fredag 30 september 2011

Familjelycka

Jag är så glad över att jag har min härliga familj! När det är rörigt på jobbfronten känns det så skönt att komma hem till det "vardagliga" familjelivet.

Det "vardagliga" familjelivet är ju inte alltid lugnt och stilla, men just nu flyter allt på så bra. Stora, duktiga barn! Matstunder med prat och humor! Mysstunder med läxor eller framför tv:n. Olika utflykter med delar av familjen, ibland med något av barnen och ibland med bara Mannen. Allt detta ger avkoppling och ny energi.

Nu är det helg och det ska bli så skönt!

måndag 26 september 2011

Pojkar

Härom dagen låg det en skruv på diskbänken. Jag anade att Martin kunde ha en förklaring till var den kom i från och det hade han:
"Jag hittade den på skolgården".
Jaha, men då förstår jag varför den ligger på diskbänken i mitt kök...

Då kom jag att tänka på dikten om små pojkar. Den stämmer så väl in på de små liven. Särskilt tycker jag om orden "framtidshoppen med en groda i fickan". Då ser jag framför mig någon stor företagsledare som står där framme på scenen vid en årsstämma, med en groda i fickan...


Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på, hängande i,
springande runt och hoppande över.

Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem,
äldre systrar och bröder tolererar dem,
stora människor ignorerar dem och Himlen beskyddar dem.

En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.

En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom
från sin slöjdverkstad men inte ur sitt hjärta.

Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen med två magiska ord:

Hej, mamma!

torsdag 22 september 2011

Scoutmat

I kväll har jag varit på kurs i primitiv matlagning. Skojsigt!

Vi var knappt 20 personer som delades in i grupper. Varje grupp lagade lax, viltgryta med ris, bröd och blåbärskaka. Sedan blev vi ordentligt mätta!

Laxen lagades till i en kokgrop. Det går till så att man gräver en grop, lägger ner stenar som värmts i en eld länge. På det lägger man granris och sedan tillbaka med jorden. Laxen ska naturligtvis inte läggas ner i jorden som den är. Man slår man in den i uppblött smörpapper tillsammans med purjolök, tomater, dill och salt. Runt laxen tar man sedan rejält med uppblött tidningspapper. Laxpaketet får ligga i gropen i ungefär en timme. Den blev otroligt god!

Viltgrytan lagade vi på murika som är en stor wokpanna som man ställer över en öppen eld. Renskav och viltskav är himla smidigt att laga till. Det går fort att steka och ger mycket smak. Riset kokades på stormkök.

Innan vi gjorde viltgrytan på murikan så stekte vi bröd på den. Bara man plattar ut degen tunt så kan man nog steka vilket bröd som helst.

Kakan gjordes i en gammal hederlig gjutjärnsgryta. I botten på grytan lades alumuniumfolie som formades så att grytan fick en extra botten på drygt en centimeter. Ovanpå folien formades smörpapper utmed kanterna. I skålen av smörpapper hällde man i kakdegen. På med bär och ett lock. Grytan placerades på en glödbädd i ca 45 minuter. Kakan blev lite bränd i kanten och kletig i mitten. Delvis berodde nog kletet på att vi hade för mycket frusna bär på kakan. Å andra sidan gjorde det ingenting för kletet var också gott.

onsdag 21 september 2011

Underbara barn

Mina barn är underbara! Det tycker naturligtvis varje förälder, men ändå...

Idag kom jag hem från jobbet helt mosig i huvudet och helt slut för det har varit en tuff dag på många sätt. När vi satt och åt pratade vi om olika saker, om olika gamla saker. Om gamla kasettband, LP-skivor och CD-skivor. Då säger Martin att "jag har en sak som är mer än 5 år och fungerar."

