Som jag säkert skrivit om tidigare så är jag inte längre ledare för någon scoutgrupp. Jag är "bara" ordförande och styr med en del annat i kåren. Scoutverksamheten tar fortfarande en hel del fritid, men det börjar faktiskt märkas att det är mindre ändå.
Jag har känt att jag har tid att träna, jag har tid att träffa vänner och jag har tid att bara vara. De senaste två helgerna har känts helt oplanerade, så där så att jag kan fundera på morgonen vad jag ska göra. Helt tomma har dagarna förstås inte varit, men ändå har det gått att planera in en spontan fika och liknande. Det känns lite som att jag börjar få upp näsan ovanför vattenytan igen, efter år av fullspäckat schema. Det kan bli för mycket även av det roliga!
Detta är trots att både jag och Mannen förbereder inför ett stort geocacingevent nästa helg, så efter nästa helg kommer det bli ännu lugnare. Inget schemalagt i veckorna och ganska tomma helger ett tag framöver. Så ska det få vara ett tag. Jag ska prova hur det känns och hinna landa i det.
måndag 31 oktober 2016
söndag 30 oktober 2016
Utenatt i oktober
I torsdags såg vädret bra ut och vi bestämde att ta oktober månads utenatt. Det är andra gången som vi sover ute en vardag och åker direkt till jobbet dagen efter.
Nu råkade det vara så att vi behövde hjälpa båda sönerna med läxor den dagen. Jag åkte hem tidigt från jobbet och hjälpte Henrik med kursen i programutvecklingsmetodik. Kul att för en gångs skull verkligen kunna hjälpa till för det här är precis det jag jobbar med. Det är inte ofta som Henrik ber om hjälp så när han väl gör det känns det bra att kunna hjälpa till. Det gick några timmar och vi redde ut en hel del frågor.
Efter kvällsmat packade vi in sakerna i bilen ock åkte till vindskyddet vid Hovetorps slussar. Östgötaleden går förbi här så vindskyddet ligger på leden. Vi började med att gå en promenad utmed Kinda kanal och logga åtta geocacher.
Där efter boade vi in oss i vindskyddet med våra liggunderlag och dubbla sovsäckar. Efter kvällste så var det bara att krypa ner. På med mössan och sedan sov vi riktigt skönt. Det var alldeles lagom varmt och lugnt. Jag vaknade till ett par gånger under natten och lyssnade på regnet som föll, men vad gör väl det.
Det märks att det är höst för det var fortfarande knappt ljust när det var dags att gå upp strax efter sju på morgonen. Som vanligt kokade vi gröt till frukost och gjorde oss i ordning.
Det är en häftig känsla att komma till jobbet efter en utenatt. Det känns som att man bär på en hemlighet och nästan har gjort något otillåtet, men på ett bra sätt. Jag pratade med en del kollegor om utenatten, men de såg väldigt frågande ut. Det är bara att erkänna att jag är knäpp på mitt sätt, men de är säkert knäppa på något annat sätt :)
Nu råkade det vara så att vi behövde hjälpa båda sönerna med läxor den dagen. Jag åkte hem tidigt från jobbet och hjälpte Henrik med kursen i programutvecklingsmetodik. Kul att för en gångs skull verkligen kunna hjälpa till för det här är precis det jag jobbar med. Det är inte ofta som Henrik ber om hjälp så när han väl gör det känns det bra att kunna hjälpa till. Det gick några timmar och vi redde ut en hel del frågor.
Efter kvällsmat packade vi in sakerna i bilen ock åkte till vindskyddet vid Hovetorps slussar. Östgötaleden går förbi här så vindskyddet ligger på leden. Vi började med att gå en promenad utmed Kinda kanal och logga åtta geocacher.
Där efter boade vi in oss i vindskyddet med våra liggunderlag och dubbla sovsäckar. Efter kvällste så var det bara att krypa ner. På med mössan och sedan sov vi riktigt skönt. Det var alldeles lagom varmt och lugnt. Jag vaknade till ett par gånger under natten och lyssnade på regnet som föll, men vad gör väl det.
