. De andra gick iväg men jag skulle fixa något mer innan jag kunde komma iväg. Det blev plötsligen stilla i huset då det bara var jag och Henrik kvar. Vi fick fem minuters samtal, ett bra avslappnat samtal. Inte ett sånt där samtal där man bara stämmer av läget utan ett "vanligt" samtal. Sånna tillfällen kan man inte planera in utan de bara händer när man råkar finnas i närheten av varandra. Det händer inte så ofta numera. De fem minuterna på morgonen gjorde gott i själen resten av dagen. Vad gör det då att jag kom fem minuter senare till jobbet? De fem minuterna senare till jobbet var oviktiga (flextid och inget möte att passa).

Så olika kan fem minuter upplevas!

PS. Det låter kanske som att vi aldrig pratar med varandra och så är det förstås inte. 


lördag 29 november 2014

Kantarellfyllda portabellosvampar

Första adventshelgen och förberedelserna inför nästa helgs adventsfika och den stundande julen pågår så smått, lite här och lite där. Lite bakande, lite städande, ett par julklappsinköp, några andra överraskningar och en del andra förberedelser. Det kluriga med att blogga så här års är att det är en massa saker man inte kan skriva om.

Trött efter en dag med en massa olika saker både i affärer, i skogen, i scoutgården och hemma så blev det god kvällsmat. Det blev kantarellfylld portabello till kvällsmaten. Mycket goda som ett matigt tillbehör!

fredag 28 november 2014

Hjälpsamma?? barn

Fredag och alla är glada och lite trötta. Diverse åtagande in i sista minuten. Familjemedlemmarna trillar in en efter en. Till slut är det dags att börja med maten. Cissi sitter vid köksbordet och pluggar grammatik (som vanligt) och jag och Mannen kokade soppa. Inte soppa på en spik, men på det som fanns hemma.

Först kommer store sonen in i köket och dricker ett glas mjölk. "Ni kan duka med det där glaset till mig", säger han och är på väg från köket. Både Mannen och jag replikerar "Du kan duka med det där glaset." Han ställer fram glaset och försvinner. Inte mycket till dukat.

Sedan dyker lille sonen upp i köket. Jag frågar om vi ska ha vitlöksbröd till soppan. Det är han pigg på så han får i uppgift att skala vitlöken. Han protesterar. Då säger Cissi, "eller så kan du hjälpa mig med grammatiken".  Martin konstaterar att då skalar han vitlök. "Där fick du en frivillig!", konstaterar Cissi åt mig.

Inte lätt att få barnen att göra sin del i köket. Så småningom blev det i alla fall mat och fredagslugnet lägger sig över huset.

söndag 23 november 2014

Förvirring är första steget mot ny kunskap

Ibland fastnar jag på en mening i en bok eller på nätet eller som någon säger på radio eller tv. Det är oftast något som jag läser, för då är det lättare att gå tillbaka och läsa meningen igen. När det blir så där då bryr jag mig inte om vad det står i texten runt omkring för jag läser "min mening" om och om igen och reflekterar.

Anledningen till att jag fastnar för meningen är att den sammanfattar precis det jag känt, men inte kunnat sätta ord på. Då blir jag så glad när någon annan tydligen känt samma sak och dessutom kunde sätta ord på känslan. Det är en lättnad att äntligen kunna uttrycka vad jag känner för mig själv. När jag kommit dit så kan jag ta tag i saken och komma vidare.

Senaste veckorna har jag känt en väldig förvirring på jobbet. Vad innebär mina nya roller? Vad borde jag kunna? Vad borde jag göra? Hur ska jag agera? Jag känner igen känslan och tankarna från ett par gånger tidigare i liknande situationer. Då har jag mer eller mindre bara väntat tills det gått över, för det har gått över så småningom.

Idag när jag satt och läste på nätet så snubblade jag över meningen "Förvirring är första steget mot ny kunskap". Då föll polletten ner! Aha, det är där jag är just nu! Jag har läst meningen flera gånger och gått tillbaka och läst igen efter en stund.
Det stämmer ju precis att jag är i ett skede av att lära mig en massa nytt. Det är alltså helt normalt att känna sig förvirrad och förhoppningsvis slutar det med att jag fått ny kunskap. Med den insikten är det lättare att acceptera förvirringen. Ny kunskap är ju aldrig fel!



lördag 22 november 2014

Balklänning

Nu börjas det! Studentfirandet alltså. Dottern tar studenten till våren och efter jul börjar dansträningen för att kunna dansa på balen. Idag tog vi en första runda i stans festbutiker för att titta på klänningar. Det kändes fånigt tidigt, men vi kunde konstatera att vi inte var ensamma. Jösses, vilken aktivitet! Jag kan bara ana hur det kommer att se ut i butikerna på lördagar i vår.

I första butiken fanns inte så mycket intressant. I andra butiken var det fullt med tjejer som provade klänningar. Det fanns bara två omklädningsrum så man fick inte sitt eget. Snabbt in och av med ena klänningen och på med nästa. Knäppa och snöra kunde man göra utanför omklädningsrummet. Trots så mycket folk var personalen väldigt hjälpsamma och hann med alla.

Hur gick det då? Vi var mest ute för att titta på modeller och fundera på om vi ska köpa eller sy klänning. Vi hade diskuterat innan om det skulle vara axelbandslös eller annan modell. I affärerna fanns nästan bara axelbandslösa så det kanske är så det ska vara. Cissi tyckte bäst om en modell som hade tight liv som gick ner lite som en spets fram och bak, sedan var det en stor tyllkjol. Just den modellen fanns bara i två färger i denna affären och ingen av färgerna var godkänd så vi har inte hittat  rätt än, men vi har lärt oss en del.

Timmarna går fort när man är på stan. Vi hann med några affärer till men inte så mycket. Det blev i alla fall ett par vanliga kläder köpta på H&M. De var lite billigare än balklänningarna!

måndag 17 november 2014

Enkelsidig

Jag har upptäckt att jag har ett handikapp. Jag kan inte bromsa cykeln med vänster fot överst! Jag har fotbroms på min cykel och har kommit på att jag alltid har höger fot överst när jag bromsar. Ibland när jag inte har höger fot överst och jag måste bromsa lite hastigt så blir det jättekonstigt.

Sedan jag konstaterade detta har jag vid några tillfällen aktivt försökt att bromsa med vänster fot överst. Det är jättesvårt!

En liknande grej är att på jobbet finns en cykelgrind där man, för att få till det bra, måste vara på höger sida om cykeln. Detta ställer också till problem, för jag kan bara kliva av cykeln åt vänster. Jag får alltså kliva av åt vänster och sedan byta plats på mig och cykeln. Hur svårt kan det vara?

För en massa år sedan hade dottern en bok som hette ungefär "Hundra sätt att träna din hjärna" där man uppmanades att ta på strumporna på "fel" fot först, sätta dig på olika platser vid fikabordet och liknande saker. Man skulle helt enkelt bryta mönster för att aktivera hjärnan. För nog är vi vanedjur som alltid gör saker på samma sätt?
Det är nog sådant jag borde öva på för att inte vara så enkelsidig när jag cyklar!

söndag 16 november 2014

Kläder

Garderoben är full med kläder men jag har inget att ha på mig. Känns det igen?

För några veckor sedan tog jag tag i garderoben och provade igenom och rensade undan en del som ändå inte kommer användas. Kvar blev några favoritplagg som inte satt bra av olika orsaker, men som jag ändå inte kan slänga iväg hur som helst. Två av dem har jag dessutom sytt själv. Största orsaken till att de inte användes är nog att modet har ändrats från pösiga kläder till mer tighta kläder. Mina gamla kläder såg för stora ut.

Som tur är så har jag en sykunnig mamma. Jag provade och visade henne kläderna och hon trodde också att det skulle kunna bli bra efter några små justeringar. Enkla justeringar som jag hade kunnat göra själv, men mamma tog med kläderna hem och fixade. Det går fortare så...

