Om man skulle ta och blogga lite också... Jullov pågår med ganska traditionellt julfirande!
Förra året firade vi jul på andra sidan jordklotet men i år har vi firat en alldeles vanlig jul hemma. Jag har försökt att få med allt som är typiskt för vår jul för att visa utbytesstudenten P hur vi brukar fira. Julafton firades som vanlig hemma hos oss med närmsta släkten. Julbord mitt på dagen, Kalle Anka, tomte som delade ut julklappar, Karl Bertil Jonsson och slutligen tomtegröt.
Martin var tomte i år och gjorde det jättebra med stor inlevelse. Det roade oss alla som han delade ut paket till, trots att yngsta barnet var 21 år. Många paket hade rim. Det fanns rim skrivna på svenska, tyska och japanska. Ett rim hade till och med några rader på en del andra språk. Tur att tomten är ganska språkkunnig! Kul med alla rim. Nästa år måste jag bli bättre på att rimma på mina paket.
När julhelgen gick över till mellandagar så tog vi bussen till Stockholm. En trevlig utflykt som alla barnen, utbytesstudent och respektive följde med på. Vi var alltså sju personer som åkte buss upp och bodde på hotell mitt i city, precis vid centralen.
På två dagar var vi på fyra museer, tittade på gamla stan, riksdagshuset, stadshuset, slottet och en del annat som är intressant för P som inte varit i Stockholm förut. Riktigt trevligt att resa ihop med alla ungdomar och P uppskattade verkligen att komma till huvudstan. Lite som hemma i Berlin, men ändå inte! På kvällen åt vi middag på en restaurang i gamla stan tillsammans med min bror med fru, så då var vi ytterligare två.
Idag var det dags för ytterligare ett viktigt traditionellt inslag i vårt julfirande. Lutfisken! Mumsigt tycker jag! Spännande tyckte P att få smaka den där konstiga fisken som han sett hänga på tork utanför husen i Norge för ett par år sedan. Vi visade hur vi blandar fisk och potatis, har på mycket sås och kryddar med salt och peppar. Han gillade det!
Nu laddar vi för att välkomna det nya året!
lördag 30 december 2017
fredag 22 december 2017
Huset fullt med glada ungdomar
Jag älskar när huset är fullt av ungdomar (nej, jag räknas inte in där)!
Förra helgen hade Martin sova-över-helg med sju kompisar som sov över. Hela vardagsrummet var fullt av sängar, madrasser, datorer och annat som behövdes. Fullt hus, men det stör mig inte ett dugg. Jag sov gott på övervåningen och ungdomarna i vardagsrummet sov i alla fall på morgonen när jag gick upp. Hur mycket de sovit under natten vet jag inte, och det spelar väl ingen roll. Framåt söndag eftermiddag lämnade de sista gästerna huset.
Idag blev det spelkväll igen, men av en annan typ. Henrik hade med sig så att det går att spela MarioKart. De där stora barnen på 18-25 njuter av nostalgikänslan. Tävling på liv eller död. Fyra stycken som kämpar för att komma först och så är vi några i publiken. Suckar och rop och många skratt. Kul början på jullovet!
Förra helgen hade Martin sova-över-helg med sju kompisar som sov över. Hela vardagsrummet var fullt av sängar, madrasser, datorer och annat som behövdes. Fullt hus, men det stör mig inte ett dugg. Jag sov gott på övervåningen och ungdomarna i vardagsrummet sov i alla fall på morgonen när jag gick upp. Hur mycket de sovit under natten vet jag inte, och det spelar väl ingen roll. Framåt söndag eftermiddag lämnade de sista gästerna huset.
Idag blev det spelkväll igen, men av en annan typ. Henrik hade med sig så att det går att spela MarioKart. De där stora barnen på 18-25 njuter av nostalgikänslan. Tävling på liv eller död. Fyra stycken som kämpar för att komma först och så är vi några i publiken. Suckar och rop och många skratt. Kul början på jullovet!
söndag 10 december 2017
Tre månader med utbytesstudent
P, vår utbytesstudent från Tyskland har nu varit hos oss i tre månader. Han har fått lära sig hantera sådana exotiska saker som osthyvel och microvågsugn. Han har fått smaka messmör, sött frukostbröd, isterband , kroppkakor och säkert andra exotiska saker.
Den här helgen har vi haft jultema. Vi har haft julbak, julpyntning och gjort julkransar. Dessutom ett besök på en av alla julmarknader som finns. Inget av det är så speciellt för Sverige. P har visat bilder både på när de bakar pepparkakor hemma, hur de har pyntat i vardagsrummet och jämfört vår julmarknad med den hemma. Vår var mindre men i mysigare miljö.
I veckan som gick fick vi ett julkort med lång text skriven på rim från hans föräldrar. Vi lyckades tyda det mesta med vår skoltyska. Just nu förbereder vi ett paket att skicka till hans föräldrar. Han har valt ut marabouchoklad och skumtomtar med lingonsmak (årets konstiga smak). Jag har gjort en liten krans med lingonris och rött band som ska med. Lingon är tydligen exotiskt!
Den här helgen har vi haft jultema. Vi har haft julbak, julpyntning och gjort julkransar. Dessutom ett besök på en av alla julmarknader som finns. Inget av det är så speciellt för Sverige. P har visat bilder både på när de bakar pepparkakor hemma, hur de har pyntat i vardagsrummet och jämfört vår julmarknad med den hemma. Vår var mindre men i mysigare miljö.
I veckan som gick fick vi ett julkort med lång text skriven på rim från hans föräldrar. Vi lyckades tyda det mesta med vår skoltyska. Just nu förbereder vi ett paket att skicka till hans föräldrar. Han har valt ut marabouchoklad och skumtomtar med lingonsmak (årets konstiga smak). Jag har gjort en liten krans med lingonris och rött band som ska med. Lingon är tydligen exotiskt!
lördag 9 december 2017
En dag ledigt
Av lite olika anledningar så kända Mannen och jag att en dag ledigt, så där nästan utan anledning, skulle sitta fint. Med ganska kort varsel så planerade vi in att vara lediga i går, fredag. Det passade bra att få pusta lite efter alla julavslutningar med scouterna.
En dag ledigt mitt i mörkaste årstiden då måste man ju ut och samla dagsljus. Hur gör man det bättre än med en geocachingtur? Vi tog bilen till trakterna kring Borensberg. Vi började i skogarna norr om byn och fortsatte sedan med en cykeltur omkring och i byn. Det är en smart idé att hänga cyklarna på bilen och få cykla på andra ställen än hemmavid.
Först besökte vi den här platsen. Jag föredrar nog att göra julbaket i mitt eget kök som är lite modernare.
Å andra sidan var utsikten strax bredvid det där "huset" fin. Dessutom växte där gott om lingonris så jag plockade lite för att ha till dörrkransen.
Cykelturen gick bland annat en bit utmed Göta kanal. Vädret ser bra ut på bilderna men jag kan avslöja att det blåste ordentligt så det var inte alls så skönt som det ser ut. Det var i alla fall ingen trängsel utmed kanalen så vi fick logga i lugn och ro.
