onsdag 31 juli 2013

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Den här sommaren har bjudit på en massa bra väder. Solen har lyst på oss de allra flesta dagarna, men man kan inte alltid ha tur med vädret. I går åkte vi ut till vänners stuga på en ö på östkusten. Vi packade med kajaker och picknickmat och åkte dit. Direkt när vi började åka så började det regna. Sedan ville det inte sluta förrän framåt kvällen.

Vi åt picknick inne och spelade spel. När regnet väl slutade så slängde vi oss i kajakerna för att få en paddeltur. Det blev en fin kvällstur i alla fall.

Idag vaknade vi till blå himmel och sol, men medan vi åt frukost så drog det ihop sig och blev gråare. Vi skyndade på lite och stack iväg på en kortare paddeltur. När vi kom tillbaka började det regna igen.

När vi planerade resan så visade prognoserna vettigt väder hela tisdagen och större delen av onsdagen, men så blev det inte. Nu är vi hemma igen och väderprognosen för närmaste dagarna säger bara sol...Dålig timing helt enkelt. Vi hade trevligt ändå, men skärgården gör sig bättre i sol.

lördag 27 juli 2013

NärCon och monopol

Den här helgen är de två stora barnen på NärCon ihop med 5000 andra ungdomar. NärCon är som en festival med japansk kultur. De tittar på film, klär ut sig till figurer från spel och filmer, deltar i diverse spel och upptåg och framför allt umgås med kompisar. De trivs naturligtvis!
Vi övriga får roa oss bäst vi kan ;)

I ett par dagar har vi njutit hos mina föräldrar. De bor nära en sjö så vi har badat många gånger. Martin får man knappt upp ur vattnet. Idag har jag kokat sylt på våra goda moreler och så avslutade vi kvällen med att spela Monopol och äta chokladbollar.

onsdag 24 juli 2013

Grilltips

Semestern rullar på med lite av det ena och det andra och ganska mycket tid för att slappa hemma.

I går var vi på en grillträff med en massa andra geocachare. Trevligt att prata om sina upplevda äventyr och trevligt att få ansikten på de som lägger ut cacher i närheten. Dessutom roligt att höra historier av han som tillhör de i Sverige som loggat flest cacher (13400 stycken). Som jämförelse har jag loggat nästan 1900.

Vi grillade hamburgare. Dessutom fick vi en idé att grilla paprika till. Vi grillade en halv paprika per hamburgare och lade den mellan köttet och brödet. Riktigt gott, så det kan verkligen rekomenderas! Det kommer vi absolut att göra igen.

torsdag 18 juli 2013

Kajak vid Arkösund

Nu har vi varit ute på en tvådagarspaddling med hela familjen. Det började bra när vi packat hela bilen med tält, sovsäckar, mat, kläder, osv osv. Vi körde iväg, men kom som tur var inte längre än till första gatukorset när jag inser att vi glömt kajakerna. De kan vara bra att ha när man ska på paddeltur.
 
Vi åkte till Arkösund där vi bokat tre hyrkajaker. Vid stranden fyllde vi kajakerna med all vår packning och justerade pedaler. Innan vi gav oss iväg passade vi på att köpa var sin glass.
Först paddlade vi till Kopparholmarna vilket var 3,5 km i lätt motvind över ganska öppet vatten. Det fungerade hur bra som helst även för Martin som trots allt bara är knappt 12 år. Vi hade egentligen bokat en dubbelkajak, men på grund av dubbelbokning så blev det enmanskajaker till alla.
När vi slappade på ön så passade Martin på att pumpa ur lite vatten ur Östersjön med kajakens länspump. Hoppas att ingen gick på grund när vattennivån sjönk.
På Kopparholmarna fanns en vandringsled runt ön på drygt en kilometer. Utmed stigen fanns även ett nyöppnat litet naturum. Jättefint ordnat och en fin ö. En av de två geocacherna på ön låg i vattnet så några av oss passade på att bada. Det blev mycket prylar utspridda på vår lilla berghäll efter att vi badat, cachat och fikat.
Så småningom paddlade vi vidare till ön Lunda. Dit var det medvind så det gick betydligt fortare att paddla de 4,5 km än de tidigare 3,5 km. Vi hittade ett fint ställe där det gick att gå iland. Här fanns både toalett och lämpliga tältplatser.
Efter att ha satt upp tält och ätit mat så låg barnen och slappade i kvällssolen medan Mannen och jag gick en promenad tvärs över ön för att logga cachen som fanns på denna ö. Trots att klockan började bli mycket var det fortfarande varmt och så nära vindstilla som det kan vara vid kusten.
Så här såg vår plats ut. Kajakerna ligger uppdragna mitt fram på bilden och barnen ligger lite till vänster. Tälten står utanför bild längre upp åt vänster. Vattnet är näst intill spegelblankt.
Det var en helt magisk kväll med vacker solnedgång. Det var så skönt och så vackert att jag fick nypa mig i armen många gånger för att fatta. Jag tog ett sent kvällsdopp och sedan satt vi på klipporna och njöt innan vi kröp in i tältet.

