Johanne Hildebrandts bok Förbannade fred har legat ett tag i min ska-läsa-hög. Många har säkert läst hennes böcker för länge sedan då det pratades mycket om dem.
Boken handlar om några olika personer vars öde naturligtvis möts mot slutet av boken. Huvudpersonen är Sara som ska resa till Tchad för att göra reportage vid ett flyktingläger. Reportaget ska användas för att få in pengar till en hjälporganisation vid en tv-gala.
De andra personerna är en grupp flyktingar på väg till flyktinglägret, några svenska i en fredsbevarande styrka och en amerikansk legosoldat.
Boken ger en trovärdig beskrivning av det smutsiga kriget, om situationen för civilbefolkningen och till viss del om den misskötta hjälporganisationen som några kan sko sig på. Dessutom beskrivs konkurrensen för journalister. Sara vill göra något för att hjälpa människor, för att få in mycket pengar till en hjälporganisation som hon tror på. Det visar sig att hjälporganisationen inte var så trovärdig som hon trodde och att hennes chefer inte hade hjälpandet som högsta mål med hennes resa.
Boken är mycket snabbläst och bra som underhållning. Intressant och trovärdig, men inte så djup.
onsdag 29 juli 2015
tisdag 28 juli 2015
Sommarvädret
Ytterligare en grå och blöt semesterdag. Skitväder kan man kalla detta blöta och kalla sommarväder, men klaga inte för mycket. Meteorologerna gör vad de kan för att hjälpa oss. Titta på detta.
måndag 27 juli 2015
Kajaker, geocacher och vävstuga
Härom dagen läste jag ett blogginlägg om en semesterresa som innehöll fjäll, geocaching och besök på en vävstuga. Jag kommenterade med att det lät trevligt och passade min smak. Idag har vi varit ute på en tur som innehöll kajakpaddling, geocacher och besök på en vävstuga. Har vissa likheter med det jag läste om, men en då helt olika.
Vi har varit i trakterna kring Finspång och paddlat i den vackra sjön Skiren. Vi var där förra året och paddlade runt halva sjön och loggade en massa geocacher som fanns runt kanten på sjön. Då var det en varm sommardag med badare här och där. Idag var det halvmulet och inte speciellt varmt så vi var ensamma i och vid sjön. Vi började med att logga en geocache som vi paddlade förbi förra året eftersom det satt badare precis bredvid. Sedan paddlade vi runt den andra halvan av sjön för att logga de återstående 11 cacherna.
Vi loggade 10 av de 11. Vid den 11:e bodde fiskgjusar. Tre cirkulerade i luften och en satt kvar i boet. När vi närmade oss ön så blev en av dem (troligen mamman) märkbart irriterad på oss. Eftersom vi inte ville störa och inte ville ha en fiskgjuse i nacken så paddlade vi där ifrån. Kul att se de stora fåglarna på nära håll, men närmre än så vill jag inte ha dem.
På en klippa i sjön åt vi den grekiska salladen vi hade med hemifrån. Smakar alltid bra att äta mat ute.
Efter paddelturen loggade vi några cacher inne i Finspång och åkte sedan till Björke vävstuga. Där finns otroligt mycket fint. Jag har varit inne på deras hemsida några gånger men aldrig varit där. Vi stod länge, länge och tittade på deras löpare och försökte välja ut en. Det fanns många snygga men vi hittade inte den där perfekta till stora bordet, så det blev inget köp denna gång.
Resan avslutades med kvällsmat hos svärföräldrarna. På det hela taget en lyckad dag med kajaker, geocacher och vävstuga.
Vi har varit i trakterna kring Finspång och paddlat i den vackra sjön Skiren. Vi var där förra året och paddlade runt halva sjön och loggade en massa geocacher som fanns runt kanten på sjön. Då var det en varm sommardag med badare här och där. Idag var det halvmulet och inte speciellt varmt så vi var ensamma i och vid sjön. Vi började med att logga en geocache som vi paddlade förbi förra året eftersom det satt badare precis bredvid. Sedan paddlade vi runt den andra halvan av sjön för att logga de återstående 11 cacherna.
