I sovrummet har jag ett litet skrivbord med symaskinen på. Där samlas allt som jag ska laga, sy och en del annat. Inför jul ville jag röja av bordet men hade inte lust att börja uppifrån och gå igenom allt. Jag tog i stället en IKEA-kasse och la ner allt i den. Nu håller jag på att beta av det jag lade ner i kassen. Det är en salig blandning med sånt som ska lagas, det som ska sorteras in någonstans, något tyg jag köpt och annat.
Nu efter jul har jag börjat beta av sakerna i kassen. Än så länge har jag sytt färdigt ett nattlinne, lagat fållen på en duk och lagat tre par stickade vantar. Det känns mycket bättre att kunna sätta sig och sy något vid ett tomt bord. Nu känns det som att jag har städat, även om jag egentligen har fuskat. IKEA-kassen står i klädkammaren så den behöver jag ju inte se hela tiden. Ska bara se till att den inte blir stående där för länge, vilket naturligtvis är risken.
onsdag 30 december 2015
måndag 28 december 2015
Jullovslyx
Jullov, jullov, verkligen skönt och behövligt! Mycket tid hemma för att spela familjespel, umgås, läsa och plocka. Jag håller dessutom på att försöka komma igång med att springa igen. Jag har blivit inspirerad av en vän som i över 1,5 år har sprungit varje dag. Helt otroligt, men han har sprungit minst 2,5 km varje dag. Förut har jag tänkt att om jag ändå byter om så måste jag ju ta en ordentlig runda. Nu har jag ändrat det till; hellre ofta än långt. Jag kommer inte att springa varje dag, men får jag till tre träningspass i veckan så är jag väldigt nöjd. Ett löppass kan naturligtvis bytas mot step, gympa eller något annat gruppass. Jag har inte kommit upp i mer än två pass per vecka än efter min nystart, men det är ändå en bra start.
Idag hade jag en sån där morgon som jag älskar. Jag gick upp vid 8-tiden och åt frukost, sedan ner i sängen igen. Det är så fantastiskt att få krypa ner i sängen igen efter frukost. Jag låg och läste en stund. När solen tittade fram gick jag upp och på med träningskläderna. Ut på en joggingtur i snön. Kul att springa i snö som omväxling för det var varken pulsigt eller halt. Strax efter 11 satt jag nyduschad och nöjd med förmiddagste och en stor del av dagen kvar. Det är lyx som jag inte får till en arbetsdag.
Idag hade jag en sån där morgon som jag älskar. Jag gick upp vid 8-tiden och åt frukost, sedan ner i sängen igen. Det är så fantastiskt att få krypa ner i sängen igen efter frukost. Jag låg och läste en stund. När solen tittade fram gick jag upp och på med träningskläderna. Ut på en joggingtur i snön. Kul att springa i snö som omväxling för det var varken pulsigt eller halt. Strax efter 11 satt jag nyduschad och nöjd med förmiddagste och en stor del av dagen kvar. Det är lyx som jag inte får till en arbetsdag.
torsdag 24 december 2015
Julafton
Nu har vi firat julafton med joggingtur, julmat, Kalle Anka, julklappar, tomtegröt och brädspel. Inga stora överraskningar, utan precis som vanligt och alla är nöjda med det.
Årets tomte var inte så röd, men bra på att läsa alla rim och på att dela ut klappar.
Som vanligt har vi inte skickat några julkort med posten. Vi skriver ett elektroniskt julkort och skickar julkorts- och portopengarna till välgörenhetsorganisationer. Här kan du läsa årets (och tidigare års) julkort från vår familj. Ha en fortsatt god jul!
Årets tomte var inte så röd, men bra på att läsa alla rim och på att dela ut klappar.
Som vanligt har vi inte skickat några julkort med posten. Vi skriver ett elektroniskt julkort och skickar julkorts- och portopengarna till välgörenhetsorganisationer. Här kan du läsa årets (och tidigare års) julkort från vår familj. Ha en fortsatt god jul!
tisdag 22 december 2015
Dan före dan före dopparedan
Klapparna inslagna, tomtar här och där, granen klädd och det mesta börjar likna jul. Nu är det en halv dag kvar att jobba och sedan tar vi julledigt. Det ska bli skönt med lite lata dagar.
Årets gran är den minsta vi haft, men den är söt. Granen kommer från mina föräldrars tomt och det fanns inte så många att välja på i år. Vi undrade lite när den lilla granen levererades i en soppåse, men med ljus och kulor så blev den riktigt fin. Man får tänka sig för och inte hänga dit för tunga saker för att grenarna ska orka med. Granen har fått en liten pall för att den inte ska behöva vara kortast i familjen. Jag nådde trots det upp att sätta dit spiran i toppen utan problem.
Årets gran är den minsta vi haft, men den är söt. Granen kommer från mina föräldrars tomt och det fanns inte så många att välja på i år. Vi undrade lite när den lilla granen levererades i en soppåse, men med ljus och kulor så blev den riktigt fin. Man får tänka sig för och inte hänga dit för tunga saker för att grenarna ska orka med. Granen har fått en liten pall för att den inte ska behöva vara kortast i familjen. Jag nådde trots det upp att sätta dit spiran i toppen utan problem.
söndag 20 december 2015
Julstressen kom till slut
Jag visste att den skulle komma, julstressen alltså. I år har allt känts så lugnt. De flesta klappar är inköpta, lite julpynt är framme, köttbullar klara osv. Problemet är att jag jobbar ända in i kaklet, ända till den 23:e, så i dag är sista hellediga dagen innan julafton. Då vaknar jag naturligtvis alldeles för tidigt med en massa saker som ska göras och som virvlar runt i huvudet. Det är både julförberedelser och annat.
Igår var det en lång ledig dag, men den ända julförberedelsen som blev gjord var att jag bakade lussekatter. Resten av dagen gick till en liten träningsrunda, familjespel och glöggmöte (Att kalla det julfest är att förfalla, tyckte några av grundarna till det ursprungliga glöggmötet som nu vuxit sig större och skulle kunna kallas julfest). Det var en bra dag, men det blev mer än jag tänkt mig som blev kvar till idag.
Nu är en del datorpyssel gjort, räkningar och ett par mail. Dags att äta frukost och sedan tar jag tag i paketinslagning, julkort, röja undan saker, handla mat, sätter in granen och kanske städa lite också.
Igår var det en lång ledig dag, men den ända julförberedelsen som blev gjord var att jag bakade lussekatter. Resten av dagen gick till en liten träningsrunda, familjespel och glöggmöte (Att kalla det julfest är att förfalla, tyckte några av grundarna till det ursprungliga glöggmötet som nu vuxit sig större och skulle kunna kallas julfest). Det var en bra dag, men det blev mer än jag tänkt mig som blev kvar till idag.
Nu är en del datorpyssel gjort, räkningar och ett par mail. Dags att äta frukost och sedan tar jag tag i paketinslagning, julkort, röja undan saker, handla mat, sätter in granen och kanske städa lite också.
onsdag 16 december 2015
Invigning av MakersLink
I kväll var det invigning av Makerspace i Linköping, MakersLink. Det är en idéell förening som är till för alla kreativa människor. De har en lokal där de bygger upp labb och verkstäder för att kunna jobba och vara kreativ. MakersLink blir vad medlemmarna gör det till.
Det som visades idag var 3D-skrivare som skrev ut diverse saker i plast, robotar, möjlighet att göra vinyltryck på en t-shirt, prova på lenoleumtryck, lysande halssmycke, bokorigami, modern makramé med paracord och en hel del annat. Det var mycket folk som strosade runt och många entusiaster som visade sina kreationer. Detta är inget för mig just nu, men det kan bli någon gång när jag vill fylla min fritid med något annat än scouting.
Det var i alla fall kul att se hur ett sånt här ställe växer fram så fort. Det var mindre än ett år sedan idén att starta ett Makerspace i Linköping kläcktes, de fick så småningom en tom lagerlokal och nu börjar lokalen fyllas på med maskiner, material och människor.
Det som visades idag var 3D-skrivare som skrev ut diverse saker i plast, robotar, möjlighet att göra vinyltryck på en t-shirt, prova på lenoleumtryck, lysande halssmycke, bokorigami, modern makramé med paracord och en hel del annat. Det var mycket folk som strosade runt och många entusiaster som visade sina kreationer. Detta är inget för mig just nu, men det kan bli någon gång när jag vill fylla min fritid med något annat än scouting.
Det var i alla fall kul att se hur ett sånt här ställe växer fram så fort. Det var mindre än ett år sedan idén att starta ett Makerspace i Linköping kläcktes, de fick så småningom en tom lagerlokal och nu börjar lokalen fyllas på med maskiner, material och människor.
söndag 13 december 2015
Geocaching, varför då?
Idag har vi varit på det, numera, årliga skridskoeventet. Det är ett samarrangemang mellan friluftsfrämjandet och några geocachare i Motala. Trevligt, gemytligt och avslappnat som vanligt på dessa event. Vi träffas vid bandyplan i Motala. Vill man så kan man passa på att åka skridskor eller så kan man bara komma för att umgås och dricka glögg. Jag passade på att åka en hel del skridskor och fick även lite tekniktips av en duktig långfärdsskridskoåkare.
Det är spännande att det är så stor skillnad på Motalas geocachare och Linköpings geocachare. Om jag ska generalisera lite så är det medelålders ingenjörer, ofta ensamma grabbar som geocachar i Linköping. I Motala däremot är medelåldern högre och det är gott om mysiga gamla par som älskar friluftsliv.
Det är så härligt med dessa äldre par som har geocachingen för att hålla igång, komma ut i naturen och för att umgås med andra. Idag pratade jag med en dam som tidigare varit i så dåligt skick av någon sjukdom att hon suttit i rullstol. När hon började må lite bättre så började hon och mannen kunna geocacha. Äntligen kunde de göra något tillsammans. Först lätta cacher med bil, sedan orkade hon lite mer och lite mer. Nu orkar hon gå långa promenader i skogen, hon åkte skridskor och berättade att hon just köpt ny cykel för att kunna komma ut och geocacha.
Jag pratade även med ett annat par som just köpt nya dubbade skor för de hade slitit ut sina första par på alla geocachrundor (och en del andra promenader).
När jag är på dessa träffar så påminns jag om varför jag tycker om geocachandet. Det är för alla naturupplevelser på nya platser och för alla glada och trevliga människor som man träffar på. När jag åkte skridskor idag så kom en man ifatt mig och började prata om en av hans cacher som ligger på en ö i en liten sjö. Jag simmade ut till ön för att logga. Första försöket så hittade jag inte gömman, men andra försöket gick det bättre (och då hade jag badkläder med mig). När man har skrivit i loggboken ute i naturen så skriver man även en logg på nätet när man kommit hem. När det är lite speciella cacher så blir det ofta en liten berättelse om äventyret man varit med om. Han med cachen på ön hade skrattat gott åt mina två berättelser.
Så många tokiga, roliga och vackra äventyr vi kommit ut på tack vare denna hobby. Utan den hade jag inte klättrat högt upp i träd med klättersele, jag hade inte besökt gamla gruvor eller den nedlagda krutfabriken, jag hade inte gått kilometer efter kilometer mitt i skogen och hittat så mycket svamp, jag hade inte paddlat genom Linköpings city och kanske inte suttit och fikat i vintersolen på en ö, och inte hade jag paddlat canadensare i rörsystemet under IKEA. Jag hade inte heller bjudit på glögg mitt i skogen en sen luciakväll eller haft picknick med japaner. Bäst är ändå en serie cacher som ligger som en slinga så att det blir några kilometers vandring med fina cacher utmed vägen och när fikakorgen är med.