Det är fantastiskt så mycket man hinner med på en ledig dag. Efter cachande, med lunchpaus på en pizzeria, så besökte vi Brunneby julmarknad, uträttade ett par julärenden och avslutade med att handla mat. Utan att ha haft bråttom iväg på morgonen så var vi ändå hemma tidigare än en vanlig arbetsdag. Skönt, för då hann vi även med att komma ifatt lite hemma.
En dag ledigt mitt i mörkaste årstiden då måste man ju ut och samla dagsljus. Hur gör man det bättre än med en geocachingtur? Vi tog bilen till trakterna kring Borensberg. Vi började i skogarna norr om byn och fortsatte sedan med en cykeltur omkring och i byn. Det är en smart idé att hänga cyklarna på bilen och få cykla på andra ställen än hemmavid.
Först besökte vi den här platsen. Jag föredrar nog att göra julbaket i mitt eget kök som är lite modernare.
Å andra sidan var utsikten strax bredvid det där "huset" fin. Dessutom växte där gott om lingonris så jag plockade lite för att ha till dörrkransen.
Cykelturen gick bland annat en bit utmed Göta kanal. Vädret ser bra ut på bilderna men jag kan avslöja att det blåste ordentligt så det var inte alls så skönt som det ser ut. Det var i alla fall ingen trängsel utmed kanalen så vi fick logga i lugn och ro.
Det är fantastiskt så mycket man hinner med på en ledig dag. Efter cachande, med lunchpaus på en pizzeria, så besökte vi Brunneby julmarknad, uträttade ett par julärenden och avslutade med att handla mat. Utan att ha haft bråttom iväg på morgonen så var vi ändå hemma tidigare än en vanlig arbetsdag. Skönt, för då hann vi även med att komma ifatt lite hemma.
fredag 8 december 2017
Grötfester på scouterna
Den här veckan har det varit julavslutningar på scouterna. Julavslutningen består av den traditionella grötfesten där hela familjerna kommer och äter gröt och skinksmörgås. En trevlig tradition i vår kår. I år blev det fyra avslutningar. Eftersom jag köper maten och håller ihop det hela så blir det en ganska hektisk vecka, men trevlig.
Här är en före-bild, tagen strax innan gästerna kom i måndags.
Och en under-tiden-bild när gästerna tar för sig av maten. Under kvällen brukar det vara lite berättelser från året som varit, märkesutdelning, lotterier och reklam för kommande läger. Nu tar scouterna jullov fram till v. 4.
Här är en före-bild, tagen strax innan gästerna kom i måndags.
Och en under-tiden-bild när gästerna tar för sig av maten. Under kvällen brukar det vara lite berättelser från året som varit, märkesutdelning, lotterier och reklam för kommande läger. Nu tar scouterna jullov fram till v. 4.
fredag 1 december 2017
Dumma bil
Vår bil är från 2010 och rullar fint. Planen är att vi ska ha den kvar minst två år till. Om två år så har yngsta sonen (förhoppningsvis) tagit körkort. Efter det måste vi inte ha en bil med manuell växel. Möjligen kan vi även byta till en lite mindre bil när vi inte har tre stora barn som ska få plats i baksätet och som ska ha med sig en massa packning.
Här leker vår bil ko, för du vet väl att kor alltid står bakom träd? (Internt skämt, eftersom jag bara kan rita kor om de står bakom träd.)
För det allra mesta cyklar jag till jobbet, men just igår behövde jag bilen för att hämta upp lite stora saker på vägen hem. När jag sätter mig i bilen på morgonen så är den stendöd. Då menar jag stendöd! Det lät inte ens som att den försökte starta. Den hade ju använts kvällen innan så hur kan den bli så död på en natt?
Vi satte batteriet på laddning men laddade själva för att behöva ringa en bärgningsbil. Det fick bli cykel till jobbet och ordna någon annan som kunde hämta upp de stora sakerna på eftermiddagen. Väl hemma så testade Mannen att starta bilen efter att batteriet stått på laddning hela dagen. Då startar den minsann snällt igen!
Det kändes bra ända till idag när vi skulle iväg till kompisar i andra änden av stan då var bilen stendöd igen. Buss genom hela stan är ju också en upplevelse...
Här leker vår bil ko, för du vet väl att kor alltid står bakom träd? (Internt skämt, eftersom jag bara kan rita kor om de står bakom träd.)
För det allra mesta cyklar jag till jobbet, men just igår behövde jag bilen för att hämta upp lite stora saker på vägen hem. När jag sätter mig i bilen på morgonen så är den stendöd. Då menar jag stendöd! Det lät inte ens som att den försökte starta. Den hade ju använts kvällen innan så hur kan den bli så död på en natt?
Vi satte batteriet på laddning men laddade själva för att behöva ringa en bärgningsbil. Det fick bli cykel till jobbet och ordna någon annan som kunde hämta upp de stora sakerna på eftermiddagen. Väl hemma så testade Mannen att starta bilen efter att batteriet stått på laddning hela dagen. Då startar den minsann snällt igen!
Det kändes bra ända till idag när vi skulle iväg till kompisar i andra änden av stan då var bilen stendöd igen. Buss genom hela stan är ju också en upplevelse...
onsdag 29 november 2017
En lite ovanlig utenatt
Det råkade bara bli en skrivarpaus, men det är roligt att skriva. Det är ännu roligare om någon läser det jag skriver. Nu är det flera personer som undrat om min blogg (inklusive jag själv). Kanske är inte bloggande på utdöende i alla fall...
För någon månad sedan var jag och kompisen C på promenad. Att gå långpromenad och prata är ett sätt att umgås som passar oss utmärkt. Lite motion, lite dagsljus, mycket snack och en rejäl kick för själen. Vi kom att prata om året då jag och Mannen sov ute en gång i månaden. Nu när vi inte har en sån överenskommelse så blir det lite för länge mellan utenätterna. Kompisen C hade aldrig sovit i vindskydd och inte sovit ute under de kalla månaderna, men ville väldigt gärna testa. Vi bestämde att göra slag i saken.
I lördags var det dags. Vädret såg lovande ut med temperatur på runt nollan och ingen nederbörd. Efter lite tvekan, funderande på packningsdetaljer och eventuellt halt väglag så kom vi äntligen iväg till vindskyddet vid Viggeby. Väl ute i skogen så är det som vanligt att tiden nästan stannar.
Vi gjorde upp eld. Medan elden blev till glöd så gick vi ut på bryggan och tittade på stjärnhimlen och lyssnade på tystnaden. Sjön låg nästan spegelblank och månen speglade sig i vattenytan. En magisk känsla!
Vi värmde våra folipaket med kvällsmaten och grillade bananer med choklad i. När elden slocknat och vi lyssnat färdigt på tystnaden så var det dags att krypa ner. Lite kallt var det, men det gick ingen större nöd på oss.
På morgonen kändes det väldigt varmt och skönt i sovsäcken, jämfört med utanför. Det tog ett tag innan vi bestämde att det verkligen var dags att gå upp. Till slut så har nöden ingen lag, så att säga.
