söndag 31 augusti 2014

Paddling- och vandringshajk

I helgen var det scouthajk igen. En rivstart på höstterminen. Vi var två avdelningar som tillsammans planerat ett bra upplägg på hajk.
Vi hyrde kanoter som låg i Sturefors (söder om Linköping). Vi i vår grupp började i lördags förmiddag med att paddla åt ena hållet i Stångån/Kinda kanal. Vi paddlade till Sturefors slott. Där gick vi en sväng och tittade på slottsparken och lagade sedan lunch. Under förmiddagen kom lite regn men det blev sedan uppehåll så vi lagade mat utan att bli blöta. 
Efter lunch paddlade vi åt andra hållet för att framåt senare eftermiddagen hamna vid Hovetorps slussar. Under eftermiddagen mötte vi turistbåten M/S Kind. Vi kände oss som ett exotiskt inslag då vi satt i våra kanoter och vinkade åt passagerarna på den ganska stora båten, stor relativt oss i alla fall.
Vid Hovetorp mötte vi andra gruppen som vandrat dit. Nattpackningen hade åkt bil dit för att slippa riskera blöta sovsäckar i kanoterna och framför allt för att slippa bära hela nattpackningen under vandringen.  Här precis vid vattnet slog vi läger. Lugnt och fint ställe, men ändå med tillgång till toalett en bit bort. 
På kvällen åt vi tacos vilket naturligtvis var mycket uppskattat av alla barnen (och även vi vuxna). Barnen kröp snart in i tälten och spelade kort och pratade. Vi vuxna satt kvar en stund runt den slocknande elden. Mysigt för alla på olika sätt!
På morgonen skiljdes vi åt igen. De som vandrade på lördagen tog nu kanoterna. Vi som paddlade på lördagen vandrade nu på Östgötaleden. Det var en fin och omväxlande vandring som gick utmed Kinda kanal, genom fin skogsmark utmed sjön Stora Rängen, förbi stora fina ekar och förbi ängsmark.
En lunchpaus vid en badplats för att få ny energi. Martin provade även att gå i vattnet. Han funderade på om hans stövlar läckte för han blev våt om fötterna. Jag tror att problemet var att stövlarna läcker i ovankanten!
Vi tog gott om tid på oss så vi hann att ta många småpauser för att till exempel njuta av den fina omgivningen. En geocache hittade vi också under en sten. Det blev inte många kilometer, men det är ju inte det som är det viktiga. 

Alla verkar väldigt nöjda med helgen. En riktig lyxhajk med många vuxna, härliga ungar och tid för att ta det lugnt. Det enda som är synd är att helgen därmed är slut. Nu skulle jag vilja ha en dag hemma också. 

måndag 25 augusti 2014

I morgon kan det vara för sent

Tidigare i kväll när jag var ute på en liten joggingtur så formulerade jag ett så fint blogginlägg, men nu vet jag inte hur jag ska skriva det längre. Det fick nyss så många fler dimensioner.

För en vecka sedan dog min faster. Det är naturligtvis inget ovanligt att fastrar dör, men inte hon och inte just nu. Hon var så mitt i livet trots sin ålder. Hon reste, vandrade i fjällen, hade vänner över halva Sverige, renoverade sommarstuga och var den mest kreativa människa jag vet som sprudlade av idéer på tokiga och intressanta hantverk.  För ytterligare drygt en vecka sedan föll hon ner för några trappsteg, slog huvudet i en sten och bröt nacken så illa att det inte fanns något att göra. Det var en ren och skär olycka som ingen kan beskyllas för. Ingen rattfyllerist att skylla på, ingen galning på stan, ingen läkare som missat en diagnos. Ingen att skylla på! Sådant som bara händer ibland.

Vår lilla släkt miste nu en omtänksam och varm släkting. Jag hade nog ingen särskild relation till min faster när jag var yngre, men har med åren uppskattat henne mer och mer. Jag är i alla fall glad att vi besökte henne i påskas och att hon var här i julas, men jag trodde vi hade många år kvar.

Så var det den där extra dimensionerna med röran som blir när någon går bort. Relationer och beslut ställs på sin spets och en massa beslut måste tas på kort tid medan man fortfarande befinner sig i chock. Åter igen inser man hur viktigt det är att ta vara på varandra och reda ut saker medan tid är, för i morgon kan det vara för sent.

söndag 24 augusti 2014

Lena Andersson: Egenmäktigt förfarande

Nu har vi haft bokcirkel igen, efter ett sommaruppehåll då alla är på olika håll. Till denna gång läste vi Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Bokens omslag ser väldigt tråkigt ut men jag tyckte om att läsa den.

