lördag 24 december 2016

God jul!

I år firar vi en väldigt annorlunda jul. I stället för att vara hemma som vi alltid varit så är vi på andra sidan jordklotet och hälsar på Cissi som pluggar Japanska i Tokyo. Just nu har hon jullov och vi tillbringar en vecka på Okinawa. Det är varmt som en lagom svensk sommar så vi går i tunna kläder och ibland en tröja. Perfekt semesterväder tycker vi som gillar lite lagom!
Det känns både skönt och konstigt att ha smitit helt från alla jultraditioner. Framför allt är det väldigt roligt att få semestra ihop hela familjen.

God Jul till er alla, var ni än befinner er och hur ni än firar!

onsdag 21 december 2016

Inspirerande tidningar

Det finns många bra tidningar för olika intresseområden. Tidningarna är fantastiska inspirationskällor som ger nya idéer, men de är också stressande. Jag ska förklara varför.

När jag läser tidningen Turist så får jag minst ett par restips per nummer. Dessutom associerar jag och kommer på ytterligare resor och äventyr som jag vill göra. Idéerna sprutar men tiden sprutar inte i samma takt.

För ett tag sedan bläddrade jag i ett nummer av Utemagasinet som låg i fikarummet på jobbet. Sedan skickade jag SMS till Mannen att "nu vet jag vad vi ska göra de närmaste fyra semestrarna". Tidningen är ju fylld med fina bilder så man bara måste ju åka till alla de där platserna och göra vandringar, cykelturer, paddlingar och vad det nu är.

Senast så läste jag ett par nummer av Allt om brädspel och ungefär samma sak händer igen. Jag blir sugen på att spela de spel vi har och att prova nya och framför allt hinna med att spela lite mer spel än vad det blivit sista året.

Jag kanske ska låta bli att läsa denna typ av tidningar och läsa några tråkigare tidningar så att min hjärna inte får så mycket nya idéer.

onsdag 14 december 2016

Varför har du ingen tomteluva?


 Vissa stunder på jobbet är bättre än andra, men så är det ju för alla. I förra veckan började julsaker och tomteluvor dyka upp i vårt team. Det piggar upp! En i teamet kom med en hel påse olika tomteluvor och röda renhorn. Han har olika på sig för varje dag och vill någon låna så är det bara att låna.




Igår skulle vi ha teammöte. Jag blev ett par minuter sen. När jag kliver in i konferensrummet så sitter de andra med var sin huvudbonad; tomteluva i form av en hatt, tomteluva med flätor, röda renhorn och andra varianter på tomteluvor. Alla tittar på mig och undrar varför jag inte har någon tomteluva. Det går ju inte annat än att skratta. Det är inte varje dag som jag känner mig udda på jobbet för att jag inte har någon tomteluva på mig.

Dags att leta rätt på en tomteluva till i morgon!


söndag 11 december 2016

Decembers utenatt

I fredags var det dags för årets sista utenatt. Framåt kvällen packade vi ihop liggunderlag, sovsäckar, kvällsfika och en del annat. Vi har fått en del rutin på att slänga ihop en nattpackning under det här året. Det är skönt att inte packningen är en tröskel längre. Vi tog bilen till ett vindskydd i andra änden av stan, vid Ekäng.
Det är mysigt att vakna i den friska luften med utsikt över naturen. I lördags morse var det disigt men vad gör det? Med en massa plusgrader och regn så kändes det mer som oktober än december. Jag kokade och åt frukostgröten utan att behöva kliva ur sovsäcken. Riktig frukost på sängen för att fira att årets nyårslöfte nu är avklarat!

Nyårslöftet var att sova ute minst en natt i månaden och det har blivit 12 övernattningar (plus några extra på scouthajker, som inte räknas in här). Elva nätter i vindskydd och en i tält, på tio olika platser i Östergötland. Det har varit en natt med snö, en med mygg och en med regn.
Svårast var att klämma in utenätter i kalendern i maj och i december för då var det så mycket annat. Under året har jag gjort två saker som jag inte har gjort tidigare. Jag har sovit ute i minusgrader och jag har sovit ute och sedan åkt direkt till jobbet. Både det ena och det andra funkar hur bra som helst.

Det bästa med det här nyårslöftet, som också var syftet, är att det har blivit av! Vi har verkligen kommit ut, hur tight schemat än har varit. Vi vill ju egentligen, men ändå blir det inte alltid av. Nu har vi varit "tvungna" och det har varit bra. Hur mycket annat som än kretsar runt oss i vardagen så är det avkoppling när vi väl kommer ut i naturen.

Det blir ingen fortsättning på en utenatt i månaden under nästa år, men jag tror att det ändå kan bli en natt då och då. Det är ju några veckor kvar att fundera på om det blir något annat nyårslöfte för nästa år.

onsdag 7 december 2016

Om Shakespeare på haiku

Min yngsta son har fått en hel del gener av sin far. Språkbegåvning och intelligens är två av dom. Att bara göra det man är intresserad av och inte göra det som "bara" är nyttigt, är andra gener. Detta märks väldigt tydligt i skolan. Att läsa läxor för att få bra betyg finns det inget intresse för, men om en uppgift intresserar honom så kan han lägga ner mycket energi och det blir riktigt bra.

Martin har jobbat ett tag kring Shakespeare på engelskan i skolan. Uppgiften var tydligen ungefär "gör något om det här ämnet". En elev gör en animation, en skriver en pjäs osv. Martin har skrivit tio maskinskrivna sidor på haiku, en japansk disktform, om Shakespeare och hans pjäser. Det hela är illustrerat med blyertsteckningar. Jag är ingen expert på Haiku, men Martins text var vacker att läsa. Här får ni ett smakprov på halva första sidan.

William Shakespeare
Was born fifteen-sixty-four
In an English town

In fact he was born
In Stratford-upon-Aven 
North-west of London

No birth date is known
For this man, oh so famous
Though one thing is sure

Certainly he was
Baptized in holy church
April twenty-sixth

Stratford nowadays
Is a tourist attraction
For those interested

Quite mysterious
Is that which is Shakespeare's life
Naught known of his youth

Though it is belived
He attended King's New School
Also in Stratford

.....

tisdag 6 december 2016

Julavslutningar

Nu är det julavslutningarnas tid. Våra barn har inte haft mängder av aktiviteter genom åren, och har fortfarande inte så många olika aktiviteter. I år är det bara scouternas julavslutning, men den får jag desto mer av.

Det började i söndags med julmiddag tillsammans med ordföranden och andra styrelserepresentanter för många av scoutkårerna i Östergötland. Efter välkomnande utomhus med marschaller och glögg så gick vi in och fick information från distriktsstyrelsen. Där efter blev det bikupor, det vill säga diskussioner kring olika ämnen där man cirkulerade mellan ämnena. På så sätt fick man prata med många olika personer. Väldigt trevligt och givande att prata med gamla och nya bekantskaper. Slutligen bjöds vi på ett mycket gott julbord som en cateringfirma kommit med.
Nu i veckan har det fortsatt med kårens avslutningar för alla avdelningar. Scoutkåren har som tradition att bjuda in hela familjerna på grötfest. Det är ungefär samma program varje år med lite information, bilder från året som gott, lotterier, märkesutdelning och gröt. Det brukar vara bra uppslutning så vi är 40-50 personer per kväll i fyra kvällar.
Det är jag som har köpt in all gröt och fixat ihop mycket inför festerna, men sedan är det ledarna på respektive avdelning som styr med det mesta. I måndags var jag med eftersom det är sonens grupp och dessutom kändes det bra att se att allt fungerade vid första tillfället. I dag var jag med för att visa upp mig som ordförande för de nyaste scouterna. I morgon kommer jag nog också vara med en liten stund, sedan tror jag att jag får avlösning på torsdag.