Idag paddlade vi en lite kortare sträcka och var tillbaka till Arkösund för att laga en sen lunch. Tanken var att vi skulle ätit lunch på vägen tillbaka, men vi hittade ingenstans där det var lämpligt att gå i land. På vägen tillbaka tittade vi på fågellivet. Vi tittade på tärnor, trutar, skarvar och hägrar. Plötsligt dök det upp en havsörn som flög över oss. Häftigt med så stora fåglar.
Det blåste lite mer idag, men eftersom vi paddlade mer mellan öar och i ett smalt sund så gjorde det inte så mycket. Precis sista biten in i hamnen blåste det ordentlig motvind och vi började bli trötta. Jag hoppas ändå att det inte är den lilla jobbiga snutten som barnen minns när vi haft en så kalasfin tur i övrigt.
På hemvägen från Arkösund åkte vi genom Söderköping och avslutade en lyckad utflykt med var sin rejäl glass!

lördag 13 juli 2013

Suzanne Collins: Hungerspelen

Hungerspelen eller The Hunger Games av Suzanne Collins, den boken har det pratats mycket om. Dottern har läst den och jag har tänkt att det är en ungdomsbok. Sedan har jag hört fler och fler vuxna som läst den och tyckt att den varit riktigt bra.

Denna sommaren planerade jag att läsa en eller flera böcker på engelska för att öva språket. Då bör det inte vara för svår bok så att det ger för mycket motstånd så att jag tröttnar. Cissi läste Hungerspelen på engelska och sa att den var lättläst. Allt detta sammantaget gjorde att jag gav boken en chans, och det ångrar jag inte.

Boken utspelar sig i en alternativ värld där det finns tolv distrikt som styrs av samma högre makt. Varje år skickas två barn från varje distrikt att delta i hungerspelen. Hungerspelen är en tv-sänd tävling där barnen skickas ut i naturen eller något slags uppbyggd miljö för att överleva. Den som är sist kvar när övriga har dött vinner det årets spel och belönas rikligt. Detta låter som en otäck handling och visst är det det på ett sätt men ändå är det en väldigt intressant bok om de olika personernas karaktärer som jag hade svårt att slita mig från.

Boken är skriven på lättläst engelska så det blev en lagom nivå för mig. Jag grips sällan av böcker sådär så att jag inte kan sluta läsa, men denna var lite svår att lägga ifrån sig. Just nu pausar jag och läser lite annat, men snart ska jag hugga in på del två av The Hunger Games.

fredag 12 juli 2013

Semesterångest

Första semesterveckan avklarad. Det har varit en bra vecka med några kortare kajakutflykter, bullbakning, jordgubbsplockning, läst Hungerspelen (mer om den en annan dag), handlat lite tyg och pysselmaterial (mer om det också senare) och besökt min kusin (Fantastiskt roligt!).

Allt det där låter ju perfekt och det har varit en bra vecka, men ändå tycker jag att första semesterveckan är psykiskt jobbig. Jag går hela tiden med oron över hur jag ska bete mig för att det ska bli en perfekt semester. När jag slappar så känner jag att jag borde göra saker och när jag gör saker så känns det som att jag borde slappa. Hur gör man för att alla i familjen ska få en perfekt sommar? Hur gör man för att njuta maximalt av sommaren och semestern? Jag får helt enkelt prestationsångest, när jag borde njuta av ledigheten.

