Det är inte lätt att vara förälder (om någon trodde det). Med små barn är det påfrestande för att att de kräver passning och uppmärksamhet hela tiden. Med stora barn är det påfrestande för att de ger sig ut på egna äventyr.
Henrik som är äldst (och kille, vilket säkert spelar in också) är inte så äventyrlig av sig. Honom får man sparka på ibland så att han kommer iväg på någonting.
Cissi däremot hittar på en massa saker. Så länge hon fixar det och sköter sig så är det mest roligt, men det blir också en del oro. Förra sommaren var det läskigaste att skicka henne, utan kompis, på språkresa till Frankrike. Det gick bra och hon kom hem mognare, med en massa minnen och med ännu mer motivation att träna franska.
Denna sommarens stora utmaning för mammahjärtat var helgens festival i Bråvalla. Även denna gång kom hon hem välbehållen och glad och berättar om en massa trevligheter. Vi har skickat en del SMS under helgen så jag har stämt av då och då att allt varit bra. Hur klarade sig föräldrar innan mobiltelefonen fanns?
Sista dagen körde det ihop sig för då hade hon ingen mobilladdning kvar. Det blev en del oro innan jag först fick kontakt med en kompis som bekräftade att Cissis mobil var död och att Cissi var ok, åtminstone några timmar tidigare. Sedan var det bara att fortsätta vänta innan det kom ett kort SMS om att hon var på väg hem, men hade dåligt med batteri. När hon ytterligare ett par timmar senare klev in genom dörren kunde jag pusta ut ordentligt.
Problemet med att släppa iväg barnen är inte att jag inte litar på mina barn. De sköter sig jättebra, peppar, peppar...men jag vet ju inte vilka idioter de stöter på.
Det är väl bara att inse att det är så här att vara förälder. Jag lär oroa mig fler gånger, hur vuxna de än blir.
söndag 30 juni 2013
lördag 29 juni 2013
Träning och mat
Tränar du för att äta eller äter du för att träna?
Vi hamnade i den diskussionen på jobbet en dag. För mig är det absolut så att jag tränar för att äta, men killen jag pratade med var helt säker på att han åt för att orka träna. Så olika det kan vara och inget är ju rätt eller fel.
Jag tränar ju också för att må bra och orka mer i vardagen, men största anledningen är nog ändå att det är så gott med mat. Det där med maten är också så olika. Någon annan vid samma diskussion önskade sig ett piller så att hon skulle slippa besväret med att laga mat och äta. Jag tycker att det skulle förstöra en stor del av livet som jag njuter av. Jag gillar att laga mat och framför allt att äta den, eller maten någon annan lagat. Jag lagar och äter gärna nyttig mat, men det slinker också med en del pajer och kakor.
Vi hamnade i den diskussionen på jobbet en dag. För mig är det absolut så att jag tränar för att äta, men killen jag pratade med var helt säker på att han åt för att orka träna. Så olika det kan vara och inget är ju rätt eller fel.
Jag tränar ju också för att må bra och orka mer i vardagen, men största anledningen är nog ändå att det är så gott med mat. Det där med maten är också så olika. Någon annan vid samma diskussion önskade sig ett piller så att hon skulle slippa besväret med att laga mat och äta. Jag tycker att det skulle förstöra en stor del av livet som jag njuter av. Jag gillar att laga mat och framför allt att äta den, eller maten någon annan lagat. Jag lagar och äter gärna nyttig mat, men det slinker också med en del pajer och kakor.
onsdag 26 juni 2013
Första sommarprataren
På midsommardagen började årets sommarpratare. Jag har längtat efter att det ska komma igång igen. Först ut var Jonas Gardell. Som vanligt lyckas jag inte lyssna på det när det sänds. I stället laddade jag min MP3-spelare med Jonas sommarprat häromdagen. Sedan dess har jag längtat efter att ge mig ut och springa för att kunna lyssna på Jonas. Jag skulle naturligtvis kunnat lyssna hemma men jag ville spara det till en joggingtur och verkligen längta efter den joggingturen.
Idag skulle det äntligen bli av. På grund av en massa andra omständigheter så fick det bli en lite kortare löprunda än jag planerat så Jonas hann inte riktigt prata färdigt, men då har jag ju lite kvar till en annan dag.
Jag blev så glad när Jonas Gardell spelade en visa från skivan Den olydiga ballongen. Jag älskar de barnsångerna. För ett tag sedan hade jag en period där jag lyssnade på skivan (i någon slags elektronisk form förstås) flera gånger. Nu blev jag tvungen att leta upp den på youtube igen.