Det är trevligt så jag lider inte av att behöva vara med på så många av avslutningarna. Dessutom har jag passat på att tackat alla engagerade ledare med en liten chokladkartong. Chokladkartongen verkar extra populär bland våra unga ledare och det var min tanke och förhoppning. Jag vill verkligen värna om de unga grabbarna som ställer upp. Gissa vem som är populärast bland barnen, vi gamla föräldrar eller grabbarna på 14-18 år?

onsdag 30 november 2016

Novembers utenatt

Sent i November blev det så dags för månadens utenatt. I lördags, den 26 gav vi oss iväg mot vindskyddet där året började. Det blev alltså vindskyddet vid Stigsjön utanför Borensberg, där vi även sov i Januari. Det är ett väldigt fint och välordnat ställe så jag kommer gärna tillbaka dit.
 Till kvällsmat gjorde vi varma smörgåsar på elden. Smakade superbra trots att de blev lite svarta i kanten. Ute smaka ju allt bra!
 Vindskyddet ligger skyddat i skogen, men med en skymt av Stigsjön nedanför. Det finns två eldstäder med bänkar runt.
 När vi vaknade på söndagen så lyste solen från en blå himmel. Vi hade inte så mycket extra tid utan skulle snart dra oss hemåt, men det blev en liten sväng ut på ön i Stigsjön för att njuta av solen och det fina stället.
Bron till ön ser inte så pålitlig ut, men trots att den lutar lite hit och dit så är den stadig.

Nu återstår en månad att sova ute i. Dessa kalla månader kan låta som de svåraste, men jag måste säga att de varit de skönaste. I dubbla sovsäckar ligger vi varmt och gott. Det ända tråkiga är att kvällen är så mörk, men med ficklampor så gör inte det heller så mycket.

lördag 19 november 2016

Bokfomat

Via en blogg fick jag frågan; Vad läser du i helgen?
Jag läser den här:
Det är boken till nästa bokcirkel som jag läser på paddan. Jag gillar inte riktigt att läsa på padda eller e-bokläsare. Det går bra med själva läsandet, men känslan saknas. Boken blir så anonym och liknar precis den förra boken, om den löstes på e-läsare. Jag gillar att veta hur min bok ser ut, hur den känns och känslan av hur mycket det är kvar.

E-böckerna har naturligtvis fördelen att du kan stoppa med dig tio stycken och ändå väger de inte mer eller tar mer plats. Å andra sidan kan jag inte lämna den hur som helst. Om en pocketbok skulle bli stulen så är det förstås tråkigt, men ingen stor ekonomisk förlust. I-padden lämnar jag inte hur som helst för det är mycket större risk att den blir stulen och skadan är så mycket större.

En kväll i veckan råkade jag ut för en annan nackdel med just den här boken. När jag la mig i sängen och tog upp paddan så var batteriet helt slut. Man måste tydligen ladda boken då och då....

Boken ni ser på bilden är för övrigt Sara Stridsbergs Beckomberga, ode till min familj.

torsdag 17 november 2016

Årets sista (?) kajaktur

Under hösten har det lagts ut nya cacher i flera omgångar på öar i sjön Stora Rengen. Vi har paddlat och loggat dessa vid ett par tillfällen tidigare. För några veckor sedan kom ytterligare en cache, på en annan ö men i samma sjö. Eftersom det varken är båtsäsong eller skridskosäsong så har den där cachen inte loggats av någon än.

Idag visade väderprognosen sol och några plusgrader. Eftersom november är en mörk månad så vill man ju gärna ta vara på den sol som ges. Att gå tidigare från jobbet för att komma ut när det är ljust är ju nästan omöjligt eftersom det blir mörkt så tidigt. Mannen och jag bestämde oss i stället för att göra det galna att paddla på lunchen. Det blir en väldigt lång lunch, men det råkade fungera just idag.
 Vi packade på kajakerna på biltaket i morse. Vid kvart i elva plockades jag upp vid jobbet och vi åkte ut till sjön. Lite förvånade blev vi när det fanns folk, hantverkare, vid gården där vi parkerade. Vi frågade om var vi kunde parkera för att komma nära vattnet och lägga i kajaker. De svarade snällt, men jag undrar vad de egentligen tänkte.
Det var en mycket kort paddling på bara en kilometer till ön. Väl på ön så hittades snart cachen. Sedan satte vi oss i solen och åt en smörgås och drack te. Riktigt mysigt att kunna sitta där och njuta av solen. Det var tillräckligt varmt för att sitta en liten stund men för kallt för att sitta länge.

Vi hoppade i kajakerna, paddlade tillbaka, lastade och åkte tillbaka till jobbet. Sedan jobbade jag eftermiddagen som om ingenting hade hänt. Jag jobbade lite senare på eftermiddagen i stället. Fantastiskt med flextid, även om detta var att töja lite er än vanligt på flextiderna.

Nu är kajakerna instoppade under altanen och kommer nog inte fram förrän i vår, men man vet aldrig....

onsdag 16 november 2016

Vem jobbar med vad?

Dags att välja till gymnasiet för min lilla plutt, numera 15 år och längre än mig.

Idag var vi och besökte en skola som är ett alternativ. Han har redan bestämt sig för att gå teknisk linje, men frågan är vilken skola det blir. Vi var ganska själva där som besökare och stod och pratade länge med en av lärarna.

Efter en stunds pratande frågade jag vilka programmeringsspråk de lär sig. Läraren blev helt klart förvånad över min fråga. Han hade inte väntat sig den frågan från den gamla mamman. Han hade helt säkert inte reagerat likadant om Mannen ställt samma fråga. Jag log stort inombords och kände mig nöjd över att ha fått vrida lite på hans förutfattade mening.

tisdag 15 november 2016

Mysig eftermiddag

Idag smet jag lite tidigare från jobbet för att möta upp Henrik vid polisen. Nu är det inte så allvarligt som det låter, vi skulle bara skaffa nya pass. Det hela gick väldigt snabbt och smidigt så jag föreslog en fika på caféet bredvid. Henrik var helt med på idén, naturligtvis. Det blev en mysig stund på tu man hand.

Sedan delade vi på oss igen och träffade våra egna vänner. Jag hade bestämt träff med en gammal vän (inte gammal alltså, men vän sedan länge) och planerat en promenad. Det blev en lång promenad så att vi hann att avhandla det mesta kring familjerna, jobb och en del annat. Skönt med någon som vet det mesta om en, så att man slipper förklara så mycket. Att gå en promenad då och då, har vi kommit på, är ett bra sätt att ses.

Trots båda dessa sakerna så var jag ändå hemma skapligt för att äta kvällsmat. Mycket nöjd med eftermiddagen!

söndag 13 november 2016

Guldbröllop

Jag minns när jag gick i nian. Jag hade ämnet teknik sist på fredagar. En fredag slutade jag tidigare för att vi skulle åka till farmor och farfar 25 mil bort och fira deras guldbröllop. Då var det mest kul att åka dit, träffa kusiner och fira lite extra. Nu, med åren, så känns det mer och mer speciellt. Att hålla ihop med en "okänd" människa i mer än 50 år är lång tid. Å andra sidan går åren så himla fort och byggs på snabbt.

Vi har nu varit tillsammans i 28 år och gifta mer än 23 år. Det är inte illa det!

Förra veckan firade vi mina föräldrars guldbröllop. Häftigt! Jag tycker faktiskt att det är riktigt häftigt. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll med god mat. Gulligast var förrätten som var hjärtformade smörgåsar. Vi passade också på att titta på gamla kort från tiden runt bröllopet.

