tisdag 31 december 2013

Franska storlekar

När vi var i Stockholm för några dagar sedan och inspekterade rean så köpte jag mig en klänning. Den var förstås inte på rean, men ändå inte så dyr. Det är väldigt sällan jag har klänning, men denna gillade jag så den fick följa med hem.
Klänningen är helblå så jag behövde några passande strumpbyxor som piggade upp lite till det marinblå. Jag hittade ett par blå med roströda mojänger på som jag fastnade för. Det var märkliga storlekar på strumpbyxorna, 1/2 och 3/4. Eftersom 3/4 är mer än 1/2 så gissade jag att de är större och tog dom.
Vid kassan frågade jag om storleken. Expediten visade då en tabell på baksidan av paketet. Tabellen är så liten att jag omöjligt kan läsa vad det står. Jag har normalt inte med mig förstoringsglas till affären. Tydligen ska man i tabellen välja storlek efter längd och vikt. Expediten tillägger "Dessutom kan man ta lite större för de är franska och alltså lite små i storlekarna"

Det där jag jag funderat på efteråt. Är en fransyska som är 171cm lång och väger 68 kg mindre än en svensk som är 171cm lång och väger 68kg? Varför annars ska jag behöva ta lite större storlek när jag valt storlek efter längd och vikt?

I dag är det nyårsafton och jag tänkte inviga min klänning. Vi får väl se om strumpbyxorna passar.
Gott Nytt År!

söndag 29 december 2013

Två dagar i Stockholm

Nu har vi varit en tur till Stockholm för att se Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace. Jag har inte sett Cirkus Cirkör förut men varit nyfiken på det ett tag. Detta kändes som något som passade alla så vi tog med hela vår familj och våra föräldrar.
Stämningen började byggas upp redan när vi klev in genom dörren till Dansens hus. Det hängde vita stickade saker överallt. På scenen stod en tjej och gjorde något slags handstickning, medan vi satte oss till rätta. Temat under hela föreställningen var det vita garnet, som garnnystan, nät, linor och stickade saker.
Det var många avancerade akrobatiknummer. Coolast var i alla fall han som spelade maffig musik på sin fiol i alla möjliga lägen. Han cyklade till exempel enhjuling på lina samtidigt som han spelade fiol. När jag frågade Martin efteråt vilken av alla saker vi sätt som han ville kunna så var det fiolen. Han imponerades också av fiolkillen och av den maffiga musiken.

Dagen efter var vi på Tekniska museet som har en tillfällig utställning om spel Game On, med allt från flipperspel till dagens spel över internet och moderna tv-spel. Utställningen var större än jag väntat mig och där kunde vi blivit kvar länge. På grund av att det var så mycket folk nu på jullovet så fick man egentligen inte vara kvar i utställningen mer än 50 minuter. Detta kändes för lite och eftersom vi var där ganska tidigt på dagen så var det inte så mycket folk ändå. Därför kunde vi dröja oss kvar en liten stund till. Vi var glada att vi kom strax innan museet öppnade för sedan var det lång kö till biljettkassan hela tiden.

Det var Knitting Peace och spelutställningen som gjorde att vi åkte till Stockholm, men vi hann även med att shoppa lite på stan. Det gick ganska bra trots mycket folk. Alla fick med sig något hem, en del som verkligen behövdes och kanske något lite onödigt. Ungefär som det brukar bli när man är på stan.

torsdag 26 december 2013

En stillsam promenad, eller?

Idag tog vi en promenad i eklandskapet på Tinnerö. Naturligtvis var promenaden planerad utifrån var vi hade ologgade cacher.
Vi började med att titta närmare på en ek precis i närheten av vägen. Jag klättrade upp först men tyckte inte att det kändes helt bra så jag skickade upp Mannen i stället. Han tog sig hela vägen upp och kunde signera cachen åt oss.

Sedan parkerade vi bilen och gav oss ut på rundan vi tänkt att gå. Vi undvek den leriga stigen i början. Sedan vadade vi över en bäck genom att balansera på stenarna. Därefter kunde den cachen loggas. På väg till nästa cache följde vi GPS:n. Den visar ju närmsta vägen…men kanske inte alltid den bästa.
Vi hoppade mellan tuvorna. Någonstans lyckades jag plumsa i. Fördelen med det var att sedan behövde jag inte vara så försiktig längre för skor och strumpor var ju redan blöta. Till slut var det blött åt alla håll. Vi fick se oss besegrade och vända tillbaka en bit och göra ett annat vägval.

Vi tog oss fram till slut och fick gå en liten bit på en skogsväg innan vi gav oss in i skogen igen. Promenaden tog mycket längre tid än vi tänkt oss, eftersom det inte var så lättgånget. Vi valde att skippa en stor del av den planerade rundan, ändå var det bäckmörkt innan vi var tillbaka vid bilen.

Jag loggade fyra geocacher och fick några spännande timmar ute i naturen, så det blev ju ganska lyckat.

tisdag 24 december 2013

Garntomten

Som vanligt har den där garntomten varit här i natt och stökat till, som varje år natten till julafton. Han har tagit tre av mina garnnystan och nystat ut dom runt hela huset. Det går ju inte att ta sig fram över och under allt garn.
De tre garnnystanen har garntomten sedan lämnat utanför barnens dörrar. Slarver! Och utmed garnet, på de mest konstiga ställen, finns det paket. Paket med små saker som passar barnen.
Han har varit i våra köksskåp, i kylskåpet och lite överallt.
I öppna spisen ligger det också paket. Det verkar ju brandfarligt!
Sedan slutar plötsligt alla tre garnnystan in under soffkudden. Vad ska detta betyda? Måste det vara så här var enda år?

Förra året sa jag försiktigt till barnen att garntomten kanske börjar bli gammal och trött och kanske inte orkar komma längre. Det gick de inte med på. Tydligen hörde garntomten detta och tar sig fortfarande hit varje år.

God Jul alla bloggvänner!

måndag 23 december 2013

Jultraditioner

Något som jag uppskattar med julen är att ta fram de där sakerna som bara används till jul, men som är förknippade med en massa minnen. Det gäller förstås många av julsakerna, men några lite mer än de andra.
Fatet som skinkan ligger på varje år. Det används bara en gång per år och det är på julbordet på julafton. Jag tror det har hänt att jag använt det ytterligare någon gång, men oftast inte. Det är min farmor som målat fatet. Farmor lever inte längre, men hennes skinkfat gör det.
Första året vi skulle fira jul i vårt hus köpte jag en stor duk som räcker till hela vårt stora bord där tio till tolv personer kan sitta och äta. Jag kommer inte längre ihåg var jag köpte duken, men jag tycker fortfarande att den är väldigt fin.
För några år sedan tillkom ytterligare en duk. Denna har mamma broderat. Den är rolig för det är inte klassiska tomtar, men så charmiga. Den passar bra på köksbordet, men jag plockar undan den ibland för jag vill inte spilla ner den med något som kanske inte går bort. 

Nu är det dags för familjetraditionen att titta på Jonas Gardells "Mormor gråter". Vi tittar på den någon gång kring jul varje år. Barnen måste ju lära sig citaten lika bra som jag och Mannen kan dom. Det ingår väl i allmänbildningen?

lördag 21 december 2013

Grantradition

I går blev det äntligen jullov. Hela familjen lediga i drygt två veckor. Härligt!
ELLER
Nu går vi in i julstökets slutspurt. Allt ska fixas och vara klart så att ögonen kan tindra på tisdag.

Jag kunde inte bestämma mig hur blogginlägget skulle börja så jag bjuder på två olika. Läs och känn efter vilken som känns bäst.

Eftersom vi nu är lediga och det fortfarande är en del saker att stöka med inför julafton så tänkte jag att granen kunde kläs i går kväll, så skulle ju en sak till vara avklarad. Jag föreslog det igår, men blev fullständigt nerröstad. Martin tyckte att det lät kul att klä granen så han var med på det. De övriga tre protesterade högljutt och tyckte att den 20:e var alldeles för tidigt. Granen ska kläs den 23:e, enligt dom.  Möjligen kunde det få ske den 22:e. Traditioner får inte brytas!

Nu tycker inte jag att det är en så hård tradition att klä granen den 23:e. Olika saker är tydligen viktiga för olika personer. Det blev ingen gran klädd igår, men jag ska nog försöka igen den 22:e.

tisdag 17 december 2013

Ingenjörspodden

Barnen är för stora för att titta på julkalendern, men inte jag. Jag gillar den. Den har sina poänger och jag skulle gärna se nästa avsnitt direkt och inte behöva vänta till nästa dag.

En sak har jag dock stört mig på, kanske för att jag själv är ingenjör. Måste ingenjörer alltid framställas som osociala, enkelspåriga, förvirrade, ointresserade av familjen och tekniknördar? Det finns faktiskt väldigt många ingenjörer som inte är tekniknördar men gillar att lösa problem, som sätter familj och vänner före jobbet, som är sociala och omtänksamma. Varför skulle någon gymnasieungdom vilja välja att bli ingenjör när man, tydligen, blir som nidbilden visar?

