lördag 29 november 2014

Kantarellfyllda portabellosvampar

Första adventshelgen och förberedelserna inför nästa helgs adventsfika och den stundande julen pågår så smått, lite här och lite där. Lite bakande, lite städande, ett par julklappsinköp, några andra överraskningar och en del andra förberedelser. Det kluriga med att blogga så här års är att det är en massa saker man inte kan skriva om.

Trött efter en dag med en massa olika saker både i affärer, i skogen, i scoutgården och hemma så blev det god kvällsmat. Det blev kantarellfylld portabello till kvällsmaten. Mycket goda som ett matigt tillbehör!

fredag 28 november 2014

Hjälpsamma?? barn

Fredag och alla är glada och lite trötta. Diverse åtagande in i sista minuten. Familjemedlemmarna trillar in en efter en. Till slut är det dags att börja med maten. Cissi sitter vid köksbordet och pluggar grammatik (som vanligt) och jag och Mannen kokade soppa. Inte soppa på en spik, men på det som fanns hemma.

Först kommer store sonen in i köket och dricker ett glas mjölk. "Ni kan duka med det där glaset till mig", säger han och är på väg från köket. Både Mannen och jag replikerar "Du kan duka med det där glaset." Han ställer fram glaset och försvinner. Inte mycket till dukat.

Sedan dyker lille sonen upp i köket. Jag frågar om vi ska ha vitlöksbröd till soppan. Det är han pigg på så han får i uppgift att skala vitlöken. Han protesterar. Då säger Cissi, "eller så kan du hjälpa mig med grammatiken".  Martin konstaterar att då skalar han vitlök. "Där fick du en frivillig!", konstaterar Cissi åt mig.

Inte lätt att få barnen att göra sin del i köket. Så småningom blev det i alla fall mat och fredagslugnet lägger sig över huset.

söndag 23 november 2014

Förvirring är första steget mot ny kunskap

Ibland fastnar jag på en mening i en bok eller på nätet eller som någon säger på radio eller tv. Det är oftast något som jag läser, för då är det lättare att gå tillbaka och läsa meningen igen. När det blir så där då bryr jag mig inte om vad det står i texten runt omkring för jag läser "min mening" om och om igen och reflekterar.

Anledningen till att jag fastnar för meningen är att den sammanfattar precis det jag känt, men inte kunnat sätta ord på. Då blir jag så glad när någon annan tydligen känt samma sak och dessutom kunde sätta ord på känslan. Det är en lättnad att äntligen kunna uttrycka vad jag känner för mig själv. När jag kommit dit så kan jag ta tag i saken och komma vidare.

Senaste veckorna har jag känt en väldig förvirring på jobbet. Vad innebär mina nya roller? Vad borde jag kunna? Vad borde jag göra? Hur ska jag agera? Jag känner igen känslan och tankarna från ett par gånger tidigare i liknande situationer. Då har jag mer eller mindre bara väntat tills det gått över, för det har gått över så småningom.

Idag när jag satt och läste på nätet så snubblade jag över meningen "Förvirring är första steget mot ny kunskap". Då föll polletten ner! Aha, det är där jag är just nu! Jag har läst meningen flera gånger och gått tillbaka och läst igen efter en stund.
Det stämmer ju precis att jag är i ett skede av att lära mig en massa nytt. Det är alltså helt normalt att känna sig förvirrad och förhoppningsvis slutar det med att jag fått ny kunskap. Med den insikten är det lättare att acceptera förvirringen. Ny kunskap är ju aldrig fel!



lördag 22 november 2014

Balklänning

Nu börjas det! Studentfirandet alltså. Dottern tar studenten till våren och efter jul börjar dansträningen för att kunna dansa på balen. Idag tog vi en första runda i stans festbutiker för att titta på klänningar. Det kändes fånigt tidigt, men vi kunde konstatera att vi inte var ensamma. Jösses, vilken aktivitet! Jag kan bara ana hur det kommer att se ut i butikerna på lördagar i vår.

