Klippning, klippning och klippning

Idag har jag klippt, klippt och klippt.

Först klippte jag vår höga cypresshäck. Vi klippte den rejält förra året men nu behövde den toppas. Det var en del långa grenar som stack upp. Dessutom behöver den hållas efter så att den inte blir för bred. Det måste bli plats kvar för studsmattan och sandlådan.

Sedan klippte jag håret på Henrik. Det måste göras med stor försiktighet för det är ju livsfarligt att se nyklippt ut, men jag tycker det är bra om luggen slutar ovanför ögonen. Jag tror att jag jämkade ganska bra idag så att både han och jag blev nöjda.

Till slut klippte jag mannen. Där har vi det omvända förhållandet. Han tycker att jag ska klippa hur kort som helst, medan jag tycker att det ska vara kvar så mycket att det blir en frisyr. Jag jämkade nog ganska bra här också. Det blev 2, 3 och 4 millimeter på olika delar av frisyren.

Nu har jag klippt färdigt för idag. I morgon blir vi fem i familjen igen då Cissi kommer hem från kollot. Vi har inte fått något brev från kolonien men hon har ringt några gånger och vi har hälsat på två gånger. De tretton dagarna har gått fort, liksom de flesta veckorna gör. Oftast alldeles för fort!

Andra bloggar om: hårklippning, trädgård

Två föräldrar på stan

När vi firade 15-årig bröllopsdag så fick vi presentkort på en resturangmiddag inklusive barnvakt. Trevlig present! Tyvärr var det så fullspäckat under maj och början på juni att vi inte ens orkade fundera på när vi skulle klämma in en lugn middag. Så igår var det dags. Barnen skjutsades till farmor och farfar och vi gick runt på stan och botaniserade bland resturangerna.

Det är inte så ofta vi går på resturang tillsammans, förutom dom gånger när barnen är med och huvudkriteriet är att det ska finnas mat som duger åt barnen. Då blir det lätt kinaresturanger eller kebabhak. Nu hade vi siktet inställt på helt andra resturanger med helt andra menyer.

Efter att ha läst menyern hamnade vi på Kniv och gaffel. Där vet jag att dom har väldigt god mat, tyvärr är inte miljön den bästa om man vill sitta och prata i lugn och ro. Det var väldigt stimmigt och borden stod tätt. Efter lite övervägande valde vi att gå vidare. Lite kräsen måste man få vara!

Då gick vi till resturang Bello´s. Deras mat lät inte jättekul i menyn men vi var säkra på att kvaliten var bra. Där var det betydligt lugnare och vi fick ett trevligt bord. Maten var suveränt god och bra service under kvällen. Vi valde rätt!

Till förrätt åt vi chevré med honung och valnötter på lite sallad. Mmm, bara att äta sakta så att man hann att njuta av varje bit. Till varmrätt år Mannen ryggbiff och jag fläskfilé som serverades till mycket goda klyftpotatisar. Riktigt gott! Eftersom ingen av oss har någon koll på vin mer än att vi ser skillnad på rött och vitt så fick servitören välja. Det blev ett vin från Argentina som hette Trilogie. Det var gott enligt oss vinkännare :-)
Måltiden avslutades med en ostbricka.

Härligt att få sitta länge och få prata i lugn och ro eller att bara får vara tysta och insupa atmosfären. Tack för den fina presenten!

Andra bloggar om: resturang, Kniv å gaffel, Bello´s

Trädgårdsbilder

Nu var det en månad sedan jag fotade trädgårdslandet. Det har vuxit en hel del sedan dess och en del är klart för skörd.
Till höger sitter huvudsallad, i mitten squash. Bakom squashen är det rödbetor, lök och grönkål. Till vänster sitter tomatplantor och plocksallad.

Tomaterna ser fina ut men har inte börjat bli röda än.

Potatisen växer också och ser fin ut, i alla fall ovan jord. Vi har inte plockat upp några än. Snett bakom till vänster syns våra monsterrabarber.