Det märks att det är höst för det var fortfarande knappt ljust när det var dags att gå upp strax efter sju på morgonen. Som vanligt kokade vi gröt till frukost och gjorde oss i ordning.
Det är en häftig känsla att komma till jobbet efter en utenatt. Det känns som att man bär på en hemlighet och nästan har gjort något otillåtet, men på ett bra sätt. Jag pratade med en del kollegor om utenatten, men de såg väldigt frågande ut. Det är bara att erkänna att jag är knäpp på mitt sätt, men de är säkert knäppa på något annat sätt :)
måndag 24 oktober 2016
Cykel eller bil - podtips
Det har ju varit en fantastisk höst. Jag har cyklat till jobbet i stort sett varje dag utan att behöva ta på regnkläder. Idag var det dock regnprognos för hela dagen så Mannen och jag bestämde att åka bil. Vi har bara en bil så bilåkandet måste synkas, vilket innebär att jag släpper av honom och sedan åker vidare lika långt till för att komma till mitt jobb.
Naturligtvis var vi inte ensamma om att ta bilen just denna regniga måndag så det var lite köer. Sedan har jag en bra bit att gå från parkeringen, så bara det tar mig 5-10 minuter. Idag tog det 25 minuter från att jag släppte av Mannen till att jag klev in på min avdelning. Detta ska jämföras med att det tar 30 minuter att cykla hemifrån och ända fram till kontorets dörr. Tidsmässigt är det alltså ingen besparing med bilen, framför allt inte de dagar som vi samåker. Om jag åker direkt så går det rätt mycket fortare för då kommer jag en annan väg.
Alltså är tiden inte en tillräcklig anledning att ta bilen. Dessutom är det dötråkigt att rulla sakta fram i en bilkö, när jag kan svischa fram på en cykel i stället. Och vart tar vardagsmotionen vägen?
Trots alla dessa saker så är det ändå en annan anledning till att jag vill cykla till jobbet. Jag har en massa bra podcast att lyssna på! När skulle jag annars lyssna på dessa?
Förutom diverse P1-program som jag lyssnar på så kommer här tips på mina favoriter:
Träningspodden är Lovisa Sandström och Jessica Almenäs som småpratar om allt möjligt men framför allt om kvinnors träning och speciellt då om löpning. Denna podden är perfekt att lyssna på under löprundorna. Den funkar också på cykelturen, men jag sparar den gärna till löprundorna.
Husky är Magnus Ormestad som intervjuar friluftsmänniskor. Ofta människor som gör betydligt häftigare, längre och större äventyr än mig, men det ger ändå inspiration att ge sig ut på små äventyr i vardagen. Ärligt talat så hoppar jag över en del avsnitt med ytterligare en skidåkare, men å andra sidan är de avsnitt jag lyssnar på så himla intressanta och långa att de räcker till. Berättelser som sitter kvar i minnet efteråt är från personer som långdistanslöparen Jonas Buud, äventyraren Ola Skinnarmo och Babek Toloe som använder friluftsliv som verktyg för integration.
Färd är Fredrik Larsson och Magnus Arnell som pratar friluftsliv, men betydligt mer vadagsnära friluftsliv än äventyrarna i Husky. Det är allt mellan att sticka ut i skogen en kväll, en skridskotur på helgen, en paddlingstur med barnen till att fjällvandra för första gången, laga mat ute, scouting, friluftslivets normer och framför allt om att dricka kaffe i naturen. De älskar kaffe! Extra kul att dessa två killar kommer från mina hemtrakter vilket ökar igenkänningsfaktorn.
Andra sätt är det senaste tillskottet bland mina podfavoriter. Det är Jörgen Larsson som intervjuar personer som gjort olika typer av livsval, ibland helt frivilligt och ibland mer av en slump, men ändå människor som valt att leva lite annorlunda, lite enklare och lite friare. Begrepp som downshifting, minimalism, köpstopp och dumpstring dyker upp här.
Hoppas att några av dessa podcast kan passa även dig!
