torsdag 8 september 2011

Lågstadiet - varför?

Nu har alla tre barnen passerat lågstadiet. De har gått på samma skola men med tre olika lärare och ändå har jag samma erfarenhet från alla tre. Ingen av dom har trivts på lågstadiet. De har visat det på olika sätt, men det har varit en massa frustration över att det är för lätt. Det blir tråkigt om man inte stimuleras på rätt nivå. Är det skolan eller lärarna det är fel på? Det kan ju inte vara mina barn som är så konstiga. (Nu suckar väl alla lärare och säger att så säger alla föräldrar)

Alla tre barnen har kunnat läsa och räkna innan de börjat skolan. Varför kan inte lågstadiet då fortsätta undervisningen på den nivån? Man kastar ju bort tre år när barnen är som mest sugna på att lära sig saker. Alla tre har fått en ordentlig nystart och nytändning när de kommit till mellanstadiet.

Senaste exemplet är Martin som verkligen tyckt illa om skolan i hela lågstadiet. Redan tredje dagen i första klass kom han hem och tyckte att han inte behövde gå dit mer för att han inte hade lärt sig något. Kanske inte någon bra inställning att börja med. När jag frågat vad de gjort i skolan har jag bara fått veta vad de lekt på rasterna. Det har varit extra möten med oss och läraren om att han inte jobbar på lektionerna. Detta kan det förstås finnas en massa olika förklaringar till men i grunden har han haft det tråkigt för att det varit för lätt. Samtidigt som det är för lätt så jobbar han inte snabbare än andra barn. Det fungerar inte som morot att han först ska göra det som de andra gör för att sedan få något annat. Man måste inte vara intresserad och jobba fort bara för att man är kunnig.

Nu har han börjat fyran med ny skola och ny klass. Jag ska inte säga att han älskar skolan, men det låter helt annorlunda om honom. Inga suckar när det är dags för läxor. Han berättar om saker som hänt i skolan och om vad han lärt sig utan att jag ens behöver fråga. Jag har fått en massa frågor från honom om saker som han jobbat med i skolan.

Idag när jag kom hem satt han i sin säng och läste en bok. Det pågår en läsutmaning i skolan så att alla elever i klassen tillsammans ska läsa en massa sidor på tre veckor. Det var detta som lockat honom att läsa när han kom hem från skolan. Det har väl aldrig hänt förut! Oftast sätter han sig framför tv:n eller datorn när han kommer hem och är själv hemma.

Ursäkta alla lågstadielärare som läser detta. Jag vet att det finns bra lågstadielärare också, men vi har inte haft den turen. Samtidigt kan man ju undra om det är lärarens eller skolans fel när det händer samma sak i klass efter klass. En stor bidragande orsak till att det inte fungerar är att klasserna är för stora. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det spelar ingen roll om man tillsätter lite extra resurser här och där. För att få arbetsro och en dräglig arbetssituation för lärarna så måste klasserna bli mindre, särskilt på lågstadiet!

3 kommentarer:

Cicki sa...

Det här har jag kämpat med i alla år som min son gick i skolan. Men av andra orsaker. Han tillhör ju gruppen som behöver extra specialpedagogiska insatser i skolan.

Skolan, oavsett stadie, är urdåliga på att se den enskilda individen. Man måste möta eleven där han/hon är. Den ena barnet behöver extra stimulans för att inte bli uttråkad, den andra behöver extra stimulans för att lära sig det elementära.

På något vis lyckas man få det till att alla barn är lika, står på samma nivå, utvecklas i samma takt. När det är precis tvärtom. Varje barn, varje individ är unik och det är där man måste jobba. Utifrån det barnet förutsättningar. Först då kan man nå målen.

Trillingnöten sa...

Det är rätt, det du säger. Det är så mycket att ta in i ekvationen. Dels är det lärarna, dels är det skolans ledning, samhällets jante och även hur stora klasserna är. Jag har en åldersblandad klass och därmed också ganska lätt att individualisera. Om en åk ett redan kan läsa (har en kille nu som lärde sig inom en vecka) ger jag honom annat material på en gång. Jag har i år "bara" 17 elever, vissa har 30 ettor i sin klass, då är de nästan omöjligt att göra detta. Och oftast är det de svaga man fokuserar på. För får de svaga inte en bra start och mycket hjälp, hamnar de efter resten av skolgången. Man kanske har en övertro på att de som redan kan och är snabblärda hänger på i alla fall och älskar skolan. Så är det ju inte alls...

Camilla sa...

Cicki och Trillingnöten, så kloka ni är :-)
Jag håller med om allt ni säger. Naturligtvis måste alla barn mötas på rätt nivå oavsett vilken nivå det gäller. Alla ska få chansen att lära sig i skolan och få trivas. Och visst är det lättare i en klass med 17 elever än med 30.