I år har vi också fått en hel del jordgubbar, men många är ganska små. Antar att vi borde vatnat dom mer när det var så varmt.

Väldigt snart är det också dags att skörda röda vinbär. Än så länge har jag bara plockat ett par deciliter till en vinbärskaka. Vi har tre buskar med röda vinbär så det räcker och blir över även om jag får för mig att koka saft och frysa in en massa bär.

Andra bloggar om: trädgård

Kortsemester vid östkusten

Nu har vi varit på en utflykt till trakterna runt Loftahammar. Med hjälp av geocaching hittade vi intressanta turistmål och utsiktsplatser som vi aldrig skulle hitta annars.

I Gamleby finns det ett område i skogen med över 60 trollstatyer! Vi vandrade först runt och var vid två fina utsiktsplatser med utsikt över Gamleby. Sedan gick vi genom området med troll. Det var väl värt ett besök, speciellt med barn.
För natten hyrde vi en campingstuga på Tättö havsbad vid Loftahammar. Där var inte så livat än, men det blir nog mer folk om ett par veckor. Det var kallt i vattnet, men vi hade en fin kväll på några klippor. Barnen lekte med vattnet och hinkar. Vatten kan ju roa länge!

Idag besökte vi också några fina platser, som också var geocacher. Förmiddagsfikat tog vi sittande på en brygga med benen dinglande. Härligt med lite skärgårdskänsla, men jag blir lite båtsugen!

På hemvägen blev det en sen lunch på en pizzeria i Överum. Jag blir lite deppig av det lilla samhället. På nervägen tänkte vi tanka på macken i Överum, där vi tankat och handlat några gånger förut. Nu var macken plötsligt nerlagd. Då blev hela samhället ännu mer öde. Nu på hemvägen när vi stannade vid Pizzerian så förstärktes den känslan ännu mer. Runt det lilla torget fanns pizzerian, där det kändes som om vi dubblerade dagskassan med vårt besök, en mataffär och ett antal tomma skyltfönster efter nedlagda affärer.
Jag vill ju att alla sånna här små samhällen ska få finnas, men allt oftare när man åker genom sverige så känner man hur landsbygden och alla småsamhällen avfolkas. Jag kan förstå att det är så för vad ska man leva av i lilla Överum om man inte jobbar på pizzerian, dagiset eller mataffären, men det ser så sorgligt ut.


Andra bloggar om: Loftahammar, troll, avfolkning, semester, geocaching, skärgården

Åsne Seierstad: Hundra och en dagar

Åsne Seierstads bok Hundra och en dagar är en dokumentär om USA:s krig mot Irak. Det är inte en hel bild över kriget utan mer en beskrivning av journalisternas arbete och vardag i Bagdad före och under kriget. Det är helt beskrivet och speglat av Åsnes upplevelser, vilket jag tycker är intressant. Alla krigsskildringar är ju färgade av den som skrivit den, men här framgår det tydligt att det är så.

I boken finns det också gott om beskrivningar av de vanliga bagdadbornas liv. Åsne blev ju under kriget känd för att beskriva den vanliga människans upplevelser och liv. Det var inte helt lätt för henne att få sånna historier. Alla var ju rädda för att säga sanningen och journalisternas arbete begränsades väldigt av regimen.

I går läste jag ganska mycket i boken och just då pågick kriget som bäst, i boken alltså. Det var mycket bomber som föll runt om i Bagdad. Plötsligt vaknade jag i natt av en massa oväsen som lät som bomber och flygplan, åtminstone enligt mig som var yrvaken och utan krigserfarenhet. Efter att ha vaknat till lite och lyssnat ordentligt insåg jag att det var ett rejält åskväder. Det tog en liten stund innan jag kunde lugna ner mig och ändå är jag absolut inte åskrädd.

Hundra och en dag är en intressant och bra bok. Jag gillade denna liksom jag gillade Åsnes ganska annorlunda bok Bokhandlaren i Kabul. Nu ska jag snart börja läsa Ängeln i Groznyj.