Någon mer som har fina minnen av Den olydiga ballongen som vill flyga bort och som inte vill ta i hand och som inte vill äta upp maten?
Idag skulle det äntligen bli av. På grund av en massa andra omständigheter så fick det bli en lite kortare löprunda än jag planerat så Jonas hann inte riktigt prata färdigt, men då har jag ju lite kvar till en annan dag.
Jag blev så glad när Jonas Gardell spelade en visa från skivan Den olydiga ballongen. Jag älskar de barnsångerna. För ett tag sedan hade jag en period där jag lyssnade på skivan (i någon slags elektronisk form förstås) flera gånger. Nu blev jag tvungen att leta upp den på youtube igen.
Någon mer som har fina minnen av Den olydiga ballongen som vill flyga bort och som inte vill ta i hand och som inte vill äta upp maten?
söndag 23 juni 2013
Byxorn vajar på halv stång
Det är inte klokt vad Martin växer. Han är lång och smal som en pinne just nu. Alla byxor vajar på halv stång. Idag tog jag tag i det och tittade igenom hans garderob. Det finns inte många byxor kvar där som räcker hela vägen ner. Dessutom vill han inte använda shorts. Han har flera snygga shorts, men han tycker att långbyxor funkar lika bra. Det får nog bli ett varv till en klädaffär snart för att fylla på med några fler jeans.
lördag 22 juni 2013
Utflykt till Ågelsjön
Midsommarhelg betyder en extra dag ledigt och skön försommar. Då passar det utmärkt att åka iväg på en utflykt några mil bort. Vi packade bilen full med familj, friluftsprylar och mat och åkte 5 mil till friluftsområdet vid Ågelsjön.
Ågelsjön är ett populärt område för klättrare så det fanns gott om höga klippor. En bit av Östgötaleden går här också så det är fint att gå runt och titta. Vi började gå utmed sjön men gick sedan uppåt för att hamna på en berghäll med fantastisk utsikt över sjön. Vi loggade geocachen som låg där och passade på att dricka vatten och vila några minuter.
Sedan fortsatte vi uppåt. En bit var det lite brant och smalt så då fanns ett snöre uppsatt som man kunde hålla i. Denna dagen var det torrt och fint på marken så vi hade klarat oss bra utan snöret, men dagar då det är blött och halt kan nog snöret vara bra att ha.
Vi stannade på ett ställe i skogen där vi var högt upp över sjön. En bit ner utför en klippa fanns en geocache till. Dit behövde man fira sig med klätterutrustning. Mannen har gått kurs och skaffat en del utrustning, men inte hunnit öva så mycket. Därför satte han upp repet på en liten klippvägg. Där kunde vi öva på att fira oss ner.
Alla provade på och alla kom ner välbehållna. Klippan var inte så hög men ändå pirrade det lite i magen när man skulle ut över kanten. Det kändes bra att prova på. Efter att ha fyllt magarna med smörgåsar gick vi och tittade utför stora klippväggen igen. Det såg väldigt högt ut. Till slut beslutade vi att återkomma dit efter lite mer träning, eller med sällskap av någon med mer erfarenhet av klättring.
Senare på eftermiddagen anslöt mina föräldrar. Vi badade och tittade lite mer på de fina omgivningarna. När vi blev hungriga fixade vi till maten. Det blev nypotatis, sill, grillad kyckling och västerbottenpaj. Mat smakar ju alltid bra utomhus så det gjorde det denna gången också. Efter en kvällspromenad avslutade vi md rabarberpaj och vaniljsås innan det var dags att sätta upp tälten och somna sött.
Idag åkte de två stora barnen med mina föräldrar hem till oss. Vi andra tre tänkte köra via Finspång hem för att logga några speciella geocacher och eventuellt hitta något mer att titta på. Lagom när vi kommit fram till Finspång så ringer Cissi. De har ingen nyckel och kommer alltså inte in hemma. Vädret är ju bra och det går ingen nöd på dom än, men vi gör bara ett försök på en geocache och åker sedan raka vägen hem. Det räckte ju att de ändå fick vara utelåsta i drygt en timme.
Dagen idag blev alltså inte riktigt som vi tänkt oss, men det gör ingenting för det blev bra ändå. Vi bar in alla prylar hemma och åt lunch. Efter lunch tog Mannen och jag kajakerna och paddlade några kilometer i Stångån i Linköping, till en geocache på en ö förstås.
Det bästa med att göra en två-dagars utflykt en långhelg är att det finns en ledig dag kvar efteråt. Det ska vi njuta av i morgon!