Att vara ingenjör kan innebära så väldigt många olika saker. Det finns ingenjörer över allt i samhället och de jobbar med teknikproblem, men också med människor och samhällsfrågor. Nu under december så presenterar Sveriges Ingenjörer ingenjörspodden. Det är en ingenjör per dag som berättar om sitt liv som ingenjör. Det är som ett sommarprogram men utan musiken och bara 10 minuter långt. Här kan du lyssna på ingenjörspodden. Jag har laddar ner programmen och lyssnar när jag cyklar till jobbet.

Det är spännande och inspirerande historier man får höra. En ingenjör pratade om när hon skulle lansera sin uppfinning som renar vatten med solenergi. Hur det gick till när hon utbildade användarna i Afrika för att kunna använda uppfinningen. En annan ingenjör förklarar likheten mellan att gjuta motorblock och att gjuta en sockerkaka. Det hon vill visa är att tekniken finns över allt omkring oss, inte minst i köket. Ytterligare en annan ingenjör berättar om hur han studerade med målet att plugga så lite som möjligt men att göra så mycket annat som möjligt under studietiden. Vad han lärde sig och hur han haft nytta av det som ingenjör.

Lyssna på ingenjörspodden! Det är intressant oavsett om du är ingenjör, blivande ingenjör eller om du är något helt annat.

söndag 15 december 2013

Röjning inför jul

Jul och julklappar innebär att det redan fyllda huset blir ännu fullare. För att i någon mån motverka ett överfullt hus så körde vi igår en massa saker till en återvinning/loppis. Många av sakerna hade samlats ihop under lång tid. Dessutom gjorde vi ett extra ryck i källaren i fredags kväll och fick ihop ännu fler saker som vi inte behöver längre. Allt detta packades in i bilen och lämnades in på återvinningen. Nu blir det pengar till rumänska barnhem i stället.

Idag gjorde jag dessutom slag i saken och la ut en gammal snowboard med pjäxor till försäljning. Redan några timmar senare var jag 500 kronor rikare och slapp ha plats för snowboard och pjäxor. Både brädan och pjäxorna har jag tidigare köpt begagnat och idag konstaterade nya ägaren att det blir bra till sonen i år och så går det sälja vidare sen. Jättebra för alla inblandade och för miljön!

fredag 13 december 2013

Lucia

Idag är det lucia. Det är en stressig dag för många med flera barn, när man ska hinna med att se luciatåg både på dagis och i skolan. Vi har passerat de där åren. Inget av våra barn var med i något luciafirande och det känns lite vemodigt men mest skönt. Som någon sa så får vi nu vänta på barnbarnens luciafirande. Jag hoppas att det dröjer några år till men sedan ska jag med glädje gå och titta på barnbarnen.

Idag hade jag chansen att se luciatåg på jobbet antingen halv sju eller halv åtta. Ingen av de tidiga tiderna lockade mig så jag skippade helt enkelt lucia i år.

Jag firade i stället lucia på mitt eget sätt. Jag tog en joggingtur på lunchen. Det var perfekt väder med runt noll grader och strålande sol. Det var härligt att springa med solen i ögonen. Jag sög i mig så mycket sol jag kunde. Allt ljus behövs så här års när det är mörkt både på väg till och från jobbet.

tisdag 10 december 2013

Massage

När jag fyllde år i augusti fick jag presentkort på ett ställe som har allt från nagelfilning och ansiktsinpackning till massage. I början på hösten kändes inte behovet så stort. När vi kom in i oktober började jag titta ut vad jag ville ha, men det blev inte av att boka. I början på november försökte jag boka, men strulande webbokningen och krav på lång framförhållning gjorde att det inte blev bokat.
I slutet på november blev det äntligen av att boka. Jag tycker det är så svårt att boka saker flera veckor i förväg.

I alla fall så bokade jag tid till idag, så idag var det äntligen dags. Jag hade bokat klassisk massage i kombination med varma stenar. Klassisk massage lät bekant och de varma stenarna lät lite nytt. Det var lagom vågat för mig.

Det var jätteskönt och välbehövligt. Hårt knådande och tryckande blandades med mjukare avslappnande massage med varma stenar. Den spända kontorsnacken och stresskuldrorna fick vad de tålde. Just nu känns det som att axlarna sitter en decimeter längre ner än före massagen. Jag skulle nog till och med kunna tänka mig en repris om ett tag...

Tack för en bra födelsedagspresent :)

söndag 8 december 2013

Storstädning

Det går mot kväller och dags att sätta sig i fåtöljen och slappa en stund. Det har varit en effektiv arbetsdag hemma.

Vi började med sovmorgon och sedan körde vi igång med storstädning. Jag hade förberett genom att skriva en lång lista på vad som skulle göras. Mannen fyllde på med ytterligare några punkter. I huvudsak var det jag och Mannen som jobbade på. Barnen städade mest i sina rum.

Jag tänker inte påstå att huset är skinande rent, för vi skulle kunna lägga ner lika många timmar till. Det var verkligen behövligt med städning på en massa ställen. Vi ska fira jul här och då känns det bra att det är rent, men städningen hade behövts även om vi inte skulle ha gäster till jul. Nu är det rent så att julgästerna kan få sitta bakom soffan eller dra fingret ovanpå stora skåpet. Troligen vill inte gästerna varken sitta bakom soffan eller klättra upp på en stol för att titta ovanpå skåpet, men det känns fräscht.

När städningen avslutades framåt eftermiddagen så drog jag igång brödbak och kokade äppelkompott. Det bara gick av bara farten.

Detta är en väldigt ovanlig dag i mitt liv, för jag har inte varit utanför dörren över huvud taget. Det finns inte många dagar där jag varit frisk men ändå inte varit utanför dörren. Ett tag hade jag planer på att ta en liten provtur på skidor, men sedan blev det värre och värre snöoväder så jag blev kvar inne.

fredag 6 december 2013

Snö och löpning

Denna fredag då halva sveriges befolkning verkar vara på firmafester så sitter jag hemma och slappar. Jag var på julbord med jobbet igår.

Idag har det blivit ljusare ute. Det har lagt sig ett vitt tunt täcke över marken. Jag tycker att det är jättemysigt. När jag kom hem från jobbet bytte jag om till träningskläder och satte på dubbarna på gympaskorna. Sedan gav jag mig ut på småvägar och cykelbanor. Det kändes riktigt mysigt att springa i ljuset från snön. Det gick till och med bra där det inte var upplyst. Vilken skillnad mot bäcksvarta november.

Just nu är det lite svårt att få till träningen mellan julavslutningar, julbord och annat. Samtidigt känner jag att jag verkligen saknar träningen när det går för länge emellan. Å andra sidan njuter jag desto mer när jag väl kommer ut på en löprunda. Just nu känns det bra att springa så jag vill inte tappa den konditionen. Förhoppningsvis kan jag snart blanda upp löpning och gympa med skidåkning också. 


onsdag 4 december 2013

Scouting och geocaching

Nu har jag varit på ett utvecklande möte och diskuterat världens bästa ungdomsrörelse, scoutrörelsen!
Riktigt så enkelt är det förstås inte, men det finns otroliga möjligheter för unga (och även för mig) att utvecklas inom scoutrörelsen. Dagens möte var en del i scoutledarutbildningen som jag går. Intressant diskussion och det kommer att leda till ännu fler intressanta diskussioner framöver om hur vi kan stödja ungdomarnas utveckling. Jättespännande!

När jag kom hem och satte mig vid datorn läste jag mail och hittade en filmsnutt om ett annat av mina fritidsintressen. Också ett fritidsintresse som ger fantastiska möjligheter, geocaching. Är du nyfiken på vad geocaching är så ger filmen en snabb introduktion.


Synd att arbetet inkräktar så mycket på fritiden! Tänk om man hade många fler timmar per dygn att ägna åt sina fritidsintressen.

tisdag 3 december 2013

Mer jul...

Mer jul... Det började med adventsmys i söndags. Idag var det först glögg och lussekatter vid fikat på jobbet, sedan fortsatte jag till julavslutning med scouterna. Där åt vi julgröt och avslutade terminen. Nu är det lugnt med julandet ända till på torsdag då det är julfest med jobbet.

Det är nästan så att jag blir mätt på julen innan det är jul. Idag är det tre veckor kvar till julafton.