Vi loggade 10 av de 11. Vid den 11:e bodde fiskgjusar. Tre cirkulerade i luften och en satt kvar i boet. När vi närmade oss ön så blev en av dem (troligen mamman) märkbart irriterad på oss. Eftersom vi inte ville störa och inte ville ha en fiskgjuse i nacken så paddlade vi där ifrån. Kul att se de stora fåglarna på nära håll, men närmre än så vill jag inte ha dem.
På en klippa i sjön åt vi den grekiska salladen vi hade med hemifrån. Smakar alltid bra att äta mat ute.
Efter paddelturen loggade vi några cacher inne i Finspång och åkte sedan till Björke vävstuga. Där finns otroligt mycket fint. Jag har varit inne på deras hemsida några gånger men aldrig varit där. Vi stod länge, länge och tittade på deras löpare och försökte välja ut en. Det fanns många snygga men vi hittade inte den där perfekta till stora bordet, så det blev inget köp denna gång.
Resan avslutades med kvällsmat hos svärföräldrarna. På det hela taget en lyckad dag med kajaker, geocacher och vävstuga.
söndag 26 juli 2015
Kikärtsbiffar och geocaching
Jag fortsätter att experimentera med vegetarisk mat. Att göra goda och stekbara vegetariska biffar är det svåraste. Jag har provat diverse varianter. De flesta är goda att äta, men hopplösa att steka.
I går gjorde jag ett nytt försök. Då åt vi kikärtsbiffar med ugnsstekt nypotatis och tzatziki till. Biffarna gick faktiskt riktigt bra att steka. Om man göra biffarna ganska små, går de lättare att vända. Det smakade bra, men biffarna kändes lite torra.
Idag var det meningen att vi skulle på en geocachingträff på en ö i Vättern, med lunchgrillning. Vi hade därför köpt hem lämplig mat för det. På grund av det ostadiga vädret och framför allt all blåst så flyttades träffen till en annan dag. Skönt, för då slapp vi ta beslutet om vi vågade paddla eller inte. Vättern är ju lite otäck när det blåser.
Planerna gjordes om och det blev en annan geocachingträff med picknick i stället. Då gällde det att planera om maten. Det blev potatissallad, grönsallad och biffarna från igår. Detta var en riktigt bra kombination. Idag kändes inte biffarna torra alls. Mumsigt med mat efter att ha varit ute hela förmiddagen och letat upp 27 geocacher. Nu har jag passerat 3000 hittade och fler lär det bli.
Är det någon som kan tipsa om recept på vegetariska biffar som är goda och går att steka? Jag provar gärna fler varianter.
I går gjorde jag ett nytt försök. Då åt vi kikärtsbiffar med ugnsstekt nypotatis och tzatziki till. Biffarna gick faktiskt riktigt bra att steka. Om man göra biffarna ganska små, går de lättare att vända. Det smakade bra, men biffarna kändes lite torra.
Idag var det meningen att vi skulle på en geocachingträff på en ö i Vättern, med lunchgrillning. Vi hade därför köpt hem lämplig mat för det. På grund av det ostadiga vädret och framför allt all blåst så flyttades träffen till en annan dag. Skönt, för då slapp vi ta beslutet om vi vågade paddla eller inte. Vättern är ju lite otäck när det blåser.
Planerna gjordes om och det blev en annan geocachingträff med picknick i stället. Då gällde det att planera om maten. Det blev potatissallad, grönsallad och biffarna från igår. Detta var en riktigt bra kombination. Idag kändes inte biffarna torra alls. Mumsigt med mat efter att ha varit ute hela förmiddagen och letat upp 27 geocacher. Nu har jag passerat 3000 hittade och fler lär det bli.
Är det någon som kan tipsa om recept på vegetariska biffar som är goda och går att steka? Jag provar gärna fler varianter.
lördag 25 juli 2015
Blåbär och moreller
I går plockade jag blåbär stora delar av dagen. Är det samlaren i stenåldersmänniskan i oss som mår bra då? Det känns bra att ta till vara.
Mina föräldrars hund ville gärna vara med och plocka blåbär. Hon är riktigt snabb på att plocka, men tyvärr äter hon ju upp det. Vi får väl träna henne på att lägga bären i en hink. Nu fick hon i stället vara någon annan stans, för jag tror inte att hon mår bra av att äta blåbär i några timmar.