Ågelsjön är ett populärt område för klättrare så det fanns gott om höga klippor. En bit av Östgötaleden går här också så det är fint att gå runt och titta. Vi började gå utmed sjön men gick sedan uppåt för att hamna på en berghäll med fantastisk utsikt över sjön. Vi loggade geocachen som låg där och passade på att dricka vatten och vila några minuter.
Sedan fortsatte vi uppåt. En bit var det lite brant och smalt så då fanns ett snöre uppsatt som man kunde hålla i. Denna dagen var det torrt och fint på marken så vi hade klarat oss bra utan snöret, men dagar då det är blött och halt kan nog snöret vara bra att ha.
Vi stannade på ett ställe i skogen där vi var högt upp över sjön. En bit ner utför en klippa fanns en geocache till. Dit behövde man fira sig med klätterutrustning. Mannen har gått kurs och skaffat en del utrustning, men inte hunnit öva så mycket. Därför satte han upp repet på en liten klippvägg. Där kunde vi öva på att fira oss ner.
Alla provade på och alla kom ner välbehållna. Klippan var inte så hög men ändå pirrade det lite i magen när man skulle ut över kanten. Det kändes bra att prova på. Efter att ha fyllt magarna med smörgåsar gick vi och tittade utför stora klippväggen igen. Det såg väldigt högt ut. Till slut beslutade vi att återkomma dit efter lite mer träning, eller med sällskap av någon med mer erfarenhet av klättring.
Senare på eftermiddagen anslöt mina föräldrar. Vi badade och tittade lite mer på de fina omgivningarna. När vi blev hungriga fixade vi till maten. Det blev nypotatis, sill, grillad kyckling och västerbottenpaj. Mat smakar ju alltid bra utomhus så det gjorde det denna gången också. Efter en kvällspromenad avslutade vi md rabarberpaj och vaniljsås innan det var dags att sätta upp tälten och somna sött.
Idag åkte de två stora barnen med mina föräldrar hem till oss. Vi andra tre tänkte köra via Finspång hem för att logga några speciella geocacher och eventuellt hitta något mer att titta på. Lagom när vi kommit fram till Finspång så ringer Cissi. De har ingen nyckel och kommer alltså inte in hemma. Vädret är ju bra och det går ingen nöd på dom än, men vi gör bara ett försök på en geocache och åker sedan raka vägen hem. Det räckte ju att de ändå fick vara utelåsta i drygt en timme.
Dagen idag blev alltså inte riktigt som vi tänkt oss, men det gör ingenting för det blev bra ändå. Vi bar in alla prylar hemma och åt lunch. Efter lunch tog Mannen och jag kajakerna och paddlade några kilometer i Stångån i Linköping, till en geocache på en ö förstås.
Det bästa med att göra en två-dagars utflykt en långhelg är att det finns en ledig dag kvar efteråt. Det ska vi njuta av i morgon!
torsdag 20 juni 2013
Packar för midsommar
Mina planer på att lägga mig tidigt gick i lås hur bra som helst igår. Före tio sov jag som en gris.
Värre är det idag när jag fortfarande sitter här och knappar på datorn fast jag borde packa färdigt för morgondagens utflykt. Trots att det inte är färdigpackat är hallen full med tält, liggunderlag, sovsäckar, vattendunk, badkläder, klätterutrustning och en del annat. Jag gissar att det kommer mer om det äventyret när vi kommit hem.
Ha en skön midsommar alla vänner.
Värre är det idag när jag fortfarande sitter här och knappar på datorn fast jag borde packa färdigt för morgondagens utflykt. Trots att det inte är färdigpackat är hallen full med tält, liggunderlag, sovsäckar, vattendunk, badkläder, klätterutrustning och en del annat. Jag gissar att det kommer mer om det äventyret när vi kommit hem.
Ha en skön midsommar alla vänner.
onsdag 19 juni 2013
Försommar
Den här tiden på året är underbar, stressande och underbar.
Underbar för att vädret är så skönt. Stressande för att det är så mycket som ska göras och ännu mer som jag skulle vilja hinna göra och snart har halva sommaren gått.Och så är det underbart för att semestern närmar sig.
Kvällarna nu är jättesköna. Jag har varit ute till halv tio både i måndags och i tisdags. Först var det bokcirkelträff som denna gång hölls i vår trädgård. Trevligt, trevligt! Sedan var det sommarfest med jobbet på en bygdegård ute på landet. Det var kubb, grill och jordgubbar. Trevligt, trevligt!
I kväll ska jag försöka komma i säng lite tidigare för i kväll utlovas det sämre väder. Det kan vara skönt det också!
