tisdag 25 februari 2014

Bon Apetit

"Bon Apetit", det är hela min franska repertoar. Det har dock visat sig vara ett användbart uttryck.

Denna veckan har vi besök av fransyskor. Det är ett utbyte genom Cissis gymnasieskola. Eleverna i årskurs tre som läser högsta nivån av franska får åka till Frankrike en vecka. Denna veckan är fransmännen här och bor hemma hos familjer. Eftersom det var ont om familjer som kunde ta emot så tillfrågades tvåorna också. Cissi nappade direkt, så nu har vi gäster.

De är här för att träna sin engelska, men Cissi får mycket träning i franska för de är inte så bra på engelska. Det är spännande att inte begripa ett dugg vad Cissi och fransyskorna pratar om när de pratar franska. Vid matbordet blandas det hej vilt med franska, engelska och svenska.

Några iaktagelser så här långt:
- De uppskattade inte vår frukostgröt (havregryn och rågflingor), men vågade i alla fall smaka.
- De förstod inte ordet "lunch" på engelska, vilket ledde till en del förvirring.
- De gillar inte sill, men däremot påskgodis. (Svensk afton på skolan)
- De tog först lite försiktigt av korvstroganoffen, men verkade uppskatta det och tog mer.

Under veckan har de ett ganska fullt schema. Till helgen blir det lite tid för oss att hitta på något. Vi får väl se vad vi hittar på. Kanske gulla med nyfödda lamm, titta på slussar, besöka godisfabriken Cloetta, shopping på stan eller prova på skridskor...

söndag 23 februari 2014

Försmak av våren

Vintergäcken och snödropparna blommar i trädgården. Solen skiner lite till och från. Dessutom blev det årets första löprunda utan mössa och vantar. Det börjar kännas som vår, men ändå är det bara februari än så länge.

fredag 21 februari 2014

Göran Redin: Ett fjärran krig

Den här boken fick jag låna av en kollega som trodde att den skulle passa mig. Hon känner författaren och ville göra lite reklam för Göran Redins debutbok. Jag känner en släkting till författaren och boken utspelar sig här i Östergötland så det gjorde mig intresserad av att läsa den.

Ett fjärran krig av Göran Redin är en historisk roman om en familj på Lövberga gård i Björsäter i Östergötland. Boken utspelar sig på 1610 till 1630. Vi får följa familjen på Lövberga gård, mest då tvillingbarnen Erik och Karin. Familjen består också av pappa Jon, mamma Karolina, mormor Ebba, äldsta sonen Anders och dottern Anna. Mormor Ebba har en viktig uppgift i att lära Karin om sjukvård, både hur man hjälper till vid barnfödslar och hur man tar hand om skadade.

Det var inte lätt att leva i Sverige under krigsåren på 1600-talet. Först var det krig mot Polen och sedan mot Tyskland. Sönerna riskerar att skickas ut i kriget och detta används också som maktmedel mot de man vill hämnas mot. Som dotter har man det inte heller så lätt och inte så mycket valfrihet. Karin vill gärna läsa och lära sig mer då hon har ett gott huvud, men det går inte an för en kvinna. Det går knappt an för Erik heller eftersom han kommer från en bondfamilj.

Som äldsta son har man sin framtid tryggad för han ska ta över gården. Svårare är det för Erik som är den yngre av sönerna. Efter att Erik dessutom ställt till med ett bråk vid en logdans så tvingas han ta tjänst som ryttare i armén. Detta är trots allt en bättre väg än att skrivas ut som fotsoldat.

Under de två första kapitlen så tyckte jag att Göran bakade in för mycket historia som en historielektion, men detta balanserades i resten av boken väldigt väl. Jag läste boken som en roman men fick ändå en bra bild av hur livet var i Sverige på den tiden och hur det var att bo i Sverige under krigen. Viss stycken beskriver också kriget på närmare håll genom att följa kung Gustav Adolf. Dessa stycken kunde kanske varit kortare, men tillför ändå en bra bild av kriget.

Boken handlar förstås om livet under kriget, men den är i första hand en bok om familjen på Lövberga gård. Jag gillade verkligen denna boken och väntar nu på efterföljaren om syskonen från Lövberga. Mina tankar går till Wilhelm Mobergs böcker när jag läser och det är inget dåligt betyg. Det är dessutom en extra krydda när man känner igen ortsnamnen. Bland annat var en militärtrupp och övade på militärfältet Malmen, som vi bor granne med.