Det blev bra och nu har jag använt två av de tre justerade tröjorna. Kul med "nya" kläder! Idag tog jag tar i ytterligare en tröja och lade upp ärmarna. Den blev mycket bättre efter justeringen så då blev det en fjärde "ny" tröja. Nöjd och glad!

fredag 14 november 2014

Studiedag

Idag var det studiedag på många förskolor och skolor i stan. Studiedag innebär, tvärt om mot vad det låter som, att barnen är lediga från förskolan och skolan. Det är alltså lärarna som studerar. Det innebär att många måste pussla ihop arbetslivet och vara lediga och hemma med barnen hela dagen.

Idag på jobbet diskuterade vi hur folk hade löst det där med att ta hand om sina förskolebarn. Jag log och sa att hos oss innebar studiedagen att Cissi var hemma när elektrikern kom så att vi slapp åka hem från jobbet. Det är skönt med stora barn!

onsdag 12 november 2014

Sisterhood of the World Bloggers Award

I bloggvärlden cirkulerar det utnämningar av olika slag, så kallade Awards. Nu har jag fått Sisterhood of the World Bloggers Award av Trillingnöten. Trillingnötens blogg har jag följt under många år; från Sverige till andra sidan Atlanten, från ettbarnsmamma till tvåbarnsmamma, genom träningsutmaningar och en hel del annat. Tack så mycket! Kul!

Vad gör man när man blivit nominerad?
1. Tacka den som nominerat dig och länka till dennes blogg. Check!
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award+loggan i ditt inlägg. Check!
3. Svara på de 10 frågor du fått
4. Nominera 10 andra bloggar och ge dem 10 frågor.


Här kommer frågorna jag fått ("the American way", utan svenska tecken):
1. En bok som jag onskar att jag sjalv skrivit.
De små tingens gud av Arundhati Roy för att det är så vackert språk i den boken. Nu var det några år sedan jag läste den. Det var första gången som jag insåg att man kan läsa en bok för att den är vackert skriven och inte bara för att den har bra innehåll. 2. Den varsta bok jag last.
Det får nog bli någon bok av Thomas Mann som vi skulle läsa i grundskolan. Numera lägger jag undan böcker som jag inte tycker om. Min tid är för dyrbar för att jag ska läsa dåliga böcker. 3. En forfattare jag skulle vilja traffa och samtala med
Vilhelm Moberg4. Min favoritgenre och varfor.
Jag läser det mesta, inte så mycket deckare. Jag gillar till exempel böcker som är skönlitteratur men som beskriver hur det var att leva för 100-200 år sedan eller i nutid men i en annan kultur. Några exempel är Vilhelm Moberg om Sveriges historia eller Flyga drake om hur det är i Afghanistan. 5. En bok jag minns fran min barndom.
Jag vet inte vad boken heter, men den handlade om en hundfamilj som av någon anledning hamnade i skogen. Mamma läste boken högt för mig och min bror. Jag minns inte vad den handlade om men jag minns hur vi alla tre snyftade och grät för den var så sorglig. 6. Mitt basta boktips.
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson7. Den svaraste bok jag last (kan vara svar av olika anledningar. Svart sprak, svar handling eller bara hemsk att lasa)
Hjärtdjur av Herta Muller. Jag läste och läste och förstod inte mycket av innehållet. När vi sedan diskuterade boken i bokcirkeln så hade alla uppfattat olika delar. Någon hade googlat lite och tillsammans kunde vi hjälpas åt att förstå boken. Boken blev betydligt bättre efteråt än när jag läste den. 8. Sa skulle en bok om mitt liv heta.
Kanske som min blogg Camillas tankar eller Camillas utmaningar och äventyr i vardagslivet.9. En genre jag aldrig skulle lasa.
Man ska aldrig säga aldrig, men jag gillar inte serier. Jag vet aldrig om jag ska läsa texten eller titta på bilden. Bara förvirrande!10. Basta namnet pa en bok.
Köp inte den här boken som är Ann-Christin Grammings bok om ett år med köpstopp. 


Slutligen borde jag nominera 10 bloggar och skicka vidare nya frågor, men jag fuskar och hoppar över det! I stället ska jag hoppa runt och se vad övriga utnämnda har svarat på Trillingnötens frågor. 

tisdag 11 november 2014

Den kortsiktiga kroppen

Varför är kroppen så himla kortsiktig? Den vill ha belöning nu! Den vill inte jobba för att få belöningen.

Träning är det tydligaste exemplet. Kroppen stretar emot för fullt och tycker att det är för kallt, för jobbigt, för stressigt, för trött och för besvärligt att ge sig ut och springa. När jag väl bestämmer mig och ger mig ut så känns det alltid bra och efteråt känns det ju superbra.

I dag planerade jag att springa på lunchen för det var nästan en veckan sedan jag tränade senast. Jag hade träningskläder med mig. När det närmade sig lunchen så började kroppen tycka att jag hade för mycket jobba att göra och att det vore trevligare att sitta i lugn och ro och äta lunch. Solen sken ute och jag insåg att det kunde vara ganska skönt att komma ut i dagsljus och dessutom sol.

Redan de första stegen på löprundan så insåg jag att jag gjort rätt val som verkligen bytte om och gav mig iväg. Hjärnan kopplade av och jag njöt av att komma ifrån jobbet en stund mitt på dagen. Jag njöt av dagsljuset. Jag njöt av solen och hela löprundan kändes så himla bra. Efteråt kände jag mig mindre stressad och piggare än innan träningen.

Varför kan inte kroppen minnas den bra känslan och låta bli att streta emot nästa gång det är dags att  träna?

Paracord

Att göra armband av paracord är ju väldigt populärt just nu. Paracord är nylontråd som används i fallskärmar, i alla fall ursprungligen. Jag har tidigare gjort några armband och nyckelringar. Nyligen såg jag nyckelringar i form av gubbar. Det är ju roligare än bara raka flätor av olika slag.
Med några minuters arbete så blev det en sån här kul gubbe. Det är nog ett lagom stort jobb för våra otåliga scouter och så blir det ju något de kan hänga på någon väska.

måndag 10 november 2014

Att delegera

Jag blir så engagerad i allt möjligt och hamnar lätt i fällan att jag gör och gör och gör saker. Det var en av de saker hos mig själv som jag jobbade med i projektet i scoutledarutbildningen som jag gick tidigare i år. Övade på att i stället stötta andra i att göra, inte bara göra allting själv. Nu har jag hamnat i den där fällan igen. Jag fixar och donar och till slut blir det för mycket.

När jag väl hamnar där så vet jag inte riktigt hur jag ska dra mig ur för allt måste på något vis göras, men egentligen är det inte jag som måste göra allt. Under helgen har jag funderat en del på det där men inte riktigt klurat ut hur jag ska ta mig ur det. Vid flera tillfällen under söndagen bollade jag olika sidor av problemet med Mannen och fick en del bra idéer.

"Problemet" är litet på jobbet, men betydligt mer inom scouterna där jag lätt tar på mig för mycket. Nu har jag tagit tag i det och börjat sammanställa vad som behöver fördelas för kunna delegera tydliga ansvarsområden för nästa år. Det känns som en lättnad redan, trots att jag ännu inte pratat med övriga styrelsen och alltså ännu inte kunnat släppa ett enda av uppdragen. Jag gillar ändå tanken på hur jag vill ha det och ska se till att vi gemensamt kommer dit.

Jag har också bett om hjälp med en del saker som behöver fixas innan denna terminen tar slut. Jag är urdålig på att be om hjälp så jag känner mig mycket nöjd med att kommit så långt. Sedan får vi se hur det går och hur mycket jag får hjälp med, men jag har ju en massa bra och duktiga scoutkollegor så jag tror att det kommer att bli bra.

söndag 9 november 2014

Fars dag

Idag var det alltså fars dag. Idag började vi dagen med sovmorgon. Välbehövligt efter att ha jobbat på skolans Halloweenfest i fredags kväll och haft gäster i lördags kväll.

