måndag 30 november 2015

Kjol på jobbet

Jag går näst intill alltid klädd i jeans. Snygga jeans, men ändå jeans. Ibland blir jag sugen på att ändra det men det är svårt. Ofta provar jag lite olika men det slutar nästan alltid med att jag sliter av mig det och på med jeansen innan jag kommer iväg.

I slutet på förra vintersäsongen skaffade jag några olika kjolar. Det var mamma som sydde så jag lade inte ner så mycket pengar. Kjolarna hann inte bli använda så många gånger innan säsongen för vinterkjolar var över. Nu är det säsong igen och kjolarna har åkt fram. Jag vill verkligen använda dom men tycker det är svårt att veta vad jag ska ha till, både vilka skor och vilken topp. Det är lätt att klä sig fint i kjol, men svårare att klä sig vardagsklädd. Resultatet blir att jag aldrig har kjol på jobbet.
Idag hade jag ändå bestämt mig! Jag provade i går kväll och hittade en kofta som gjorde att det kändes lagom vardagsfint. Det kändes konstigt när jag gav mig iväg och halvvägs till jobbet hade jag nästan ångrat mig.
När jag klev in till ett möte på förmiddagen så kommenterade kollegan, hon som nästan alltid har kjol och klänning, att jag hade kjol idag. Efter mötet kommenterade hon igen att det var ovant att se mig i kjol.
Framåt eftermiddagen kände jag mig mer bekväm i min "nya" stil. Det är väldigt skönt med kjol så jag ska fortsätta att öva och att hitta kombinationer som funkar på jobbet.

Det är lite svårt att lära gamla hundar sitta, men det går!


söndag 29 november 2015

Första advent

Första advent och julen har börjat ta sig in i vårt hus. Köket har fått julgardiner. Dörren har fått krans. Några fönster har fått elektriska adventsljusstakar. Några kakburkar har fått kakor.

I går styrde jag en hel del med scouternas adventsförsäljning vid entrén till vår ICA-affär. Sedan plockade vi hemma och tog det lugnt resten av dagen. Vi var lite sega efter att ha haft gäster sent på fredagen.

Idag har vi varit på mysigt adventsfika hos mamma och pappa. Så himla bra att kunna cykla dit numera när de flyttat, i stället för att behöva åka bil i 40 minuter. Med 40 minuters bilresa slänger man sig inte lika lätt iväg bara för en fika.

Vi har också börjat planera och beställa julklappar. Underbart att kunna använda nätet för det. En del beställer vi. Annat handlar vi nog på stan, men det är bra att kunna läsa på i förväg så att man vet ungefär vad man ska ha.

Än så länge är det mysigt med julförberedelserna.

torsdag 26 november 2015

Fy sjutton för cancer!

Här kommer ett blogginlägg som är helt taget från ett inlägg i facebook skrivet av min man. Det är alltså svärmor som gjort tomten. 

"Min mamma gör tomtar varje år. I år har jag fått en som jag kommer att lotta ut till förmån för Cancerfonden. 

Varje "lott" kostar 20:- och man får köpa så många man vill fram till och med 2015-12-13. Sedan kommer jag att dra en vinnare och skicka tomten (jag bjuder på portot inom Sverige) så att han förhoppningsvis är framme innan jul. Alla pengar kommer oavkortat att gå till Cancerfonden.

För att köpa lotter skickar man 20:- per lott till mig. Det går bra med Swish (0703-144052), bankkonto (9270-3159781) eller för den delen kontanter om man träffar mig. Skriv en kommentar när du betalar så att jag inte missar någon. 

Just den här tomten har stickad tröja och en rock i kaninskinn, byxor i tyg och stickad mössa, vantar och strumpor."



Var med och stöd cancerfonden! 
Skriv en kommentar till detta inlägget om du skickar pengar så ska jag se till att du kommer med i lottdragningen. 

onsdag 25 november 2015

Pepparkakor

Plötsligt anföll lusten att julbaka. Turligt nog sammanföll det med att barnen började fråga om när vi skulle göra pepparkaksdeg. De menar verkligen deg, för de är inte intresserade av att baka pepparkakorna. Degen är ju det goda.

Efter kvällsmaten idag gjorde Martin och jag pepparkaksdeg. Jag passade också på att göra en sats deg till skurna pepparkakor. Nu ska degarna vila i kylen så imorgon kväll kanske det kan bli lite bak.