Det är spännande att det är så stor skillnad på Motalas geocachare och Linköpings geocachare. Om jag ska generalisera lite så är det medelålders ingenjörer, ofta ensamma grabbar som geocachar i Linköping. I Motala däremot är medelåldern högre och det är gott om mysiga gamla par som älskar friluftsliv.
Det är så härligt med dessa äldre par som har geocachingen för att hålla igång, komma ut i naturen och för att umgås med andra. Idag pratade jag med en dam som tidigare varit i så dåligt skick av någon sjukdom att hon suttit i rullstol. När hon började må lite bättre så började hon och mannen kunna geocacha. Äntligen kunde de göra något tillsammans. Först lätta cacher med bil, sedan orkade hon lite mer och lite mer. Nu orkar hon gå långa promenader i skogen, hon åkte skridskor och berättade att hon just köpt ny cykel för att kunna komma ut och geocacha.
Jag pratade även med ett annat par som just köpt nya dubbade skor för de hade slitit ut sina första par på alla geocachrundor (och en del andra promenader).
När jag är på dessa träffar så påminns jag om varför jag tycker om geocachandet. Det är för alla naturupplevelser på nya platser och för alla glada och trevliga människor som man träffar på. När jag åkte skridskor idag så kom en man ifatt mig och började prata om en av hans cacher som ligger på en ö i en liten sjö. Jag simmade ut till ön för att logga. Första försöket så hittade jag inte gömman, men andra försöket gick det bättre (och då hade jag badkläder med mig). När man har skrivit i loggboken ute i naturen så skriver man även en logg på nätet när man kommit hem. När det är lite speciella cacher så blir det ofta en liten berättelse om äventyret man varit med om. Han med cachen på ön hade skrattat gott åt mina två berättelser.
Så många tokiga, roliga och vackra äventyr vi kommit ut på tack vare denna hobby. Utan den hade jag inte klättrat högt upp i träd med klättersele, jag hade inte besökt gamla gruvor eller den nedlagda krutfabriken, jag hade inte gått kilometer efter kilometer mitt i skogen och hittat så mycket svamp, jag hade inte paddlat genom Linköpings city och kanske inte suttit och fikat i vintersolen på en ö, och inte hade jag paddlat canadensare i rörsystemet under IKEA. Jag hade inte heller bjudit på glögg mitt i skogen en sen luciakväll eller haft picknick med japaner. Bäst är ändå en serie cacher som ligger som en slinga så att det blir några kilometers vandring med fina cacher utmed vägen och när fikakorgen är med.
lördag 12 december 2015
Klimatfunderingar
Det pratas och skrivs väldigt mycket om miljöproblemen just nu när klimatmötet i Paris pågår. Jag har inte följt det så noga men det blir ändå att jag hör och läser en del. En intressant artikel tycker jag är den här om Indiens matkultur. Många i Indien är strikta vegetarianer av religösa skäl. Det har lett till en helt annan norm än i Sverige. Det finns en lag om att all mat som säljs ska ha en tydlig märkning av vad som är vegetariskt och vad som innehåller kött. I Indien står de vegetariska rätterna överst på menyn i stället för gömda längst ner som i Sverige.
Dessa skillnader märks tydligt i köttkonsumtionen. I Indien äter man 5 kg kött per person och år, mot 80 kg per person och år. Eftersom köttproduktionen är en stor bov i miljöproblemet så vore det bra om vi i Sverige och övriga västvärlden skulle kunna minska vår köttkonsumtion. Man behöver inte bli vegetarian för att minska köttkonsumtionen. Man kan äta vegetariskt några dagar i veckan, eller man kan helt enkelt minska mängden kött på tallriken och fylla på med mer grönsaker och baljväxter.
Något annat som blivit mer och mer tydligt i miljödiskussionerna är att det finns inte EN bra lösning på problemet. Det är summan av en massa små bra lösningar som kan ge resultat och alla kan bidra med någonting. Därför är det bra att lyfta fram många bra exempel på lösningar i stället för att leta efter det stora SVARET. Åter igen passar mitt favorituttryck "elefanter ska ätas i bitar". Det vill säga stora problem måste lösas en liten bit i taget.
Dessa skillnader märks tydligt i köttkonsumtionen. I Indien äter man 5 kg kött per person och år, mot 80 kg per person och år. Eftersom köttproduktionen är en stor bov i miljöproblemet så vore det bra om vi i Sverige och övriga västvärlden skulle kunna minska vår köttkonsumtion. Man behöver inte bli vegetarian för att minska köttkonsumtionen. Man kan äta vegetariskt några dagar i veckan, eller man kan helt enkelt minska mängden kött på tallriken och fylla på med mer grönsaker och baljväxter.
Något annat som blivit mer och mer tydligt i miljödiskussionerna är att det finns inte EN bra lösning på problemet. Det är summan av en massa små bra lösningar som kan ge resultat och alla kan bidra med någonting. Därför är det bra att lyfta fram många bra exempel på lösningar i stället för att leta efter det stora SVARET. Åter igen passar mitt favorituttryck "elefanter ska ätas i bitar". Det vill säga stora problem måste lösas en liten bit i taget.
fredag 11 december 2015
Julkonsert
Martins klass, precis som många andra, samlar pengar till en skolresa. De har ett par gånger haft disco för de yngre barnen på skolan. Det planerades för ytterligare ett sånt disco i dag, men av någon anledning så blev det inte av. Jag hade lovat att hjälpa till på discot, men nu passade det bra att gå på julkonsert i stället.
Det var fem duktiga tjejer som sjöng. Ibland när jag lyssnar på den här typen av konserter så kliar det i kroppen efter en stund, men inte denna gång. Det var väldigt avkopplande att bara sitta och lyssna. Jag är väldigt okyrklig, men till sånt här passar kyrkan bra som lokal. Detta var i katolska kyrkan i Linköping, vilket är en väldigt mysig och familjär kyrka. Det känns inte så stramt som i många andra kyrkor.
En stunds avkoppling var en skön start på helgen som nog kommer att fyllas av en del julförberedelser.
Det var fem duktiga tjejer som sjöng. Ibland när jag lyssnar på den här typen av konserter så kliar det i kroppen efter en stund, men inte denna gång. Det var väldigt avkopplande att bara sitta och lyssna. Jag är väldigt okyrklig, men till sånt här passar kyrkan bra som lokal. Detta var i katolska kyrkan i Linköping, vilket är en väldigt mysig och familjär kyrka. Det känns inte så stramt som i många andra kyrkor.
En stunds avkoppling var en skön start på helgen som nog kommer att fyllas av en del julförberedelser.
onsdag 9 december 2015
Hundvakt
I kväll är jag hundvakt. Vi har varit ute på en promenad och hon har försökt att få ut en godisbit från en tillstängd toarulle. Efter promenad och lek satte jag mig för att titta på något program på datorn och sticka en stund. Då kommer det någon och tydligt markerar att "jag vill sitta i knät".
Nu har jag alltså en trött hund i knät och då är det inte så lätt att få något gjort. Fota och blogga går ganska bra. Ska se om jag får till något stickande, annars får det bli en annan dag.
Nu har jag alltså en trött hund i knät och då är det inte så lätt att få något gjort. Fota och blogga går ganska bra. Ska se om jag får till något stickande, annars får det bli en annan dag.
lördag 5 december 2015
Splendor
Idag blev det en stunds spelkväll här hemma. Vi spelade ett av de nyaste spel vi har. Det heter Splendor. Spelet är för 2-4 spelare. Det går lätt att förklara för nya spelare och tar bara drygt 30 minuter att spela. Allt det där tillsammans gör det väldigt användbart och lättspelat.
Spelet går helt enkelt ut på att man ska få 15 poäng. Under spelet samlar man på sig ädelstenar i form av plastbrickor och kort. Korten köps för ädelstenar. Under spelets gång används korten för att köpa nya kort. En del av korten ger också poäng, vilket är bra att ha på slutet.
I början är det bra att samla på sig många kort oavsett om de ger poäng eller inte. Sedan gäller det att göra en bra avvägning för när det är dags att köpa kort som ger mer poäng.
Det finns också möjlighet att få extrapoäng om du har "rätt" kombination av färger på korten.
Kul och relativt lättspelat spel för stora barn och vuxna. Efter att vi spelat två omgångar i kväll diskuterade vi huruvida det är smart att planera flera drag i förväg eller att köra mer på kort sikt. Henrik är bra på att planera flera drag och samtidigt ha koll på vad alla andra spelare har möjlighet att göra. Jag har oftast nog med att ha koll på mina kort och mitt närmsta drag. Ändå vann jag båda omgångarna. Två omgångar är ju för lite för att ge statistisk säkerhet, men ändå en indikation på att båda sätten kan fungera.
Spelet går helt enkelt ut på att man ska få 15 poäng. Under spelet samlar man på sig ädelstenar i form av plastbrickor och kort. Korten köps för ädelstenar. Under spelets gång används korten för att köpa nya kort. En del av korten ger också poäng, vilket är bra att ha på slutet.
I början är det bra att samla på sig många kort oavsett om de ger poäng eller inte. Sedan gäller det att göra en bra avvägning för när det är dags att köpa kort som ger mer poäng.
Det finns också möjlighet att få extrapoäng om du har "rätt" kombination av färger på korten.
Kul och relativt lättspelat spel för stora barn och vuxna. Efter att vi spelat två omgångar i kväll diskuterade vi huruvida det är smart att planera flera drag i förväg eller att köra mer på kort sikt. Henrik är bra på att planera flera drag och samtidigt ha koll på vad alla andra spelare har möjlighet att göra. Jag har oftast nog med att ha koll på mina kort och mitt närmsta drag. Ändå vann jag båda omgångarna. Två omgångar är ju för lite för att ge statistisk säkerhet, men ändå en indikation på att båda sätten kan fungera.
torsdag 3 december 2015
Värmande ord
Man säger och skriver så mycket under en dag. Man vet aldrig hur saker tas emot i andra änden. Idag fick jag några ord i en mailväxling som värmer ända in i själen.
...och tack för att du är du!Det känns så bra att få uppskattning bara för att jag är jag och inte för något särskilt som jag gjort. Jag har bara försökt vara lite medmänniska, så gott jag kan.
tisdag 1 december 2015
1:a december
Idag är det 1:a december och det är dags att börja med alla adventskalendrar. Numera finns det många kalendrar på nätet, men roligast är ju ändå de gamla som tas fram varje år.
Hos oss är det dags för denna lilla tomtenisse att börja klättra upp för trappan...
och ta sig upp till tomtefar. Förhoppningsvis är tomtenissen uppe till den 24:e.
Hos oss är det dags för denna lilla tomtenisse att börja klättra upp för trappan...
och ta sig upp till tomtefar. Förhoppningsvis är tomtenissen uppe till den 24:e.
måndag 30 november 2015
Kjol på jobbet
Jag går näst intill alltid klädd i jeans. Snygga jeans, men ändå jeans. Ibland blir jag sugen på att ändra det men det är svårt. Ofta provar jag lite olika men det slutar nästan alltid med att jag sliter av mig det och på med jeansen innan jag kommer iväg.
I slutet på förra vintersäsongen skaffade jag några olika kjolar. Det var mamma som sydde så jag lade inte ner så mycket pengar. Kjolarna hann inte bli använda så många gånger innan säsongen för vinterkjolar var över. Nu är det säsong igen och kjolarna har åkt fram. Jag vill verkligen använda dom men tycker det är svårt att veta vad jag ska ha till, både vilka skor och vilken topp. Det är lätt att klä sig fint i kjol, men svårare att klä sig vardagsklädd. Resultatet blir att jag aldrig har kjol på jobbet.
