tisdag 28 april 2015

Göran Redin: En skärva hopp

Nu har jag läst ut min julklappsbok. Jag lånade och läste Göran Redins första bok Ett fjärran krig och gillade den så mycket att jag önskade mig del två i julklapp. En skärva hopp kom ut i höstas. Den är en direkt fortsättning på del ett. Här får vi fortsätta följa syskonen från Lövberga gård i trakten av Björsäter i Östergötland. Det är syskonen Karin, Erik och Anders som nu vuxit upp och har sina första "jobb".

Karin åkte redan i förra boken till Finspång för att tjäna som köksa och redovisningshjälp hos herr Koeman som är något slags förman på Finspångs bruk. Nu får vi följa henne hur det går riktigt bra för henne och hon får mer och mer ansvar. Som barn har Karin fått lära sig mycket om läkekonst och det kommer väl till pass när en pojke skadas svårt. Karin vårdar pojken som först klarar sig bra men sedan får blodförgiftning och dör. Detta och en del andra omständigheter gör att Karin anklagas för häxeri.

Erik möter krigets grymhet i Polen och Tyskland. Många av de östgötska soldaterna dör av sjukdomar och köld medan de väntar på att få slåss mot fienden. Ytterligare en hel del blir förstås dödade under ett stort slag. Även för Erik går det bra och han blir befordrad. Han sköter sitt åtagande bra ända tills några svartsjuka soldater får honom åtalad för stöld från en kyrka. Kyrkstöld är riktigt allvarligt och han riskerar att straffas med döden.

Anders är kvar hemma på Lövberga gård. Han gifter sig och är lycklig med sin fru. I stället för att kunna satsa helt på livet på gården så blir Anders tvungen att göra dagsverken vid bygget av Ekenäs slott. Där hände en olycka som syskonens ovänner utnyttjar för att sätta dit Anders.

Ett tag känns det som att det händer syskonen lite för mycket, även om varje enskild händelse känns rimlig. Så småningom visar det sig att det finns ett samband mellan en del av de "olyckor" som drabbar syskonen.

Syskonen och berättelsen är på hittade, men runt de påhittade personerna händer det som hände på 1600-talet. Därför lär man sig en del om livet på 1600-talet, om Finspångs bruk, om häxprocessen, om kriget i Europa, om villkoren för vanliga människor. Det är så här jag hade velat läsa historia i skolan då hade det varit mycket intressantare och mer hade fastnat.

Jag tycker om även denna boken. Det kunde ha ägnats några färre sidor åt att beskriva de krigande soldaterna som Erik red runt med. I övrigt så njöt jag av varje kapitel när jag läste. Nu väntar jag ivrigt på nästa del, men det låter tyvärr som att det kan dröja ett tag till.  För er som inte läst dessa böcker än så kan jag varmt rekommendera dem, särskilt om du bor i Östergötland för det är kul att känna igen sin hemtrakt.

söndag 26 april 2015

Ska man lita på sina tonåringar?

En dag i förra veckan pratade vi barn på lunchen. Jag pratade med en kille som jag inte känner så väl, men av samtalet framkom att han har en två-åring. Jag pratade bland annat om Henrik som skulle låna vår bil för att köra ner i Tyskland. Jag pratade även om något annat som våra barn gjort, minns inte riktigt vad. Då säger killen:
- "Jag förstår inte föräldrar som litar på sina tonåringar. Jag skulle aldrig lite på en tonåring."

Vad är det för sätt att se på sina och andras barn? Även tonåringar är människor och förtjänar respekt. Han kommer att få det väldigt jobbigt om han inte ska lita på sina barn.

Jag utgår i stället från att jag kan lita på barnen, oavsett ålder. Om de skulle visa att det inte är så då omvärderar jag och tar andra beslut, men utgångspunkten är att lita på att de gör det de säger att de gör.

Om man inte ska lita på dom och i stället kontrollera allting, när ska man då släppa greppet? Ska man plötsligt på 18-årsdagen släppa över kontrollen helt. Då har ju barnen inte fått träna i att ta ansvar och att fatta egna beslut.