Häftigt att äta frukost och plötsligt få solen i ögonen för att den gick upp över horisonten. Så här års behöver man inte gå upp så tidigt för att uppleva soluppgången.
Efter frukost och ihoppackning gick vi en liten omväg på väg tillbaka till bilen. På kvällen var det svart så då fick det bli närmsta vägen mellan bil och vindskydd. I dagsljuset gick vi utmed sjön tillbaka. En fin promenad där naturen känns som en bit av kusten trots att det är utmed en insjö.
Vad skiljer då denna utenatt från alla de andra? De andra utenätterna har jag gjort med Mannen, någon att förlita sig till. Vi har varit ganska jämnbördiga när det gäller erfarenhet och har provat oss fram. Denna gången var det jag som var den erfarna. Nu hängde inte allt på mig för vi är ju två vuxna människor som kan ta vara på oss själva, men känslan var ändå annorlunda.
Efteråt var vi båda mycket nöjda och konstaterade att detta ska vi göra om, men vi tar ett par gånger i lite varmare väder innan vi utmanar kylan igen.
För någon månad sedan var jag och kompisen C på promenad. Att gå långpromenad och prata är ett sätt att umgås som passar oss utmärkt. Lite motion, lite dagsljus, mycket snack och en rejäl kick för själen. Vi kom att prata om året då jag och Mannen sov ute en gång i månaden. Nu när vi inte har en sån överenskommelse så blir det lite för länge mellan utenätterna. Kompisen C hade aldrig sovit i vindskydd och inte sovit ute under de kalla månaderna, men ville väldigt gärna testa. Vi bestämde att göra slag i saken.
I lördags var det dags. Vädret såg lovande ut med temperatur på runt nollan och ingen nederbörd. Efter lite tvekan, funderande på packningsdetaljer och eventuellt halt väglag så kom vi äntligen iväg till vindskyddet vid Viggeby. Väl ute i skogen så är det som vanligt att tiden nästan stannar.
Vi gjorde upp eld. Medan elden blev till glöd så gick vi ut på bryggan och tittade på stjärnhimlen och lyssnade på tystnaden. Sjön låg nästan spegelblank och månen speglade sig i vattenytan. En magisk känsla!
Vi värmde våra folipaket med kvällsmaten och grillade bananer med choklad i. När elden slocknat och vi lyssnat färdigt på tystnaden så var det dags att krypa ner. Lite kallt var det, men det gick ingen större nöd på oss.
På morgonen kändes det väldigt varmt och skönt i sovsäcken, jämfört med utanför. Det tog ett tag innan vi bestämde att det verkligen var dags att gå upp. Till slut så har nöden ingen lag, så att säga.
Häftigt att äta frukost och plötsligt få solen i ögonen för att den gick upp över horisonten. Så här års behöver man inte gå upp så tidigt för att uppleva soluppgången.
Efter frukost och ihoppackning gick vi en liten omväg på väg tillbaka till bilen. På kvällen var det svart så då fick det bli närmsta vägen mellan bil och vindskydd. I dagsljuset gick vi utmed sjön tillbaka. En fin promenad där naturen känns som en bit av kusten trots att det är utmed en insjö.
Vad skiljer då denna utenatt från alla de andra? De andra utenätterna har jag gjort med Mannen, någon att förlita sig till. Vi har varit ganska jämnbördiga när det gäller erfarenhet och har provat oss fram. Denna gången var det jag som var den erfarna. Nu hängde inte allt på mig för vi är ju två vuxna människor som kan ta vara på oss själva, men känslan var ändå annorlunda.
Efteråt var vi båda mycket nöjda och konstaterade att detta ska vi göra om, men vi tar ett par gånger i lite varmare väder innan vi utmanar kylan igen.
onsdag 27 september 2017
Kråkeryd till Stora Lund
I söndags gick vi från Kråkeryd till Stora Lund. Hur många kan placera det på en sverigekarta? Men om jag säger att vi sedan åt på Ombergs turisthotell, så är det nog några fler som kan placera ungefär var vi var.
Vi startade alltså i Kråkeryd som ligger några kilometer söder om Ödeshög, precis utmed Vätterns kant. Sedan vandrade vi utmed vättenrkanten norr ut. Utmed vägen letade vi geocacher. Stora delar av vägen gick i skogen och bitvis med utsikt över Vättern. En liten bit gick vi på väg, men sen var vi åter i skogskanten på kanten mot Vättern. Vattnet var några meter längre ner än vi, men det var vacker utsikt ut över sjön.
Vandringen slutade i Stora Lund, där vi hade parkerat en bil. Stora Lund ligger några kilometer söder om Hästholmen som är strax söder om Omberg. Smidigt att vi ihop med vännerna kunde arrangera med två bilar så att vi slapp gå fram och tillbaka. När vi kom dit hade vi gått ungefär 12-13 km. Sedan tog vi bilen till Ombergs turisthotell där vi hade bokat en sen lunch. Det smakade riktigt bra med mat och trevligt att sitta och prata. Tiden flög tydligen iväg för när vi lämnade restaurangen så hade det gått drygt två timmar.
En mycket omväxlande, avkopplande och lyckad dag.
Vi startade alltså i Kråkeryd som ligger några kilometer söder om Ödeshög, precis utmed Vätterns kant. Sedan vandrade vi utmed vättenrkanten norr ut. Utmed vägen letade vi geocacher. Stora delar av vägen gick i skogen och bitvis med utsikt över Vättern. En liten bit gick vi på väg, men sen var vi åter i skogskanten på kanten mot Vättern. Vattnet var några meter längre ner än vi, men det var vacker utsikt ut över sjön.
Vandringen slutade i Stora Lund, där vi hade parkerat en bil. Stora Lund ligger några kilometer söder om Hästholmen som är strax söder om Omberg. Smidigt att vi ihop med vännerna kunde arrangera med två bilar så att vi slapp gå fram och tillbaka. När vi kom dit hade vi gått ungefär 12-13 km. Sedan tog vi bilen till Ombergs turisthotell där vi hade bokat en sen lunch. Det smakade riktigt bra med mat och trevligt att sitta och prata. Tiden flög tydligen iväg för när vi lämnade restaurangen så hade det gått drygt två timmar.
En mycket omväxlande, avkopplande och lyckad dag.
söndag 17 september 2017
Vår utbytesstudent
Vi har bjudit in en utbytesstudent att bo hos oss i 10 månader. Det gick snabbt med beslutet. Frågan råkade komma och eftersom vi har tomma rum, Martin gärna ville ha sällskap hemma och Cissi var jättepepp på idén så blev det så.
För en vecka sedan kom P till oss från Berlin i Tyskland. Han är glad, nyfiken och social så det har gått lätt att umgås denna första veckan. Vi pratar mest engelska men det smyger sig in lite tyska och svenska också. Redan dagen efter att han kom så började han i en svensk gymnasieklass. Det blir en del obegripliga lektioner nu i början, men han kommer nog att lära sig språket snabbt.
