tisdag 30 september 2014

Kreativa barn

Kollegan fick ett telefonsamtal. Han kom sedan tillbaka och berättade vad hans dotter gjort. Hon hade haft något slags friluftsdag då de skulle springa runt en å, bort på ena sidan, över en bro och tillbaka igen. Dottern och några kompisar hade planerat innan att gena genom att ha badkläder under träningskläderna och simma tvärs över ån.

Bortsett från säkerhetsaspekten, att de inte borde simma utan vuxen i det kalla vattnet, så tycker jag att det var väldigt smart och innovativt gjort. Visst var det ett smart sätt att lösa problemet? Visst är det fusk, men ändå betydligt mer ärligt än att skolka helt från friluftsdagen. Jag gillar när ungar tänker själva. Det är ju det vi vuxna ska lära ungdomarna.

Efter denna uppiggande historia fortsatte jag till min scoutgrupp där jag försöker lära de ungdomarna att bli självständiga. De byggde självständigt ett bord och blev väldigt nöjda med resultatet. Därefter planerade vi för en kommande hajk. Trevligt och bra scoutmöte!


lördag 27 september 2014

Återanvändning

Det har beslutats att fixa ett vedskjul med lås vid scoutgården för att vi ska slippa förse alla hobbyeldare i trakten med ved. Nu har ett skjul köpts in som ska byggas ihop på arbetsdagen i morgon.
Häromdagen ringde en ledare och undrade vem det var som för ett par månader sedan nämnt att hans granne hade ett gammalt altangolv liggande. Det skulle ju kunna vara bra att ha det golvet som underlag till vedskjulet. Jag kom ihåg vem det var och bollade frågan vidare till nästa ledare, om altangolvet låg kvar. Så i torsdags kväll fick han gå ut med ficklampa och kolla om golvet låg kvar. Jo då, det låg kvar och grannen ville mer än gärna bli av med det.

Ledaren med grannen skulle inte vara hemma i helgen så jag pratade med ytterligare en ledare om hjälp med att hämta golvet. Idag var vi några stycken som åkte dit med bil och släpkärra. De tunga golvbitarna lyftes upp på kärran. Tyvärr hade vi inte några remmar att spänna fast med så en gick hem för att hämta remmar. Det var ju inte mer än en kilometer hemifrån.

Vi som var kvar var lite otåliga så föraren började sakta köra medan två personer gick bredvid släpkärran beredda på att rycka in om golvet skulle börja glida av. Det stack ju ut rejält baktill. När vi väl mötte hon som hämtat remmar så hade vi redan kommit så långt att vi fortsatte. Det påminde lite om Viktorias bröllop då säpo-vakterna joggade bredvid bilen. De två som joggade bredvid släpkärran idag hade i och för sig inte kostym på sig utan snarare arbetskläder. Det såg kul ut i alla fall! Sträckan från där golvet låg till scoutgården är nog drygt två kilometer. Som tur var så var det inte så mycket annan trafik ute.

Nu är altangolvet transporterat till scoutgården i alla fall. Återstår att se om vi får ihop vedskjulet i morgon. Det verkar vara oändligt många delar. Tur att det finns så många kloka som kan hjälpa till.

torsdag 25 september 2014

Smulade skorpor

Härom dagen blev jag så sugen på hembakta skorpor så idag tänkte jag baka det. Jag bakade skorpor för några år sedan med bakpulver. Då går det lite fortare än med jäst och det gillar jag. Jag googlade och hittade prinsessskorpor. Det låter väl bra?

Nu har jag bakat och gräddat dom. Sedan skulle de delas för att torkas. Det bara gick inte. De bara ramlade sönder. Jag försökte både med gaffel och med vass kniv, men det ville sig inte. Nu har jag gjort så gott jag kunde och slängt in dem i ugnen igen för att skorpa till sig. Det blir inga fina runda skorpor utan ganska många smådelar. Man kan nästan tro att jag bakat skorpsmulor.