Jag har i alla fall fått till två mycket kompetenta barn som passerat tonåren. Nu återstår en som är precis i början på tonåren. Jag kör väl på ungefär likadant med honom så får vi se. Samtidigt undrar jag nyfiket vad kollegan själv gjorde i tonåren, som gett honom insikten att man inte ska lita på tonåringar.

lördag 25 april 2015

Mycket resande

Det är mycket resande just nu. Cissi är i Paris med skolan och Henrik är på väg ner i Tyskland med ett gäng kompisar för att hälsa på ytterligare en kompis som bor tillfälligt i södra Tyskland.

Det har varit rätt stökigt och rörigt här hemma ett par dagar när först den ena sprang runt och packade och försökte få till allt praktiskt. Nästa dag var det nästa barns tur att springa runt och packa och fixa allt praktiskt för sin resa. Nu har båda kommit iväg och läget här hemma är lugnt med bara ett barn hemma.

Cissi har ju rest många gånger nu med skolan och i somras på sin praktik i Frankrike så hon börjar få en viss vana och erfarenhet. Vis av erfarenheten av hur dålig frukost det är i Frankrike så packade hon med sig grovt bröd och mjukost. Nyss fick jag SMS från henne där hon konstaterade två saker:
- Det var en mycket bra idé att ta med bröd
- En del av de andra tjejerna reste iväg med fulla väskor. De har nu insett att de inte får plats att ta med sig något extra hem. "Amatörer", enligt Cissi. Själv reser hon förstås iväg med halvtom resväska och kommer hem med full!


Medan barnen åker långt bort så åkte Mannen och jag till grannstaden och hittade (förutom en massa geocacher) ett litet berg som var helt fullt med styvmorsviol. Det var vackert! Sällan men ser så mycket violer på en gång.

söndag 19 april 2015

Dubbla sovsäckar

Under många hajker har jag legat och frusit på natten. Inte mitt i sommaren förstås, men tidig vår och sen höst. Jag har funderat på att köpa ny sovsäck men har inte fått ihop ekvationen att ha en riktigt varm sovsäck, en att använda sommartid och en väldigt lätt som man kan bära med sig i fjällen. Det blir tre önskningar i en och det är inte helt lätt att få ihop. Men...

...nu har jag löst det mest akuta problemet. Jag fryser inte längre på vår- och höst-hajkerna. På en hajk är det oftast mer utrustning än man kan bära långt, i alla fall mer än scouterna orkar bära långt. Det innebär att packningen i princip alltid får åka bil ända fram till lägerplatsen. Då spelar det ingen roll om jag har en eller två sovsäckar med mig. Numera har jag två!

Jag har en stor gammal sovsäck som oftast inte får följa med just för att den är så stor och klumpig, men ändå inte tillräckligt varm. Nu har jag den sovsäcken utanpå min vanliga. Då blir det varmt och gosigt! Helgens hajk var den tredje som jag körde denna kombination av två sovsäckar och jag har varit varm hela nätterna. Jag sover mycket bättre!

lördag 18 april 2015

Cykelhajk

I fredags eftermiddag samlades några scouter och några ledare för att ge sig iväg på cykelhajk.
Det mesta av packningen fick åka bil till lägerplatsen. Jag letade ändå upp våra gamla cykelväskor så slapp Martin och jag att cykla med ryggsäck. Lite extra kläder, vatten och snacks ville vi ha tillgång till under cyklingen. En karta fram på cykeln var också bra även om vi inte skulle ut på så mycket okända vägar.
Vi tog det lugnt och gjorde stopp när vi hittade något intressant eller när någon ville pausa några minuter. Just här hittade vi dessa minihästar. De var väldigt söta och scouterna klappade och tittade länge.
Efter 2,5 mils cykling kom vi fram till lägerplatsen. Då hade ledarna med bil redan kommit dit. De hade redan satt upp tälten och fått igång elden. Vilken service! Strax var tacosen stekt på muurikkan. Det smakade bra med mat. (Bilden togs på morgonen efter, då det var soligare)
Efter maten åkte ledarna med bilarna hem. Ganska snart kröp scouterna in i sitt tält och låg där och pratade. Vi ledare satt kvar runt elden och myseldade och spånade idéer inför scouthösten. Hösten låter ju långt bort, men det går fort så det känns bra att redan nu ha lite idéer på hur vi vill lägga upp det.
Scouterna var inte sugna på efterrätt. Då hade de ju behövt ta sig ut ur tältet! Vi ledare fixade i alla fall var sin banan med choklad i. Efter en stund på glöden så blir den smaskig!
På lördag morgon vaknade vi i strålande solsken. Vi kokade gröt till frukost och åt runt en försiktig brasa. Då kom vi på idén att rosta smörgåsarna och det var en riktig höjdare.
När allt var ihoppackat så laddade scouterna inför cykelturen genom att klättra i träd. Grabbar och pinnar och klätterträd, det är som magneter mellan dom. Vad i grabbars gener styr att de måste vifta med pinnar så fort de får tag i en pinne eller klättra i trädet om det är möjligt?