Efter första skolveckan frågade jag vad som var mest annorlunda i Sverige. "Allting är mycket lättare." Han förundras över hur avslappnat det är i skolan, att man får ha mobiler under skoltid, att man får äta snacks på lektioner. Man kan ju fundera på om dessa saker har något samband med de dåliga skolresultaten och bristen på respekt för lärarna...
I vår familj är det mycket scouting på olika sätt. I går fick P möta scouting för första gången. Vi var funktionärer på en scouttävling och han verkade uppskatta timmarna i skogen. Han är van att vara ute i naturen, men det blir ju lite annorlunda i Sverige där vi har allemansrätten.
Idag har vi besökt flygvapenmuseet, eftersom vi bor några hundra meter där ifrån. Det var verkligen ett uppskattat besök. Kul att få upptäcka allt vi har runt omkring oss med nya ögon och att få visa alla våra smultronställen i vår närhet.
För en vecka sedan kom P till oss från Berlin i Tyskland. Han är glad, nyfiken och social så det har gått lätt att umgås denna första veckan. Vi pratar mest engelska men det smyger sig in lite tyska och svenska också. Redan dagen efter att han kom så började han i en svensk gymnasieklass. Det blir en del obegripliga lektioner nu i början, men han kommer nog att lära sig språket snabbt.
Efter första skolveckan frågade jag vad som var mest annorlunda i Sverige. "Allting är mycket lättare." Han förundras över hur avslappnat det är i skolan, att man får ha mobiler under skoltid, att man får äta snacks på lektioner. Man kan ju fundera på om dessa saker har något samband med de dåliga skolresultaten och bristen på respekt för lärarna...
I vår familj är det mycket scouting på olika sätt. I går fick P möta scouting för första gången. Vi var funktionärer på en scouttävling och han verkade uppskatta timmarna i skogen. Han är van att vara ute i naturen, men det blir ju lite annorlunda i Sverige där vi har allemansrätten.
Idag har vi besökt flygvapenmuseet, eftersom vi bor några hundra meter där ifrån. Det var verkligen ett uppskattat besök. Kul att få upptäcka allt vi har runt omkring oss med nya ögon och att få visa alla våra smultronställen i vår närhet.
torsdag 7 september 2017
Vilda småscouter
Idag har jag (och ett par vuxna till) haft en scoutgrupp med 18 stycken 8-åringar. Jösses så mycket spring, prat och stök det finns i åttaåringar. Jag hade glömt det!
Det är en spännande utmaning att få till ett bra program som fungerar med småscouter. Kul på sitt sätt, men jag uppskattar verkligen de som varit med ett tag. De utvecklas och mognar så mycket på några år. Och de ännu lite äldre både fixar, tar initiativ och tar hand om varandra så att man blir alldeles varm i hjärtat.
Det är tröstande att tänka att det kommer bli sånna personer av dessa småvildar.
Det är en spännande utmaning att få till ett bra program som fungerar med småscouter. Kul på sitt sätt, men jag uppskattar verkligen de som varit med ett tag. De utvecklas och mognar så mycket på några år. Och de ännu lite äldre både fixar, tar initiativ och tar hand om varandra så att man blir alldeles varm i hjärtat.
Det är tröstande att tänka att det kommer bli sånna personer av dessa småvildar.
söndag 3 september 2017
Grattis mamma!
Idag firar vi världens bästa mamma som fyller jämna år! Jag vet att det finns många bra mammor, men detta är min bästa mamma och hon är perfekt precis som hon är.
Stort grattis till dig och till oss som får fira dig!
lördag 2 september 2017
Bomässa i Vallastaden
Bara några kilometer ifrån mig så invigdes idag bomässan Vallastaden 2017. Det har byggts och byggts. Mycket har varit avspärrat in i det sista för området är inte helt färdigbyggt. Det har alltså inte gått att få någon riktig känsla för hur området blir förrän idag när mässan öppnade.
Jag var nyfiken och passade på att åka dit redan idag. Jag och en kompis tillbringade sex timmar med att strosa runt mellan husen och gå in och ut ur olika visningslägenheter. Vi hann förstås med en lunch och en fika också.
Jag var egentligen mest intresserad av att titta på olika kul inredningar och smarta lösningar inne i lägenheterna, men blev mest positiv över den mysiga stämningen och lugnet mellan husen. Innan har det känts som att husen var staplade på varandra utan minsta andrum, men så var inte känslan idag när det kommit dit plattläggningar, gångar och planteringar. Det fanns måna hus och lägenheter som jag skulle kunna tänka mig att bo i.
Något som var roligt med inredningarna var att mycket var återanvänt, inköpt på loppis eller plockat i naturen. Det fanns förstås dyra designade möbler också, men huvuddelen kändes ändå som att det skulle kunna hamna i mitt hem. Det måste inte vara jättedyrt för att bli snyggt!
Mässan ger lite dubbla känslor. Det ger inspiration och jag blir sugen på att göra fint hemma och att tänja lite mer på gränserna. Samtidigt när jag kom hem igen så är det ju så att nya stylade lägenheter är snygga (inte alla, men många), men mitt hem är mitt hem och det är helt ok som det är. Jag ska bara smyga in lite mer natur och lite mer växter.
Jag var nyfiken och passade på att åka dit redan idag. Jag och en kompis tillbringade sex timmar med att strosa runt mellan husen och gå in och ut ur olika visningslägenheter. Vi hann förstås med en lunch och en fika också.
Jag var egentligen mest intresserad av att titta på olika kul inredningar och smarta lösningar inne i lägenheterna, men blev mest positiv över den mysiga stämningen och lugnet mellan husen. Innan har det känts som att husen var staplade på varandra utan minsta andrum, men så var inte känslan idag när det kommit dit plattläggningar, gångar och planteringar. Det fanns måna hus och lägenheter som jag skulle kunna tänka mig att bo i.
Något som var roligt med inredningarna var att mycket var återanvänt, inköpt på loppis eller plockat i naturen. Det fanns förstås dyra designade möbler också, men huvuddelen kändes ändå som att det skulle kunna hamna i mitt hem. Det måste inte vara jättedyrt för att bli snyggt!
Mässan ger lite dubbla känslor. Det ger inspiration och jag blir sugen på att göra fint hemma och att tänja lite mer på gränserna. Samtidigt när jag kom hem igen så är det ju så att nya stylade lägenheter är snygga (inte alla, men många), men mitt hem är mitt hem och det är helt ok som det är. Jag ska bara smyga in lite mer natur och lite mer växter.
söndag 27 augusti 2017
Geocaching i norra Vättern
I helgen kunde man ana att det fanns lite sommar kvar. Vi utnyttjade den i lördags genom att ge oss ut på en kajak- och geocachingtur i norra Vättern.
Det var lugnt och fint att paddla. Precis som väderprognosen sagt så sprack det upp och blev soligt klockan 14, precis när vi lade i kajakerna.
Eftermiddagen bjöd på riktigt skön sensommarsol. Efter att ha loggat några geocacher på olika öar så blev det fikapaus vid en liten vik.
