Lunchgympa

Idag har jag varit på riktigt tuff lunchgympa. Vi är ett stort gäng från jobbet som går och tränar i huset bredvid. Det finns flera lunchpass i veckan, men just måndagspasset är jättebra så då går många. Det är kondition, puls och benstyrka från början till slut. Några kortare pass för att träna de obefintliga arm- och magmusklerna. De flesta suckar över de jobbiga intervallerna men jag lider mer av de jobbiga magövningarna.

Lunchgympan ger mig dessutom lite extra träning. Både denna veckan och förra veckan (Ja, de två gånger jag varit efter sommaren.) lyckades jag glömma de packade gympakläderna hemma. Jag cyklar en bit på väg till jobbet, kommer på att jag glömt kläderna, vänder om och hämtar kläderna. På så sätt får jag ju en extra cykeltur de dagarna. Kanske ska fundera på att sluta med den vanan...

Varför bloggar jag?

Detta är mitt 1000:e blogginlägg. Då kan det ju vara läge att reflektera över vad jag gör. Vad bloggar jag om och varför?

Jag började blogga för snart fyra år sedan. (Hu, vad tiden går. Tur att jag inte blir äldre i alla fall.) Just då kändes det som att ”alla andra” bloggade så jag ville också testa. En anledning till att jag verkligen kom igång att blogga var att jag ville förmedla lite miljötänk eftersom det just då pågick en massa sånna diskussioner hemma hos oss.

Under åren har jag skrivit om lite allt möjligt. Många bloggar är nischade, men sådan är inte jag och alltså blir inte bloggen sådan. Jag testar lite allt möjligt och då kommer bloggen att handla om lite allt möjligt. Det är utflykter, bokrecensioner, matrecept, reflektioner, lite stickande och annat pyssel.

Fortfarande återstår den svåra frågan VARFÖR jag bloggar. Det ärligaste svaret är ”Jag vet inte. Av gammal vana kanske”. Om jag ändå ska försöka svara så är det för att det är roligt att skriva, för att det är roligt att formulera sina tankar och funderingar. Ännu roligare blir det när jag får respons från läsare. Det känns ju förstås roligare att skriva när någon (gärna mer än en :-) ) faktiskt läser det jag skriver.

Jag skriver naturligtvis för att jag vill att några ska läsa det jag skriver, men samtidigt har jag flera gånger upplevt att jag blir blockerad och inte kan skriva när jag får veta att någon "ny" läser det jag skriver. Då menar jag inte okända som kommenterar utan vänner som säger att de läser bloggen. Det är verkligen jättekul att ni vänner läser här. Den tillfälliga blockeringen går över efter ett tag och skrivandet flyter på trots nya läsare.

Numera skriver jag även lite på facebook. Det är kul för man får oftast mer direkt respons. Ändå är det roligare att blogga för det blir mer genomtänkta texter och längre texter förstås. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det kan bli många ställen att uppdatera på. Facebook och bloggen får inte bli ett påhäng utan ska bara kännas bra, annars slutar jag.

Dessutom är det väldigt roligt att själv sitta och titta tillbaka i bloggen. Det är som att bläddra i ett gamalt fotoalbum. Jag hade tänkt att länka till några av mina favoritinlägg, men det var inte lätt att välja. Jag hinner ju inte läsa igenom alla inlägg. Ett inlägg som jag skrev för två år sedan men som fortfarande är lika rätt är detta där jag beskriver hur olika mina tre barn är. Ett annat underbart inlägg är när jag beskriver hur jag gör ingenting. Det är nog jag i ett nötskal! Men det ska tilläggas att jag har lugnat ner mig betydligt. Jag gör inte alls lika mycket numera när jag gör ingenting.

Havregrynsgröt

Produktutvecklare måste vara ett fantastiskt jobb, man får hitta på hur mycket dumt som helst. Bara man har bra övertalningsförmåga så kan man få igenom det mesta tydligen.
Visste du att numera kan du köpa snabbhavregrynsgröt. Bara att hälla upp i en skål, slå på kokande vatten och vänta en minut. Men hallå! Hur svårt är det att blanda vatten, havregryn och en gnutta salt och köra i micron någon minut. Behövs verkligen produkten Havregröt?

Jag har inte provat havregröten så jag kan inte utala mig om smaken, men jag fortsätter med min frukostgröt i alla fall. Min frukostgröt kokas på spisen för att jag tycker att det blir bättre än att koka den i micron. Frukostgröten är gjord på hälften havregryn och hälften rågflingor. Det är en kompromiss som jag numera verkligen gillar. Det började med att Mannen ville ha havregrynsgröt och jag ville ha rågflingegröt. Det är ju bökigt att koka olika så efter ett tag kom vi fram till denna kompromiss. Suveränt!