Det bästa med december är väl ändå de elektriska adventsljusstakarna i fönstren? Särskilt den i mitt köksfönster! Det är mysigt på morgonen, att duka frukosten i ljuset av adventsljusstaken. Det är mysigt nu när jag sitter och slappar med datorn i ljuset av adventsljusstaken. Och det är mysigt att titta på alla andras adventsljusstakar på väg hem från jobbet.

söndag 1 december 2013

Första advent

Första december och första advent. Jag minns när jag som liten upptäckte att första advent inte alltid var den första december. Så rörigt livet blev då, inte alls så välordnat som jag trodde att det var. I år är det i alla fall ett sånt där bra år när första advent sammanfaller med första december. Ordning och reda!
Jag har börjat så smått med julförberedelserna. Adventsljusstakarna är framme och andra omgången lussekatter är bakade. Den första omgången bakade jag med för varm degvätska så jästen dog. De jäste inte över huvud taget. Resultatet blev inget som man bjuder på, men de smakade bra ändå. Nu är de snart slut. Denna omgången jäste fint, men jag missade att pensla med ägg så de är inte blanka. Man kan ju inte lyckas med allt…

Idag har det varit soligt, sju plusgrader och blåst. Det skulle kunnat vara 20 minusgrader. Jag och Mannen tog en joggingtur på förmiddagen. Jag tyckte först att det inte blåste så jag föreslog turen som går mellan två åkrar. Oj vad det blåste. Bitvis kändes det som att vi stod stilla och trampade. I skogskanten där det var lä och sol, där var det desto skönare. Det kändes i alla fall bra att ha sprungit en runda eftersom resten av eftermiddagen tillbringades stillasittande med adventsmys.

onsdag 27 november 2013

Livet rullar på

Nu har det gått en massa dagar sedan jag bloggade. Helgen gick snabbt då jag var på kurs från fredag till söndag. Riktigt intressant. Jag har lärt mig nya saker om mig själv. Man kan ju tycka att jag borde känna mig själv efter en sån massa år, men lite nyheter fick jag allt veta.

Efter helgen har dagarna rullat på och varit onödigt fullbokade. Diverse trevligheter med kollegor, scouter och före detta kollega, men det kan bli väl mycket även av trevligheter.

För att hinna pusta lite emellan så har jag smitit tidigt från jobbet ett par dagar. I måndags eftermiddag hade jag en mysstund med bara Martin. Jag köpte bullar på hemvägen. Jag lyckades komma hem först men strax efter kom Martin så vi kunde fika ihop. Mysigt!

Som lillebror lär han sig en massa av storasyskonen. Både syskonen och Mannen älskar ordvitsar. Ibland är dom bra och ibland dåliga så att öronen gråter. Martin har nu mera snappat upp hur det fungerar och kläcker ofta ur sig finurliga ordvitsar. När vi fikande kom det någon ordvits igen. Han sa den, myste och sneglade på mig. Jag tycker inte om ordet kvalitetstid, men fikastunden var i alla fall en höjdpunkt på min dag!

fredag 22 november 2013

Laddar inför en kurshelg

Nu har jag packat underställ, mössa, vantar, överdragsbyxor osv. Packat för en helg ute. Jag ska iväg på del två av min scoutledarutbildning. Denna gången kommer vi att sova inne och det känns skönt. På dagarna blir det nog mycket tid ute så varma kläder kommer ändå vara bra att ha.

Det ska bli spännande att se hur denna helgen kommer att bli. Förra helgen var väldigt intensiv på många vis. Det var både mycket information, mycket aktiviteter och många nya bekantskaper. Jag var jättetrött efteråt. Denna gången känner jag de i min patrull och ledarna ganska väl så det känns lugnare på den punkten.

Förra gången handlade helgen om ledarstilar, inlärningsstilar och olika personligheter. Denna gången verkar det handla mer om gruppen, gruppdynamik och om anpassat ledarskap, dvs att leda även barn/tonåringar som avviker på ett eller annat vis. Spännande!

torsdag 21 november 2013

Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Till söndagens bokcirkel hade vi läst Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Göran Rosenberg skriver om sin pappas öde under förintelsen och hans försök att skapa sig ett bra liv efteråt. Boken är mer som en biografi än som en roman, trots att den fått Augustpriset för bästa roman.

Det finns ju hur mycket böcker som helst om förintelsen, men jag tycker att även denna har sin plats. Det är en viktig och intressant historia som Göran Rosenberg har att berätta. Han har gjort ett gediget journalistarbete och hämtat material från många källor.

Den intressantaste biten i boken, enligt mig, är den där han beskriver krigets sista månad. Han beskriver hur tyskarna transporterar runt judar utan att riktigt ha någon plan för dom. Planen är förstås att utrota judarna, samtidigt behövs det arbetskraft till den tyska krigsindustrin. Många judar arbetar i olika fabriker runt om i Tyskland. Många judar lastas i godsvagnar för att transporteras någonstans. På vägen händer det saker så planerna ändras. Tågen åker omkring hit och dit i Tyskland utan att någon verkar veta vad de ska göra med judarna.

En stor del av boken handlar om tiden efter att pappan kommit till Sverige. Om hans kamp för att bli svensk, trivas på jobbet och anpassa sig till det svenska samhället. Det går bra, i alla fall på ytan, under många år. Så småningom smyger sig dock verkligheten på och pappan mår psykiskt allt sämre.

Jag tycker boken är väl värd att läsas. Det är en intressant historia. Delvis kunde den ha skrivits på ett annat sätt för att höja kvalitén på boken, men läsvärd är den ändå. Det är viktigt att denna del av historien inte glöms bort.

söndag 17 november 2013

Motorväg av tankar

Ibland är det motorväg genom huvudet på natten. En motorväg med en massa tankar som far förbi. Inga särskilda problem som ska lösas, bara en massa tankar som passerar. Det går ju inte att sova mitt i en motorväg. Huvudet får ingen ro.
I natt var det en sådan natt, i alla fall i några timmar. Inga stora (inte ens små) problem utan bara en massa saker som borde göras, som ska göras eller som jag vill göra. Helt enkelt en motorväg med tankar.
Problem som man funderar på under natten har en tendens att verka gigantiska, medan de senare i dagsljus visar sig vara små lösbara saker. Likadant är det med dessa tankar om saker som ska göras. Jag har nu löst två av sakerna som var stressande i natt. Det tog max fem minuter sammanlagt. Är det något att stressa upp sig för?

Idag är det dags för bokcirkel. Jag läste som vanligt ut boken i god tid, vid frukosten i morse. Det var ytterligare en sådan sak som for runt i tankarna i natt och tog max en kvart att göra. Boken kommer det ett inlägg om någon annan dag, men det ska bli roligt att diskutera den idag.

lördag 16 november 2013

En lördagskväll på källargolvet

Vid kvällsmaten idag blev jag irriterad för att det fortfarande inte blivit något av städningen som verkligen behövdes. Efter maten satte jag igång och försökte sparka igång några till i familjen. Jag röjde av det värsta på toaletterna och skulle sedan hjälpa Henrik att ta hand om saker som han rensat ut från sitt rum. 
Vi hjälptes åt att bära ner sakerna till källaren. Där råkade jag ta fram banankartongen med alla sparade skolböcker från hela hans grundskoletid. Där fastnade vi sedan och rensade och slängde. Några nostalgitrippar blev det också för Henrik. 
Så kan man också fira lördagskvällen, på golvet i källaren tillsammans med sin 19-åring och en låda skolböcker. Sämre kan man ha det! 

tisdag 12 november 2013

Gamla och nya kollegor

Idag åkte jag tvärs genom stan på lunchen för att äta med några före detta kollegor. Mysigt och trevligt att träffas!
I morgon ska jag på after work med ytterligare före detta kollegor som spridits på olika företag. Det kommer flera som jag inte träffat på länge. Ser fram mot det!

Just nu funderar jag lite på det där med att vara kvar bland kända kollegor jämfört med att byta och lära känna nya kollegor. Kollegor som man jobbat med i många, många år kan man inte ersätta hur som helst. Inget ont om de nya kollegorna. Vi lär förstås känna varandra mer och mer.
Eftersom jag (och de andra) blev uppsagd så hade vi ju inget val. Fördelen med att flytta på sig är å andra sidan att jag får ännu fler vänner. Ändå kände jag idag en viss saknad, inte efter gamla jobbet men efter gamla kollegorna.

måndag 11 november 2013

Utan morgontidning

Fram till nyligen har jag varit bakåtsträvare när det gäller morgontidning. Nu var det åter dags att förnya prenumerationen och vi hade nya överläggningar om morgontidningens vara eller icke vara vid vårt frukostbord. Vi beslöt att prova utan. Det är ju inte värre än att man kan ändra sig och börja prenumerera igen.
Nu har vi varit utan tidningen i drygt en vecka. I stället sitter jag och Mannen med var sin laptop på frukostbordet. Barnen läste inte tidningen i alla fall, utom möjligen serierna, så de har knappt märkt någon skillnad. Jag har haft lite svårt att hitta en nyhetssida som har bra översikt över de stora nyheterna, men det ska nog gå att hitta så småningom. Dessutom läser jag rubrikerna och någon enstaka artikel på lokaltidningens hemsida för att få veta lite vad som händer i vår stad.

Jag har dessutom börjat starta morgon-rapport på svtplay. Det är 5-6 minuter långt. Jag prickar in det under de minutrarna som barnen äter frukost. Då lyssnar de också på nyheterna. Effekten blir alltså att barnen numera får i sig mer nyheter än när vi hade papperstidningen. Frågan är om inte jag också får i mig mer nyheter nu när jag hör huvudnyheterna och dessutom läser lite också. Förut hade Mannen A-delen av tidningen först. När han läst den färdigt var jag ofta färdig med frukosten och ögnade ofta bara igenom framsidan.