Cissi lägger då handen på pappas axel och säger "Jag har en sak som är mer än 40 år och den fungerar ganska bra". Skönt att hon tycker att pappa fungerar ganska bra i alla fall :-)


Nu i kväll försökte både jag och Mannen att hjälpa Henrik med matten. Det börjar bli svårt i andra året på gymnasiet. Just den här gången gällde det logaritmer. Det är den delen av matten som jag aldrig förstått. Jag har lärt mig det utantill när jag behövt det, men jag har aldrig förstått det! Vi suckade allihopa och undrade hur svårt det kan vara egentligen. Nu efter lite surfande lyckades jag lösa talet till slut. Skönt att jag kan gå och lägga mig med hedern i behåll.

tisdag 20 september 2011

Min blogg får beröm

Min blogg har fått en utmärkelse av Trillingnöten. Kul att någon (förhoppningsvis flera) gillar det jag skriver. Trillingnöten beskriver i utmärkelsen min blogg så här:

Camillas tankar som är en inspirerande blogg med vardagsbetraktelser och familjeglädje blandat med hot topics då och då. Det är en glädje att följa hennes tankar och familj. Naturen är något som präglar henne och hennes familj och jag blir själv sugen på att bli scout till exempel, när jag läser hennes inlägg om barnen som åker på scoutläger och annat skoj!


Jag blir så glad när jag läser hur hon upplever min blogg. Kul att jag kan inspirera!
Med utmärkelsen följer ett uppdrag att svara på några frågor och sedan skicka vidare till fem bloggare.

1. Varför började du blogga?
För att "alla" andra bloggade och jag var nyfiken på vad det kunde ge mig.

2. Vad har du för mål med bloggen?
Inget mål alls! Bloggen är till för att jag ska kunna skriva av mig. Den dagens jag tröttnar på att skriva så kommer bloggen försvinna, men det är ingen risk just nu.

3. Vilka bloggar följer du?
Det finns ju många bloggar. Några exempel på bloggar jag följer som är aktiva just nu är: Du är vad du läser, En bok om dagen, Life is like a box of chocolates, Design Katrina och Mamma Vilja.

4. Vad har du förfavoritfärg?
Marinblått först och främst, men jag gillar även rött.

5. Vad har du för favoritfilm?
Jag som nästan aldrig tittar på film och de jag tittar på glömmer jag snabbt igen. Jag passar på den här frågan.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?
Det finns många länder som skulle vara intressant att besöka. Japan kunde vara spännande. Afrika tror jag också att jag skulle uppskatta och Sri Lanka verkar vara ett vackert land med mycket vänliga människor. Annars trivs jag väldigt bra i Sverige och här finns mycket att se också!

Nu är det dags att skicka detta vidare till fem bloggar, men eftersom jag är emot kedjebrev så tänker jag inte skicka detta vidare. Den som läser här och känner för att svara på frågorna får gärna göra det.

måndag 19 september 2011

Slarvig tandfe

Martin håller just nu på att dra ut fyra tänder för att få plats med de nya permanenta tänderna som ska fram. Hittills har vi klarat av tre tänder, en kvar att dra ut. Martin drog ut några tänder redan för några år sedan, därför var han inte road av att dra ut fler nu. Han försökte till och med att muta tandläkaren för att slippa "Du får tio kronor om jag slipper dra ut".

Som tur var finns det hjälp för att undvika att han får tandläkarskräck. Nu får han något att dricka som ska verka en halvtimme innan de sätter igång att bedöva. Den där drickan gör att han blir lite omtöcknad och efteråt har han en minneslucka. Han blir som om han är full. Han vinglar runt och vill prova hur det är att gå, han pratar intensivt ena minuten för att halvsova nästa minut. Han är medveten hela tiden så att det går att prata med honom, men efteråt minns han ingenting. Det enda han pratat om efteråt är att det där att dricka smakar starkt. Tur att hans rädsla för att dra ut fler tänder togs på allvar.