Simskola

Full rulle är det just nu både på jobbet och hemma. Mycket att göra på jobbet nu när allt och alla har fått upp farten efter semestern. Hemma är det skolstarter och en massa annat som börjar. Dags att försöka hitta de nya rutinerna där aktiviteter, läxor, scouting, min träning, lite geocaching och en del annat ska få plats.

Idag har jag återupplevt gamla tider, men åndå inte. Jag var med Martin till första dagen på simskolan. Han kan simma 25 meter och är ett vildt vattendjur, men han behöver träna tekniken. Nu har jag lyckats övertala honom att gå simskola. Inte populärt, men jag tror inte att det var så hemskt i alla fall.

Medans han plaskade runt i basängen satt jag på bänken och funderade på hur det var för så där tio år sedan. Under många år var jag i simmhallen varje vecka då ett eller två barn hade simskola. Jag hade två eller tre barn med mig. Det gällde att få alla att byta om, utan att springa iväg, utan att det blev för mycket kaos. Sedan gällde det att hålla ihop klanen inne i simhallen så att ingen gick iväg åt annat håll, se till att ingen sprang och halkade och vakta så att ingen drunknade. Ingen tid att simma själv då inte!

Det var härliga tider, men det har sina fördelar att åka till simhallen med bara ett barn som dessutom byter om själv i herrarnas omklädningsrum. Jag ska passa på att utnyttja tiden då han är på simskolan till att simma själv, men idag ville jag se att allt funkade.

Betonggjutning

För över ett år sedan fick jag en säck cement av en vän. Jag har sett så många fina grejer gjutna i betong. För någon vecka sedan blev det av att testa.

Jag blandade en del cement med två delar sand. Sanden tog jag från sandlådan som ingen använder längre. Man tager vad man haver.... Sedan var det bara att hälla i betongen i olika formar. Jag hade samlat på mig några olika saker för att ha till betonggjutningen. Det var en kakburk, några mjölkpaket, en form för att göra stora isbitar, champagneglas i plast och en badanka.

Av mjölkpaketen blev det ljusstakar. Jag tycker det är så fint med spets ihop med betong. Eftersom svärmor har en massa virkade spetsar så var det inga problem att få ett par bitar. Tack!

Badankan bröt tyvärr halsen när jag skulle ha ut honom ur formen . För att inte den limmade skarven ska synas så fick han ett band om halsen. Jag ska fundera på om det ska bytas mot något annat band.

I rabatten bredvid ytterdörren har vi numera en platta som säger "HEJ" åt gästerna. Lite kul!

Av champagneglasen blev det koner som så småningom ska bli tomtar.

Det var inte svårt att gjuta betong. Det gäller bara att komma på lämpliga saker att ha som formar och att komma på idéer på vad man ska göra. Jag har en massa kilo cement och en hel sandlåda kvar så det kan bli hur mycket betongsaker som helst.

Potatisar

Idag har jag skördat årets sista potatisar. Det var stora fina som jag satt i år och små söta rosa som jag inte satt i år. Har man en gång börjat odla potatis så kommer det alltid upp några glömda potatisar året efter. En av potatisarna jag plockade upp såg ut precis som ett hjärta. Så blir dom om man odlar dom med kärlek!

Slut på sommaren

Nu är sommaren snart slut. Det vill säga sommarlovet är snart slut. Vädret har ju blivit höstigt också så det finns nog ingen återvändo.

Henrik började skolan i måndags. Han körde igång ordentligt idag med att ha lektioner ända till fem, enligt schemat i alla fall. Han slutade visst klockan fyra i stället. Han var nöjd när han kom hem igår och berättade att han bara ska läsa sju ämnen. Jag kommer ihåg känslan av att slippa en massa tråkiga ämnen och läsa mer och mer av ämnen som jag valt själv. Toppen var i trean på gymnasiet när jag knappt läste någon SO och ingen tyska och bara teknisk engelska. Så mycket tid som jag lagt ner på de ämnena tidigare år så blev det ju rena semestern. Jag kunde njuta av att läsa matte, fysik, ellära och elektronik. Inget av dessa ämnen kändes särskilt betungande.

Cissi och Martin börjar skolan på torsdag. De har alltså ytterligare en dag kvar av det oändligt långa sommarlovet som går så fort. Cissi börjar nian utan några större förändringar mot förra året. Martin däremot byter skola och kommer att få åka buss in till stan. Det blir ett stort steg för honom, men han är själv inte ett dugg bekymrad. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bra i nya skolan och nya klassen.

