söndag 11 juni 2017

Skolresa och scoutläger

Förra helgen var jag med Martins klass på skolresa till Västervik. De bodde i campingstugor och hade det mest lugnt och stilla. Förutom att de lagade sin egen mat så hade de några få aktiviteter planerade. De klättrade i en höghöjdsbana, åkte linbana och en del av klassen var på äventyrsbadet. De flesta av eleverna var också inne i Västervik och åt pizza en kväll. Jag var lite fundersam innan om det skulle vara för lite aktiviteter för tre dygn, men det blev jättebra till slut. 
Det bästa var nog ändå att de kunde göra lite som de ville. Höghöjdsbanan och linbanan var i stort sett alla med på. Det andra var det några grupper som skippade. En del ville hellre hänga i stugan, spela spel och laga sin egen mat än att ta sig till pizzerian. 
Vi föräldrar bodde i en egen stuga. Vi avlöste varandra så varje förälder stannade 1-2 av de tre nätterna. Föräldrarna behövde nästan inte göra något alls. Vi bara visade att vi fanns och kollade av läget, resten skötte eleverna själva. Skönt, för det kan ju gå hur som helst när man släpper ut 26 stycken 16-åringar på grönbete. 

Denna helgen var det scoutläger. Vårt årliga så kallade kårläger. Just i år var lägret för alla scouter från tre olika scoutkårer (plus några få från en fjärde kår). Lägret körde igång i fredags med 90 scouter. På lördag morgon kom de yngre scouterna, som det räcker med en natt för. Totalt blev vi drygt 180 scouter. 
Min uppgift var, som vanligt, att planera maten. Redan på torsdagen körde jag dit med bilen proppfull med mat och fyllde upp kylskåp, frys och övriga köket. Under helgen har jag hållit ihop matlagningen men haft superbra kökshjälp av olika ledare. 
Vi var på ett kalasfint ställe utanför Kisa som jag inte varit på tidigare. Stor äng att tälta och leka på, ett hus med kök och toaletter, en lada att vara i när det kom en regnskur, en sjö och skog runt omkring. Scouterna har fiskat, gjutit tennsaker, vävt vänskapsband, gjort annat hantverk, badat, lekt medeltidslekar, klättrat, paddlat, täljt och en hel massa annat. 
Efter lägerbålet när de små scouterna kröp in i tälten för att sova så skickades de stora scouterna ut i skogen för en aktivitet. Det gällde att hitta och klara av fyra kontroller för att få ledtrådar till var ledaren M gömde sig. Uppgiften var sedan att hitta M och lotsa honom hem och över mållinjen utan att någon annan grupp kidnappade M. Man kunde alltså antingen hitta M och föra hem honom eller lägga sig i bakhåll för att kidnappa M från någon annan grupp. Det var en uppskattad utmaning. 

Så här års när kalendern är full med sånt här roligt så är det svårt att hinna med att jobba, men det kommer andra veckor när jobbet får högre prioritet igen. Vad vore livet utan att få engagera sig i det som barnen tycker är roligt och som dessutom jag tycker är roligt? Att vara på scouthajk är så trevligt för det är inte bara jobb. Man hinner umgås med en massa härliga människor också, både engagerade vuxna och glada ungdomar. 

lördag 3 juni 2017

Engelska

Först vill jag utfärda en varning för detta skrytinlägg. Om du inte gillar skryt så kan du sluta läsa nu.

Klart man är stolt över sina barn, nästan oavsett vad de tar sig för. Alla har sina begränsningar och förmågor och kan prestera superbra utifrån just deras förutsättningar.

Våra barn råkar ha fått förmågan att de har ganska lätt för sig i skolan. De är inte superbegåvningar, men duktiga. Ibland blir jag så irriterad på när de inte orkar anstränga sig för att ta vara på den där förmågan. Martin har inte varit så värst flitig på att plugga när det tar emot, samtidigt har han en förmåga att suga upp en massa kunskap när den passerar förbi.

Engelska är en sån där sak som Martin har sugit i sig utan att plugga ett enda dugg. Språket fick han från början genom att spela kortspel med text på engelska, tex pokemon och genom att spela datorspel på engelska. Innan han ens började med engelska i skolan kunde han göra sig förstådd och förstå samtal på engelska. Det var säkert inte bra grammatik och han hade väldigt konstigt ordförråd. Från datorspelen visste han namnen på alla metaller och alla vapen. Inte lika användbart i den riktiga världen.

Några år senare började han på Engelska skolan. Det innebär ju att han hör språket stora delar av skoldagen. På fritiden spelar han en massa datorspel med kompisar hemomkring och med kompisar från andra delar av världen. Då blir det ännu fler timmars språkträning per dag.

Engelska skolan är pigga på att ge eleverna möjlighet att delta i olika kunskapstävlingar så väl i teoretiska ämnen som i sport. För ett tag sedan deltog Martin i tävlingen The Big Challenge. Jag vet inte så mycket om tävlingen men det är svenska (eller möjligen skandinaviska) ungdomar som tävlar i språkkunskap, men det ingår även geograf i och kultur från engelskspråkiga länder.

Häromdagen kom Martin hem och berättade sitt resultat. Jag har inte riktigt kunnat smälta det än. Han var bäst på skolan, bäst i Östergötland och 4:a i Sverige. Jag är mycket imponerad, då jag själv nätt och jämnt fick godkänt betyg i engelska när jag gick i skolan.