lördag 30 juli 2011

I lurarna på en löpare

När jag började springa för knappt två år sedan (efter många års uppehåll) så ville jag inte ha någon musik i öronen. Jag ville njuta av naturens ljud och jag ville höra vad som hände runt omkring mig.

Under våren när rundorna blev fler och längre så var det skönt med musik ibland som omväxling. Det blev lätt tråkigt annars. Är det tråkigt så springer jag inget bra. Att lyssna på gammal 80-talspop blandat med en del nyare favoriter funkade bra.

På senare tid har det blivit musik nästan varje gång, men nu har jag även provat att springa till sommarpratare. Jag laddar ner dom till mp3-spelaren. Då blir det versionen som är nästan utan musik. Det har visat sig att det går minst lika bra att springa till prat. Tankarna flyger iväg och jag tänker inte på att det är jobbigt att springa, inte lika mycket i alla fall.

En dag sprang jag till Ulf Brunnbergs pratande. Han räckte hela rundan på drygt 9 kilometer. Förra gången sprang jag till Nanne Grönvalls prat. Det var riktigt bra. Dessutom valde hon bra musik med go i. Trots att jag bara fick höra små snuttar av musiken så ökade jag nog tempot varje gång det kom en bra låt. Idag skulle jag springa lite kortare med lite varierande tempo. Då tyckte jag att musik borde passa bättre än prat, men jag saknade pratet.

Det är tur att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig. Från tystnad, till musik ibland, till mer musik och till sommarpratare. Vad kommer sen?

torsdag 28 juli 2011

Hur fungerar vår hjärna egentligen?

Igår när jag gick omkring och letade cachegömmor i Finspång gick jag och funderade på hur konstiga våra hjärnor är. De fungerar ju inte alltid rationellt.

En av gömmorna letade vi efter på en hög bro. Det var en asfalterad bro med rejält järnstaket. Ingen risk att jag skulle ramla av bron på något sätt. Ändå tyckte jag att det var läskigt högt. Benen bara skakade när jag kom nära kanten och såg bäcken rinna långt där nere. Varför tycker hjärnan att detta som är helt ofarligt är läskigt?
Andra gånger har jag klättrat upp på vårt tak. Då finns det ju faktiskt en risk att ramla ner. Det finns inga säkerhetslinor eller staket, men ändå känns det inte otäckt.

En annan sån där grej är när jag är ute och springer så händer det att jag springer utmed eller under en järnväg. Då tycker jag det är läskigt när det kommer tåg. Det känns som att tåget ska köra över mig trots att jag begriper att tåget kommer att hålla sig på spåret.
När jag däremot går utmed en väg där bilarna faktiskt skulle kunna köra på mig så tänker jag inte på det.

Det hjälper inte att jag förnuftsmässigt inser att jag inte borde vara rädd för att gå på bron eller att vara bredvid järnvägen. Min hjärna fattar inte det utan gör så att jag tycker att det är otäckt i alla fall. Märkligt!

onsdag 27 juli 2011

Barnledig

Igår skickade vi iväg två barn till världsscoutlägret i Skåne. Det blev en lång resa för dom eftersom tåget var tre timmar försenat från Linköping och fyra timmar när de var framme. De kom i alla fall fram och får nog 12 roliga dagar.

Samtidigt satte vi Martin på bussen till mormor och morfar. Det var första gången som han åkte buss själv. Vi hjälpte honom på här och mormor och morfar mötte upp när han kom fram så det gick bra.

Just nu är vi alltså barnlediga. Den tiden utnyttjar vi till att jobba några dagar. Det är naturligtvis skönt att vara ledig, men det blir ändå rätt mycket ledig tid på kvällen när vi inte behöver anpassa oss efter barnen. Vi förberedde igår och åkte idag iväg till Finspång direkt efter jobbet. Inget semesterparadis precis, men det var kul att se Finspång för jag har knappt varit där trots att det inte ligger så långt bort. I och omkring Finspång hittade vi 19 geocacher. En ganska bra utdelning för att bara vara en kväll.