Underbar för att vädret är så skönt. Stressande för att det är så mycket som ska göras och ännu mer som jag skulle vilja hinna göra och snart har halva sommaren gått.Och så är det underbart för att semestern närmar sig.
Kvällarna nu är jättesköna. Jag har varit ute till halv tio både i måndags och i tisdags. Först var det bokcirkelträff som denna gång hölls i vår trädgård. Trevligt, trevligt! Sedan var det sommarfest med jobbet på en bygdegård ute på landet. Det var kubb, grill och jordgubbar. Trevligt, trevligt!
I kväll ska jag försöka komma i säng lite tidigare för i kväll utlovas det sämre väder. Det kan vara skönt det också!
torsdag 13 juni 2013
Grattis Henrik!
För 25 år sedan tog jag studenten. Idag var det Henriks tur!
Många undrar hur det känns att ha så stora barn. Det känns kanonkul! Just nu skulle jag vilja sakta in tiden så att jag hinner med att njuta ordentligt innan de flyttar hemifrån. Grattis Henrik! Nu blir det sommarjobb några veckor, sommarlov några veckor och sedan fortsatta studier till hösten. Du har flera roliga (och jobbiga) studieår framför dig.
onsdag 12 juni 2013
Hur skaffar man större släkt?
Handlar mat, bakar paj, slår in presenter, lägger på duk, marinerar kött, fixar skylt...
Här förbereder vi oss för studentfirande i morgon. Jag har tagit ledigt och ska ha roligt hela dagen!
Vid sådana här tillfällen märks det så tydligt att vår närmaste släkt är så liten. Vi blir så få! Jag önskar mig en stor, stor släkt. Jag vill ha massor med fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, syskon och kusiner. Finns det någon loppis där man kan köpa några stycken bättre begagnade? Det låter så mysigt med de som har stor släkt som träffas allihopa i en enda salig röra.
Här förbereder vi oss för studentfirande i morgon. Jag har tagit ledigt och ska ha roligt hela dagen!
Vid sådana här tillfällen märks det så tydligt att vår närmaste släkt är så liten. Vi blir så få! Jag önskar mig en stor, stor släkt. Jag vill ha massor med fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, syskon och kusiner. Finns det någon loppis där man kan köpa några stycken bättre begagnade? Det låter så mysigt med de som har stor släkt som träffas allihopa i en enda salig röra.
söndag 9 juni 2013
Shopping i Stockholm
Härligt med en 4-dagars helg så att man hinner med lite allt möjligt. Bland annat har vi varit i storstaden och shoppat. Vi ville köpa friluftsgrejer och träningsskor som vi inte hittade här i stan. Vi bestämde oss då för att ta en shopping- och geocachingdag i Stockholm.
På ett sätt hade vi planerat dagen bra, men samtidigt blev det så fel. Vi visste vilka olika affärer vi skulle till och vi visste en del lite speciella geocacher som vi ville ta. Samtidigt skulle det pareras ihop så att Cissi och Martin kunde gå några timmar själva utmed Drottninggatan.
Vi började med att parkera bilen vid Norr Mälarstrand, dvs utanför city åt ena hållet. Vi gick sedan, via ett par utvalda butiker, till Addnature som har sin butik i helt andra änden av city. Där handlade vi en massa prylar så att det blev både stort och lite tungt att bära. Vid lunchdags var vi klara med det. Resten av dagen promenerade vi runt på stan, bärandes på de tunga kassarna, ända till klockan var över sju på kvällen. Det blev många kilometer. Inte helt smart upplagt!
Vi hade i alla fall en bra dag och fick tag i det vi ville och hittade cacherna vi ville. Vi återkommer en annan dag för att hälsa på er som bor i Stockholm. Denna dag var vikt åt shopping i city.
På ett sätt hade vi planerat dagen bra, men samtidigt blev det så fel. Vi visste vilka olika affärer vi skulle till och vi visste en del lite speciella geocacher som vi ville ta. Samtidigt skulle det pareras ihop så att Cissi och Martin kunde gå några timmar själva utmed Drottninggatan.
Vi började med att parkera bilen vid Norr Mälarstrand, dvs utanför city åt ena hållet. Vi gick sedan, via ett par utvalda butiker, till Addnature som har sin butik i helt andra änden av city. Där handlade vi en massa prylar så att det blev både stort och lite tungt att bära. Vid lunchdags var vi klara med det. Resten av dagen promenerade vi runt på stan, bärandes på de tunga kassarna, ända till klockan var över sju på kvällen. Det blev många kilometer. Inte helt smart upplagt!