Julen närmar sig!

tisdag 24 november 2015

Ola & Ingrid Hoelstad: Påtår på andra sidan

På tal om drömmar så läste jag för ett tag sedan Ola & Ingrid Hoelstads bok Påtår på andra sidan. Familjen Hoelstad deltog i SVTs program Familjer på äventyr. Familjen Hoelstad, två vuxna och två skolbarn, har under flera år tillbringat flera månader per år på Nya Zeeland. I tv-serien säljer de sitt hem i Sverige och ger sig i väg till Nya Zeeland mer permanent.

I boken beskriver de sin resa från den första bröllopsresan till Nya Zeeland, via flera familjeresor och till slut flytten. I tv-serien så verkar flytten väldigt oplanerad och vågad, men när man läser boken så får man en annan bild. Allt är inte planerat i detalj, men de har en massa erfarenhet av att jobba sig fram på Nya Zeeland efter sina tidigare resor. De har också en plan för hur de först ska resa runt och sedan säsongsarbeta och bo på ett ställe.

Jag tyckte det kändes bra att läsa boken där de med egna ord beskriver sin resa som motvikt till en ihopklippt tv-version. Det jag saknar i boken är resonerande kring deras tvivel och svårigheter. Det beskrivs en del motgångar (och en massa framgångar förstås), men alldeles för lite om hur de kände och upplevde allt detta. Det måste ju finnas tvivel på om man gör rätt när man flyttar barnen till andra sidan jorden långt från släkten. Jag säger inte att de gjort fel. Tvärt om så tycker jag att de gör helt rätt som lever sin dröm. Jag är bara nyfiken på hur de resonerar och tacklar alla tvivel.

söndag 22 november 2015

Hur man får sol till helgen

Bästa sättet att få bra väder en helg är att jag bestämmer mig för att städa. Jag har provat det flera helger i rad. Jag bokar in städning. När det blir dags så lyser solen så mycket att jag måste passa på att gå ut. Det blir alltså inte städat. Nytt försök veckan därpå.... och så har det hållit på några veckor.

Idag hade vi bokat in att flytta grus och räfsa löv vid scoutgården på förmiddagen. Naturligtvis har det kommit ett tunt lager snö och minusgrader. Skam den som ger sig. Det var bara översta lagret i grushögen som fryst ihop lite grann. Vi lyckades flytta grushögen, så att den inte ska vara i vägen när snöplogen kommer. Vi räfsade också undan en del löv även om det var jobbigare när de nästan frusit fast.

Efter detta fick det bli mat och sedan städning. Solen sken naturligtvis medan vi lagade mat, men någon gång måste man ju städa.

Nu är det ganska städat och jag tänker inte göra något mer ansträngande än att läsa en bok, väva band eller något annat stillasittande.

lördag 21 november 2015

Nystvinda

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jag nystade garn. Jag hade då satt garnet över två stolsryggar. Detta framgick av fotot. Efter att jag publicerat inlägget så kom ett SMS:
"Läst bloggen. Har du ingen nystvinda? Jag har två..."

Så numera har jag en nystvinda. Idag nystade jag nästa härva. Inte för att jag stickat upp det första nystanet utan mer för att jag ville prova nystvindan.
Det gick lättare med nystvindan än med stolsryggarna. Ändå tog det en god stund att nysta upp detta. Jag hann titta på flera program på SVTplay under tiden.
Nu har jag två fina nystan blått ullgarn att sticka av. Det blir så fina nystan med nystpinnen. Fördelen med dessa nystan är också att man tar garnet inifrån så nystanet ligger stilla medan man stickar.

fredag 20 november 2015

Olika drömmar

Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet uppstod en lagom fredagsflamsig diskussion som ändå innehöll en allvarlig ton i botten. Vi började prata om diverse program där deltagarna får hjälp att reda upp sin situation, tex Lyxfällan. Därifrån hamnade vi på hur olika människor kan få kickar. En del får kickar av att köpa skor, trots att de varken behöver skor eller har råd. Det blir ett beroende på samma sätt som att få en kick av att ta droger. Ytterligare andra får kickar av att köpa billigt eller på andra sätt spara pengar, trots att just de inte alls behöver snåla. Där kan jag känna igen mig.

En kollega satt och drömde om ett liv i lyx med uppassare och så vidare. Han undrade ärligt VARFÖR man ska leva sparsamt. Mitt svar är:
- För att kunna sluta jobba vid 55 år i stället för vid 65 år.
Hans svar:
- Då jobbar jag hellre till 65 år och lever bra under tiden.