Två dagar kvar att jobba innan det är några dagars semester igen.

söndag 24 juli 2011

Kaninvakt

Denna söting bor i vår trädgård just nu. Sedan vi avlivade katten har Martin pratat om diverse olika djur. Mamma, vill du ha en sån? Mamma, vill du ha en sån? Nej, jag vill inte ha något husdjur just nu. För att stilla hans djurbehov sökte jag efter något djur att passa en eller ett par veckor i sommar. Det finns ju alltid djurägare som ska resa bort ett tag och på ett par veckor tror jag djurbehovet är botat.
Så i tisdags flyttade denna söta kaninen in hos oss. Det är en riktigt social och trevlig kanin. Den bor i en stor bur i trädgården. Dessutom står det kompostnät runt buren så att det blir en hage. Där kan han springa omkring och krafsa och äta gräs. Ibland får han gå runt i hela trädgården, men då i sele.
Martin var eld och lågor innan kaninen skulle komma och första dagarna, men redan har djurbehovet gått över. Kaninen är kvar hos oss till slutet på denna veckan. Sedan räknar jag med att slippa tjat om någon kanin i alla fall.

lördag 23 juli 2011

Lussekatter mitt i sommaren

Vilken sommardag det varit idag. Jag har frostat av frysen och bakat lussekatter. Kanske lite fel årstid, men så kan det gå.

Frysen började jag med i morse när jag insåg att det var ovanligt lite i frysen, i den stora frysen alltså. I köket har vi en liten frys under kylskåpet och den är alltid proppfull. Frysen som jag frostade av står i källaren. Det var ett rejält islager längst upp så det tog många timmar innan all is var borta. Maten stod under tiden tätt ihop i matkällaren och höll sig skapligt frusen.

Framåt kvällen kom jag på att det nog var hög tid att baka lussekatterna som Henrik och Cissi ska ha med sig till Scoutlägret på tisdag. De ska på det stora världsscoutlägret i Skåne. En dag på lägret ska de presentera något typiskt svenskt. De ska då ha luciatåg och bjuda på lussekatter. Jag gjorde degen och delade upp den i 80 små bitar. Sedan fick Henrik och Cissi rulla ut lussekatterna. Det tar ju en stund att få till 80 lussekatter.

Efter bakandet fortsatte förberedelserna inför lägret. Dags att sy på märken på de nya skjortorna. Jag skrev ut lappen var märkena skulle sitta och så fick de sätta sig och sy, för hand naturligtvis. Cissi sydde ganska snart dit sina två första märken. Tror att det är fem eller sex olika märken.
Henrik kämpade med sitt första märke. Då började köpslåendet. Hur mycket ville Cissi ha för att sy dit Henriks märken? Hur mycket var Henrik villig att betala? Ju längre stund Henrik kämpat med första märket, ju mer kunde han tänka sig att betala. Nu har syendet avslutats för i kväll. Vi får väl se i morgon vem som syr och vem som betalar.

onsdag 20 juli 2011

Fästingar

Gårdagens skattletande satte sina spår. I går kväll hade jag tio fästingar på benen och i ljumsken. Helt otroligt hur man kan lyckas få så många på en gång. Det händer ju då och då att jag plockar bort en eller två fästingar, men tio på en gång måste vara rekord.
Alla fästingarna var väldigt små, men de flesta gick att ta bort med fästingborttagaren. Den är lättanvänd och fungerar för det allra mesta. Ett par av fästingarna ville dock inte fastna i borttagaren så då fick det bli en vanlig pincett.

Det lustiga är att alla fästingar gillar mig. Varken Mannen eller Martin hade en enda fästing. De var också med och letade geocacher och gick i lika högt gräs, men lyckades inte locka till sig en enda liten fästing. Jag kanske kan anmäla mig som fästingfångare åt någon fästingforskare. Vilken framtid!

tisdag 19 juli 2011

Skattjakt och mera skattjakt

Idag har jag ägnat mig åt skattjakt hela dagen. Vi började med att åka iväg i morse med kompisar för att knäcka två flerstegscacher. De två cacherna bestod av tre ledtrådar var som skulle hittas och sedan de två slutgömmorna. Det blev en del letande, krypande och klättrande innan vi var klara med uppdragen. Det var bra att vara många för att leta. Dessutom hade vi det förstås trevligt under tiden.

