Semesterångest

Första semesterveckan avklarad. Det har varit en bra vecka med några kortare kajakutflykter, bullbakning, jordgubbsplockning, läst Hungerspelen (mer om den en annan dag), handlat lite tyg och pysselmaterial (mer om det också senare) och besökt min kusin (Fantastiskt roligt!).

Allt det där låter ju perfekt och det har varit en bra vecka, men ändå tycker jag att första semesterveckan är psykiskt jobbig. Jag går hela tiden med oron över hur jag ska bete mig för att det ska bli en perfekt semester. När jag slappar så känner jag att jag borde göra saker och när jag gör saker så känns det som att jag borde slappa. Hur gör man för att alla i familjen ska få en perfekt sommar? Hur gör man för att njuta maximalt av sommaren och semestern? Jag får helt enkelt prestationsångest, när jag borde njuta av ledigheten.

En skillnad i år är att jag kände "det här känner jag igen och det kommer att gå över". Det känns i alla fall lite lättare då jag vet att det kommer att gå över, även om det är svårt att ta in. Nu har första semesterveckan passerat och nu börjar det kännas bättre, så nu ska jag njuta!