I första butiken fanns inte så mycket intressant. I andra butiken var det fullt med tjejer som provade klänningar. Det fanns bara två omklädningsrum så man fick inte sitt eget. Snabbt in och av med ena klänningen och på med nästa. Knäppa och snöra kunde man göra utanför omklädningsrummet. Trots så mycket folk var personalen väldigt hjälpsamma och hann med alla.

Hur gick det då? Vi var mest ute för att titta på modeller och fundera på om vi ska köpa eller sy klänning. Vi hade diskuterat innan om det skulle vara axelbandslös eller annan modell. I affärerna fanns nästan bara axelbandslösa så det kanske är så det ska vara. Cissi tyckte bäst om en modell som hade tight liv som gick ner lite som en spets fram och bak, sedan var det en stor tyllkjol. Just den modellen fanns bara i två färger i denna affären och ingen av färgerna var godkänd så vi har inte hittat  rätt än, men vi har lärt oss en del.

Timmarna går fort när man är på stan. Vi hann med några affärer till men inte så mycket. Det blev i alla fall ett par vanliga kläder köpta på H&M. De var lite billigare än balklänningarna!

måndag 17 november 2014

Enkelsidig

Jag har upptäckt att jag har ett handikapp. Jag kan inte bromsa cykeln med vänster fot överst! Jag har fotbroms på min cykel och har kommit på att jag alltid har höger fot överst när jag bromsar. Ibland när jag inte har höger fot överst och jag måste bromsa lite hastigt så blir det jättekonstigt.

Sedan jag konstaterade detta har jag vid några tillfällen aktivt försökt att bromsa med vänster fot överst. Det är jättesvårt!

En liknande grej är att på jobbet finns en cykelgrind där man, för att få till det bra, måste vara på höger sida om cykeln. Detta ställer också till problem, för jag kan bara kliva av cykeln åt vänster. Jag får alltså kliva av åt vänster och sedan byta plats på mig och cykeln. Hur svårt kan det vara?

För en massa år sedan hade dottern en bok som hette ungefär "Hundra sätt att träna din hjärna" där man uppmanades att ta på strumporna på "fel" fot först, sätta dig på olika platser vid fikabordet och liknande saker. Man skulle helt enkelt bryta mönster för att aktivera hjärnan. För nog är vi vanedjur som alltid gör saker på samma sätt?
Det är nog sådant jag borde öva på för att inte vara så enkelsidig när jag cyklar!

söndag 16 november 2014

Kläder

Garderoben är full med kläder men jag har inget att ha på mig. Känns det igen?

För några veckor sedan tog jag tag i garderoben och provade igenom och rensade undan en del som ändå inte kommer användas. Kvar blev några favoritplagg som inte satt bra av olika orsaker, men som jag ändå inte kan slänga iväg hur som helst. Två av dem har jag dessutom sytt själv. Största orsaken till att de inte användes är nog att modet har ändrats från pösiga kläder till mer tighta kläder. Mina gamla kläder såg för stora ut.

Som tur är så har jag en sykunnig mamma. Jag provade och visade henne kläderna och hon trodde också att det skulle kunna bli bra efter några små justeringar. Enkla justeringar som jag hade kunnat göra själv, men mamma tog med kläderna hem och fixade. Det går fortare så...

Det blev bra och nu har jag använt två av de tre justerade tröjorna. Kul med "nya" kläder! Idag tog jag tar i ytterligare en tröja och lade upp ärmarna. Den blev mycket bättre efter justeringen så då blev det en fjärde "ny" tröja. Nöjd och glad!

fredag 14 november 2014

Studiedag

Idag var det studiedag på många förskolor och skolor i stan. Studiedag innebär, tvärt om mot vad det låter som, att barnen är lediga från förskolan och skolan. Det är alltså lärarna som studerar. Det innebär att många måste pussla ihop arbetslivet och vara lediga och hemma med barnen hela dagen.

Idag på jobbet diskuterade vi hur folk hade löst det där med att ta hand om sina förskolebarn. Jag log och sa att hos oss innebar studiedagen att Cissi var hemma när elektrikern kom så att vi slapp åka hem från jobbet. Det är skönt med stora barn!

onsdag 12 november 2014

Sisterhood of the World Bloggers Award

I bloggvärlden cirkulerar det utnämningar av olika slag, så kallade Awards. Nu har jag fått Sisterhood of the World Bloggers Award av Trillingnöten. Trillingnötens blogg har jag följt under många år; från Sverige till andra sidan Atlanten, från ettbarnsmamma till tvåbarnsmamma, genom träningsutmaningar och en hel del annat. Tack så mycket! Kul!