Efter att ha tappat eller dragit ut en tand brukar tandfen komma till oss. Man lägger tanden i ett vattenglas över natten och så har det blivit en guldtia till dagen därpå. Tyvärr är tandfen som kommer till vårt hus lite slarvig ibland. Det har hänt att barnen efter några dagars väntan har skrivit påminnelselappar åt tandfen.

Idag hittade Martin de första utdragna tänderna som redan blivit en tia. Slarviga tandfe! Naturligtvis stoppade han tänderna i glaset igen så nu måste väl tandfen ersätta dom igen. Jag tror tandfen börjar bli gammal och glömsk, kan det ha blivit en förvirrad tantfe i stället?

söndag 18 september 2011

Härliga kollegor och vänner

På onsdag ska jag ha bestämt mig för om jag vill flytta till Göteborg eller inte. Det tog inte många sekunder att fatta det beslutet så jag har inte behövt en veckas betänketid, men för andra kanske det känns mer stressande. Jag kommer alltså inte flytta till Göteborg bara för att mitt jobb flyttar dit. Det måste finnas något annat företag här i trakten som vill ha mig. Än så länge är jag inte uppsagd, men det kommer så småningom.

Jag har påbörjat en massa olika aktiviteter där någon förhoppningsvis kommer leda till ett nytt kul jobb. Korta stunder känns det förstås tungt och som ett stort hål, men för det mesta känns det som att detta är min chans att få en nytändning. Det viktigaste tror jag är att sprida så mycket som möjligt att jag är på jakt efter ett jobb.

Just nu känner jag mig så rörd över det stöd och uppmuntran som jag fått av kollegor och av nära och avlägsna vänner. Jag jobbar ju en hel del med kollegor från Sri Lanka. Några av dom har jag träffat vid när de varit här i Sverige. Några av dom har till och med varit hemma hos mig och min familj. De har hört av sig denna veckan och beklagat och undrat hur det är.

Han som jag jobbar mest med just nu var så väldigt bekymrad. Han förlorar sina "två bästa vänner i Sverige". Han är väldigt mån om att jag ska hitta ett nytt jobb. I fredags kväll, vid midnatt på Sri Lanka, kom ett mail från honom med länkar till olika jobbsiter och till olika jobbannonser. Det var både interna och externa annonser. Några av de interna var skrivna på svenska så han kunde inte själv läsa dom, men skickade dom ändå i fall det var något passande. Häftigt att få stöd från andra sidan jordklotet. Visst är detta engagemang gulligt?

fredag 16 september 2011

Kvällsutflykt

Vilken fantastisk höstdag det varit idag. Sol och helt vindstilla. Eftersom det spåddes bra väder redan i förväg så planerade vi in en utflykt för eftermiddagen och kvällen. Jag gick hem tidigt från jobbet och förberedde mat och en del annat vi behövde ha med oss. Mannen förberedde några geocacher och vid fem åkte vi iväg.
På väg till dagens mål gjorde vi några korta stopp och hittade några geocacher. Dagens mål var grillplatsen vid Hovetorps slussar någon mil söder om Linköping. Där gjorde vi upp eld. Efter förra helgens scouthajk så har Martin pratat mycket om att han vill tälja och elda. Det var alltså en av anledningarna till dagens utflykt.
Martin fick hugga veden, hjälpa till att fixa elden och tälja grillpinnar. Så var hans dag lyckad!
När det blev glöd lagade vi mat på elden. Vi gjorde foliepaket med förkokt potatis, morötter, paprika, tomat, någon kryddig korv och kryddor Till det grillade vi pinnbröd. Så lugnt och skönt!

När vi var färdiga hade det hunnit bli mörkt, men lite upplyst av månljus. Det var fortfarande helt vindstilla så i månskenet såg vi träden spegla sig i vattnet. Vi gick tillbaka till bilen i mörkret utan ficklampor. Jag tycker det är så mysigt med stilla mörker långt från stan.

torsdag 15 september 2011

Mitt jobb flyttar, men inte jag

I går fick jag reda på att min avdelning på jobbet flyttas till Göteborg. Dit tänker inte jag flytta!