Efter frukost tog Mannen och jag en tur ut i skogen för att logga ett par geocacher. Den första var ett litet pyssel som skulle lösas på plats i skogen för att få fram koordinaterna till slutgömman. Riktigt välgjord och fin cache.
Den andra cachen satt högt uppe i ett träd så Mannen fick användning av sina klättergrejer, vilket han förstås gillar. Rep, karbinhakar, sele och en del annat riggades. Mannen klättrade upp och loggade cachen. Sedan ville jag prova på. Jag klättrade upp två tredjedelar av vägen och firade mig sedan ner. Jag har inga klätterkunskaper, men det var roligt att prova.
Dagens middag blev gammal hederlig husmanskost med köttbullar, kokt potatis, brunsås, rivna morötter och lingonsylt. Mycket gott!

Eftermiddagen blev lite mer av firande så vi, hela familjen, fikade hos farmor och farfar (barnens alltså).  Henrik passade på att byta till vinterdäck på deras bil så det blev både nytta och nöje.

Det känns som att vi hunnit med mycket idag utan att stressa. Det finns förstås en massa här hemma som kanske borde ha gjorts, men det finns kvar till en annan dag.

torsdag 6 november 2014

Khaled Hosseini: Och bergen svarade

Jag har tidigare läst Khaled Hosseinis böcker Flyga drake och Tusen strålande solar och älskat både de böckerna. Därför såg jag verkligen fram emot att läsa Och bergen svarade. Boken är vacker och ser inbjudande ut att läsa.

Boken är en släkthistoria där vi får följa olika generationer på olika platser i Afghanistan och i Paris och ett par andra platser som släkten hamnar på. Bitvis berättar boken intressanta episoder, men det blir aldrig något flyt och någon sammanhängande historia. Jag har svårt att hålla reda på vem som är vem och var de befinner sig just nu.

De två första böckerna ska du absolut läsa, men denna kan du hoppa över. Det intressanta var att slutet i boken är så väldigt vackert. Du skulle kunna läsa boken för att få det vackra slutet som knyter ihop boken på ett fint sätt.

onsdag 5 november 2014

Det finns inga dåliga väder...

Höst och mörkt. Än så länge har det inte varit kallt för att vara så långt in på hösten. Ibland har det trots allt varit lite kyligt tidigt på morgonen så att folk tar på sig varma jackor och gosiga halsdukar. Det jag undrar är ändå hur man kan klä på sig varmt med tjock jacka, halsduk, vantar och så vidare på överkroppen samtidigt som man går med ankelsocker så att benet blir bart mellan strumpan och byxbenet. För varje steg eller varje tramptag på cykeln så glipar det och blottar den bara huden. Jag har alltid lärt mig att de viktigaste ställena att hålla varma är handleder och vrister. Jag fryser bara jag ser deras bara vrister.

Apropå det där med kläder så har jag funderat en del på det. Det man lär sig under uppväxten sitter i ryggraden. Jag har alltid fått lära mig att det gäller att ta på regnkläder med en gång när det börjar regna för att inte bli blöt. Detta är självklart om man inte har någon möjlighet att komma in och torka kläderna och att man inte har några torra kläder att byta till. Så är det när man är mitt ute i fjällen och fjällvandrar med minimal packning och mil från närmsta stuga. Detta har suttit hårt i mig.
Senaste åren har jag dock insett att det inte är så farligt att bli blöt när man bara är ute en liten stund och sedan kan komma in och byta till torra kläder. Numera händer det att jag struntar i regnkläderna när det duggar eller när jag bara ska vara ute en liten stund. Varje gång känner jag mig lite "wild and crazy", lite olydig! Jag ler lite och inser att jag gör precis hur jag vill och det påverkar bara mig, men det är inte helt självklart att göra tvärtom mot vad man alltid fått höra.

lördag 1 november 2014

En lördag i Hässleholm

Jag skriver ju en del om våra utflykter och resor och allt låter ju så bra, men det blir inte alltid lika bra. Idag tillbringar vi dagen i Hässleholm. Vi kom hit i går kväll. Idag är det jättestort event med många hundra geocachare som ska ut och leta cacher i mörkret i kväll. Under dagen är det lite föreläsningar och annat som Mannen deltar i.

Innan tänkte jag att det blir säkert bra med en dag i Hässleholm för Martin och mig. I kväll ska vi vara med och leta cacher i mörkret, men under dagen skulle vi hitta på annat. Det var inte så lätt som jag trodde! Jag har nog aldrig sett någon ort med en hemsida med så lite förslag på aktiviteter. Dessutom är det ju höstlov så jag trodde det skulle finnas lite extra. Jag har kollat in simhallarna i trakten och de är alla stängda på lördagar. Hallå, när tror ni att folk är lediga och har tid att gå och bada?

Det blev en liten sväng på stan, en stad med mycket litet centrum. Jag har till och med sett en lördagsstängd affär! I morse bokade jag en tid för att spela bowling efter lunch. Vi var i bowlinghallen lite väl tidigt, men gick ändå in. Då har de tävling och tävlingen är försenad så vi kan i så fall få spela 45 minuter senare än vi bokat. Så länge hade vi ingen lust att vänta så vi skippade bowlingen. Det slutade med att vi gick tillbaka till hotellrummet och spelade ett kortspel vi hade med. Nu surfar vi en stund innan det är dags att bege sig till cacheeventet. Hoppas att kvällen blir mer lyckad!

fredag 31 oktober 2014

Återbesök vid Nimis

Idag gjorde vi åter ett besök vid mitt favoritkonstverk. Det finns inte utmärkt på någon turistkarta. Det finns ingen skyltning dit, men ändå är det alltid folk där.
På vägen dit kör man på en slingrig väg upp genom bokskog. Sedan går man någon kilometer genom bokskog. Bokskog är otroligt vackert och magiskt. Det var lika vackert nu i höstfärger som det är på våren i de ljusgröna färgerna.
Det var lite småsvårt att gå den sista branta biten ner. Det var löv och stenar så man fick se upp var man satte fötterna. Idag var det ändå torrt så det var inte halt. Till sist var vi ändå framme och klättreingen i den enorma klätterställningen byggd av drivved kunde börja. Jag pratar om Lars Wilks bygge Nimis. 
Här finns det gångar och torn som alla klättrar omkring i. Tornen är väldigt stadiga och det är mycket sällan man hittar pinnar som man inte kan lita på. Det känns väldigt säkert att klättra omkring även om det ser ut som en skräphög med pinnar.
Tornen är vackra att se på, men lite svåra att fotogarafera. Det är verkligen ett häftigt och annorlunda konstverk.
Det är ganska jobbigt att klättra runt och upp och ner. Ibland satte jag mig på en avsats och bara tittade, eller fotade.
Där uppe står Mannen och någonstans inne bland pinnarna klättrar Martin omkring. Detta var vårt tredje besök vid Nimis. Första gången satt Martin i bärsele. Andra gången var på höstlovet för fyra år sedan. Denna gången önskade han själv att vi skulle åka hit.
Efter en lång stunds klättrande och sedan promenaden tillbaka uppför den långa branta sluttningen så var det skönt att sträcka ut sig. Notera pinnen som han håller i handen. Martin är som en hund. Varje gång han kommer ut i skogen så får han tag i en pinne som han går och bär på. När han var mindre skulle alla pinnar följa med hem också. Numera lämnar han pinnarna i skogen när vi åker hem.

onsdag 29 oktober 2014

Ovanliga djur och växter

Vår scoutkår har sin stuga precis i kanten på ett naturreservat Kärna mosse. Det är kul att ha ett intressant naturområde som granne. Det förpliktigar också till en viss aktsamhet. Å andra sidan är det bra att kunna lära barnen och ungdomarna att det är härligt att vara ute i naturen, men att man har ett visst ansvar när man vistas i ömtålig natur.

För alla naturreservat ska det finnas en skötselplan som revideras då och då. Nu är det dags att revidera skötselplanen för Kärna Mosse. Eftersom scoutkåren är "grannar" så är vi med som remissinstans. Intressant! Jag ska läsa hela skötselplanen och begrunda.

Än så länge har jag bara bläddrat lite grann bland de 40 sidorna med text och bilder. Jag fastnade för en tabell med sällsynta arter som lever i området. Jag är ju inte biolog och bara medelmåttig på naturkunskap så jag roades en lång stund av alla tokiga artnamn. Har du till exemepl sett molusken Smalgrynsnäcka? Eller den Sågtandade mycelbaggen? Du känner väl till Käppkrokmossa? Eller  varför inte smaka en Odörspindling?