Idag fortsatte jag samlandet. Vi passade på direkt på förmiddagen eftersom vi visste att regnet skulle komma senare på dagen. Vi plockade en massa moreller (svarta körsbär). Vi har ett jättestort träd i trädgården med söta, goda bär. En kompis som inte har något emot höjder kom och plockade på de högre regionerna. De bären fick hon naturligtvis ta med sig hem. På bara en liten stund hade vi fått ihop vad vi behövde, men det är svårt att sluta när det dignar av bär. Vi plockar nog lite till en annan dag.
Resten av dagen har jag bland annat ägnat åt att baka blåbärskaka, koka morellsaft, koka morellkräm och fryst in stora mängder blåbär och moreller. Eftersom eftermiddagen bara bjudit på regn, kyla och blåst så var det en bra dag att greja inne.
Mina föräldrars hund ville gärna vara med och plocka blåbär. Hon är riktigt snabb på att plocka, men tyvärr äter hon ju upp det. Vi får väl träna henne på att lägga bären i en hink. Nu fick hon i stället vara någon annan stans, för jag tror inte att hon mår bra av att äta blåbär i några timmar.
Idag fortsatte jag samlandet. Vi passade på direkt på förmiddagen eftersom vi visste att regnet skulle komma senare på dagen. Vi plockade en massa moreller (svarta körsbär). Vi har ett jättestort träd i trädgården med söta, goda bär. En kompis som inte har något emot höjder kom och plockade på de högre regionerna. De bären fick hon naturligtvis ta med sig hem. På bara en liten stund hade vi fått ihop vad vi behövde, men det är svårt att sluta när det dignar av bär. Vi plockar nog lite till en annan dag.
Resten av dagen har jag bland annat ägnat åt att baka blåbärskaka, koka morellsaft, koka morellkräm och fryst in stora mängder blåbär och moreller. Eftersom eftermiddagen bara bjudit på regn, kyla och blåst så var det en bra dag att greja inne.
torsdag 23 juli 2015
Djup gruva och högt berg
Nu har det gått några dagar sedan vi kom hem så nu är det dags att skriva lite om vår resa. Vi har ju flera år åkt söderut, men i år var vi sugna på att bila norr ut. Vi siktade på Höga kusten.
Vi började med besök i mälardalen hos min bror i Stockholm, Sala silvergruva, Uppsala och besök hos bekanta utanför Uppsala. Lite småseg start, men trevliga besök med umgänge och något spel.
Efter detta så satte vi fart norr ut. Lite söder om Sundsvall körde vi kustvägen i stället för E4:an. Där hittade vi en mycket fin rastplats där vi lagade lunch och gick sedan ned till havet för att njuta en stund. Vid kusten växer så konstiga träd. Undrar hur denna tallen tänkte när den växte runt i en cirkel.
Kvällen i Sundsvall var vi alla lite sura. Martin ville åka hem, Mannen ville leta massa geocacher och jag ville ut i naturen. Dagarna efter när vi kom upp till det vackra området kring Höga kusten blev allt bättre, även om vädret gärna kunde fått vara lite bättre ändå.
En dag gick vi en vandring i Skuleskogens nationalpark förbi den fantastiska Slåterdalsskrevan. Imponerande formationer som naturen kan få till. Det var 3 km vandring upp till skrevan.
Nedanför skrevan, vid en liten sjö, lagade vi lunch. Då sken solen och sjön låg spegelblank. Bättre lunchställe är svårt att hitta. Vandringen avslutades utmed havet så det var en blandad tur.
På kvällen strosade vi utmed havet vid Rotsidans naturreservat. Många olika stenformationer att titta på för det var väldigt olikatyper av stenar och hällar i olika kustpartier. En bit hittade vi mycket drivved. En del av den fick följa med hem. Man vet aldrig när det kan vara bra att ha lite drivved.
Tredje dagen vid Höga kusten så blev det äntligen tillräckligt bra väder för att Via Ferratan på Skuleberget skulle vara öppen. Solen sken utan att vara allt för het. Perfekt dag för att tillbringa på en bergsvägg. Med var sin klättersele och fastsatta i vajern i väggen klättrade vi upp för det 295 meter höga Skuleberget.