Dagen efter insåg jag hur dumma vi varit som knappt tagit några kort. Som tur var är det inte 25 mil att åka så jag åkte dit och arrangerade blommor och föräldrar till några fina kort. Kul att ha som minne!

lördag 12 november 2016

FAD 2016

Nu har det gått en vecka sedan höstens stora event gick av stapeln. Mannen har varit huvudgeneral för höstens megaevent FAD med över 1000 geocachare.

FAD är som en mässa under dagen, med seminarier och försäljare. På kvällen samlas alla dessa geocachare ihop och ger sig samtidigt ut på skattjakt i mörkret. Kul när 1000 personer ger sig ut med ficklampor i skogen. Just under FAD finns det många tillfälliga geocacher som är lite extra arbetade med till exempel elektronik som ger skoj tut och blink eller ger en kod om man gör på rätt sätt.
Under dagen behövs det förstås fyllas på med energi. Vår scoutkår fick då i uppgift att fixa en kiosk med försäljning av fika, korv och godis. Det var en del förberedelser inför detta och framför allt funderingar på hur mycket som går åt. Inte lätt att lista ut hur många bullar som kommer att gå åt.
Det mesta av denna godis blev kvar. Tur att vi fick lämna tillbaka det som vi köpt för mycket.

Allt flöt på jättebra under dagen, men det blev en mycket lång dag. Strax före 7 på morgonen stod vi utanför lokalen och ringde vaktbolaget för att bli insläppta. Sedan rullade allt på hela dagen. Jag hade en paus på några timmar mitt på dagen där jag kunde gå undan och äta mat, gå en promenad och koppla av med lite stickning. Sedan fortsatte försäljningen fram till midnatt och därefter var det dags att plocka ihop. Vid halv-två-tiden var vi hemma igen och efter någon timme hade jag varvat ner tillräckligt för att sova. Under stora delar av söndagen fortsatte efterarbetet med att ta hand om matrester och inkomna pengar.

Under dagen var geocachings maskot Signal på plats. Han gick runt och kramades, deltog vid invigning, seminarier, prisutdelning och piggade upp i största allmänhet.

Efter avslutningen verkar både arrangörer och deltagare mycket nöjda och glada. Förutom att det praktiska flöt på bra så var det också roligt att träffa nya och gamla vänner hela dagen. Vad har jag personligen lärt mig av detta?
- Att geocachare äter mer smörgås och korv än godis
- Att väldigt få geocachare är te-drickare, mest kaffedrickare
- Att en fullstor groda, maskoten Signal, kan pigga upp alla tillställningar
- Att det med gemensamma krafter och bra arbetsfördelning går att få till stora arrangemang
- Att köra automatbil (Fick låna ICAs varubil)
- Att det krävs flera dagars återhämtning efter ett sånt stort jobb

onsdag 2 november 2016

Plötsligt händer det!

Visst kan man bli trött på ungarna som inte gör det ena och inte det andra. De bara sitter och hänger framför datorn och äter upp alla kakor.

Men plötsligt händer det!
Igår när jag kom hem tidigt från jobbet så stod Martin och diskade. Diskmaskinen är trasig just nu så fram till måndag får vi diska för hand. Ingen hade bett honom diska och ändå diskade han både sitt eget och det mesta som stod på diskbänken.

Efter det hängde han med på en utflykt och tittade lite på fåglar, men framför allt eldade vi. Vi grillade hamburgare till kvällsmat och försökte göra våfflor till efterrätt. Trots att det var ganska kallt och våfflorna tog tid så var han pigg och glad.
Våffeljärnet fick jag i present för ett tag sedan och var väldigt sugen på att prova. Den första våfflan blev misslyckad helt, men sedan blev det två som ändå var ok. De var i alla fall fantastiskt goda.

Inte nog med dessa överraskningar. När vi kom hem så städade han skrivbordet. Hur går det till? Någonting har vi tydligen gjort rätt som föräldrar i alla fall och det är ju faktiskt så att det blir vettigt folk av de allra flesta lata tonåringar.

måndag 31 oktober 2016

Fri fritid!

Som jag säkert skrivit om tidigare så är jag inte längre ledare för någon scoutgrupp. Jag är "bara" ordförande och styr med en del annat i kåren. Scoutverksamheten tar fortfarande en hel del fritid, men det börjar faktiskt märkas att det är mindre ändå.

Jag har känt att jag har tid att träna, jag har tid att träffa vänner och jag har tid att bara vara. De senaste två helgerna har känts helt oplanerade, så där så att jag kan fundera på morgonen vad jag ska göra. Helt tomma har dagarna förstås inte varit, men ändå har det gått att planera in en spontan fika och liknande. Det känns lite som att jag börjar få upp näsan ovanför vattenytan igen, efter år av fullspäckat schema. Det kan bli för mycket även av det roliga!

Detta är trots att både jag och Mannen förbereder inför ett stort geocacingevent nästa helg, så efter nästa helg kommer det bli ännu lugnare. Inget schemalagt i veckorna och ganska tomma helger ett tag framöver. Så ska det få vara ett tag. Jag ska prova hur det känns och hinna landa i det.

söndag 30 oktober 2016

Utenatt i oktober

I torsdags såg vädret bra ut och vi bestämde att ta oktober månads utenatt. Det är andra gången som vi sover ute en vardag och åker direkt till jobbet dagen efter.
Nu råkade det vara så att vi behövde hjälpa båda sönerna med läxor den dagen. Jag åkte hem tidigt från jobbet och hjälpte Henrik med kursen i programutvecklingsmetodik. Kul att för en gångs skull verkligen kunna hjälpa till för det här är precis det jag jobbar med. Det är inte ofta som Henrik ber om hjälp så när han väl gör det känns det bra att kunna hjälpa till. Det gick några timmar och vi redde ut en hel del frågor.
Efter kvällsmat packade vi in sakerna i bilen ock åkte till vindskyddet vid Hovetorps slussar. Östgötaleden går förbi här så vindskyddet ligger på leden. Vi började med att gå en promenad utmed Kinda kanal och logga åtta geocacher.
Där efter boade vi in oss i vindskyddet med våra liggunderlag och dubbla sovsäckar. Efter kvällste så var det bara att krypa ner. På med mössan och sedan sov vi riktigt skönt. Det var alldeles lagom varmt och lugnt. Jag vaknade till ett par gånger under natten och lyssnade på regnet som föll, men vad gör väl det.
Det märks att det är höst för det var fortfarande knappt ljust när det var dags att gå upp strax efter sju på morgonen. Som vanligt kokade vi gröt till frukost och gjorde oss i ordning.

Det är en häftig känsla att komma till jobbet efter en utenatt. Det känns som att man bär på en hemlighet och nästan har gjort något otillåtet, men på ett bra sätt. Jag pratade med en del kollegor om utenatten, men de såg väldigt frågande ut. Det är bara att erkänna att jag är knäpp på mitt sätt, men de är säkert knäppa på något annat sätt :)

måndag 24 oktober 2016

Cykel eller bil - podtips

Det har ju varit en fantastisk höst. Jag har cyklat till jobbet i stort sett varje dag utan att behöva ta på regnkläder. Idag var det dock regnprognos för hela dagen så Mannen och jag bestämde att åka bil. Vi har bara en bil så bilåkandet måste synkas, vilket innebär att jag släpper av honom och sedan åker vidare lika långt till för att komma till mitt jobb.