Även den här dagen fick det mesta av packningen åka bil. Vi packade bara med oss stormkök och mat för lunchen, frukt, vatten och något klädesplagg.
Solen lyste på oss under hela hemvägen. Halva vägen cyklade vi utmed Göta kanal. Vid Bergs slussar lagade vi lunch och sedan cyklade vi den sista milen hem. Att cykla 2,5 mil per dag i två dagar är kanske inte en jätteutmaning, men alldeles lagom för dessa grabbar. Lagom långt för att det blir lite kämpigt, men inte så jobbigt att det skrämmer någon.

Ett mål med hajken var att ha en hajk som barnen inte behövde skjutsas till. Lägerplatsen skulle vara en plats vi kunde ta oss till själva på ett eller annat sätt. Denna gång blev det med cykel. Av praktiska själ fuskade vi lite och transporterade packningen med bil. Det gick ju ändå åt en del nattpackning eftersom det fortfarande är ganska kallt på natten. Hajken blev lyckad och vi är sugna på fler kortutflykter av liknande slag. Vi får väl se vad hösten bjuder på.

fredag 17 april 2015

Blomkålsoppa

I går när jag kom hem från jobbet fanns det, naturligtvis, ingen mat lagad. Det gör inte det hos oss om inte jag har styrt upp, eller möjligen om dottern har fått ett ryck.

Det var bara jag och Henrik hemma. Han röstade för pannkakor. Det är helt ok med pannkakor någon gång, men jag äter gärna lite soppa först. I kylen fanns nästan ett helt blomkålshuvud så jag googlade på blomkålssoppa. Det lät ju inte svårt och inte tog det så lång tid heller.

Jag slängde ihop soppan och den blev jättegod. Jag har bara ätit blomkålsoppa gjord på pulver förut och det är inte samma sak.

Efter en liten stund kom Martin hem. Vad är det för soppa, undrade han. Trots att jag erbjudit annan mat som fanns som rester så tog han en tallrik soppa. Han som knappt äter blomkål! Han åt och började undra vad den innehöll. Jag satt förvånad över att han åt soppan. Efter en liten stund förstod jag att han hade tänkt fel. När jag sa blomkål tänkte han på broccoli. Då förstod jag varför han valt att äta soppan. Å andra sidan hindrade inte det att han tog en portion till!

Så här gjorde jag ungefär:

1/2 gul lök
1 klyfta vitlök
nästan ett helt blomkålshuvud (av ganska stor modell)
1 liter vatten och mjölk (1 liter totalt)
2 buljongtärningar

Den hackade löken fick fräsa lite i grytan. Sedan i med blomkålsbuketter, vätska och buljongtärningar. Koka allt i ca 12 minuter och mixa sedan. Smaka av med lite pressad citron, vitpeppar och salt.

torsdag 16 april 2015

Jan Bylund och Mattias Lundberg: Den lyckliga pessimisten

Denna gången i bokcirkeln valde vi inte en skönlitterär bok. Det blev i stället en av alla självhjälpsböcker, men en som går tvärt emot alla optimistkonsulter och optimistböcker. Den lyckliga pessimisten av Jan Bylund och Mattias Lundberg handlar om varför negativt tänkande är positivt.