Andra bloggar om: Åsne Seierstad, hundra och en dag, böcker

Vila på semestern

Idag är första dagen på min semester. Än så länge har det ju bara varit helg. Vi är sällan ute i god tid med semesterplanerna så vi har inte planerat så mycket än. Det finns mycket som jag vill göra, men just nu känns det som att vi behöver några fler dagar på oss att vila först. Dessutom lockar inte vädret till bad och andra utflykter just nu.

Det var skönt att gå på tidig semester, då slapp jag en del av semesterhysterin på jobbet. Ibland blir det så jobbigt inför semestern när alla pratar om vad de ska göra, vilka fantastiska resor dom ska göra. Som vanligt gör jag ju felet att lägga ihop vad olika personer gör så att det blir helt ouppnåligt och det känns som att vi inte gör någonting, även om jag vet att det inte är sant. I DN kan man läsa om att vi svenskar helst vill vila och ta det lugnt på semestern trots att vi tror att alla andra gör så mycket och är aktiva hela tiden. Semestern är ju faktiskt till för att vila upp sig. Det är inte meningen att man efter sommaren sätter sig på stolen på jobbet och pustar ut att man äntligen får sitta still.

Ha en skön sommar allihop!

Andra bloggar om: sommar, semester

Rabarberkräm och limpor

Idag har vi ätit riktig sommarkvällsmat trots att vädret inte är så sommrigt. Vi åt rabarberkräm på dom egna rabarberna och nybakat bröd till. Brödet är ett av mina favoritbröd som jag bakar. Receptet har jag fått av svärfar för länge sedan. Det går hyfsat snabbt att baka och då blir det fyra goda limpor på en gång.

Ljusa limpor, 4 st
knappt en påse rågsikt
drygt 1 liter ljummet vatten
2 pkt jäst
1 ägg
1 1/2 msk salt
lite socker
ev russin

Blanda ihop. Jäs 30 minuter.
Dela i fyra limpor. Jäs 20 minuter.
Grädda i 40 minuter i 180 grader.

Andra bloggar om: baka, bakning, rabarber

Alternativ till pasta och ris

Så mycket ny och spännande mat det finns. Det finns en massa alternativ till potatis, pasta och ris. Idag åt vi upp det sista ur vårt första paket med Moghrabiah. Det är stor couscous, vita kulor stora som små ärtor. Vi har använt moghrabiahn i sallader och det är gott. Den smakar inte så mycket i sig självt, men det gör ju inte pasta heller. Den ger ett lagom tuggmotstånd jämfört med couscousen.

För ett tag sedan blev vi bjudna på röd quinoa av en kompis. Det var gott. Den hade mer tuggmotstånd än den "vanliga" quinoan. Jag har försökt att köpa den, men den finns inte i vår ICA-affär. I förra veckan när jag var på coop så kom jag ihåg att titta efter den röda quinoan och då hade dom både röd och svart quinoa. Då blev det svårt, men jag valde den röda. Det får bli svart nästa gång.
Quinoa hade jag svårt för första gången jag åt det, men jag kanske gjorde något fel då. Enligt paketen ska man skölja den före kokning för att få bort den beska smaken och det behövs nog. Dessutom åt vi den som tillbehör till något mer torrt första gången. Sedan har vi ätit det till köttgryta eller liknanade. Det är gott! Eller så fungerar den nog bra att blanda lite av i en sallad.

På sista tiden har jag också köpt naken havre. Ja, den heter så! Det är en sorts havre som växer utan skal. Ett annat intressant alternativ som jag köpt men inte hunnit prova än är hel dinkel. På bilden ser den ut som matvete, så jag antar att det är något liknande.

Fördelen med alla de här alternativen är att dom oftast är kravmärkta och även om dom inte är det så verkar odlingen betydligt miljövänligare än risodlingarna. Nackdelarna är, förutom att barnen är skeptiska (får koka vanlig pasta eller ris också), att det blir trångt i skafferiet med alla olika alternativ.