Ju senare det blev på eftermiddagen ju lugnare blev vädret. Det passade ju bra för vi fick medvind ut och ingen vind alls när vi skulle tillbaka. I stora drag så rundade vi en ö, men i praktiken så blev det hoppande mellan många småöar.
Den sista cachen var den roligaste att logga. Koordinaterna pekade inte på någon av de två öar som vi paddlade emellan. Koordinaterna pekade mitt ute i vattnet. När vi närmade oss nollpunkten verkade det mer rimligt för där fanns ett grund. Trots att kajaker inte går så djupt i vattnet så gick det inte att komma tillräckligt nära för att logga från kajaken. Jag fick kliva ur och balansera på de hala stenarna fram till stenen jag sitter på. Det var inte djupare än att mina 3/4-byxor fortfarande var torra. Häftigt att sitta på en liten sten mitt ute i sjön och logga. Dessutom gillar jag kortet som Mannen tog på mig.
Det var lugnt och fint att paddla. Precis som väderprognosen sagt så sprack det upp och blev soligt klockan 14, precis när vi lade i kajakerna.
Eftermiddagen bjöd på riktigt skön sensommarsol. Efter att ha loggat några geocacher på olika öar så blev det fikapaus vid en liten vik.
Ju senare det blev på eftermiddagen ju lugnare blev vädret. Det passade ju bra för vi fick medvind ut och ingen vind alls när vi skulle tillbaka. I stora drag så rundade vi en ö, men i praktiken så blev det hoppande mellan många småöar.
Den sista cachen var den roligaste att logga. Koordinaterna pekade inte på någon av de två öar som vi paddlade emellan. Koordinaterna pekade mitt ute i vattnet. När vi närmade oss nollpunkten verkade det mer rimligt för där fanns ett grund. Trots att kajaker inte går så djupt i vattnet så gick det inte att komma tillräckligt nära för att logga från kajaken. Jag fick kliva ur och balansera på de hala stenarna fram till stenen jag sitter på. Det var inte djupare än att mina 3/4-byxor fortfarande var torra. Häftigt att sitta på en liten sten mitt ute i sjön och logga. Dessutom gillar jag kortet som Mannen tog på mig.
tisdag 22 augusti 2017
Inspark på gymnasiet
Nu har vi stoppat in yngsta sonen på gymnasiet. Skolstart igår och föräldrarmöte idag. Martin har valt en annan gymnasieskola än storasyskonen. Jag har inte varit på den skolan sedan 1986, eller så. Jag gick gymnasiet i Motala, på teknisk linje. Till trean skulle vi välja inriktning. Några fanns i Motala och några fanns på denna skolan i Linköping. Jag valde en inrikting som fanns i Motala så jag har aldrig gått på denna skolan, men jag minns att vi var och hälsade på inför valet.
Några iaktagelser på föräldrarmötet:
En hel klass med föräldrar där jag inte kände igen någon, förutom en som gick på högskolan samtidigt som mig och som jag inte sett sedan vi sprang runt på samma husvisningar. (Efter att ha pratat med sonen igen efter mötet så finns det ytterligare en förälder som jag känner igen.)
Drog- och alkoholfri nollning där vi föräldrar får veta när och var den är. Vi uppmanas dessutom att hämta våra barn när nollningen tar slut. "Det finns inget mer att göra på stan efter att vi slutat", säger de pigga faddrarna. Kul att de hittar på lite bus med klassen två gånger i veckan de första veckorna.
Numera är inte "vegetarian" specialkost, inte heller "utan fläsk" är specialkost. Bra framsteg! Annat var det på min tid då vegetarianer fick fylla i extra blanketter och motivera sitt val.
Några iaktagelser på föräldrarmötet:
En hel klass med föräldrar där jag inte kände igen någon, förutom en som gick på högskolan samtidigt som mig och som jag inte sett sedan vi sprang runt på samma husvisningar. (Efter att ha pratat med sonen igen efter mötet så finns det ytterligare en förälder som jag känner igen.)
Drog- och alkoholfri nollning där vi föräldrar får veta när och var den är. Vi uppmanas dessutom att hämta våra barn när nollningen tar slut. "Det finns inget mer att göra på stan efter att vi slutat", säger de pigga faddrarna. Kul att de hittar på lite bus med klassen två gånger i veckan de första veckorna.
Numera är inte "vegetarian" specialkost, inte heller "utan fläsk" är specialkost. Bra framsteg! Annat var det på min tid då vegetarianer fick fylla i extra blanketter och motivera sitt val.
lördag 19 augusti 2017
Färdigfirat!
Nu har vi firat färdigt årets augustifödelsedagar. Vi har ju tre stycken på en vecka och i år fyllde dessutom Mannen 50. Födelsedagarna krockade dock med scoutlägret. Ett scoutläger kan man inte flytta, men det kan man med födelsedagsfirande.
Resultatet blev egentligen att det inte blev så mycket firande, men en del har det blivit under de senaste veckorna. Själv är jag väldigt nöjd med att jag fyllde år på lägret. Jag hade med mig och bjöd på kladdkaka, vilket naturligtvis var uppskattat. Hela dagen blev jag uppmärksammad på olika sätt. Olika grupper sjöng för mig så det blev sång flera gånger under dagen. Många gratulationer, grattiskramar och så mycket värme under hela dagen. Mitt på dagen fick jag SMS från lägret, att de bjöd på glass för att jag fyllde år. Det var bara att hämta i glasskiosken. När jag köat och kom fram och sa att jag fyllde år så ropade de som serverade glass till hela kön så alla hurrade för mig. Inte ofta man blir firad så mycket på en helt vanlig födelsedag, där jag egentligen inte hade räknat med något firande alls.
Resultatet blev egentligen att det inte blev så mycket firande, men en del har det blivit under de senaste veckorna. Själv är jag väldigt nöjd med att jag fyllde år på lägret. Jag hade med mig och bjöd på kladdkaka, vilket naturligtvis var uppskattat. Hela dagen blev jag uppmärksammad på olika sätt. Olika grupper sjöng för mig så det blev sång flera gånger under dagen. Många gratulationer, grattiskramar och så mycket värme under hela dagen. Mitt på dagen fick jag SMS från lägret, att de bjöd på glass för att jag fyllde år. Det var bara att hämta i glasskiosken. När jag köat och kom fram och sa att jag fyllde år så ropade de som serverade glass till hela kön så alla hurrade för mig. Inte ofta man blir firad så mycket på en helt vanlig födelsedag, där jag egentligen inte hade räknat med något firande alls.
söndag 13 augusti 2017
Jamboree17
Hemma igen efter ännu ett härligt scoutläger. 25 scouter från vår kår och 11000 andra har haft en bra vecka på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.
Det är häftigt att få vara en i mängden, en i den stora familjen, på ett stort scoutläger. Invigningen och avslutningen blir ett helt hav med scouter.