Boken beskriver hur det i olika situationer är mindre bra att vara för optimistisk. Det är inte bra att i alla lägen tänka att det ordnar sig, det där fixar jag/vi. Det kan vara bättre att vara pessimistisk och fundera på vad som kan gå fel och vara förberedd på det. Det måste ju inte gå fel, men om det gör det så är det bra att ha tänkt tanken i förväg. 

Grundtanken är väldigt intressant och det finns en del poänger i boken, men det mesta hade kunnat sägas i ett kåseri i en tidning. Boken tar upp många exempel med lite olika vinkling. Exempel är bra för att göra det tydligt, men till slut känns det som att det blir exempel på exempel utan röd tråd. 

Boken var alltså halvbra, men det gav en bra och intressant diskussion. Det är ju också en viktig poäng i en bokcirkel. 

tisdag 14 april 2015

Majblomma

Idag är det säljstart för årets majblomma. Det är ett tydligt vårtecken varje år. Majblommor är ett bra sätt för barn att hjälpa andra barn. Pengarna går till behövande barn i vår egen stad. Det känns bra att kunna hjälpa på nära håll. Jag hoppas att pengarna verkligen hamnar där de behövs.
Vi i vår scoutkår säljer majblommor. De yngsta barnen tycker att det är spännande att få sälja. Dessutom får de 10% av intäkten. Det kan bli mycket pengar för en nioåring.

Scoutkåren får också en del av pengarna och jag ska inte sticka under stol med att det är en bra inkomstkälla för kåren också. På det sättet har vi möjlighet att ordna bra aktiviteter för våra scoutbarn utan en allt för stor medlemsavgift. Win-win på alla sätt så slå till och köp en majblomma i år.

måndag 13 april 2015

Röjhelg

Vid helgens början så kändes det som att jag gick slalom i hallen, använde halva trappan och sedan slalom mellan högarna på ovanvåningen. Det var halvuppackad Krakow-packning, rester från Martins rumsstädning, gamla rester från att Henrik röjde i sitt rum, rena kläder att sortera in och skifte mellan vinter och vårkläder.

Delar av helgen ägnades åt att röja undan en hel del av röran. Nu kan man gå hur man vill i hallen, använda hela trappan och nästan kliva var som helst där uppe. Dessutom anföll jag fönstren med vatten och trasa så nu kan solen få lysa på dom utan att det känns jobbigt.

Städning är ju en never-ending-story, men just fönsterputsning och en del av det röjande vi gjort sista tiden känns mer definitivt. Det behöver i alla fall inte göras om nästa vecka på samma sätt som dammsugning och annan städning.

På söndag förmiddag fick det bli en tur ut också. Vi hängde cyklarna på bilen och åkte ett par mil till Borensberg. Där cyklade vi runt och loggade geocacher. Trevligt sätt att ta sig runt och se sig om. Enda nackdelen denna dag var att det blåste väldigt. På ett par ställen tog det nästan tvärstopp. Mellan hus eller träd spelade det mindre roll. På ett ställe skulle vi genom skogen. Vi hittade en bra stig, men som sedan visade sig bli mindre och blötare. Det var inte rätt ställe att cykla eftersom våra cyklar trots allt inte är mountain bike. Totalt blev det 12 geocacher loggade. Att logga geocacher är också en never-ending-story för det kommer hela tiden nya.

lördag 11 april 2015

Koncentrationslägret Auschwitz

Under vår påskresa till Krakow gjorde vi en utflykt till koncentrationslägret Auschwitz. Det är svårt att kalla det roligt men det var väldigt väldigt intressant. Med några få undantag så måste man ha guide vid besöket och det måste bokas i förväg, vilket vi hade missat. Vi hade tänkt att åka hit själva med hyrbilen. Som tur var så var det inget problem att köpa en bussresa från Krakow i stället. Biljetter såldes i varje gathörn och det var inte dyrt heller. I efterhand blev det en mycket bra lösning.