Det blev en tung dag på jobbet. Ingen av de mer effektiva dagarna kan jag säga. Beskedet på morgonen och sedan en massa timmar innan det gick att ta till sig fullt ut, om jag ens har gjort det än. Sedan blev eftermiddagen fylld av tårar.

Argumenten för att lägga ner vår avdelning i Linköping är det ingen på marknivå som förstår. Supportavdelningen finns nu fördelad på fem orter. Varför blir supporten så mycket bättre då det bara blir fyra orter och vi 12 erfarna tas bort och ersätts med nyanställda?

Jag är inte rädd för nytt jobb eller arbetslöshet. Det kommer att ordna sig! Det som känns så hårt just nu är att känna otacksamheten för det jag gjort. Att känna att det jag gjort med min erfarenhet, det kan vem som helst nyanställd göra bättre (Tror ledningen! HA!).

Det har periodvis varit rörigt på jobbet de sista åren, men jag har trivts så himla bra med min grunduppgift att jag har kämpat på ändå. Jag älskar att grotta i problem, analysera felet och sedan presentera en lösning för kunden. Jag har funderat ibland på att byta jobb, men eftersom jag trivs med arbetsuppgifterna och framför allt med mina kollegor så jag har kört på.

Att känna att jag verkligen gjort så gott jag kunnat och att jag gjort ett bra jobb har känts bra. Att då få ett slag i magen i stället för en uppmuntran, det känns hårt. Alla vi 12 som drabbas har jobbat hårt och gjort en bra insats. Att då ledningen, som tack, kan slå undan fötterna på oss allihop. Det är denna smäll och otacksamhet som jag mår dåligt av.

Jag läntar inte riktigt till jobbet idag. Jo, jag kan längtar efter att få sitta och jobba i lugn och ro. Så kommer det inte att bli!

tisdag 13 september 2011

Grotthajk

I helgen som gick hade vi grotthajk med upptäckarscouterna. Vi var 11 stycken 10-åriga scouter och fyra ledare. På lördagen gav vi oss iväg till Trollegater för att krypa runt i de grottorna. Några av barnen var tveksamma innan, men efter en stund hade alla varit nere i stora grottan. Stora grottan är inte jättestor. Det är ett första rum och sedan en 70 meter lång gång som man går runt i och kommer tillbaka till det första rummet igen.
Efter grottkrypandet åkte vi till stället där vi skulle slå läger. Vi byggde vindskydd. Inga vindskydd som skulle vunnit något skönhetspris, men de fungerade. Det blev till slut sovplatser för oss alla femton.

Vi hann också med att gå på upptäcksfärd i området innan det började mörkna. På kvällen grillade vi pinnbröd och korv. Mysigt!
Dagen efter gick vi upp på Klevberget som ligger i närheten. Där uppifrån är det fin utsikt, men ganska otäckt. Det är en klippa som stupar rakt ner utan att ha något staket vid kanten. Det känns inte helt bekvämt att stå där med 11 barn som man inte vet vad de får för sig. Ingen trillade ner utan vi kunde gå ner i stället.

Sedan avslutades hajken med att vi lagade hajkbomber till lunch.
Varje person fick göra sin egen bomb och stoppa i det man ville ha av potatis, falukorv, morötter, lök, äpplen, tomater och paprika. Det blev en mycket uppskattad lunch.