Allt beror ju på hur man definierar sparar och hur man definierar ett bra liv. Jag ser det inte som att snåla när jag väljer att ha med matlåda i stället för att gå ut och äta lunch varje dag. Jag ser det inte som att snåla när jag låter bli att renovera och inreda huset för en massa pengar. Jag ser det inte som att snåla när jag cyklar till jobbet i stället för att vi skulle ha dubbla bilar. Det är ungefär som jag har det som jag vill leva mitt liv oavsett om jag har pengar att lägga på mer lyx eller inte.

Som kontrast kommer jag hem och läser om en vän som är ute och tältar i snön på Fulufjället. Han går en friluftsledareutbildning och skickar en massa fantastiska bilder från deras utflykter. Honom kan jag bli avundsjuk på, men inte på livet i lyx. Min dröm är snarare mer tid i naturen än ett mer lyxigt vardagsliv.

Bra att vi är olika så att det blir bra diskussioner och alla kan göra som de vill, men det är spännande hur olika det kan vara.


torsdag 19 november 2015

Spelet Istanbul

I kväll blev det spel med familjen. Vi spelade spelet Istanbul som vi köpt för länge sedan men som det inte blivit av att spela. Över huvud taget har det inte blivit så mycket familjespel spelade på sista tiden. Idag fick vi med både Henrik och Martin.
Spelet verkade först svårt med en massa kort och symboler, men det visade sig att det gick utmärkt att spela även första gången. Nu var det lite fusk för Mannen har provspelat med kompisar en gång tidigare. Spelet går ut på att köpa rubiner genom att vandra runt på ett torg av 16 kort. På varje av de 16 korten kan du på ett eller annat sätt handla med råvaror, pengar och rubiner.
Dessutom vann jag och det är ju alltid roligt.

onsdag 18 november 2015

Rör inte mitt vindskydd eller min eldstad

I vår kommun har kommunen satsat mycket pengar och tid på att rusta upp och göra i ordning nya eldstäder och vindskydd. Det blir fina rastplatser på många ställen runt om i kommunen. Många ligger i närområden så att alla kan promenera dit och utnyttja platserna. Dessutom försöker de tillhandahålla med ved. Hur bra som helst!

Vårt närmsta vindskydd ligger precis vid spåret som jag brukar springa så jag har sprungit förbi där många gånger och tittat hur fint det blivit. Det är ett stort vindskydd och en fin eldstad med bänkar runt. Så sent som i måndags kväll var Mannen där och grillade med en massa andra geocachare.

I morse läste vi i tidningen att vindskyddet hade brunnit ner. Varför kan inte alla se det bra i det som görs? Varför måste det alltid finnas de som ska förstöra? Detta gjorde mig verkligen ledsen.

lördag 14 november 2015

After work och hajk

Ibland blir det lite fel, men ändå väldigt bra till slut. Jag lyckades dubbelboka mig för fredagskvällen. Ja, jag kan ha afterwork på fredag. Ja, jag kan följa med som ledare på hajken.

Plötsligt, en helt annan dag, insåg jag plötsligt att dessa två saker var samma fredag. Typiskt, jag som vill vara med på båda. Det hela löste sig ändå väldigt bra. En annan scoutledare kunde bara vara med på scouthajken under fredagskvällen och behövde åka hem sedan. Det passade ju bra ihop med att jag kom sent och sov över med scouterna.

Igår efter jobbet samlades vi kollegor hemma hos en kollega för att spela spel och äta hämtmat. En enkel men mycket trevlig after work. Lite tråkigt att behöva lämna dom så tidigt, men scouthajken lockade ändå. Jag åkte hem, bytte om och åkte vidare ut i skogen till mina scouter.

Hajken var bara några kilometer hemifrån. Det är inte avståndet som avgör om det blir en bra hajk. Scouterna och ledarna som var där hade satt upp vindskyddet, eldat och lagat mat. Jag fick vara med och myselda en stund innan det blev dags att bädda i vindskyddet och så småningom krypa ner. Redan klockan elva var det tyst.
Under natten var det ganska lugnt. Inte så mycket blåst, bara lite regn och alla sov gott. Det bästa med att sova i vindskydd är de första minutrarna på morgonen när man är mitt i naturen redan från första sekunden.
Att ligga där i lugnet och kika på naturen och sedan slumra några minuter till är fantastiskt. Jag låg och lyssnade på blåsten och på de morgontidiga gässen som flög förbi. Länge var det bara en scout uppe och eldade. Övriga fyra scouter och en ledare till sov gott. I alla fall låg de tysta. Så småningom kvicknar de alla till och börjar småprata.
I detta vindskydd fick vi plats sju personer. Det är bra att ligga tätt för att hålla värmen. Jag hade dubbla sovsäckar så jag frös inte ett dugg.