Andra bloggar om: Moghrabiah, couscous, quinoa, dinkel, mat, matlagning

Flyguppvisning

I går eftermiddag var det flyguppvisning igen. Vi bor ju i närheten av militärens flygfält och det händer titt som tätt att det är uppvisningar. I går var det bara ett JAS-plan. Ibland är det formationer eller flera olika plan. Det var full fart med loopar och snurrar. Jag kan inte låta bli att fascineras av det. Jag står gärna och tittar. På balkongen ser man bra. Våra barn är så vana så dom bryr sig inte. Den som stod kvar längst igår och tittade var jag.

Varje gång jag ser planen så tänker jag på för några år sedan då vi flög till Italien. Efter att ha kommit upp i luften och flugit en lite stund så undrar Martin, som då snart skulle fylla 5 år:

- När ska dom börja snurra?

Det var ju vad han hade sett av flygplan!

Som tur var snurrade inte det flygplanet som vi flög med.

Andra bloggar om: flyg, flygplan, jas

Nåldynor

Här kan man läsa om hur man gör sig en häftig nåldyna. En sån hade jag sytt mig om det inte vore för att jag har en så fin redan.
Denna fina nåldynan i form av ett rött hjärta fick jag av mamma när jag flyttade hemifrån. Kan du tänka dig en mer användbar flytta-hemifrån-present? På sidan sitter ett tygmärke där det står "home made", vilket hjärtat naturligtvis är. Nu efter 20 år (oj, så många) har det blivit lite blekt, men var gör det!

Andra bloggar om: nåldynor, sömnad, presenter

Kolloförberedelser

Det var några år sedan jag slutade namna barnens kläder, utom i undantagsfall. Svarta överdragsbyxor som varannan unge har, dom namnar jag och enstaka andra kläder.

Idag var det dags att leta fram dom gamla namnlapparna. Tur att jag sparar på allt! Cissi ska åka på kollo och då ska alla kläder vara namnade. Det blev till att sätta sig vid symaskinen ett tag och sy i namnlappar. I en del plagg skrev Cissi med en märkpenna i stället.

Idag har det också varit informationsmöte/studiebesök där kollot ska vara. Det verkar härligt att få bo precis vid vattnet ihop med en massa kompisar och att få ägna hela dagarna åt att bada, leka, paddla, fiska, snickra och att bara vara. En pysselhörna finns det också. Där kommer man nog att kunna hitta Cissi ganska ofta.
Cissi kommer att ha två underbara veckor, men hur ska jag stå ut i nästan två veckor? Ingen Cissi hemma som hittar på saker hela tiden. Ingen Cissi som lämnar sina saker och halvgjorda projekt överallt. Ingen Cissi som tar hem nattgäster eller försvinner till kompisar utan att ha med mobilen som hon sa. Det kommer att bli jättebra att få längta efter varandra. Vi får se vad vi andra fyra hittar på. Vi ska minsann ha roligt vi också!

Andra bloggar om: Kollo, sommar, sommarlov

Stukad fot

Idag har jag vårdat min stukade fot. Det är en vecka i morgon sedan jag ramlade. Jag skulle bara gå en gång till på linan i trädgården. Mannen gick bredvid så att jag hade hans axel att hålla i. Jag hade kommit till mitten på linan så jag var inte mycket mer än en decimiter ovanför marken, men lyckades tydligen ramla av på helt fel sätt.

Idag har jag suttit och läst mycket och försökt att hålla foten högt. Det känns ok tills det börjar krypa i kroppen. Hela dagen går det ju inte sitta och läsa heller så jag har grejat lite i trädgården, lagat mat, handlat och en del annat också.

Det går ganska bra att gå omkring så länge foten är lindad och underlaget är plant. Då är det lätt att knata på för mycket. För sedan känner jag att jag blir otroligt trött i foten. Dessutom blir jag trött hela jag av att jag sover sämre. Det finns inget sätt att ligga skönt på.