Jag är inte så katig när det kommer till höjder. En bit i början var det riktigt läskigt, men sedan gick det bättre och bättre. Dels fick jag väl in lite teknik hur vajern kunde utnyttjas och dels så tappar man lite greppet om höjden när det blir tillräckligt högt. Slutet var riktigt roligt. Då var det klättring men ganska lätt klättring.
Väl uppe på toppen kunde vi riktigt njuta av utsikten och bedriften av att tagit oss dit. Roligt att även Martin uppskattade både klättringen och utsikten. Nu var det inte önskemål om att åka hem som de första dagarna av resan. Det är väl lite så också att man kommer in i en annan mod efter ett para dagar och liksom gillar läget.
Under resan försökte vi hitta mysiga matställen och caféer. Vi började med ett säkert kort där vi varit förut. Norr om Nyköping finns caféet Åstugan som ligger fint vid en liten å. Väl värt en avstickare från E4:an.
En dag åt vi lunch på en gårdsbutik mitt ute i ingenstans. Mycket folk, god mat och stora pelargoner i fönstren.
På hemresan hittade vi skylten "Esters café med hembakat" utmed E4:an, lite norr om Hudiksvall. Där svängde vi in. I ett gammalt hus var det lite konstutställning, en massa hattar, bokloppis och ett enkelt fik med hembakat. Vi fick bullar nästan direkt från ugnen. Ester (antar jag att det var) gick med ett litet barn på armen och mannen fyllde på kaffetermosen och fixade betalning med swish. Så genuint och mysigt. Gammalt och slitet men mysigt att sitta i deras trädgård och titta på grannhästarna.
Slutsummering:
Martin fick komma hem så småningom men verkade ändå uppskatta det mesta av det vi gjorde under resan. Mannen fick logga en hel del geocacher, en del på vackra ställen och en del snabba utmed vägen. Jag fick komma ut i naturen vid Höga kusten med fina upplevelser. Totalt sett blev det en ganska lyckad resa, med klättringen på Skuleberget som den absluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse).
Vi började med besök i mälardalen hos min bror i Stockholm, Sala silvergruva, Uppsala och besök hos bekanta utanför Uppsala. Lite småseg start, men trevliga besök med umgänge och något spel.
Vid Sala silvergruva gick vi en guidad tur nere på 155 meters djup. Spännande hiss de har där. Den är graderad -60, -90 och -155.
Uppsala har jag aldrig varit i förut, men nu kan jag bocka av de nödvändiga sevärdheterna. Vi har tittat på Pelle-Svanslös-skylten, Domkyrkan och Uppsala högar.Efter detta så satte vi fart norr ut. Lite söder om Sundsvall körde vi kustvägen i stället för E4:an. Där hittade vi en mycket fin rastplats där vi lagade lunch och gick sedan ned till havet för att njuta en stund. Vid kusten växer så konstiga träd. Undrar hur denna tallen tänkte när den växte runt i en cirkel.
Kvällen i Sundsvall var vi alla lite sura. Martin ville åka hem, Mannen ville leta massa geocacher och jag ville ut i naturen. Dagarna efter när vi kom upp till det vackra området kring Höga kusten blev allt bättre, även om vädret gärna kunde fått vara lite bättre ändå.
En dag gick vi en vandring i Skuleskogens nationalpark förbi den fantastiska Slåterdalsskrevan. Imponerande formationer som naturen kan få till. Det var 3 km vandring upp till skrevan.
Nedanför skrevan, vid en liten sjö, lagade vi lunch. Då sken solen och sjön låg spegelblank. Bättre lunchställe är svårt att hitta. Vandringen avslutades utmed havet så det var en blandad tur.
På kvällen strosade vi utmed havet vid Rotsidans naturreservat. Många olika stenformationer att titta på för det var väldigt olikatyper av stenar och hällar i olika kustpartier. En bit hittade vi mycket drivved. En del av den fick följa med hem. Man vet aldrig när det kan vara bra att ha lite drivved.