Härligt med en bra start på helgen med umgänge och en natt i naturen. Sånna här myshajker är uppskattade av scouterna och väldigt lättfixade för oss ledare.
Resten av helgen får bli en helg i lugn och ro.

torsdag 12 november 2015

Klädparty

Klädparty har jag inte varit på sedan barnen var små. Jag har haft svårt att tänka mig det, men plötsligt händer det...

Jag fick inbjudan från en kollega till klädparty med "House of Lola". Namnet fick mig att tänka på rysch och pysch som inte alls är min stil. Jag tittade snabbt på deras hemsida och konstaterade att det inte alls var så. Det var vanliga snygga vardagskläder, lite för barn men också mycket för vuxna.

I går var klädpartyt. Det visade sig vara bara en massa kollegor som kom, så det var ju trevligt att ses utanför jobbet. Dessutom var det väldigt fina kläder. Jag konstaterade härom dagen att jag verkligen behövde lite nya toppar. Efter en del provande så bestämde jag mig för tre plagg. En klänning (nu är julkläderna fixade!), en långärmad topp och en långkofta. Jag tvekade länge på koftan, men den var så himla mysig att det fick bli den också. Just nu känner jag mig väldigt nöjd. Hoppas att jag blir lika nöjd när kläderna kommit.

onsdag 11 november 2015

Kvantitetstid och kvalitetstid

Det skrivs och pratas ofta om kvalitetstid med barnen som om kvalitetstid kan ersätta kvantitetstid. Just när det gäller tid med barnen så tror jag inte ett dugg på att kvalitet på umgänget kan ersätta massor av umgängestid.

Nu när mina barn är stora så har de inte behov av att passas längre. De har alltså inte samma behov av min tid, men ändå måste det finnas en tid för att den där kvalitetstiden ska kunna infinna sig. Det går inte att boka in att klockan 15 på tisdag ska vi prata om viktiga saker. Samtalet kommer när det kommer och då gäller det att fånga det, särskilt med tystlåtna tonårsgrabbar. Jag har ett par exempel från den senaste veckan.

En måltid där det råkade bli bara jag och Henrik. Han är inte den pratiga typen, utan man får dra mycket ur honom för att få veta något. Just denna gång kom han igång och vi satt kvar en extra stund och pratade om skolan, tentorna, planen för nästa termin och en del annat. Ett mycket värdefullt samtal som inte skulle kunnat komma på beställning.

En morgon när jag var påklädd och klar skulle jag bara säga hejdå till Martin, som skulle iväg en liten stund senare. På något sätt började han prata om ett grupparbete de gör i skolan och förklarade utförligt för mig varför man inte ska röka, vad som händer i blodet och lungorna när du röker. "Så du ska inte röka", sa han allvarligt till mig. Jag som aldrig ens provat att röka, men det var snällt med omtanken. Det blev också ett bra samtal på 5-10 minuter som jag levde hela förmiddagen på. Tur att jag inte hastade iväg utan hade möjlighet att lyssna.

Kvalitetstid finns, men kvantitetstid är en förutsättning för att kvalitetstiden ska infinna sig!

måndag 9 november 2015

Helg med halloween, pyssel och fars dag

Nu har det varit helg och fars dag. Helgen började med Halloweenfest i Martins skola. Martin deltog i festen och jag serverade korv med bröd till hungriga ungdomar. Många väldigt bra utklädda och läskigt sminkade i ansiktet. En del hade inte klätt ut sig alls och några var lite mitt emellan som killen med den här t-shirten:
Martin hade inte klätt ut sig men hade förberett läskiga lappar som han delade ut. På lapparna stod det saker som "läskig", "8% batteri kvar", "Inget wifi", "8 missade samtal från mamma". Mycket läskigt om man är tonåring!

På lördagen var jag på en scoutledardag, Gnistan, för alla ledare i vårt distrikt. En dag där vi scoutledare blev ompysslade utan att behöva ta hand om en enda scout. Förmiddagen var det diskussioner i små grupper och under eftermiddagen var det hantverk och pyssel. Nytta, nöje, avkoppling och umgänge!
Jag gjorde en namnskylt i krympplast. Man målar först motivet på ett plastaktigt papper. Sedan stoppar man in det i ugnen. Då krymper det och blir tjockare så att det blir en styv plastbit. Riktigt roligt att titta på när det krympte ihop i ugnen.
Dessutom sydde jag ett bestickfodral i filt. Det matchar min orange storkåsa och kåsa perfekt.
Det var en mycket trevlig dag för både gamla och nya ledare. Tyvärr var vi inte så många på denna premiärdag, men när årets mycket nöjda deltagare åker hem och berättar så kommer det säkert fler deltagare nästa år.

