Mormor berättar

Igår var det begravning för mormor. En fin begravning, men det är inte den jag tänkte skriva om. När vi åkte hem från begravningen kom jag att tänka på en text som jag skrev 2005 efter ett besök hos mormor. Hon var då 92 år och redan ganska dement. Hon kom inte ihåg vad som hände dagen innan och frågade om en massa, men hon mindes fortfarande vad som hände på 20- och 30-talet.

Så här berättade mormor om sitt jobb på telegrafen i Växjö:

Jag var 14-15 år när jag började på telegrafen. Då jobbade jag med telegram. Jag var springflicka som sprang ut med telegrammen. Vi var två flickor på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi hade cyklar.
Ibland cyklade vi omkull. Så fort vi cyklade, för då fick vi en stund ledigt sedan!

Sedan slutade de med detta. Då fick jag jobba som telefonist trots att jag inte hade åldern 16 år inne. För att få börja så måste man visa friskhetsintyg. Elsa (hennes syster) hade glasögon så hon fick inte börja som telefonist. Någon månad senare tog de bort det kravet. Elsa var ledsen för att hon inte fått börja eftersom man tjänade bra som telefonist. Jag fick 125:- i månaden. Sedan fick jag mer när jag blev äldre.

Vi hade roligt. Vi lyssnade på samtalen. Sedan blev det automatiskt så att vi inte kunde lyssna utan att vakterna såg det. Då blev man åthutad med en gång. Men när man jobbade på natten var det inte så mycket samtal och ingen vakt så då tjuvlyssnade vi. Det var långa kärlekssamtal då. Det fick vi ju inte förstås. Vi hade skrivit på ed. Men alla lyssnade ju och sedan blev det ju prat om olika saker.

Ingen resa till Tokyo

Som jag nämnt tidigare så skulle Cissi åka till Tokyo om två veckor. Hon skulle åkt dit på semesterresa i två veckor tillsammans med en kompis och hennes föräldrar.

Tjejerna har planerat detta i ett år. De har jobbat för att få ihop pengar. De har tvättat lastbil, klippt gräs, målat och tvättat kläder. Cissi har dessutom lagt undan flera hundra varje månad och hade nu fått ihop till resan och en del fickpengar.

Tjejerna har läst japanska på kvällskurs för att förstå något av språket. Dessutom har de gjort sin prao under sportlovet för att kunna vara lediga den veckan klasskompisarna gör sin prao. De skulle varit borta den veckan plus påsklovet. De har längtat och planerat. De har verkligen jobbat mot sitt mål.

Resan var bokad och betald och de flesta förberedelser var klara. Sedan kom jordbävningen, tsunamin och kärnkatastrofen. Nu är resan avbokad! Det är jättesynd att de inte kommer iväg på sin drömresa nu. Återstår att se om det kan bli av senare.

Jag lider förstås med alla japaner som drabbats så hårt och som måste leva i eländet, men jag tycker synd om Cissi och kompisen också. Luften gick liksom ur oss allihopa som varit runt dom. Dags att tänka om och planera om.

Snö igen

Det har varit en solig helg, men ganska kall. Ändå har vårkänslor sipprat fram här och där. Jag har sett grannar som tvättar bilen, barn med hopprep, större barn som jonglerade käglor, trädgårdsarbetande grannar, vårblommor i trädgården och fågel som bajsat på mina nytvättade köksfönster. Allt detta är väl vårtecken! I morse var marken helt vit igen. Kan det vara mitt fel? I går gjorde jag rent mina skidor från valla. Nu ligger skidorna upplagda i garagetaket och är redo för att lägga på ny vallatejp nästa vinter. Vädergudarna tyckte kanske att jag var för tidig med att plocka undan skidorna.

Första ridlektionen

Idag var Martin på sin första redlektion. Vi såg inte till några andra killar varken i gruppen innan, i hans grupp eller gruppen efteråt, men vad gör väl det. Martin sken som solen både när han satt på hästen och efteråt.

Surdegsbageri

För ett par månader sedan läste jag i tidningen om ett nyöppnat surdegsbageri. Jag tog reda på var det ligger och hade tänkt åka dit någon gång. Tyvärr ligger det inte så till så att jag passerar där, inte centralt och inte i "mina" delar av stan.