Naturligtvis var vi inte ensamma om att ta bilen just denna regniga måndag så det var lite köer. Sedan har jag en bra bit att gå från parkeringen, så bara det tar mig 5-10 minuter. Idag tog det 25 minuter från att jag släppte av Mannen till att jag klev in på min avdelning. Detta ska jämföras med att det tar 30 minuter att cykla hemifrån och ända fram till kontorets dörr. Tidsmässigt är det alltså ingen besparing med bilen, framför allt inte de dagar som vi samåker. Om jag åker direkt så går det rätt mycket fortare för då kommer jag en annan väg.

Alltså är tiden inte en tillräcklig anledning att ta bilen. Dessutom är det dötråkigt att rulla sakta fram i en bilkö, när jag kan svischa fram på en cykel i stället. Och vart tar vardagsmotionen vägen?

Trots alla dessa saker så är det ändå en annan anledning till att jag vill cykla till jobbet. Jag har en massa bra podcast att lyssna på! När skulle jag annars lyssna på dessa?
Förutom diverse P1-program som jag lyssnar på så kommer här tips på mina favoriter:

Träningspodden är Lovisa Sandström och Jessica Almenäs som småpratar om allt möjligt men framför allt om kvinnors träning och speciellt då om löpning. Denna podden är perfekt att lyssna på under löprundorna. Den funkar också på cykelturen, men jag sparar den gärna till löprundorna.

Husky är Magnus Ormestad som intervjuar friluftsmänniskor. Ofta människor som gör betydligt häftigare, längre och större äventyr än mig, men det ger ändå inspiration att ge sig ut på små äventyr i vardagen. Ärligt talat så hoppar jag över en del avsnitt med ytterligare en skidåkare, men å andra sidan är de avsnitt jag lyssnar på så himla intressanta och långa att de räcker till. Berättelser som sitter kvar i minnet efteråt är från personer som långdistanslöparen Jonas Buud, äventyraren Ola Skinnarmo och Babek Toloe som använder friluftsliv som verktyg för integration.

Färd är Fredrik Larsson och Magnus Arnell som pratar friluftsliv, men betydligt mer vadagsnära friluftsliv än äventyrarna i Husky. Det är allt mellan att sticka ut i skogen en kväll, en skridskotur på helgen, en paddlingstur med barnen till att fjällvandra för första gången, laga mat ute, scouting, friluftslivets normer och framför allt om att dricka kaffe i naturen. De älskar kaffe! Extra kul att dessa två killar kommer från mina hemtrakter vilket ökar igenkänningsfaktorn.

Andra sätt är det senaste tillskottet bland mina podfavoriter. Det är Jörgen Larsson som intervjuar personer som gjort olika typer av livsval, ibland helt frivilligt och ibland mer av en slump, men ändå människor som valt att leva lite annorlunda, lite enklare och lite friare. Begrepp som downshifting, minimalism, köpstopp och dumpstring dyker upp här.

Hoppas att några av dessa podcast kan passa även dig!

fredag 21 oktober 2016

Vila sig i form

Senaste tiden har jag verkligen inte tränat mycket. Jag får ju min vardagsmotion genom att cykla en mil till jobbet, men mycket mer än så har det inte blivit. Seg, trött i huvudet och efter en arbetsvecka så kände jag för att komma ut för att få röra lite på kroppen och andas frisk luft och att få lyssna på träningspodden. Jag tänkte att jag kan ju alltid gå en promenad, men jag byter om och springer lite grann.

Tydligen var detta ett utmärkt upplägg för ett träningspass. Jag började jogga försiktigt och det kändes bättre och bättre. När jag kom till slutet på spåret och skulle börja springa hem så ville jag inte sluta. Jag ville fortsätta springa och jag ville lyssna vidare på träningspodden. Det blev en liten sväng till, men sen fick jag ge mig och springa hem. Att vila sig i form verkar fungera bra.

Nu känns det bra att ta helg efter en bra fredag på jobbet, en skön joggingtur och en trevlig kvällsmat med familjen.

tisdag 18 oktober 2016

En kväll med tidigare kollegor

Måndagskvällen ägnade jag åt att laga mat. Först familjens kvällsmat och sedan att förbereda kvällens mat och baka en kaka till efterrätt. En del pyssel, men smidigt i kväll när gästerna kom.

Idag hade jag bjudit in några före detta kollegorna från förra jobbet. De kom direkt efter jobbet och så har vi ägnat hela kvällen åt att äta och prata och prata, och några minuters handarbete. Egentligen var min tanke att vi kunde handarbeta mer tillsammans, men så blev det inte. Det blev en trevlig kväll som nästan kändes som "förr i världen" när vi jobbade ihop.

Det är nu 5 år sedan vi blev uppsagda och gick åt var sitt håll. Alla bor kvar i stan men jobbar på helt olika ställen. Efter att ha jobbat ihop i en massa år så är det kul att kunna fortsätta att hålla kontakt. Det blir lite då och då och det är väldigt roligt när det blir. Uppsägningen blev en bra spark i rumpan att göra något annat. Det har gett mig så mycket nya möjligheter och jag har nya trevliga kollegor, många fler än förut. Ändå är det just fikastunder och luncher på förra jobbet som jag kan sakna. Det blir lite speciellt när man jobbat tätt ihop i flera år i en ganska liten grupp.

söndag 16 oktober 2016

Stockholm t.o.r. på en dag

I går morse började vi med att skicka iväg Martin på scoutläger (Jota/Joti). Scoutläger utan att jag är med... Jag är inte ledare alls denna terminen, utan "bara" ordförande. Det känns bra just nu, sedan får vi se vad det blir av det i längden.

Samtidigt som Martin åkte åt sitt håll så tog Mannen och jag bilen och åkte norr ut. Vi hade två ärenden. Först hämtade vi saker i Södertälje, saker till ett stort geocachingevent i november (FAD). När vi ändå var i Södertälje så passade vi på att gå en liten promenad på Torekällberget som är ett fint friluftsområde med gamla hus och en del smådjur.

Det andra ärendet var att vi åt lunch med min bror och svägerska, typ försenad födelsedagslunch. Det var ett mysigt ställe i Winterviken i lokaler som varit krutfabrik på Nobels tid. Förutom restaurangen så var det ett fint strövområde där många strosade eller joggade.

När man (i alla fall jag) tänker Stockholm så tänker man city, storstad, shopping. Nästa tanke jag får är mycket folk, stressigt, onödigt. Vi valde i stället att ta oss ut från stan igen och göra hemresan roligare än att bara köra E4:an.

Strax efter Järna körde vi av E4:an och åkte småvägar söder ut. På vägen loggade vi ett antal geocacher. Huvudmålet med hemresan var Nynäs naturreservat. Där gick vi en runda i fin skog som passerade en sjö där det fanns eldstäder och vindskydd. Dessutom fanns här en earthcache, dvs en cache som handlar om ett geologiskt fenomen. Här var det några märkliga klippor att titta på. Klipporna var vita och alldeles gropiga. Bitvis såg de dessutom ut som bergskedjor i miniatyr.
Här sitter jag på en annan klippa och tittar på naturen i höstskrud. Det är vackert nu med alla färger, vilket inte syns så bra på bilden egentligen. Träden skiftar i alla nyanser mellan gult, orange och rött.

måndag 10 oktober 2016

Bokcirkel på biobesök

Senaste mötet i vår bokcirkel hade ett annorlunda upplägg. Till mötet hade vi alla läst Ransom Riggs bok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. På mötet började vi med att se Tim Burtons film med samma titel på bio. Där efter satte vi på ett fik och diskuterade boken och filmen.