Tredje dagen vid Höga kusten så blev det äntligen tillräckligt bra väder för att Via Ferratan på Skuleberget skulle vara öppen. Solen sken utan att vara allt för het. Perfekt dag för att tillbringa på en bergsvägg. Med var sin klättersele och fastsatta i vajern i väggen klättrade vi upp för det 295 meter höga Skuleberget.
Jag är inte så katig när det kommer till höjder. En bit i början var det riktigt läskigt, men sedan gick det bättre och bättre. Dels fick jag väl in lite teknik hur vajern kunde utnyttjas och dels så tappar man lite greppet om höjden när det blir tillräckligt högt. Slutet var riktigt roligt. Då var det klättring men ganska lätt klättring.
Väl uppe på toppen kunde vi riktigt njuta av utsikten och bedriften av att tagit oss dit. Roligt att även Martin uppskattade både klättringen och utsikten. Nu var det inte önskemål om att åka hem som de första dagarna av resan. Det är väl lite så också att man kommer in i en annan mod efter ett para dagar och liksom gillar läget.
En dag åt vi lunch på en gårdsbutik mitt ute i ingenstans. Mycket folk, god mat och stora pelargoner i fönstren.
På hemresan hittade vi skylten "Esters café med hembakat" utmed E4:an, lite norr om Hudiksvall. Där svängde vi in. I ett gammalt hus var det lite konstutställning, en massa hattar, bokloppis och ett enkelt fik med hembakat. Vi fick bullar nästan direkt från ugnen. Ester (antar jag att det var) gick med ett litet barn på armen och mannen fyllde på kaffetermosen och fixade betalning med swish. Så genuint och mysigt. Gammalt och slitet men mysigt att sitta i deras trädgård och titta på grannhästarna.
Slutsummering:
Martin fick komma hem så småningom men verkade ändå uppskatta det mesta av det vi gjorde under resan. Mannen fick logga en hel del geocacher, en del på vackra ställen och en del snabba utmed vägen. Jag fick komma ut i naturen vid Höga kusten med fina upplevelser. Totalt sett blev det en ganska lyckad resa, med klättringen på Skuleberget som den absluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse).
onsdag 15 juli 2015
Semester med ullgarner
Semestern rullar på. En skön dag på landet med bad, ett besök på Vadstena Ull & Garn-marknad, städning av hela huset, hjälpt dottern att köpa vandringskängor, fixat lite i trädgården, plockat lite vinbär, 2 timmars skogspromenad med geocacher och en del annat. Ganska blandat och bra!
Ull & Garn-marknaden var en liten marknad med 12-15 försäljare. Som det hörs på namnet så såldes mest ull och garn, men även honung, linnetyg och lite annat. En tjej sålde maskinstickade strumpor. Hon visade hur strumporna stickades på en stickmaskin från 1930-talet. Fantastisk mekanisk sak.
Det var en mycket mysig liten marknad ute på landet. Lagom många stånd att orka titta igenom med engagemang. Sedan avslutade vi med fika.
Fick jag med mig något hem då? Ja, det blev lite. Ett par olika ullgarner och en sak som jag inte vet om än. Den lär dyka upp på min födelsedag i augusti, då jag får chansen att prova på en ny teknik.
Av garnerna ska det bli något slags kofta i det blå entrådiga ullgarnet och ett par sockar/tofflor i tvåändsstickning. Får se om jag ska lära mig tvåändsstickning eller om jag ber om stickhjälp. (Hej svärmor!)
Ull & Garn-marknaden var en liten marknad med 12-15 försäljare. Som det hörs på namnet så såldes mest ull och garn, men även honung, linnetyg och lite annat. En tjej sålde maskinstickade strumpor. Hon visade hur strumporna stickades på en stickmaskin från 1930-talet. Fantastisk mekanisk sak.
Det var en mycket mysig liten marknad ute på landet. Lagom många stånd att orka titta igenom med engagemang. Sedan avslutade vi med fika.
Fick jag med mig något hem då? Ja, det blev lite. Ett par olika ullgarner och en sak som jag inte vet om än. Den lär dyka upp på min födelsedag i augusti, då jag får chansen att prova på en ny teknik.