Efter detta letande så fick det bli mat. Sedan gav vi oss iväg igen. Vi gick en promenad runt Vallaskogen och hittade ytterligare sex geocacher.

De senaste dagarna har det blivit mycket skattletande. Det är kul och beroendeframkallande. Tävlingsinstinkten tar över och man vill hela tiden hitta fler.

måndag 18 juli 2011

Moreller

En del köksredskap är väldigt bra att ha trots att de bara används en eller två gånger om året. Tänk till exempel på hur det skulle gå att baka pepparkakor utan pepparkaksformar. Hur skulle det gå att göra saft utan en silduk? Hur skulle det gå att servera julskinkan utan mitt handmålade skinkfat? Ok, det skulle kanske gå men fatet hör liksom till.

Och hur skulle det gå att kärna ur körsbär utan en urkärnare?
Idag har vi plockat ner en liten bråkdel av körsbären på vårt stora körsbärsträd. Det är moreller, det vill säga stora svarta körsbär. Supergoda!
På hälften av det vi plockade gjorde jag sylt och en hel del åkte in i frysen för att kunna bli kräm i vinter. En liten del blev kräm till kvällsmaten.

Idag blev det Mannen som skulle koka kräm. Han fick ju ingen vidare hjälp av mig :-)
- Hur mycket vatten tar du?
- En skvätt.
- Hur mycket potatismjöl ska det vara?
- Tills den blir lagom tjock.
- Hur länge ska den koka?
- Tills den är färdig.

Solklara instruktioner!

När jag lagar mat slår jag ofta upp ett recept men sen gör jag lite som det blir i alla fall. När det gäller krämen så slår jag inte ens upp ett recept. Jag gör lite så att det blir lagom. Det där måste vara något släktdrag för häromdagen försökte min mamma påstå att hon följt ett recept. Pappa bara skrattade och sa: "Försök inte med det. Du följer väl aldrig några recept."

lördag 16 juli 2011

Ett par dagar på landet

Just nu tillbringar jag några dagar på landet hos mina föräldrar. Vädret kunde varit bättre men man får utnyttja de stunder då solen lyser.

Än så länge har det blivit en löprunda, en tur med kanoten, blåbärsplockning, ett par dopp i sjön och lite virkande. Jag ska nog springa en gång till innan jag åker hem för det var roligt att springa någon annan stans som omväxling. Dessutom var det kul att pappa och jag sprang lagom fort för att ha sällskap.
Published with Blogger-droid v1.6.7

fredag 15 juli 2011

Chips

Något som är kul med att åka utomlands är att rekognosera i mataffärer. Där kan man hitta mycket spännande. En del begriper man ju inte vad det är, medan annat måste testas.

I en affär i Belgien fastnade vi framför chipshyllan. Chipsen var billiga och vi hittade en massa spännande smaker som inte gick att låta bli att prova. Vi hittade faktiskt några som gick att låta bli att prova också. Vi lät bli ketchupchipsen. Vi lät också bli cheesburgarchipsen.

Vi köpte Wasabichips till en kompis. De blev uppskattade. I köket står ännu en påse Thai sweet chilli. Det låter spännande, men vi har inte kommit dit än.

Härom dagen öppnade vi i stället påsen med Pesto mozzarella. Chipsen smakade precis så som de heter, men ändå inte som jag trodde att de skulle smaka. Det kändes lite ovant när jag åt de första chipsen, men de var goda.

torsdag 14 juli 2011

Smultronstället

Idag har vi gjort vår årliga resa till Söderköping. Trevlig tradition! Vad man gör i Söderköping på sommarhalvåret, det vet alla östgötar. Man äter glass på Smultronstället!