Naturligtvis var vi inte ensamma om att ta bilen just denna regniga måndag så det var lite köer. Sedan har jag en bra bit att gå från parkeringen, så bara det tar mig 5-10 minuter. Idag tog det 25 minuter från att jag släppte av Mannen till att jag klev in på min avdelning. Detta ska jämföras med att det tar 30 minuter att cykla hemifrån och ända fram till kontorets dörr. Tidsmässigt är det alltså ingen besparing med bilen, framför allt inte de dagar som vi samåker. Om jag åker direkt så går det rätt mycket fortare för då kommer jag en annan väg.
Alltså är tiden inte en tillräcklig anledning att ta bilen. Dessutom är det dötråkigt att rulla sakta fram i en bilkö, när jag kan svischa fram på en cykel i stället. Och vart tar vardagsmotionen vägen?
Trots alla dessa saker så är det ändå en annan anledning till att jag vill cykla till jobbet. Jag har en massa bra podcast att lyssna på! När skulle jag annars lyssna på dessa?
Förutom diverse P1-program som jag lyssnar på så kommer här tips på mina favoriter:
Träningspodden är Lovisa Sandström och Jessica Almenäs som småpratar om allt möjligt men framför allt om kvinnors träning och speciellt då om löpning. Denna podden är perfekt att lyssna på under löprundorna. Den funkar också på cykelturen, men jag sparar den gärna till löprundorna.
Husky är Magnus Ormestad som intervjuar friluftsmänniskor. Ofta människor som gör betydligt häftigare, längre och större äventyr än mig, men det ger ändå inspiration att ge sig ut på små äventyr i vardagen. Ärligt talat så hoppar jag över en del avsnitt med ytterligare en skidåkare, men å andra sidan är de avsnitt jag lyssnar på så himla intressanta och långa att de räcker till. Berättelser som sitter kvar i minnet efteråt är från personer som långdistanslöparen Jonas Buud, äventyraren Ola Skinnarmo och Babek Toloe som använder friluftsliv som verktyg för integration.
Färd är Fredrik Larsson och Magnus Arnell som pratar friluftsliv, men betydligt mer vadagsnära friluftsliv än äventyrarna i Husky. Det är allt mellan att sticka ut i skogen en kväll, en skridskotur på helgen, en paddlingstur med barnen till att fjällvandra för första gången, laga mat ute, scouting, friluftslivets normer och framför allt om att dricka kaffe i naturen. De älskar kaffe! Extra kul att dessa två killar kommer från mina hemtrakter vilket ökar igenkänningsfaktorn.
Andra sätt är det senaste tillskottet bland mina podfavoriter. Det är Jörgen Larsson som intervjuar personer som gjort olika typer av livsval, ibland helt frivilligt och ibland mer av en slump, men ändå människor som valt att leva lite annorlunda, lite enklare och lite friare. Begrepp som downshifting, minimalism, köpstopp och dumpstring dyker upp här.
Hoppas att några av dessa podcast kan passa även dig!
fredag 21 oktober 2016
Vila sig i form
Senaste tiden har jag verkligen inte tränat mycket. Jag får ju min vardagsmotion genom att cykla en mil till jobbet, men mycket mer än så har det inte blivit. Seg, trött i huvudet och efter en arbetsvecka så kände jag för att komma ut för att få röra lite på kroppen och andas frisk luft och att få lyssna på träningspodden. Jag tänkte att jag kan ju alltid gå en promenad, men jag byter om och springer lite grann.
Tydligen var detta ett utmärkt upplägg för ett träningspass. Jag började jogga försiktigt och det kändes bättre och bättre. När jag kom till slutet på spåret och skulle börja springa hem så ville jag inte sluta. Jag ville fortsätta springa och jag ville lyssna vidare på träningspodden. Det blev en liten sväng till, men sen fick jag ge mig och springa hem. Att vila sig i form verkar fungera bra.
Nu känns det bra att ta helg efter en bra fredag på jobbet, en skön joggingtur och en trevlig kvällsmat med familjen.