Midnattsloppet

I helgen har jag varit i Stockholm och sprungit Midnattsloppet. Det är en banan på 10 km runt Södermalm. Södermalm har en del backar. Framför allt en väldigt elak backe upp till Sofia kyrka. Den var grym!

Alla sprang i orange tröja. Det blev ett härligt oranget hav av löpare. Utmed hela vägen stod publik och hejade och det var musik nästan hela vägen. Ibland var det band som spelade live och ibland var det diskjockey Det blev en härlig stämning utmed hela banan och visst tar man i lite extra när någon spelar bra musik.

Det gick bra att springa och jag kände att jag orkade ta i hela vägen, utom sista snutten i den där hemska uppförsbacken. Det kändes som att det gick ganska fort större delen av banan. Tiden slutade dock på 61 minuter. Jag hade hoppats på en tid under timmen och trodde bitvis att jag var på väg mot en snabbare tid, men är jättenöjd ändå.

Det var strax efter blodomloppet i våras som jag bestämde mig för att springa Midnattsloppet. Syftet var att ha ett mål med träningen även efter blodomloppet. Grundorsaken till att träna är förstås att må bra, men en morot behövs ibland. Nu är Midnattsloppet avklarat. Dags att leta upp nästa morot.

Illustrerad Vetenskap

För ungefär 1,5 år sedan fick stora sonen en prenumeration på tidningen Illustrerad Vetenskap. Tanken var att få honom att läsa någonting. Eftersom han inte gillar att läsa böcker så testade vi tidningar i stället. Det fungerade! Han läser det mesta i tidningarna innan de skickas runt till övriga släkten som också läser dom. De blir vällästa innan de hamnar i bokhyllan.

För ett par veckor sedan råkade lilla sonen få tag i en av tidningarna. Han läste och läste och tyckte att det var jättespännande. Sedan dess har han läst igenom minst en årgång tidningar. Han läser inte allt, men en hel del. Ibland är det ganska avancerade texter för en 10-åring.

Igår låg han och läste en stund på kvällen innan han skulle sova. När jag kom in till honom för att säga godnatt sa han "Det HÄR var INTRESSANT" och återberättade en sex sidor lång artikel. Artikeln handlade om hur jorden kommer att förändras de kommande miljoner åren och om hur det kommer att påverka djurlivet. Kul att något kan fånga hans intresse så mycket, något som inte är tv-spel.

Livsviktiga arbetskamrater

Så är det dags för den första hela arbetsveckan efter semestern. Fem arbetsdagar innan det är helg igen och en massa arbetsdagar innan det är semester igen. Det kan kännas tungt att tänka på men brukar gå bra när man väl kommit igång.

Jag kan i alla fall vara glad för att jag har trevliga arbetskamrater. Enligt en studie så förlänger det ditt liv att ha trevliga arbetskamrater.

Lasange till 10-åring

I torsdags fyllde Martin 10 år. Han önskade sig en hel del småsaker och han fick en hel del paket plus ett besök på Kolmårdens djurpark. Dessutom önskade han sig lasagne till middag. Lasagne är hans favoritmat. Tyvärr tar det ju en stund att göra lasagne så det passar inte vilken dag som helst. De senaste dagarna med fint väder har jag inte heller haft lust att stå i köket och laga mat. Till idag hade jag köpt hem ingredienserna och dessutom visade det sig lämpligt nog regna.

Nu har jag lagat 16-18 portioner lasagne. Det ska väl räcka till middagen idag, imorgon och några lådor till frysen. Lika bra att göra rejält när man ändå håller på.

Världsscoutläger 2011

Vart fjärde år är det världsscoutläger WSJ någon stans på jorden. Lägret är för ungdomar mellan 14 och 18 år. Just i år är lägret utanför Kristianstad i Skåne. Det är ett jättearrangemang med totalt 38000 scouter, funktionärer och deltagare från över 140 länder. Själva lägret pågår i 12 dagar, men förberedelserna har pågått i flera år.
Henrik och Cissi är med som deltagare på lägret. I tisdags var vi övriga i familjen och några andra föräldrar från vår scoutkår där för att titta på lägret och för att träffa våra barn.
Det första vi kom till var lägrets tivoli. Där åkte Martin i denna handdrivna karusell. Det var fyra funktionärer som sprang runt för att få fart på karusellen. Vilket jobb, men de som åkte hade roligt.

På tivolit fanns även klättring med isyxor upp för höbal. Alternativt kunde man klättra på repstege upp och sedan åka linbana ner.