Smultronstället är ett glassfik där man bläddrar i en tjock meny och dreglar över alla deras glasskapelser innan man lyckas välja någon. En stor del av nöjet är naturligtvis att bläddra fram och tillbaka i menyn och konstatera att fingrarna inte räcker till för att markera alla favoriter som jag ska välja mellan. Cissi konstaterade besvärat att de goda hon ville ha var för stora. Resultatet blev att Cissi och jag delade på glassen på fotot och det räckte gott och väl. Ja, det är en hel munk som ligger i mitten. Sånna gillar inte jag, så den tog Cissi hand om.

Mätta och belåtna delade vi upp oss. Några ville titta i smyckesaffären (gissa vem och det var inte jag), några ville spela minigolf. Jag och svärfar tog en promenad upp för trapporna till utsiktsberget. Syftet var naturligtvis att ta en geocache där uppe, men utsikten är inte fel den heller.

onsdag 13 juli 2011

Sommar

Sommar är att gå en runda barfota i trädgården före frukost. Känna daggvått gräs mot fötterna. Plocka ett smultron. Titta till potatisarna. Smaka en morell. Se hur vinbären mår idag.

Sommar är att äta frukost på altanen. Nykokt gröt med äppelmos och mjölk. Lugnt sitta kvar och läsa tidningen.

Sommar är att ligga i gräset och läsa en bok. Gräset kittlar mellan tårna En fluga går utmed benet. Solen värmer.

Sommar är att gräva upp de smutsiga potatisarna. Sedan sitta i solen på altankanten och borsta de runda knölarna. Sommar är att kunna hälla ut slaskvattnet i rabatten.

Sommar är att äta mat i skuggan under äppelträdet. Placera bordet i gräset där det är bäst skugga just nu. Äta och sedan titta på småkrypen i trädgården.

Sommar är att sitta i den sista kvällssolen på altanen. Läsa en bok och dricka ett milt grönt te. Lyssna på tystnaden eller på dämpade ljud från grannarna. Känna att det är svalt och skönt.

Alla dagar blir inte så här, om någon, men alla dagar kan innehålla några sommarbitar.

måndag 11 juli 2011

Sylta, safta och motionera

Det är skönt med semester. Man kan göra precis vad man vill. Problemet är att det finns så mycket att göra. Vissa dagar blir jag bara stressad över alla möjligheter. Då gäller det att sansa sig och inse att det går inte att gör allt.

Hur som helst så är det kul att hinna göra en del av det där som lätt blir bortprioriterat i vardagen.
Idag har jag plockat vinbär och kokat sylt. Länge kokade jag sylt efter en bok ärvd av farmor som har bra sylt- och saftrecept. Numera kokar jag bara sylt med syltsocker. Det är superlätt och går fort och än så länge har jag aldrig misslyckats Vinbärssylten ska jag ha på frukostgröten. Ibland har jag vinbärssylt och ibland har jag äppelmos på gröten.
Dessutom gjorde jag citrondricka enligt det här receptet. Citrondrickan är en riktig favorit som också är superlätt att göra.

När jag ändå var i köket så blev det visst en hallonkaka också med hallon från trädgården. Smaskigt till fikat!

Jag har också hunnit med att springa en runda och promenera en runda. På promenaden tog jag ett antal geocacher. Promenaden känns ännu mer motiverad när det finns ett mål (eller flera mål då). Dessutom blir det av att gå på ställen som jag annars inte skulle välja.

Tänk så mycket man kan hinna på en dag utan att stressa. Det är ganska många timmar som går åt till att vara på jobbet i vanliga fall.

söndag 10 juli 2011

Inlines

Små skrubbsår, revor och myggbett hör ju sommaren till, speciellt på barn. I år verkar allt sånt drabba mig i stället för barnen.

Det började för ett par veckor sedan på semestern när vi klev ut genom en dörr. Plötsligt var det ett betongblock som hoppade på mig. Det måste varit så för jag ser mig ju alltid för... Jag fick ett ordentligt skrubbsår på varje smalben. Dumma betongkloss! Och vem kom på att placera sånna precis utanför en stor entré?

Nu har de sista skorporna trillat av skrubbsåren och bara ärren är kvar. Då ställer jag till det igen.