Vi hade i alla fall en bra dag och fick tag i det vi ville och hittade cacherna vi ville. Vi återkommer en annan dag för att hälsa på er som bor i Stockholm. Denna dag var vikt åt shopping i city.
torsdag 6 juni 2013
Cachetur till Rimforsa
Kalasväder och lediga! Något skulle vi hitta på, men det tog ett tag att bestämma oss för vad vi skulle göra och vilka som skulle följa med. Till slut övertalade (läs tvingade) jag grabbarna att följa med ut på en cachetur. Då menar jag barnen, Mannen är det inga problem att få ut i skogen.
Vi tog bilen ett par mil söderut, till Rimforsa. Där parkerade vi och gick en runda på småvägar i skogen.
Utmed vägarna låg ett antal cacher med lockande namn som jättens sten, stenfällan (den på bilden), stenaltaret och vildsvinshuvudet. Flera spännande platser att besöka. Vid sista cachen som hette utsikten satte vi oss ner och fikade. När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått 6 kilometer. Det var mycket lättgånget, men kuperat.
På hemvägen stannade vi vid en cache som heter "Grytet vid Eggebogrottan". Den låg några hundra meter från vägen. Det var som en smal grotta mellan några klippblock. I ena kanten var det ett ganska stort hål att gå in genom och i andra kanten fick man krypa ut. Kul att hitta sådana här ställen.
Vi tog bilen ett par mil söderut, till Rimforsa. Där parkerade vi och gick en runda på småvägar i skogen.
Utmed vägarna låg ett antal cacher med lockande namn som jättens sten, stenfällan (den på bilden), stenaltaret och vildsvinshuvudet. Flera spännande platser att besöka. Vid sista cachen som hette utsikten satte vi oss ner och fikade. När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått 6 kilometer. Det var mycket lättgånget, men kuperat.
onsdag 5 juni 2013
Trångt i spåret
Idag var det trångt i löparspåret. Det var jag och en björktrastunge (gissar att det var en björktrast)!
Fågelungen var knappt flygfärdig. Den stod på stigen när jag kom och flaxade fram någon meter i taget för att komma undan mig. Eftersom den hela tiden flaxade sig framåt så kom jag inte ifatt och om den. När vi hållit på så en bra bit så lyckades jag till slut komma ifatt och kunde springa förbi den stressade stackaren bredvid stigen.
Det var det roliga på dagens löparrunda. För övrigt går det bara långsammare och långsammare. Jag var snabbare och bättre tränad i mars än nu. Jag gissar att det dels beror på att jag haft så himla mycket annat ett tag nu och kroppen orkar inte med allt. Dessutom beror det på att jag bara tränat löpning och inte har varierat träningen med gympa, styrketräning och skidåkning. Just skidåkning är lite svårt så här års men lite mer gympa ska jag försöka klämma in.
Fågelungen var knappt flygfärdig. Den stod på stigen när jag kom och flaxade fram någon meter i taget för att komma undan mig. Eftersom den hela tiden flaxade sig framåt så kom jag inte ifatt och om den. När vi hållit på så en bra bit så lyckades jag till slut komma ifatt och kunde springa förbi den stressade stackaren bredvid stigen.
Det var det roliga på dagens löparrunda. För övrigt går det bara långsammare och långsammare. Jag var snabbare och bättre tränad i mars än nu. Jag gissar att det dels beror på att jag haft så himla mycket annat ett tag nu och kroppen orkar inte med allt. Dessutom beror det på att jag bara tränat löpning och inte har varierat träningen med gympa, styrketräning och skidåkning. Just skidåkning är lite svårt så här års men lite mer gympa ska jag försöka klämma in.
måndag 3 juni 2013
Strul och mera strul
Ibland går ALLT fel!
För sådär tre veckor sedan påbörjade jag en felsökning på jobbet. Jag skulle spela in datatrafiken när ett visst fel uppstod. Med rätt hjälp och rätt utrustning så borde det ta max en timme att fixa. Jag tog reda på en del information jag behövde, skaffade ett USB-minne och bokade tid med en hjälpande hand och simulatorn.
Det var inga problem att återskapa felet och jag spelade in datatrafiken. Lite efterarbete och mickel så skickades filerna till en kille som skulle analysera felet. Dagen efter hör han av sig och säger att han inte kan läsa filerna för att de har fel format. Ingen av mina kollegor visste att man kunde få olika filformat på inspelningen, så det är ju inte lätt att veta att jag ska fråga om det.
Efter ytterligare testande och letande hittar jag rätt utrustning och rätt version av inspelningsprogrammet för att kunna få till rätt typ av filer. Allt känns bra och ny tid bokas med den hjälpande handen och simulatorn. Det är trångt om tider i simulatorn så vi blir bortprioriterade!