Idag hade jag ändå bestämt mig! Jag provade i går kväll och hittade en kofta som gjorde att det kändes lagom vardagsfint. Det kändes konstigt när jag gav mig iväg och halvvägs till jobbet hade jag nästan ångrat mig.
När jag klev in till ett möte på förmiddagen så kommenterade kollegan, hon som nästan alltid har kjol och klänning, att jag hade kjol idag. Efter mötet kommenterade hon igen att det var ovant att se mig i kjol.
Framåt eftermiddagen kände jag mig mer bekväm i min "nya" stil. Det är väldigt skönt med kjol så jag ska fortsätta att öva och att hitta kombinationer som funkar på jobbet.
Det är lite svårt att lära gamla hundar sitta, men det går!
I slutet på förra vintersäsongen skaffade jag några olika kjolar. Det var mamma som sydde så jag lade inte ner så mycket pengar. Kjolarna hann inte bli använda så många gånger innan säsongen för vinterkjolar var över. Nu är det säsong igen och kjolarna har åkt fram. Jag vill verkligen använda dom men tycker det är svårt att veta vad jag ska ha till, både vilka skor och vilken topp. Det är lätt att klä sig fint i kjol, men svårare att klä sig vardagsklädd. Resultatet blir att jag aldrig har kjol på jobbet.
Idag hade jag ändå bestämt mig! Jag provade i går kväll och hittade en kofta som gjorde att det kändes lagom vardagsfint. Det kändes konstigt när jag gav mig iväg och halvvägs till jobbet hade jag nästan ångrat mig.
När jag klev in till ett möte på förmiddagen så kommenterade kollegan, hon som nästan alltid har kjol och klänning, att jag hade kjol idag. Efter mötet kommenterade hon igen att det var ovant att se mig i kjol.
Framåt eftermiddagen kände jag mig mer bekväm i min "nya" stil. Det är väldigt skönt med kjol så jag ska fortsätta att öva och att hitta kombinationer som funkar på jobbet.
Det är lite svårt att lära gamla hundar sitta, men det går!
söndag 29 november 2015
Första advent
Första advent och julen har börjat ta sig in i vårt hus. Köket har fått julgardiner. Dörren har fått krans. Några fönster har fått elektriska adventsljusstakar. Några kakburkar har fått kakor.
I går styrde jag en hel del med scouternas adventsförsäljning vid entrén till vår ICA-affär. Sedan plockade vi hemma och tog det lugnt resten av dagen. Vi var lite sega efter att ha haft gäster sent på fredagen.
Idag har vi varit på mysigt adventsfika hos mamma och pappa. Så himla bra att kunna cykla dit numera när de flyttat, i stället för att behöva åka bil i 40 minuter. Med 40 minuters bilresa slänger man sig inte lika lätt iväg bara för en fika.
Vi har också börjat planera och beställa julklappar. Underbart att kunna använda nätet för det. En del beställer vi. Annat handlar vi nog på stan, men det är bra att kunna läsa på i förväg så att man vet ungefär vad man ska ha.
Än så länge är det mysigt med julförberedelserna.
I går styrde jag en hel del med scouternas adventsförsäljning vid entrén till vår ICA-affär. Sedan plockade vi hemma och tog det lugnt resten av dagen. Vi var lite sega efter att ha haft gäster sent på fredagen.
Idag har vi varit på mysigt adventsfika hos mamma och pappa. Så himla bra att kunna cykla dit numera när de flyttat, i stället för att behöva åka bil i 40 minuter. Med 40 minuters bilresa slänger man sig inte lika lätt iväg bara för en fika.
Vi har också börjat planera och beställa julklappar. Underbart att kunna använda nätet för det. En del beställer vi. Annat handlar vi nog på stan, men det är bra att kunna läsa på i förväg så att man vet ungefär vad man ska ha.
Än så länge är det mysigt med julförberedelserna.
torsdag 26 november 2015
Fy sjutton för cancer!
Här kommer ett blogginlägg som är helt taget från ett inlägg i facebook skrivet av min man. Det är alltså svärmor som gjort tomten.
Varje "lott" kostar 20:- och man får köpa så många man vill fram till och med 2015-12-13. Sedan kommer jag att dra en vinnare och skicka tomten (jag bjuder på portot inom Sverige) så att han förhoppningsvis är framme innan jul. Alla pengar kommer oavkortat att gå till Cancerfonden.
För att köpa lotter skickar man 20:- per lott till mig. Det går bra med Swish (0703-144052), bankkonto (9270-3159781) eller för den delen kontanter om man träffar mig. Skriv en kommentar när du betalar så att jag inte missar någon.
onsdag 25 november 2015
Pepparkakor
Plötsligt anföll lusten att julbaka. Turligt nog sammanföll det med att barnen började fråga om när vi skulle göra pepparkaksdeg. De menar verkligen deg, för de är inte intresserade av att baka pepparkakorna. Degen är ju det goda.
Efter kvällsmaten idag gjorde Martin och jag pepparkaksdeg. Jag passade också på att göra en sats deg till skurna pepparkakor. Nu ska degarna vila i kylen så imorgon kväll kanske det kan bli lite bak.
Julen närmar sig!
Efter kvällsmaten idag gjorde Martin och jag pepparkaksdeg. Jag passade också på att göra en sats deg till skurna pepparkakor. Nu ska degarna vila i kylen så imorgon kväll kanske det kan bli lite bak.
Julen närmar sig!
tisdag 24 november 2015
Ola & Ingrid Hoelstad: Påtår på andra sidan
På tal om drömmar så läste jag för ett tag sedan Ola & Ingrid Hoelstads bok Påtår på andra sidan. Familjen Hoelstad deltog i SVTs program Familjer på äventyr. Familjen Hoelstad, två vuxna och två skolbarn, har under flera år tillbringat flera månader per år på Nya Zeeland. I tv-serien säljer de sitt hem i Sverige och ger sig i väg till Nya Zeeland mer permanent.
I boken beskriver de sin resa från den första bröllopsresan till Nya Zeeland, via flera familjeresor och till slut flytten. I tv-serien så verkar flytten väldigt oplanerad och vågad, men när man läser boken så får man en annan bild. Allt är inte planerat i detalj, men de har en massa erfarenhet av att jobba sig fram på Nya Zeeland efter sina tidigare resor. De har också en plan för hur de först ska resa runt och sedan säsongsarbeta och bo på ett ställe.
Jag tyckte det kändes bra att läsa boken där de med egna ord beskriver sin resa som motvikt till en ihopklippt tv-version. Det jag saknar i boken är resonerande kring deras tvivel och svårigheter. Det beskrivs en del motgångar (och en massa framgångar förstås), men alldeles för lite om hur de kände och upplevde allt detta. Det måste ju finnas tvivel på om man gör rätt när man flyttar barnen till andra sidan jorden långt från släkten. Jag säger inte att de gjort fel. Tvärt om så tycker jag att de gör helt rätt som lever sin dröm. Jag är bara nyfiken på hur de resonerar och tacklar alla tvivel.
I boken beskriver de sin resa från den första bröllopsresan till Nya Zeeland, via flera familjeresor och till slut flytten. I tv-serien så verkar flytten väldigt oplanerad och vågad, men när man läser boken så får man en annan bild. Allt är inte planerat i detalj, men de har en massa erfarenhet av att jobba sig fram på Nya Zeeland efter sina tidigare resor. De har också en plan för hur de först ska resa runt och sedan säsongsarbeta och bo på ett ställe.
Jag tyckte det kändes bra att läsa boken där de med egna ord beskriver sin resa som motvikt till en ihopklippt tv-version. Det jag saknar i boken är resonerande kring deras tvivel och svårigheter. Det beskrivs en del motgångar (och en massa framgångar förstås), men alldeles för lite om hur de kände och upplevde allt detta. Det måste ju finnas tvivel på om man gör rätt när man flyttar barnen till andra sidan jorden långt från släkten. Jag säger inte att de gjort fel. Tvärt om så tycker jag att de gör helt rätt som lever sin dröm. Jag är bara nyfiken på hur de resonerar och tacklar alla tvivel.
söndag 22 november 2015
Hur man får sol till helgen
Bästa sättet att få bra väder en helg är att jag bestämmer mig för att städa. Jag har provat det flera helger i rad. Jag bokar in städning. När det blir dags så lyser solen så mycket att jag måste passa på att gå ut. Det blir alltså inte städat. Nytt försök veckan därpå.... och så har det hållit på några veckor.
Idag hade vi bokat in att flytta grus och räfsa löv vid scoutgården på förmiddagen. Naturligtvis har det kommit ett tunt lager snö och minusgrader. Skam den som ger sig. Det var bara översta lagret i grushögen som fryst ihop lite grann. Vi lyckades flytta grushögen, så att den inte ska vara i vägen när snöplogen kommer. Vi räfsade också undan en del löv även om det var jobbigare när de nästan frusit fast.
Efter detta fick det bli mat och sedan städning. Solen sken naturligtvis medan vi lagade mat, men någon gång måste man ju städa.
Nu är det ganska städat och jag tänker inte göra något mer ansträngande än att läsa en bok, väva band eller något annat stillasittande.
Idag hade vi bokat in att flytta grus och räfsa löv vid scoutgården på förmiddagen. Naturligtvis har det kommit ett tunt lager snö och minusgrader. Skam den som ger sig. Det var bara översta lagret i grushögen som fryst ihop lite grann. Vi lyckades flytta grushögen, så att den inte ska vara i vägen när snöplogen kommer. Vi räfsade också undan en del löv även om det var jobbigare när de nästan frusit fast.
Efter detta fick det bli mat och sedan städning. Solen sken naturligtvis medan vi lagade mat, men någon gång måste man ju städa.
Nu är det ganska städat och jag tänker inte göra något mer ansträngande än att läsa en bok, väva band eller något annat stillasittande.
lördag 21 november 2015
Nystvinda
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jag nystade garn. Jag hade då satt garnet över två stolsryggar. Detta framgick av fotot. Efter att jag publicerat inlägget så kom ett SMS:
"Läst bloggen. Har du ingen nystvinda? Jag har två..."
Så numera har jag en nystvinda. Idag nystade jag nästa härva. Inte för att jag stickat upp det första nystanet utan mer för att jag ville prova nystvindan.
Det gick lättare med nystvindan än med stolsryggarna. Ändå tog det en god stund att nysta upp detta. Jag hann titta på flera program på SVTplay under tiden.
Nu har jag två fina nystan blått ullgarn att sticka av. Det blir så fina nystan med nystpinnen. Fördelen med dessa nystan är också att man tar garnet inifrån så nystanet ligger stilla medan man stickar.
"Läst bloggen. Har du ingen nystvinda? Jag har två..."
Så numera har jag en nystvinda. Idag nystade jag nästa härva. Inte för att jag stickat upp det första nystanet utan mer för att jag ville prova nystvindan.
Det gick lättare med nystvindan än med stolsryggarna. Ändå tog det en god stund att nysta upp detta. Jag hann titta på flera program på SVTplay under tiden.
Nu har jag två fina nystan blått ullgarn att sticka av. Det blir så fina nystan med nystpinnen. Fördelen med dessa nystan är också att man tar garnet inifrån så nystanet ligger stilla medan man stickar.
fredag 20 november 2015
Olika drömmar
Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet uppstod en lagom fredagsflamsig diskussion som ändå innehöll en allvarlig ton i botten. Vi började prata om diverse program där deltagarna får hjälp att reda upp sin situation, tex Lyxfällan. Därifrån hamnade vi på hur olika människor kan få kickar. En del får kickar av att köpa skor, trots att de varken behöver skor eller har råd. Det blir ett beroende på samma sätt som att få en kick av att ta droger. Ytterligare andra får kickar av att köpa billigt eller på andra sätt spara pengar, trots att just de inte alls behöver snåla. Där kan jag känna igen mig.
