lördag 27 april 2013

Köksrenovering

När vi var på semester rev snickarna ut vårt gamla kök, bytte ett par fönster och lade in nytt golv. När vi kommit hem kom det nya köket och snickarna monterade raskt ihop alltihopa. Så långt gick det snabbt och smidigt. Tyvärr (tycker vi just nu) så tänkte vi fixa väggarna själva. Då, när vi ska göra, går det inte lika fort.
Nu har vi i alla fall spacklat och slipat tills vi blev nöjda. Idag har vi målat med grundfärg. I morgon blir det till att måla med den "riktiga" färgen. Det blir vita väggar till att börja med så får vi se om vi kan hitta på något kul att dekorera med.

Inför jobbet med spackling, slipning och målning frågade vi barnen om de ville jobba och tjäna lite pengar. Martin och Cissi var med på noterna. Cissi googlade på hur mycket kommunen betalar sommarjobbare och så hade vi löneförhandling. Vi var snart överens om timlönen och satte igång.

Martin jobbade på i en timme. Cissi har jobbat betydligt mer än så. Hennes mål är att tjäna ihop till en vårjacka som hon tittat på.

onsdag 24 april 2013

20 år

Så här såg jag ut för 20 år sedan. Idag firar vi porslinsbröllop!

Då var det en riktigt varm vårdag. Idag var det gråmulet och regn. 
Då var vi ovetande och lyckliga. Idag är vi klokare och lyckligare.
Då var det middag på världshuset i gamla Linköping. Idag var det buffé på stan. 
Då var vi två. Idag är vi fem.
Då var vi unga. Idag är vi ... (äsch, strunt samma)

tisdag 23 april 2013

S:t Georg

Idag firar scouter världen över sitt skyddshelgon Sankt Georg, eller Sankt Göran som han heter på svenska. I vår scoutkår brukar vi ha en liten tillställning för alla scouter i kåren och deras familjer. Vi träffas vid vår scoutgård. Efter att ha samlats och hissat flaggan går vi iväg till ett fint ställe i skogen och håller en enkel ceremoni där vi delar ut scouthalsdukar till nya scouter och olika tygmärken till de scouter som tagit märken.

Ihop med ceremonin brukar vi på något sätt berätta legenden om Sankt Göran och draken. Några år har jag läst ur en bok och ibland har vi haft skådespel. Ett år var det skådespel med riktig häst. Något år var det drake byggd av liggunderlag, förra året var draken gjord av en filt. I år var det en ledare som läste legenden och barn som spelade upp det.

Precis när årets skådespel började i gläntan i skogen så hör vi ett knakande en liten bit bort. Vi vänder oss om och ser en stor tall falla till marken. Det var väldigt blåsigt och området utanför vår scoutgård är ett naturreservat med gamla stora träd. Ingen röjer i skogen eftersom det är naturreservat och ofta efter stormar så har träd fallit. Så mycket trodde jag inte att det blåste idag, men tydligen var det tillräckligt. Det kändes lite läskigt när vi stod där hela scoutkåren och träden omkring oss vajade. Flera av oss vuxna tittade lika mycket på träden som på skådespelet.

Allt gick i alla fall bra och väl tillbaka vid scoutgården grillade vi korv och umgicks innan alla drog sig hemåt. Nu sitter jag här och luktar rök igen. Det är ju så det ska vara när man scoutat!

måndag 22 april 2013

Geocaching i Japan

Det är väl ingen som tror att vi inte letade geocacher under resan till Japan?

Att hålla på med geocaching innebär för många att klara vissa utmaningar, att slå olika typer av rekord och att fullfölja olika typer av statistik. Vi hade några satt upp några olika mål att klara av under resan.

Ett var att logga minst en cache om dagen i 13 dagar i rad. Vi har loggat cacher flera dagar än så i rad förut. Anledningen just nu är att vi håller på med Challenge for (20)13 där det är ett antal olika punkter att klara av inom ett år, innan man får logga cachen. En av sakerna är att logga cacher 13 dagar i rad. Vi började hemma dagen innan resan med att logga en cache. Sedan hittade vi minst en cache varje dag under de tolv dagarna som resan varade. Det blir 13 dagar i rad!

Ett annat mål vi satt upp var att passa på att logga cacher med långt avstånd inom samma dygn. Vi hade verkligen chansen när vi reste hem eftersom vi lämnade Tokyo på morgonen och landade i Köpenhamn på eftermiddagen samma dag. Vi förberedde genom att spana in ett par cacher som låg vid Kastrup. Den ena låg till och med inne i terminalen. Dessutom sparade vi cachen som låg precis utanför hotellet i Tokyo. Några minuter över midnatt den dagen vi skulle resa hem så loggade vi cachen strax utanför hotellet. Nöjda med det så sov vi och slapp stressa ut på morgonen när vi skulle iväg till transferbuss och flyg. Efter att ha landat i Köpenhamn loggade vi de två cacher vi spanat in där. Vi loggade två cacher med 8700 km mellan, på samma dygn. Uppdraget slutfört!