Guidningen började vid Auschwitz I. Detta är en gammal militäranläggning som tyskarna gjorde om till fängelse. Här fängslade de alla som de inte tyckte om. Det var militärer, poliser, oliktänkande på olika vis, scouter för att de var bra på att organisera och diverse annat folk som de kunde komma på en anledning att fängsla. Här avrättades folk på alla möjliga sätt. En grupp som tidigt dödades var invalida.
Det var en märklig känsla att stå utanför porten och inte veta vad man skulle möta under guidningen på 3,5 timme och inte veta hur man skulle reagera. När jag tog bilden på Cissi under den klassiska skylten "Arbeit macht frei" så undrade hon om hon skulle le eller inte. Det var precis så det kändes. Hur skulle vi bete oss och hur skulle vi känna?

Lägret är omringat av elstängsel med taggtråd. På gruset de närmaste metrarna innanför staketet fick inte fångarna vara för då blev de skjutna. Det hände att vakterna kastade dit någon fånges ägodel och tvingade dem att hämta saken. Om de hämtade saken på det förbjudna området blev de skjutna och om de inte hämtade så blev de bestraffade.

Det var i dessa hus som fångarna bodde. I ett av dessa hus provade man för första gången att gasa ihjäl människor. Det var i liten skala som ett experiment. Det gjordes också många andra experiment i de så kallade sjukhusen. I ett av husen hölls kvinnor fågna på övervåningen. De användes som försöksdjur för att prova olika steriliseringsmetoder. Många experiment gjordes också med dvärgar och tvillingar. Olika förgiftningsmetoder provades.

I Auschwitz mördades 1 100 000 människor från många olika länder. Det fraktades judar hit från hela Europa. Man kan notera på skylten att även 690 norska judar fick sätta livet till. Guiden berättade att det ändå var tre fångar som överlevde hela kriget i lägret. Det är helt otroligt att det var möjligt.

Vi hade en mycket bra och kunnig guide. Han berättade om så många olika människoöden och levnadsvillkor. Han vände och vred på saker för att vi skulle förstå hur det var att leva här. Men vände också på det och menade att det inte finns någon garanti för att detta inte kan hända igen. Det var ju vanliga, högt utbildade människor som styrde detta maskineri.
På bilden berättar guiden om de tre olika områdena. Det var Auschwitz I där det började. Auschwitz II-Birkenau som byggdes mycket större och för att effektivisera dödandet. Och Auschwitz III som byggdes närmre en av fabrikerna som fångarna jobbade i. Det var ju slöseri med tid att fångarna skulle gå flera kilometer fram och tillbaka varje dag.

I ett av husen fanns högar med sorterade saker som nazisterna tog hand om från judarna. Det var en hög med glasögon, barnkläder, resväskor, ett jättelass med köksbyttor och ett berg med hår. Att se håret var nog värst. I det rummet fick man inte fotografera för att försöka bevara håret som långsamt förstörs med åren.
Guiden beskrev dessa högar så bra innan vi gick in i huset. När man ser jättehögen med skor så kan man tänka på att detta bara är en liten bråkdel av alla skor som nazisterna hade kvar...

... eller så kan man tänka att varje par skor har hört till en människa som var barn, förälder eller morförälder och hade släktingar.

Det kan se tomt ut på bilden men det var väldigt många guidegrupper som gick omkring. Det gav en liten, liten känsla av hur det kan ha varit här när det var fullt med fångar. Inne i husen fick man ofta gå på lång rad och mötte andra grupper som gick på lång rad åt andra hållet i de smala korridorerna. Så gick nog fångarna också på rader.

I ett av husen hängde fotografier utmed hela väggen. Guiden pratade ofta om hur nazisterna gjorde allt för att ta ifrån människorna deras värde och ta ifrån dem allt mänskligt. Att raka håret och ge dem ett nummer i stället för namn var sådana saker. På bilderna kan man se att alla ser ungefär lika dana ut i sina randiga kläder och utan hår. Vid varje foto stod även datum de kom till lägret och datum då de dog. Av alla jag läste på så hade ingen levt i lägret mer än ett år och de flesta levde där bara 1-3 månader.

Nazisterna var otroligt påhittiga när det gällde att hitta på olika sätt att straffa och döda människor. Hängning förekom naturligtvis och även förgiftning och svält. Som om inte de "vanliga" fångarna svalt.

