Flyktingkatastrofen

Flyktingar, flyktingar, flyktingar! Det är så många och så ofattbart att det inte går att begripa hur eländigt det är.

Jag pratade med min kollega som jag träffar då och då för att det är trevligt, inte för att vi jobbar ihop längre. Hon suckade och sa:
- Just nu sitter jag bara och tittar på alla nyheter. Tänk, för 20 år sedan var det jag...

Hon var märkbart rörd av allt som händer just nu och jag blev väldigt berörd när hon sa så. Allt kom så mycket närmare.

Flyktingarna är vanliga människor som har haft ett vanligt liv och som inget hellre vill än att ha ett vanligt liv. Som flykting som nyss kommit till säkerheten har de säkert inte så stora krav. Min vän sa att hon bodde flera dagar på golvet i en gympasal när hon kom till Sverige, och var så himla nöjd för ingen sköt på dem. Det är ju inte för mycket begärt att få bo så att ingen skjuter på mig!

Svårt att veta hur man bäst ska hjälpa till när man sitter här i ett säkert land och med överflöd så att det räcker att dela på.