Boken handlar om Ester Nilsson som är poet och essäist som blir vansinnigt förälskad i konstnären Hugo Rask efter att hon har hållit ett föredrag om honom. De träffas för att äta och prata några gånger. Hugo har nog ingen avsikt att leda det längre än så, men Ester vill betydligt mer. Hugo är ändå smickrad av att bli omtyckt och avvisar inte Ester. Esters hela liv börjar nu kretsa kring denna stora kärlek till Hugo. Hon ältar dag och natt om varför han inte hör av sig, varför han sa si eller så, varför han agerade på det sättet och så vidare. Hon analyserar allting sönder och samman. Varje litet ord som Hugo säger tolkar hon som att det är en invit eller ett löfte till henne.

Historien visar hur besatta vi kan bli av passionen, särskilt den obesvarade. Det är en plågsam historia där man lider med Ester samtidigt som man flera gånger vill säga åt henne att inte göra så där för det är inte bra för henne. Hugo är helt enkelt inte bra för henne, men hon ser inte det.

Boken är mycket bra skriven och innehåller så många fina funderingar på livet. Boken är helt enkelt vackert skriven trots det hemska innehållet. Ett exempel på fin fundering är denna:

"God vän" räknas i den allmänna språkuppfattningen intressant nog som mer avlägsen än en som rätt och slätt är vän, precis som en "äldre person" är yngre än en gammal.

Eller denna:

När hon ätit upp och diskat porslinet la hon en lapp i kylskåpet med en av språkets vanligaste kärleksförklaringar. Subjekt, predikat, objekt.

Läs boken. Plågas med Ester och njut av språket!

lördag 23 augusti 2014

Magnus Falk: Fyrtioen minuter och nio sekunder

Idag städade vi hemma. Lite plock här och där och då dök den här boken upp. Jag fick boken i julklapp och läste den i våras, men det blev inte av att blogga om den. Jag och mitt minne minns ju knappt vad jag läst efteråt så ni får ta den här recensionen med en nypa salt.

Magnus Falks andra bok Fyrtioen minuter och nio sekunder handlar om läkaren Henry Ohlsson har blivit granskad och utskämd vid en TV-intervju efter en vårdskandal. Han flyr då till en hjälpstation i Afrika där han ska jobba som läkare. När han är ute på ett uppdrag blir han tillfångatagen av gerillan men lyckas sedan fly.

Det är på ett sätt en intressant historia. Nutid i Afrika vävs på ett bra sätt ihop med minnesbilder från den där TV-intervjun. Boken är inte tråkig men det tar lite för lång tid innan det händer något och det blir aldrig riktigt spännande. Det intressanta är ändå läkarens kamp, med sig själv och omvärlden för att få ett nytt värdigt liv efter utskällningen i TV.

För ett par år sedan läste jag Magnus debutroman som tilltalade mig mer.

torsdag 21 augusti 2014

Hus med barnsjukdomar

Efter semestern flyttade jag in i ett stort nytt hus på jobbet. Det är ett fint hus med många finesser som ska bli nya ansiktet utåt för företaget. Idag var det invigning och vi bjöds på lunch. Trevligt!
Som med alla stora projekt så finns det barnsjukdomar i början. En del av grejerna blir riktigt komiska.

Vi sitter på solsidan av huset. Utanför fönstret finns därför persienner som ska styras automatiskt. Rimligen borde de alltså vara nere när det är soligt och uppe när det är molnigt. Detta har inte fungerat så bra hittills. När solen lyser rakt in på skärmen går det inte att jobba. Det blir väldigt jobbigt att läsa på skärmen. Vi som sitter i huset skulle ju kunna sätta oss med armarna i kors och säga att det inte går att jobba. I stället sätter folk upp kartonger i fönstren. I det i övrigt snyggt inredda huset matchar det inte riktigt med kartonger i fönstren, men nöden har ingen lag.

En annan sak som behöver trimmas in är sensorn på toaletten. Lampan på toaletten styrs med en rörelsedetektor. På några av toaletterna är den inställd på 3 sekunder. Det innebär att om du suttit stilla mer än 3 sekunder så slocknar lampan. 3 sekunder är inte länge. För att få det ljust räcker det inte att skaka på huvudet lite grann. Man får vifta ordentligt på armarna. Det blir ett riktigt gympapass att gå på toaletten. Träning på arbetstid!

Så småningom ska nog det mesta vara intrimmat så att det blir bra.

tisdag 19 augusti 2014

Alla lyssnar men...