Jag rekommenderar boken, och särskilt till dig som bor i Östergötland eller du som gillar Wilhelm Mobergs böcker eller du som vill lära dig mer om Sverige på 1600-talet eller du som vill ha en stunds stillsam underhållning.



torsdag 20 februari 2014

Ny cykel?

I går hade vi en sån där dag då alla mina logistikkunskaper behövdes för att planera ihop så att varje person i familjen och bilen och cykeln och maten och allt annat var på rätt ställe vid rätt tillfälle. För att få ihop det hela på ett bra sätt så cyklade Mannen på min cykel till vårt möte före lunch, med utvecklingssamtal i skolan. Där efter skulle jag ha cykeln och han tog bilen i stället. Som sagt mycket pusslande innan vi fick till en bra plan.

Hur som helst så kom Mannen till mötet och började med att be mig påminna honom om att aldrig cykla på min cykel igen. Han gnällde på att växlarna växlade lite som de vill. Det händer att växeln hoppar lite men behandlar man växeln försiktigt så gör den oftast som jag vill. Dessutom gnällde han på att cykeln var dåligt pumpad och det kan nog stämma även om det inte var så dåligt pumpat ändå. Sedan gnällde han på handbromsen. Den får man ju inte använda! Det hade jag glömt att upplysa honom om. Om man bromsar med handbromsen så låser den sig i åtdraget läge och man får manuellt dra isär bromsklossarna för att kunna fortsätta cykla. Det förstår väl varje människa att man ska låta bli handbromsen ;)
Dessutom ville han låsa cykeln. Det gör aldrig jag för låset tjärvar så jag är rädd att inte kunna låsa upp igen. Han fick låsa med en tillfällig vajer för det gör jag i nödfall.

Kan det vara så att jag borde fundera på att köpa en ny cykel? Jag vet att man ska försöka laga, men nu har jag lagat den här cykeln så många gånger att det nog är dags att fundera på en ny i stället. Till och med cykelmojen sa förra gången att "nästa gång får du nog fundera på att köpa en ny cykel". När jag ska köpa en ny cykel ska jag i alla fall ha en precis lika dan, för det är den bästa cykel jag haft.

onsdag 19 februari 2014

Skidresa

I år blev det en kort, men kanonbra skidresa på sportlovet. Barnen var bara halvsugna på att åka skidor men kunde tänka sig en dag. Jag hittade då att det gick direktbuss från Linköping till Romme Alpin utanför Borlänge. Där har vi inte varit tidigare. Bussen startade tidigt på morgonen och var tillbaka i skaplig tid på kvällen. Allt till ett humant pris. Vi slog till! Martin, Cissi, jag och Cissis kompis E åkte iväg igår.
 Vilken dag det blev! Allt flöt på bra och vädret kunde inte varit bättre. Vi njöt i fina backar och sol hela dagen.
 Som sagt fina backar och fin utsikt. Det fanns backar i flera väderstreck så man kunde variera om man ville ha sol i ögonen när man åkte liften upp eller i backen ner. En sån massa svåra val...
Jag fotade också mina tokiga barn när de testade olika poser. Så här kan det se ut när de står i backen!

Alla var väldigt nöjda med dagen, men vi kände oss också nöjda med bara en dag då vi fick den bästa av dagar.  Resten av sportlovet jobbar jag och barnen har annat för sig. Inte så mycket sportande men en del andra spännande aktiviteter.

måndag 17 februari 2014

Tygmys

För ett par veckor sedan började en idé ta form i mitt huvud. Det började med en syhelg, ett blogginlägg om lapptäcken och ett vackert tyg med blåbär.
Igår fick jag låna en hög med böcker av mamma. Mysigt att ligga i soffan och bläddra i. Det poppade upp diverse nya idéer i huvudet. Jag har googlat lite innan och hittat en massa vackert, men det är äändå mysigt att bläddra i fina böcker.
Det kanske inte blir vad jag först hade tänkt, men något blir det säkert av de här tygerna. Jag har ingen brådska och det kommer inte att vara färdigt den här veckan, men så småningom. Planerandet och arbetet ska vara njutningsfullt. Förhoppningsvis blir resultatet fint också.

söndag 16 februari 2014

J.M. Coetzee: Onåd

Igår var det dags för vår bokcirkel igen. Till denna gången hade vi läst J.M. Coetzees bok Onåd.

Många i bokcirkeln har en kärlek till Nobelpristagare. Även Coetzee har fått Nobelpriset. Och liksom de flesta andra Nobelpristagare jag läst så var även detta en konstig bok. Jag föredrar att läsa andra som inte fått Nobelpriset för då brukar de skriva begripligt i stället. Jag väljer hellre någon som fått Augustpriset. Det är mer normala böcker som vanligt folk begriper sig på.