Samtidigt lever man i det lilla. Vi bor i byar med 50-60 scouter. I byn sover och äter vi förstås, men vi tillbringar också mycket tid där med att bara umgås. De som älskar att surra bygger portaler, bord, diskställ, vindskydd, gungställningar och allt möjligt annat.
Alla byar tillsammans blir ett enormt tältläger. Jag känner många som var på lägret som jag ändå inte har träffat på.
Denna fina bild har en av lägrets fotografer tagit på just vår by. Spindeltältet sitter över matbordet. Det är skönt att ha lite tak oavsett om det är regn eller sol man vill skydda sig mot.
Under dagarna är det fullt med aktiviteter, både schemalagda och en massa saker som man kan droppa in och göra när man vill. Här åker scouterna karusell.
Temat för detta läger var "Free being me" och handlar om att stärka scouternas självkänsla för att alla ska veta och känna att de duger precis som de är. Just det att man duger precis som man är tror jag är en anledning att många trivs i scouterna.
På avslutningsdagen kom kungen på besök. Han var runt på lägret under dagen och provade på några aktiviteter och pratade med scouter. Under avslutningsceremonin gjorde han raketen med alla oss 11000 i publiken. För 10 år sedan var jag på ett liknande läger på precis samma plats. Även den lägret avslutades med raketen ihop med kungen. Kul att få göra det igen!
Vad tar jag med mig från ett sånt här läger? Det största är gemenskapen framför allt med ledarna i vår by, men även med andra som jag lärt känna på olika scoutarrangemang och med alla scouterna. Det är inspirerande att få jobba och leva ihop där alla åldrar umgås och alla kan bidra.
Jag tar också med mig att storläger är kul, men jag uppskattar mindre läger ännu mer. Allt har sin charm och blandningen är bäst. Jag vill ha storläger, kårläger, men också hajker med några ledare och 10-15 scouter. Var sak har sin charm och scouting är fantastiskt för det innefattar sååå mycket!
Det är häftigt att få vara en i mängden, en i den stora familjen, på ett stort scoutläger. Invigningen och avslutningen blir ett helt hav med scouter.
Samtidigt lever man i det lilla. Vi bor i byar med 50-60 scouter. I byn sover och äter vi förstås, men vi tillbringar också mycket tid där med att bara umgås. De som älskar att surra bygger portaler, bord, diskställ, vindskydd, gungställningar och allt möjligt annat.
Alla byar tillsammans blir ett enormt tältläger. Jag känner många som var på lägret som jag ändå inte har träffat på.
Denna fina bild har en av lägrets fotografer tagit på just vår by. Spindeltältet sitter över matbordet. Det är skönt att ha lite tak oavsett om det är regn eller sol man vill skydda sig mot.
Under dagarna är det fullt med aktiviteter, både schemalagda och en massa saker som man kan droppa in och göra när man vill. Här åker scouterna karusell.
Temat för detta läger var "Free being me" och handlar om att stärka scouternas självkänsla för att alla ska veta och känna att de duger precis som de är. Just det att man duger precis som man är tror jag är en anledning att många trivs i scouterna.
På avslutningsdagen kom kungen på besök. Han var runt på lägret under dagen och provade på några aktiviteter och pratade med scouter. Under avslutningsceremonin gjorde han raketen med alla oss 11000 i publiken. För 10 år sedan var jag på ett liknande läger på precis samma plats. Även den lägret avslutades med raketen ihop med kungen. Kul att få göra det igen!
Vad tar jag med mig från ett sånt här läger? Det största är gemenskapen framför allt med ledarna i vår by, men även med andra som jag lärt känna på olika scoutarrangemang och med alla scouterna. Det är inspirerande att få jobba och leva ihop där alla åldrar umgås och alla kan bidra.
Jag tar också med mig att storläger är kul, men jag uppskattar mindre läger ännu mer. Allt har sin charm och blandningen är bäst. Jag vill ha storläger, kårläger, men också hajker med några ledare och 10-15 scouter. Var sak har sin charm och scouting är fantastiskt för det innefattar sååå mycket!
söndag 6 augusti 2017
Scoutläger....snart
Det är en mycket märklig känsla att sitta hemma och kolla på alla foton, filmsnuttar och rapporter från sommarens stora scoutläger Jamboree17 i Kristianstad. Det är 11000 scouter från 29 länder så det märks ganska mycket i mitt nyhetsflöde från olika scoutforum och vänner.
Både Manen, Cissi och Martin är där, så det är dessutom tomt här hemma vilket är både skönt och tomt. Nu ska jag jobba två dagar sedan åker jag och en annan ledare ner till lägret för att vara med på andra halvan.
Både Manen, Cissi och Martin är där, så det är dessutom tomt här hemma vilket är både skönt och tomt. Nu ska jag jobba två dagar sedan åker jag och en annan ledare ner till lägret för att vara med på andra halvan.
onsdag 2 augusti 2017
Plastpåsar
Vilken skillnad det har blivit i butikerna, men slipper få en massa onödiga påsar när man handlar. Jag har ofta någon väska med mig så jag behöver inte en extra plastpåse, särskilt inte de där pyttesmå. Numera frågar de flesta butiker om jag vill köpa en påse, eller i vissa fall om jag behöver en påse. Det är inte alla som tar betalt för påsen.
En plastpåse är nog inte det som räddar miljön, men det är ett litet bidrag till att spara på miljön. Den största påverkan tror jag ändå är att det får folk att tänka efter "behöver jag verkligen en påse". Förhoppningsvis tänker många ytterligare ett steg "behöver jag den där grejen". Varje gång kassörskan frågar mig om jag behöver en påse så ger det mig en påminnelse om att jordens resurser inte är oändliga. Det behöver vi påminnas om ofta.
En plastpåse är nog inte det som räddar miljön, men det är ett litet bidrag till att spara på miljön. Den största påverkan tror jag ändå är att det får folk att tänka efter "behöver jag verkligen en påse". Förhoppningsvis tänker många ytterligare ett steg "behöver jag den där grejen". Varje gång kassörskan frågar mig om jag behöver en påse så ger det mig en påminnelse om att jordens resurser inte är oändliga. Det behöver vi påminnas om ofta.
måndag 31 juli 2017
Armbandsklockan på!
Just denna veckan känns det skönt på jobbet. Vi är väldigt få som jobbar så det är lugnt och tyst. Jag har en lista med saker jag tänkt att göra under veckan. Det är riktigt skönt att kunna sitta och jobba i lugn och ro med en sak i taget. Hjärnan hinner ta in och smälta en sak innan jag byter till nästa. Så är det inte i vanliga fall!
Sex arbetsdagar kvar innan jag har några dagars semester igen. Det gäller att sprida ut det goa!
söndag 30 juli 2017
Bergslagen levererar
Ytterligare en semestertur till trakterna kring Örebro. Denna gången åkte vi runt i skogarna och småorterna norr om Örebro så som Grythyttan, Kopparberg och Nora.
Vi vandrade i ett naturreservat ut på en mosse. Jag fick lite fjällkänsla för här växte både dvärgbjörk och hjortron. Det kändes verkligen som vildmark trots att man gick på en handikappramp. Jag kikade ut över myrarna och väntade att när som helst få se en älg, men jag såg ingen. Det var väldigt lugnt och stilla.