Jag har länge funderat på om inlines kunde vara kul som omväxling till springandet. Jag råkade nämna det för en granne som raskt pep ner i källaren och plockade fram ett par i precis rätt storlek. Jag lånade hem dom.

I går eftermiddag skulle jag testa. Martin (som har ett par sen tidigare) och jag började med ett stapplande varv runt kvarteret. Tyvärr avslutas den rundan med en nerförsbacke. Det började gå fort och jag vill bromsa, men hur sjutton då? Till slut fick jag ta till nödbromsen, dvs ändan. Aj! Resultatet blev ett fint blålila blåmärke på låret, ett skrubbsår på armbågen och ett ont knä.

Skam den som ger sig! Efter den vurpan insåg jag att om jag åker runt kvarteret åt andra hållet så blir inte backen lika brant. Jag fortsatte alltså att åka flera varv runt kvarteret. Sen utökade jag rundan lite grann åt olika håll, hela tiden nogrann med att inte få in fler nerförsbackar. Det var nog många grannar som log när jag passerade 4:e och 5:e gången och kanske ännu fler gånger på vissa ställen.

Det var jättekul att åka så länge jag hade kontroll. Den första vurpan skrämde mig en del så jag blev väldigt feg i nerförsbackarna. Jag vill ju kunna stanna om det kommer en bil eller något annat oförutsett. Men det vore väl sjutton om det inte skulle gå att lära sig. Jag har kvar inlinesen ett par dagar till och ska göra några fler försök innan jag bestämmer mig för att köpa egna eller lägga ner projektet.

lördag 9 juli 2011

Resan genom Europa till Frankrike

Jag har inga planer på att skriva en komplett reseberättelse från vår europaturné, men här kommer några nedtramp lite varstans ifrån.
Basel var en mysig stad. Vi tittade på fina hus, på floden som flöt genom stan och en del annat. Visst har de vackra tak i Basel? Taken såg ut som om dom var gjorda av nonstop.

Kände man sig lite ledsen så kunde man alltid köpa sig en glad gubbe. Härligt skyltfönster!

Ett av de första stoppen i Frankrike var vid en gammal romersk akvedukt, Pont du Gard. Ett mastigt byggnadsverk. Under den rann en flod som man kunde bada i om man hade tagit med badkläderna från bilen. Vi visste inte det innan och orkade inte gå tillbaka för att hämta. Man kunde också paddla kajak under akvedukten utmed floden. Det var många som gjorde. Jag antar att man klev i uppströms och blev upplockad en bit längre ner för alla paddlade medströms.


På kvällen blev det bad i hotellets pool. Detta var ett märkligt hotell som verkade ligga i ett industriområde, men inne på hotellområdet var det mysigt och grönt. Vårt rum låg en trappa upp med terass. Cissi tyckte att det såg ut precis som i Mamma Mia. Den vänliga damen som drev hotellet kunde inte många ord engelska, men det gick bra ändå. Vi förstod varann till slut.

Vad är det för konstiga turister som stannar utmed vägen för att fota ett fält med solrosor? Jo, det var jag det! Jag blev så glad av att se dessa stora fält med solrosor. Det var mäktigt!

I byn Cap d'Agde där vi bodde i några dagar fanns det fina badstränder. Där fanns också spår efter vulkanutbrott. Titta på dessa märkliga klippor som ser ut att ha hamnat på sned.


Frukosten köpte vi i matbutiken och bageriet bredvid hotellet. Färska baguetter varje morgon. Titta på dessa frukostflingor som vi åt. När vi öppnade paketet såg det ut så här. Massor med härliga torkade hallon, jordgubbar och blåbär. Vi köpte med oss ett paket hem också.

Den gamla befästa staden Caracasonne var väl värt ett besök. Mäktiga ringmurar och torn. Enmysig stad att gå runt i. Man kunde naturligtvis köpa spelet Caracasonne i staden Caracasonne. Det fanns dessutom massor med butiker som sålde riddarvapen i mer eller mindre barnvänligt utförande. Martin var helt tagen av allt han skulle vilja ha!