I Onåd får vi följa universitetslärare David Lurie. Han är skild och lever ensam. I början av boken går han regelbundet till en hora. När hon slutar så bjuder han hem en av sina studenter som är 20 år (eller så) yngre än honom. Hon avslöjar honom senare vilket får konsekvenser och slutligen blir David av med jobbet.

Efter detta flyttar David hem till sin dotter i några månader. Det blir som ett helt nytt avsnitt i boken. Dottern lever ensam på landet och vill ha det så. En dag kommer tre män och våldtar dottern och bränner David. David ser detta som ett straff för vad han gjort med studenten tidigare.

Det är svårt att beskriva vad Onåd handlar om, för jag får inte riktigt grepp om boken. Den består på något vis av olika händelser som avlöser varandra, men som inte riktigt ger en helhet. Huvudpersonen David Lurie verkar vara en väldigt mesig person som inte tänker igenom saker och som inte tar tag i sitt liv. Kollegorna vill hjälpa honom så att han inte ska bli av med jobbet, för han är inte den första läraren som strulat med en elev, men David tar inte emot hjälpen. Han säger bara att han erkänner allt som han anklagas för, utan att ta reda på ordentligt vad han anklagas för. Han verkar inte känna någon ånger utan saker bara sker runt honom utan att han tycker att det är hans fel och utan att han verkar ha några känslor.

Detta var inte en bok i min smak. Egentligen var det nog ingen av oss som gillade boken ordentligt även om en del tyckte att den var intressant att ha läst.


lördag 15 februari 2014

Skjutsa eller inte skjutsa

För något (eller möjligen några) år sedan så pratades det mycket om curling. Vi föräldrar curlar för mycket för dagens barn. Det är möjligt att jag gör det i vissa lägen, men helt klart inte i alla lägen. Vi har till exempel inte skjutsat runt barnen hit och dit. De får oftast ta sig själva dit de ska med buss eller cykel. Det är klart att vi skjutsar ibland, men grundläget är ändå att de fixar det själva.

Idag skulle Henrik och Cissi hem till en gemensam kompis. Henrik befann sig hemma och Cissi i en annan del av stan. Trots att det inte rör sig om några långa avstånd så går det inga bussar mellan de tre stadsdelarna. Man måste åka ända in till stan och byta buss, vilket tar en stund. Bäst är att cykla emellan, men vädret var uruselt just då. De planerade då ihop så att de kunde ta var sin buss till stan och byta till samma buss för att ta sig till kompisen. Inget konstigt med det. Det fungerar förstås bra förutom att det tar en stund extra.

De kom inte ens på att fråga om skjuts. Just denna gång, i det snöblandade regnet, tyckte jag lite synd om dom och erbjöd skjuts. Det gick minst en halvtimme snabbare och de slapp stå ute i blötan. Det känns helt rätt att skjutsa ibland. Eftersom det inte är standard så uppskattar dom när det händer. Bra ändå att grundinställningen är att de fixar det själva.

torsdag 13 februari 2014

Åldersvarning

Ikväll var det en kväll med gamla kollegorna. Mat och prat hela kvällen :)

När jag gick till bilen för att åka hem funderade jag på de år vi känt varandra. Några av dem har jag känt i tio år och som kortast är det nog sju år. Vi har hunnit avhandla ganska många samtalsämnen genom åren.

Under många år kretsade diskussionerna kring dagis och fritids med hämtning och passning på olika sätt. Några hade redan då tonårsbarn så diskussionerna handlade mycket om det också. Eftersom jag har sju år mellan yngsta och äldsta barnet så passade jag ofta in i både den ena och den andra diskussionen.

Nu har en del av barnen börjat flytta hemifrån. På något vis går det fortare att avhandla vad barnen gör nu för tiden. Idag har det i stället diskuterats läsglasögon och katter flitigt. Alla som var med i kväll har katt, förutom en som har hund och så jag som varken har djur eller läsglasögon. Jag hade förstås jättetrevligt ändå, men lite annorlunda känsla.

Intressant med livets olika skeden både kopplat till åldern, men också till var i livet man befinner sig.

onsdag 12 februari 2014

Otålighet och tålamod

Häromdagen hörde jag ett så bra uttryck, att "otålighet och tålamod är en fin kombination".