Tivolits pariserhjul var under reparation hela den dagen vi var där så det kunde vi inte åka.

38000 scouter kräver en hel del toaletter. Det här var en av toalettpatrullerna som cyklade runt och fyllde på toalettpapper. Det blir ett ganska stort område när 38000 scouter ska sätta upp sina tält så det var nog smart av funktionärerna att ha cyklar.

Hela lägerområdet är uppdelat i fyra områden efter årstiderna. Våra barn bor i området Sommar. Där kunde man ta sig runt inuti en sån här badboll. Det såg inte helt lätt ut.

På sommarområdet fanns det också klättervägg, hantverkstält med olika typer av hantverk, speltält med sällskapsspel och en del annat.

I området vinter kunde man bland annat åka skridskor. Det var någon slags plast man åkte på med vanliga skridskor. Det är säkert exotiskt för många som kommer från varmare länder.

På lägerplatsen gäller det ju att märka ut sitt område och synas. Därför vajade det flaggor över allt, den ena pinnen högre än den andra. Många bygger också portaler för att visa var man kommer ifrån. På denna portal stod det Cheddar Unit och under skylten hänger det en massa små möss.
Det finns många olika sätt att ta sig till lägret. Flyg, tåg och buss är väl de vanliga. Scouterna från Uganda tänkte annorlunda och cyklade i stället till lägret. Det tog dom 1,5 månad, men de kom fram i tid.

I funktionärsbyn pågick det här jätteprojektet, ett pussel på 18000 bitar. När vi gick förbi hade de inte kommit så långt med byggandet. Bitarna var uppsorterade efter färg och pusslandet pågick för fullt. Skulle varit kul att vara kvar och hjälpa till.

Förutom alla de grejer som vi såg när vi besökte lägret så är deltagarna med på olika programpunkter. Det är hinderbana, vandring utmed Skåneleden, övningar för att lära känna olika kulturer och för att känna på hur det är att vara annorlunda och en hel del annat. Jag får väl höra mer i morgon när de kommer hem.

I kväll är det stor avslutningscermoni. Förmodligen jättehärligt. Jag minns hur kul det var när jag var med på ett läger 2007 med 19000 deltagare på samma plats som detta lägret. Det var ett slags genrep. Stämningen på avslutningskvällen var verkligen på topp.

I morgon kommer barnen hem med tåg. Förhoppningsvis nöjda, men troligen ganska trötta.

Saft och sylt

Jag läste härom dagen om saftkokning på bloggen En bok om dagen och blev sugen på att göra lite saft på några av alla de vinbär som sitter kvar på våra buskar. Jag gjorde enligt receptet med vinbär och citron. Den kombinationen har jag inte provat förut. Saften blev inte så söt så den kan nog passa som dricka till mat också.

De första åren vi bodde i huset och fram till för några år sedan kokade jag en massa sylt och saft och fyllde matkällaren med. Nåja, jag fyllde inte matkällaren som tur var eftersom den är rätt stor, men en hel del blev det. Numera har jag lärt mig att det inte går åt så mycket. Framför allt så går det inte åt så mycket av de sorter som vi har bär till i trädgården. Barnen dricker mycket hellre köpt blandsaft än vinbärssaft. Rabarbersaften brukar gå åt. Populärast på sommartid är annars citrondrickan som jag gör en sats då och då.

När det gäller sylt så vill barnen bara ha jordgubb- och hallonsylt. Inget av det får vi tillräckligt av i trädgården så att det går att koka sylt av det. Däremot kokar jag god morellsylt och björnbärssylt, men den äter bara vi vuxna och då går det ju inte åt så mycket.

Man ska alltså inte fylla matkällaren med mer än det som går åt inom rimlig tid. En släkting brukade säga att "man ska inte bära in fler äpplen på hösten än man vill bära ut på våren" och det ligger det mycket i.

Resa genom Småland och lite Skåne

Efter att ha jobbat i tre dagar förra veckan så var vi lediga de tre första dagarna denna veckan. Det gäller att börja försiktigt efter semestern :-)
Anledningen var att vi ville åka ner och hälsa på de två stora barnen som är på WSJ, världsscoutläger, i Skåne. På vägen blev det en hel del upplevelser.
På vår resa ner mot Skåne passade vi på att turista i Småland. Vi hade några uttänkta mål i övrigt fick geocacherna styra oss. Det började bra med ett stopp söder om Boxholm. Där finns denna jättestora ek. Eken var ihålig och hade det inte varit för en trillion myror så hade det gått att gå in i eken.