I torsdags var jag äntligen i rätt trakter och hadelagom mycket tid så jag och dottern klev in på Ronaldo's stenugnsbageri. Vilken härlig känsla! Det såg inte ut som alla andra bagerier där samma sorts limpor och samma sorters småkakor ligger på rader. Här låg det enorma limpor i högar, andra limpor på en bänk, stora bullar på en plåt på disken, några få sorters kakor i glasmontern. Hela bageriet gav ett stökigt intryck, men så inspirerande.

Jag sa precis som det var att jag kommit dit av nyfikenhet och inte visste riktigt vad jag ville ha. Då fick vi smaka några olika sorter och han berättade. Jag skulle vilja köpa en av varje, men hejdade mig strax innan dess. Det blev i alla fall två olika enorma limpor ljust surdegsbröd, en halv limpa valnötsbröd (ja, han delade limpor om man ville), fem kardemummabullar och en chokladboll. Chokladbollen tog dottern i handen och mumsade i sig med en gång. Till och med den var annorlunda än de man brukar få på fik, men mumsigt god.

Nu har vi provätit bröden och bullarna och det var gott. En helt annan känsla än de uppjästa bröden i plastpåsar på ICA. Jag kommer naturligtvis fortsätta köpa bröd på ICA när jag inte bakar själv, men jag kommer också försöka hitta fler anledningar att passera Ronaldo's stenugnsbageri. Jag längtar redan efter fler kardemummabullar!

Haruki Murakami: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

En av mina favoritförfattare är Haruki Murakami. Hans böcker är mysiga att läsa. Det är fiction, ofta med lite, lite övernaturliga inslag. Jag läser böckerna i första hand för personbeskrivningarna och stämningens skull. Handlingen brukar inte vara det väsentliga. Jag har tidigare skrivit om tre av hans böcker här, här och här.

Boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är en helt annan typ av bok. Denna är självbiografisk. Haruki Murakami beskriver hur han kombinerar författandet med löpningen, eller hur han löptränar för att kunna författa. Detta är ingen träningsbok där det diskuteras kilometrar och tider. Det handlar om Harukis minnen, tankar och reflektioner kring löpningen. Han springer mycket. Det blir minst ett maratonlopp om året, men han har också sprungit ultramaraton på 10mil.

Jag har inga planer på att springa maraton eller ens halvmaraton, men ändå fick jag ut mycket av att läsa boken. Boken handlar mer om att sätta upp mål och att kämpa, men den tangerar också frågor om åldrandet och om hur man kan välja att leva sitt liv. Alla kan ha glädje av att läsa denna bok oavsett om man är författare, löpare eller sysslar med något helt annat. Älskar man dessutom Murakamis andra böcker så är ju denna boken ett måste, men av helt andra orsaker.

Scoutflyg

Nu har jag inte bloggat på flera dagar, men här kommer förklaringen. Jag har varit scoutledare tre kvällar i rad. Vi har haft temavecka på scouterna. Det innebar att ledare från de olika grupperna har hjälpts åt att ordna en flygresa. Samma program har körts för tre grupper, det vill säga tre kvällar i rad.

Först har barnen gjort sina pass och fått sin flygbiljett till Paris. Sedan var det dags att gå till flygplatsen i nästa rum. Där var det biljett- och passkontroll och säkerhetskontroll. Självklart fick de stämpel i passet.

Sedan var det flygresa med pilot och flygvärdinnor. Flygplanet var uppbyggt med presenning och snören. I det stod stolar på rad med rep som säkerhetsbälte. Med en projektor visade piloten flygsnuttar från youtube.

Väl framme i Paris fick de se bilder och höra lite om Frankrike och franska scouter. De bjöds en liten bit baguette och ost med champagne till. Champagnen smakade misstänkt likt pomac. Efter provsmakningen var det dags att spela boule, ärtpåseboule för att kunna spela inomhus.

Efter att vi avverkat Paris så var det bara att få en ny biljett och flyga vidare till Tokyo. Eftersom detta är en längre resa så serverades flygmat, popcorn och dricka. Just detta Tokyo var inte så hårt drabbat av radioaktivitet. I Tokyo fick de äta sushi, skriva japanska, lösa soduku och vika origami. Cissi som läst Japanska på kvällskurs i snart ett år hjälpte alla att skriva sitt namn på Japanska. Mycket uppskattat!