Jag får associationer till Okända djur

tisdag 28 oktober 2014

Ny energi med nya utmaningar på jobbet

Denna veckan börjar jag på två nya uppdrag på jobbet. Samma avdelning, nya närmaste kollegor och två nya roller. Det var inte meningen att båda sakerna skulle hända på en gång. Det bara råkade bli så. Det blir mycket på en gång så det är mycket nytt som jag ska lära mig de närmaste månaderna.

Det intressanta är hur mycket energi det ändå ger att tagga igång på något nytt från att den senaste månaden har stått och stampat med saker som inte kommer framåt. Vissa dagar har det nästan känts som att sitta och rulla tummarna är mer effektivt än jobbet jag försöker göra. Det finns ingenting så stressande som att veta att det finns en massa som borde göras, men det går inte att komma framåt.

På sätt och vis börjar vissa saker lossna nu så det känns lite vemodigt att "överge" teamet jag jobbat i just nu, men för mitt eget bästa så känns det jättespännande.

söndag 26 oktober 2014

Hundvakt

I helgen har vi varit hundvakter. Det är vänners hund som vi passat en gång tidigare. Jag tror att det är en blandras, men med mycket schäfer i. Det är i alla fall en rejält stor hund. Men som Bamse säger; om man är stor och stark så måste man vara snäll. Det här är världens snällaste hund.
I går fick hon följa med oss ut på en rejäl cacherunda i skogen. Första biten var hon helt tokig och rusade hit och dit och rullade sig i mossan. Med tiden lugnade hon ner sig och efter tre till fyra timmars promenad över stock och sten så var hon väldigt lugn.

Senare på kvällen när vi gjorde oss i ordning för läggdags så var hon förstås med och tittade på vad som hände. När jag kommer ut från badrummet och in i sovrummet då har hon lagt sig ordentligt till rätta i min säng. Hon fyllde gott och väl upp halva sängen. När jag kom in i sovrummet tittade hon på mig och lade lugnt ner huvudet också. Hon såg så nöjd ut!
Jag fixade något med mobilen innan jag skulle lägga den på laddning. Svisch så var hon uppe och stod och tittade på väggen. Jag hade visst råkat göra en solkatt med mobilen. Den måste man ju fånga, om man är hund.

Idag fick vi besök av två treåringar. Då fick hon vara instängd en liten stund för att hon inte skulle springa omkull de små. Efter en stund fick hon vara med. Hon låg och höll koll på de små och alla bilarna som de körde runt med. Det fungerade bra det också.

Nu i kväll blev hon hämtad av sin matte och lillmatte. Hon blev förstås jätteglad när de kom, men var inte helt övertygad om att hon tänkte lämna oss. Hon kommer säkert tillbaka en annan gång.



lördag 25 oktober 2014

Bra fredagskväll

I går kväll hade vi gäster. Efter en tuff vecka så smet vi båda lite tidigt från jobbet för att få en liten paus och för att hinna fixa maten. Lättlagad mat men ändå tar det ju lite tid att fixa.

Det var riktigt mysigt att laga mat. Martin passade på att träna på sin gitarrläxa så vi fick bra gitarrspel till matlagningen. Cissi var dessutom med en stund i köket så att vi hann prata. Lite vardagsmys!
Det blev en trevlig kväll med god mat. Särskilt efterrätten kan jag rekommendera. Vi åt vit chokladmousse med hallonsås. Underbart gott!

måndag 20 oktober 2014

Nyhetskrock

Jag vet sedan tidigare att nyhetsvärdet på nyheter går över väldigt fort och att bara en nyhet i taget kan existera. Just nu känns det tydligare än vanligt. Ebola var en jättenyhet och blev bara större och större med mer och mer spridning. Då dyker det upp ryssar (förlåt, okända företeelser) i den svenska skärgården. Plötsligt är inte ebola en nyhet längre!

Jag är ärligt talat mer orolig för ebolans spridning än för vad som simmar i den svenska skärgården, även om det också är lite obehagligt. Kan vi verkligen inte bevaka och ta in två stora nyheter på en gång?

söndag 19 oktober 2014

Skönt när en massa knutar reder upp sig

Jag är van vid att ha mycket omkring mig och det är vanligen inga större problem. Det som är jobbigt är när det dyker upp saker som jag inte riktigt har koll på, saker som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa, saker där jag blir osäker på om min lösning är bra, eller saker som känns lite otäcka att ta tag i.

Det har cirkulerat en del sådant halvjobbigt de senaste veckorna. Nu har det ena efter det andra fallit på plats. Allt är inte avslutat men jag känner ändå att jag har koll och då känns det bra.

Det som inte riktigt har ordnat sig än är den där att-göra-listan som jag skrev förra helgen. Under veckan har jag bara skrivit dit nya saker och inte strukit en enda sak. Det går alltså åt fel håll, eller egentligen går det åt rätt håll för jag får koll på vad som behöver göras. Listan är gemensam för hela familjen (som nog ska läsas som Mannen och jag), så vi får också en samsyn på vad som behöver göras. Idag tog vi tag i några punkter, men det var bara en som blev helt färdig. Sakta, sakta framåt!

lördag 18 oktober 2014

Scouthajk med mys och umgänge

Nu i helgen var det dags för scouthajk. Med alla glada och mysiga minnen från i somras så bjöd vi in de två scoutkårerna som vi bodde och levde ihop med under en vecka i somras. Vi bjöd in de som är i ungefär samma ålder som gruppen där jag är ledare. Gruppen jag är ledare för är ungdomar som är 13-14 år. Med scouterna från vår kår, några lite yngre och några lite äldre, kunde vi bli totalt 25-30 personer. Många hade tydligen annat så det slutade med nio scouter, sex från vår kår och tre från en annan kår. Jag kände mig lite missig inför helgen eftersom uppslutningen inte var större.
Syftet med hajken var att mysa trots höstmörker och kyla, att umgås över gränserna och att ha trevligt! Vi började direkt efter jobbet med att sätta upp tältet för att hinna med innan mörkret kom. När tältet var uppsatt och mörkret föll så hjälptes vi åt att skära grönsaker och göra upp eld. På en muurikka stektes köttfärsen till tacos. Tacos går alltid hem på en fredagskväll, särskilt ute!

När vi var mätta och hade hunnit prata en stund så samlades vi i tältet så att alla fick göra sin egen fleecemössa. Det är roligt att få med sig ett minne från hajken. Med de varma mössorna på huvudet njöt vi sedan av ett mysigt lägerbål. Det var tre lite äldre scouter som besökte oss och hade förberett sånger. En av scouterna hade med gitarr. Vi sjöng en hel del gemensamt, men det blev också några soloframträdanden. Det hela avslutades med varm choklad och grillade marschmallows.
De nio scouterna sov i tält och vi ledare sov i vindskydd bredvid. Några ledare åkte hem för att sova. Jag hade laddat med dubbla liggunderlag, dubbla sovsäckar och dubbla ullunderställ för jag ville inte frysa. Jag har frusit så många höstnätter, men inte denna. Denna gången blev det för varmt så jag fick skala av ett lager kläder. Jag låg vaken många timmar, men jag frös i alla fall inte. Det var en fin natt som inte blev allt för kall och det var helt vindstilla och inget regn.
Tidigare under hösten har våra scouter surrat ihop ett bord med sittpinnar runt. Det passade bra att använda nu. Vi hade hajken precis utanför vår scoutgård, med promenadavstånd hem för många av scouterna. Man behöver inte åka långt för att komma ut på äventyr.

Under lördagsförmiddagen visade vi besökarna vårt fina naturreservat som ligger precis bakom scoutgården. Kul att få visa upp och berätta om sitt närområde. Slutligen avslutades hajken med korvgrillning så att vi åkte hem med riktigt mycket röklukt.

Nu i efterhand är jag jättenöjd så som hajken blev. Allt flöt på bra. Våra sex pojkscouter och de tre besökande flickscouterna fann snabbt varandra. Några hade ju träffats i somras, men inte alla. Det blev väldigt mysigt när vi inte var fler. Alla scouter fick till exempel plats i samma tält och det är ju mysigt.