En kollega satt och drömde om ett liv i lyx med uppassare och så vidare. Han undrade ärligt VARFÖR man ska leva sparsamt. Mitt svar är:
- För att kunna sluta jobba vid 55 år i stället för vid 65 år.
Hans svar:
- Då jobbar jag hellre till 65 år och lever bra under tiden.
Allt beror ju på hur man definierar sparar och hur man definierar ett bra liv. Jag ser det inte som att snåla när jag väljer att ha med matlåda i stället för att gå ut och äta lunch varje dag. Jag ser det inte som att snåla när jag låter bli att renovera och inreda huset för en massa pengar. Jag ser det inte som att snåla när jag cyklar till jobbet i stället för att vi skulle ha dubbla bilar. Det är ungefär som jag har det som jag vill leva mitt liv oavsett om jag har pengar att lägga på mer lyx eller inte.
Som kontrast kommer jag hem och läser om en vän som är ute och tältar i snön på Fulufjället. Han går en friluftsledareutbildning och skickar en massa fantastiska bilder från deras utflykter. Honom kan jag bli avundsjuk på, men inte på livet i lyx. Min dröm är snarare mer tid i naturen än ett mer lyxigt vardagsliv.
Bra att vi är olika så att det blir bra diskussioner och alla kan göra som de vill, men det är spännande hur olika det kan vara.
En kollega satt och drömde om ett liv i lyx med uppassare och så vidare. Han undrade ärligt VARFÖR man ska leva sparsamt. Mitt svar är:
- För att kunna sluta jobba vid 55 år i stället för vid 65 år.
Hans svar:
- Då jobbar jag hellre till 65 år och lever bra under tiden.
Allt beror ju på hur man definierar sparar och hur man definierar ett bra liv. Jag ser det inte som att snåla när jag väljer att ha med matlåda i stället för att gå ut och äta lunch varje dag. Jag ser det inte som att snåla när jag låter bli att renovera och inreda huset för en massa pengar. Jag ser det inte som att snåla när jag cyklar till jobbet i stället för att vi skulle ha dubbla bilar. Det är ungefär som jag har det som jag vill leva mitt liv oavsett om jag har pengar att lägga på mer lyx eller inte.
Som kontrast kommer jag hem och läser om en vän som är ute och tältar i snön på Fulufjället. Han går en friluftsledareutbildning och skickar en massa fantastiska bilder från deras utflykter. Honom kan jag bli avundsjuk på, men inte på livet i lyx. Min dröm är snarare mer tid i naturen än ett mer lyxigt vardagsliv.
Bra att vi är olika så att det blir bra diskussioner och alla kan göra som de vill, men det är spännande hur olika det kan vara.
torsdag 19 november 2015
Spelet Istanbul
I kväll blev det spel med familjen. Vi spelade spelet Istanbul som vi köpt för länge sedan men som det inte blivit av att spela. Över huvud taget har det inte blivit så mycket familjespel spelade på sista tiden. Idag fick vi med både Henrik och Martin.
Spelet verkade först svårt med en massa kort och symboler, men det visade sig att det gick utmärkt att spela även första gången. Nu var det lite fusk för Mannen har provspelat med kompisar en gång tidigare. Spelet går ut på att köpa rubiner genom att vandra runt på ett torg av 16 kort. På varje av de 16 korten kan du på ett eller annat sätt handla med råvaror, pengar och rubiner.
Dessutom vann jag och det är ju alltid roligt.
Spelet verkade först svårt med en massa kort och symboler, men det visade sig att det gick utmärkt att spela även första gången. Nu var det lite fusk för Mannen har provspelat med kompisar en gång tidigare. Spelet går ut på att köpa rubiner genom att vandra runt på ett torg av 16 kort. På varje av de 16 korten kan du på ett eller annat sätt handla med råvaror, pengar och rubiner.
Dessutom vann jag och det är ju alltid roligt.
onsdag 18 november 2015
Rör inte mitt vindskydd eller min eldstad
I vår kommun har kommunen satsat mycket pengar och tid på att rusta upp och göra i ordning nya eldstäder och vindskydd. Det blir fina rastplatser på många ställen runt om i kommunen. Många ligger i närområden så att alla kan promenera dit och utnyttja platserna. Dessutom försöker de tillhandahålla med ved. Hur bra som helst!
Vårt närmsta vindskydd ligger precis vid spåret som jag brukar springa så jag har sprungit förbi där många gånger och tittat hur fint det blivit. Det är ett stort vindskydd och en fin eldstad med bänkar runt. Så sent som i måndags kväll var Mannen där och grillade med en massa andra geocachare.
I morse läste vi i tidningen att vindskyddet hade brunnit ner. Varför kan inte alla se det bra i det som görs? Varför måste det alltid finnas de som ska förstöra? Detta gjorde mig verkligen ledsen.
Vårt närmsta vindskydd ligger precis vid spåret som jag brukar springa så jag har sprungit förbi där många gånger och tittat hur fint det blivit. Det är ett stort vindskydd och en fin eldstad med bänkar runt. Så sent som i måndags kväll var Mannen där och grillade med en massa andra geocachare.
I morse läste vi i tidningen att vindskyddet hade brunnit ner. Varför kan inte alla se det bra i det som görs? Varför måste det alltid finnas de som ska förstöra? Detta gjorde mig verkligen ledsen.
lördag 14 november 2015
After work och hajk
Ibland blir det lite fel, men ändå väldigt bra till slut. Jag lyckades dubbelboka mig för fredagskvällen. Ja, jag kan ha afterwork på fredag. Ja, jag kan följa med som ledare på hajken.
Plötsligt, en helt annan dag, insåg jag plötsligt att dessa två saker var samma fredag. Typiskt, jag som vill vara med på båda. Det hela löste sig ändå väldigt bra. En annan scoutledare kunde bara vara med på scouthajken under fredagskvällen och behövde åka hem sedan. Det passade ju bra ihop med att jag kom sent och sov över med scouterna.
Igår efter jobbet samlades vi kollegor hemma hos en kollega för att spela spel och äta hämtmat. En enkel men mycket trevlig after work. Lite tråkigt att behöva lämna dom så tidigt, men scouthajken lockade ändå. Jag åkte hem, bytte om och åkte vidare ut i skogen till mina scouter.
Hajken var bara några kilometer hemifrån. Det är inte avståndet som avgör om det blir en bra hajk. Scouterna och ledarna som var där hade satt upp vindskyddet, eldat och lagat mat. Jag fick vara med och myselda en stund innan det blev dags att bädda i vindskyddet och så småningom krypa ner. Redan klockan elva var det tyst.
Under natten var det ganska lugnt. Inte så mycket blåst, bara lite regn och alla sov gott. Det bästa med att sova i vindskydd är de första minutrarna på morgonen när man är mitt i naturen redan från första sekunden.
Att ligga där i lugnet och kika på naturen och sedan slumra några minuter till är fantastiskt. Jag låg och lyssnade på blåsten och på de morgontidiga gässen som flög förbi. Länge var det bara en scout uppe och eldade. Övriga fyra scouter och en ledare till sov gott. I alla fall låg de tysta. Så småningom kvicknar de alla till och börjar småprata.
I detta vindskydd fick vi plats sju personer. Det är bra att ligga tätt för att hålla värmen. Jag hade dubbla sovsäckar så jag frös inte ett dugg.
Härligt med en bra start på helgen med umgänge och en natt i naturen. Sånna här myshajker är uppskattade av scouterna och väldigt lättfixade för oss ledare.
Resten av helgen får bli en helg i lugn och ro.
Plötsligt, en helt annan dag, insåg jag plötsligt att dessa två saker var samma fredag. Typiskt, jag som vill vara med på båda. Det hela löste sig ändå väldigt bra. En annan scoutledare kunde bara vara med på scouthajken under fredagskvällen och behövde åka hem sedan. Det passade ju bra ihop med att jag kom sent och sov över med scouterna.
Igår efter jobbet samlades vi kollegor hemma hos en kollega för att spela spel och äta hämtmat. En enkel men mycket trevlig after work. Lite tråkigt att behöva lämna dom så tidigt, men scouthajken lockade ändå. Jag åkte hem, bytte om och åkte vidare ut i skogen till mina scouter.
Hajken var bara några kilometer hemifrån. Det är inte avståndet som avgör om det blir en bra hajk. Scouterna och ledarna som var där hade satt upp vindskyddet, eldat och lagat mat. Jag fick vara med och myselda en stund innan det blev dags att bädda i vindskyddet och så småningom krypa ner. Redan klockan elva var det tyst.
Under natten var det ganska lugnt. Inte så mycket blåst, bara lite regn och alla sov gott. Det bästa med att sova i vindskydd är de första minutrarna på morgonen när man är mitt i naturen redan från första sekunden.
Att ligga där i lugnet och kika på naturen och sedan slumra några minuter till är fantastiskt. Jag låg och lyssnade på blåsten och på de morgontidiga gässen som flög förbi. Länge var det bara en scout uppe och eldade. Övriga fyra scouter och en ledare till sov gott. I alla fall låg de tysta. Så småningom kvicknar de alla till och börjar småprata.
I detta vindskydd fick vi plats sju personer. Det är bra att ligga tätt för att hålla värmen. Jag hade dubbla sovsäckar så jag frös inte ett dugg.
Härligt med en bra start på helgen med umgänge och en natt i naturen. Sånna här myshajker är uppskattade av scouterna och väldigt lättfixade för oss ledare.
Resten av helgen får bli en helg i lugn och ro.
torsdag 12 november 2015
Klädparty
Klädparty har jag inte varit på sedan barnen var små. Jag har haft svårt att tänka mig det, men plötsligt händer det...
Jag fick inbjudan från en kollega till klädparty med "House of Lola". Namnet fick mig att tänka på rysch och pysch som inte alls är min stil. Jag tittade snabbt på deras hemsida och konstaterade att det inte alls var så. Det var vanliga snygga vardagskläder, lite för barn men också mycket för vuxna.
I går var klädpartyt. Det visade sig vara bara en massa kollegor som kom, så det var ju trevligt att ses utanför jobbet. Dessutom var det väldigt fina kläder. Jag konstaterade härom dagen att jag verkligen behövde lite nya toppar. Efter en del provande så bestämde jag mig för tre plagg. En klänning (nu är julkläderna fixade!), en långärmad topp och en långkofta. Jag tvekade länge på koftan, men den var så himla mysig att det fick bli den också. Just nu känner jag mig väldigt nöjd. Hoppas att jag blir lika nöjd när kläderna kommit.
Jag fick inbjudan från en kollega till klädparty med "House of Lola". Namnet fick mig att tänka på rysch och pysch som inte alls är min stil. Jag tittade snabbt på deras hemsida och konstaterade att det inte alls var så. Det var vanliga snygga vardagskläder, lite för barn men också mycket för vuxna.
I går var klädpartyt. Det visade sig vara bara en massa kollegor som kom, så det var ju trevligt att ses utanför jobbet. Dessutom var det väldigt fina kläder. Jag konstaterade härom dagen att jag verkligen behövde lite nya toppar. Efter en del provande så bestämde jag mig för tre plagg. En klänning (nu är julkläderna fixade!), en långärmad topp och en långkofta. Jag tvekade länge på koftan, men den var så himla mysig att det fick bli den också. Just nu känner jag mig väldigt nöjd. Hoppas att jag blir lika nöjd när kläderna kommit.
onsdag 11 november 2015
Kvantitetstid och kvalitetstid
Det skrivs och pratas ofta om kvalitetstid med barnen som om kvalitetstid kan ersätta kvantitetstid. Just när det gäller tid med barnen så tror jag inte ett dugg på att kvalitet på umgänget kan ersätta massor av umgängestid.