Tydligen var detta ett utmärkt upplägg för ett träningspass. Jag började jogga försiktigt och det kändes bättre och bättre. När jag kom till slutet på spåret och skulle börja springa hem så ville jag inte sluta. Jag ville fortsätta springa och jag ville lyssna vidare på träningspodden. Det blev en liten sväng till, men sen fick jag ge mig och springa hem. Att vila sig i form verkar fungera bra.
Nu känns det bra att ta helg efter en bra fredag på jobbet, en skön joggingtur och en trevlig kvällsmat med familjen.
tisdag 18 oktober 2016
En kväll med tidigare kollegor
Måndagskvällen ägnade jag åt att laga mat. Först familjens kvällsmat och sedan att förbereda kvällens mat och baka en kaka till efterrätt. En del pyssel, men smidigt i kväll när gästerna kom.
Idag hade jag bjudit in några före detta kollegorna från förra jobbet. De kom direkt efter jobbet och så har vi ägnat hela kvällen åt att äta och prata och prata, och några minuters handarbete. Egentligen var min tanke att vi kunde handarbeta mer tillsammans, men så blev det inte. Det blev en trevlig kväll som nästan kändes som "förr i världen" när vi jobbade ihop.
Det är nu 5 år sedan vi blev uppsagda och gick åt var sitt håll. Alla bor kvar i stan men jobbar på helt olika ställen. Efter att ha jobbat ihop i en massa år så är det kul att kunna fortsätta att hålla kontakt. Det blir lite då och då och det är väldigt roligt när det blir. Uppsägningen blev en bra spark i rumpan att göra något annat. Det har gett mig så mycket nya möjligheter och jag har nya trevliga kollegor, många fler än förut. Ändå är det just fikastunder och luncher på förra jobbet som jag kan sakna. Det blir lite speciellt när man jobbat tätt ihop i flera år i en ganska liten grupp.
Idag hade jag bjudit in några före detta kollegorna från förra jobbet. De kom direkt efter jobbet och så har vi ägnat hela kvällen åt att äta och prata och prata, och några minuters handarbete. Egentligen var min tanke att vi kunde handarbeta mer tillsammans, men så blev det inte. Det blev en trevlig kväll som nästan kändes som "förr i världen" när vi jobbade ihop.
Det är nu 5 år sedan vi blev uppsagda och gick åt var sitt håll. Alla bor kvar i stan men jobbar på helt olika ställen. Efter att ha jobbat ihop i en massa år så är det kul att kunna fortsätta att hålla kontakt. Det blir lite då och då och det är väldigt roligt när det blir. Uppsägningen blev en bra spark i rumpan att göra något annat. Det har gett mig så mycket nya möjligheter och jag har nya trevliga kollegor, många fler än förut. Ändå är det just fikastunder och luncher på förra jobbet som jag kan sakna. Det blir lite speciellt när man jobbat tätt ihop i flera år i en ganska liten grupp.
söndag 16 oktober 2016
Stockholm t.o.r. på en dag
I går morse började vi med att skicka iväg Martin på scoutläger (Jota/Joti). Scoutläger utan att jag är med... Jag är inte ledare alls denna terminen, utan "bara" ordförande. Det känns bra just nu, sedan får vi se vad det blir av det i längden.
Samtidigt som Martin åkte åt sitt håll så tog Mannen och jag bilen och åkte norr ut. Vi hade två ärenden. Först hämtade vi saker i Södertälje, saker till ett stort geocachingevent i november (FAD). När vi ändå var i Södertälje så passade vi på att gå en liten promenad på Torekällberget som är ett fint friluftsområde med gamla hus och en del smådjur.
Det andra ärendet var att vi åt lunch med min bror och svägerska, typ försenad födelsedagslunch. Det var ett mysigt ställe i Winterviken i lokaler som varit krutfabrik på Nobels tid. Förutom restaurangen så var det ett fint strövområde där många strosade eller joggade.
När man (i alla fall jag) tänker Stockholm så tänker man city, storstad, shopping. Nästa tanke jag får är mycket folk, stressigt, onödigt. Vi valde i stället att ta oss ut från stan igen och göra hemresan roligare än att bara köra E4:an.
Strax efter Järna körde vi av E4:an och åkte småvägar söder ut. På vägen loggade vi ett antal geocacher. Huvudmålet med hemresan var Nynäs naturreservat. Där gick vi en runda i fin skog som passerade en sjö där det fanns eldstäder och vindskydd. Dessutom fanns här en earthcache, dvs en cache som handlar om ett geologiskt fenomen. Här var det några märkliga klippor att titta på. Klipporna var vita och alldeles gropiga. Bitvis såg de dessutom ut som bergskedjor i miniatyr.
Här sitter jag på en annan klippa och tittar på naturen i höstskrud. Det är vackert nu med alla färger, vilket inte syns så bra på bilden egentligen. Träden skiftar i alla nyanser mellan gult, orange och rött.
Samtidigt som Martin åkte åt sitt håll så tog Mannen och jag bilen och åkte norr ut. Vi hade två ärenden. Först hämtade vi saker i Södertälje, saker till ett stort geocachingevent i november (FAD). När vi ändå var i Södertälje så passade vi på att gå en liten promenad på Torekällberget som är ett fint friluftsområde med gamla hus och en del smådjur.
Det andra ärendet var att vi åt lunch med min bror och svägerska, typ försenad födelsedagslunch. Det var ett mysigt ställe i Winterviken i lokaler som varit krutfabrik på Nobels tid. Förutom restaurangen så var det ett fint strövområde där många strosade eller joggade.
När man (i alla fall jag) tänker Stockholm så tänker man city, storstad, shopping. Nästa tanke jag får är mycket folk, stressigt, onödigt. Vi valde i stället att ta oss ut från stan igen och göra hemresan roligare än att bara köra E4:an.
Strax efter Järna körde vi av E4:an och åkte småvägar söder ut. På vägen loggade vi ett antal geocacher. Huvudmålet med hemresan var Nynäs naturreservat. Där gick vi en runda i fin skog som passerade en sjö där det fanns eldstäder och vindskydd. Dessutom fanns här en earthcache, dvs en cache som handlar om ett geologiskt fenomen. Här var det några märkliga klippor att titta på. Klipporna var vita och alldeles gropiga. Bitvis såg de dessutom ut som bergskedjor i miniatyr.
Här sitter jag på en annan klippa och tittar på naturen i höstskrud. Det är vackert nu med alla färger, vilket inte syns så bra på bilden egentligen. Träden skiftar i alla nyanser mellan gult, orange och rött.
måndag 10 oktober 2016
Bokcirkel på biobesök
Senaste mötet i vår bokcirkel hade ett annorlunda upplägg. Till mötet hade vi alla läst Ransom Riggs bok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. På mötet började vi med att se Tim Burtons film med samma titel på bio. Där efter satte vi på ett fik och diskuterade boken och filmen.
Boken är en bok om ett barnhem för besynnerliga barn. Dessa barn har olika egenheter som inte hör till vanligheterna. Ett barn påverkades inte av gravitationen och var därför tvungen att ha blyskor på sig för att inte flyga iväg. Ett barn kunde starta eld genom att bara nudda något. Ett barn var superstark och ytterligare ett barn hade bin som bodde i honom och så vidare.
Barnen levde på barnhemmet som fanns i en tidsloop. Just detta barnhem upplevde den 3 september 1940 (1943 i filmen) om och om igen. På detta sätt skyddades barnen från verkligheten och blev aldrig äldre, om de inte lämnade tidsloopen.
Berättelsen handlar om en pojke som alltid fått höra märkliga historier av sin farfar, om besynnerliga barn. När farfar dör under konstiga omständigheter så reser pojken för att ta reda på mer om sin kära men märkliga farfar.
Boken var helt ok. Även filmen var helt ok även om jag gillade boken betydligt mer. I boken får man mer förståelse för hur det hänger ihop, man får mer tid att lära känna människorna. Filmen saknar vissa delar, vilket inte är så konstigt. Dessutom hade de i filmen ändrat vissa saker som verkade onödiga att ändra på. Varför hade loopen flyttats från 1940 till 1943? Varför hade ett par av barnen bytt besynnerlig egenskap?
Många detaljer, monster och effekter var välgjorda i filmen så den fungerar också men på ett annat sätt än boken.