Det är roligt att få kontakter utanför den egna kåren. Nu har vi planer på att ses igen för vi vill fortsätta att umgås över kårgränserna. Det är viktigt för scouterna i tonåren och det är roligt även för oss ledare. I våras var jag på ett möte där vi diskuterade hur man gör för att behålla scouterna genom tonåren. Det viktigaste rådet var att få iväg dem för att träffa andra scouter. Det räcker inte med äventyr med samma vänner hela tiden. Scouterna måste få komma iväg och uppleva att scouting kan vara så mycket mer än att surra ett bord på den egna gården.

Vid slutsummeringen var alla överens om att höjdpunkterna med hajken var att träffa vänner utanför kåren och det mysiga lägerbålet.

onsdag 15 oktober 2014

Löpning med tillbehör

Att springa är avkopplande och skönt för hjärnan. Idag tog jag en tur på lunchen för att komma ifrån ett tag, få motion, vila hjärnan och få dagsljus. Men ni ska veta att det är inte lätt att ut och springa. Det kräver en hel arsenal av prylar. Idag ville jag dessutom logga en geocache på vägen så det krävde lite extra prylar.

Jag började med att sätta på mig mp3-spelaren för att kunna lyssna på musik från någon reklamradio. Det går lite lättare att springa med underhållning i öronen.

Sedan stoppade jag nyckeln till klädskåpet och en penna i lilla fickan på löpartightsen. Smidigt att det finns skåp att låsa in värdesaker och kläder i. Eftersom man aldrig vet om det finns penna i geocacherna så är det säkrast att ha en penna med.

I armfodralet stoppade jag telefonen där jag slagit på en app som mäter hur långt och hur länge jag sprungit. Inget måste, men kul med lite statistik och kul att se förbättringar (när de kommer). Det är dessutom peppande att ha dagbok över genomförd träning. När det börjar bli för långt hål så är det dags att träna. Hur fånigt det än låter så fungerar det, i alla fall för mig.

Slutligen ville jag ha en bra GPS för att lätt hitta geocachen. Jag hade alltså med vår stora hand-GPS i handen. Cachen hittades snabbt så GPS:n gjorde det den skulle.

Nu skulle man kunna tycka att många av de här sakerna kan lösas av mobilen. Så är det, men ibland är det enklare med en apparat för varje ändamål. Varje apparat är trots allt bäst på just sin huvuduppgift.

måndag 13 oktober 2014

Att få iväg sonen från datorn

Det är en utmaning att få en 13-åring kille att göra något annat än att sitta framför datorn.  Jag sparkar ut honom till studsmattan då och då, men som en magnet så är han tillbaka vid datorn efter 10-15 minuter.

De senaste dagarna har jag lyckats bra några gånger i alla fall. I lördags satt Martin och en kompis framför datorn igen. Jag frågade om de inte ville med till scoutgården och klippa gräset. Jo då, de hängde med. Det som lockade var naturligtvis att köra åkgräsklippare. En körde och den andra sprang bredvid, sedan bytte dom. Efteråt var båda överens om att det var roligt!
Ett annat lyckat försök var att äntligen ta tag i Martins födelsedagspresent. Det var en byggsats från Teknikmagasinet som heter "14-in-1 Educational Solar Robot Kit". Vi valde en av de 14 robotarna och började bygga. Satsen och bruksanvisningen var verkligen bra gjord med tydliga anvisningar. Det var ändå en del pill och det tog en god stund att få ihop den. Vi har pillat med det under en stund vid tre kvällar. Nu har vi fått ihop den och den fungerar bra, förutom att solcellen inte är så bra. Roboten fungerar om man håller den några centimeter ifrån en stark lampa. Hur ska roboten kunna röra sig då den inte få komma mer än några centimeter från lampan?
Trots att det inte blev en superbra robot så blev det i alla fall tre kvällar med en stunds gemensamt knåpande utan datorn. Lite mystid tillsammans!

I kväll fick Martin sitta vid datorn i fred medan jag tog tag i det där med e-legitimationen igen. Med Telia support på tråden så fungerar det slutligen. Killen på Telia support var hjälpsam och bra, alltid en liten tröst efter allt strul.

söndag 12 oktober 2014

Att planera

Pinsamt att erkänna men jag gillar att titta på lyteskomik-program. jag tittar på Lyxfällan, Biggest Loser, Tidsjakten och annat liknande. Kanske tittar jag för att känna mig duktig "för så där dum är ju inte jag", eller varför tittar vi människor på dessa program egentligen?

Hur som helst så kan man lära sig lite av programmen också. Det senaste är programmet Tidsjaken på SVT. Det är inte lika mycket lyteskomik som många andra program. Det ger också en del handfasta och bra tips. Jag har tagit till mig några och ska testa lite i praktiken.

Jag gillar ju att skriva listor. Nu tänkte jag försöka med att skriva en gemensam lista för familjen för diverse grejer som "borde" göras. Då kan vi gemensamt prioritera och fördela. Förhoppningen är att jag ska kunna gå förbi en stökig tvättstuga och veta att den kommer att tas om hand men vi har prioriterat att måla altanen först, eller vad det nu är. Tanken är att sakerna ska finnas på en lista i stället för att cirkulera runt i huvudet. Tanken är också att det ska vara tydligt vem som gör vad så slipper alla bli stressade över alla saker och slipper reta sig på att den andra inte gör ditt och datt. Tanken är nog god, vi får se om det fungerar i praktiken.

Är familjen och hemmet ett projekt som går att driva på liknande sätt som projekt på jobbet? Jag tror att det finns en massa likheter. Båda kräver struktur, ansvarsfördelning, gemensamma mål och prioriteringar.  Min devis är att "det måste finnas en plan för att man ska kunna frångå den". Har man inte en plan kan man inte heller planera om. Har man en plan som visade sig fel så kan man med utgångspunkt från den planera om utan att det blir kaos. Detta gäller i alla sammanhang, både i jätteprojekt och i små vardagssaker som att äta frukost!

Planen för dagen är att få till en promenad med vänner på eftermiddagen. Vi får se om planen håller!

tisdag 7 oktober 2014

e-legitimation

Om ni undrar vad jag gör nu för tiden i stället för att blogga så kan jag avslöja att jag installerar e-legitimation. I alla fall försöker jag installera e-legitimation. Jag har ägnat två kvällar åt att försöka installera e-legitimation. Roligare skulle man kunna ha!

Kvällen igår slutade med att jag mailade Icabanken och undrade irriterat hur sjutton man ska göra. Varför det inte fungerar ens när det ser ut att ha installerats ok. Idag fick jag svar från Icabanken så jag gav mig på det igen nu i kväll.

Denna kvällen slutade med att jag skickade ett ännu längre brev till Telia support. Det är Telias e-legitimation som jag försöker installera, men via Icabanken.

Det mest irriterande är att det inte är första gången vi i familjen strular med detta. Både Henrik och Cissi har tidigare strulat. Jag har för mig att den ena slutligen fick det att fungera och den andra gav upp och fick lösa sitt ärende på annat sätt.

Ska det vara så svårt?

lördag 4 oktober 2014

Utan mobil

Borttappad cykelkorg och idag ett låst sim-kort. Vad är det här för oflyt?

Idag skulle jag ut på utflykt med sex scouter. Scouterna skulle delta i ett arrangemang som en annan scoutkår ordnade och jag skulle hjälpa till som funktionär vid en av stationerna. Mannen och dottern skulle iväg på annat scoutevenemang. De tog bilen så jag skulle synka med föräldrar för skjutsning av mina scouter och mig. Lite knöligt eftersom det inte går att säga exakt när vi är redo att hämtas ute i skogen. Kort sagt så var jag i stort behov av en mobil för att kunna ringa och för att bli nådd.