Det här blir nog bra när vi hittat de nya rutinerna ordentligt.

söndag 10 november 2013

Fars dag

Idag är det fars dag. Jag snubblade på ett initiativ av UNICEF härom dagen. De föreslog att man skulle göra sju pappor glada genom att ge dem vaccinpaket för deras spädbarn. Det innehåller vaccin mot mässlingen, polio, stelkramp och dessutom näringstillskott. Det finns så många som behöver hjälp.

Vi slog till på två paket, ett till varje av våra pappor. På så sätt gjorde vi 16 pappor glada :)
Mannen fick saffransglögg och chokladpraliner av barnen, så han blev också glad.

Nu avslutar vi dagen och helgen med att spela kortspelet Dominion. Mysigt inne i höstrusket.

lördag 9 november 2013

Halloween

I går kväll var det Halloweenfest på Martins skola. Det var för alla elever i åk 6-9. Totalt kom det 320 personer, plus alla de elever, föräldrar och lärare som hjälpte till att ordna festen. Detta är en årlig tradition och jag tror att det blir mer och mer påhitt för varje år. Tyvärr strejkade min kamera så jag har fått några bilder av Cissi. Cissi har ju slutat på den skolan men kommer tillbaka gång på gång i olika sammanhang. Kul att känna så för sin högstadieskola. Denna gången var det via kompisens kompis som hon dragits med att hjälpa till i spökkorridoren.
 Jag hjälpte till i uppehållsrummet där det serverades förfriskningar. Det var korv med bröd, sockerkakor dekorerade till gravar, popcorn, sockervadd och dricka. Rummet och vi var förstås fint dekorerade också. Det blir bra stämning när alla gör lite grann för att fixa till sig och rummet.

 Cissi hjälpte till på huvudattraktionen, spökkorridoren. Jösses vilket jobb de lägger ner där. Jag tittade på det medan ljuset fortfarande var tänt. Vet knappt om jag hade vågat gå där i mörkret. Det börjar med att man följer en ljusslinga och i trappan stöter man på denna mannen i en likkista. Senare hade han visst fixat till håret så att han fick ett Einstein-utseende och såg ännu läskigare ut.
 Efter att ha gått och krupit genom en korridor med diverse läskigheter kommer man in i operationsrummet. Här fanns skelett, lever, hjärna, tarmar, verktyg och "läkare". Huuu!
Förutom spökkorridoren och uppehållsrummet med mat så är det disco med danstävling, kostymtävling och pumpaskärning (i orangefärgade paprikor).
Härlig fest där många verkligen gått in för att klä ut sig. En tjej hade ena ögat dinglande i en nervtråd. En kille hade en dragkedja fastsminkad i ansiktet. Mellan dragkedjan var det blodigt och resten av ansiktet var vitt. Många hade gjort lite men effektfulla saker. Som att ha en söndrig och blodig skjorta på sig. Många kommer också precis som de är. Många lärare klär ut sig och glider runt bland eleverna.

Eftersom det är Engelska skolan så passar halloweenfesten bra in i deras profil. Detta är verkligen en viktig sak på skolan. Kul att kunna hjälpa till så att alla elever, och vi som hjälper till, får en bra kväll.

måndag 4 november 2013

Blandat pyssel

Varje gång jag sätter mig och pysslar eller handarbetar på något vis så känner jag hur avkopplande och roligt det är. Tyvärr har det ändå blivit alldeles för lite sånt de senaste åren. Just nu har det blivit ett litet, litet uppsving.
I helgen sydde jag en dräkt åt Martin som vill vara liemannen på halloweenfesten på skolan på fredag. Det är inte lätt att fota denna svarta figur. Idag klippte vi till en lie i kartong och satte fast på ett svart skaft vi hade hemma. Martin är nöjd och glad. Summan för hela utstyrseln blev 60:-, plus att jag fick nöjet att sy.
När jag hade ångan uppe blev det äntligen av att sy langettstygn runt mitt tovade sittunderlag. Det blev fint med den vinröda kanten på det grå sittunderlaget. Jag sydde detta sittande i vår mörkröda (vinröda?) soffa med prydnadskuddar av fårskinn i. Jag gillar tydligen ullgrått och vinrött!

fredag 1 november 2013

Hockey

Idag har jag sett min första hockeymatch live. Jag som inte bryr mig om hockey ett dugg. Hur gick det till?
Vi var ett gäng från jobbet som gick. Hon som drog med oss är en riktig modosupporter. Av oss övriga var vi flera som inte tittat på hockey alls. Matchen var mellan LHC och Modo. Som linköpingsbo borde jag väl heja på LHC, men jag hade ingen given favorit. Modo spelade mycket bättre hockey idag så det var helt ok att de vann.

Det är allt lite kul att se saker live. Det blir mer en upplevelse än att se saker på tv. Några konstaterande vid kvällens match:
- Det är inte så kallt i ishallen som man skulle kunna tro. Jag behövde inte min extra tröja.
- Modo behöver köpa större tröjor så att inte ryggskydden sticker ut utanför tröjorna. Det är inte snyggt. Skärp er!
- De som fick mest applåder under kvällen var killarna som till slut lyckades fästa plexiglasskivan som lossnat.

torsdag 31 oktober 2013

Morotskaka

Idag är den lille skiten hos mormor och morfar. Folk börjar protestera när jag kallar 12-åringen för min lille, men han är ju fortfarande min lille skitunge. Det kommer han nog alltid att få vara.

I alla fall så är han inte hemma idag. Det blev en mysig kvällsfika med de två stora ungarna. När jag kom hem från jobbet stod Cissi och bakade morotskaka. Smaskigt! Hon hade gjort extra mycket frosting, nästan så att vi tyckte att det var för mycket. Jag visste inte att det kunde bli för mycket frosting på en morotskaka.

onsdag 30 oktober 2013

Höstlov

Höstlovet pågår för fullt, inte för mig men för barnen. Igår var de och utförde barnarbete hos farmor och farfar. Martin flyttade plattor och Cissi gjorde rent i växthuset. Alla verkade nöjda efter dagen, både gammal och ung.
Idag firade vi lite höstlov med familjen. Jag och maken smet tidigt från jobbet och så spelade vi bowling med Martin och Henrik. Det började med katastrofdåligt spel, men tog sig lite till andra och tredje serien.
Efter halva första serien blev Martin sur för att det gick dåligt. Då pratade vi med personalen och fixade väggar så att klotet inte kan rulla ner i rännan. Det fungerade jättebra. Väggarna kom upp när Martin spelade och försvann när jag spelade. Magiskt!

Imorgon fortsätter Martin sin höstlovsturné med att åka till mormor och morfar. Skönt att ha far- och morföräldrar på lagom avstånd.

söndag 27 oktober 2013

Ledarförälder eller scout

Efter en lugn och skön helg så avslutade jag med möte för scoutledarna. Vi har möte ungefär en gång i månaden för alla ledare i kåren. Efter varje sånt möte kommer jag hem med huvudet fullt med idéer. Det är så mycket man kan göra och så mycket jag vill göra, men tiden är begränsad. Även om inte alla idéer blir verklighet så känner jag att så länge jag kan tända till och känna att "JA, det gör vi!" så känns det rätt att vara kvar som ledare. 
Vid ett samtal före mötet idag så fick jag den intressanta frågan om jag är scout eller om jag är förälder som hjälper till som ledare. Jag förstår precis frågan. För ungefär fem år sedan när jag gick en grundutbildning för scoutledare, då kände jag mig inte som scout. Då var jag "bara" ledare. 

Idag känner jag på ett annat sätt. Nu är jag scout, i alla fall väldigt nära. Det är inte självklart att jag skulle lämna scoutkåren även om barnen slutar som scouter. Scouterna är en väldigt bra ungdomsrörelse (och även givande för oss vuxna)!

lördag 26 oktober 2013

Skavsår

Lite motsägelsefullt, men jag blev glad i morse av att läsa kommentaren på gårdagens inlägg. Det är klart att det är saker som skaver just nu. I grunden mår jag bra, men det är en massa skitsaker som skavt och oroat denna veckan. Till slut kommer droppen som får bägaren att rinna över och tydligen rann det in även på bloggen och det är väl ganska sunt. Det är ju sunt att inte alltid må toppenbra. 

Nu ska jag ha en lugn helg och försöka komma ut i naturen, där jag kopplar av som bäst. Jag började med sovmorgon och det är inte så dumt det heller. 


onsdag 23 oktober 2013

Gnälldag

Idag känner jag mig gnällig. Jag har gnällt på tre olika ställen.

- När jag fyllde år fick jag presentkort på massage. Nu tyckte jag att det var läge att boka en tid. I foldern står det att man gärna får boka med deras onlinebokning. Det försökte jag med igår, men fick inte upp något formulär. Jag försökte både med webläsaren Safari och Chrome. Ingen av dom fungerade. Idag provade jag på jobbet med webläsaren Explorer och då fick jag fram formuläret. Detta skrev jag till dom och berättade.