Nu när jag inte kan gå ut och gå så är jag väldigt sugen på det och kan lätt hitta tillfällen när det skulle passa med en promenad. Men i vanliga fall är det lika lätt att hitta undanflykter till varför jag inte ska promenera eller träna. Undra villken slutsats man kan dra av det? Kanske att kroppen har ett visst rörelsebehov, men att jag är lat.

Karin Fossum: Natt till den fjärde november

Magnhild, Jon och Jonna är en familj som alla andra. Plötsligt en natt försvinner 17-åriga Jonna spårlöst. Natt till den fjärde november är en spännande psykologisk rysare om föräldrarnas kamp med sig själva och varandra.

Det är bra personbeskrivningar som gör boken intressant och spännande att läsa. Lite seg i början men mycket stark mot slutet.

Det är en tunn och snabbläst bok. Jag som brukar ta tid på mig läste ut den på två dagar, delvis tack vare min stukade fot i och för sig.

Andra bloggar om: Karin Fossum, Natt till den fjärde november, böcker

Att släppa taget

Är det vettigt att ett barn på nio år åker tunnelbana självt? Diskussionen pågår på aftonbladet.
Hur ska man kunna svara på den frågan? Det beror ju på så mycket; hur nioåringen är, när på dygnet det är, vilken sträcka det är, om nioåringen är van vid att åka tunnelbana osv.

Det är svårt att veta när man kan/bör/ska släppa barnen. Man måste ju ta det stegvis. Bara för att jag skulle föredra att dom alltid var hemma så att jag kan ha koll så är ju inte det vettigt och det är nyttigt för alla att släppa taget. Jag vill ju ha självständiga barn och då måste dom ju träna.

Martin, 6 år, har senaste månaden gått själv till skolan. Visst tänker jag på trafiken och vill helst låsa in honom, men då lär han sig ju aldrig. Däremot får han inte cykla själv. Där går min gräns just nu. Martin tycker att det är jätteorättvist eftersom kompisen får cykla själv.

Idag är Cissi, 12 år, och badar med en kompis. Jag tycker inte om det, men varför skulle jag säga nej? Jag vet att hon simmar hur bra som helst. Jag vet att hon och kompisen sköter sig. Dom fixar det ju!

Henrik var men kanske 8år och vi hade det lite knöligt att få ihop eftermiddagarna. Jag beklagade mig för mamma. Hon kom då med den enkla lösningen att ge honom en egen nyckel. Det hade tydligen jag i den åldern. Det gäller att inse att det är dags att släppa taget och lita på barnen.

Om barnen inte vänjer sig så blir det jobbigt för dom. För ett tag sedan hade Martin en kompis hemma. De lekte lugnt och jag behövde åka en snabbis till Ica, två minuter bort. Cecilia var hemma så dom var inte helt själva, men kompisen blev jättenervös när jag sa att jag skulle åka till Ica i några minuter. Det slutade med att jag fick övertala Cissi att handla vad det nu var. Med andra kompisar går det jättebra att lämna dom en kort stund och jag vet att dom kompisarnas föräldrar gör lika dant.

Ibland löser det sig av sig självt om man släpper taget bit för bit men ibland är det svårt att avgöra vad som är "rätt". Ofta är det nog vi curlingföräldrar som mår sämst när vi ska släppa taget, men efteråt är det väldigt skönt när barnen fixar saker själva.

Andra bloggar om: curlingföräldrar

Sommarlov

Nu är det sommarlov. Inte för mig förstås, men för barnen. I alla fall för två av dom. För Martin som ska vara på fritids en vecka till blir det ju inte så stor skillnad.

Under mina första sex år i skolan så pratade vår rektor varje sommaravslutning om SSMT. Det är det man ska göra på sommarlovet. SSMT betyder naturligtvis Sila Sand Mellan Tårna. Det låter väl som en avkopplande sysselsättning att göra hela sommarlovet. I alla fall fick jag ett minne av skolavslutningarna för jag tänker ofta på SSMT. Utöver det så minns jag inte mycket av mina skolavslutningar.