Inne på en gård blev fångar skjutna mot den här väggen. De hade preparerat marken på något vis för att kunna hantera allt blod som rann från de dödade.
Hu, det låter ännu mer makabert nu när jag skriver om det än när vi var där. Ibland blev känslan att det blev för mycket med alla historier från guiden. Det gick inte ta in så mycket elände på en gång. Jag har bearbetat detta i huvudet sedan vi var där. Jag tar lite i taget för att så småningom smälta det.

Efter guidningen på Auschwitz I och en kvarts paus där vi hann stoppa i oss var sin smörgås så åkte vi några kilometer till Auschwitz II - Birkenau. Här fortsatte guidningen. Detta ställe var uppbyggt för att effektivisera och för att kunna ta emot många, många fler.

Tågspåren gick in på området för att slippa ha så mycket vakter när de släppte ut judarna från godsvagnarna. Guiden pratade mycket om hur nazisterna spelade teater för att få judarna att tro att de kommit till ett boende där de skulle få det ok. Om folk inte blev skrämda så behövdes inte många vakter för att få dem att göra som nazisterna ville. De skulle bara läkarundersökas och duscha först. Då var det ju helt naturligt att dela på män i en kö och kvinnor och barn i en kö.
Längst fram stod en läkare och sorterade människorna till vänster eller till höger. Alla gamla, orkeslösa, barn och mammor med spädbarn sorterades åt ett håll och de arbetsföra åt ett annat håll. De som inte bedömdes som arbetsföra gasades ihjäl med en gång. De allra flesta som kom till Auschwitz II-Birkenau levde bara ett par timmar efter att de klivit ur godsvagnen. Ändå lyckades nazisterna intala judarna att det var lugnt, så att det inte blev någon tumult på perrongen. Alla gick självmant dit de skulle.

Även här var det förstås staket med taggtråd runt området. Området är stort. Det har varit nästan en kilometer långt och två kilometer brett. En del av barackerna brändes ner i slutet på kriget. Nazisterna började förstöra området och dokumentation för att röja undan spåren av vad som hänt.

Längst in på området finns ett stort monument till minne av vad som hänt. Här firades i januari 2015 att det är 70 år sedan lägret befriades. Då deltog 300 överlevare, så än så länge finns det människor som kan berätta om hur det var. Jag minns när vi i skolan i högstadiet fick besök av en jude som berättade sin historia från kriget och visade det intatuerade numret på hennes arm. Sådana möten är snart inte möjliga längre.

Här fanns flera gaskamrar, men de är revs när kriget tog slut. En del av det som rivits revs av hemvändande bybor som ville återbygga sina hus på den mark där de bodde före kriget. Ganska snart efter kriget beslöt man dock att detta ska finnas kvar.

Slutligen var vi inne i en av barackerna där tusentals judar bodde tätt, tätt ihop. Förhållandena måste varit vidriga med den trängseln, sjukdomar, ingen toalett och knappt några möjligheter att tvätta sig.

3,5 timme efter att vi klev in under "Arbeit macht frei" klev vi nu ut genom grinden på detta området. Just då skämdes jag lite för att första tanken var att "nu är jag hungrig". Jag är mycket tacksam mot den fantastiska guiden som pratade oavbrutet nästan hela tiden. Han var bara tyst i enstaka rum, som där håret låg och i en gaskammare i Auschwitz I. Där behövdes inga ord!
 Det var ett mycket intressant besök och jag hoppas att jag kan sprida det lite till andra genom detta långa blogginlägg.

fredag 10 april 2015

Påsk i Krakow

I år fick jag inte med mig familjen, inte ens delar av den, på någon skidresa. Efter lite bollande fram och tillbaka så blev det i stället en påskresa till Krakow i södra Polen. Eftersom Polen är ett mycket katolskt land så var mycket stängt över påskhelgen. Vi valde då att förlänga helgen med två vardagar.

Krakow har en gammal stadskärna som överlevde andra världskriget utan att bli bombat. Därför finns det många fina gamla bygnader och även en bit av stadsmuren kvar. Gamla stan är förstås mycket upplagt för turister, men det gjorde inte så mycket.