- Jag har lyssnat färdigt på årets sommarpratare. Då lyssnar jag gärna på radio i stället, på P1, P3 eller P4. Problemet är att mottagningen alltid är så dålig. Till slut tröttnar jag och byter till reklamradio för då är det alltid bra mottagning. Är det så att reklamradion sänder ut med högre effekt? Idag skrev jag till sveriges radio och frågade.

- Mitt mailkonto har nyligen fått en begränsning så att det inte går att skicka ett mail till fler än 10 mottagare. Detta ställer till det när jag ska informera scouterna eller kommunicera med scoutledarna. Det blir ofta fler än 10 mottagare. Nu skrev jag och undrade varför de har infört begränsningen.

Nu har jag gnällt så att det får räcka för ett tag framåt...

söndag 20 oktober 2013

Scouthajk

Nu var det dags för scouthajk igen! Björsäters scoutkår bjöd in till en JOTA/JOTI-hajk. JOTA och JOTI är något som pågick i lördags bland scouter över hela världen. JOTA innebär radioscouting, man kontaktar varandra via kort- eller långvågsradio. JOTI innebär att chatta med scouter från hela världen via internet. Det kan låta lite konstigt att åka ut i skogen och sätta sig framför en dator, men hajken innehöll så mycket mer och det innebar ju att ta kontakt med scouter över hela världen, och inte att spela datorspel.
Totalt var vi närmare 80 scouter på hajken, barn, ungdomar och vuxna. Via radio och via internet har barnen pratat med scouter från England, Nya Zeeland, Norge, Tjeckien osv. Dessutom har de umgåtts med scouter från en massa andra kårer på plats.
En lättfixad hajk för mig som ledare eftersom det var en annan kår som förberedde allt. Vi behövde bara komma dit med vårt tält och vår personliga utrustning. Väl på plats engagerades vi ledare i olika arbetsuppgifter.
Jag har lagat en massa mat, men det är ju bara roligt när man gör det ihop.  Maten lagades i stora kastruller på galler över eld. Strax bredvid låg sjön där vi kunde diska. Jobb, men det känns inte ansträngande när många hjälps åt och vi har trevligt under tiden.
Något som är roligt med att åka på lite större hajker är att det ofta blir väldigt mysiga lägerbål. I vår kår saknar vi någon som är riktigt bra på att ha lägerbål. Vi har ingen som spelar gitarr och sjunger, och vi saknar en bra lägerbålstradition. Det är mysigt att sitta runt elden och sjunga och känna den speciella gemenskapen som uppstår just där.

Tiden går fort när man har roligt. Vid 12-tiden idag var jag hemma igen. Efter att ha ätit lunch sitter jag nu med en varm kopp te.

tisdag 15 oktober 2013

En vardagskväll

Varför är kvällarna så korta? Jag skulle ju både torka äpplen och pyssla. Nu är det läggdags och jag har inte gjort något av det där. I vanliga fall har vi scouter på tisdagar, men inte idag. Därför blev det liksom en bonuskväll och jag skulle hinna lite bonusgrejer. Trodde jag ja...

Först blev jag kvar lite längre på jobbet. Det gjorde att jag inte hann att laga till kycklingen jag tinat så att Cissi skulle hinna äta det innan hon skulle iväg. Därför fick det bli snabbare mat idag. Så efter maten var jag tvungen att steka den tinade kycklingen. Det innebär i och för sig att maten för i morgon kväll redan är klar, så det är ju bra. Hur som helst försvann det en extra stund där.

Dessutom cyklade Martin och jag en runda och lämnade saker till ett par olika personer. Det var en väldigt trevlig cykeltur. Han pratade och berättade en massa, vilket han inte alltid gör.
När detta var gjort så kom Cissi hem igen och ville ha hjälp med matten. Resten av kvällen försvann i mattedimman. Jättekul att få hjälpa till och kul att kunna hjälpa till. Det är ju inte i alla ämnen jag kan det lika bra på gymnasienivå.

På det hela taget blev det en mycket bra kväll, men den blev inte som jag hade planerat.

måndag 14 oktober 2013

Internet

De senaste dagarna har jag:
- Betalat räkningar...på internet
- Beställt frukt och grönsaker...på internet
- Köpt linser...på internet
- Köpt dammsugare...på internet
- Bestämt träff med kollega...med internet
- Beställt underkläder av en vän...med internet
- Beställt kläder åt scoutkåren...med internet

Hur skulle jag klara mig utan internet? Detta är vad jag faktiskt har beställt. Förutom det så har jag ju sökt en massa information, läst recensioner, läst bloggar, läst och skrivit mail och hållt koll på facebook.  Hur klarade sig mänskligheten före internet?

Jag har faktiskt ett liv IRL också, även om man inte kan tro det när man läser det här!

lördag 12 oktober 2013

Underbar höst

Det är fantastiskt vackert ute nu med alla höstfärger på träden och solen som skiner. När hösten är så här så är den underbar.
Idag tog jag en lång joggingrunda. På väg hem kunde jag inte låta bli längre. Jag drog fram mobilen och sprang tillbaka en liten bit och fotade. Sedan ville jag inte riktigt springa hem för det var så härligt ute. Till slut måste man ju ändå avsluta.

Efter lunch blev det hux flux bestämt att jag skulle hälsa på en kollega i deras torp. Det passade bra för då kunde jag tillbringa eftermiddagen också ute. Vi strosade runt i deras trädgård och höll ett öga på hennes tvillingpojkar. Två mysiga grabbar som nyligen fyllde två år. Det var första gången jag var där så vi tittade runt. Pojkarna tyckte att det var mest spännande att visa dasset. Sedan målade vi med vatten, fiskade upp löv ur en vattentunna, plockade äpplen och sten med fjärilshov och gjorde hattar av rabarberblad. Sådant var det länge sedan jag gjorde med mina barn. Undra om mina tonåringar också skulle uppskatta rabarberbladshattar!

torsdag 10 oktober 2013

Plötsligt händer det...

Martin är negativ till det mesta som jag föreslår. Den enda fasta aktiviteten han har är scouterna och det tycker han fortfarande är roligt. Det är jag glad för så länge det varar.

För ett par veckor sedan läste jag en notis om en workshop eller kurs eller vad det kallas där ungdomar skulle få prova på att göra stop-motion-film med egna lergubbar. Jag hade ingen större förhoppning när jag föreslog det, men Martin nappade direkt. Plötsligt händer det!

Nu är han på första tillfället av tre. Jag hoppas att han har roligt.

Här kommer en stop-motion-film som Cissi och Henrik gjorde för fyra år sedan:

onsdag 9 oktober 2013

Löpning i skönt höstväder

Ibland bara känns det så där himla bra med träningen. Just nu känner jag mig superstark (lite överdrift, men allt är ju relativt). Järntabletterna har inte förbättrat konditionen, men de har förbättrat motivationen. Jag kan springa och ta i lite extra och det känns bra. Förut drog jag mig runt och längtade mest hem till sängen.

Förra löprundan, i lördags, då sprang jag snabbare än jag sprungit på mycket länge. Under 6 min/km med god marginal. Jag hade i och för sig Mannen som draghjälp, men i stället för att släppa honom före på slutet så orkade jag ta i och spurta.

Idag sprang jag längre än jag sprungit på länge, 8,5 km. Ändå orkade jag springa hela vägen och orkade ta i lite extra. Vilken känsla! Det är ju inte alla löprundor som känns så bra så det gäller att njuta när det händer.

Ett knep för att springa bättre är att gå på gympa. Jag går på lunchgympa på måndagar. Det är en superbra ledare och en gympa som passar mig perfekt. Inga krångliga övningar med långa serier. Bara enkla, men tuffa övningar. Hon som håller passet är själv löpare och springer betydligt längre än vad jag gör. Det gör att gympapasset innehåller en massa övningar som stärker löparmusklerna.

Dessutom är det så skönt att springa nu på hösten då luften är hög och sval. Det är fortfarande ljust så länge att jag hinner springa i ljuset efter jobbet. Bäst att passa på att ladda innan höstmörkret kommer.

Nu låter kanske det här som att jag hårdsatsar, men så är det inte alls. Det är bara mycket roligare att träna när man har flow.

tisdag 8 oktober 2013

Ingen läxa, vi har prov

Alla metoder är tillåtna i barnuppfostran....

Igår eftermiddag upptäckte jag att Martin hade geografiprov idag. Som vanligt har han inte fått med sig boken hem. Han förstår inte problemet för han tycker att han har lyssnat och lärt sig på lektionerna (vilket i och för sig är bra). Jag undrar hur han ska kunna göra läxan om han inte har någon bok hemma. Han tittar oförstående och säger allvarligt att "Vi har ingen läxa. Vi har prov." Någonstans där börjar jag gå i taket...

Något irriterad säger jag att "då skriver du alla rätt nu, du som kan det där". "Det måste man inte för att få godkänt", säger ungen då. Det är ok med godkänt, men har man så lätt för sig så tycker jag att man åtminstone ska försöka att få lite mer än godkänt. Inte mer att göra just denna gång. Resultatet i årskurs sex är ju inte så viktigt, men han behöver lära sig någon slags studieteknik och lära sig att skolan är viktig.