En skillnad i år är att jag kände "det här känner jag igen och det kommer att gå över". Det känns i alla fall lite lättare då jag vet att det kommer att gå över, även om det är svårt att ta in. Nu har första semesterveckan passerat och nu börjar det kännas bättre, så nu ska jag njuta!

söndag 7 juli 2013

Frukostfrallor

Jag har gjort försök flera gånger att baka färska frallor till frukosten. Jag har provat olika metoder och recept. En del går ut på att forma frallorna på kvällen och sedan lyckas få in plåten i kylskåpet. Inte helt lätt! I andra recept ska man göra degen på kvällen innan och sedan både baka ut, jäsa och grädda på morgonen. Då hinner jag ju svälta innan brödet blir färdigt.

Till i morse bakade jag enligt ett nytt recept som jag hittade i ICA:s tidning Buffé och det blev riktigt bra. Jag rörde lätt ihop degen i går kväll. I morse satte jag på ugnen och under tiden som den blev varm skar jag till frallorna. De skulle knådas så lite som möjligt så det var bara att lägga på plåten. När ugnen var varm så gräddades dom i 20 minuter. Det tog alltså inte mer än en halvtimme att få till frukosten. Det är helt ok när det är semester och resultatet är färska frukostfrallor.
Frukostfrallor
1/4 paket jäst (jag läste viss fel och tog 1/2 paket och det gick ju bra)
5 dl kallt vatten
5 dl rågsikt
7 dl vetemjöl special
1 tsk salt (knappt)
1 msk olja
1 msk socker

På kvällen:
Rör ut jästen i vattnet. Rör sedan i resten av ingredienserna. Degen blir ganska kladdig. Täck med en handduk och ställ i kylen.
På morgonen:
Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp upp degen på väl mjölat bord. Dela i 16-20 bitar. Lägg bitarna på bakpapper på en plåt. Grädda 20-25 minuter.

fredag 5 juli 2013

Uteritt på islandshästar

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag satt på en häst och red. Jag kanske har suttit på en ponny som liten och blivit ledd runt en liten sväng. Det räknas liksom inte som att rida. Nu skulle jag sitta på hästen och styra den själv. Som tur är så är det islandshästar som inte är så höga.
Det var Cissi och jag och ytterligare tre vänner till oss. Flera var ganska ovana och ett par hade ridit ganska mycket. Först började vi med att göra i ordning hästarna. Sedan fick vi en kort introduktion inne i ridhuset. Vi provade några varv runt med att starta, stanna och tölta. Det gick bra. Hästen förstod lika bra som jag vad den skulle göra så jag behövde inte göra så mycket mer än hålla balansen.
Sedan red vi ut på grusvägar och på en liten stig i skogen. Det var häftigt att rida mitt bland träd och björksly. Både min och Cissis häst gillade att äta av bladen här och där. Jag kan ju förstå hästarna. Det är klart att det är svårt att gå förbi de gröna goda bladen som växer precis bredvid.
På tillbakavägen började det kännas mer vant att sitta på hästryggen och att styra lite grann. Hästen hade ju full koll på vad den skulle göra så jag kunde nog gjort hur som helst även om jag försökte att göra rätt.
Det sägs att islandshästar går mjukt och inte skumpar så mycket, men jag tyckte att det räckte. Jag var helt öm i baken och insidan av låren värkte. Det var inte roligt att sätta sig på cykelsadeln idag. Den trycker tydligen på samma muskler.

Det var kul att rida, men jag kommer inte att bli hästbiten. En hund kan man ju kela och gosa med, men en häst? Hur som helst kan det säkert bli någon mer sån här tillfällig tur på någon timme.

tisdag 2 juli 2013

Glasstradition

Varje sommar, ofta tidigare än så här, åker vi till Smultronstället i Söderköping tillsammans med svärföräldrarna. Smultronstället är ett riktigt smultronställe. Det är en glassrestaurang som ligger precis vid Göta Kanal.