Undra hur många sådana här bilder det finns i semesteralbum världen över. Alla tog liknande bilder utanför Louren. Det såg fånigt ut på håll, men blev ganska kul bilder. Denna roliga fontän hittade vi i Paris. Man blev riktigt glad av alla färger och alla fantasifulla figurer. Alla figurer rörde på sig och sprutade vatten. På bilden syns bara några av alla figurer.


Hotellrummen är inte riktigt byggda för dagens alla elektriska apparater. Vi insåg snart att vi behövde köpa ett grenuttag för att kunna ladda alla mobiler, datorer och inte minst för att kunna koka tevatten.


Allting har flutit på över förväntan trots att vi var nybörjare på att semestra på detta sättet i Europa. Vi har hittat hela tiden (utan GPS) och klarat oss undan krångel med bilen eller något annat. Enda lilla stoppet blev 1-2 timmars väntan på autobahn utanför Hamburg.

måndag 4 juli 2011

Att resa med tonåringar

Att resa med barnen är roligt. Med små barn får man anpassa resandet en hel del, men med stora barn får man ett helt annat utbyte. De tillför en massa även om man också möter en del svårigheter. Vi bilade med barnen som är 17, 15 och 9 år.

Att resa med tre barn innebär att det kan vara svårt (=dyrt) att boka hotellrum. Trots det tycker jag att det gått över förväntan. Ibland har vi fått ett rum och ibland två rum utan att det blivit allt för dyrt. Ibland kan det vara svårt att boka via hotellens hemsidor, men om man ringer eller kliver in och frågar så löser de flesta hotell det på ett smidigt sätt. Några nätter där vi ville stanna länge bokade vi hemifrån innan vi åkte. Resten av nätterna har vi ibland bokat kvällen innan med hjälp av hotellets wifi (som många hotell har numera). Sidan booking.com är mycket användbar. Några nätter har vi löst genom att helt enkelt stanna när vi ser något hotell och gå in och fråga.

En annan utmaning när man reser med barn och speciellt när man är fem personer är att hitta mat som alla blir nöjda med. Ibland har vi köpt varma baguetter till lunch. Det har gått hem hos alla. Ibland har vi hittat lämpliga resturanger. Ibland har vi köpt mat i vanliga mataffärer till en lättare lunch. Några gånger har vi lagat vår egen mat. En minnesvärd lunch var den jag lagade på stormkök i otrolig värme på en rastplats i de schweiziska alperna. Vattnet kokade fort och aldrig har väl pulvermos och köttbullar med brunsås smakat så bra.

Själva bilresandet har gått superbra. Det blir väldigt många timmar i bil när man ska åka från Sverige till medelhavet. Då är det skönt att inte ha för små barn. Vi har kunnat köra i många timmar i sträck utan att någon klagat. De har läst böcker, letat bilar från olika länder, spelat något kortspel, löst sudoku och andra spel på mobilerna och lyssnat på musik.

Det roliga med lite större barn är också att man kan planera resan mer tillsammans. Visst har vi vuxna planerat mycket, men barnen har fått vara med i många beslut. Speciellt på hemvägen då vi inte hade planerat alls i förväg. Henrik ville till Bryssel och Luxemburg, men efter en titt på kartan insåg han också att det fick bli det ena om vi inte skulle köra för mycket zick-zack upp genom Europa. Vi valde Luxemburg för att få ytterligare ett land.

Det är roligt att barnen fortfarande hänger med när vi reser. Jag hoppas att de kommer att göra det i några år till. Samtidigt inser jag att vi inte har många år på oss att göra allt det där vi vill göra med barnen. Det kan kännas lite stressande. Nu har vi i alla fall bilat genom Europa och det blev bra.

Höga berg och en del fåglar

Olika turister ser olika saker på sin väg. En del gillar gamla byggnader och historiska saker. Sånt kan vara intressant i lagom dos. Det jag gillar mest är naturen. Att åka vägarna genom södra Tyskland, Schweiz och delar av Frankrike var verkligen häftigt. Det ena berget häftigare än det andra. Det var djupa dalar, branta bergssidor och mjuka höjder. Vägarna gick genom tunnlar, över höga broar eller slingrade sig längs bergssidan. Jag kan inte se mig mätt på sånt. Någon gång ska jag titta närmare på alperna. Jag vill åka dit och vandra, men det får nog bli i mitt nästa liv då vi semestrar utan barnen.