Idag vid kvällsmaten när vi pratade skola bad jag Cissi att tala om för sin bror varför man måste göra sina läxor och varför man behöver mer än godkänt i betyg. Cissi, som gillar att argumentera, tänder på alla cylindrar. Hon frågar vad han vill bli och att det då inte räcker med godkänt i alla ämnen. Hon talar om hur stor nytta hon har av sina kunskaper när hon ska göra något nytt. Hon talar om att han måste plugga i sexan för annars blir åttan och nian jättejobbiga, för dom är tillräckligt jobbiga ändå även om man har en massa förkunskaper. Hon ger flera exempel där hon kommit undan lindrigare nu eftersom hon lärt sig bra tidigare.

Martin lyssnar allvarligt och det ser verkligen ut som att han förstår och tar till sig vad hon säger. Mycket effektivare än igår när jag försökte säga ungefär det samma. Jag kryper ihop och iaktar situationen. Till slut är föreläsningen slut och Martin går iväg. "Så mamma, blir det bra", säger Cissi. Tummen upp för det!

måndag 7 oktober 2013

Johan Theorin: Sankta psyko

Jag har läst Johan Theorins tidigare böcker och älskat dom. Mest har jag älskat miljöerna på Öland där böckerna har utspelat sig. Denna boken är lite annorlunda. Den utspelar sig inte på Öland. Denna utspelar sig i stället i en liten ort i västra Sverige.

Sankta psyko handlar om Jan Hauger som kommer som ny till förskolan Gläntan. Gläntan är en förskola för barn till patienter på sjukhuset Sankta Patricia. Sankta Patricia är ett säkerhetsklassat sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas.

Jan dras till Sankta psyko, som sjukhuset kallas, för att han har hört att hans ungdomskärlek Alice Rami vårdas på sjukhuset. Han hoppas att det ska finnas ett sätt att träffa Alice Rami.

Jan har inte heller ett helt fläckfritt förflutet. Han har tidigare fört bort ett förskolebarn för att hålla det inlåst ett par dagar. Kombinationen barn, psykiskt sjuka osv ger ingen bra känsla.

Ett tag i början känns det som att jag vet hur boken kommer att sluta. Så slutade inte boken. Den blev inte jätteotäck, men ändå lite läskig på slutet. Boken var helt ok, men jag uppskattar Johan Theorins tidigare böcker betydligt mer.


söndag 6 oktober 2013

Miljövänliga veckan

Idag avslutas miljövänliga veckan. Det konstiga är att jag inte ens märkt att den pågått. Har jag levt under en sten eller syns miljövänliga veckan för lite?

Idag tycker jag att det är läge att påminna om att det är viktigt att köpa ekologisk mat. Detta är mina skäl att köpa ekologiskt:

- Den maten innehåller mindre gifter. Personer som äter ekologisk mat jar mindre gifter i sin urin. I övrigt finns det inte bevisat att vi tar någon skada av alla bekämpningsmedel som vi äter, men det verkar onödigt att stoppa i sig det ändå.

- Odlarna slipper hantera alla dessa giftiga bekämpningsmedel. Största problemet med besprutade bananer är inte att jag får i mig lite gift, största problemet är att odlarna får skador för livet.

- Djuren får ett värdigare liv. Det är nog inte så roligt ändå att vara mjölkko, men kravkorna har det i alla fall lite bättre.

- Det är inte så mycket dyrare, undantaget köttet om man samtidigt väljer att äta lite mer vegetariskt med billiga rotfrukter, linser och bönor, och lite mindre dyrt kött.

- Det är ett etiskt val. Jag visar min handlare, odlare och producenter att jag bryr mig om hur maten har framställts. Om många gör det så kanske, kanske vi kan vända trenden att enda kravet på maten är att den ska vara billig. Vi måste visa att vi konsumenter bryr oss om vad vi äter och är beredda att betala för bra mat.

Titta på och inspireras av Naturskyddsföreningens kortfilm om poängen med att köpa ekologisk mat.

lördag 5 oktober 2013

Hjorthornsjakten

Idag var det scoutdags igen. Det var scouttävlingen Hjorthornsjakten i Motala. Martin och fem scouter till ville vara med. De tävlade i två olika patruller. Totalt var det 13 patruller som var med.

Vi skjutsade dit barnen och såg till att de kom iväg. Ledare fick ändå inte gå med patrullen och de klarar sig bra själva. Jag och Mannen passade på att logga en del geocacher. Det blev bland annat en promenad runt skogsområdet där jag sprungit, åkt skidor och varit på skogsströvarna många gånger som yngre. Mysigt med lite nostalgi!
Efter några timmar åkte vi för att möta scouterna. De hade just kommit tillbaka och väntade på att alla patruller skulle komma tillbaka så att prisutdelningen kunde börja. Under tiden åt de upp resten av matsäcken och hittade ett riktigt coolt träd. Trädet var ihåligt så att ett par scouter kunde klättra upp och krypa ner i hålet. På bilden är alla sex scouter uppe i trädet. Två av dem står i hålet och de andra har klättrat längre upp.

Barnen kände sig nöjda med sin insats, i alla fall den ena patrullen. Insatserna räckte dock inte till någon pallplats, vilket inte spelar någon roll för de hade haft roligt. Att ha roligt kommer alltid först! Dessutom är de yngst eftersom deltagarna är 12-14 år. Nästa år återkommer de till samma tävling och har större chans.


fredag 4 oktober 2013

Fredag på jobbet

Jag gillar fredagar. Jag gillar att jobba på fredagar. Jag gillar att jobba lite längre på fredagar.
Många vill sluta tidigt och gå hem extra tidigt på fredagar. Jag tycker det är skönt att jobba på fredag eftermiddag. Då är det avslappnad stämning på jobbet. Många har redan gått hem, så jag kan jobba i lugn och ro. Dessutom har jag en känsla av "det är fredag så jag skulle kunna gå hem", vilket gör att det känns bra att jobba lite till.
Allting är ju relativt. Jag sitter inte kvar till 18-19, men jag känner inte heller något behov av att gå hem vid 15. Idag var en sån där fredagseftermiddag när det kändes bra på jobbet. Jag fick mycket gjort och kände mig nöjd när jag åkte på "after work" på ett fik på stan efter jobbet. Dessutom mysigt att sitta och hänga på ett fik. Det måste jag nog se till att göra oftare.

tisdag 1 oktober 2013

Filmtajm

Nu har vi haft filmkväll!
När Cissi gick i fjärde klass så gjorde de en musikal i skolan. Eleverna skrev manus, låtar osv. Nu visade det sig att musikalen finns på youtube. Cissi och jag har nu suttit och tittat på hela föreställningen, nästan 30 minuter lång. Kul att se både Cissi och kompisarna som numera är 17 år.

Kul med de spännande rollerna som finns i alla skolpjäser. En person spelar kaktus, en ansvarar för att hålla i skyltar, fem personer spelar grotta (?!?) och en person är häst. Cissi spelar en av de fina damerna. Det är hon som heter Petronella och har blommig kjol.

Bäst i musikalen var när scheriffen ska väcka bankdirektören som blivit nerslagen. Han hämtar en liten hink vatten och börjar hälla. Det hörs ett skvalande ljud i säkert en minut. Den hinken var betydligt större inuti än utanpå.

måndag 30 september 2013

Helgdag eller vardag

I lördags morse vaknade jag av klockradion, som jag glömt stänga av inför helgen. Jag fick fundera en lång stund på om det var vardag så att jag borde gå upp eller om det var lördag så att jag kunde somna om. Efter mycket funderande insåg jag att det var fredag dagen innan, alltså borde det vara lördag. På något mystiskt sätt lyckades jag somna om efter detta och sov ett par timmar till.

Idag var det måndag och bara att gå upp när klockradion drog igång. Just nu känns det som att vi är mitt i veckan och att jag har varit igång och jobbat i flera dagar. Konstigt det där med tidsuppfattning!

söndag 29 september 2013

Bjänleden

Igår ägnades hela dagen åt att röja, både inne och ute. Ett äppelträd har klippts, äpplen har plockats ner, sybordet och runt det har städats, golvet i klädkammaren har letats fram, två bananlådor böcker har sorterats bort och en hel del annat plock. Just nu ser det delvis stökigare ut än innan. Det är för att det står en massa saker framme som ska iväg till någon loppis eller liknande. Skönt i alla fall att ha fått en del röjt.

Idag stack vi i stället ut och njöt av hösten i skogen. Vi åkte till ett ställe där vi varit många gånger förut och paddlat, plockat svamp, tittat på sommarstuga osv. Det är en liten sjö som heter Bjän. Idag gick vi leden som går runt sjön, Bjänleden. Utmed leden har någon lagt ut geocacher så vi gick leden och loggade samtidigt tio cacher. Dessutom tog vi en liten avstickare till vårt svampställe och fick med oss lite svamp hem. Jag hade kollat upp innan att Bjänleden skulle vara 8 kilometer. Det verkar inte stämma för när vi kom tillbaka till bilen hade vi gått 12 kilometer. Vi hade visserligen gjort två kortare avstickare, men leden är säkert minst 10 kilometer i alla fall. Eftersom man går runt en sjö så är det svårt att snedda.
Mitt på leden stod det plötsligen en brevlåda. I lådan låg en gästbok för leden. Kul idé.