Boken är en bok om ett barnhem för besynnerliga barn. Dessa barn har olika egenheter som inte hör till vanligheterna. Ett barn påverkades inte av gravitationen och var därför tvungen att ha blyskor på sig för att inte flyga iväg. Ett barn kunde starta eld genom att bara nudda något. Ett barn var superstark och ytterligare ett barn hade bin som bodde i honom och så vidare.

Barnen levde på barnhemmet som fanns i en tidsloop. Just detta barnhem upplevde den 3 september 1940 (1943 i filmen) om och om igen. På detta sätt skyddades barnen från verkligheten och blev aldrig äldre, om de inte lämnade tidsloopen.

Berättelsen handlar om en pojke som alltid fått höra märkliga historier av sin farfar, om besynnerliga barn. När farfar dör under konstiga omständigheter så reser pojken för att ta reda på mer om sin kära men märkliga farfar.

Boken var helt ok. Även filmen var helt ok även om jag gillade boken betydligt mer. I boken får man mer förståelse för hur det hänger ihop, man får mer tid att lära känna människorna. Filmen saknar vissa delar, vilket inte är så konstigt. Dessutom hade de i filmen ändrat vissa saker som verkade onödiga att ändra på. Varför hade loopen flyttats från 1940 till 1943? Varför hade ett par av barnen bytt besynnerlig egenskap?
Många detaljer, monster och effekter var välgjorda i filmen så den fungerar också men på ett annat sätt än boken.

Det blev i alla fall väldigt intressant diskussion av att både ha läst boken och sett filmen.

lördag 8 oktober 2016

Cissi på väg mot äventyr i Tokyo

Nu har både 40-årsfest (nej, inte min) och annat svischat förbi utan att märkas på bloggen. Det som har genomsyrat senaste veckan har ändå varit dotterns resa till Tokyo. Jag har vetat länge att hon ska dit men det är först nu det börjar sjunka in att hon är på väg till andra sidan jorden helt själv och ska vara där i sju månader. Hon ska bo mitt i Tokyo och läsa Japanska på en språkskola. Häftigt äventyr!

Under veckan har vi pratat packning, lånat väskor lite hit och dit. Hur packar man ner allt man behöver för ett halvår? Det kommer att vara höst, vinter och vår så vilken jacka tar man då? Hon vill kanske ut i naturen så borde kängorna med? Behöver man underställ mitt i Tokyo? Och så vidare...

I onsdags fixade jag en "hejdåmiddag" så att farmor, farfar, mormor och morfar kunde säga hejdå. Och vi i familjen ville ju också kramas hejdå. Hon såg väldigt liten ut, den stora tjejen, när hon klev ut genom ytterdörren för sista gången på väldigt länge.

I fredags morse var jag förbi hennes lägenhet och hämtade lite grejer och gav henne en sista kram. Idag kom det SMS att hon klivit på planet så just nu sitter hon uppe i luften på väg till andra sidan jorden och jag sitter här och planerar julsemestern. Inget är bokat än men det blir nog en resa till Japan.

onsdag 28 september 2016

Det vilda Skandinavien

Jag blev rekommenderad att titta på naturprogrammet Det vilda Skandinavien och nu har jag tittat på första delen av tre. Se det du också på kunskapskanalen. Det var riktigt fint filmat och bra gjort. Det är tydligt att man inte behöver åka på safari i Afrika för att se fascinerande djur. Tyvärr är ju många av våra svenska djur mer skygga än vad djuren på savannen verkar vara.

När jag tittade på programmet så tänkte jag ändå på två djurmöten som jag haft under sommaren. Det första var den 19:e augusti när vi sent på kvällen, i skymningen, paddlade iväg från Fyrudden på Östkusten. Bara några hundra meter utanför hamnen finns en liten, liten ö. På ön är det ett par små träd. I det ena trädet ser det konstigt ut. När vi kommer närmare inser vi att det är en Havsörn som sitter där på en gren en liten bit ovanför marken. Vi paddlar kanske 50 meter från Örnen, men ändå sitter den kvar. Den är verkligen stor när man ser den på så nära håll. Jag har bara sett flygande örnar förut, eller möjligen någon sittande långt långt borta så att det krävts kikare. Nu gled vi försiktigt förbi med kajakerna och tittade på den stora fågeln, och han tittade säkert på oss.

Ett andra minnesvärt djurmöte var när vi paddlade nu i lördags. Då kom en svanfamilj och simmade mitt framför oss. Ofta består ju en svanfamilj av föräldrarna och några få ungar. Detta var föräldrar och inte mindre än sju ungar. De vuxna fåglarna simmade först och sist, där emellan simmade de sju ungarna på rad med jämna avstånd. Det var så vackert!

Jag är ju varken fotograf eller filmare så jag har inte förevigat något av dessa tillfällen, mer än i mitt eget minne (och nu på bloggen). Tur att det finns andra som är så mycket bättre på att fota och filma djur.

tisdag 27 september 2016

Slussar och båthissar

Jag är uppvuxen i Motala, inte så långt från Göta kanal och slussarna vid Borenshult. Där har jag varit många gånger och tittat på slussning både upp och ner. Jag har funderat och klurat på hur det går till och kanske också imponerats av att det öve huvud taget fungerar.
För ett antal år sedan var vi ute och bilade och passerade Trollhättan. Vi hade fått tips om att titta på slussarna där. Jag tänkte att vadå slussar, det har jag ju sett hur många gånger som helst. Men det här var en helt annan sak. Detta var ju stora slussar som tog riktigt stora båtar, inte bara små turistbåtar och segelbåtar.
Några år senare bilade vi i Tyskland och stannade vid båthissen i Niederfinow.  En helt annan variant för att flytta båtar mellan olika vattennivåer. Detta var ju mycket häftigare än Trollhättans vanliga slussar. Här imponerades jag verkligen av ingenjörskonsten där man lyfter upp båtar i en 85 meter lång och 12 meter bred bassäng.
Nu har jag hittat att världens största båthiss finns i Kina. Den bassängen är 120 meter lång och 18 meter bred. Imponerande! Gissa vart jag är sugen på att åka?

söndag 25 september 2016

Höstpaddling i skärgården

För tredje året i rad var vi ute hos våra vänners stuga i skärgården utanför Loftahammar för att höstpaddla. I år var vi totalt sex personer som paddlade.
Vi började med att äta god mat på fredagskvällen, när alla packat ihop vardagen och tagit sig ut till lugnet. Efter en sen kväll så sov vi gott och laddade för lördagens paddling.
 Stugan har ingen kajakbrygga eller lämplig klippa så lättast är att kliva i mellan båtarna. Lite meck innan alla kajaker är i vattnet och alla har kommit i, men ändå lätt att kliva i när kajaken ligger tryggt inklämd.
Turistsäsongen är väldigt kort i skärgården och trots att det fortfarande är fantastiskt fint så syns nästan inga människor till. Några enstaka båtar såg vi under dagen.
 Vi paddlade väldigt lugnt och smög genom smala passager och ibland över mer öppet vatten. Vädret växlade var lika fint i år som tidigare år och bjöd på stilla vatten och mycket sol.
 När vi skulle kliva ur här för lunchpaus så lyckades jag tappa balansen och på något vis rulla i vattnet. Det gick på något vis i slow-motion, men ändå kunde jag inte hindra plasket. Det märkliga var att vattnet var lika varmt som luften så det kändes knappt att jag hamnade i vattnet. Det blev ett skönt bad, fast lite onödigt att inte ta av kläderna först.
Vid ett stopp vid Grindö för att köpa fisk så övade Mannen på att ta sig ur och i kajaken vid en hög brygga, trots att det fanns fin kajakbrygga bredvid. Jag borde säkert öva på det där också men jag föredrar en lägre plats att stiga ur. Helst sätter jag fötterna i vattnet för då är risken mycket mindre att kajaken glider iväg och jag hamnar i vattnet.