Nästa försök så fungerar inte ett verktyg som behövs för att få fram felet. Gången efter är det annat strul som gör att vi inte kan se felet. Ytterligare någon ändring i bokningschemat och säkert något mer strul som jag förträngt vid det här laget. En massa olyckliga omständigheter staplade på varandra. Jag vet inte hur många gånger vi försökt nu.
Idag var det dags igen. Då har en hårdvara (typ dator) gått sönder, så det går inte att köra alls. Det går inte att skylla på någon utan allt ska bara krångla så mycket som möjligt. Så småningom kunde den trasiga hårdvaran ersättas och vi kunde komma igång med det vi skulle göra. Vips, mindre än en timme senare var vi klara! Så lätt skulle det ju gått för flera veckor sedan.
Jag pustar ut och känner mig jättenöjd! Jag tar mitt USB-minne och går till den speciella datorn för att skicka filerna till killen som ska analysera felet. Då sitter det en lapp på burken att den är ur funktion! Jag var påväg att lägga mig på golvet och skrika, ungefär som en treåring i affären. Måste verkligen ALLT gå fel?
Efter lite funderande och rådfrågning med kollegor så hittar jag en annan dator som kan göra det jag vill och jag lyckas slutligen få iväg filerna. Nu håller jag tummarna hårt för att mitt slit ska ge resultat så att vi slutligen kan komma till rätta med felet.
Tur att det inte alltid är lika struligt på jobbet.
För sådär tre veckor sedan påbörjade jag en felsökning på jobbet. Jag skulle spela in datatrafiken när ett visst fel uppstod. Med rätt hjälp och rätt utrustning så borde det ta max en timme att fixa. Jag tog reda på en del information jag behövde, skaffade ett USB-minne och bokade tid med en hjälpande hand och simulatorn.
Det var inga problem att återskapa felet och jag spelade in datatrafiken. Lite efterarbete och mickel så skickades filerna till en kille som skulle analysera felet. Dagen efter hör han av sig och säger att han inte kan läsa filerna för att de har fel format. Ingen av mina kollegor visste att man kunde få olika filformat på inspelningen, så det är ju inte lätt att veta att jag ska fråga om det.
Efter ytterligare testande och letande hittar jag rätt utrustning och rätt version av inspelningsprogrammet för att kunna få till rätt typ av filer. Allt känns bra och ny tid bokas med den hjälpande handen och simulatorn. Det är trångt om tider i simulatorn så vi blir bortprioriterade!
Nästa försök så fungerar inte ett verktyg som behövs för att få fram felet. Gången efter är det annat strul som gör att vi inte kan se felet. Ytterligare någon ändring i bokningschemat och säkert något mer strul som jag förträngt vid det här laget. En massa olyckliga omständigheter staplade på varandra. Jag vet inte hur många gånger vi försökt nu.
Idag var det dags igen. Då har en hårdvara (typ dator) gått sönder, så det går inte att köra alls. Det går inte att skylla på någon utan allt ska bara krångla så mycket som möjligt. Så småningom kunde den trasiga hårdvaran ersättas och vi kunde komma igång med det vi skulle göra. Vips, mindre än en timme senare var vi klara! Så lätt skulle det ju gått för flera veckor sedan.
Jag pustar ut och känner mig jättenöjd! Jag tar mitt USB-minne och går till den speciella datorn för att skicka filerna till killen som ska analysera felet. Då sitter det en lapp på burken att den är ur funktion! Jag var påväg att lägga mig på golvet och skrika, ungefär som en treåring i affären. Måste verkligen ALLT gå fel?
Efter lite funderande och rådfrågning med kollegor så hittar jag en annan dator som kan göra det jag vill och jag lyckas slutligen få iväg filerna. Nu håller jag tummarna hårt för att mitt slit ska ge resultat så att vi slutligen kan komma till rätta med felet.
Tur att det inte alltid är lika struligt på jobbet.
Reflektioner efter helgens scoutläger
Jag måste få skriva ner några reflektioner efter helgens scoutläger. När vi drar ihop och fixar sånna här stora scoutläger med 100-120 personer inblandade så blir jag varje gång så förundrad över hur bra allt fungerar. Vi är många ledare som lägger ner stort jobb på planering, förberedelser, genomförande och efterarbete. Alla bidrar med sin del och så blir helheten så bra.
Det är suveränt när det finns så många olika människor som kan bidra med olika delar. Någon är elektriker, några har kontakter så att vi får låna grejer, någon känner någon som kan bidra på något vis, någon har bra idéer på aktiviteter, någon bidrar med ved, någon strukturerar upp gruppuppdelningar och schemat, någon planerar maten (oj, det var visst jag) och någon jobbar på ICA så att vi får bra pris och service där. Alla bidrar på sitt vis och alla behövs lika mycket för att helheten ska bli bra.