Nu när mina barn är stora så har de inte behov av att passas längre. De har alltså inte samma behov av min tid, men ändå måste det finnas en tid för att den där kvalitetstiden ska kunna infinna sig. Det går inte att boka in att klockan 15 på tisdag ska vi prata om viktiga saker. Samtalet kommer när det kommer och då gäller det att fånga det, särskilt med tystlåtna tonårsgrabbar. Jag har ett par exempel från den senaste veckan.
En måltid där det råkade bli bara jag och Henrik. Han är inte den pratiga typen, utan man får dra mycket ur honom för att få veta något. Just denna gång kom han igång och vi satt kvar en extra stund och pratade om skolan, tentorna, planen för nästa termin och en del annat. Ett mycket värdefullt samtal som inte skulle kunnat komma på beställning.
En morgon när jag var påklädd och klar skulle jag bara säga hejdå till Martin, som skulle iväg en liten stund senare. På något sätt började han prata om ett grupparbete de gör i skolan och förklarade utförligt för mig varför man inte ska röka, vad som händer i blodet och lungorna när du röker. "Så du ska inte röka", sa han allvarligt till mig. Jag som aldrig ens provat att röka, men det var snällt med omtanken. Det blev också ett bra samtal på 5-10 minuter som jag levde hela förmiddagen på. Tur att jag inte hastade iväg utan hade möjlighet att lyssna.
Kvalitetstid finns, men kvantitetstid är en förutsättning för att kvalitetstiden ska infinna sig!
Nu när mina barn är stora så har de inte behov av att passas längre. De har alltså inte samma behov av min tid, men ändå måste det finnas en tid för att den där kvalitetstiden ska kunna infinna sig. Det går inte att boka in att klockan 15 på tisdag ska vi prata om viktiga saker. Samtalet kommer när det kommer och då gäller det att fånga det, särskilt med tystlåtna tonårsgrabbar. Jag har ett par exempel från den senaste veckan.
En måltid där det råkade bli bara jag och Henrik. Han är inte den pratiga typen, utan man får dra mycket ur honom för att få veta något. Just denna gång kom han igång och vi satt kvar en extra stund och pratade om skolan, tentorna, planen för nästa termin och en del annat. Ett mycket värdefullt samtal som inte skulle kunnat komma på beställning.
En morgon när jag var påklädd och klar skulle jag bara säga hejdå till Martin, som skulle iväg en liten stund senare. På något sätt började han prata om ett grupparbete de gör i skolan och förklarade utförligt för mig varför man inte ska röka, vad som händer i blodet och lungorna när du röker. "Så du ska inte röka", sa han allvarligt till mig. Jag som aldrig ens provat att röka, men det var snällt med omtanken. Det blev också ett bra samtal på 5-10 minuter som jag levde hela förmiddagen på. Tur att jag inte hastade iväg utan hade möjlighet att lyssna.
Kvalitetstid finns, men kvantitetstid är en förutsättning för att kvalitetstiden ska infinna sig!
måndag 9 november 2015
Helg med halloween, pyssel och fars dag
Nu har det varit helg och fars dag. Helgen började med Halloweenfest i Martins skola. Martin deltog i festen och jag serverade korv med bröd till hungriga ungdomar. Många väldigt bra utklädda och läskigt sminkade i ansiktet. En del hade inte klätt ut sig alls och några var lite mitt emellan som killen med den här t-shirten:
Martin hade inte klätt ut sig men hade förberett läskiga lappar som han delade ut. På lapparna stod det saker som "läskig", "8% batteri kvar", "Inget wifi", "8 missade samtal från mamma". Mycket läskigt om man är tonåring!
På lördagen var jag på en scoutledardag, Gnistan, för alla ledare i vårt distrikt. En dag där vi scoutledare blev ompysslade utan att behöva ta hand om en enda scout. Förmiddagen var det diskussioner i små grupper och under eftermiddagen var det hantverk och pyssel. Nytta, nöje, avkoppling och umgänge!
Jag gjorde en namnskylt i krympplast. Man målar först motivet på ett plastaktigt papper. Sedan stoppar man in det i ugnen. Då krymper det och blir tjockare så att det blir en styv plastbit. Riktigt roligt att titta på när det krympte ihop i ugnen.
Dessutom sydde jag ett bestickfodral i filt. Det matchar min orange storkåsa och kåsa perfekt.
Det var en mycket trevlig dag för både gamla och nya ledare. Tyvärr var vi inte så många på denna premiärdag, men när årets mycket nöjda deltagare åker hem och berättar så kommer det säkert fler deltagare nästa år.
Avslutningsvis firade vi fars dag på söndagen. Inte så mycket firande egentligen, men vi träffade båda far och svärfar. Trevligt att ha dem på nära håll så att det går att åka över en kortis.
Martin hade inte klätt ut sig men hade förberett läskiga lappar som han delade ut. På lapparna stod det saker som "läskig", "8% batteri kvar", "Inget wifi", "8 missade samtal från mamma". Mycket läskigt om man är tonåring!
På lördagen var jag på en scoutledardag, Gnistan, för alla ledare i vårt distrikt. En dag där vi scoutledare blev ompysslade utan att behöva ta hand om en enda scout. Förmiddagen var det diskussioner i små grupper och under eftermiddagen var det hantverk och pyssel. Nytta, nöje, avkoppling och umgänge!
Jag gjorde en namnskylt i krympplast. Man målar först motivet på ett plastaktigt papper. Sedan stoppar man in det i ugnen. Då krymper det och blir tjockare så att det blir en styv plastbit. Riktigt roligt att titta på när det krympte ihop i ugnen.
Dessutom sydde jag ett bestickfodral i filt. Det matchar min orange storkåsa och kåsa perfekt.
Det var en mycket trevlig dag för både gamla och nya ledare. Tyvärr var vi inte så många på denna premiärdag, men när årets mycket nöjda deltagare åker hem och berättar så kommer det säkert fler deltagare nästa år.
Avslutningsvis firade vi fars dag på söndagen. Inte så mycket firande egentligen, men vi träffade båda far och svärfar. Trevligt att ha dem på nära håll så att det går att åka över en kortis.
torsdag 5 november 2015
Jan-Philipp Sendker: Konsten att höra hjärtslag
Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker är en fantastisk kärlekshistoria. Den har en ramhistoria om en far som lämnar sin familj i USA för att återvända till Burma där han är född. Dottern åker till Burma och möts av en historia om den unge Tin Win som övergavs av sin mamma som liten och sedan drabbades av att bli blind.
Historien fortsätter om hur Tin Win får vara på ett buddistkloster och där lär sig att kompensera sin blindhet med hörseln. Tin Win blir allt bättre på att klara sig själv. När han möter Mi Mi blir de bra vänner. Mi Mi har missbildade fötter, vilket Tin Win inte ser från början. Mi Mi är liten och lätt så Tin Win bär henne på sin rygg utan problem. Mi Mi blir Tin Wins ögon och Tin Win blir Mi Mis fötter. De två blir oskiljaktiga och lever ett bra liv där de ses så mycket de bara kan.
En dag får Tin Win en inbjudan från en släkting i huvudstaden Rangoon. Släktingen är mycket rik och har fått veta av ett orakel att hans affärer kommer att gå bättre om han hjälper en släkting. Han kommer då att tänka på den blinda pojken och tänker hjälpa honom att få ett bättre liv. Enligt kulturen i Burma så säger man inte nej till en äldre släkting, alltså kan inte Tin Win göra något annat än att resa till huvudstaden när släktingen kallar.
Detta är en mycket sorglig kärlekshistoria som ändå slutar med att de två ses igen, men inte som de har tänkt sig. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker att det är ett lyckligt slut eller inte. Det är svårt för lyckan i slutet att uppväga allt de har fått offra på vägen. Det är en feelgood bok om lycka och hopp, trots det sorgliga.
Historien fortsätter om hur Tin Win får vara på ett buddistkloster och där lär sig att kompensera sin blindhet med hörseln. Tin Win blir allt bättre på att klara sig själv. När han möter Mi Mi blir de bra vänner. Mi Mi har missbildade fötter, vilket Tin Win inte ser från början. Mi Mi är liten och lätt så Tin Win bär henne på sin rygg utan problem. Mi Mi blir Tin Wins ögon och Tin Win blir Mi Mis fötter. De två blir oskiljaktiga och lever ett bra liv där de ses så mycket de bara kan.
En dag får Tin Win en inbjudan från en släkting i huvudstaden Rangoon. Släktingen är mycket rik och har fått veta av ett orakel att hans affärer kommer att gå bättre om han hjälper en släkting. Han kommer då att tänka på den blinda pojken och tänker hjälpa honom att få ett bättre liv. Enligt kulturen i Burma så säger man inte nej till en äldre släkting, alltså kan inte Tin Win göra något annat än att resa till huvudstaden när släktingen kallar.
Detta är en mycket sorglig kärlekshistoria som ändå slutar med att de två ses igen, men inte som de har tänkt sig. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker att det är ett lyckligt slut eller inte. Det är svårt för lyckan i slutet att uppväga allt de har fått offra på vägen. Det är en feelgood bok om lycka och hopp, trots det sorgliga.
måndag 2 november 2015
Alla vägar bär till Rom
Här kommer lite bilder från helgens skogspromenad i skogen runt knuten.
Som bekant bär alla vägar till Rom. Detta gäller även mitt ute i skogen någon kilometer hemifrån mig. Mitt i skogen står vägvisning till Rom.
Det visar sig vara ett gammalt torp som hembygdsföreningen märkt ut. Torpen är bara en grund och några trädgårdsväxter numera så ett par skyltar kan verkligen vara på sin plats om man ska hitta hit.
Höstskogen skiftar i många färger, men denna bit där hela marken är täckt av grön mjuk mossa är också underbar. Sådan här skog älskar jag att springa i. Hit ska jag springa någon dag och köra slalom mellan träden.
Andra ställen är marken helt täckt av löv. Eklöven är inte så vackra då de bara är bruna, men det blir ändå effektfullt.
Blandade löv är vackrare. Dessutom är det mysigt att gå rakt igenom och sparka runt de torra löven. Så mycket man kan uppleva på en timmes promenad om man är vaken.
Som bekant bär alla vägar till Rom. Detta gäller även mitt ute i skogen någon kilometer hemifrån mig. Mitt i skogen står vägvisning till Rom.
Det visar sig vara ett gammalt torp som hembygdsföreningen märkt ut. Torpen är bara en grund och några trädgårdsväxter numera så ett par skyltar kan verkligen vara på sin plats om man ska hitta hit.
Höstskogen skiftar i många färger, men denna bit där hela marken är täckt av grön mjuk mossa är också underbar. Sådan här skog älskar jag att springa i. Hit ska jag springa någon dag och köra slalom mellan träden.
Andra ställen är marken helt täckt av löv. Eklöven är inte så vackra då de bara är bruna, men det blir ändå effektfullt.
Blandade löv är vackrare. Dessutom är det mysigt att gå rakt igenom och sparka runt de torra löven. Så mycket man kan uppleva på en timmes promenad om man är vaken.
söndag 1 november 2015
Helg
Nu har det varit halloween insåg jag plötsligt när några skräckvarelser ringde på dörren i fredags. Halloweenfester tycker jag är roliga upptåg, men alla tiggande barn har jag väldigt svårt för. Jag hade inte något godis hemma så de fick en liten peng i stället. När två omgångar barn hade ringt på dörren så släckte jag alla lampor ut mot gatan och satt i inre delen av huset. När det ringde på dörren igen så var jag "inte hemma". Så elak är jag! Nu räckte det ju inte med det. Det kom ytterligare ett par omgångar barn på lördagskvällen.