Vad gör man när man blivit nominerad?
1. Tacka den som nominerat dig och länka till dennes blogg. Check!
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award+loggan i ditt inlägg. Check!
3. Svara på de 10 frågor du fått
4. Nominera 10 andra bloggar och ge dem 10 frågor.


Här kommer frågorna jag fått ("the American way", utan svenska tecken):
1. En bok som jag onskar att jag sjalv skrivit.
De små tingens gud av Arundhati Roy för att det är så vackert språk i den boken. Nu var det några år sedan jag läste den. Det var första gången som jag insåg att man kan läsa en bok för att den är vackert skriven och inte bara för att den har bra innehåll. 2. Den varsta bok jag last.
Det får nog bli någon bok av Thomas Mann som vi skulle läsa i grundskolan. Numera lägger jag undan böcker som jag inte tycker om. Min tid är för dyrbar för att jag ska läsa dåliga böcker. 3. En forfattare jag skulle vilja traffa och samtala med
Vilhelm Moberg4. Min favoritgenre och varfor.
Jag läser det mesta, inte så mycket deckare. Jag gillar till exempel böcker som är skönlitteratur men som beskriver hur det var att leva för 100-200 år sedan eller i nutid men i en annan kultur. Några exempel är Vilhelm Moberg om Sveriges historia eller Flyga drake om hur det är i Afghanistan. 5. En bok jag minns fran min barndom.
Jag vet inte vad boken heter, men den handlade om en hundfamilj som av någon anledning hamnade i skogen. Mamma läste boken högt för mig och min bror. Jag minns inte vad den handlade om men jag minns hur vi alla tre snyftade och grät för den var så sorglig. 6. Mitt basta boktips.
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson7. Den svaraste bok jag last (kan vara svar av olika anledningar. Svart sprak, svar handling eller bara hemsk att lasa)
Hjärtdjur av Herta Muller. Jag läste och läste och förstod inte mycket av innehållet. När vi sedan diskuterade boken i bokcirkeln så hade alla uppfattat olika delar. Någon hade googlat lite och tillsammans kunde vi hjälpas åt att förstå boken. Boken blev betydligt bättre efteråt än när jag läste den. 8. Sa skulle en bok om mitt liv heta.
Kanske som min blogg Camillas tankar eller Camillas utmaningar och äventyr i vardagslivet.9. En genre jag aldrig skulle lasa.
Man ska aldrig säga aldrig, men jag gillar inte serier. Jag vet aldrig om jag ska läsa texten eller titta på bilden. Bara förvirrande!10. Basta namnet pa en bok.
Köp inte den här boken som är Ann-Christin Grammings bok om ett år med köpstopp. 


Slutligen borde jag nominera 10 bloggar och skicka vidare nya frågor, men jag fuskar och hoppar över det! I stället ska jag hoppa runt och se vad övriga utnämnda har svarat på Trillingnötens frågor. 

tisdag 11 november 2014

Den kortsiktiga kroppen

Varför är kroppen så himla kortsiktig? Den vill ha belöning nu! Den vill inte jobba för att få belöningen.

Träning är det tydligaste exemplet. Kroppen stretar emot för fullt och tycker att det är för kallt, för jobbigt, för stressigt, för trött och för besvärligt att ge sig ut och springa. När jag väl bestämmer mig och ger mig ut så känns det alltid bra och efteråt känns det ju superbra.

I dag planerade jag att springa på lunchen för det var nästan en veckan sedan jag tränade senast. Jag hade träningskläder med mig. När det närmade sig lunchen så började kroppen tycka att jag hade för mycket jobba att göra och att det vore trevligare att sitta i lugn och ro och äta lunch. Solen sken ute och jag insåg att det kunde vara ganska skönt att komma ut i dagsljus och dessutom sol.