Det blev intensiva dagar, men har varit riktigt roligt. Alla är så engagerade och gick verkligen in för sina uppgifter. De underbara flygvärdinnorna, fransmannen som mötte scouterna i Paris, de välgjorda sushibitarna, karatekillen som slog av tunna grillspettpinnar med händerna. Hoppas att barnen har haft lika roligt som vi ledare.

Telefontrassel

Det är mycket teknik som ska fungera för att min arbetsdag ska fungera. En dag den här veckan när jag höll på att packa ihop och gå hem tittade jag på sladdtrasslet på skrivbordet och kunde inte annat än le.
Sedan tidigare har det varit dator med alla tillhörande sladdar. Dessutom är det telefonen som är min mobiltelefon. Den kopplas in till en laddsladd och ett hedset. Redan där börjar det bli trassligt.

Denna vecka har jag dessutom börjat använda skype, dvs ringa via datorn. Det innebär ytterligare ett headset och ytterligare sladdar. Det gäller att se till att rätt sladdar är ikopplade på rätt ställe och inte minst att ta på sig rätt headset när det ringer någonstans. Dessutom får man hoppas på att det bara ringer på ett ställe i taget.

Det är mycket med det tekniska, men det är fantastiskt när det fungerar!

Curling

Idag har jag provat på att vara curlingförälder. Det vill säga jag har spelat curling, och förälder är jag ju.
Vi var 16 scoutledare som ville göra någon kul vuxenaktivitet, utan att behöva ta hand om en massa scouter. De flesta av oss hade aldrig spelat curling förut.

Vi fick var sin glidsula att sätta på ena foten och en kvast (att stödja sig på). Bara att ta sig fram på isen krävde lite övning. I början spänner man sig och fattar inte hur det är möjligt att göra något vettigt alls. Efter att ha tagit oss till andra änden av banan, ca 40 meter, var alla helt slut i benen. Efter ytterligare några vändor så fungerade det skapligt.

Sen kom nästa steg, att få iväg stenarna. Vid de två första försöken lyckades jag sätta mig på ändan, men stenen kom iväg åt rätt håll i alla fall. Efter att ha övat det momentet några gånger så delade vi upp oss i lag.

Då kom nästa steg in, att sikta och skjuta lagom hårt. Detta betraktade dom flesta av oss som överkurs. Ibland gick det bra och ibland gick det som det gick. Det blev i alla fall ett riktigt spelande efter denna introduktion. Kul var det! Jag kan absolut tänka mig att spela flera gånger.

Kvällen avslutades med gulaschsoppa, vitlöksbröd och kladdkaka med grädde och hallon. Ingen dum fredagskväll alls :-)

Löpning

I början på förra veckan beställde jag nya hörlurar att ha när jag springer. Det är inte varje gång när jag springer som jag vill ha musik, men ibland känns det bra. De förra lurarna sitter bara kvar om jag har mössa på mig och snart är ju den säsongen slut. Nu köpte jag ett par sånna här:

Än så länge fungerar lurarna bra. Vi får se hur det blir utan mössa.

Just nu går det kanonbra med träningen. Idag sprang jag en mil på knappt en timme. Jag är helnöjd. Så långt har jag nog inte sprungit på 20 år. Jag har en t-shirt från ett 1-milslopp 1988. Det kan vara senaste gången jag sprang så långt som en mil. Dagens löprunda innebär ju att vårens mål i stort sett är i hamn.

Dessutom har jag börjat läsa boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami. Jag gillar de andra böckerna jag läst av Murakami. Denna är väldigt annorlunda eftersom den är självbiografisk om hans springande och skrivande. Boken verkar riktigt mysig. Jag återkommer med en recension när jag läst hela.

Första fröna sådda

Idag har jag petat ner dom första fröna. Det kanske är tidigt fortfarande, men jag tror att våren kommer.
I dessa åtta krukor är det tomatfrön. Dessutom satte jag en kruka med basilika, men den kommer att få stå kvar i fönstret och ska inte ut i landet.