Geocaching är inte lika stort i Japan som här i Sverige. Det finns cacher i Tokyo, men inga jättemängder. Vi hade dessutom svårt för att hitta dom. Det var många som vi inte hittade alls. Efter några dagar gick det lite bättre, så man kanske behöver bo in sig och komma på hur de gömmer där borta. På vår tripp utanför Tokyo gick det lättare att hitta gömmorna. Jag tycker det är mycket lättare att leta ute på landet än mitt i storstaden där det alltid är folk i närheten.
Roligast var i alla fall att vi lyckades pricka ett event i Tokyo, Hanami 2013. Vi var på picknick med närmare 100 japanska geocachare. Många är dåliga på engelska men en del av dom pratade vi med. De bjöd oss på diverse japanskt snacks och vi delade ut små svenska flaggor och bjöd på Ahlgrens bilar.
Eventet var välordnat så alla som anmält sig i förväg fick var sin namnskylt. Det tycker jag är en bra idé som svenska event borde ta efter.  Dessutom var det 10:e året som just detta event hölls så vi fick var sin sån där fyrkantig pin där det står 10th.

söndag 21 april 2013

En helt vanlig söndag

Härligt vårväder ute. På förmiddagen var det dock ingen vidare värme så vi valde att röja och städa inne på förmiddagen för att sedan sticka ut på eftermiddagen.

Det finns fortfarande hur mycket som helst kvar att röja och städa. Idag har vi i alla fall ersatt den trasiga rullgardinen i sovrummet, putsat av de nya fönstren, städat hallen, fyllt på lite mer i köksskåpen och röjt undan en del bråte i vardagsrummet. Sakta, sakta går det framåt.

På eftermiddagen tog jag och Mannen en cykeltur i närområdet för att titta till våra geocacher. Några behövde nya loggburkar och andra mådde fint. Jag passade på att logga ett par av Mannens cacher där jag inte varit förut.

Nu i kväll tog jag tag i Martins långa hår. Jag brukar klippa håret på honom. Idag när Cissi hörde att jag skulle klippa Martins hår kom hon farande. Först skulle hon bara vara smakråd för att se till så att han blev snygg. Det hela slutade med att det var hon som klippte honom i stället. Hon har ju tränat en hel del på sig själv. Nu är det ju lite annorlunda att klippa långt hår på sig själv jämfört med att klippa kort pojkfrisyr. Martin verkade nöjd och det såg bra ut. Då vet jag vem som fixar hans frisyr i fortsättningen.

lördag 20 april 2013

Kaos, byggdamm och prylar

Nu var det flera dagar sedan jag bloggade något. Det har varit många kvällar då jag inte ens startat datorn eftersom vi haft annat för oss och jag dessutom varit trött. Facebook och mail har jag haft koll på via telefonen, men något bloggande har det inte blivit.

Nu har vi i alla fall ett fungerande kök. Det är inte färdigt eftersom vi, vilket vi möjligen ångrar nu, sagt att vi själva målar eller tapetserar väggarna. Snickarna är färdiga med monteringen av skåp, diskbänk, spis och så vidare. Vi har börjat att spackla lite, men har ännu inte enats om vad vi ska ha på väggarna.
Förutom det rena jobbet med väggarna i köket så har vi en hel massa röjande att göra. Köksskåpen behöver torkas ut och fyllas på. Det står kökssaker i vardagsrummet, i badkaret och i källaren. Vi bytte ju dessutom två fönster som inte sitter i köket. Det innebär att vi har behövt lyfta undan möbler, gardiner och en del annat i de två rummen också. Nya golvvärmen kopplades in på något sätt i källaren, vilket innebär att ett skåp och lite annat har flyttats i källaren. Det ligger byggdamm överallt. Resväskorna från Japanresan är inte undanställda ordentligt, vilket innebär att man knappt kommer in i klädkammaren. Kort sagt är det kaos i hela huset!

Just nu är jag innerligt trött på kaoset och orkar inte ens riktigt ta tag i att röja upp. Var ska jag börja liksom?
Köket verkar i alla fall bli bra. Diskmaskin, spis och ugn fungerar utmärkt.

tisdag 16 april 2013

Vad har jag för barn?

Jag vill bara meddela att jag bor i en helknäpp familj. Vad har jag gjort för ont för att få en så knäpp.... och alldeles, alldeles underbar familj?