Framåt eftermiddagen var det mer aktion då vi cyklade ett MTB-spår. Vid Hjulsjö kunde man hyra cyklar och så fanns det massor med olika spår att välja. Alla var noggrant uppmärkta.
Spåret vi cyklade var 12 km och mellansvårt. Det kanske inte låter så mycket att cykla 12 km, men det var ganska jobbigt i skogen när man måste koncentrera sig stora delar av banan. Det var jättekul så jag hyr gärna MTB igen någonstans.
Vi besökte många olika gruvmiljöer och hyttor av olika slag. Varje enskild var fin och intressant, men till slut var vi rätt mätta på fina gamla miljöer. Just här vid Löa hytta hade de en rolig skylt. Vi följde skyltningen och gick både hit och dit i jakten på geocachen.
Vi vandrade i ett naturreservat ut på en mosse. Jag fick lite fjällkänsla för här växte både dvärgbjörk och hjortron. Det kändes verkligen som vildmark trots att man gick på en handikappramp. Jag kikade ut över myrarna och väntade att när som helst få se en älg, men jag såg ingen. Det var väldigt lugnt och stilla.
Framåt eftermiddagen var det mer aktion då vi cyklade ett MTB-spår. Vid Hjulsjö kunde man hyra cyklar och så fanns det massor med olika spår att välja. Alla var noggrant uppmärkta.
Spåret vi cyklade var 12 km och mellansvårt. Det kanske inte låter så mycket att cykla 12 km, men det var ganska jobbigt i skogen när man måste koncentrera sig stora delar av banan. Det var jättekul så jag hyr gärna MTB igen någonstans.
Vi besökte många olika gruvmiljöer och hyttor av olika slag. Varje enskild var fin och intressant, men till slut var vi rätt mätta på fina gamla miljöer. Just här vid Löa hytta hade de en rolig skylt. Vi följde skyltningen och gick både hit och dit i jakten på geocachen.
Finast var det ändå vid Kindla naturreservat, mitt ute i ingenstans. Vi gick en promenad längs med en led och kom fram till en fin tjärn. Här låg ett vindskydd i kvällssolen precis bredvid det stilla svarta vattnet. Medan vi satt och tittade ut över den fina tjärnen kom det ett gäng grabbar med stora ryggsäckar. De hade helt klart gått längre än vad vi gjort. De skulle sova i vindskyddet och fick säkert en underbar kväll där.
Vi sov varken i vindskydd eller tält denna gång. Vi åkte lånad husbil vilket kändes både praktiskt och lyxigt. Smidigt att ha kök, kylskåp och sängen med sig vart man än hamnar. Det är inte varje stopp som blir på sånna här vackra ställen, men det är kul med omväxling på utsikten.
fredag 28 juli 2017
Pandemic
Pandemic är ett spel som legat ett tag hemma ospelat. Jag har varit mycket tveksam till spelet för att jag vet att det är ett samarbetsspel där alla spelare spelar gemensamt mot spelet. Det konceptet har jag inte provat förut och trodde inte mycket på. Nu i sommar blev det i alla fall av att provspela och det var jättekul så det har blivit många omgångar sedan dess.
Spelet går ut på att hitta botemedel till fyra olika smittor som sprider sig över världen. Vi spelare är vetenskapsmän som var och en har sin egna förmåga, någon grej som man är lite extra bra på. En är lite bättre på att bota sjuka, någon har lättare för att skapa förutsättningar för att skapa botemedel, någon kan sammanföra rätt personer och någon har lättare för att skapa det nya botemedlet. För att lyckas hitta botemedel innan epidemierna sprider sig för mycket så måste vi gemensamt lösa uppgiften och utnyttja var och ens förmåga på bästa sätt.
Det gäller verkligen att tänka strategiskt och utnyttja specialförmågorna optimalt för att lyckas. Detta ger livliga diskussioner.
"Om du gör... så kan jag göra... och då kan han göra..."
"Om vi använder det kortet nu...så förhindra vi ... och då kan du ..."
Alla blir delaktiga och det känns verkligen viktigt att besegra sjukdomarna, dvs spelet. Spelet kan spelas i tre olika svårighetsgrader. Den lätta är lätt, mellannivån klarar vi, men den svåraste har vi inte lyckats med än.
Spelet går ut på att hitta botemedel till fyra olika smittor som sprider sig över världen. Vi spelare är vetenskapsmän som var och en har sin egna förmåga, någon grej som man är lite extra bra på. En är lite bättre på att bota sjuka, någon har lättare för att skapa förutsättningar för att skapa botemedel, någon kan sammanföra rätt personer och någon har lättare för att skapa det nya botemedlet. För att lyckas hitta botemedel innan epidemierna sprider sig för mycket så måste vi gemensamt lösa uppgiften och utnyttja var och ens förmåga på bästa sätt.
Det gäller verkligen att tänka strategiskt och utnyttja specialförmågorna optimalt för att lyckas. Detta ger livliga diskussioner.
"Om du gör... så kan jag göra... och då kan han göra..."
"Om vi använder det kortet nu...så förhindra vi ... och då kan du ..."
Alla blir delaktiga och det känns verkligen viktigt att besegra sjukdomarna, dvs spelet. Spelet kan spelas i tre olika svårighetsgrader. Den lätta är lätt, mellannivån klarar vi, men den svåraste har vi inte lyckats med än.
onsdag 26 juli 2017
Eget syrum
Som jag skrev härom dagen så har det uppstått ett par oanvända rum nu när barnen flyttat. Det ska naturligtvis finnas gästsängar så att de lätt kan komma hem om de vill, men det blev ändå plats över. Det ena rummet ska bli mitt alldeles egna rum med symaskin, tyger och garner. Under många år har symaskinen stått på ett litet skrivbord bredvid min säng. Det har fungerat bra, men visst är det lite trångt att ta sig fram till sängen och visst är skrivbordet lite för litet för att vara en bra arbetsyta.
Nu har ett oanvänt rejält bord fått flytta från förrådet till det nya syrummet. Det gamla, lilla och mycket väl använda skrivbordet fick flytta vidare till snickarboden. Hurtsen kom väl till pass för verktyg och skivan kan säkert vara bra att ha.
Till syrummet flyttade också byrån med tråd, knappar, resår och allt annat som hör till. Byrån har hittills stått inträngd i klädkammaren, så nu blev det lite luft i klädkammaren också.
Väggen i mitt eget rum är förstås prydd med en tavla som jag gjort själv. Tavlan har jag ritat och sytt själv när jag var 4 år gammal. Det föreställer en pojke som sparkar fotboll.
Syrummet ska få någon bra förvaring för garner och en spegel, men det kommer så småningom. Just nu är det skönt att ha fått mer plats både i klädkammaren och sovrummet. Dessutom känns det lyxigt att breda ut mina saker i ett eget rum och odla mina intressen. Det första jag ska sy är gardiner till sonens lägenhet.... Så gick det med min tid och mitt intresse!
