En lite ovanlig utenatt

Det råkade bara bli en skrivarpaus, men det är roligt att skriva. Det är ännu roligare om någon läser det jag skriver. Nu är det flera personer som undrat om min blogg (inklusive jag själv). Kanske är inte bloggande på utdöende i alla fall...


För någon månad sedan var jag och kompisen C på promenad. Att gå långpromenad och prata är ett sätt att umgås som passar oss utmärkt. Lite motion, lite dagsljus, mycket snack och en rejäl kick för själen. Vi kom att prata om året då jag och Mannen sov ute en gång i månaden. Nu när vi inte har en sån överenskommelse så blir det lite för länge mellan utenätterna. Kompisen C hade aldrig sovit i vindskydd och inte sovit ute under de kalla månaderna, men ville väldigt gärna testa. Vi bestämde att göra slag i saken.

I lördags var det dags. Vädret såg lovande ut med temperatur på runt nollan och ingen nederbörd. Efter lite tvekan, funderande på packningsdetaljer och eventuellt halt väglag så kom vi äntligen iväg till vindskyddet vid Viggeby. Väl ute i skogen så är det som vanligt att tiden nästan stannar.
Vi gjorde upp eld. Medan elden blev till glöd så gick vi ut på bryggan och tittade på stjärnhimlen och lyssnade på tystnaden. Sjön låg nästan spegelblank och månen speglade sig i vattenytan. En magisk känsla!

Vi värmde våra folipaket med kvällsmaten och grillade bananer med choklad i. När elden slocknat och vi lyssnat färdigt på tystnaden så var det dags att krypa ner. Lite kallt var det, men det gick ingen större nöd på oss.

På morgonen kändes det väldigt varmt och skönt i sovsäcken, jämfört med utanför. Det tog ett tag innan vi bestämde att det verkligen var dags att gå upp. Till slut så har nöden ingen lag, så att säga.

Häftigt att äta frukost och plötsligt få solen i ögonen för att den gick upp över horisonten. Så här års behöver man inte gå upp så tidigt för att uppleva soluppgången.

Efter frukost och ihoppackning gick vi en liten omväg på väg tillbaka till bilen. På kvällen var det svart så då fick det bli närmsta vägen mellan bil och vindskydd. I dagsljuset gick vi utmed sjön tillbaka. En fin promenad där naturen känns som en bit av kusten trots att det är utmed en insjö.

Vad skiljer då denna utenatt från alla de andra? De andra utenätterna har jag gjort med Mannen, någon att förlita sig till. Vi har varit ganska jämnbördiga när det gäller erfarenhet och har provat oss fram. Denna gången var det jag som var den erfarna. Nu hängde inte allt på mig för vi är ju två vuxna människor som kan ta vara på oss själva, men känslan var ändå annorlunda.
Efteråt var vi båda mycket nöjda och konstaterade att detta ska vi göra om, men vi tar ett par gånger i lite varmare väder innan vi utmanar kylan igen.