Det där ligger det så mycket i. Just nu passar det in både på mitt arbete på jobbet och på arbetet jag gör inom scoutkåren. Jag vill åstadkomma en massa och vill verkligen komma fram till vissa saker (otålig alltså), samtidigt innebär det att jag måste jobba tålmodigt och beta av en liten bit i taget. Det är så mycket som är oklart att jag måste ha en massa tålamod för att komma framåt.
Det är så häftigt när uttryck dyker upp och sätter ord på det jag känner men inte kan uttrycka. Det har hänt vid ett flertal tillfällen på sista tiden. Problemet kan vara att sedan förmedla det vidare. För mig ger uttrycket en solklar förklaring på hur jag känner, men för någon annan kanske det inte säger något alls.

Detta blev ett väldigt filosofiskt inlägg. Hoppas att ni hängde med!

måndag 10 februari 2014

Morotssoppa

När jag för ett par veckor sedan var på sy- och pyssel-LAN så lagade vi morotssoppa med röda linser i. Den var jättegod, så idag lagade jag en liknande soppa hemma. Den blev lika god, men kunde ha kryddats lite mer. Så här gjorde jag:

knappt 200g gul lök
2 klyftor vitlök
2 msk olivolja
600g morötter
2 dl röda linser
15 dl grönsaksbuljong
några droppar citron

Hacka löken och fräs i olja i en kastrull. Dela morötterna i slantar. Tillsätt morötter och buljong. Låt koka några minuter innan linserna läggs i. Koka under lock i 20-30 minuter. Mixa soppan med stavmixer och tillsätt lite citron och eventuellt andra kryddor.

Till efterrätt åt vi semlor gjorda på bullarna som jag bakade igår. God kvällsmat en helt vanlig måndag!

söndag 9 februari 2014

En vissen julgran

Idag undrade Cissi varför vår julgran fortfarande ligger kvar på tomten. Jag förklarade då att sophämtarna hade en vecka då de samlade in alla julgranar. Jag ställde fram vår vissna lilla ruska bredvid soptunnan, precis som man skulle. Sopgubbarna tog inte vår gran. Jag antar att de inte ansåg att det vara en julgran. Cissi gapskrattade och tyckte att det var fantastiskt att vi haft en så liten ynklig gran så att inte ens de som är proffs på att känna igen julgranar tyckte att det var en julgran.

Jag vill säga till granens fördel att den var en väldigt fin liten gran så länge den stod klädd inne. När vi skulle få ut den klippte vi bort en del grenar för att slippa barr överallt. Dessutom tappade den alla barr när vi bar ut den. Den har alltså passerat sina glansdagar för länge sedan och ser alltså numera inte ut som en julgran, enligt proffstyckarna.

lördag 8 februari 2014

Skogsutflykt på vintern

Scoutprogrammet grovplaneras redan i slutet på terminen innan. Då kan det vara lite svårt att veta när det kommer att finnas snö, när det kommer att vara fint väder osv. Till denna lördagen hade vi planerat en dagsutflykt, eventuellt med skridskoåkning. Efter att det har varit plusgrader i flera dagar och till och med en del regn så fick planerna på att åka skridskor strykas.
I stället blev det en utflykt till en plats som jag besökt en gång för 7-8 år sedan. Där finns en geocache, så det var så jag hittade till platsen då och även nu. Vi pulsade i snön i några kilometer på en översnöad grusväg för att komma hit. Väl framme tyckte även barnen att det var ett häftigt ställe.
Vi hjälptes åt att tända eld. Flera av scouterna provade på tändstål för första gången och snart fick de fyr på elden. I väntan på glöd hade de snöbollskrig. Det var ju perfekt kramsnö.
Slutligen dags att grilla korv. Mat smakar alltid så gott utomhus, särskilt efter en promenad och efter snöbollskrig. En del var blöta men glada ändå.
På tillbakavägen gick vi en helt annan väg. Det var ju inte jobbigare att gå genom skogen än på den igensnöade grusvägen. Jag var lite fundersam över hur vi skulle komma förbi en bäck som jag sett på kartan. Väl där så hittade vi denna fina bron så det var inga problem.
På tillbakavägen gick vi också förbi ett jättefint ställe med vindskydd och grillplats vid en sjö. Där skulle det passa att övernatta någon gång.

Oftast när jag är ute med scouterna på en helg så är det hajk med övernattning. Det är roligt, men kräver ju mer planering än en dagsutflykt. På en promenad på några timmar så är det inte hela världen om man glömt något eller om man blir lite blöt. Denna gången glömde vi ketchup, men det gick att överleva även utan den. Vi fick en hel del blöta kläder, men de torkar ju till nästa gång!

fredag 7 februari 2014

Nyheter på jobbet och Datatjej

Idag är jag lite extra fredagstrött efter en intensiv vecka. det har varit mycket på fritiden och på jobbet har jag börjat i ett nytt projekt. Det känns som att börja nytt jobb så stor skillnad är det mot vad jag jobbade med förra veckan, trots att jag har samma arbetsgivare och samma chef.