Det blev i alla fall väldigt intressant diskussion av att både ha läst boken och sett filmen.
Boken är en bok om ett barnhem för besynnerliga barn. Dessa barn har olika egenheter som inte hör till vanligheterna. Ett barn påverkades inte av gravitationen och var därför tvungen att ha blyskor på sig för att inte flyga iväg. Ett barn kunde starta eld genom att bara nudda något. Ett barn var superstark och ytterligare ett barn hade bin som bodde i honom och så vidare.
Barnen levde på barnhemmet som fanns i en tidsloop. Just detta barnhem upplevde den 3 september 1940 (1943 i filmen) om och om igen. På detta sätt skyddades barnen från verkligheten och blev aldrig äldre, om de inte lämnade tidsloopen.
Berättelsen handlar om en pojke som alltid fått höra märkliga historier av sin farfar, om besynnerliga barn. När farfar dör under konstiga omständigheter så reser pojken för att ta reda på mer om sin kära men märkliga farfar.
Boken var helt ok. Även filmen var helt ok även om jag gillade boken betydligt mer. I boken får man mer förståelse för hur det hänger ihop, man får mer tid att lära känna människorna. Filmen saknar vissa delar, vilket inte är så konstigt. Dessutom hade de i filmen ändrat vissa saker som verkade onödiga att ändra på. Varför hade loopen flyttats från 1940 till 1943? Varför hade ett par av barnen bytt besynnerlig egenskap?
Många detaljer, monster och effekter var välgjorda i filmen så den fungerar också men på ett annat sätt än boken.
Det blev i alla fall väldigt intressant diskussion av att både ha läst boken och sett filmen.
lördag 8 oktober 2016
Cissi på väg mot äventyr i Tokyo
Nu har både 40-årsfest (nej, inte min) och annat svischat förbi utan att märkas på bloggen. Det som har genomsyrat senaste veckan har ändå varit dotterns resa till Tokyo. Jag har vetat länge att hon ska dit men det är först nu det börjar sjunka in att hon är på väg till andra sidan jorden helt själv och ska vara där i sju månader. Hon ska bo mitt i Tokyo och läsa Japanska på en språkskola. Häftigt äventyr!
Under veckan har vi pratat packning, lånat väskor lite hit och dit. Hur packar man ner allt man behöver för ett halvår? Det kommer att vara höst, vinter och vår så vilken jacka tar man då? Hon vill kanske ut i naturen så borde kängorna med? Behöver man underställ mitt i Tokyo? Och så vidare...
I onsdags fixade jag en "hejdåmiddag" så att farmor, farfar, mormor och morfar kunde säga hejdå. Och vi i familjen ville ju också kramas hejdå. Hon såg väldigt liten ut, den stora tjejen, när hon klev ut genom ytterdörren för sista gången på väldigt länge.
I fredags morse var jag förbi hennes lägenhet och hämtade lite grejer och gav henne en sista kram. Idag kom det SMS att hon klivit på planet så just nu sitter hon uppe i luften på väg till andra sidan jorden och jag sitter här och planerar julsemestern. Inget är bokat än men det blir nog en resa till Japan.
Under veckan har vi pratat packning, lånat väskor lite hit och dit. Hur packar man ner allt man behöver för ett halvår? Det kommer att vara höst, vinter och vår så vilken jacka tar man då? Hon vill kanske ut i naturen så borde kängorna med? Behöver man underställ mitt i Tokyo? Och så vidare...
I onsdags fixade jag en "hejdåmiddag" så att farmor, farfar, mormor och morfar kunde säga hejdå. Och vi i familjen ville ju också kramas hejdå. Hon såg väldigt liten ut, den stora tjejen, när hon klev ut genom ytterdörren för sista gången på väldigt länge.
I fredags morse var jag förbi hennes lägenhet och hämtade lite grejer och gav henne en sista kram. Idag kom det SMS att hon klivit på planet så just nu sitter hon uppe i luften på väg till andra sidan jorden och jag sitter här och planerar julsemestern. Inget är bokat än men det blir nog en resa till Japan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)