Härom dagen försökte vi få med barnen på att bilda ett lag till Blodomloppet. Man kan antingen springa eller gå, 5 eller 10 km. Är man ett lag på fem personer får man en picknickkorg efteråt. Nu råkar vi ju vara fem personer i familjen så det skulle ju passa bra.

Vi frågade Cissi om hon ska vara med. Efter lite funderande lät det möjligt, om hon får gå.

Sedan frågade vi Martin. Cissi försökte hjälpa till med övertalningen,
- Du får ju gå och prata med världens bästa syrra.
- Kan vi prata om vetenskap då, på engelska?, undrade Martin.
- Ja!, svarade Cissi.
- Jaaa! Martin blev jätteglad och kunde då tänka sig att gå 5 km med syrran.

Men hallå!! Kom denna dialogen från mina barn?

måndag 15 april 2013

Scouthajk

Från det ena till det andra. Hem från Japan och direkt ladda om för scouthajk. Det gick ganska bra, men några missar blev det allt.

I lördags åkte vi iväg ett gäng vuxna och ett gäng scouter mellan 10 och 12 år. Under lördagen deltog scouterna i en scouttävling som heter Renhornet. De tävlar tillsammans i patruller med 3-5 scouter i varje patrull. Deltävlingarna bestod av tipspromenad, eldning, knopkunskap, kasta livlina och samarbete. Ingen av våra patruller vann, men som vanligt är det viktigaste att delta och ha roligt under tiden.
Efter avslutad tävling förflyttade vi oss till Omberg för att övernatta i tält. När vi planerade hade vi förstås tänkt oss fint vårväder, men så var det inte riktigt. På lördagen var det blött och fuktigt och lite för kallt för att man skulle bli riktigt sugen på att sova i tält. Dessutom visade det sig att uppe på Omberg var det lite mer snö än på andra ställen. Vi skottade i alla fall bort lite snö och satte upp våra två tältkåtor på gräsmattan.
Efter att vi gått fram och tillbaka och in och ut ur tälten under kvällen så blev det lerigare och lerigare. Det blev väldigt lerigt mellan tälten och leran smög sig längre och längre in i tälten.

Söndagens väder blev bättre och vi avslutade med att besöka naturummet vid Tåkern. Naturummet invigdes för ett år sedan och var verkligen värt ett besök. Det var intressant och sevärt och även barnen uppskattade det.

Väl tillbaka blev det en del jobb med att göra rent tälten, men det är sånt där tråkigt som bara vi vuxna bekymrar oss om. Barnen hade en bra helg och var trötta men nöjda.

Det fungerade alltså att ha hajk precis efter semestern, men vi missade ett par saker. En del av kvällsmaten blev kvar i frysen hemma. Fler presenningar hade gjort stor nytta i lervällingen. Dunkar att ha vatten i och att blanda dricka i hade också varit bra. Nåja, man kan inte lyckas med allt!

onsdag 10 april 2013

Fungerande resa

Nu ska jag skriva det här inlägget som jag täkt på ett tag men inte vågat skriva. Man ska ju inte utmana ödet!

När vi planerade Japan-resan hade vi först svårt att hitta bra flyg. Det var långa flygtider med byten och ingenting stämde. När vi väl skulle boka hittade vi plötsligt flyg som gick direkt från Köpenhamn till Tokyo på "bara" 11 timmar. Tåg direkt mellan Linköping och Kastrup passade både dit och tillbaka. Det behövdes inga extra hotellnätter i Köpenhamn.

I Tokyo hittade ett hotell som låg skapligt centralt, nära tunnelbana, mataffär, en massa restauranger och som inte var allt för dyrt. Det var förvånansvärt billigt. Dessutom ingick frukost vilket det tydligen inte brukar göra i Tokyo. Till och från flygplatsen fanns transferbuss som stannade vid ett närliggande hotell.

Allt verkade allt för bra. Kunde det verkligen gå så smärtfritt? Svaret är faktiskt JA. Allt har stämt och fungerat superbra. Det var bara en liten detalj som missades vid bokningen...