Efter ett trevligt och avkopplande dygn så körde vi hem och kunde avsluta dagen med sen kvällsmat med barnen och fortfarande en hel dag kvar på helgen. Det är inte dumt!

söndag 18 september 2016

Äpplen, äpplen och äpplen

I år är det mycket äpplen men ovanligt små. Med en massa äpplen så kan man inte göra äppelpaj av alla. Äppelpaj är förstås gott och det har vi gjort många, men vad gör man mer?

Äppelmos förstås! Jag har en assistent så det är ganska smidigt att göra äppelmos i stora satser. Äpplena delas, men kärnhus och skaft får vara kvar. Jag skär bara bort det som är fult. Äpplena mjukas upp lite genom att kokas några minuter. Sedan pressas de genom assistenten och moset kommer ut åt ett håll och skräpet åt ett annat håll.
Än så länge har vi gjort två omgångar äppelmos, men det kanske blir en omgång till. Sedan klarar vi hela vinterns frukostgröt.

Den här helgen experimenterar vi med att göra äppelmust. I går testade vi att mala sönder äpplena, ungefär som till äppelmos och sedan pressa ut saften genom silduken för hand. Lite kladdigt men resultatet blev god must på rena äpplen utan tillsatt socker. Det fungerar alltså och så skulle vi kunna göra med fler äpplen och kanske förfina vår metod lite grann genom. Man behöver nog inte mixa äpplena innan man stoppar dom i assistentens köttkvarn.

Vi håller också på att prova det här receptet på äppelmust. Där ligger äppelklyftor i blöt i tre dygn och silas sedan bort. Denna must ska sedan sockras lite, men jag undrar om man verkligen måste sockra.

Nu är snart sommaräpplena slut och det är dags för höstäpplen. Vi har inga jättestora äppelträd men vi har fem stycken. Fördelen med höst- och vinteräpplen är att de håller bättre att förvara än sommaräpplena.

torsdag 8 september 2016

Snart helg igen

Nu är det snart helg igen. Förra helgen var det scouthajk med 110 scouter vid vår scoutgård från fredag kväll till lördag lunch. Uppskattat tror jag, i alla fall det jag har hört efteråt. I söndags var det styrelsemöte på scouterna, men sedan tänkte jag att jag inte skulle scouta på hela denna veckan... Trodde jag ja!

Jag har i och för sig inte varit iväg så mycket men det har varit en del mailande, summerande efter hajken, uppdatering av hemsidan och justering av styrelseprotokollet. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att inte vara ledare det här läsåret. Jag har varit scoutledare i 12 år och känner mig ganska färdig med det. Just nu får det räcka att vara ordförande och så kan jag hoppa in lite här och där om det behövs. Det är lite extra mycket nu vid uppstarten av terminen, men det kommer att bli lugnare på min scoutfront under det här läsåret.

En arbetsdag kvar och sedan avslutar jag veckan med afterwork med kollegor. Det ska bli trevligt!

torsdag 1 september 2016

15 ton köttfärs

I morgon är det dags för scouthajk igen. Jag planerar maten, som vanligt. Jag har ju en viss rutin på det; först beräkna mängderna, sedan förvarna min mataffärskontakt så att han kan beställa hem det som är stora mängder och sen hjälps vi åt att plocka ihop maten i affären när det är dags.

Nu gjorde jag som vanligt och fyllde i mitt excelark där jag har lite noteringar om hur mycket det gått åt tidigare gånger. Tacos till 110 personer! Det går åt ungefär 140g köttfärs per person vilket blir totalt 15000.
I mailet till min kontakt skrev jag att jag behöver 15000 kg köttfärs. Upps, blev visst fel där! Han undrade någon dag senare om jag verkligen skulle ha 15 ton köttfärs?? Tur att han reagerade annars kunde det blivit köttfärs till halva stan.

Nu tror jag att läget är under kontroll inför i morgon. Vid 17-tiden börjar scouterna komma. Då ska vi sätta upp tält och laga tacos. När vi ätit blir det lägerbål med sång och bus.
På lördagen har vi ett par aktiviteter på förmiddagen och avslutar sedan med att grilla hamburgare.
Det är scouter från tre olika kårer så det blir kul att träffa våra vänner från andra kårer och bara mysa ihop. Hajken heter Myshajk!

söndag 28 augusti 2016

Flygdagar

I helgen har det varit flygdagar på flygfältet som vi bor grannar med. Det har firats att svenska flygvapnet fyller 90 år. Det har varit flyguppvisningar hela helgen med svenska stridsflygplan, amerikanska stridsflygplan, helikoptrar och gamla propellerplan. Här finns några fina bilder.

Jag hade egentligen inte tänkt att titta så mycket på flygandet, men när det väl började låta från flygfältet och när "alla" hade pratat om att de skulle dit så drogs jag också dit. Det blev både en tur på lördagen och en på söndagen. Jag gillar framför allt de nyare stridsflygplanen. Inte för att jag gillar krig utan för att det är mäktigt vad maskinerna kan åstadkomma.

Snyggast var när fyra gripenplan flög i en perfekt ruta som om de satt fast i varandra. De rörde sig över himlen som en enhet. Dessutom är det förstås häftigt med allt lopande och annat som som planen kan göra.
Dagarna avslutades med att fem svenskutvecklade stridsflygplan flög ihop. Det är ju märkligt att lilla Sverige lyckas utveckla dessa fantastiska saker. Det är dessutom kul att de gamla planen fortfarande flyger.

lördag 27 augusti 2016

Kilimanjaro

I somras var Cissi på resa till Afrika. De besteg Kilimanjaro (Afrikas högsta berg), besökte skolor och var på safari. Det var en scoutresa så de träffade Tanzanias scouter som hade välkomstparad på flygplatsen, visade dom runt i skolorna och tog dem med ut på scouthajk. Allt låter så häftigt och var förstås en riktigt häftig upplevelse som vi här hemma har svårt att förstå.
I kväll har jag tittat på programmet Landgång på svtplay. Det är en dokumentär om en grupp svenskar som bestiger Kilimanjaro samma väg som Cissis grupp. Den ger en inblick i hur de hade det på sin vandring upp mot toppen. Vackert, omvälvande på många vis och otroligt jobbigt. Nu är jag ännu mer imponerad av deras resa och deras prestation...och så blir jag ju lite äventyrssugen.

onsdag 24 augusti 2016

Mycket sommar kvar

Än är det mycket sommar kvar, alltså radioavsnitt från P1. Den som spar han har. Jag har 32 sommarprat kvar. Eftersom jag drygar ut det med en del andra podcast och radioprogram så kommer sommaren att räcka ett bra tag till.

Normalt lyssnar jag på podcast ungefär en timme om dagen, 30 minuter på cykel till jobbet och lika mycket hem. Dessutom blir det uppemot en timme då och då när jag tränar, om det inte är gruppträning.

Många podcast som jag lyssnar på gör sommaruppehåll, men nu börjar de komma igång igen. Till exempel så har träningspodden kommit igång. Den gillar jag att lyssna på när jag springer. Idag hade jag sett fram emot avsnitt två efter sommaren under min löprunda. När jag sprungit någon kilometer så stötte jag på en kompis och fick i stället pratsällskap. Det är ju väldigt trevligt det också.
Då måste jag väl ut och springa snart igen så att jag får höra vad tjejerna i träningspodden har att säga.

måndag 22 augusti 2016

Fästing-high-score

Kajakpaddling, skogspromenader och diverse naturutflykter är ju mina stora intressen, men ibland kan man undra om jag valt rätt intresse (om det nu är något man väljer?!). Jag är en fästingmagnet var jag än är. Mannen är nöjd för han slipper fästingarna eftersom jag tar allihop. Helgens utflykt slog ändå alla rekord!