Någon som har ett bra och snabbakat skorprecept att dela med sig av?

lördag 20 september 2014

Sorg och en massa tankar

Nu har jag funderat i två dagar hur jag ska få ihop det här inlägget. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men jag måste skriva något om sorg och begravning.

I torsdags var jag på fasters begravning. En månad har gått sedan hon avled och ytterligare någon vecka sedan olyckan hände. Alla var fortfarande lite i chock över det som hänt. När något så oväntat inträffar är det svårt att ta till sig. Jag bor långt ifrån faster och mina kusiner och deras familjer så jag har ju inte märkt av förändringen i vardagen. Kanske hade jag inte riktigt fattat vad som hänt heller, inte tagit in det ordentligt.

Begravningar är alltid jobbiga, men denna kändes jobbigare än de jag varit på tidigare. Så många vänner, ännu fler vänner, släktingar, grannar och före detta grannar och så mycket kärlek och saknad. Tårarna rinner ju bara av att se de ledsna barnbarnen som haft så nära relation med sin farmor. Det var nog inte förrän där och då som jag riktigt tog till mig vad som hänt och det där jobbiga "aldrig mer".

Dessutom river död och begravningar upp så många andra känslor. Man tänker på andra saknade som gått bort tidigare och man tänker på att livet är ändligt. Det kommer att komma fler begravningar. Inte för att man kan gå runt och tänka på det jämnt, men just då blir det så aktuellt. Det river också upp en massa annan saknad och ilska som ska bearbetas.

Det har varit jobbiga dagar, de senaste dagarna. Jag vill känna mig glad igen, men livet är som det är och ibland är det ok att vara ledsen.

onsdag 17 september 2014

Jämställdhet är svårt

Jag har aldrig känt mig förfördelad på jobbet för att jag är kvinna trots att jag jobbar i en mansdominerad bransch. En händelse igår har gjort att jag funderar på detta. Är det så att jag inte har råkat ut för orättvisor eller är det så att jag inte ser orättvisorna?

Igår pratade jag med min chef. Vi pratade om allt möjligt mellan nuläget och framtiden. Ibland hinner man avhandla mycket på 30 minuter. 
Inom ett stort företag finns ju diverse roller som man kan jobba med. Jag har funderat de senaste veckorna på vad jag vill jobba med och har kommit fram till något slags långsiktigt mål, eller i alla fall en långsiktig inriktning. 

Vid gårdagens samtal frågar chefen ”Vill du bli den nya X?” Jag hade tidigare på dagen hört om att det troligen kommer bli ytterligare en person med rollen X, men inte funderat mer på det. Jag blev lite ställd av frågan. Jag hade inte funderat över att det kunde vara en lämplig roll för mig. Jag hade inte tänkt på att den möjligheten finns trots att den väldigt väl stämmer in på den långsiktiga riktning jag tänkt ut och trots att jag jobbar nära de som har rollen idag.

Efteråt funderade jag mer på detta och insåg att jobbet som chefen föreslog skulle passa mig perfekt. Det är sånt som jag redan engagerar mig i, utan att egentligen ha mandatet. Varför hade jag inte tänkt på att jag kan bli nya X och få lägga ännu mera tid på det som engagerar mig? 
De två som idag har rollen är två unga grabbar. Även alla andra jag vet som jobbar inom det området är män. Är det därför som jag inte hade insett att jag faktiskt kan ha en sån roll? Hur inskränkt och påverkad av hur det ”ska vara” är jag egentligen? Tur att chefen inte är lika inskränkt som jag!