På morgonen när jag precis vaknat och tittar på telefonen så undrar den om den ska göra en uppdatering. Det blir bra, tänkte jag, för annars tjatar den säkert om det hela dagen. Efter en lång stund när den laddat ner uppdateringen så vill telefonen ha pin-koden. Jag använder inte pinkoden för att ta mig in i telefonen, alltså använder jag den väldigt sällan. Detta sim-kortet, med just denna sim-koden har jag inte haft så länge. Jag har alltså ingen aning om vad sim-koden är. Det står på en lapp på jobbet! inte förrän på måndag kan jag låsa upp sim-kortet.

Alltså stod jag där redo att åka iväg på en heldagsutflykt med stort behov av att vara nåbar och att kunna nå folk, men utan att kunna använda min mobil. Hur dumt som helst!
Jag norpade sonens mobil och lämnade ut det numret till några personer. Säkert är det fler som försökt ringa mig, men det är jag lyckligt ovetande om. Blev också lite strul när jag ville ringa sonen men fick ringa kompisarna i stället.

Tänk så beroende man är av tekniken numera. Hur klarade man sig när jag var liten?

torsdag 2 oktober 2014

Berättelsen om en cykelkorg

Bak på pakethållaren på cykeln har jag en cykelkorg. Det är väldigt smidigt för jag slänger bara i väskan eller vad jag har med mig. Det ryms mer än man tror i en cykelkorg så jag har ibland transporterat stora saker på cykeln. För några år sedan transporterade jag ett träd i cykelkorgen. Det var en present som skulle med till en fest.

På väg till jobbet har jag väskan i cykelkorgen. I väskan har jag matlåda, plånbok, id-kort för att komma in på jobbet och en del annat bra-att-ha. Idag blev jag något förvånad när jag parkerat cykeln på jobbet och ska ta väskan. Då är cykelkorgen borta. Jag tittade både två och tre gånger innan jag fattade att cykelkorgen verkligen var borta. Tydligen hade jag tappat den i något gupp på vägen, eller (hemska tanke) så hade någon stulit den. Att jag skulle tappat den kändes som det rimligaste alternativet.

En djup suck och så var det bara vända och åka tillbaka samma väg som jag kommit. Jag hade två ställen jag misstänkte att den hoppat av på. Ingen cykelkorg vid första stället. Något nervös cyklade jag de tre kilometrarna tillbaka till det andra stället. Här var det vägbygge så cykelbanan var avstängd. Jag cyklade på gatan och där hade de lagt ut tillfälliga gupp för att bilarna skulle köra sakta.  Här misstänkte jag att korgen hoppat av.

Först såg jag ingenting på gatan. Jag väntade mig en påkörd, knölig cykelkorg. När jag stannade såg jag att det ändå låg något på gatan. Det var min vante som jag haft på mig första biten och sedan lagt i cykelkorgen. Alltså var det här jag tappat korgen, men var var den? Där strax bredvid hade någon snäll människa plockat upp cykelkorgen med väska och allt och hängt den på ett staket. Skönt!

Nu kunde jag lugnt cykla tillbaka till jobbet igen. Cykelvägen till jobbet blev alltså ca 16 km idag i stället för de vanliga 10 km. Skönt ändå att allt kom till rätta.

tisdag 30 september 2014

Kreativa barn

Kollegan fick ett telefonsamtal. Han kom sedan tillbaka och berättade vad hans dotter gjort. Hon hade haft något slags friluftsdag då de skulle springa runt en å, bort på ena sidan, över en bro och tillbaka igen. Dottern och några kompisar hade planerat innan att gena genom att ha badkläder under träningskläderna och simma tvärs över ån.

Bortsett från säkerhetsaspekten, att de inte borde simma utan vuxen i det kalla vattnet, så tycker jag att det var väldigt smart och innovativt gjort. Visst var det ett smart sätt att lösa problemet? Visst är det fusk, men ändå betydligt mer ärligt än att skolka helt från friluftsdagen. Jag gillar när ungar tänker själva. Det är ju det vi vuxna ska lära ungdomarna.

Efter denna uppiggande historia fortsatte jag till min scoutgrupp där jag försöker lära de ungdomarna att bli självständiga. De byggde självständigt ett bord och blev väldigt nöjda med resultatet. Därefter planerade vi för en kommande hajk. Trevligt och bra scoutmöte!


lördag 27 september 2014

Återanvändning

Det har beslutats att fixa ett vedskjul med lås vid scoutgården för att vi ska slippa förse alla hobbyeldare i trakten med ved. Nu har ett skjul köpts in som ska byggas ihop på arbetsdagen i morgon.
Häromdagen ringde en ledare och undrade vem det var som för ett par månader sedan nämnt att hans granne hade ett gammalt altangolv liggande. Det skulle ju kunna vara bra att ha det golvet som underlag till vedskjulet. Jag kom ihåg vem det var och bollade frågan vidare till nästa ledare, om altangolvet låg kvar. Så i torsdags kväll fick han gå ut med ficklampa och kolla om golvet låg kvar. Jo då, det låg kvar och grannen ville mer än gärna bli av med det.

Ledaren med grannen skulle inte vara hemma i helgen så jag pratade med ytterligare en ledare om hjälp med att hämta golvet. Idag var vi några stycken som åkte dit med bil och släpkärra. De tunga golvbitarna lyftes upp på kärran. Tyvärr hade vi inte några remmar att spänna fast med så en gick hem för att hämta remmar. Det var ju inte mer än en kilometer hemifrån.

Vi som var kvar var lite otåliga så föraren började sakta köra medan två personer gick bredvid släpkärran beredda på att rycka in om golvet skulle börja glida av. Det stack ju ut rejält baktill. När vi väl mötte hon som hämtat remmar så hade vi redan kommit så långt att vi fortsatte. Det påminde lite om Viktorias bröllop då säpo-vakterna joggade bredvid bilen. De två som joggade bredvid släpkärran idag hade i och för sig inte kostym på sig utan snarare arbetskläder. Det såg kul ut i alla fall! Sträckan från där golvet låg till scoutgården är nog drygt två kilometer. Som tur var så var det inte så mycket annan trafik ute.

Nu är altangolvet transporterat till scoutgården i alla fall. Återstår att se om vi får ihop vedskjulet i morgon. Det verkar vara oändligt många delar. Tur att det finns så många kloka som kan hjälpa till.

torsdag 25 september 2014

Smulade skorpor

Härom dagen blev jag så sugen på hembakta skorpor så idag tänkte jag baka det. Jag bakade skorpor för några år sedan med bakpulver. Då går det lite fortare än med jäst och det gillar jag. Jag googlade och hittade prinsessskorpor. Det låter väl bra?

Nu har jag bakat och gräddat dom. Sedan skulle de delas för att torkas. Det bara gick inte. De bara ramlade sönder. Jag försökte både med gaffel och med vass kniv, men det ville sig inte. Nu har jag gjort så gott jag kunde och slängt in dem i ugnen igen för att skorpa till sig. Det blir inga fina runda skorpor utan ganska många smådelar. Man kan nästan tro att jag bakat skorpsmulor.

Någon som har ett bra och snabbakat skorprecept att dela med sig av?

lördag 20 september 2014

Sorg och en massa tankar

Nu har jag funderat i två dagar hur jag ska få ihop det här inlägget. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men jag måste skriva något om sorg och begravning.

I torsdags var jag på fasters begravning. En månad har gått sedan hon avled och ytterligare någon vecka sedan olyckan hände. Alla var fortfarande lite i chock över det som hänt. När något så oväntat inträffar är det svårt att ta till sig. Jag bor långt ifrån faster och mina kusiner och deras familjer så jag har ju inte märkt av förändringen i vardagen. Kanske hade jag inte riktigt fattat vad som hänt heller, inte tagit in det ordentligt.

Begravningar är alltid jobbiga, men denna kändes jobbigare än de jag varit på tidigare. Så många vänner, ännu fler vänner, släktingar, grannar och före detta grannar och så mycket kärlek och saknad. Tårarna rinner ju bara av att se de ledsna barnbarnen som haft så nära relation med sin farmor. Det var nog inte förrän där och då som jag riktigt tog till mig vad som hänt och det där jobbiga "aldrig mer".