Vädret var fint så det var en skön promenad. Utmed leden står många skyltar som berättar om gamla torp. De flesta av torpen syntes inte alls längre. På något ställe syntes gamla fruktträd, på något ställe en husgrund och på ett ställe en förstutrapp. På den trappen satt vi och fikade. Den var vänd åt rätt håll, det vill säga mot solen.

fredag 27 september 2013

Fredag

Fredagskväll och inget särskilt planerat för helgen.
Mannen vill ut och geocacha. Martin vill sitta framför datorn. Jag vill geocacha, fast inte så mycket, men jag vill också göra något med Martin så att det inte bara blir datortid. Jag vill också röja i källaren, köpa armaturer till köket, slappa i fåtöljen, greja i trädgården och en del annat. Jag är fullt medveten om att inte allt kommer att hinnas med, men det vore skönt att bocka av några av punkterna.

Svårt att få ihop tiden så att alla blir nöjda. Vi får väl se hur det blir. Just nu är det en slapp fredagskväll hemma. Sedan kan jag bocka av slappa i fåtöljen. Ha en skön helg alla läsare!

torsdag 26 september 2013

Utvecklingssamtal

Jag har aldrig gillat utvecklingssamtal. När jag gick i grundskolan tyckte jag att det var jättejobbigt att sitta och lyssna på vad fröken sa, även om det mesta var positiva saker. Med åren så har den biten blivit bättre. Utvecklingssamtal på ett jobb är ju mer ett givande och tagande än vad det var i skolan.

Många av samtalen på mina arbetsplatser tycker jag ändå har blivit lite krystade. Man måste få fram kortsiktiga och långsiktiga mål. Man måste fylla i diverse konstiga samtalsmallar som omöjligt kan passa för alla medarbetare på en arbetsplats. Man ska klämma in sig i en mall för att kunna jämföras med andra. Alla måste ha stora ambitioner.

Idag hade jag samtal med min nuvarande chef. Jag hade förberett, som jag brukar göra, genom att fundera och anteckna en del. Det blev ett jättebra samtal. Vi bollade och fick ihop bra och meningsfulla mål för det närmaste året. Inget krav på att fylla i var enda rad i mallen, för allt passar inte på mig och min yrkesroll.

Jag fick fram vad jag ville ha sagt och vad jag vill jobba med, vilket ibland kan vara lite luddigt. Tillsammans omvandlade vi det till ganska konkreta mål. Nu känner jag att det finns en plan för mig, trots att jag inte har som mål att göra karriär. Så skönt med en chef som förstår att man kan ha ambitioner, bidra och känna sig nöjd utan att klättra på karriärsstegen.

Jag funderade efteråt på varför det gick så bra på just detta samtalet. Är det för att jag hittat rätt chef? Är det för att detta företaget ser annorlunda på utvecklingssamtalen? Eller kan det vara så att jag ha mognat och kommit till en del personliga insikter?
Jag tror på en kombination av det första och tredje, och kombinerat med att detta jobbet i grunden nog passar mig bättre än det förra. Intressant att jag äntligen kan må bra av ett utvecklingssamtal!

tisdag 24 september 2013

Muffins

I vår bil är det så att föraren väljer vad vi ska lyssna på för musik. I söndags var det Cissi som körde, övningskörde. Då var det alltså hon som valde musiken, även om det var jag som rattade eftersom Cissi var fullt koncentrerad på att köra.
Efter ett tag kom Björn Rosenström med låten Muffins. Vilken rolig låt!

När vi kommit fram var vi tvungna att sitta kvar och lyssna på slutet på låten. Missa inte slutet du heller!
Man får lära sig så mycket roligt av sina barn.

måndag 23 september 2013

Livet börjar återvända

När jag gick på hälsokontroll för en månad sedan så kände jag mig frisk och kry. Visst var jag trött ibland, ganska ofta, men det berodde säkert på det ena och det andra. Vid hälsokontrollen konstaterades att jag hade lågt blodvärde (Hb).
Nu har jag blivit utredd för allt möjligt. Fortfarande har ingen förklaring hittats till det låga blodvärdet, men en massa orsaker har i alla fall uteslutits. Idag var jag på återbesök efter att ha ätit järntabletter i nästan två veckor. Mitt Hb har stigit från 97 till 118. Kvinnor bör ha över 120.

De senaste dagarna har jag känt hur orken och lusten börjar komma tillbaka. Då inser jag också att jag mådde nog inte så bra innan. Nu känns det kul att ta tag i saker, inte bara jobbigt. Nu längtar jag inte tillbaka till sängen när jag åker till jobbet på morgonen. Nu går jag och lägger mig på kvällen i stället för att stupa i säng. Nu orkar jag till och med läsa några sidor innan jag somnar. Med en backspegel så kan man tycka att jag borde ha reagerat, men kroppen anpassar sig och man vänjer sig och glömmer vad som är normalt.
Nu ska jag käka järntabletter ett tag till. Jösses vilket energiknippe jag kommer att bli :)

Dags att förbereda morgondagens lönesamtal. Då ska jag tala om för chefen att jag är bäst!!

söndag 22 september 2013

Vad du inte visste om kor

Igår i bilen på väg till Stockholm så lyssnade vi på radion. Eftersom det var jag som körde så fick jag välja kanal. Därför lyssnade vi på P1. Alltid lär man sig någonting!
Igår lärde vi oss något mycket viktigt, som verkligen fastnade i barnens huvud. Forskare har efter år av studier kommit fram till följande slutsats:
Ju längre en ko har legat ner, ju större sannolikhet är det att den reser sig upp!

Wow! Vågen! Helt otrolig upptäckt. Det måste bli ett Nobelpris snart.... Vad de kan de där forskarna!

lördag 21 september 2013

Besök i Stockholm


Idag blev det en tur till huvudstaden för att umgås med bror och svägerska. Som vanligt så fungerade SF-bokhandeln som magnet på de flesta av familjemedlemmarna, dock inte mig men jag följer efter övriga. Vi började alltså med att tillbringa en stund i SF-bokhandeln och möjligen fick vi med en julklapp hem, men det är hemligt.

Sedan mötte vi bror och svägerska för att äta lunch på en italiensk restaurang. God pasta, men inte så god som den kostade. Vi fyllde på med en bit chokladkaka och kaffe. Efter det var vi nöjda och hade energi för ett besök på Nobelmuseet.

Strax efter att vi kom dit så började guidning på svenska. Vi hängde på där. Guiden pratade om museet och om själva nobelpriset. Bra som introduktion. Sedan strosade vi runt en stund och insöp atmosfären bland alla storheter. Det pågick en tillfällig utställning "Making peace" med bilder från stora händelser med en kort text till varje bild. Utställningen väckte många minnen om krigshändelser och fredshändelser som jag faktiskt minns. Börjar jag bli gammal då?

Dagen avslutades i deras nya lägenhet. En mycket fin lägenhet. Jag blir lite sugen ibland på att flytta till en lägenhet, inte i Stockholm förstås men här i trakten. Skulle vara skönt att slippa en del av jobbet med huset och det skulle vara skönt att rensa bland allt vi samlat på oss på 19 år i detta huset. Det hinner bli en hel del kan jag meddela.

Mätta efter en god middag satte vi oss i bilen och körde hem. Det är tur att Mannen kan hålla sig vaken för det klarar inte jag. Jag har däremot inga problem med att köra på morgonen, till skillnad från somliga andra, så i morse körde jag upp.

Skönt att ha huvudstaden på lagom avstånd. Det går smidigt att åka dit men jag slipper trängas med alla människor där till vardags.

onsdag 18 september 2013

Näsor

Härom dagen hade vi en intressant diskussion över lunchen på jobbet. Vi diskuterade näsor; olika former på näsor, hur glasögonen sitter på olika näsor och vilka näsor som är snygga. Intressant att lyssna men jag konstaterade att jag aldrig har funderat över näsors utseende, varken min egen eller andras. Tydligen hade de flesta funderat mycket på just näsan. Spännande!

måndag 16 september 2013

Tre-Ma-Ha

Tre-Ma-Ha 2013 gick av stapeln i helgen. Det är en scouttävling, eller scoutevenemang, för scouter, ledare och andra över 15 år. Man tävlar i lag med tre personer. Tävlingen pågår i ett dygn med paus för nattvila. Deltagarna får bära med sig allt de behöver så som kläder, tält, mat, lite verktyg och en del andra saker som är bra att ha.

Jag tävlade ihop med två andra scoutledare. Starten gick på lördag eftermiddag. För att få gå iväg behövde vi först lösa en startuppgift med chiffer. Därefter fick vi en karta och fick veta var första kontrollen låg. Vi var taggade och satte fart. Första kontrollen var en eldningsstation där det gällde att få eld snabbt. Sedan fortsatte lördagseftermiddagen och kvällen med många fler stationer och några orienteringskontroller där vi bara skulle stämpla. Vid tiotiden, efter drygt en mils vandrande med hela packningen så var vi framme vid nattmålet. Efter att ha satt upp tältet och ätit en portion gulaschsoppa så somnade vi snart.