Stackars mina barn dom har en svår uppväxt (Kan förekomma ett visst mått av överdrift i det här inlägget!).
Häromdagen råkade jag höra fel igen när Cissi sa något. Cissi passade då på att tala om hur synd det är om henne. Hon är pratglad och pratar om det mesta, mest hela tiden men...
- Mamma lyssnar men hör inte
- Henrik lyssnar men ignorerar
- Pojkvännen lyssnar och glömmer
- Kompisen K lyssnar men förstår inte

Det är inte lätt att vara Cissi!

måndag 18 augusti 2014

Tankar om tiden

En vecka sedan jag bloggade, en vecka på jobbet efter semestern och snart en vecka med fem personer hemma igen.

Tid kan uppfattas så olika. En vardagsvecka springer iväg. En semestervecka hinner man ibland hur mycket som helst på. En månad innan den har hänt känns som en evighet. Det kändes som att Cissi skulle vara borta i en evighet när hon åkte till Frankrike för en månads utlandspraktik. Nu har hon snart varit hemma en vecka och det känns som att den där månaden med bara fyra hemma i familjen knappt fanns. Allt är som vanligt igen!

Nu är det i alla fall ny termin och nystart på en del saker. Jag har den här veckan gjort en nystart i att få övriga familjen att engagera sig mer i matlagningen. Igår skrev jag en lista för veckan med vem som lagar mat vilken kväll och ungefär vad det blir för mat. Listan sitter på kylen och så får vi se om det fungerar.
För att det ska fungera i längden så måste jag naturligtvis dra i projektet och se till att skriva en ny lista för varje ny vecka. När terminen kommit igång kanske vi kan ha bestämda dagar, men just nu passar inte det för det händer olika saker på kvällarna olika veckor.

måndag 11 augusti 2014

En lugn födelsedag

Denna veckan i augusti är alltid tokig i vår familj. Vi är tre av fem som fyller år på en vecka. Det går ju inte bjuda släkten tre dagar i samma vecka så vi slår ihop födelsedagarna lite grann. Igår var det min födelsedag och då skulle det inte komma några gäster.
I vår familj får man välja mat den dagen man fyller år. Jag valde snarare ställe att äta på än mat. Jag valde att vi skulle äta ute, ute i naturen alltså. Vi gjorde det enkelt för oss och tog med färdig sallad och åkte till en plats vi bara besökt vintertid för några år sedan, Hackelboö vid Järnlunden.
Där fanns det ett naturspår för barn som Martin och jag gick runt. Det var jättefint gjort.
Egentligen var nog målgruppen yngre barn, men även en 13-åring och en 45-åring roades av det.
Under tiden satt Mannen och Henrik och löste soduku och läste. Sedan satt vi där, precis vid vattnet, länge och hade det lugnt och skönt. Ett tag var det lite molnigt så vi nästan frös, men sedan kom solen fram och värmde. Det var inte så varmt att man var tvungen att bada, men jag tog ett dopp i alla fall.
På hemvägen stannade vi vid Lökebo gårdsbageri som vi flera gånger tittat nyfiket på. Där fikade vi och njöt av deras hembakade kakor.

På det hela taget en lugn och skön födelsedag och en bra dag att ladda upp inför jobbstarten.

söndag 10 augusti 2014

Omöjligt löparprojekt

Nu när jag drog igång träningen efter att nästan haft uppehåll under sommaren så passade jag på att dra med äldsta sonen. Två gånger har jag lyckats få med Henrik på en joggingrunda. Första gången var det väldigt varmt och första gången på länge för mig och första gången på väääldigt länge för Henrik så då gick det ganska sakta.
Andra gången gick det fortare. Fortfarande inte långt och inte fort, men en klar ökning från första rundan (Nästan 2,5 minuter snabbare på fyra kilometer). Om han ska öka i den här takten så kommer jag väldigt snart att inte hänga med. Å andra sidan så ska han ju vara snabbare än mig så det är väl inte mer än rätt. Tanten på 45 år ska inte hänga med grabben på 20 år!

Än så länge klarar jag mig på att jag är mer vältränad och mer van att springa. Lägger vi på några kilometer så kommer jag fortfarande att orka springa, men han kommer att krokna. Drar vi å andra sidan av några kilometer så skulle han springa ifrån mig utan vidare. Skit samma vem som är snabbast, det är i alla fall kul att få med Henrik ut och springa. Hoppas att han kan få det till en vana.

lördag 9 augusti 2014

Trädgård

I början på sommaren påbörjade vi ett jätteprojekt, att dränera huset och samtidigt göra i ordning halva trädgården. Nu är det mesta färdigt utom taket på altanen. Just nu vattnar vi på alla nya gräsytor. I den här värmen går det åt en del vatten, men nu börjar små gröna strån sticka upp. Nu när detta börjar kännas färdigt så bestämde jag mig för att ta tag i trädgårdsland och komposter som ingen har rört på två år. Jo, vi har fyllt på komposterna men de behöver tömmas ibland också.