På lördag kväll när jag skulle lägga mig hemma så hittade jag en fästing, och en till. Jag tog fram fästingplockaren. Det går ju inte leva utan fästingplockare! Den här sorten som har som en snara i spetsen är riktigt bra:
När jag tog bort de två fästingarna så hittade jag en till, och en till, och en till... När jag plockat bort 17 stycken pyttesmå fästingar bad jag Mannen att leta. Framför allt är det ju svårt att se baksidan av kroppen. Han plockade bort ungefär lika många till. Efter det har jag hittat några enstaka till.

Just nu är jag uppe i 35 fästingar som hade satt sig fast på mig och en som kröp. Mannen hade bara tre på sin kropp. Det är ju ingenting att komma med. Jag vann! (Mannen är inte lika övertygad om att det gäller att ha högst poäng i denna tävling.)

söndag 21 augusti 2016

Kajakhelg

Martin har varit på kajakhajk i helgen. Vi skulle skjutsa honom till kusten, till St Anna, i fredags. Eftersom vi ändå skulle köra ut till kusten så kunde vi ju lika gärna ta med våra kajaker och paddla. Det blev lite stressigt att få ihop allt men både Martin och vi fick med oss det vi skulle.

När vi släppt av Martin så åkte vi vidare söder ut utmed kusten till Fyrudden i Gryt. Det ena efter det andra tog lite mer tid än vi tänkt så klockan var över åtta på kvällen innan vi satt i kajakerna. Solen var på väg ner, men det var ljummet i luften och näst intill vindstilla.
 Vi paddlade i solnedgången och sedan medan fullmånen gick upp. Bildkvaliteten är inte så bra men tillräcklig för att ni ska förstå att det var vackert, nästan magiskt.
Efter en stund försvann fullmånen bakom moln. Då var det dags att ta fram ficklampan för att kunna gå i land. Vi hade tittat ut ett ställe i förväg som kanske skulle fungera och det visade sig bli bra. Det var lätt att komma i land och det fanns bra tältplats.
Spännande att titta ut på morgonen och se hur det verkligen såg ut där vi hade hamnat. Solen sken och det var helt lugnt. Det blev en fantastisk morgonpaddling också där vi strök utmed öarna och tittade på botten.

Paddlingens mål var Harstena. Där loggade vi två geocacher och letade sedan reda på hamnen och fiket som fanns där. Det var sista dagen för säsongen som fiket och handelsboden hade öppet så hon sålde det hon hade. Kaffet och glassen smakade riktigt gott!
Harstena var paddlingens mål för där skulle några geocachare från Motala, som vi känner väl, ha ett cacheevent. Detta hade vi råkat upptäcka och luskat ut att de skulle komma med taxibåt. Vi överraskade nu rejält genom att stå där på ön när de anlände. Det blev uppskattat och en trevlig fikastund tillsammans.
Sedan var det dags för oss att börja paddla tillbaka mot bilen. Det var lite gråare och blåste lite motvind på tillbakavägen och jag var ganska trött i kroppen efter en stund. Just vid lunchpausen var det ändå sol och skönt på klippan där vi satt. Den spretiga spagettin såg först ut som Nimis och såg inte alls ut att få plats i grytan, men det löste sig när den mjuknade. Tillsammans med champinjoner, ärtor, ädelost och lite grädde så smakade det mycket bra.
På väg hem med bilen blev det ett kort stopp i Valdermarsvik för att logga en cache till. I denna gulliga kanal, mitt i Valdermarsvik går tydligen gränsen mellan Östergötland och Småland.

Hur gick det för Martin då? Han var ute en natt till och kom inte hem förrän på söndag eftermiddag. Han verkar mycket nöjd och har haft en bra hajk, förutom att den avslutades med en del regn. Det är inte alltid bra väder när man är ute.

tisdag 16 augusti 2016

Städtips

Under slutet på semestern gjorde vi en del städryck hemma. Vi röjde och städade lite mer än vanligt och ganska mycket mer än vanligt i det här huset. Det känns ju så himla bra efteråt. 
Nu tänkte jag dela med mig av ett par tips. 
  • Det var återigen stopp i avloppet i handfatet. Jag tycker att det blir det hela tiden. Jag började som vanligt med att plocka bort det som satt kring vattenlåset. Ändå kändes det inte som att det var riktigt rent i rören. Efter att ha googlat så hällde jag i bakpulver och vinäger i avloppet. Det fick vara där några minuter och sedan slog jag på rejält med kokande vatten. Någonting måste ha hänt för nu är det riktigt drag i avloppet. 
  • I och kring duschkabinen finns det hur många vinklar och vrår som helst där det hamnar gammal smuts och avlagringar. En dag när jag skulle duscha så tog jag med en gammal tandborste in i duschen. Så många ställen man kan komma åt med en liten tandborste. Jag borstade både här och där, där man normalt inte kommer åt ordentligt. Det var ett bra städknep som jag ska använda fler gånger när jag ändå ska byta tandborste. (Ja, jag slängde tandborsten efter den behandlingen)

fredag 12 augusti 2016

J.K. Rowling: Den tomma stolen

J.K. Rowlings bok Den tomma stolen har stått länge i att-läsa-högen och jag har varit nyfiken på den. Nu blev det äntligen av att läsa den. Jag hade ingen aning om vad den handlade om så jag började läsa helt utan förutfattade meningar.

Det var inte riktigt den stilen jag väntat mig på boken. Jag hade väntat mig något mer Harry Potter-aktigt. Kanske någon fantasy eller i alla fall lite trollerikonster.
Nu var det inget sådant utan handlade om en liten småstad där en av kommunpolitikerna råkade gå och dö knall och fall. Det blev alltså en tom stol i kommunfullmäktige och striden börjar ta fart om vem som ska ha den tomma stolen.

Det som stör mig genom hela boken är att det figurerar väldigt många olika personer hela tiden så jag lyckas inte riktigt lära mig vem som är vem. På något vis gör det ändå inte så mycket. Det ger en viss känsla av att man kikar ner i den lilla byn där alla människor rör sig och interagerar med varandra.

Boken är lättläst och småmysig. Det går att tycka om och känna med de flesta invånarna i den lilla byn. Boken hamnar inte högst upp på min topplista men är ändå läsvärd.

torsdag 11 augusti 2016

Årets födelsedagsvecka

Nu är årets födelsedagsvecka avklarad, tre av fem personer i familjen firade under en vecka. Vi körde tårta med släkten vid ett tillfälle. Man kan ju inte baka och äta tårta hela tiden. I övrigt har födelsedagarna firats ganska lugnt.

På min dag gjorde jag en kort arbetsdag för att sedan möta upp resten av familjen på en lunchrestaurang som Martin önskade när han fyllde, men då det inte riktigt passade. Efter att ha proppat i oss av den stora buffén med efterrätt så åkte vi hem och öppnade paket. Efter ett par timmars slappade var det dags för geocachingfika. Det bara råkade vara på min födelsedag men jag tyckte det var ett trevligt sätt att förgylla dagen. Fika utomhus ihop med nya och gamla vänner, och det bjöds på en massa nybakat fikabröd.