Det här med jämnställdhet är svårt. Man faller i fällor hela tiden!

söndag 14 september 2014

Malala Yousafzai: Jag är Malala

Malala Yousafzai berättar i boken Jag är Malala om händelserna som ledde fram till att hon som 14-åring blev skjuten i huvudet. Malala levde i Pakistan. TIllsammans med sin far kämpar Malala för tjejers rätt att få gå i skolan. Hennes far driver skolor och vägrar stänga ute flickorna trots att Talibanerna drar åt snaran mer och mer. Till slut får flickorna smyga till skolan utan att visa sin skoluniform och sina skolböcker.

Malala håller tal i olika officiella sammanhang och jobbar för flickornas rätt. Både hon och hennes far blir ofta hotade men jobbar ändå vidare. En dag när Malala åker med skolskjutsen hem från skolan blir hon på nära håll skjuten i huvudet. Läget är kritiskt men med bra vård av experter och senare rehabilitering i Storbritanien så blir hon slutligen näst intill återställd.

Boken är lite seg i början då den ger mycket bakgrundsinformation. Lite bakgrundsinformation är förstås bra men det blir väl mycket och ingående när man inte känner till så mycket innan. Så småningom kommer boken mer fram till nutid, strax innan hon blir skjuten. Därifrån är boken väldigt intressant. Det är spännande hur ett normalt samhälle kan bli så inskränkt och nerbrutet av att Talibanerna tar makten. Att Talibanerna styr betyder inte alls att alla sympatiserar med deras åsikter, men de måste följa deras tokiga regler för att överleva.

Jag gillar böcker med nutidshistoria. Detta är en sådan bok som både är underhållande och jag får lite nutidshistoria på köpet.

lördag 13 september 2014

Sovmorgon

Martin har haft 4 kompisar här och spelat kortspelet Magic. Vi vuxna gick och lade oss i skaplig tid. När jag vaknade vid två-tiden gick jag upp och sa till pojkarna att nu var det sovdags. Strax efteråt kom Henrik hem. Henrik gick och la sig och strax efter somnade nog alla grabbarna på sina liggunderlag i vardagsrummet. Strax efter tre somnade jag igen och sov gott väldigt länge.

Det blev "high score" i långsovande. När jag vaknade och tittade på klockan så hade jag först svårt att fatta. Klockan var 10:30. Så länge har jag nog aldrig sovit förut. Skönt att få sova ut, men halva dagen försvann ju.

Martin och kompisarna är igång och spelar igen, men nu är det datorspel.

onsdag 10 september 2014

Likadana

För ett par dagar sedan när jag skulle cykla hem från jobbet så hamnade jag bakom två cyklister. Det var en yngre tjej och en yngre kille. Det var tydligt att de hörde ihop som ett par. När jag cyklade där bakom dem så insåg jag att de hade likadana ryggsäckar, men i lite olika färg.

Jag funderade på om det var gulligt eller om det var "vi-har-likadana-träningsoveraller-på campingsemestern"-varning. Då kom jag på att jag och Mannen har ju också likadana ryggsäckar men i lite olika färg. Jag log och bestämde mig för att det var mest gulligt.

Idag kom jag hem och bytte om till mina svarta joggingtights och orange träningströja från midnattsloppet. När jag är på väg ut genom dörren kommer Mannen som varit ute och sprungit. Han är klädd i svarta joggingtights och sin orange tröja från midnattsloppet. Gulligt eller fånigt?!

Jag fasar för att vi snart kommer att ha likadana träningsoveraller och vara på campingsemester.

tisdag 9 september 2014

25 år

Nu är det en vecka sedan, men jag måste få visa den fina presenten jag och Mannen fick av Cissi förra tisdagen. Då firade vi 26 år som par och 25 år som förlovade. Detta är inget vi firar stort, men jag hade köpt fikabröd till kvällsfikat.
Cissi visste bara ett par timmar före kvällsfikat att vi skulle fira lite grann, men med hennes fantasi och kreativitet så fick hon förstås till en present ändå.
Vi fick en knäckemacka med kaviar på. Visst är den fin? Den smakade bra också. 