De senaste dagarna har jag gjort små ryck med målet att så igen en del av trädgårdslandet med gräs. Innan jag kommer dit är det dock ett femtonspel (Hoppas du vet vad ett femtonspel är!!). För att kunna rensa bort ogräset där det ska sås gräs så måste jag ha plats i komposterna. För att få plats i dem måste de alltså tömmas. När komposterna ändå tömts så borde de flyttas längre bak i trädgården. Det innebär att stället där komposterna ska stå måste rensas. Det ena ger det andra hela tiden.
 Nu har jag i alla fall tömt och flyttat två komposter. Dessutom har jag börjat ta tag i ogräsåkern.
Bland ogräset har jag räddat lite prästkragar och en massa smultronplantor. Dessutom har jag kommit på att det faktiskt är rätt trevligt att peta i jorden och att vi har fantastiskt fin matjord. Jag kanske inte ska så igen en del av trädgårdslandet. Det kanske får bli potatis där nästa år i stället.
Dessutom måste jag visa en bild på denna galna amaryllis. Den blommar för fullt. Just nu är det två klockor utslagna men det är minst två på väg. Detta är ju en julblomma...och nu är det inte ens jul(i). Den lyser verkligen upp i den annars så torra trädgården. Jag blir glad av det klarröda varje gång jag kommer ut på altanen.

onsdag 6 augusti 2014

Cissis äventyr

Som jag kanske nämnt tidigare så är Cissi i Frankrike i en månad på utlandspraktik. Hon jobbar och bor på ett vandrarhem för att träna franska. En helt fantastisk möjlighet som eleverna får mellan tvåan och trean på gymnasiet om man läser de högre nivåerna av B-språk. Det är inte skolan som ordnar det, men det är den vägen hon fått informationen och möjligheten.

Nu är det bara en vecka kvar och hon verkar ha haft det bra och fått vara med om en hel del. Vi har haft en halv sommar utan att ha Cissi hemma. Lite tomt, men har ändå gått bättre än väntat. Just den här veckan har väl både hon och vi märkt av avståndet lite mer. Just denna veckan fyller tre av oss i familjen år och det blir lite konstigt att fira när inte alla är med.
Idag kom det fyra vykort med posten. Ett var till oss som fyller år och ett till han som inte fyller år, för att han inte skulle bli utan. Alla vykort var fullskrivna med personliga hälsningar, reflektioner och interna skämt. Så roligt att få rolig post och inte bara räkningar.

I lördags pratade jag med Cissi. Då berättade hon att hon bokat tid för att prova paragliding. Hon undrade om jag "ville sponsra hennes död". Jag föreslog att hon skulle be på ett annat sätt, för med det upplägget så var jag inte så sugen på att skjuta till pengar.
Igår lade hon upp den här bilden på facebook med texten:
"Så jag överlevde paragliding, jag hoppas att mamma sparade kvittot till likkistan"
Tufft gjort av henne som är höjdrädd att flyga. På det hela taget är jag mer avundsjuk på äventyret hon haft i sommar än vad jag varit orolig för att släppa iväg henne.

tisdag 5 augusti 2014

Dags att dra igång träningen

Efter semesterresor och värmeböljor är det nu dags att ta tag i träningen igen. Det har blivit någon enstaka joggingtur under sommaren, men ingen riktig ordning. Vi har gått mycket och paddlat några gånger, men ingen riktigt högintensiv träning. Nu är det dags att dra igång för att orka springa Stockholm Tunnel Run den 22:e november. Långt kvar, men jag vill varva upp långsamt.

I går jagade jag ut äldsta sonen i joggingspåret. Kors i taket! Det blev en liten runda i försiktigt tempo, men jag tycker att Henrik kämpade på bra för att inte ha tränat alls på väääldigt länge.

Idag tog Mannen och jag en joggingtur i området Ekäng, som har många geocacher. Det är ett kul sätt att springa, när man får stanna och leta med jämna mellanrum. Några hundra meter eller max en kilometer orkar jag ju. Sedan blir det paus och sedan en bit igen. På det sättet blev rundan drygt 7 km. Bra gjort av oss i värmen.