Efter ytterligare några korta stopp så blev det lunch på en klipphäll vid en sjö. Jättefint ställe som vi aldrig hade hittat om vi inte haft cacherna att gå efter. Dessutom hittade vi kantareller här så det blev stekta kantareller till kvällsmaten.

Dagens höjdpunkt var Skurugata utanför Eksjö. En riktigt häftig, djup och lång bergsskreva. Tänk er Ronja Rövardotters vargklämma, men betydligt längre. Det var en fantastisk promenad, först upp på Skuruhatt med utsikt över smålandsskogarna och sedan ner genom skrevan med upp till 35 meter höga bergsväggar.

Fram på kvällen närmade vi oss min favoritstad Växjö. Då ringde jag mina Växjöexperter, mamma och pappa, för att ta reda på var det där mysiga stället ligger som vi var på en annan gång. Inga problem att få veta det och så tog vi sikte på Hissö. Ut på Hissö åker man bil. På norra spetsen av ön finns flotten på bilden. Med flotten och handkraft kan man ta sig ut till Musön. Musön är inte så stor, men lagom att gå runt som en kvällspromenad.

Efter kvällspromenaden blev det ett dopp i sjön. Fin sandstrand och inte en människa i närheten. Stället är förstås populärt på dagtid och kvällar, men nu var klockan halv tio och det var bara vi kvar. Mellan tallarna satte vi upp tältet. Tänk, en alldeles egen camping med sjöutsikt och egen sandstrand. Det är tur att allemansrätten finns så att vi kan tälta här.

Nästa förmiddag var vi på jakt efter förmiddagsfika. Det slumpade sig så att vi stannade vid Huseby och det var inget dumt val för här fanns mycket att titta på. Vi började med att fika eftersom det just parkerade en hel buss full med pensionärer från PRO. Vi ville inte riskera att hamna efter alla dom i fikakön.

Efter fikat tittade vi på det gamla området med kvarnhjul, smedja och en hel del andra gamla hus. Det fanns också ett fint naturum. Det är där som Martin står och tittar på insidan av en bikupa. Hålet till kupan gick ut ur huset så det var riktiga bin som jobbade. Slutligen tittade vi också på hantverk. En hel del fint, men det blev inget köpt denna gång.

Framåt senare delen av eftermiddagen kom vi fram till Naturreservatet Kjugekull. Området är känt för att det finns så många klippblock att klättra på, så kallad bouldering. Vi såg flera klättrare som kom gående med en madrass på ryggen. Vi gick mest runt och klättrade bara på de enklare klippblocken där vi inte riskerade att behöva någon madrass.

Området var vackert att gå runt i. Det var bokskogar, andra skogsområden och stora fårhagar. Överallt låg det klippblock utslängda lite huller om buller. Tyvärr var leden ganska dåligt utmärkt, men det gjorde inte oss något. I området ligger det geocacher med 200-300 meters mellanrum så vi gick efter GPS:n. Det gick bra att gå överallt även utan stigar.

På ett par ställen kom vi upp på fina utsiktsplatser. Här satt vi (somliga låg) en stund och njöt av kvällssolen och utsikten. plötsligt dök det upp en kelig katt som tyckte att det var jättebra att vi satt just här.

Dagen efter gjorde vi ett kortare besök i Åhus. Ingen stor stad. Det bestående minnet blir skylten som visar var man kan hitta en toalett. Och jag som har så svårt att bestämma mig... Tur att jag inte hade bråttom just då.

Efter besöket i Åhus besökte vi scoutlägret, vilket ju var resans mål. Det kommer det mer om i ett senare inlägg.

Sista natten lyxade vi till det och sov på hotell i Karlskrona. Man kan förstås diskutera vilket som är lyx. Är det en lugn och vacker plats i skogen i mitt tält med frukost vid stranden eller är det på ett opersonligt hotell?

På morgonen tog vi en promenad runt Karlskrona. En vacker och trevlig stad. Mycket vatten överallt och många fina trähus. Sedan blev det fika på en liten ö med utsikt över hotellet vi bott på.

På hemvägen tittade vi på glasblåsning i Kosta, ett av alla glasbruk i glasriket. Det är skyltar hela tiden till olika glasbruk, men vi orkade bara med ett.

Detta blev en toppenresa. Vi hann med en massa saker av olika slag. Innan funderade jag lite på vad Martin skulle tycka om att resa själv med oss utan syskonen, men det funkade jättebra. Han som annars kan vara ganska negativ till saker vi hittar på var positiv och nöjd hela tiden. Visst är det kul att se världen, men vi får inte missa alla smultronställen vi har relativt nära. Det får bli fler resor i de här trakterna.