Avslutningsvis firade vi fars dag på söndagen. Inte så mycket firande egentligen, men vi träffade båda far och svärfar. Trevligt att ha dem på nära håll så att det går att åka över en kortis.


torsdag 5 november 2015

Jan-Philipp Sendker: Konsten att höra hjärtslag

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker är en fantastisk kärlekshistoria. Den har en ramhistoria om en far som lämnar sin familj i USA för att återvända till Burma där han är född. Dottern åker till Burma och möts av en historia om den unge Tin Win som övergavs av sin mamma som liten och sedan drabbades av att bli blind.

Historien fortsätter om hur Tin Win får vara på ett buddistkloster och där lär sig att kompensera sin blindhet med hörseln. Tin Win blir allt bättre på att klara sig själv. När han möter Mi Mi blir de bra vänner. Mi Mi har missbildade fötter, vilket Tin Win inte ser från början. Mi Mi är liten och lätt så Tin Win bär henne på sin rygg utan problem. Mi Mi blir Tin Wins ögon och Tin Win blir Mi Mis fötter. De två blir oskiljaktiga och lever ett bra liv där de ses så mycket de bara kan.

En dag får Tin Win en inbjudan från en släkting i huvudstaden Rangoon. Släktingen är mycket rik och har fått veta av ett orakel att hans affärer kommer att gå bättre om han hjälper en släkting. Han kommer då att tänka på den blinda pojken och tänker hjälpa honom att få ett bättre liv. Enligt kulturen i Burma så säger man inte nej till en äldre släkting, alltså kan inte Tin Win göra något annat än att resa till huvudstaden när släktingen kallar.

Detta är en mycket sorglig kärlekshistoria som ändå slutar med att de två ses igen, men inte som de har tänkt sig. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker att det är ett lyckligt slut eller inte. Det är svårt för lyckan i slutet att uppväga allt de har fått offra på vägen. Det är en feelgood bok om lycka och hopp, trots det sorgliga.

måndag 2 november 2015

Alla vägar bär till Rom

Här kommer lite bilder från helgens skogspromenad i skogen runt knuten.
Som bekant bär alla vägar till Rom. Detta gäller även mitt ute i skogen någon kilometer hemifrån mig. Mitt i skogen står vägvisning till Rom.
Det visar sig vara ett gammalt torp som hembygdsföreningen märkt ut. Torpen är bara en grund och några trädgårdsväxter numera så ett par skyltar kan verkligen vara på sin plats om man ska hitta hit.
Höstskogen skiftar i många färger, men denna bit där hela marken är täckt av grön mjuk mossa är också underbar. Sådan här skog älskar jag att springa i. Hit ska jag springa någon dag och köra slalom mellan träden.
Andra ställen är marken helt täckt av löv. Eklöven är inte så vackra då de bara är bruna, men det blir ändå effektfullt.
Blandade löv är vackrare. Dessutom är det mysigt att gå rakt igenom och sparka runt de torra löven. Så mycket man kan uppleva på en timmes promenad om man är vaken.

söndag 1 november 2015

Helg

Nu har det varit halloween insåg jag plötsligt när några skräckvarelser ringde på dörren i fredags. Halloweenfester tycker jag är roliga upptåg, men alla tiggande barn har jag väldigt svårt för. Jag hade inte något godis hemma så de fick en liten peng i stället. När två omgångar barn hade ringt på dörren så släckte jag alla lampor ut mot gatan och satt i inre delen av huset. När det ringde på dörren igen så var jag "inte hemma".  Så elak är jag! Nu räckte det ju inte med det. Det kom ytterligare ett par omgångar barn på lördagskvällen.

Efter att ha gett de tiggande barnen pengar så kunde jag inte låta bli att ge tiggaren vid ICA pengar. Hon är säkert i mycket större behov av pengar. I vanliga fall ger jag inte till alla de tiggare som sitter över allt. Jag ger till olika hjälporganisationer i stället.

Halloween och alla helgons helg, för geocachare innebär det årets största händelse som är ett megaevent med ungefär 700 deltagare. I år kände jag inte för att åka bort hela helgen så jag valde att vara hemma i stället. Det känns fortfarande som rätt val. Mitt mål med helgen har i stället varit att vara ute och att få baka bröd och laga lite mat utan stress. Tänkte också hinna med att läsa och handarbeta en del. Att det dessutom har blivit kvalitetstid i lugn och ro med barnen är en utmärkt bonus.

Hoppas att ni andra har haft en skön helg!