Dessutom river död och begravningar upp så många andra känslor. Man tänker på andra saknade som gått bort tidigare och man tänker på att livet är ändligt. Det kommer att komma fler begravningar. Inte för att man kan gå runt och tänka på det jämnt, men just då blir det så aktuellt. Det river också upp en massa annan saknad och ilska som ska bearbetas.

Det har varit jobbiga dagar, de senaste dagarna. Jag vill känna mig glad igen, men livet är som det är och ibland är det ok att vara ledsen.

onsdag 17 september 2014

Jämställdhet är svårt

Jag har aldrig känt mig förfördelad på jobbet för att jag är kvinna trots att jag jobbar i en mansdominerad bransch. En händelse igår har gjort att jag funderar på detta. Är det så att jag inte har råkat ut för orättvisor eller är det så att jag inte ser orättvisorna?

Igår pratade jag med min chef. Vi pratade om allt möjligt mellan nuläget och framtiden. Ibland hinner man avhandla mycket på 30 minuter. 
Inom ett stort företag finns ju diverse roller som man kan jobba med. Jag har funderat de senaste veckorna på vad jag vill jobba med och har kommit fram till något slags långsiktigt mål, eller i alla fall en långsiktig inriktning. 

Vid gårdagens samtal frågar chefen ”Vill du bli den nya X?” Jag hade tidigare på dagen hört om att det troligen kommer bli ytterligare en person med rollen X, men inte funderat mer på det. Jag blev lite ställd av frågan. Jag hade inte funderat över att det kunde vara en lämplig roll för mig. Jag hade inte tänkt på att den möjligheten finns trots att den väldigt väl stämmer in på den långsiktiga riktning jag tänkt ut och trots att jag jobbar nära de som har rollen idag.

Efteråt funderade jag mer på detta och insåg att jobbet som chefen föreslog skulle passa mig perfekt. Det är sånt som jag redan engagerar mig i, utan att egentligen ha mandatet. Varför hade jag inte tänkt på att jag kan bli nya X och få lägga ännu mera tid på det som engagerar mig? 
De två som idag har rollen är två unga grabbar. Även alla andra jag vet som jobbar inom det området är män. Är det därför som jag inte hade insett att jag faktiskt kan ha en sån roll? Hur inskränkt och påverkad av hur det ”ska vara” är jag egentligen? Tur att chefen inte är lika inskränkt som jag!

Det här med jämnställdhet är svårt. Man faller i fällor hela tiden!

söndag 14 september 2014

Malala Yousafzai: Jag är Malala

Malala Yousafzai berättar i boken Jag är Malala om händelserna som ledde fram till att hon som 14-åring blev skjuten i huvudet. Malala levde i Pakistan. TIllsammans med sin far kämpar Malala för tjejers rätt att få gå i skolan. Hennes far driver skolor och vägrar stänga ute flickorna trots att Talibanerna drar åt snaran mer och mer. Till slut får flickorna smyga till skolan utan att visa sin skoluniform och sina skolböcker.

Malala håller tal i olika officiella sammanhang och jobbar för flickornas rätt. Både hon och hennes far blir ofta hotade men jobbar ändå vidare. En dag när Malala åker med skolskjutsen hem från skolan blir hon på nära håll skjuten i huvudet. Läget är kritiskt men med bra vård av experter och senare rehabilitering i Storbritanien så blir hon slutligen näst intill återställd.

Boken är lite seg i början då den ger mycket bakgrundsinformation. Lite bakgrundsinformation är förstås bra men det blir väl mycket och ingående när man inte känner till så mycket innan. Så småningom kommer boken mer fram till nutid, strax innan hon blir skjuten. Därifrån är boken väldigt intressant. Det är spännande hur ett normalt samhälle kan bli så inskränkt och nerbrutet av att Talibanerna tar makten. Att Talibanerna styr betyder inte alls att alla sympatiserar med deras åsikter, men de måste följa deras tokiga regler för att överleva.

Jag gillar böcker med nutidshistoria. Detta är en sådan bok som både är underhållande och jag får lite nutidshistoria på köpet.

lördag 13 september 2014

Sovmorgon

Martin har haft 4 kompisar här och spelat kortspelet Magic. Vi vuxna gick och lade oss i skaplig tid. När jag vaknade vid två-tiden gick jag upp och sa till pojkarna att nu var det sovdags. Strax efteråt kom Henrik hem. Henrik gick och la sig och strax efter somnade nog alla grabbarna på sina liggunderlag i vardagsrummet. Strax efter tre somnade jag igen och sov gott väldigt länge.

Det blev "high score" i långsovande. När jag vaknade och tittade på klockan så hade jag först svårt att fatta. Klockan var 10:30. Så länge har jag nog aldrig sovit förut. Skönt att få sova ut, men halva dagen försvann ju.

Martin och kompisarna är igång och spelar igen, men nu är det datorspel.

onsdag 10 september 2014

Likadana

För ett par dagar sedan när jag skulle cykla hem från jobbet så hamnade jag bakom två cyklister. Det var en yngre tjej och en yngre kille. Det var tydligt att de hörde ihop som ett par. När jag cyklade där bakom dem så insåg jag att de hade likadana ryggsäckar, men i lite olika färg.

Jag funderade på om det var gulligt eller om det var "vi-har-likadana-träningsoveraller-på campingsemestern"-varning. Då kom jag på att jag och Mannen har ju också likadana ryggsäckar men i lite olika färg. Jag log och bestämde mig för att det var mest gulligt.

Idag kom jag hem och bytte om till mina svarta joggingtights och orange träningströja från midnattsloppet. När jag är på väg ut genom dörren kommer Mannen som varit ute och sprungit. Han är klädd i svarta joggingtights och sin orange tröja från midnattsloppet. Gulligt eller fånigt?!

Jag fasar för att vi snart kommer att ha likadana träningsoveraller och vara på campingsemester.

tisdag 9 september 2014

25 år

Nu är det en vecka sedan, men jag måste få visa den fina presenten jag och Mannen fick av Cissi förra tisdagen. Då firade vi 26 år som par och 25 år som förlovade. Detta är inget vi firar stort, men jag hade köpt fikabröd till kvällsfikat.
Cissi visste bara ett par timmar före kvällsfikat att vi skulle fira lite grann, men med hennes fantasi och kreativitet så fick hon förstås till en present ändå.
Vi fick en knäckemacka med kaviar på. Visst är den fin? Den smakade bra också. 

Det roliga är att det finns en historia bakom detta. 2007, strax innan jag började blogga, så vandrade vi i fjällen hela familjen. Vi bar med oss tält, mat och allt. Då gäller det att optimera och inte bära något onödigt. När vi var i fjällen så fyllde Martin 6 år. Mitt uppe på ett fjäll firade vi hans födelsedag. Han fick en knäckemacka med texten "6 år" skrivet med mjukost. Han blev lika glad som vi blev. Dessutom fick han ahlgrens bilar och ballerinakex och några fler presenter när vi kom hem. Han pratar ofta om just den födelsedagen.

måndag 8 september 2014

Kajaktur vid Loftahammar


I lördags var vi bjudna ut till skärgården utanför Loftahammar för att paddla kajak med vänner. De hade bjudit ihop de som de kände som paddlade kajak. Vi var åtta personer som hade en underbar dag.
Det var så nära vindstilla man kan komma och solen lyste. Det var som sommar igen!
 Det var så stilla att vi passade på att paddla till den yttre delen av skärgården. Här går tydligen vågorna över toppen på fyren ibland, men idag såg vi bara krusningar på vattenytan.
 Vi fikade, slappade och gick ett varv runt den lilla ön.
Dagen fortsatte med paddling och matpauser. På hemvägen paddlade vi förbi den här sälen. Tur att den var gjord i betong så att vi kunde komma riktigt nära.

När vi var tillbaka hade vi paddlat 22 km och jag var ganska trött. Vi lagade trerätters middag med gemensamt medtagen mat. När klockan närmade sig elva körde vi hemåt, medan övriga skulle sova kvar och paddla även på söndagen.

fredag 5 september 2014

Scouter, gitarr och geocacher

Äntligen fredag efter en intensiv vecka.