Det var lätt att hitta god mat. Det mesta vi har ätit var internationell mat som inte var specifik för Polen. Det mest polska var nog denna kycklingsnitzel gratinerad med svamp och ost med potatismos och grönsaker till. Även det var gott.

På påskafton har de en tradition att bära sin påskmat i en liten dekorerad korg med en liten spetsduk över. Planen är att gå till kyrkan och få sin påskmat välsignad. Vi såg några korgar i en kyrka, men vi såg inte när de välsignades. Däremot såg vi familjer, äldre par, unga människor gå omkring på stan med de fina korgarna.

På påskdagen var allt stängt. Vi visste om detta i förväg och hade då hyrt en bil för att åka ut på landsbygden i stället. Vi åkte till en närbelägen nationalpark Dolina Pradnika. Jag hittar bara information på polska, men ni kan ju alltid titta på bilderna.

Det fanns många häftiga stenformationer, små grottor och vackra vyer.

Dagen efter var vi i en mycket större grotta, saltgruvan Wieliczka. I gruvan har de brutit salt i många år. Hela berget består av 95% salt. Väggarna smakar salt när man knaprar på dem. Ja, jag provade. Det ingick i biljettpriset enligt guiden.
Det var en lång guidning med paus mitt i. Vi gick nästan tre kilometer under jord med guiden och ändå är det bara 1% av hela gruvan.

På många ställen i gruvan var det uthuggna statyer och andra utsmyckningar. Det fanns flera stora salar där en är en stor katedral. Mycket häftigt och bra guide. Guidningen slutade 134 meter under jorden. Därifrån skulle vi få åka hiss upp och det lät ju bra, men det var den minsta hiss jag åkt. Hissen var i två våningar där några klev in där uppe och några där nere. Åtta personer klev in och där stod vi som packade sillar. Taket var precis ovanför huvudet. Tur att jag inte är två meter lång och tur att jag inte har cellskräck.

På eftermiddagen åkte vi en guidad tur i de judiska kvarteren. Det var en del av Krakow som tidigare varit en egen stad. Här fick vi besöka en fin kyrka och en synagoga. Jag har nog aldrig varit inne i en synagoga förut. Guiden körde runt oss i en liten elbil med plats för fem personer. Precis så många som vi var.
Näst sista dagen var vi i koncentrationslägret Auschwitz. Det gav så starkt intryck att det får bli ett eget blogginlägg en annan dag.
Sista dagen var avsatt för shopping. Vi besökte bland annat en jättestor galleria. Tyvärr var den inte så spännande utan kunde ha legat i precis vilken storstad som helst. Lite småsaker köpte vi i alla fall. Jag köpte ett par vårskor, ett spel och en bok om Auschwitz. Dessutom hittade jag denna fina dörr, men den fick jag inte ta med hem.
På eftermiddagen var vi trötta av allt promenerande så då kändes det bra att ta taxin till flygplatsen och åka hem. Förutom att vädret var väldigt rått och kallt de första dagarna så är vi mycket nöjda med resan.

fredag 3 april 2015

Glad påsk

Igår var jag sur, arg och irriterad. Jag missade lunchträningen, blev utan det planerade lunchsällskapet, småirriterad av ett informationsmöte, fick inte ut det jag ville av ett annat jobbmöte, fick besök av en massa påskkärringar utan att ha godis hemma. Dessutom ska min duktigaste kollega sluta och jag var småstressad av en del andra småsaker. Inget allvarligt eller stort var för sig, men somliga dagar orkar jag inte med alla motgångar. Jag var inte arg eller sur på någon särskild, men jag var inte på bra humör.

Lite konstigt det där att vissa dagar är man jättelycklig utan speciell anledning och andra dagar är man sur och tvär utan anledning. Tur att inte omgivningen märker allt.

Idag vaknade jag skapligt utsövd och solen sken. Jag tog en runda i skogen då jag joggade och gick om vart annat. Solen i ansiktet och blåsipporna lyste upp marken. Nu mår jag mycket bättre!

Ha en bra och glad påsk allihop!