Av garnerna ska det bli något slags kofta i det blå entrådiga ullgarnet och ett par sockar/tofflor i tvåändsstickning. Får se om jag ska lära mig tvåändsstickning eller om jag ber om stickhjälp. (Hej svärmor!)
lördag 11 juli 2015
Scoutläger och en jobbvecka
Först var det scoutläger med 4000 scouter utanför Lysekil och sedan var det jobb en vecka. Nu är det semester i fyra veckor utan så mycket planerat. Jag tänker då och då att det här skulle man kunna blogga om, men har inte gjort det. Här kommer i alla fall lite från scoutlägret Liv@2015.
På ett stort scoutläger händer det många olika saker hela tiden. Några timmar varje förmiddag eller eftermiddag hade vi schemalagda aktiviteter med olika teman som hav, strand, skog osv. Utöver det fanns det en massa spontanaktiviteter som man valde själv att göra. Några gjorde batik. Det blev riktigt snygga saker.
En mycket populär aktivitet var att fiska krabbor. Det gör väl västkustbarn hela tiden men för oss östgötar var det spännande. Brygghäng med krabbfiske och bad var skön avkoppling.
Mycket tid går åt till att laga mat. Man bor i byar med ungefär 50 personer från 2-3 kårer. Maten planeras av lägerledningen, men lagas i varje by. Vi använda både denna spis och en gasspis. Gas är smidigt, men en bra eld värmer fortare. Ofta behövde vi flera "plattor" så vi körde parallellt.
Det ingår ju att göra lite bus också. Efter att ha klarat av aktiviteterna på stranden i värmen så började scouterna hälla vatten över sig, med kläder och allt. Ungefär som "ice-bucket-challenge". Extra roligt när de fick göra det på en ledare, dvs mig.
Mannen jobbade som funktionär. På förmiddagarna instruerade han geocaching och på eftermiddagarna säkrade han klättrare. Våra scouter passade på att prova klättring en eftermiddag.
Aktiviteten hav gick ut på att paddla runt och hitta bokstäver på bojar. Det blev många kanoter i den lilla viken.
Några av oss ledare provade surströming och fick då det fina surströmingsmärket. Det smakade inte alls så tokigt.
På ett scoutläger kommer man till en tom gräsyta och bygger upp en by med tält, kök, sittplatser, tvättställ, avfallshantering och diskmöjligheter. Toaletter finns gemensamt och sköts av lägerfunktionärer. För att bygga saker i byn används slanor. De går att bära, men några konstruerade denna kärra av två vagnar. Alla sätt är bra, utom de dåliga.
En kväll var det återträff från scoutledarutbildningen TG som jag gick förra året. Det dök upp ungefär 15 personer som gått kursen någon gång. Den äldste gick kursen 1953 och nyast var jag som gick förra året. Det blev en fin kväll tillsammans med en trubadur som sjöng och spelade Taube-visor. Efteråt tittade vi på utsikten över Sveriges enda fjord Gullmarsfjorden.
Sista natten valde en del scouter att sova under bar himmel. Mycket mer spännande än att sova i tältet.
Det är roligt att vara på läger med ungdomarna och se hur de njuter, umgås, jobbar och utvecklas. Vi pratar ofta om en scouthög. Det är tonåringar som ligger huller om buller i en vänskaplig hög. Här blev det inte en hög utan mer en jättekram. Smartast är nog tjejen som sitter under och på så sätt får skugga.
På ett stort scoutläger händer det många olika saker hela tiden. Några timmar varje förmiddag eller eftermiddag hade vi schemalagda aktiviteter med olika teman som hav, strand, skog osv. Utöver det fanns det en massa spontanaktiviteter som man valde själv att göra. Några gjorde batik. Det blev riktigt snygga saker.
En mycket populär aktivitet var att fiska krabbor. Det gör väl västkustbarn hela tiden men för oss östgötar var det spännande. Brygghäng med krabbfiske och bad var skön avkoppling.
Mycket tid går åt till att laga mat. Man bor i byar med ungefär 50 personer från 2-3 kårer. Maten planeras av lägerledningen, men lagas i varje by. Vi använda både denna spis och en gasspis. Gas är smidigt, men en bra eld värmer fortare. Ofta behövde vi flera "plattor" så vi körde parallellt.