På morgonen startade man om, olika tider beroende på när man kom till nattmålet kvällen innan. Kvart i åtta stod vi redo med gröt i magen och packningen på ryggen. Även denna dagen var det en massa stationer med uppgifter och en del stämpelkontroller. Roligast var nog kontrollen där vi skulle gå på lina fram och tillbaka, varje person i laget, samtidigt som man skulle sjunga en sång. Växling till nästa person skedde med en kram. Vi sjöng "Här kommer Pippi Långstrump" och fixade uppgiften snabbt.

Timmarna gick fort. Vi vandrade på stigar och rakt genom skogen. Jag hade verkligen nytta av mina orienteringskunskaper och det var kul. Med en lunchpaus på knappt en timme så var vi framme vid målplatsen,ganska trötta, när klockan var tre. Vi hade då en och en halv timme på oss innan vi behövde passera mållinjen. Tävlingen är inte på tid så vi hade gott om tid kvar. När vi startade dagen innan så fick vi uppgiften att konstruera en kulbana på en trekantig playwoodskiva. Banan skulle fungera för tre små plastbollar och vara minst två meter lång. Nu satte vi oss ner och funderade på en lösning. Vi provade olika konstruktioner och fick till slut till en bra kulbana. Då kunde vi passera mållinjen och visa vår konstruktion. Vi fick maxpoäng och beröm på den uppgiften!

Totalresultatet blev halvbra, men vi var inte där för att vinna. Vi var där för att ha roligt och utmana oss själva lite grann. De målsättningarna lyckades vi med. Vi hade trevligt medans vi gick. Det var många kontroller så det hände något hela tiden. Stationerna med uppgifter var omväxlande och roliga. Jättebra ordnat av arrangörerna som var Mjölby scoutkår. Jag hade i alla fall väldigt roligt och går gärna nästa år igen.

Tyvärr blir det inga bilder i detta inlägget. Det skyller jag på att min vanliga dator är trasig och då blir det bökigt att få in bilderna här.

söndag 15 september 2013

Datorstrejk

Det blir inte mycket bloggar när datorn strejkar. Den har varit nära döden många gånger förut, men nu har den förbrukat sina sju liv (eller hur många en dator kan ha). I lördags var jag på stan och köpte en ny. Det dröjer ytterligare ett par dagar innan jag får hem min nya vän. Det blir en mac denna gången. Ska bli spännande och se hur lång tid det tar att vänja sig vid det nya gränssnittet.

måndag 9 september 2013

Klocka eller inte klocka

Strax före sommaren, på en lunch på jobbet pratade vi om klockor. Det konstaterades då att folk inte använder klocka längre, med motiveringen att det finns klocka på mobilen. Strax efteråt tog batteriet slut på min armbandsklocka. Då tänkte jag att jag får väl prova att vara utan klocka. Jag har ju alltid mobilen med mig så det borde fungera.

Nu har det varit gång på gång som det känns besvärligt. Det passar inte alltid att ta upp mobilen ur fickan. Till exempel när jag sitter på kurs och det inte passar sig att använda mobilen. Då känns det dumt att ta upp den för att kolla tiden. Ibland är det opraktiskt att behöva rota i fickan och få fram tiden på mobilen. Min mobil är så seg så det känns som att det tar tid trots att klockan är det första som syns på mobilskärmen.
Nu har jag tröttnat på att vara modern (i den lilla mån jag nu är det). Idag har jag satt i nytt batteri i min kära armbandsklocka och det känns så bra. Nu kan jag lätt, med ett snabbt ögonkast, se vad klockan är.

söndag 8 september 2013

Helg med sommarvärme

En skön helg med lite av varje. Det har ju varit sommarvärme hela helgen. Det var bara att leta fram shortsen igen och njuta av solen.

Idag när vi var hos mina föräldrar så blev det till och med ett dopp i sjön. Det var 17-18 grader i vattnet. Det kändes svalt men eftersom solen värmde så var det ändå skönt.

När vi kom hem så blev det en kortare löprunda. Eftersom klockan hunnit bli ganska mycket så var det svalt och skönt att springa. Mannen höll tempot uppe, men jag hängde med. När vi kom hem fastnade jag på rygg i gräset. Mysigt att ligga där en lång stund och delvis blunda och delvis titta på löven och himlen medan det var svalt, tyst och lugnt.

fredag 6 september 2013

Fredag

Fredag igen! Vart tar veckorna vägen?

I början på den här veckan satt jag på jobbet och kliade mina geniknölar och försökte förstå en uppgift som vårt team skulle lösa. Det kändes som att jag stod och stampade och stampade utan att komma någonstans. Slutligen i onsdags så lossnade den ena pusselbiten efter den andra och jag fick en massa insikter. När jag gick hem i onsdags kändes det plötsligt som att jag hade koll, på just den uppgiften alltså. Nu har jag skrivit ner allt, förhoppningsvis på ett tydligt sätt. Nu är det bara att köra igång att lösa uppgiften. Det känns så bra när man kommer upp över berget och inser hur det hänger ihop.

Idag har jag dessutom avslutat veckan med en bra fredag. Jag var på lunchgympa och det var min favoritledare som höll passet. Hon har egentligen inte fredagens pass så jag blev glad när hon dök upp. Hon har ett tufft pass med mycket magövningar, benövningar och intervaller. Jag orkar inte ta i fullt hela passet, men då finns det ju lite att träna på...

På eftermiddagen hade vi ett möte för att reflektera över de senaste veckornas arbete. Ett bra möte där en kollega dessutom bjöd på smaskig äppelpaj. Bra avslutning på arbetsveckan!

Hemma har det varit en lugn fredagskväll med ytterligare äppelpaj (!) och spel till kvällsfikat.

söndag 1 september 2013

En bubbla full av tankar

Oj, vilken fullspäckad helg jag har haft. Jag har varit på scoutledarutbildning sedan i fredags. Vi har levt i en bubbla på en ö i Stockholms skärgård. Det har varit helt fullspäckat. Inte så att jag jobbat mig svettig fysiskt, men en massa funderande.

Just nu dunkar huvudet av alla intryck, alla nya upptäckter och insikter. Huvudet är också fullt av en del inspiration som ska användas på mina scoutmöten. Dessutom snurrar tankarna kring min egen utveckling och vad jag ska göra av det. Kan man få träningsverk i hjärnan så kommer jag att ha det de närmaste dagarna.

När jag kom hem så hade jag först ingenting att säga om helgen. Jag kände mig helt tom. Efter att ha fyllt på med mat och fått varva ner lite så for allt runt i huvudet. En massa tankar som behövde formuleras för mig själv och en hel del som jag ville dela med någon nära. Min stackars man fick lyssna på mitt prat i en timme... om människor han inte känner, om mina funderingar, om en massa frågor som inte behöver svar men måste få formuleras.

Just nu återstår huvudvärk och trötthet. Jag ska ta kvällste och försöka ta mig ur bubblan och ladda om för en arbetsvecka i verkligheten.

fredag 30 augusti 2013

Dags att reflektera

Nu packar jag för att åka på scoutledarutbildning. Jag räknar med att få en del scouttips och många nya scoutvänner, men framför allt att utvecklas som människa och som ledare. Just nu funderar jag över vad jag har för svagheter som behöver övas upp och var jag står i min ledarroll. Vad behöver jag träna på som ledare?
Det är inte lätta frågor, men spännande att fundera över. Utifrån detta ska jag sedan göra något slags projekt. Just nu känns det väldigt luddigt vad det kommer att bli av det.

Om några timmar kommer jag att träffa alla kursdeltagare och speciellt då de åtta som hör till samma patrull som jag. Hela utbildningen jobbar enligt scoutmetoden som till exempel innehåller patrullsystemet, friluftsliv, lyssnande och lärande ledarskap och "learning by doing". Det är tre helgträffar under ett år plus projektet på minst 40 timmar. Det kommer att bli ett spännande år som jag förhoppningsvis ska ha nytta av både på jobbet, på scouterna och helt privat.

torsdag 29 augusti 2013

Libanesisk restaurang

Idag har vi varit och ätit på en libanesisk restaurang. Vi bjöd ut våra kompisar eftersom hon fyllt 50 år nyligen. Oftast umgås vi hela familjerna, men idag blev det en kväll för bara oss vuxna. Barnen var upptagna med så mycket annat på olika håll.

Vi hade bokat en avsmakningsmeny med 15 olika meze, blandade grillspett och dessert. Vi hade en lugn och trevlig kväll. Maten var mycket god och vi blev ordentligt mätta. Dessutom är det trevligt att sitta och plocka och få smaka på en massa olika saker.

Restaurangen ligger nära centrum, men lite avsides. Det gjorde att det var väldigt lugnt, nästan för tomt. Vi var nästan ensamma på restaurangen, men ändå kändes det helt ok. Kyparen var trevlig och pratade lite extra med oss om Libanon och om maten. Spännande att äta lite annorlunda mat som ändå inte är jättekonstig.