Nu är det ju inte så att jag är bitter för att jag ska sy sonens gardiner. Tvärt om är det kul att få diskutera gardinuppsättningar och tyger med Henrik. Nu är både uppsättning och tyg inköpta, så det är bara att sätta igång.
Nu har ett oanvänt rejält bord fått flytta från förrådet till det nya syrummet. Det gamla, lilla och mycket väl använda skrivbordet fick flytta vidare till snickarboden. Hurtsen kom väl till pass för verktyg och skivan kan säkert vara bra att ha.
Till syrummet flyttade också byrån med tråd, knappar, resår och allt annat som hör till. Byrån har hittills stått inträngd i klädkammaren, så nu blev det lite luft i klädkammaren också.
Väggen i mitt eget rum är förstås prydd med en tavla som jag gjort själv. Tavlan har jag ritat och sytt själv när jag var 4 år gammal. Det föreställer en pojke som sparkar fotboll.
Syrummet ska få någon bra förvaring för garner och en spegel, men det kommer så småningom. Just nu är det skönt att ha fått mer plats både i klädkammaren och sovrummet. Dessutom känns det lyxigt att breda ut mina saker i ett eget rum och odla mina intressen. Det första jag ska sy är gardiner till sonens lägenhet.... Så gick det med min tid och mitt intresse!
Nu är det ju inte så att jag är bitter för att jag ska sy sonens gardiner. Tvärt om är det kul att få diskutera gardinuppsättningar och tyger med Henrik. Nu är både uppsättning och tyg inköpta, så det är bara att sätta igång.
måndag 24 juli 2017
Stora barn
Nu är vi tillbaka där vi var för 23 år sedan. Det är samma hus och åter "bara" tre personer i huset. På något märkligt vis är det dock betydligt mer saker nu. Sonens säng står inte i ena hörnet på en tom övervåning. Dessutom är sonen som är kvar längre än mig. För 23 år sedan sov stora sonen i spjälsäng så sängen tog verkligen inte upp stor plats i rummet.
Under sommaren har alltså Henrik flyttat ut successivt. Han flyttar inte så många kilometer så det går bra att ta lite i taget. Nu är det läge att fundera på vad vi ska ha rummen till som Cissi och Henrik har lämnat. De har lämnat sina rum, men mycket av deras saker är ändå kvar. Jag har påbörjat rensandet här hemma, för visst borde man kunna göra sig av med en del av alla de saker som smygit sig in under dessa 23 år?
Inte nog med att två flyttat, den tredje lille plutten fyller snart 16 år och börjar gymnasiet. Han kom nöjd hem härom dagen och upplyste om att han använt sin studentrabatt för första gången. Han hade använt sitt nya studentkort på restaurangen där han och kompisarna lunchat och firat kompisens födelsedag.
Under sommaren har alltså Henrik flyttat ut successivt. Han flyttar inte så många kilometer så det går bra att ta lite i taget. Nu är det läge att fundera på vad vi ska ha rummen till som Cissi och Henrik har lämnat. De har lämnat sina rum, men mycket av deras saker är ändå kvar. Jag har påbörjat rensandet här hemma, för visst borde man kunna göra sig av med en del av alla de saker som smygit sig in under dessa 23 år?
Inte nog med att två flyttat, den tredje lille plutten fyller snart 16 år och börjar gymnasiet. Han kom nöjd hem härom dagen och upplyste om att han använt sin studentrabatt för första gången. Han hade använt sitt nya studentkort på restaurangen där han och kompisarna lunchat och firat kompisens födelsedag.
torsdag 20 juli 2017
Codenames
Som jag skrev tidigare så spelade vi spel på kvällarna när vi var i Rügen. Det spel som spelades mest är samma som vi spelade mycket på resan i julas. Spelet heter Codenames.
Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).
Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.
Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.
Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).
Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.
Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.
tisdag 18 juli 2017
Geocaching
Semester och utflykter innebär en hel del geocaching eftersom det är ett bra sätt att hitta intressanta platser.
En dag var vi på Omberg och gick en runda som heter "Tomtar och Troll" där alla 15 cacherna i serien följde temat på olika sätt. Finast var nog denna gömma som var övervakad av ett par tomtar inne under stubben.Efter att ha gått den cacherundan så skulle vi logga en cache till. Den krävde en stege på 3-4 meter. Tyvärr hade vi ingen stege i bilen. Ganska ofta har vi en teleskopsstege i bilen som blir 3,5 meter i utfällt läge. Tyvärr var inte den stegen med. Efter som vi var fyra scoutkunniga personer så tog vi i stället med de remmar vi hade i bilen.
På platsen hittade vi ett nedfallet träd med två pinnar som satt fast i varandra i nederänden. Efter att ha brutit av några meter från de långa pinnarna och letat upp lagom långa tvärpinnar så började vi surra en stege. Stegen blev inte helt stadig, men fungerade utmärkt för att logga cachen. Kul hade vi medan vi höll på att klura. Tyvärr uppskattade även myggorna att vi höll till där ett tag så jag har fortfarande kliande myggbett flera dagar efteråt.
En annan tur gick till trakterna kring Örebro. I Örebro län finns det en massa cacher som ingår i Geotour-The heart of Sweden och är cacher som plaserats ut på särskilt intressanta ställen och som är extra arbetade på olika sätt. En av cacherna låg vid den här fina hembygdsgården.
En annan cache låg i skogen vid Skärmareboda. Där gällde det att hitta mynt som fanns fastklistrade på klippblock. Det var bara att leta runt tills man hittat alla mynten för siffror som stod på mynten behövdes för att komma vidare.
En del av mynten satt långt in mellan blocken. Kul att klättra runt här och lista ut vart man skulle leta. Det fanns foton av blocken som hjälp.
Till slut kunde vi räkna ut koordinaterna för att hitta nyckeln till skattkistan. I en liten grotta stod denna stora skattkista och där i låg loggboken. Häftig skattjakt!
Vår tur varade i två dagar. Vid det här marmorbrottet hittade vi en fin tältplats. Det blev sjötomt för en natt. Särskilt mysigt var det att äta frukost på kanten av sjön. Nedanför oss simmade ett stim fiskar som uppskattade ost och brödbitar som vi kastade i.
En av cacherna låg vid Nostalgibyn. Såg ut att vara ett kul ställe med mycket prylar. Vi tittade inte så mycket utan tog bara en snabb fika. Hela fiket var fyllt med gamla burkar.
Många av gömmorna var väldigt arbetade. Här provar jag prinsesskronan som låg i gömman för en slottscache. Loggboken var klädd i vinrött sidentyg förstås.
Mitt i Örebro hade någon lyckats placera en gömma som hissades ner så att man kunde skriva i loggboken. Konstigt att ingen tittade konstigt på oss där mitt på en parkering utanför pågående Titanic-utställningen.
Trots två dagars intensivt loggande av cacherna som hör till Geotour-The heart of Sweden så är det väldigt många kvar, utspridda i hela Örebro län. Vi får se när vi kommer tillbaka för att utforska några fler.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)