Efter att ha gett de tiggande barnen pengar så kunde jag inte låta bli att ge tiggaren vid ICA pengar. Hon är säkert i mycket större behov av pengar. I vanliga fall ger jag inte till alla de tiggare som sitter över allt. Jag ger till olika hjälporganisationer i stället.
Halloween och alla helgons helg, för geocachare innebär det årets största händelse som är ett megaevent med ungefär 700 deltagare. I år kände jag inte för att åka bort hela helgen så jag valde att vara hemma i stället. Det känns fortfarande som rätt val. Mitt mål med helgen har i stället varit att vara ute och att få baka bröd och laga lite mat utan stress. Tänkte också hinna med att läsa och handarbeta en del. Att det dessutom har blivit kvalitetstid i lugn och ro med barnen är en utmärkt bonus.
Hoppas att ni andra har haft en skön helg!
Efter att ha gett de tiggande barnen pengar så kunde jag inte låta bli att ge tiggaren vid ICA pengar. Hon är säkert i mycket större behov av pengar. I vanliga fall ger jag inte till alla de tiggare som sitter över allt. Jag ger till olika hjälporganisationer i stället.
Halloween och alla helgons helg, för geocachare innebär det årets största händelse som är ett megaevent med ungefär 700 deltagare. I år kände jag inte för att åka bort hela helgen så jag valde att vara hemma i stället. Det känns fortfarande som rätt val. Mitt mål med helgen har i stället varit att vara ute och att få baka bröd och laga lite mat utan stress. Tänkte också hinna med att läsa och handarbeta en del. Att det dessutom har blivit kvalitetstid i lugn och ro med barnen är en utmärkt bonus.
Hoppas att ni andra har haft en skön helg!
fredag 30 oktober 2015
Scoutande son
Under höstlovet finns det en scoutledarkurs för höstlovslediga scouter i åldern 13-14 år. Jag har hört mycket positivt om kursen. I somras när anmälan öppnade försökte jag få Martin intresserad, men han ville inte. Kursen brukar bli full fort så jag trodde att det var kört sen. Tidigare i höstas så stod det på facebook att det fanns två platser kvar. Denna gången när jag frågade Martin så ville han med en gång. Martin och en kompis anmälde sig.
I fredags satte vi honom på tåget, som egentligen var en ersättningsbuss, till Västervik. De skulle helst inte ha mobiler med sig, vilket passade Martin bra som inte hade någon fungerande mobil just då. Det innebär att vi inte hörde ett ljud från honom förrän vi hämtade honom på järnvägsstationen i onsdags kväll. Inga nyheter är ju goda nyheter, så det är ju så det ska vara.
Ännu har vi inte fått veta så mycket av vad de egentligen har gjort. Spelar å andra sidan inte så stor roll så länge han haft det bra och det verkar han haft. Det vi fått veta är att de har legat i högar. Kan låta lite mysko, men scouter återfinns ofta i en scouthög. En äldre scout sa en gång att "för att veta hur många scouter det är i en hög så räknar man fötterna och delar med två". En scouthög är alltså ett välkänt begrepp, i alla fall i vår kår. Att de legat i högar tolkar jag som att de kommit bra överens och haft det bra tillsammans.
Man kan undra vad kursen gjorde med barnen. När Martin kommit hem och slappat ett dygn så blev det väldig fart och ordning på honom. Han packade upp all sin packning (vilket man brukar behöva tjata om), han startade en tvättmaskin och han började så på märken på scoutskjortan (vilket han aldrig tidigare gjort själv). Är det verkligen den där slarvige och late sonen som jag skickade iväg i fredags?
I fredags satte vi honom på tåget, som egentligen var en ersättningsbuss, till Västervik. De skulle helst inte ha mobiler med sig, vilket passade Martin bra som inte hade någon fungerande mobil just då. Det innebär att vi inte hörde ett ljud från honom förrän vi hämtade honom på järnvägsstationen i onsdags kväll. Inga nyheter är ju goda nyheter, så det är ju så det ska vara.
Ännu har vi inte fått veta så mycket av vad de egentligen har gjort. Spelar å andra sidan inte så stor roll så länge han haft det bra och det verkar han haft. Det vi fått veta är att de har legat i högar. Kan låta lite mysko, men scouter återfinns ofta i en scouthög. En äldre scout sa en gång att "för att veta hur många scouter det är i en hög så räknar man fötterna och delar med två". En scouthög är alltså ett välkänt begrepp, i alla fall i vår kår. Att de legat i högar tolkar jag som att de kommit bra överens och haft det bra tillsammans.
Man kan undra vad kursen gjorde med barnen. När Martin kommit hem och slappat ett dygn så blev det väldig fart och ordning på honom. Han packade upp all sin packning (vilket man brukar behöva tjata om), han startade en tvättmaskin och han började så på märken på scoutskjortan (vilket han aldrig tidigare gjort själv). Är det verkligen den där slarvige och late sonen som jag skickade iväg i fredags?
torsdag 29 oktober 2015
Sockor och nystpinne
Efter detta inlägget kan ni ana att jag gillar blått, om ni inte visste det innan.
För några dagar sedan blev mina sockor färdiga. Garnet köpte jag på syfestivalen i våras. Jag gillar verkligen färgerna och randningen. Det randar sig självt så det är bara att sticka på. Sockorna blev lite onödigt vida, men annars är jag väldigt nöjd. Skaften ser längre ut på bilden än vad de upplevs som i verkligheten. Blir väl så när man tar bilden lite grann från ovan.
Sommarkoftan som jag stickat på parallellt med sockorna ligger nu och vilar ett tag och i stället tog jag tag i nästa garn.
Det är ett blått ullgarn som jag köpte i somras. Entrådigt ullgarn som ska bli en kofta. Första uppgiften var att nysta upp garnet. Då fick jag tillfälle att använda min nystpinne. Efter lite trevande början, för att det var länge sedan, så fungerar pinnen bra. Det blir så fint nystan med nystpinne. En härva på knappt 100g garn borde man väl snart nystat upp, tänkte jag. Ha, så var det inte. Det var inte svårt förstås men det har tagit väldigt lång tid. Nu är första nystanet klart så det är bara att börja med nästa.
För några dagar sedan blev mina sockor färdiga. Garnet köpte jag på syfestivalen i våras. Jag gillar verkligen färgerna och randningen. Det randar sig självt så det är bara att sticka på. Sockorna blev lite onödigt vida, men annars är jag väldigt nöjd. Skaften ser längre ut på bilden än vad de upplevs som i verkligheten. Blir väl så när man tar bilden lite grann från ovan.
Sommarkoftan som jag stickat på parallellt med sockorna ligger nu och vilar ett tag och i stället tog jag tag i nästa garn.
Det är ett blått ullgarn som jag köpte i somras. Entrådigt ullgarn som ska bli en kofta. Första uppgiften var att nysta upp garnet. Då fick jag tillfälle att använda min nystpinne. Efter lite trevande början, för att det var länge sedan, så fungerar pinnen bra. Det blir så fint nystan med nystpinne. En härva på knappt 100g garn borde man väl snart nystat upp, tänkte jag. Ha, så var det inte. Det var inte svårt förstås men det har tagit väldigt lång tid. Nu är första nystanet klart så det är bara att börja med nästa.
söndag 25 oktober 2015
Fin hösthelg
Det har varit en fin hösthelg. Vi inledde helgen med en skogspromenad på ett par timmar i fredags direkt efter jobbet. Det gäller att gå lite tidigt och vara snabb om man ska hinna ut en vardag innan det blir mörkt.
Lördag morgon gav vi oss iväg direkt på morgonen mot Omberg, via Vadstena. I Vadstena loggade vi några snabba geocacher. På Omberg tog vi först en promenad åt ena hållet från parkeringen. Det blev en ganska kort runda för sedan var det lunchdags. För att slippa bära maten och köket, som vi bara packat ner slarvigt så lagade vi lunchen precis bredvid parkeringen. Utemat är den bästa maten! Denna gången blev det färsk tortellini blandat med kikärtor, tomater, oliver och ölkorv.
Mätta och belåtna gav vi oss iväg upp på hjässan och en runda åt det hållet. Det blir en del upp och ner men å andra sidan kan man skåda alla vackra höstfärger. Solen hade gått i moln så det var ganska grått, men ändå är det väldigt fint med alla nyanser av gul, orange och brun. Förvånansvärt mycket grönt var det också kvar. Turen avslutades med nybakad äppelpaj hos vänner utanför Ödeshög. Mums!
Idag har vi varit hundvakter åt Joni. Hon fick då följa med ut på promenad på Tinnerö (Ett stort och populärt strövområde i kanten av Linköping). Solen sken och vi hittade fyra geocacher. Joni var inte så bra på att leta. Hon ville mest pussas och gosa när jag böjde mig ner för att leta.
Skönt att ha laddat med lite solljus inför den kommande arbetsveckan.
Lördag morgon gav vi oss iväg direkt på morgonen mot Omberg, via Vadstena. I Vadstena loggade vi några snabba geocacher. På Omberg tog vi först en promenad åt ena hållet från parkeringen. Det blev en ganska kort runda för sedan var det lunchdags. För att slippa bära maten och köket, som vi bara packat ner slarvigt så lagade vi lunchen precis bredvid parkeringen. Utemat är den bästa maten! Denna gången blev det färsk tortellini blandat med kikärtor, tomater, oliver och ölkorv.
Mätta och belåtna gav vi oss iväg upp på hjässan och en runda åt det hållet. Det blir en del upp och ner men å andra sidan kan man skåda alla vackra höstfärger. Solen hade gått i moln så det var ganska grått, men ändå är det väldigt fint med alla nyanser av gul, orange och brun. Förvånansvärt mycket grönt var det också kvar. Turen avslutades med nybakad äppelpaj hos vänner utanför Ödeshög. Mums!
Idag har vi varit hundvakter åt Joni. Hon fick då följa med ut på promenad på Tinnerö (Ett stort och populärt strövområde i kanten av Linköping). Solen sken och vi hittade fyra geocacher. Joni var inte så bra på att leta. Hon ville mest pussas och gosa när jag böjde mig ner för att leta.
Skönt att ha laddat med lite solljus inför den kommande arbetsveckan.
onsdag 21 oktober 2015
Ny tvättare
De senaste åren har Cissi haft sitt rum mitt emot tvättstugan och skött all tvättning, mot en peng varje månad. Det började för ganska många år sedan då hon sparade pengar för att kunna resa till Japan. Resan som sedan inte blev av på grund av Fukushimaolyckan. När hon sparade pengar till en bra sak så ville vi bidra, men ändå mot en viss motprestation. Då började hon tvätta mot en summa varje månad. Sedan har det bara fortsatt.
Nu har vår tvätterska flyttat. Vem ska nu sköta tvätten?
Vi frågade grabbarna och båda var väldigt pigga på att få pengarna, men man måste ju jobba för det också. Martin är den som är mest intresserad så just nu tränar han på att hantera tvätten. Det blir ju lite lättare eftersom han ska hantera tvätt för fyra personer i stället för fem. Det blir något slags omvänd inflation. Han får samma peng men tvättar åt färre personer. Det har ju gått några år sedan Cissi började tvätta så det är väl rimligt att Martin får lite mer per tvätt.