Scouterna har dragit igång ordentligt. Jag är delaktig i en grupp och Mannen och Cissi är ledare för en annan grupp. Det blir två kvällar i veckan med scoutmöte för två av oss per gång. Jag håller på att avveckla mig själv som avdelningsledare så förhoppningsvis ska jag inte vara ledare varje vecka.

Martin har varit på sin första gitarrlektion. Han verkar väldigt nöjd så här långt. Efter det passade han och jag på att shoppa loss. Vi köpte innegympaskor, kängor som jag tror ska funka hela vintern och skaljacka till Martin. Allt i samma affär. Skönt, nu klarar han sig ett tag. Han växer ju så det knakar så troligen måste han ha nya byxor innan jul, men just nu har han kläder i alla fall.
En annan kväll var Mannen och jag och några till geocachare ute och tog några besvärliga cacher där man behövde klättra i träd med klätterutrustning. Jag var mest med som hantlangare och åskådare, men det var en trevlig kväll. Innan vi var färdiga med den sista cachen hann det bli ganska mörkt. På bilden kan man se Mannen hänga där långt uppe i ett träd och signera loggboken.

Nu är det helg med mer roligheter inplanerat, sedan ser kommande vecka ut att bli lite lugnare.

måndag 1 september 2014

Pengafunderingar

Nu är det september och hösten är här. Henrik har inte haft något sommarjobb vilket är lite synd. Han har bland annat konstaterat att det hade varit bra med lite pengar. Hoppas den insikten gör att han lägger ner mer energi på att söka sommarjobb nästa år.
På slutet av sommaren när pengarna börjat tryta dyker det upp en glad nyhet. Han sommarjobbade förra sommaren och fick nu tillbaka en rejäl slant på skatten. Somliga har ändå en himla tur!

Nu har han just haft en omtenta som förhoppningsvis gick bra och den nya terminen börjar. Det betyder att studiemedel är på ingående. Det är när jag blir delaktig i dessa pengafunderingar som jag inser hur bortskämd man blir av att det kommer en lön varje månad, året om. Henriks problem är ju ändå små eftersom han fortfarande bor hemma.

söndag 31 augusti 2014

Paddling- och vandringshajk

I helgen var det scouthajk igen. En rivstart på höstterminen. Vi var två avdelningar som tillsammans planerat ett bra upplägg på hajk.
Vi hyrde kanoter som låg i Sturefors (söder om Linköping). Vi i vår grupp började i lördags förmiddag med att paddla åt ena hållet i Stångån/Kinda kanal. Vi paddlade till Sturefors slott. Där gick vi en sväng och tittade på slottsparken och lagade sedan lunch. Under förmiddagen kom lite regn men det blev sedan uppehåll så vi lagade mat utan att bli blöta. 
Efter lunch paddlade vi åt andra hållet för att framåt senare eftermiddagen hamna vid Hovetorps slussar. Under eftermiddagen mötte vi turistbåten M/S Kind. Vi kände oss som ett exotiskt inslag då vi satt i våra kanoter och vinkade åt passagerarna på den ganska stora båten, stor relativt oss i alla fall.
Vid Hovetorp mötte vi andra gruppen som vandrat dit. Nattpackningen hade åkt bil dit för att slippa riskera blöta sovsäckar i kanoterna och framför allt för att slippa bära hela nattpackningen under vandringen.  Här precis vid vattnet slog vi läger. Lugnt och fint ställe, men ändå med tillgång till toalett en bit bort. 
På kvällen åt vi tacos vilket naturligtvis var mycket uppskattat av alla barnen (och även vi vuxna). Barnen kröp snart in i tälten och spelade kort och pratade. Vi vuxna satt kvar en stund runt den slocknande elden. Mysigt för alla på olika sätt!
På morgonen skiljdes vi åt igen. De som vandrade på lördagen tog nu kanoterna. Vi som paddlade på lördagen vandrade nu på Östgötaleden. Det var en fin och omväxlande vandring som gick utmed Kinda kanal, genom fin skogsmark utmed sjön Stora Rängen, förbi stora fina ekar och förbi ängsmark.
En lunchpaus vid en badplats för att få ny energi. Martin provade även att gå i vattnet. Han funderade på om hans stövlar läckte för han blev våt om fötterna. Jag tror att problemet var att stövlarna läcker i ovankanten!
Vi tog gott om tid på oss så vi hann att ta många småpauser för att till exempel njuta av den fina omgivningen. En geocache hittade vi också under en sten. Det blev inte många kilometer, men det är ju inte det som är det viktiga. 

Alla verkar väldigt nöjda med helgen. En riktig lyxhajk med många vuxna, härliga ungar och tid för att ta det lugnt. Det enda som är synd är att helgen därmed är slut. Nu skulle jag vilja ha en dag hemma också. 

måndag 25 augusti 2014

I morgon kan det vara för sent

Tidigare i kväll när jag var ute på en liten joggingtur så formulerade jag ett så fint blogginlägg, men nu vet jag inte hur jag ska skriva det längre. Det fick nyss så många fler dimensioner.

För en vecka sedan dog min faster. Det är naturligtvis inget ovanligt att fastrar dör, men inte hon och inte just nu. Hon var så mitt i livet trots sin ålder. Hon reste, vandrade i fjällen, hade vänner över halva Sverige, renoverade sommarstuga och var den mest kreativa människa jag vet som sprudlade av idéer på tokiga och intressanta hantverk.  För ytterligare drygt en vecka sedan föll hon ner för några trappsteg, slog huvudet i en sten och bröt nacken så illa att det inte fanns något att göra. Det var en ren och skär olycka som ingen kan beskyllas för. Ingen rattfyllerist att skylla på, ingen galning på stan, ingen läkare som missat en diagnos. Ingen att skylla på! Sådant som bara händer ibland.

Vår lilla släkt miste nu en omtänksam och varm släkting. Jag hade nog ingen särskild relation till min faster när jag var yngre, men har med åren uppskattat henne mer och mer. Jag är i alla fall glad att vi besökte henne i påskas och att hon var här i julas, men jag trodde vi hade många år kvar.

Så var det den där extra dimensionerna med röran som blir när någon går bort. Relationer och beslut ställs på sin spets och en massa beslut måste tas på kort tid medan man fortfarande befinner sig i chock. Åter igen inser man hur viktigt det är att ta vara på varandra och reda ut saker medan tid är, för i morgon kan det vara för sent.

söndag 24 augusti 2014

Lena Andersson: Egenmäktigt förfarande

Nu har vi haft bokcirkel igen, efter ett sommaruppehåll då alla är på olika håll. Till denna gång läste vi Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Bokens omslag ser väldigt tråkigt ut men jag tyckte om att läsa den.

Boken handlar om Ester Nilsson som är poet och essäist som blir vansinnigt förälskad i konstnären Hugo Rask efter att hon har hållit ett föredrag om honom. De träffas för att äta och prata några gånger. Hugo har nog ingen avsikt att leda det längre än så, men Ester vill betydligt mer. Hugo är ändå smickrad av att bli omtyckt och avvisar inte Ester. Esters hela liv börjar nu kretsa kring denna stora kärlek till Hugo. Hon ältar dag och natt om varför han inte hör av sig, varför han sa si eller så, varför han agerade på det sättet och så vidare. Hon analyserar allting sönder och samman. Varje litet ord som Hugo säger tolkar hon som att det är en invit eller ett löfte till henne.

Historien visar hur besatta vi kan bli av passionen, särskilt den obesvarade. Det är en plågsam historia där man lider med Ester samtidigt som man flera gånger vill säga åt henne att inte göra så där för det är inte bra för henne. Hugo är helt enkelt inte bra för henne, men hon ser inte det.

Boken är mycket bra skriven och innehåller så många fina funderingar på livet. Boken är helt enkelt vackert skriven trots det hemska innehållet. Ett exempel på fin fundering är denna:

"God vän" räknas i den allmänna språkuppfattningen intressant nog som mer avlägsen än en som rätt och slätt är vän, precis som en "äldre person" är yngre än en gammal.

Eller denna:

När hon ätit upp och diskat porslinet la hon en lapp i kylskåpet med en av språkets vanligaste kärleksförklaringar. Subjekt, predikat, objekt.

Läs boken. Plågas med Ester och njut av språket!