Andra bloggar om: skolavslutning, sommarlov

Mat och mera godsaker

Idag hade jag lyxlunch tillsammans med kollegorna. Normalt har dom flesta av oss med sig matlåda, men en gång i månaden åker vi iväg till någon lunchrestaurang. I första hand någon som har efterrätt.

Nu var det sista gången före sommaren så vi firade att sommaren börjat, eller möjligen att sommaren varit. Hoppas verkligen att det inte är så utan att det kommer mer värme efter lågtrycket som är just nu. Hur som helst så åkte vi till sta'ns lyxigaste lunchställe (tror jag i alla fall). Det kan inte vara så många som toppar priset 165:- för en lunch. Det är svindyrt men gott.

Allt står framme som buffé så man äter hur mycket man vill i vilken ordning man vill. Vi startade med kall gurksoppa med MYCKET vitlök i. Sedan salladstallrik med god hummus. Som varmrätt fanns det bleka och kyckling att välja på. Fisken var mycket god. Sedan kom huvudattraktionen; efterrättsbuffén. Det är små bitar av massor av olika efterrätter. Jag åt nötpaj, crème brulé, chokladkaka, frukt med nån vaniljkräm, kolabit med hasselnötter och något slags mangomojs. Sedan höll jag mig mätt ända till kvällsmaten :-)

I morgon ska vi åka till Smultronstället och festa på deras jätteglassar. Sedan får det bli bantning några dagar! Den här mathållningen går inte ihop med min stukade fot som gör att jag går så lite som möjligt. Foten stukade jag i söndags kväll så den är just nu rejält svullen och färggrann.

Andra bloggar om: mat, lunch, efterrätt

Gunilla Bergensten: Familjens projektledare säger upp sig

Nu har jag letat över allt i vårt hus, men inte hittat varken mikrofoner eller spionkameror. Hur kan någon då skriva en bok om vårt förhållande och vår familj. Namnen var utbytta och enstaka scener var ändrade, men annars stämde det allra mesta med hur det är hemma hos oss. Otäckt likt i stora delar, tydligen utan bevakning.

Boken jag läst är Familjens projektledare säger upp sig skriven av Gunilla Bergensten. Ur förordet:

Det talas mycket om att vi curlar för våra barn. Men det är väl inget emot
det sopande som vi kvinnor dagligen utför framför barnens pappor. Jag håller banan så blank åt min man att han formligen glider genom vardagen. Är det rimligt? Varför håller jag på så här? Men mest av allt undrar jag: Varför kan inte min man hantera familjelogistiken?

Boken är skriven för alla kvinnor som älskar sina män men som är trötta på att vara familjens projektledare. Bitvis var boken fascinerande att läsa eftersom Gunilla satt ord på just den frustration som jag känner ibland. Det känns så skönt att veta att jag inte är ensam med denna rollen. Men bitvis var boken jobbig att läsa för jag blir så frustrerad att det kan vara så här ojämlikt. Varför?

Med risk för att generalisera för mycket så hur jämlikt man än delar på arbetet i en familj så är det kvinnan som sköter planeringen och framförhållningen i familjelogistiken. För vem är det som ser till att det blir presenter köpta, vem ser till att gympapåsen kommer med till skolan, vem inser att det snart är vår och alltså dags att köpa sandaler, vem fyller i semesterlappen till skolan, vem inser att vi inte har tid att handla i morgon utan måste göra det idag och så vidare i alla oändlighet.

Det värsta är nästan Cissis reaktion när hon läste titeln och förstod direkt vad det gällde. Hon tog boken och tyckte inte att jag skulle läsa den. Hon talade om för pappa att jag inte borde läsa den. Hon blev rädd att jag verkligen skulle säga upp mig som familjens projektledare. Kvinnans roll fastställs inte vid giftermålet eller då barnen kommer. Den är uppgjord långt innan dess och redan i 12-årsåldern har man (Cissi i alla fall) insett hur det ligger till.