Redan de första stegen på löprundan så insåg jag att jag gjort rätt val som verkligen bytte om och gav mig iväg. Hjärnan kopplade av och jag njöt av att komma ifrån jobbet en stund mitt på dagen. Jag njöt av dagsljuset. Jag njöt av solen och hela löprundan kändes så himla bra. Efteråt kände jag mig mindre stressad och piggare än innan träningen.

Varför kan inte kroppen minnas den bra känslan och låta bli att streta emot nästa gång det är dags att  träna?

Paracord

Att göra armband av paracord är ju väldigt populärt just nu. Paracord är nylontråd som används i fallskärmar, i alla fall ursprungligen. Jag har tidigare gjort några armband och nyckelringar. Nyligen såg jag nyckelringar i form av gubbar. Det är ju roligare än bara raka flätor av olika slag.
Med några minuters arbete så blev det en sån här kul gubbe. Det är nog ett lagom stort jobb för våra otåliga scouter och så blir det ju något de kan hänga på någon väska.

måndag 10 november 2014

Att delegera

Jag blir så engagerad i allt möjligt och hamnar lätt i fällan att jag gör och gör och gör saker. Det var en av de saker hos mig själv som jag jobbade med i projektet i scoutledarutbildningen som jag gick tidigare i år. Övade på att i stället stötta andra i att göra, inte bara göra allting själv. Nu har jag hamnat i den där fällan igen. Jag fixar och donar och till slut blir det för mycket.

När jag väl hamnar där så vet jag inte riktigt hur jag ska dra mig ur för allt måste på något vis göras, men egentligen är det inte jag som måste göra allt. Under helgen har jag funderat en del på det där men inte riktigt klurat ut hur jag ska ta mig ur det. Vid flera tillfällen under söndagen bollade jag olika sidor av problemet med Mannen och fick en del bra idéer.

"Problemet" är litet på jobbet, men betydligt mer inom scouterna där jag lätt tar på mig för mycket. Nu har jag tagit tag i det och börjat sammanställa vad som behöver fördelas för kunna delegera tydliga ansvarsområden för nästa år. Det känns som en lättnad redan, trots att jag ännu inte pratat med övriga styrelsen och alltså ännu inte kunnat släppa ett enda av uppdragen. Jag gillar ändå tanken på hur jag vill ha det och ska se till att vi gemensamt kommer dit.

Jag har också bett om hjälp med en del saker som behöver fixas innan denna terminen tar slut. Jag är urdålig på att be om hjälp så jag känner mig mycket nöjd med att kommit så långt. Sedan får vi se hur det går och hur mycket jag får hjälp med, men jag har ju en massa bra och duktiga scoutkollegor så jag tror att det kommer att bli bra.

söndag 9 november 2014

Fars dag

Idag var det alltså fars dag. Idag började vi dagen med sovmorgon. Välbehövligt efter att ha jobbat på skolans Halloweenfest i fredags kväll och haft gäster i lördags kväll.

Efter frukost tog Mannen och jag en tur ut i skogen för att logga ett par geocacher. Den första var ett litet pyssel som skulle lösas på plats i skogen för att få fram koordinaterna till slutgömman. Riktigt välgjord och fin cache.
Den andra cachen satt högt uppe i ett träd så Mannen fick användning av sina klättergrejer, vilket han förstås gillar. Rep, karbinhakar, sele och en del annat riggades. Mannen klättrade upp och loggade cachen. Sedan ville jag prova på. Jag klättrade upp två tredjedelar av vägen och firade mig sedan ner. Jag har inga klätterkunskaper, men det var roligt att prova.
Dagens middag blev gammal hederlig husmanskost med köttbullar, kokt potatis, brunsås, rivna morötter och lingonsylt. Mycket gott!

Eftermiddagen blev lite mer av firande så vi, hela familjen, fikade hos farmor och farfar (barnens alltså).  Henrik passade på att byta till vinterdäck på deras bil så det blev både nytta och nöje.

Det känns som att vi hunnit med mycket idag utan att stressa. Det finns förstås en massa här hemma som kanske borde ha gjorts, men det finns kvar till en annan dag.

torsdag 6 november 2014

Khaled Hosseini: Och bergen svarade

Jag har tidigare läst Khaled Hosseinis böcker Flyga drake och Tusen strålande solar och älskat både de böckerna. Därför såg jag verkligen fram emot att läsa Och bergen svarade. Boken är vacker och ser inbjudande ut att läsa.