Hur som helst, oavsett pengarna, så är det nyttigt att lära sig tvätta. Och dessutom är det förstås smidigt att fördela hushållssysslorna lite.
Nu har vår tvätterska flyttat. Vem ska nu sköta tvätten?
Vi frågade grabbarna och båda var väldigt pigga på att få pengarna, men man måste ju jobba för det också. Martin är den som är mest intresserad så just nu tränar han på att hantera tvätten. Det blir ju lite lättare eftersom han ska hantera tvätt för fyra personer i stället för fem. Det blir något slags omvänd inflation. Han får samma peng men tvättar åt färre personer. Det har ju gått några år sedan Cissi började tvätta så det är väl rimligt att Martin får lite mer per tvätt.
Hur som helst, oavsett pengarna, så är det nyttigt att lära sig tvätta. Och dessutom är det förstås smidigt att fördela hushållssysslorna lite.
söndag 18 oktober 2015
Cissi flyttar
Nu har Cissi fått ett eget boende, ett eget studentrum, där hon kan bädda i stället för att bädda ner nallen i korgen hemma. I fredags gick flyttlasset till studentrummet några kilometer bort. Det var en mycket glad och nöjd tjej som flyttade.
Att just hon skulle flytta först av syskonen, trots att storebror är 2,5 år äldre, det är det ingen som är förvånad över. Hon har alltid varit den med mest driv i. Hon har alltid kunnat själv. Från att lära sig gå till att fixa sitt första egna boende så har hon drivit på tills hon fått det som hon vill.
Nu kommer det att kännas lite tomt, men fortfarande har vi ju två barn kvar hemma. Undrar hur tomt det blir när sista flyttar? Det borde väl ändå ta några år till för Martin är faktiskt "bara" 14 år.
När jag skrev om flytten på facebook fick jag en så fin kommentar:
Som förälder är man en uppskjutningsramp till en rymdraket.
Självständiga barn som kan ta hand om sig själva är ju ändå målet med allt man gör medan de bor hemma. På något sätt är barnens flytt en godkäntstämpel på oss som föräldrar.
lördag 10 oktober 2015
Tova sittunderlag
I torsdags när vi hade hantverk med våra scouter så gjorde några läderarbeten och jag hjälpte några att tova sittunderlag. Jag var lite fundersam innan om det skulle bli ont om tid. Vårt möte är 1,5h och just tovning är ju svårt att avbryta för att sedan fortsätta efter en vecka. Det visade sig att 1,5 h var den tid som det tog för en 13-14 åring att tova sig ett sittunderlag. Alla han färdigt och vi hann plocka undan.
Jag hade googlat lite innan och läst att bubbelplast är användbart att ha runt det tovade. Scouterna började med att lägga ut ull på plasten. Sedan blöttes ullen med varmt sopavatten. Bubbelplasten viks över och sedan är det bara att gnugga.
I scoutgården finns det en himla massa prylar som har uppstått någon gång. En del har naturligtvis köpts in till något tillfälle. Annat har ledare skänkt när de fått tag i någon bra pryl. Nu visade det sig att det fanns fyra tvättbrädor. Mycket användbart för att valka halvtovade sittunderlag.
Nu hänger alla sittunderlag på tork. Om ett par veckor har vi ytterligare ett hantverkstillfälle. Då kan de få dekorera med nåltovning eller med garn och tråd.
Mitt eget sittunderlag som jag gjort hemma för några år sedan har vinröda langettstygn runt kanten.
Ett tovat sittunderlag är verkligen varmt och skönt att sitta på. Det går att lägga det rakt på snön och man fryser ändå inte om baken. Ända nackdelen med min sittdyna är att den är väl stor. Den tar stor plats i ryggsäcken. Jag kanske skulle göra mig ett till så att jag har ett litet att ta till när det stora inte ryms.
Jag hade googlat lite innan och läst att bubbelplast är användbart att ha runt det tovade. Scouterna började med att lägga ut ull på plasten. Sedan blöttes ullen med varmt sopavatten. Bubbelplasten viks över och sedan är det bara att gnugga.
I scoutgården finns det en himla massa prylar som har uppstått någon gång. En del har naturligtvis köpts in till något tillfälle. Annat har ledare skänkt när de fått tag i någon bra pryl. Nu visade det sig att det fanns fyra tvättbrädor. Mycket användbart för att valka halvtovade sittunderlag.
Nu hänger alla sittunderlag på tork. Om ett par veckor har vi ytterligare ett hantverkstillfälle. Då kan de få dekorera med nåltovning eller med garn och tråd.
Mitt eget sittunderlag som jag gjort hemma för några år sedan har vinröda langettstygn runt kanten.
Ett tovat sittunderlag är verkligen varmt och skönt att sitta på. Det går att lägga det rakt på snön och man fryser ändå inte om baken. Ända nackdelen med min sittdyna är att den är väl stor. Den tar stor plats i ryggsäcken. Jag kanske skulle göra mig ett till så att jag har ett litet att ta till när det stora inte ryms.
fredag 9 oktober 2015
Stickning
I våras, lagom när det började bli varmt, så blev jag färdig med en långärmad tröja som jag stickat. Inte helt vältajmat. Även om vi hade en ganska kall sommar så kändes det inte rätt att använda den tröjan. Nu, den här vecka, har hösten kommit och jag har tagit fram min tröja. Nu har jag haft den i flera dagar och trivs bra. Tröjan har sina fel och brister precis som vi alla har, men den är skön och jag trivs i den. Framför allt har jag gjort den själv och det är jag nöjd med.
Nu vill jag bli färdig med sockarna som jag stickat på ett tag. Jag kanske kommer hinna färdigt innan vårvärmen slår till. Det är faktiskt bara knappt en halv socka kvar. I kväll blev det stickning framför nya säsongen av SVTs serie Bron. Jag gillar Saga Norlén och hennes ärlighet och målmedvetenhet.
Nu vill jag bli färdig med sockarna som jag stickat på ett tag. Jag kanske kommer hinna färdigt innan vårvärmen slår till. Det är faktiskt bara knappt en halv socka kvar. I kväll blev det stickning framför nya säsongen av SVTs serie Bron. Jag gillar Saga Norlén och hennes ärlighet och målmedvetenhet.
fredag 2 oktober 2015
En lite extra bra fredag
I dag känns det som en extra bra fredag. Det har varit en jobbig och kaotisk jobbvecka som till slut artade sig mot slutet av veckan. Jag redde ut en del frågor, deltog i två bra konstruktiva möten som gör att vi har början på en plan. Efter den avslutningen så kunde jag lämna jobbet i eftermiddags med en bra känsla i kroppen.
Från jobbet cyklade jag till stan där jag mötte upp Mannen och Martin för en fika. Kändes mysigt att få koppla av och lyxa till det lite på ett fik en stund. Efter fikat fick jag med sonen in i en klädaffär för att köpa skjorta och byxor för att kunna klä upp sig lite. Han hittade direkt en skjorta han gillade och på hyllan under låg ett par byxor som blev godkända. Skjortan fick bytas till en storlek större, men byxorna passade direkt. Sånt flyt har man inte varje dag.
Sedan blev det mat hemma där vi samtidigt turades om att välja musik. Mycket från 70-, 80- och 90-talet. En sådan där lite extra mysig stund med bara ett barn. Nu laddar vi inför två lediga dagar med en slapparkväll i soffan. Ha en bra helg alla människor!
Från jobbet cyklade jag till stan där jag mötte upp Mannen och Martin för en fika. Kändes mysigt att få koppla av och lyxa till det lite på ett fik en stund. Efter fikat fick jag med sonen in i en klädaffär för att köpa skjorta och byxor för att kunna klä upp sig lite. Han hittade direkt en skjorta han gillade och på hyllan under låg ett par byxor som blev godkända. Skjortan fick bytas till en storlek större, men byxorna passade direkt. Sånt flyt har man inte varje dag.
Sedan blev det mat hemma där vi samtidigt turades om att välja musik. Mycket från 70-, 80- och 90-talet. En sådan där lite extra mysig stund med bara ett barn. Nu laddar vi inför två lediga dagar med en slapparkväll i soffan. Ha en bra helg alla människor!
söndag 27 september 2015
Städa, städa, städa
Idag var det arbetsdag i scoutgården. Det skruvades och fixades, men framför allt rev vi ut allt från materialförrådet. Efter att ha städat ur det tomma förrådet började vi bära tillbaka det som skulle tillbaka. En hel del sorterades bort och kommer att slängas. Några som var med var väldigt bra på att slänga så det åkte både det ena och det andra.
När jag kom hem därifrån och hade slappat en stund så kände jag slängsuget. Jag ville bli av med lite skit hemifrån också. Cissi har länge pratat om att hon vill städa i sitt rum, men inte kommit till skott. Jag erbjöd min hjälp och sa att jag var slängsugen. Hon var lite tveksam till det där med att slänga men vi satte igång att plocka.
Efter kvällsmat försökte vi båda komma undan, men vi tog oss ner i källaren och fortsatte. Efter en liten stund övergick jag till att stryka tvätten i stället och Cissi fortsatte med plockandet i sitt rum som ligger precis bredvid. Det blev i alla fall lite slängt, men framför allt blev det mer undanplockat.
Långt, långt ifrån färdigt både i scoutgården och hemma. Det känns ändå bra att vara igång.
När jag kom hem därifrån och hade slappat en stund så kände jag slängsuget. Jag ville bli av med lite skit hemifrån också. Cissi har länge pratat om att hon vill städa i sitt rum, men inte kommit till skott. Jag erbjöd min hjälp och sa att jag var slängsugen. Hon var lite tveksam till det där med att slänga men vi satte igång att plocka.
Efter kvällsmat försökte vi båda komma undan, men vi tog oss ner i källaren och fortsatte. Efter en liten stund övergick jag till att stryka tvätten i stället och Cissi fortsatte med plockandet i sitt rum som ligger precis bredvid. Det blev i alla fall lite slängt, men framför allt blev det mer undanplockat.
Långt, långt ifrån färdigt både i scoutgården och hemma. Det känns ändå bra att vara igång.
tisdag 22 september 2015
Positivt överraskad
För en månad sedan var bilen på verkstan och för mindre än en månad sedan besiktigades den. Det kostade lite pengar totalt sett, men allt gick bra och vi kände oss redo för att köra i ett år till.
Då tänds en lampa som säger att något är fel i motorn och kontakta verkstan!
Okänt fel i motorn, det kan bli hur dyrt som helst. Med viss bävan bokade jag ny tid på verkstan och lämnade in bilen i morse. Några timmar senare ringer de och säger att det är en slang som gått av och att det kostar 900:- att laga. Jämfört med mina farhågor så kändes det som gratis.
Nu är bilen nöjd och glad igen och vi siktar på besiktningen i augusti 2016.
Då tänds en lampa som säger att något är fel i motorn och kontakta verkstan!
Okänt fel i motorn, det kan bli hur dyrt som helst. Med viss bävan bokade jag ny tid på verkstan och lämnade in bilen i morse. Några timmar senare ringer de och säger att det är en slang som gått av och att det kostar 900:- att laga. Jämfört med mina farhågor så kändes det som gratis.
Nu är bilen nöjd och glad igen och vi siktar på besiktningen i augusti 2016.
lördag 19 september 2015
Ett nystan till
Stickning pågår! Sommaren är slut men min sommartröja är inte riktigt klar än, men garnet tog slut...
Jag beställde då ett nystan till från samma ställe som jag beställde resten av garnet från i våras. Lite tråkigt att betala fraktkostnaden för bara ett nystan, men utan det nystanet så var ju resten inte värt något.Jag mailade kundtjänst och frågade om de hade kvar något nystan med rätt färg och färgbad.