Boken ger ingen lösning på problematiken men med en blandning av blodigt allvar och humor så är den absolut läsvärd. Den ger många tankeställare i alla fall. Jag får väl försiktigt dela ut tydliga uppgifter för att lätta på min tankebörda. Visst borde även en man, med elektronisk kalender, klara av att se till att barnen får gympapåsar med sig på rätt veckodagar. Värt ett försök efter sommarlovet.

Andra bloggar om: Familjens projektledare säger upp sig, Gunilla Bergensten, böcker, curlingföräldrar

Skön långhelg

Nu har det varit en härlig sommarhelg. Fredagen ägnade vi åt att röja både inne och ute. Det behövdes verkligen. På kvällen njöt vi i trädgården tillsammans med kompisar.

På lördagen åkte vi på utflykt runt sjön Roxen. Vi började med att leta geocacher runt Norsholm. Vi letade efter fem, men hittade tyvärr bara tre. Planen var att hitta ett trevligt ställe att äta lunch på, men det slutade med att alla var hungriga så vi åt vår lunch på en halvtråkig parkering. Det var god mat vi hade med oss, men de miljoner flugorna störde vår matro. De två sista geocacherna låg i och för sig på fina picknickställen, men dit hade vi inte orkat gå om vi inte ätit lunchen innan. Avslutningsvis kopplade vi av en stund med glass och bad innan vi åkte hem.

Idag har vi slappat hemma hela dagen, förutom Martin som varit på bowlingkalas och Cissi som ska gå på bio just nu. Jag hade planerat att baka en rabarberpaj och som tur var fick vi sällskap och hjälp med att äta upp den. Det blev en trevlig och skön stund i skuggan under körsbärsträdet.

Vi har njutit mycket i trädgården under helgen. Sen eftermiddag och de sköna kvällarna är bäst. Att ligga under ett träd och läsa en god bok är skönt en stund. Om man vill vara mer aktiv kan man öva på linan som vi har tvärs över trädgården just nu. Dessutom har jongleringsbollar, jongleringsringar, käglor, rola bola (med ett rör, det räcker), diabolo och poi (med svans i stället för eld) varit framme. Titta på filmen nedanför när Martin poiar. Det är Cissi som kan det bäst, men Martin var hemma så han fick förevisa.
Snart kan vi ta inträde till familjens cirkusföreställning :-)


Andra bloggar om: geocaching, jonglering, poi, lina, sommar, cirkus

Knappar

Jag råkar ha både en mamma och en svärmor som har väldigt gott om knappar. Varför har man gott om knappar? Tja, man är syintresserad och råkar ärva eller få mååånga knappar. För mig mitt emellan kommer det att bli väääldigt många knappar att ta hand om någon gång i framtiden och jag har två stående erbjudanden om att få knappar.

Det ju bra att veta vad man ska göra med alla knappar. Man kan naturligtvis sy i dom i kläder som man syr, men just nu syr jag inga kläder alls så det går ju inte åt några knappar. På nätet fick jag en ide om hur man kan gör armband av knappar. Jag har sett halsband förut, men det blir för mycket. Armband verkar mer lagom. Flera av armbanden på bilderna skulle jag nog kunna tänka mig att använda.

Andra bloggar om: knappar, armband, pyssel, smycken

Att sova över

Cissi sover över med kompisar titt som tätt, ibland här och ibland hos kompisarna. Ibland inne, ibland i tält och ibland i garderoben. Ibland kan jag vilja ha vårt hus för oss själva på kvällen och natten, men jag förstår ju att dom har jättemysigt och roligt när dom sover över. Det känns ju också bra att dom är så trygga med och hos varandra att det fungerar att sova var som.

Martin har ju sett att Cissi sover över med kompisar och tycker att han också ska få sova över. Idag skulle en kompis sova över. De har pratat om det i flera dagar, men det blev inte bestämt förrän nu i kväll att det skulle bli i dag. Vi plockade undan på golvet i Martins rum för att få plats med en extra madrass. Vi la madrassen på plats och skulle just börja bädda när kompisen insåg att det var ganska läskigt att sova borta. Det pirrade i magen. Det var inte som att sova hos mormor eller farmor. Det slutade med att jag följde honom hem igen. Nu har dom i alla fall fått prova. Man är inte alltid så stor och modig när man är 6-7 år. Vi gör ett nytt försök igen när dom känner sig redo.