Jag imponeras också av de yngsta ledarna som är i övre tonåren. De fixar och hjälper till samtidigt som de har mysigt ihop. Ibland drar de sig undan och myser för sig själva men oftast umgås de med oss vuxna (gamla tanter och gubbar...) och är hur trevliga som helst. Vi jobbar ju för samma sak, för att få allt att fungera, för att få mat på bordet, för att få elden att brinna osv. Det är så bra för de små scouterna att dessa större scouterna finns som förebilder och att vi umgås allihopa på samma villkor.
Min huvuduppgift denna gången var att planera maten och det är inte helt lätt till 120 personer där någon är vegetarian och någon laktosintolerant. Dessutom ska maten kunna lagas i ett gammalt vedeldat militärkök och förvaras utan frys. Det blev lite snålt med mat vid någon måltid och fiskgrytan var inte omtyckt av alla barn, men annars blev det inte så illa.
Det är suveränt när det finns så många olika människor som kan bidra med olika delar. Någon är elektriker, några har kontakter så att vi får låna grejer, någon känner någon som kan bidra på något vis, någon har bra idéer på aktiviteter, någon bidrar med ved, någon strukturerar upp gruppuppdelningar och schemat, någon planerar maten (oj, det var visst jag) och någon jobbar på ICA så att vi får bra pris och service där. Alla bidrar på sitt vis och alla behövs lika mycket för att helheten ska bli bra.
Jag imponeras också av de yngsta ledarna som är i övre tonåren. De fixar och hjälper till samtidigt som de har mysigt ihop. Ibland drar de sig undan och myser för sig själva men oftast umgås de med oss vuxna (gamla tanter och gubbar...) och är hur trevliga som helst. Vi jobbar ju för samma sak, för att få allt att fungera, för att få mat på bordet, för att få elden att brinna osv. Det är så bra för de små scouterna att dessa större scouterna finns som förebilder och att vi umgås allihopa på samma villkor.
Min huvuduppgift denna gången var att planera maten och det är inte helt lätt till 120 personer där någon är vegetarian och någon laktosintolerant. Dessutom ska maten kunna lagas i ett gammalt vedeldat militärkök och förvaras utan frys. Det blev lite snålt med mat vid någon måltid och fiskgrytan var inte omtyckt av alla barn, men annars blev det inte så illa.
söndag 2 juni 2013
Ökenläger och klassutflykt
Vilken fantastisk helg jag har haft! Hur intensiv som helst, men jätterolig, trevlig och underbar.
Hela helgen har vår scoutkår tillsammans med ytterligare en scoutkår haft Ökenläger. Vi har alltså haft scoutläger i ett sandtag, med temat öken. Vi har haft det en gång förut för en massa år sedan och även då blev det ett väldigt populärt och minnesvärt läger.
Under fredagen hämtade jag en släpkärra med mat till alla scouter för hela helgen. Det blir en del mat. Framåt kvällen körde vi till sandtaget några mil hemifrån. Det samlades ungefär femtio personer som reste tält och lagade tacos. Det var en superskön försommarkväll så barnen passade på att bada. Det var ljust och varmt så ingen märkte att klockan närmade sig 23. Då åkte jag och Martin hem och övriga började förbereda sig för att sova.
På lördagen var det utflykt med Martins klass. Vi hade en skön dag vid Vårdnäs stiftsgård. Först paddlade barnen kanot i en timme. Då var de nöjda med paddlandet och övergick till att bada. Efter att ha grillat och fikat delade vi in alla barn i fem grupper och gick runt på ett antal olika stationer där olika samarbetsuppgifter skulle lösas. Slutligen avslutade vi med att alla barn fick glass. Det blev en trevlig klassutflykt som barnen verkade väldigt nöjda med. Lagom när vi gick till bilarna så kom det regn, men det gjorde ju ingenting.
Martin och jag var bara hemma och vände innan vi packade om, tog med oss Cissi och gav oss iväg till scoutlägret igen. Då hade lägret vuxit till 120 personer eftersom de lite yngre scouterna och deras ledare anslöt på lördagsmorgonen. Det hade varit full aktivitet under dagen med att tillverka huvudbonader, flyga matta, skjuta kameler, göra timglas, göra sandtavlor och att elda. Vi kom lagom till kvällsmaten och lägerbålet.