Det ingår ju att göra lite bus också. Efter att ha klarat av aktiviteterna på stranden i värmen så började scouterna hälla vatten över sig, med kläder och allt. Ungefär som "ice-bucket-challenge". Extra roligt när de fick göra det på en ledare, dvs mig.
Mannen jobbade som funktionär. På förmiddagarna instruerade han geocaching och på eftermiddagarna säkrade han klättrare. Våra scouter passade på att prova klättring en eftermiddag.
Aktiviteten hav gick ut på att paddla runt och hitta bokstäver på bojar. Det blev många kanoter i den lilla viken.
Några av oss ledare provade surströming och fick då det fina surströmingsmärket. Det smakade inte alls så tokigt.
På ett scoutläger kommer man till en tom gräsyta och bygger upp en by med tält, kök, sittplatser, tvättställ, avfallshantering och diskmöjligheter. Toaletter finns gemensamt och sköts av lägerfunktionärer. För att bygga saker i byn används slanor. De går att bära, men några konstruerade denna kärra av två vagnar. Alla sätt är bra, utom de dåliga.
En kväll var det återträff från scoutledarutbildningen TG som jag gick förra året. Det dök upp ungefär 15 personer som gått kursen någon gång. Den äldste gick kursen 1953 och nyast var jag som gick förra året. Det blev en fin kväll tillsammans med en trubadur som sjöng och spelade Taube-visor. Efteråt tittade vi på utsikten över Sveriges enda fjord Gullmarsfjorden.
Sista natten valde en del scouter att sova under bar himmel. Mycket mer spännande än att sova i tältet.
Det är roligt att vara på läger med ungdomarna och se hur de njuter, umgås, jobbar och utvecklas. Vi pratar ofta om en scouthög. Det är tonåringar som ligger huller om buller i en vänskaplig hög. Här blev det inte en hög utan mer en jättekram. Smartast är nog tjejen som sitter under och på så sätt får skugga.
onsdag 1 juli 2015
Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt
Efter att ha läst Fredrik Backmans En man som heter Ove ville jag gärna läsa mer av Fredrik Backman, med risk för att nästa bok inte skulle leva upp till de höga förväntningarna. Det var alltså med höga förväntningar som jag började läsa Min mormor hälsar och säger förlåt.
Boken handlar om Elsa och hennes bästa vän, hennes mormor. Tyvärr dör mormor och Elsa får gå på en skattjakt för att lära känna sin mormors liv. Skattjakten med breven som ska levereras till olika personer är förstås arrangerad av mormor innan hon dog.
Det tar lång tid innan boken kommer igång och börjar bli lite intressant. Andra halvan har sedan många intressanta sidor och det är intressant att få lära känna Elsas mormors liv på det sätt som Elsa får upptäcka det. Jag vet inte om det beror på mina höga förväntningar eller om denna boken helt enkelt inte är lika bra som boken om Ove. Jag tror på det senare. Ändå ger denna boken, precis som boken om Ove en del funderingar. Jag funderar på hur väl jag egentligen känner personerna runt mig. Hur mycket vet jag om min mormor och farmors liv innan de blev gamla och träffade mig?
Slutbetyget blir att det är en lättläst och delvis bra bok men ingen superfavorit.
Boken handlar om Elsa och hennes bästa vän, hennes mormor. Tyvärr dör mormor och Elsa får gå på en skattjakt för att lära känna sin mormors liv. Skattjakten med breven som ska levereras till olika personer är förstås arrangerad av mormor innan hon dog.
Det tar lång tid innan boken kommer igång och börjar bli lite intressant. Andra halvan har sedan många intressanta sidor och det är intressant att få lära känna Elsas mormors liv på det sätt som Elsa får upptäcka det. Jag vet inte om det beror på mina höga förväntningar eller om denna boken helt enkelt inte är lika bra som boken om Ove. Jag tror på det senare. Ändå ger denna boken, precis som boken om Ove en del funderingar. Jag funderar på hur väl jag egentligen känner personerna runt mig. Hur mycket vet jag om min mormor och farmors liv innan de blev gamla och träffade mig?
Slutbetyget blir att det är en lättläst och delvis bra bok men ingen superfavorit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)