Det roliga är att det finns en historia bakom detta. 2007, strax innan jag började blogga, så vandrade vi i fjällen hela familjen. Vi bar med oss tält, mat och allt. Då gäller det att optimera och inte bära något onödigt. När vi var i fjällen så fyllde Martin 6 år. Mitt uppe på ett fjäll firade vi hans födelsedag. Han fick en knäckemacka med texten "6 år" skrivet med mjukost. Han blev lika glad som vi blev. Dessutom fick han ahlgrens bilar och ballerinakex och några fler presenter när vi kom hem. Han pratar ofta om just den födelsedagen.

måndag 8 september 2014

Kajaktur vid Loftahammar


I lördags var vi bjudna ut till skärgården utanför Loftahammar för att paddla kajak med vänner. De hade bjudit ihop de som de kände som paddlade kajak. Vi var åtta personer som hade en underbar dag.
Det var så nära vindstilla man kan komma och solen lyste. Det var som sommar igen!
 Det var så stilla att vi passade på att paddla till den yttre delen av skärgården. Här går tydligen vågorna över toppen på fyren ibland, men idag såg vi bara krusningar på vattenytan.
 Vi fikade, slappade och gick ett varv runt den lilla ön.
Dagen fortsatte med paddling och matpauser. På hemvägen paddlade vi förbi den här sälen. Tur att den var gjord i betong så att vi kunde komma riktigt nära.

När vi var tillbaka hade vi paddlat 22 km och jag var ganska trött. Vi lagade trerätters middag med gemensamt medtagen mat. När klockan närmade sig elva körde vi hemåt, medan övriga skulle sova kvar och paddla även på söndagen.

fredag 5 september 2014

Scouter, gitarr och geocacher

Äntligen fredag efter en intensiv vecka.

Scouterna har dragit igång ordentligt. Jag är delaktig i en grupp och Mannen och Cissi är ledare för en annan grupp. Det blir två kvällar i veckan med scoutmöte för två av oss per gång. Jag håller på att avveckla mig själv som avdelningsledare så förhoppningsvis ska jag inte vara ledare varje vecka.

Martin har varit på sin första gitarrlektion. Han verkar väldigt nöjd så här långt. Efter det passade han och jag på att shoppa loss. Vi köpte innegympaskor, kängor som jag tror ska funka hela vintern och skaljacka till Martin. Allt i samma affär. Skönt, nu klarar han sig ett tag. Han växer ju så det knakar så troligen måste han ha nya byxor innan jul, men just nu har han kläder i alla fall.
En annan kväll var Mannen och jag och några till geocachare ute och tog några besvärliga cacher där man behövde klättra i träd med klätterutrustning. Jag var mest med som hantlangare och åskådare, men det var en trevlig kväll. Innan vi var färdiga med den sista cachen hann det bli ganska mörkt. På bilden kan man se Mannen hänga där långt uppe i ett träd och signera loggboken.

Nu är det helg med mer roligheter inplanerat, sedan ser kommande vecka ut att bli lite lugnare.

måndag 1 september 2014

Pengafunderingar

Nu är det september och hösten är här. Henrik har inte haft något sommarjobb vilket är lite synd. Han har bland annat konstaterat att det hade varit bra med lite pengar. Hoppas den insikten gör att han lägger ner mer energi på att söka sommarjobb nästa år.
På slutet av sommaren när pengarna börjat tryta dyker det upp en glad nyhet. Han sommarjobbade förra sommaren och fick nu tillbaka en rejäl slant på skatten. Somliga har ändå en himla tur!

Nu har han just haft en omtenta som förhoppningsvis gick bra och den nya terminen börjar. Det betyder att studiemedel är på ingående. Det är när jag blir delaktig i dessa pengafunderingar som jag inser hur bortskämd man blir av att det kommer en lön varje månad, året om. Henriks problem är ju ändå små eftersom han fortfarande bor hemma.