I går och idag har jag varit lite trött efter att inte sovit så många timmar och efter att ha fått en massa frisk luft, men det är alltid kul med hajk.

måndag 12 september 2011

Rödgul trumpetsvamp

Idag skulle jag ha bloggat om helgens scouthajk, men i stället blev det till att rensa svamp. Efter en kvällspromenad kom vi hem med över fem kilo rödgula trumpetsvampar. Jag är ingen svampkännare och plockar normalt bara kantareller. Trumpetsvamparna liknar trattkantareller och var inga problem att plocka när man väl hittat dom första.
Hela marken var täckt av svampar. Vi plockade och plockade och visst knappt i villken riktining vi skulle gå för det fanns svamp åt alla håll. Området vi plockade på var inte många kvadratmeter. Vi plockade svamparna på mindre än en timme. Riktigt roligt och svårt att sluta.
Väl hemma återstår jobbet att rensa dom. Knappt hälften blev rensat idag. Resten sparar vi i kylskåpet till i morgon. De färdigrensade svamparna ligger utspridda på handdukar för att torka. Jag gissar att det blir svamp-någonting till kvällsmat i morgon. Förslag någon?

fredag 9 september 2011

Favoritmusik

Ända sedan Trillingnöten skrev ett inlägg om sina favoritlåtar så har jag gått och funderat på att göra ett inlägg på samma tema, men med mina favoritlåtar naturligtvis. Men det är inte lätt. Det finns ju så många bra låtar som jag har minnen till och som jag vill ha med. Det går ju ändå inte att göra ett inlägg flera kilometer långt.

Förra sommaren fick jag och de andra på min avdelning i uppdrag av chefen på jobbet att peka ut den bästa låten som någonsin gjorts. (Det kan ni fundera på vad det har med datasupport att göra.) Det är ingen lätt uppgift. Jag bestämde mig ganska snart att det skulle bli någon av favoritartisterna, antingen Bruce Springsteen eller Per Gessle. Båda har ju gjort en hel del bra så det finns ju att välja på. Då blev det Per Gessles Här kommer alla känslorna som blev utvald för att jag blir så glad av den. Frågan är om inte Bruce Springsteens I'm on fire är ännu bättre, eller bara bra på ett annat sätt.

En annan favorit som jag inte kan glömma är en av låtarna från skivan med filmmusik från filmen Ghostbusters. Alla minns nog filmen, men är det någon som känner igen låten I can wait forever? När skivan var ny spelade jag denna låten om och om igen tills min pappa tröttnade och tyckte att jag kunde variera mig lite mer.

När jag träffade Mannen så upptäckte jag annan musik som jag inte lyssnat på förut. Det var till exempel Adolphson & Falk med bland annat Ljuset på min väg och Vangelis med Chariot of Fire.

En massa gammal musik blir det, men I en sal på lasarettet är nog äldst. Den brukade min farmor sjunga ibland och sorgligare låt kan jag inte tänka mig. En annan låt som jag gillar för att jag associerar till något speciellt är Nordman med Vandraren. Den spelades när jag gick på vattengympa för gravida. I refrängen sjunger han "det gör ont men går ändå...". Nu tror jag inte att han sjunger om någon förlossning för han fortsätter med att "du kan alltid vända om", men jag har alltid associerat låten till förlossningen.

Det finns naturligtvis en massa bra ny musik också. En som har bra budskap också är Rise Against med Hero of War.

Så svårt det här är! När jag nu tittar på låtarna som fått vara med här så är det ganska smörigt. Egentligen tror jag att jag har mer blandad musiksmak än så men jag återkommer lätt till de lite lugnare poplåtarna. Ändå har varken Orup, Ratata, Marie Fredriksson eller en massa andra fått vara med. Listan kan ju göras hur lång som helst men nu får det vara slut för idag.

torsdag 8 september 2011

Lågstadiet - varför?

Nu har alla tre barnen passerat lågstadiet. De har gått på samma skola men med tre olika lärare och ändå har jag samma erfarenhet från alla tre. Ingen av dom har trivts på lågstadiet. De har visat det på olika sätt, men det har varit en massa frustration över att det är för lätt. Det blir tråkigt om man inte stimuleras på rätt nivå. Är det skolan eller lärarna det är fel på? Det kan ju inte vara mina barn som är så konstiga. (Nu suckar väl alla lärare och säger att så säger alla föräldrar)

Alla tre barnen har kunnat läsa och räkna innan de börjat skolan. Varför kan inte lågstadiet då fortsätta undervisningen på den nivån? Man kastar ju bort tre år när barnen är som mest sugna på att lära sig saker. Alla tre har fått en ordentlig nystart och nytändning när de kommit till mellanstadiet.

Senaste exemplet är Martin som verkligen tyckt illa om skolan i hela lågstadiet. Redan tredje dagen i första klass kom han hem och tyckte att han inte behövde gå dit mer för att han inte hade lärt sig något. Kanske inte någon bra inställning att börja med. När jag frågat vad de gjort i skolan har jag bara fått veta vad de lekt på rasterna. Det har varit extra möten med oss och läraren om att han inte jobbar på lektionerna. Detta kan det förstås finnas en massa olika förklaringar till men i grunden har han haft det tråkigt för att det varit för lätt. Samtidigt som det är för lätt så jobbar han inte snabbare än andra barn. Det fungerar inte som morot att han först ska göra det som de andra gör för att sedan få något annat. Man måste inte vara intresserad och jobba fort bara för att man är kunnig.

Nu har han börjat fyran med ny skola och ny klass. Jag ska inte säga att han älskar skolan, men det låter helt annorlunda om honom. Inga suckar när det är dags för läxor. Han berättar om saker som hänt i skolan och om vad han lärt sig utan att jag ens behöver fråga. Jag har fått en massa frågor från honom om saker som han jobbat med i skolan.

Idag när jag kom hem satt han i sin säng och läste en bok. Det pågår en läsutmaning i skolan så att alla elever i klassen tillsammans ska läsa en massa sidor på tre veckor. Det var detta som lockat honom att läsa när han kom hem från skolan. Det har väl aldrig hänt förut! Oftast sätter han sig framför tv:n eller datorn när han kommer hem och är själv hemma.

Ursäkta alla lågstadielärare som läser detta. Jag vet att det finns bra lågstadielärare också, men vi har inte haft den turen. Samtidigt kan man ju undra om det är lärarens eller skolans fel när det händer samma sak i klass efter klass. En stor bidragande orsak till att det inte fungerar är att klasserna är för stora. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det spelar ingen roll om man tillsätter lite extra resurser här och där. För att få arbetsro och en dräglig arbetssituation för lärarna så måste klasserna bli mindre, särskilt på lågstadiet!

tisdag 6 september 2011

Ebba Lindsö: Livet, makten och konsten att våga vara sig själv

Ebba Lindsö har skrivit denna självbiografi om sin tid som vd för Svenskt Näringsliv. Det var en tuff tid för henne. Det kanske det är för alla med en sån hög position, men det är nog ännu tuffare att vara tjej där uppe bland alla kostymnissar.

Hon beskriver hur varje litet misstag hon gör, och även sånt som egentligen är bra, lyfts fram i media som motgångar. Många av dessa saker hade inte blåsts upp på samma sätt om hon varit man. Hon jämför även med andra kvinnliga höga chefer och toppolitiker som lätt hamnat i pressens hetluft för småsaker.

Hon beskriver också hur hon inte får stöd av sina närmaste medarbetare i det förändringsarbete som de tillsammans ska genomföra. Bristen på stöd och i vissa fall folk som verkligen motarbetar henne får henne till slut att ge upp och avgå.

Det liv Ebba lever har inte många likheter med mitt liv, men det var ändå (eller just därför) intressant att läsa om hennes arbete och kamp för att lyckas med det hon tror på. Boken beskriver dels hur det var då när hon var mitt i alltihopa. Detta avbryts av stycken i kursiv stil där hon nu några år efteråt reflekterar över hur och varför det blev som det blev. Ebba låter inte bitter på något sätt även om det inte blev som hon tänkt sig. Hon verkar relativt nöjd med sina val både att hoppa på uppdraget, men desto mer nöjd med att ha hoppat av uppdraget.

måndag 5 september 2011

Carlos Ruiz Zafon: Vindens skugga

Till bokcirkeln i förra veckan läste vi Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Boken börjar med 10-åriga Daniel som får följa med sin pappa till de bortglömda böckernas kammare. Det är ett hemligt bibliotek där böcker bevaras. Det är bara utvalda personer som känner till biblioteket. Alla som besöker biblioteket för första gången får ta med sig en bok därifrån. Den boken gäller det sedan att vårda och bevara.