Det var det bästa lägerbål jag varit på. Några duktiga tonårsgrabbar höll i det, med inhopp av andra som sjöng och spexade. Mest fantastiskt var A som jonglerade och verkligen gjorde en show av sitt jonglerande. Han berättade om hur han börjat öva med tre bollar och sedan tröttnat och därför tagit fyra och sedan fem. Därefter upptäckte han att man även kan jonglera med käglor. Just nu övade han på att bli säker med fyra käglor för att så småningom kunna med fem. Slutligen jonglerande han med eldsfacklor. Lägerbålet avslutades med att alla gav varandra en godnattkram. Det blev 120 godnattkramar det!
Idag söndag så revs tälten och därefter var det dags att skapa i sanden. Grupperna fick i uppgift att skapa en stad som vi skulle kunna bygga upp där i öknen. Kreativiteten flödade och de skapade jättefina miljöer med hus, skolor, kyrkor, åkrar, gruvor, affärer och scoutgård förstås. Förutom landskapen så blev resultatet sandiga och smutsiga scouter.
När vi avslutat hela lägret och satte oss i bilarna kom en åskskur, men det gjorde ju ingenting.
Inför helgen såg väderprognoserna väldigt regniga ut. Av det regnet har jag fått ett par droppar på mig och det kan jag stå ut med. Det blev en helt perfekt helg både vädermässigt och för övrigt också. Jag känner mig förstås lite trött, men också väldigt nöjd.
Hela helgen har vår scoutkår tillsammans med ytterligare en scoutkår haft Ökenläger. Vi har alltså haft scoutläger i ett sandtag, med temat öken. Vi har haft det en gång förut för en massa år sedan och även då blev det ett väldigt populärt och minnesvärt läger.
Under fredagen hämtade jag en släpkärra med mat till alla scouter för hela helgen. Det blir en del mat. Framåt kvällen körde vi till sandtaget några mil hemifrån. Det samlades ungefär femtio personer som reste tält och lagade tacos. Det var en superskön försommarkväll så barnen passade på att bada. Det var ljust och varmt så ingen märkte att klockan närmade sig 23. Då åkte jag och Martin hem och övriga började förbereda sig för att sova.
På lördagen var det utflykt med Martins klass. Vi hade en skön dag vid Vårdnäs stiftsgård. Först paddlade barnen kanot i en timme. Då var de nöjda med paddlandet och övergick till att bada. Efter att ha grillat och fikat delade vi in alla barn i fem grupper och gick runt på ett antal olika stationer där olika samarbetsuppgifter skulle lösas. Slutligen avslutade vi med att alla barn fick glass. Det blev en trevlig klassutflykt som barnen verkade väldigt nöjda med. Lagom när vi gick till bilarna så kom det regn, men det gjorde ju ingenting.
Martin och jag var bara hemma och vände innan vi packade om, tog med oss Cissi och gav oss iväg till scoutlägret igen. Då hade lägret vuxit till 120 personer eftersom de lite yngre scouterna och deras ledare anslöt på lördagsmorgonen. Det hade varit full aktivitet under dagen med att tillverka huvudbonader, flyga matta, skjuta kameler, göra timglas, göra sandtavlor och att elda. Vi kom lagom till kvällsmaten och lägerbålet.
Det var det bästa lägerbål jag varit på. Några duktiga tonårsgrabbar höll i det, med inhopp av andra som sjöng och spexade. Mest fantastiskt var A som jonglerade och verkligen gjorde en show av sitt jonglerande. Han berättade om hur han börjat öva med tre bollar och sedan tröttnat och därför tagit fyra och sedan fem. Därefter upptäckte han att man även kan jonglera med käglor. Just nu övade han på att bli säker med fyra käglor för att så småningom kunna med fem. Slutligen jonglerande han med eldsfacklor. Lägerbålet avslutades med att alla gav varandra en godnattkram. Det blev 120 godnattkramar det!
Idag söndag så revs tälten och därefter var det dags att skapa i sanden. Grupperna fick i uppgift att skapa en stad som vi skulle kunna bygga upp där i öknen. Kreativiteten flödade och de skapade jättefina miljöer med hus, skolor, kyrkor, åkrar, gruvor, affärer och scoutgård förstås. Förutom landskapen så blev resultatet sandiga och smutsiga scouter.
När vi avslutat hela lägret och satte oss i bilarna kom en åskskur, men det gjorde ju ingenting.
Inför helgen såg väderprognoserna väldigt regniga ut. Av det regnet har jag fått ett par droppar på mig och det kan jag stå ut med. Det blev en helt perfekt helg både vädermässigt och för övrigt också. Jag känner mig förstås lite trött, men också väldigt nöjd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)