Jag har beställt lite nya frön i år också från Frö med posten. De dimper ner i brevlådan vilken dag som helst. Förutom tomaterna så planerar jag att så broccoli, zuchini, sallad, morötter, grönkål och majs. Några potatisplantor måste jag nog ha också. Varje år tänker jag att jag inte ska ha så mycket, bara lite sånt och lite sånt osv. Till slut blir det trångt i landet, som vanligt!

Crazy hair day

Idag hade Cissi "Crazy hair day" i skolan. Det är en tävling i att ha tokigast frisyr. Det är inte avgjort än hur det gick i tävlingen, men Cissi passade på att ha sina gröna cyberlocks. Jag kanske ska föreslå en sån dag på jobbet också så kan jag låna dotterns cyberlocks.

Födelsedagskort

Så här blev födelsedagskortet som jag gjorde för några veckor sedan. Ett första försök till fritt broderi. Jag kommer nog att göra fler försök.

Igår var jag tvungen att gå en sväng till och titta på utställningen med fritt broderi på hemslöjden. Denna gången hittade jag ännu fler fina broderier med naturmotiv. Favoriterna är fortfarnde två tavlor med ljus bakgrund. Med bara några få små svarta stygn har konstnären sytt dit kajakpaddlare på den ena tavlan och fjällvandrare på den andra. Tavlorna är så enkla, men läckra.

Pass, Tokyo och glasögon

Idag var jag och hämtade Cissis nya pass. Det har hänt en del under de fem åren sedan förra passet. Det är inte helt lätt att se att det är samma person på bilderna.

Nu är det mesta ordnat inför hennes resa till Japan och det kändes bra, fram till idag. När jag ser på tv och läser om jordbävningen och tsunamin så känns det inte lika bra att skicka iväg henne över halva jordklotet. I morgon är det en månad kvar innan hon åker så vi får väl se vad som hinner hända.

Idag hämtade jag också mina nya glasögon. Det är ingen större skillnad på styrkan mot mina gamla, men det är nya glas och det gör skillnad. De gamla har förstörd antireflexbehandling så de är gulaktiga och väldigt repiga. Med de nya så blev allt klarare. Jag lyckades nog välja bågar som är väldigt lika de förra för inte ens Mannen upptäckte att jag hade de nya på mig. Som tur var så är Cissi uppmärksam i alla fall. Tur att någon ser skillnaden.

John Ajvide Lindqvist: Lilla stjärna

Äntligen har jag läst ut John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna. Sista delen av boken ville jag läsa och blunda samtidigt. Det går ju inte att sluta läsa en bok när det är mindre än 50 sidor kvar, men ändå ville jag inte se det som jag visste skulle hända.

Början av boken är riktigt bra. Intressant upplägg och intressant berättelse om utanförskap och kärlek. Men ungefär två tredjedelar in i boken tycker jag att det slår över. Det händer märkliga saker som är svåra att förstå att de kan hända. Sedan blir det bara läskigare och grymmare, utan anledning på något sätt. När jag läser en bok kan jag ofta sätta mig in i en mördares situation och förstå varför det blir som det blir, men här tycker jag bara att det blir onödigt grymt

Jag har haft stort utbyte av stora delar av boken, men önskar lite att jag inte läst hela boken. Kan man rekommendera folk att läsa första delen av en bok? Det är nog så att jag inte ska läsa skräckromaner. Jag ska välja andra typer av böcker i stället.

Katter

För sju år sedan när Henrik gick i tredje klass hade han syslöjd för första gången. De övade då på att sy på symaskin. Målet var att ta ett symaskinkörkort. När de tagit sitt symaskinkörkort fick de sy en grytlapp eller om det är ett grytunderlägg som en katt.
Henrik kom då hem med denna bruna fina katt.

Ett par år senare blev det Cissis tur att ta sitt symaskinskort och sedan sy...

en katt.

Nu ytterligare fem år senare har Martin tagit sitt symaskinkort. Gissa vad han sedan fick sy!

Jo, en katt förståss. Visst är det fantastiskt vad skolundervisningen varieras och utvecklas?

Nu är det ju ingen skada skedd för varje barn har bara gjort en katt var så de lider inte av att samma undervisning körs ur ut och år in. Kan det finnas anledning till att lärarens planeringstid krymps ner? Lektionerna är ju redan färdigplanerade.

Jag hoppas att ingen lärare som läser detta tar illa upp. Jag vet att det finns många lärare som lägger ner en massa tid och hittar på en massa nya idéer.