Kolla in denna bro som vi tittade på i Millau:
Det är Europas högsta bro och världens högsta vägbro. Vi åkte på en väg under bron och stannade på rastplatsen som syns mitt på bilden, under bron. Det var hissnande att titta upp på bron underifrån. Jag är nästan glad att vi inte behövde åka över.


Under denna resan har vi också tittat på fåglar, stora fåglar. Vi har sett massor av rovfåglar segla på termikerna bland bergen, troligen vråkar, glador och gamar. Dessutom var vi i ett fågelområde som heter Camargue. Där tittade vi på flamingos, många flamingos. Det är häftiga fåglar. I samma område fanns det också ibis med sin långa näbb och en massa hägrar. Många av hägrarna var sorter som vi inte har hemma i Sverige.

söndag 3 juli 2011

Sola inte på blåsig strand

De dagarna vi tillbringade i orten Cap d'Agde vid medelhavet så blåste det en del. Det blåste så att sanden ibland yrde på stranden.
På en strand med lite grövre sand gjorde det ont att vara när vindbyarna kom. Det var som att bli blästrad på huden. Inte skönt!

På stranden med fin sand var det skönare att vara. Där fläktade det lagom så att det var skönt att ligga i solen. Utan vinden hade jag inte stått ut så många minuter. Nackdelen upptäckte man efteråt. Det var sand överallt, i näsan, i öronen, i handduken, i hårbotten.

Den mesta av sanden kunde jag bli av med genom att bada i poolen och duscha. Problemet var sanden i hårbotten. Vet du hur svårt det är att bli av med sand ur hårbotten? Jag duschade lääänge och försökte verkligen, men det hjälpte inte. Jag hade fortfarande sand bakom öronen. Varje gång jag kliade mig i hårbotten fick jag fullt med sand under naglarna. Nu efter ytterligare en omgång i duschen så har jag blivit av med den mesta sanden. Jag antar att det finns en del kvar nu också, men inte så mycket i alla fall.

Lärdomen är alltså att inte sola i sandstorm. Borde jag inte insett det utan att behöva prova? Nåja, det var skönt där och då.

lördag 2 juli 2011

Frankrike

Som ni märkt blir det inte många inlägg just nu. Det beror på att jag är på resande fot. Jag har tillgång till nät till och från, men tiden vid nätet räcker lagom för att läsa mail och kolla upp resmål och boka hotell.

Vi är ute på europaturné hela familjen. Vi har kört ner till franska kusten. De senaste dagarna har vi bott nära medelhavet. Tyvärr var vattnet i medelhavet onödigt kallt. Det gick att bada i, men man låg inte i och njöt. Som tur var så fanns det en pool på hotellet. Jag har alltid undrat varför folk åker till medelhavet och sen badar i en pool, men nu förstår jag att det kan vara bra det också.

Nu är vi på väg norr ut igen. Idag har vi besökt Roqueford-grottorna. Vi gick en guidad tur. Den var väldigt bra gjord, men tyvärr på franska. Vi fick var sitt häfte med engelsk text. Turen var mycket sevärd ändå med filmsnutt, ljud- och ljusanimering och intressant tur i grottan med ostar och slutligen provsmakning.

Henrik och Cissi läser franska i skolan så de kan översätta en del enstaka ord. Jag begriper max tio ord på franska. Ett tag på guidningen hade jag Cissi bredvid mig som tolk. Tolkningen lät ungefär så här: ..... dom stänger något .... ost ....... vit ....... korv ...... ost ...... Roqueford ...... Det var inte helt lätt att få ett sammanhang av den översättningen!

I morgon och övermorgon ska vi turista i Paris. Mer om resan och lite bilder kommer om några dagar när jag är hemma igen.