Haruki Murakami: Norwegian wood

Nu har jag läst ut boken Norwegian wood av Haruki Murakami och våndats lite inför att skriva om den. Jag har så svårt att säga vad jag tycker om den. Jag läste en blogg (kommer inte ihåg vilken just nu) om den och började fundera på att läsa den. Efter att ha surfat runt lite så hittade jag bara överväldigande positiva recensioner om boken.

Det är en väldigt mysig stämning igenom hela boken. Man kan inte låta bli att tycka om människorna som man möter genom boken. Huvudpersonen är Toru och hans vänner som håller på att växa upp från vilsna tonåringar till vuxna människor. Det är mycket relationer och förtroliga samtal. Det kanske lät lite torrt och tråkigt men personbeskrivningarna är så bra att man lär känna alla personer väldigt väl och förstår hur dom tänker och resonerar.

Man får följa Toru och hans vänner under några år. Det är svårt att säga i efterhand vad som händer men jag har haft trevlig läsning genom hela boken. Man vill verkligen veta hur det går för alla för att man bryr sig om dom.

Toru har väldigt nära relation till ett antal flickor. Dom pratar väldigt öppet om allt, inte minst om sex. Ibland tycker jag att dom använder sex lite för lättvindigt. Det går ju inte skylla på att det är jag som är gammal och mossig heller eftersom boken utspelar sig i slutet av 60-talet.

Jag har njutit av Harukis lugna fina sätt att berätta en historia. Jag har tidigare läst Kafka på stranden och skrev då en ungefär likadan recension om en handling som är svår att återberätta men om en helt igenom njutbar läsning. Om man ska jämföra de två böckerna så tyckte jag bättre om Norwegian wood.

För övrigt heter boken Norwegian wood efter en Beatleslåt med samma namn.

Andra bloggar om: Haruki Murakami, Norwegian wood, böcker