Ofta är det lång kö för att komma in, men idag var det ingen kö alls. Kan bero på att det kom en regnskur strax innan vi kom dit. Även om det inte är kö så väntar man vid entrén tills man blir visad till ett bord. Man får var sin meny att bläddra i och dregla över. Detta är nästan höjdpunkten på besöket, att försöka välja ut den godaste och bästa glassen. Menyn består av en pärm med bilder på alla fantasifulla uppläggningar. Man bläddrar fram och tillbaka och stoppar in fingrar vid de tänkbara alternativen. Ganska snart tar fingrarna slut och man får ta ett varv till och gallra. Sedan gäller det att slutligen bestämma sig och det är inte lätt.
Det är bra om det inte är för varmt. Då smälter inte glassen så fort och man har en chans att hinna äta upp, om man orkar!
Sen gäller det att vänta med att äta tills alla hunnit fota alla kreationer!
Snart, snart dags att börja äta!

Jag tittade i gamla fotoalbum (Ni vet sådana där man hade förr, innan alla foton bara samlas i en hög på datorn) och hittade foton från 1993. Det är nog så att vi gjort denna utflykt varje år sedan 1993. Det kan man kalla glasstradition!

Mikael Niemi: Fallvatten

Denna boken har jag varit sugen på att läsa ett längre tag. Jag gillar böcker som utspelar sig i Norrland och ville därför läsa boken för miljöns skull, men också för den spännande och skrämmande tanken att en sån katastrof verkligen skulle kunna inträffa på riktigt.

Mikael Niemi beskriver i Fallvatten vad som händer den dagen en kraftverksdam i Lule älv brister. I älven ligger flera dammar på rad och katastrofen blir otroligt stor. Hela byar och landskap spolas bort.

Boken följer några olika personer, om hur deras timmar blir då översvämningsvattnet tar sig ner för floden. Det är intressant hur personerna reagerar i krissituationer och kan tänka sig att göra saker som de säkert inte ens trodde själva att de skulle göra. Boken ger ingen helhetsbild av situationen utan man får situationen beskriven utifrån de olika personernas upplevelse.

Jag tycker boken var intressant och gav en tankeställare om att vi människor inte kan bestämma hur naturen ska uppföra sig. På ett sätt tycker jag att det är synd att boken slutar mitt i eländet, å andra sidan hade det nog inte tillfört boken något om den även innehållit en massa om hur det gick sedan. Då hade det blivit en annan sorts bok.

måndag 1 juli 2013

Mo Yan: Det röda fältet

Tanken med bloggen är ju att jag ska skriva lite om böckerna jag läser. Det har det inte blivit mycket av på senaste tiden. Jag tänkte nu ta igen lite av det och åtminstone skriva kort om några av böckerna jag läst på sista tiden.

I vår bokcirkel har vi som tradition att läsa något av nobelpristagaren. Vi har som krav att böckerna vi läser ska finnas som pocket, för att det inte ska bli för dyrt. Därför dröjer det ibland ett tag innan nobelpristagaren blir läst.

Det röda fältet av MoYan började jag läsa när vi satt på planet på väg till japan. Det blev lite förvirrat eftersom boken utspelar sig i Kina under kriget mot Japan. Japanerna är alltså de onda i boken. Detta kändes så konstigt när vi var där för att besöka Japanerna.

Boken utspelar sig i författarens hemtrakter där det röda sädeslaget sorghumen växer på fälten. Sådana röda fält verkar finnas överallt för de förekommer hela tiden. De är bra att gömma sig i. Boken är en släktkrönika där jag ibland retade mig på att det skrevs om min far, farmor osv. men det kom liksom aldrig fram till berättaren själv. Det handlar mest om hennes far och hans uppväxt under kriget mot Japan.

För att vara en nobelpristagare var boken lättläst, men den känns lite onödigt tjock. Kriget och dess massaker beskrivs mycket ingående, med mer slaskiga och blodiga detaljer än vad jag behöver.  Jag kan inte säga att det är en jättebra bok som måste läsas men det är kul att ha läst även förra årets nobelpristagare.