På vårt hotell, vilket för övrigt var ett mycket bra hotell, förutsatte man att barn sover i föräldrarnas säng. Vi hade alltså bara en dubbelsäng i varje rum, ingen extrasäng. En elvaåring, som snart fyller tolv, räknas som barn men tar en ansenlig mängd plats i sängen. Det fungerade över förväntan men blev lite varmt och trångt ibland. Värre missöden kunde ha skett.

lördag 6 april 2013

Turista i Japan

Nu har vi varit i Japan i en vecka. Vi har turistat ordentligt i Tokyo och sett allt som man bör se, allt man vill se och lite till. Vi har sett lyxkvarter, nördkvarter och ungdomskvarter. Vi har ätit på restauranger där vi inte haft en aning om vad vi beställt för mat och blivit mätta, vi har beställt mat genom att titta på bilder och fått ätliga maträtter, vi har ätit på vanlig Mc Donalds och vi har haft picnick med ett hundratal japanska geocachare.
Två av dagarna lämnade vi storstan och åkte ut på landet till ett område som heter Hakone. Det var ett fint och bergigt område med gamla vulkaner. Hotellet vi bodde på hade varmt bad, där vattnet kom från varma källor. Vi satt i badet och tittade på utsikten över Japans högsta berg Fuji. Inte så dumt!
När vi checkade in fick vi var sin yukata och tofflor som vi gick omkring i. På kvällen var det buffé med en massa konstig mat. Vi åt en massa saker som vi inte har en aning om vad det var för något.
I området åkte man på en sjö med turistbåtar som såg ut som piratskepp och upp över bergen i bergbana och linbana. Detta var verkligen turistområden men ändå avkopplande och fint.
Idag har vi bland annat varit på zoo. Där fanns en massa djurarter som vi inte sett förut. Bland annat tittade vi på jättepandor (inte bara den gosiga på bilden). Min känsla är att djur på zoo utomlands ofta har mindre och tråkigare burar än på zoo i Sverige. Så var det, även om det var ganska ok. Det var intressant att det var så billigt att gå in. Som utlänningar hade vi dessutom 20% rabatt. Det kostade mindre än 35 kronor per vuxen. Barn upp till 12 år gick in gratis.

Att leva som turist i Japan är inte speciellt dyrt. I kväll åt vi oss mätta, fem personer, för 150:-. Det var på ett typiskt japanskt snabbmatställe. Vi åt ris med olika kött till som kändes som bra och god mat. Snabbmatställen förväntar sig inte att du beställer dricka. Man serveras te eller iste när man kommer. Det finns sedan iste eller vatten att fylla på med. Läsk säljs inte på snabbmatställen (undantaget hamburgerrestauranger). Däremot säljs läsk i automater på gatan, precis över allt.

Nu har vi två dagar kvar i Tokyo. Vi har klarat av de turistattraktioner vi tänkt titta på så nu blir det mycket shopping de sista dagarna. Möjligen tittar vi på något mer museum, någon mer park eller varför inte något mer buddisttempel.

tisdag 2 april 2013

Språk och tunnelbana

Jag förstår ingenting av japanska eller av deras skrivna tecken. Med teckenspråk och den lilla engelska japanerna kan går det ändå rätt bra. Mannen och Cissi kan tyda en del av den skrivna japanskan, om det är skrivet med "rätt" av deras tre alfabet.

Detta landet har verkligen förstått vikten av att ha gott om servicepersonal. Det finns så många som jobbar med att stå och vänta på om någon skulle råka behöva hjälp. De står vid biljettautomater, på restauranger, för att organisera köer, för att lyfta in väskorna i transferbussen, med en skylt för att visa var kön slutar och så vidare. Samtidigt finns det tåg som kör utan förare, för det klarar tekniken lika bra. Det känns som att vi gör tvärt om hemma i Europa, framför allt har vi ingen "onödig" servicepersonal.
Tunnelbanan hemma i Sverige fungerar ju bra, men den japanska känns ännu smidigare och framför allt renare. Det finns tydliga skyltar som talar om vad det kostar till de olika stationerna. Skyltarna är i alla fall användbara om namnen på stationerna står med "vanliga" bokstäver och det gör de oftast. Man köper sin biljett i en automat, som på bilden. Har man problem med automaten så finns det naturligtvis en person som har anställts för att hjälpa till.
Biljetten stoppas sedan in i spärren när man går ner till stationen. Första dagen förstod vi inte varför det kvittrade som en fågel ibland. Efter ett par resor förstod vi att fågelkvittret betyder att det är en barnbiljett som stoppats in i spärren. På så sätt kan vakterna lätt kontrollera om det är ett barn som har barnbiljett. Det kvittrar glatt varje gång Martin passerar spärren. 

Körsbärsblomning

Antingen är körsbärsblomningen tidig i år eller så är vi en vecka sena. Blomningen är inte helt över än så vi har sett en hel del träd som blommar, men det syns ändå att blommorna börjar falla. Vackrast var det första kvällen när vi råkade gå förbi med utsikt över träden på bilden.

Annars känns våren ganska sen även här i Japan. Vi hade tänkt oss att njuta av våren, men det har det inte riktigt blivit. Vi har inte alls så mycket kläder med oss som vi borde, men det ska bli varmare de kommande dagarna.