På jobbet har jag pendlat mellan fullständigt ovetande, full av ny information, frustration över hur saker fungerar (inte fungerar!), nöjd över att ha gjort framsteg och nyfikenhet inför de nya uppgifterna.


Jobbveckan avslutades med att jag och ett par tjejer till representerade Saab på mässan Datatjej på universitetet. Jag har stått vid en monter hela eftermiddagen och pratat med tjejer som pluggar till olika varianter av dataingenjör runt om i Sverige. Kul med alla glada tjejer, många målmedvetna men ännu fler osäkra inför hur man hittar "sitt" jobb.

Framför allt tyckte jag att det var roligt att få inspirera ett par lite äldre tjejer. Att tala om för dem att man inte måste vara 20 år, drömma om att jobba utomlands och längta efter en traineeplats för att man ska få ett första ingenjörsjobb. Att tala om för dem att det är helt ok att vara 35 år och nyutbildad.

Hade jag fått bestämma så skulle vi anställa de flesta av de tjejer jag pratat med idag. Det kanske är tur att det inte är jag som nyanställer!

onsdag 5 februari 2014

Lägerfiltar

Nu har scouterna jobbat med sina lägerfiltar i två veckor. De har jobbat med engagemenag och kreativitet. Några scouter har valt ullfiltar och några har valt fleecefiltar.

Några broderade sitt namn på filten. Många var väldigt duktiga på att sy trots att de börjar med att tala om att de inte kan sy.
En del gjorde filten som en poncho och andra gjorde det som en mantel med knäppning fram. Några sydde dit luva på sin filt och några sydde på fickor.

Det är roligt när man känner att man hittar en grej som engagerar alla. Det har varit fullt upp för oss ledare att hjälpa till med att trä nålar, ge råd, justera symaskinen och assistera både här och där, men det är det värt om ungarna trivs.
Nu har alla fina, varma filtar så att de kan njuta av en kväll framför lägerbålet.

måndag 3 februari 2014

Dagens middag

Det är inte alltid de mest vällagade och avancerade måltiderna är de bästa. Idag lagade jag stuvade makaroner, falukorv och rödkålssallad. Rödkålssalladen var strimlad rödkål blandat med lite olivolja, rosmarin och salt, överströdd med solrosfrön.

Detta var den godaste middag jag ätit på länge. Jag var nog riktigt sugen på stuvade makaroner och falukorv. Dessutom är det lättlagad mat som alla i familjen äter utan minsta knorr. Bara det är en poäng!

lördag 1 februari 2014

Sy- och pyssel-LAN

Detta är en LAN-helg. Martin började i fredags med att åka hem till en kompis för att spela datorspel halva natten. De ordnade ett mini-LAN några kompisar ihop. Ett par timmar senare försvann Henrik på LAN på universitetet. I morse gav jag mig iväg till mitt sy- och pyssel-LAN.

En kollega hade bokat en kvarterslokal och bjudit in de hon kände som var pysselintresserade. I morse kom vi dit allihopa med symaskiner och väskor packade med tyger, garner och en massa annat bra-att-ha-meterial. Sedan har vi sytt och pysslat hela dagen, med korta avbrott för mat då blodsockret började sjunka för lågt.
Jag började med att sy örngott av ett påslakan. Jag gillar motivet och ville inte bara slänga påslakanet. Påslakanet har råkat tvättats ihop med något slags lera som barnen hade som små. Studslera tror jag att det var. Leran går inte bort utan blev som en klump på tyget. Nu blev det två fina örngott i alla fall.
Sedan klädde jag om en kudde med ett boktyg. Mannen använder kudden som extra kudde då han ligger i sängen och läser, därför passade just ett boktyg bra.
Dagens huvudprojekt var att sy en topp enligt samma modell som jag har en köpt topp. Jag hade alltså inget mönster utan klippte efter den köpta toppen och improviserade lite här och där. Resultatet blev mycket bra. Det är raglanärm och blev en snygg halsringning då jag rynkade på axlarna. Runt halskanten har jag sytt en tvärslå klippt i tyget. Enkel och skön topp i tunt slinkigt tyg. Det blir perfekt med ett linne under i sommar.

Eftersom vi på sy- och pyssel-LANet har något högre medelålder än normala LAN så avslutade vi när det blev kväll och åkte hem för att sova. I morgon fortsätter vi en stund till. Skönt att sitta med likasinnade och få en massa saker gjorda.