Någon dag senare kommer svaret:
"Vi hade ett nystan kvar i denna färgen och i just detta parti :)"
Ibland har man tur. Nu har nystanet kommit så det är "bara" att sticka färdigt. Det kommer ju fler somrar när tröjan kan komma till användning.
onsdag 16 september 2015
Grönsaksätare = vegetarian?
I kväll har vi varit ute och ätit mat och bowlat med jobbet. Trevligt och bra! Vi köpte det som paket på bowlinghallen och beställde maten i förväg. Alternativen var grillad köttbit eller gillat grönsaksspett med halloumi. Jag är väldigt svag för halloumi och grönsaksspett låter ju gott. Jag valde det vegetariska alternativet.
På restaurangen frågar servitrisen vilka som är vegetarianer.
- Nej, men jag vill ha grönsaksspett!
Måste man vara vegetarian för att äta grönsaksspett? Jag ser det inte som att vara vegetarian eller inte. Jag ser det som två alternativ på mat, köttbit eller grönsaksspett. Jag äter lika gärna det ena som det andra, beroende på vad jag är sugen på.
Om restaurangerna skulle presentera maträtten i stället för att bara säga "vegetariskt" så skulle många fler äta det. Hur gott låter det om det står "kötträtt" på menyn?
Jag är i alla fall väldigt nöjd med mitt val. Det såg så fräscht ut med de två stora färgglada grönsaksspetten jag fick. Det var mycket gott!
På restaurangen frågar servitrisen vilka som är vegetarianer.
- Nej, men jag vill ha grönsaksspett!
Måste man vara vegetarian för att äta grönsaksspett? Jag ser det inte som att vara vegetarian eller inte. Jag ser det som två alternativ på mat, köttbit eller grönsaksspett. Jag äter lika gärna det ena som det andra, beroende på vad jag är sugen på.
Om restaurangerna skulle presentera maträtten i stället för att bara säga "vegetariskt" så skulle många fler äta det. Hur gott låter det om det står "kötträtt" på menyn?
Jag är i alla fall väldigt nöjd med mitt val. Det såg så fräscht ut med de två stora färgglada grönsaksspetten jag fick. Det var mycket gott!
tisdag 15 september 2015
Flyktingkatastrofen
Flyktingar, flyktingar, flyktingar! Det är så många och så ofattbart att det inte går att begripa hur eländigt det är.
Jag pratade med min kollega som jag träffar då och då för att det är trevligt, inte för att vi jobbar ihop längre. Hon suckade och sa:
- Just nu sitter jag bara och tittar på alla nyheter. Tänk, för 20 år sedan var det jag...
Hon var märkbart rörd av allt som händer just nu och jag blev väldigt berörd när hon sa så. Allt kom så mycket närmare.
Flyktingarna är vanliga människor som har haft ett vanligt liv och som inget hellre vill än att ha ett vanligt liv. Som flykting som nyss kommit till säkerheten har de säkert inte så stora krav. Min vän sa att hon bodde flera dagar på golvet i en gympasal när hon kom till Sverige, och var så himla nöjd för ingen sköt på dem. Det är ju inte för mycket begärt att få bo så att ingen skjuter på mig!
Svårt att veta hur man bäst ska hjälpa till när man sitter här i ett säkert land och med överflöd så att det räcker att dela på.
Jag pratade med min kollega som jag träffar då och då för att det är trevligt, inte för att vi jobbar ihop längre. Hon suckade och sa:
- Just nu sitter jag bara och tittar på alla nyheter. Tänk, för 20 år sedan var det jag...
Hon var märkbart rörd av allt som händer just nu och jag blev väldigt berörd när hon sa så. Allt kom så mycket närmare.
Flyktingarna är vanliga människor som har haft ett vanligt liv och som inget hellre vill än att ha ett vanligt liv. Som flykting som nyss kommit till säkerheten har de säkert inte så stora krav. Min vän sa att hon bodde flera dagar på golvet i en gympasal när hon kom till Sverige, och var så himla nöjd för ingen sköt på dem. Det är ju inte för mycket begärt att få bo så att ingen skjuter på mig!
Svårt att veta hur man bäst ska hjälpa till när man sitter här i ett säkert land och med överflöd så att det räcker att dela på.
måndag 14 september 2015
Färsk lax
Vid helgens paddling fick jag med mig en färsk lax hem. Då kan man prata om närproducerat när man köper fisken hemma hos fiskaren och sedan fraktar hem den ( i alla fall första biten) i kajaken.
Vi är väldigt fiskovana hemma hos oss. Då och då äter vi någon frusen fisk från ICA. Jag har nog inte köpt en hel fisk sedan barnen föddes och det märktes idag. När jag plockat fram fisken kom alla tre och tittade och kände på fisken. De har nog aldrig sett en hel fisk i köket.
Fisken fylldes med en massa dill, citron och (för lite) salt. Packa ihop den i folie och in i ugnen. Den blev god, men kunde ha smakat lite mer. Jag tror den hade mått bra av lite mer salt under tillagningen. Övning ger ju färdighet så nästa gång blir den ännu bättre.
Mannen gillar inte fisk, vilket är en av anledningarna till att vi så sällan äter fisk hemma. Han gillade mer den här skylten som satt hos fiskaren.
söndag 13 september 2015
Höstpaddling i skärgården
Nä men, ingen som skrivit i min blogg på två veckor!! Dags att få fart på blogginläggen igen. "Tyvärr" kommer det här ytterligare ett paddelinlägg, men sen kommer det inlägg om en del annat.
Liksom förra hösten så blev vi bjudna till kompisars sommarstuga på en ö i skärgården för att paddla kajak. Vi smet tidigt från jobbet i fredags och packade ihop vad vi behövde och gav oss iväg mot östkusten. Vi passade på att logga en del geocacher på vägen och lyckades sista kilometrarna, av ren slump, sammanstråla med kompisarna som kom från sitt håll och hade sin tidsplan. Bra timing där för då kunde vi följa efter eftersom vi var lite osäkra på exakt var vi skulle svänga.
På kvällen blev det bara den korta paddelturen ut till ön. Sedan myste vi inne och lagade trerätters mat. Vi var totalt fem personer som alla bidrog med sitt. Senare på kvällen var vi ute och tittade på stjärnhimlen. Så här mörkt blir det aldrig hemma. Här var hela himlen helt prickig och vintergatan syntes tvärs över. När man står där och bara tar in stillheten och alla miljarder stjärnor då känner man sig rätt liten i universum.
På lördagen packade vi med mat och gav oss iväg. Det blåste och var lite grått på morgonen så planen var att hålla sig i lä mellan öarna så gott det gick. Det var ändå varmt och gick bra att paddla. Målet var att vara ute och ha det bra, inte att paddla så fort och långt som möjligt. När första personen blev kissnödig var det dags för förmiddagsfika på en ö. Alla njöt av kaffe och mina hembakade blåbärskakor.
Det var väldigt gott om havsörnar ute. Vi såg dem dyka upp både här och där. De flesta långt bort och långt upp, men det var även några lite närmare så att man såg mer än siluetten. Det häftiga med sånna här paddelturer där vi alla är intresserade av naturen är att vi tittar och diskuterar en massa småsaker vi kommer förbi. Det är några spindlar, ett par svanar med fyra ungar, en grupp skarvar, några kor, en stor båt, en sprucken tall, räfflor i berget efter inlandsisen, maneter, ljung och så vidare. Jag känner mig lite som en fyraåring som upptäcker världen.
När vi satt på ytterligare en ö och lagade lunch så sprack himlen upp och solen kom fram. Mätta i magen och med nya krafter så tog vi tag i den väntade motvinden. Vågorna var inte höga så det var inte otäckt alls, men det var bitvis väldigt motigt att komma framåt. Siktet var inställt på Grindö där vi skulle köpa fisk och kanske få en kopp kaffe.
I den lilla, lilla skärgårdsidyllen på Stora Grindö säljs lax, serveras fika och mat. Åtminstone så här års måste man förbeställa maten. Det är ju inte ett ställe som folk bara råkar komma förbi på. När ägaren bor i huset bredvid så går ju det mesta ordna så vi fick köpa både lax och kaffe. Fantastiskt att sitta i solen på rad på en bänk mot huset med var sin kaffekopp och titta på de små röda stugorna och havet.
Till slut var det i alla fall dags att paddla tillbaka till stugan. Klockan hade blivit sen eftermiddag. Vi samlade ihop våra saker och paddlade sedan den sista biten tillbaka till bilen. Mycket nöjda efter ett dygn i skärgården som bjöd på upplevelser och avkoppling.
Liksom förra hösten så blev vi bjudna till kompisars sommarstuga på en ö i skärgården för att paddla kajak. Vi smet tidigt från jobbet i fredags och packade ihop vad vi behövde och gav oss iväg mot östkusten. Vi passade på att logga en del geocacher på vägen och lyckades sista kilometrarna, av ren slump, sammanstråla med kompisarna som kom från sitt håll och hade sin tidsplan. Bra timing där för då kunde vi följa efter eftersom vi var lite osäkra på exakt var vi skulle svänga.
På kvällen blev det bara den korta paddelturen ut till ön. Sedan myste vi inne och lagade trerätters mat. Vi var totalt fem personer som alla bidrog med sitt. Senare på kvällen var vi ute och tittade på stjärnhimlen. Så här mörkt blir det aldrig hemma. Här var hela himlen helt prickig och vintergatan syntes tvärs över. När man står där och bara tar in stillheten och alla miljarder stjärnor då känner man sig rätt liten i universum.
På lördagen packade vi med mat och gav oss iväg. Det blåste och var lite grått på morgonen så planen var att hålla sig i lä mellan öarna så gott det gick. Det var ändå varmt och gick bra att paddla. Målet var att vara ute och ha det bra, inte att paddla så fort och långt som möjligt. När första personen blev kissnödig var det dags för förmiddagsfika på en ö. Alla njöt av kaffe och mina hembakade blåbärskakor.
Det var väldigt gott om havsörnar ute. Vi såg dem dyka upp både här och där. De flesta långt bort och långt upp, men det var även några lite närmare så att man såg mer än siluetten. Det häftiga med sånna här paddelturer där vi alla är intresserade av naturen är att vi tittar och diskuterar en massa småsaker vi kommer förbi. Det är några spindlar, ett par svanar med fyra ungar, en grupp skarvar, några kor, en stor båt, en sprucken tall, räfflor i berget efter inlandsisen, maneter, ljung och så vidare. Jag känner mig lite som en fyraåring som upptäcker världen.
När vi satt på ytterligare en ö och lagade lunch så sprack himlen upp och solen kom fram. Mätta i magen och med nya krafter så tog vi tag i den väntade motvinden. Vågorna var inte höga så det var inte otäckt alls, men det var bitvis väldigt motigt att komma framåt. Siktet var inställt på Grindö där vi skulle köpa fisk och kanske få en kopp kaffe.
I den lilla, lilla skärgårdsidyllen på Stora Grindö säljs lax, serveras fika och mat. Åtminstone så här års måste man förbeställa maten. Det är ju inte ett ställe som folk bara råkar komma förbi på. När ägaren bor i huset bredvid så går ju det mesta ordna så vi fick köpa både lax och kaffe. Fantastiskt att sitta i solen på rad på en bänk mot huset med var sin kaffekopp och titta på de små röda stugorna och havet.
Till slut var det i alla fall dags att paddla tillbaka till stugan. Klockan hade blivit sen eftermiddag. Vi samlade ihop våra saker och paddlade sedan den sista biten tillbaka till bilen. Mycket nöjda efter ett dygn i skärgården som bjöd på upplevelser och avkoppling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)