En stor del av Martins födelsedag gick åt till städning. Kanske fel eftersom gästerna varit dagen innan, men en röjning är väl aldrig fel ändå. Han fick en ny dator i present men för att ha någonstans att ställa den behövdes en viss röjning i rummet. Det slutade med att halva dagen ägnades åt att städa skrivbord, skrivbordslådor, bokhylla och golv. Av bara farten passade jag på att rensa avloppet i badrummet och storstäda i sovrummet. Himla skönt att få det gjort!

söndag 7 augusti 2016

Paddling i St Annas skärgård

Det har blivit en del paddelturer i sommar med olika sällskap. Fortfarande drömde jag om att paddla i skärgården och inte "bara" i sjöar. Nu såg vädret lovande ut, det vill säga inget regn och inte mycket blåst. Jag frågade barnen, Henrik och Martin, och de var med på det. Det är ju inte alltid lätt att få med sig de stora barnen, men kul att de var pigga på att hänga med.

Vi äger två kajaker så jag bokade två till ute vid Tyrislöt, vid St Annas Skärgård. Det fanns funderingar på att övernatta, men vi bestämde oss för en dagstur. Det i sig är en liten utmaning eftersom barnen behövde veckas okristligt tidigt, enligt deras sommarlovstider.
Vi kom iväg i alla fall och paddlade iväg med kajakerna packade med extrakläder och mat och godsaker för dagen. Vädret växlade mellan moln och sol, men var varmt och skönt.
Större delen av dagen blåste det knappt alls så vi kunde paddla precis där vi tänkt oss. Sista biten tillbaka så blåste det upp och vi fick paddla i vågor. Först tänkte jag att Martin tyckte att det var otäckt eftersom han tidigare pratat om att han inte ville paddla på så öppet vatten. När jag frågade efteråt var det inte alls så. Han tyckte också att det var roligt. Jag älskar när man åker över en våg och framdelen av kajaken plaskar i.
Vi gjorde ändå några vägval mellan öarna för att få lugnt vatten mellan passagerna med vågor.
Vid lunchpausen hittade Henrik en egen ö. Vi valde dock att laga mat på den lite större grannön, som dessutom hade en geocache gömd i en buske.
Förutom en hel del båtar och kajaker så såg vi några djur. På många öar gick det får och tittade på oss besökare. Under lunchen seglade två örnar precis ovanför oss.
Och i lugna vikar hittade vi maneter.

Vi var tillbaka hos uthyraren lagom innan stängningsdags. Det blev en bra paddeltur med lite av varje och framför allt två glada barn, vilket ger glada föräldrar.
(Kan säkert fungera åt andra hållet också :) )

fredag 5 augusti 2016

En lyckad shoppingrunda

Efter att inte ha varit på stan på evigheter så var jag sugen på någon timmes shopping idag. Jag fick med mig Mannen som hade några ärenden också. Vi började med att fika. Det är viktigt att fylla på energin ordentligt innan man kör igång. Jag hade tre saker jag skulle titta efter; tunna byxor, löparskor och vandringsskor för att gå i skogen med.

Jag började på H&M och hittade direkt ett par sånna byxor jag ville ha. De satt bra och kostade bara 99:-. Bingo! En topp fick följa med också, men jag höll mig ganska bra till shoppinglistan.

Sedan blev det löplabbet för att kolla gympaskor. Egentligen hade de inte några sånna löparskor som jag ville ha. Det är tydligen ute med tunna, platta skor igen. Jag tittade på några skor som skulle kunna funka som vandringsskor. Killen försvann ut på lagret för att hämta vandringsskorna att prova. Han kom tillbaka med både dom och ett par löparskor av den typen jag ville ha, som han hittat på lagret.
Vandringsskorna var inte sköna men löparskorna var det. Jag kollade priset på lådan; 1200:-. Hmm, kanske ska fundera på saken. "Det är halva priset", sa killen. Jag provade lite till och de var väldigt sköna så jag bestämde mig för att slå till. När han slår in i kassan så visar det sig att han sagt fel pris. De var sänkta ännu mer och kostade 360:-. Bingo igen!
På Stadium hittade jag ett par trailrunning-skor som kommer att bli bra att gå i skogen och geocacha med. De har rejäl sula, men är lätta och smidiga. Dessa var inte lika billiga, men nu hade jag ju fyndat så mycket så det fick gå ändå. Jag hittade ju ändå det jag sökte och det är inte illa det.

Ibland blir det bara för bra för att vara sant. Nu behöver jag inte åka till stan på länge igen. Nu är jag sugen på att ut och springa och vandra i stället, men vi börjar med paddling i morgon.

tisdag 2 augusti 2016

Körsbär

I förra veckan kom det en ny geocache några kilometer hemifrån. Vi slängde oss i bilen för att få en FTF (First To Find, dvs vara först med att logga en ny geocache). Vi var först vid cachen, men hittade också en massa körsbärsträd. Där fanns inget hus nu men måste ha varit en trädgård tidigare. Röda, fina och supergoda körsbär!

I söndags fick vi med oss Cissi och pojkvännen och åkte dit för att plocka körsbär. Det var hur mycket körsbär som helst. Vi hade utrustat oss med gummistövlar för att kunna gå genom nässlor och annan sly som vuxit upp kring träden. Vi plockade och plockade och kunde liksom inte sluta för bären var ju inte slut. Till slut insåg vi att nu räcker det nog.
Jag har kokat sylt och saft av en del av bären. En del stoppade i frysen. En del ska bli körsbärsöl och en del ska vi ge bort till andra som också gillar körsbär för att koka spottkräm eller spottsoppa. Spottkräm/soppa är alltså kräm eller soppa gjord på körsbär med kärnor och allt. Man får snällt spotta ut kärnorna medans man äter, men gott är det.

Svamp har vi plockat tidigare när vi varit ute och geocachat, men att hitta alla dessa körsbär kändes som en riktig högvinst. Geocaching är bra på så många sätt!

måndag 1 augusti 2016

Utenatt i juli

Så är vi inne i augusti och än är sommaren skön. Än så länge har jag semester och håller mig hemomkring på diverse utflykter. Jag har varit ute och vandrat ett par gånger, paddlat ett par gånger och en utflykt till Nyköping för att titta på hantverksmässa och en massa fina bilar. Dessutom har jag tagit hand om en del bär från trädgården och kokat saft och sylt.

I helgen som gick var det de sista dagarna av juli månad. Då var det dags för juli månads utenatt. Vi sov i och för sig i tält under en vecka på scoutlägret, men det räknas inte riktigt. I lördags åkte vi till skogarna kring Kolmården. På väg dit så kom en rejäl regnskur. Vi beslöt därför att börja med att besöka ett fik, som vi egentligen planerat in till söndagen. Ute, men under tak satt vi och fikade en god stund tills det slutade regna. Då åkte vi vidare en snutt till leden som vi hade sett ut.

Det blev en fin promenad med både utsikt över Bråviken och vandring nere i den djupa Getåravinen. Efter 4,5 timmar var vi tillbaka vid bilen. Vi körde några kilometer till och parkerade 500 meter från vindskyddet vi skulle sova i. Vid det här laget var jag ganska trött så biten fram till vindskyddet gick långsammare. Då hade vi ju dessutom nattpackning på ryggen.
Vindskyddet låg fint vid en liten göl. Natten var helt stilla. Det vet jag för jag var vaken en del, men det var mysigt att ligga och titta ut över gölen åt ena hållet och ett hygge åt andra hållet. Bättre utsikt än så kan man ju inte ha från sovplatsen och då är det ju synd att sova bort det...
På söndagen loggade vi några cacher under förmiddagen. Efter lunch var det geocachingevent där vi fick en pratstund med andra geocachare innan vi rullade hemåt.

Nu är alltså sju av de tolv utenätterna avklarade och vi går (gissningsvis) mot kallare utenätter.