Nu är jag på gång igen! Skulle behöva cykla lite också för att undvika att få allt för ont i ändan nästa vecka när jag börjar cykla en mil till jobbet igen.

söndag 3 augusti 2014

Funderingar i sommarnatten

Det har verkligen varit en varm och härlig sommar. Det har inte kommit mycket regn så allt i trädgården är mycket torrt. Buskar, rabarber och gräs har nästan torkat in. Det blir dåligt med bär och äpplen i år. Det är lite sorgligt!

Idag har det varit varmare än varmast. Det var så varmt att vi satt inne idag och inte ens ute i skuggan. Så varmt, då tycker jag att det blir lite jobbigt. Men den där oerhörda värmen på dagen vägs upp av de underbara kvällarna. Nu sitter jag fortfarande ute i bara solklänning och klockan är halv tolv. Jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan, men jag vill inte gå in. Jag skulle vilja spara de här sommarkvällarna i en burk och plocka fram känslan någon gång i höst.

Framför mig på bordet ligger Martins presenter som jag gick ut för att slå in. Det var för varmt för att vara kvar inne och sedan fastnade jag här ute i stället. I morgon fyller Martin 13 år. Min store lille plutt! Om ett par månader har han vuxit om mig på längden. Får jag kalla honom min lille plutt ändå?

lördag 2 augusti 2014

En veckas scoutläger

Lägerliv, tält, hämta vatten, elda för matlagning, matlagning, bajamajor, bada i sjön, paddla, vandra, hinderbana, samarbetsövning, lägerbål, hantverk, lekar, sång, glass, nya och gamla kompisar, alla åldrar på samma yta, frihet och ansvar, regn, åska, sol, disco i gräset och en massa skratt. En sådan sommarvecka borde ALLA barn och ungdomar (och även föräldrar) ha varje sommar.
Under en vecka har vi bott i ett tält tre vuxna och fyra ungdomar på 13-14 år. Vi har bott i en by tillsammans med ytterligare nästan 30 scouter från ytterligare två kårer. Vår by har varit en del av Nordöstra götalands scoutdistrikts läger Wild & Crazy med nästan 1200 deltagare.
Det är en häftig upplevelse när hundratals människor kommer till ett stort, tomt gräsfält. På några timmar byggs det upp tält, kök, bord, tvättställ, portaler och en massa andra kreativt skapade saker. Förutom tälten är det mesta skapat av träslanor och surrgarn. En del halvfabrikat som deltagarna förberett hemma finns med men allt byggs ändå ihop på plats. Så lever nästan 1200 personer på denna gräsplätt i en vecka, för att sedan på ett par timmar tömma fältet igen.

Från vår kår var vi bara sju personer, varav tre från vår familj. Martin ville gärna åka och jag tyckte det skulle vara roligt. Det vore förstås roligare om fler varit med från vår kår, men samtidigt fick vi bo, leva och laga mat ihop med två andra kårer. Fördelen med att vara så få är alltså att vi fått många nya vänner. Jag har haft trevligt och bra på alla sätt, men mest har jag njutit av att kunna erbjuda dessa fyra ungdomar en fantastisk vecka. Glädjen i att få se och få vara delaktig i deras glädje.

Det har varit många mysiga stunder, men en av de bättre var nog ändå den eftermiddagen när en hög blandade scouter och vi tre ledare låg och slappade i vårt tält. Scouterna låg på varandra och huller om buller, men lugnt och avslappnat. Vi småpratade om allt möjligt och drog en massa dåliga skämt och ordvitsar. Många skratt blev det! Efter en eller två timmar kom vi ut ur tältet med ny energi att ta tag i matlagning och annat som behövde fixas.
En annan höjdpunkt var när våra scouter och övriga jämnåriga i byn, sammanlagt nio stycken, skulle ut på ett heldagsäventyr med paddling, matlagning och vandring. Det var ont om kanoter så vi ledare fick inte följa med. Nöjdheten och stoltheten när scouterna fick ge sig iväg själva och när de kom tillbaka efter att ha haft en bra dag helt själva, det är sånt som får dem att växa. Det fanns funktionärer med följebåt och så vidare så allt skedde under säkra förhållanden.
Jag blir också imponerad av Martin och en kille till som sista dagen stod hela eftermiddagen och instruerade andra scouter vid en aktivitet. Det var "marknadsdag" sista dagen. Varje by ordnade en eller två aktiviteter. Sedan fick alla gå runt och prova på de andras aktiviteter. Det fanns alla möjliga lekar och påhitt på scoutvis. Det var hantverk, spa, tävlingar, samarbetsgrejer, provsmakning och en hel del annat. Martin och kompisen instruerade vid vår ena station hela eftermiddagen. De gjorde det så bra och fixade det utan problem och såg verkligen ut att trivas. De kan bli bra ungdomsledare så småningom.