Daniel väljer boken Vindens skugga av Julian Carax. Boken är väldigt bra så han sträckläser den och blir sedan nyfiken på vem denna okända författare är. Resten av boken Vindens skugga handlar om Daniels jakt på information om Julian Carax. Detta leder honom in i en komplicerad historia.

Boken utspelar sig delvis i Daniels nutid Barcelona och i Julian Carax nutid som var ett antal år tidigare. Trots att historien är ganska komplicerad så är det inga större problem att hänga med när man läser den. Däremot är det lite svårare att återberätta den efteråt. Jag gillade boken. Den var trevlig att läsa och lite lagom spännande.

söndag 4 september 2011

Födelsedag

Nu är det dags att åka och gratulera mamma på födelsedagen. Egentligen är det dagen efter födelsedagen, men det spelar mindre roll. Det är så svårt att hitta på presenter. Nu blev det en korg med äpplen, plommon, äppelmos, choklad och tre små paket, varav två är hemgjorda. Känner mig nöjd med det!

Jag tycker själv att det är roligt att få personliga hemgjorda presenter. De värmer lite extra. Senast jag fyllde fick jag en massa hemgjorda saker. Det var svarvad nystpinne, broderade gardiner, stickad tröja, virkade örhängen och örhängen med frivoliteter. Jag gillar födelsedagar trots att jag är vuxen. Det är mysigt både att bli firad och att få fira.

lördag 3 september 2011

Äpplen

Äpplen, äpplen, äpplen och så lite mer äpplen. Kul med uppvuxen trädgård, men det blir väldigt mycket äpplen så här års. Nu är snart sommaräpplena slut. Det vill säga äpplena är inte slut, men de är snart helt övermogna. Då börjar äpplena på nästa träd mogna, sedan kommer nästa och sen kommer vinteräpplena.

Idag gjorde jag en andra omgång äppelmos på sommaräpplen. Det är mos dom passar som bäst till. Äpplena håller sig inget bra, men moset blir gott. Vill man äta äpplena så gäller det att plocka rätt äpple på rätt dag annars får man ett surt eller övermoget äpple. Höstäpplena är mycket trevligare eftersom de håller sig några dagar även efter att man plockat ner dom.

Förutom äppelmoset så gjorde jag ett par äppelkakor idag. Väldigt gott! Det har också blivit ganska många äppelpajer de senaste veckorna. Det är ännu godare!

torsdag 1 september 2011

Nyan cat

Känner du till Nyan Cat?

Nyan cat är ett märkligt fenomen. Det är en irriterande katt som far fram till irriterande musik. Denna irriterande katt har blivit mycket populär. Bland annat gäller det att se hur länge man står ut med att titta och lyssna på katten. Jag står ut i flera sekunder.

Här är en länk till youtube som är tio timmar lång. Får se hur länge du står ut.

Cissi gillar nyan cat. Nu senast målade hon katten och regnbågen på naglarna. Det är regnbågar på åtta fingrar och katter på tummarna. Bilden blev inte så bra, men naglarna är fina.

För ett tag sedan gjorde Cissi Nyan cat med indianpärlor. Just nu sitter katten på hennes vägg ihop med andra bilder av indianpärlor. Även om jag egentligen inte gillar Nyan cat så är ju denna pärlbild fin. Cissi har gjort många fina pärlbilder både med vanliga indianpärlor och med minipärlor. Det tar en stund att göra de där bilderna.