Boken är en släkthistoria där vi får följa olika generationer på olika platser i Afghanistan och i Paris och ett par andra platser som släkten hamnar på. Bitvis berättar boken intressanta episoder, men det blir aldrig något flyt och någon sammanhängande historia. Jag har svårt att hålla reda på vem som är vem och var de befinner sig just nu.

De två första böckerna ska du absolut läsa, men denna kan du hoppa över. Det intressanta var att slutet i boken är så väldigt vackert. Du skulle kunna läsa boken för att få det vackra slutet som knyter ihop boken på ett fint sätt.

onsdag 5 november 2014

Det finns inga dåliga väder...

Höst och mörkt. Än så länge har det inte varit kallt för att vara så långt in på hösten. Ibland har det trots allt varit lite kyligt tidigt på morgonen så att folk tar på sig varma jackor och gosiga halsdukar. Det jag undrar är ändå hur man kan klä på sig varmt med tjock jacka, halsduk, vantar och så vidare på överkroppen samtidigt som man går med ankelsocker så att benet blir bart mellan strumpan och byxbenet. För varje steg eller varje tramptag på cykeln så glipar det och blottar den bara huden. Jag har alltid lärt mig att de viktigaste ställena att hålla varma är handleder och vrister. Jag fryser bara jag ser deras bara vrister.

Apropå det där med kläder så har jag funderat en del på det. Det man lär sig under uppväxten sitter i ryggraden. Jag har alltid fått lära mig att det gäller att ta på regnkläder med en gång när det börjar regna för att inte bli blöt. Detta är självklart om man inte har någon möjlighet att komma in och torka kläderna och att man inte har några torra kläder att byta till. Så är det när man är mitt ute i fjällen och fjällvandrar med minimal packning och mil från närmsta stuga. Detta har suttit hårt i mig.
Senaste åren har jag dock insett att det inte är så farligt att bli blöt när man bara är ute en liten stund och sedan kan komma in och byta till torra kläder. Numera händer det att jag struntar i regnkläderna när det duggar eller när jag bara ska vara ute en liten stund. Varje gång känner jag mig lite "wild and crazy", lite olydig! Jag ler lite och inser att jag gör precis hur jag vill och det påverkar bara mig, men det är inte helt självklart att göra tvärtom mot vad man alltid fått höra.

lördag 1 november 2014

En lördag i Hässleholm

Jag skriver ju en del om våra utflykter och resor och allt låter ju så bra, men det blir inte alltid lika bra. Idag tillbringar vi dagen i Hässleholm. Vi kom hit i går kväll. Idag är det jättestort event med många hundra geocachare som ska ut och leta cacher i mörkret i kväll. Under dagen är det lite föreläsningar och annat som Mannen deltar i.

Innan tänkte jag att det blir säkert bra med en dag i Hässleholm för Martin och mig. I kväll ska vi vara med och leta cacher i mörkret, men under dagen skulle vi hitta på annat. Det var inte så lätt som jag trodde! Jag har nog aldrig sett någon ort med en hemsida med så lite förslag på aktiviteter. Dessutom är det ju höstlov så jag trodde det skulle finnas lite extra. Jag har kollat in simhallarna i trakten och de är alla stängda på lördagar. Hallå, när tror ni att folk är lediga och har tid att gå och bada?

Det blev en liten sväng på stan, en stad med mycket litet centrum. Jag har till och med sett en lördagsstängd affär! I morse bokade jag en tid för att spela bowling efter lunch. Vi var i bowlinghallen lite väl tidigt, men gick ändå in. Då har de tävling och tävlingen är försenad så vi kan i så fall få spela 45 minuter senare än vi bokat. Så länge hade vi ingen lust att vänta så vi skippade bowlingen. Det slutade med att vi gick tillbaka till hotellrummet och spelade ett kortspel vi hade med. Nu surfar vi en stund innan det är dags att bege sig till cacheeventet. Hoppas att kvällen blir mer lyckad!