Jag har varit imponerad av hur lätt mina barn haft för att sova både här och där. Jag kommer bara ihåg att jag försökte sova hos en kompis en gång. Jag vet inte hur gammal jag var, men minst 9 år. Vi lekte och hade det mysigt på kvällen, men när det blev dags att sova så ville jag gå hem.

Just nu ligger det alltså en extra madrass på golvet i Martins rum, men tro inte att Martin ligger varken i sängen eller på madrassen. Han har byggt sig en koja som han sover i, direkt på golvet. Jag tycker det vekar hårt men han tycker att det är så bra. Han har ju en vikt filt under så det är inte hårt alls, enligt honom själv.

Andra bloggar om: sova

Benrik: Handbok för mammor

Mannen får en hel del böcker till sin blogg som recensionsexemplar. I förra veckan kom boken Handbok för Mammor. Eftersom jag är rätt målgrupp för boken så fick jag den i stället. Så här kommer min recension.

Boken är skriven med humor, men blir aldrig riktigt rolig. Inledningen är bra, men sen då?

Här kommer nu äntligen ett motgift till det sentimentala trams som omgärdar
moderskapet: en praktisk handbok som inte väjer för sanningen.
Fylld med användbara tips och tricks är den vad varje modern mamma behöver
för att framgångsrikt klara av föräldrajobbet.

Boken är nog tänkt som en presentbok. Den ser snygg och inbjudande ut och den tar inte många minuter att läsa igenom för det är inte mycket text. Det störde mig att tipsen inte kom i kronologisk ordning. Den blandar hej vilt uppslag om tonårsspråket, den perfekta barnvakten, spädbarnsspråk, hur man upptäcker droganvändning, amningstips, hantera mobbning och att välja gudföräldrar. Som du ser är det en salig blandning.

Det jag möjligen kan ha nytta av är tonårsläxikonet:
Nnnnhhhh ... betyder: Tack så mycket, maten var smaskens.
Ehunnhh ... betyder: Jag ska städa mitt rum på en gång.
Vaaaaaeh ... betyder: Jag har gjort läxan men jag ska gå igenom den en gång till.

Tyvärr får jag ingen översättning till det som oftast hörs här hemma Mmmhhff. Men de betyder säker "Jag gör allt du ber mig om så fort som möjligt", eller har jag misstolkat det?

Andra bloggar om: Benrik, Handbok för mammor, tonåringar, mammor

En dag i trädgården

Idag har det jobbats i trädgårdarna, både i våran och i grannarnas runt omkring. Det är härligt när det jobbas i varje hörn, när man inte har för petiga grannar. Alla håller trädgårdsarbetet på en ganska lagom nivå så det blir ingen granntävling.

I vår trädgård har Henrik klippt häcken runt altanen ute i trädgården. Jag plockade grenar. Sedan rensade barnen bort allt gräs från plattorna. Yttersta raden av plattor syntes knappt alls innan, så nu har vi en större altan. Den altanen är det så skönt att sitta på när det är riktigt varmt. Det blir lagom skuggigt av körsbärsträdet och äppelträden. Dessutom fläktar det lite eftersom altanen ligger mitt ute i trädgården och inte intill huset.
Hasse har lagt ytterligare några rader med plattor mellan garaget och huset så nu har vi en lite större cykelparkering.
När jag stod och pratade med Hasse vid garaget så brummade det hela tiden. Jag trodde det var grannen som jobbade men konstaterade efter en stund att det var humlor som flyttat in i fågelholken på garageväggen. Dom är ju bra för naturen och stör ju inte oss så dom får väl bo kvar där.

Andra bloggar om: trädgård, humlor, altan