Sorgligt

I går somnade min mormor in lugnt och stilla. Det känns förstås sorgligt, men ändå skönt. Hon var 97 år och skulle fylla 98 år i sommar, så hon har ju haft ett långt och bra liv. Jag har haft förmånen att ha kvar mina far- och morföräldrar väldigt länge, men nu är det ingen kvar av dom i den generationen. Det är ju livets gång, men det väcker en del tankar och insikter om livet, föräldrar och döden.

Något annat som också är sorgligt, men på en helt annan skala, är att min cykelgubbe ska sluta jobba. Det är ju hos honom vi köpt cyklar under många år, både till oss vuxna och till barnen. Dessutom har vi ju varit där ett antal gånger för att laga och fixa familjens cyklar. Stället kommer finnas kvar, men inte han som är så trevlig att slänga käft med. Undra om vi kommer att fortsätta att åka till just den butiken. Nu är i alla fall min cykel nyservad så jag hoppas klara mig ett tag.

Nålbindning

I augusti när jag fyllde år fick jag ett startset för att göra ett par vantar i nålbindningsteknik. Det var ett hekto ullgarn, en nål och en beskrivning. Någon gång tidigt i höstas gjorde jag ett första försök, men tyckte det var knöligt att komma igång. Någon gång runt julen gjorde jag ett nytt, envisare försök och nu går det riktigt bra.
Det börjar faktiskt likna ett par vantar. Det roliga med nålbindningen, förutom att det är en ny spännande teknik att lära sig, är att man gör båda på en gång. När jag är färdig så är jag alltså färdig med båda samtidigt, till skillnad från stickning där man har en färdig när man ska börja på nästa. Nu saknas bara en liten bit runt handleden och tummarna. Jag kanske inte hinner färdigt innan vintern är slut, men innan augusti ska jag väl lyckas vara färdig.

Liten garderobsrensning

Trots att det vissa morgnar inte finns något i garderoben som jag kan ha på mig så var den nu så full att de sista tröjorna inte gick in. Hmm, dags att rensa ut några av de där tröjorna och skjortorna som hängt flera år utan att blivit använda.

Innan jag började kändes det om som att jag hade gott om oanvändbara tröjor. När jag väl provade så var det inte jättemånga tröjor som gick bort. Faktiskt var det inga som gick bort helt, utan de hamnade i en påse längre in i garderoben. Antingen kommer jag att vilja använda dom nästa gång jag tittar i påsen eller så åker dom ut då. Nu blev det i alla fall tillräckligt med plats för att kunna hänga allt jag vill hänga.

Nu undrar Mannen vad jag håller på med. Först går jag för att hämta en bok. Då fastnar jag i garderoben (som ju faktiskt behövde rensas). Sedan sätter jag mig i läsfåtöljen med boken, och tar fram datorn. En timme senare har jag fortfarande inte börjat läsa i den där boken som jag bara skulle hämta först. NU ska jag läsa en stund innan vi ska iväg till en vän på middag.

Sushi och glass

Idag fixade dottern kvällsmat. Visst ser det läckert ut? Jag har inte varit så förtjust i sushi förut, men Cissis sushi är god. Eller så är det jag som börjar vänja mig.
Till efterrätt åt vi hemgjord glass med hallon till. Inte illa, en helt vanlig onsdag!

Säsongens sista skidtur

Idag har jag (troligen) åkt säsongens sista skidtur för nu visar väderprognoserna på lite soligare och varmare väder några dagar. Sedan är det nog inte mycket kvar av skidspåren.

Det har varit den andra fantastiska skidvintern i rad. Det hör inte till vanligheterna att kunna åka så mycket skidor här nere i södra Sverige. Denna säsong har jag åkt drygt 15 mil skidor sedan den 27:e november fördelat på 19 gånger. Det blir ungefär 8 km i snitt.

Numera sedan jag fick min nya telefon som har GPS så mäter jag alla träningsrundor, både på skidor och löpningen. Jag mäter längd och tid. Det som förvånar mig är att jag ofta springer fortare än vad jag åker skidor. Jag trodde att det gick betydligt fortare att åka skidor. Det gör det säkert för proffsen, men tydligen inte för mig.

Dags att ställa undan skidorna och satsa på löpning och gympa i stället!