Boken handlar om Ester Nilsson som är poet och essäist som blir vansinnigt förälskad i konstnären Hugo Rask efter att hon har hållit ett föredrag om honom. De träffas för att äta och prata några gånger. Hugo har nog ingen avsikt att leda det längre än så, men Ester vill betydligt mer. Hugo är ändå smickrad av att bli omtyckt och avvisar inte Ester. Esters hela liv börjar nu kretsa kring denna stora kärlek till Hugo. Hon ältar dag och natt om varför han inte hör av sig, varför han sa si eller så, varför han agerade på det sättet och så vidare. Hon analyserar allting sönder och samman. Varje litet ord som Hugo säger tolkar hon som att det är en invit eller ett löfte till henne.
Historien visar hur besatta vi kan bli av passionen, särskilt den obesvarade. Det är en plågsam historia där man lider med Ester samtidigt som man flera gånger vill säga åt henne att inte göra så där för det är inte bra för henne. Hugo är helt enkelt inte bra för henne, men hon ser inte det.
Boken är mycket bra skriven och innehåller så många fina funderingar på livet. Boken är helt enkelt vackert skriven trots det hemska innehållet. Ett exempel på fin fundering är denna:
"God vän" räknas i den allmänna språkuppfattningen intressant nog som mer avlägsen än en som rätt och slätt är vän, precis som en "äldre person" är yngre än en gammal.
Eller denna:
När hon ätit upp och diskat porslinet la hon en lapp i kylskåpet med en av språkets vanligaste kärleksförklaringar. Subjekt, predikat, objekt.
Läs boken. Plågas med Ester och njut av språket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar