söndag 29 januari 2012

Långhelg

Nu känns de som att jag har haft en riktig långhelg. Martin hade studiedag i fredags. Studiedag innebär ju inte alls att eleverna studerar mer utan att de är lediga och därmed studerar mindre. Vi utnyttjade det genom att åka till mormor och morfar på torsdag eftermiddag. Där hann vi med en skridskotur på Salstern innan det blev mörkt.
Mormor och morfar (Martins alltså) bor i ett sommarstugeområde mitt i skogen. I alla fall kände jag det som att jag var mitt i skogen när jag vaknade på morgonen och tittade ut på naturen utanför och ner på sjön. Mysigt! Strax kom det ett rådjur och passerade över tomten. För några veckor sedan hade de lodjur som passerade genom området. Ingen har sett mer än spåren, men häftigt i alla fall.

Senare på fredagen träffade jag en barndomskompis. Vi som hängde ihop från första dagen i första klass och en massa år framöver. Nu var det 10 år sedan vi sågs och ytterligare en massa mer år sedan vi umgicks. Riktigt kul att ses. Både vi och barnen hade en trevlig eftermiddag. Jag känner mig verkligen som en utböling för jag har ingen koll på våra gamla klasskompisar längre. De flesta bor kvar i samma stad och har ju lite koll på varandra i alla fall. Jag har ju flyttat fem mil därifrån.

Resten av helgen har varit en lugn helg hemma. Jag har gjort ett loppisbesök för att förbereda onsdagens scoutmöte. Bilder och förklaring kan komma senare. Under lördagen hann jag också med en träningsrunda och middag med trevligt sällskap på kvällen.

Idag på söndagen har det varit ännu lugnare. Det har blivit lite småplock hemma. Ett besök på intersport för att utrusta Henrik. Där efter en tur ut i mörka skogen för att leta reflexer som ledde till en geocache. Cachen visade sig vara klurig att komma i. Man förväntades lista ut en kod till ett hänglås. Som tur var visade det sig att vår vän, som var med, hade dolda talanger i att få upp kodlås. Nu återstår att hänga i soffan och titta på Äkta människor.

onsdag 25 januari 2012

Sigrid Combüchen: Spill

Sigrid Combüchens bok Spill är flera historier i ett. Författaren Sigrid Combüchen (inte den riktiga utan författaren i boken) får brev från en läsare som känner igen sin familj som beskrivits i en tidigare bok. Sigrid skrev den förra boken utifrån ett fotografi och på fotografi var det Hedwig Langmark och hennes familj.

Brevväxlingen mellan Sigrid och Hedwig fortsätter och utifrån det, med tillägg och en del fantasi växer historien om Hedda fram. Sigrid skriver alltså boken om den unga Hedda som levde på första halvan av 1900-talet, samtidigt som hon fortsätter att brevväxla med Hedwig. Hedda är duktig och får chansen att gå en tillskärningskurs i Stockholm. Egentligen är nog tillskärningskursen en nödlösning för hon hade hellre blivit läkare eller så. Ändå är det inte helt lätt för Hedda att slita sig från familjens krav på att hon ska vara kvar hemma och hjälpa till och ta hand om sin sjuka far och lillebror. Hon slits alltså mellan att vara en självständig kvinna som vill ta alla chanser, och den gamla rollen där kvinnor ska ta hand om sina föräldrar hemma.

I början kändes historien lite seg och rörig. Så småningom får man bättre koll på när det är Hedwig som berättar något och när det är Sigrids historia om Hedda. Jag gillar mer historien om Hedda och funderade ibland på vad styckena med brev från Hedwig fyllde för funktion.

En detalj som jag gillar med boken är Heddas intresse för att skapa kläder. Hennes blick för vilken skärning en kappa eller klänning ska ha för att passa en viss kvinna. Hur hon utformar kläder för att passa just den personen, för att framhäva kurvor och dölja skavanker.

Spill är ingen bok som jag skulle ha valt själv. Det är det som är så spännande med en bokcirkel, att jag kastas in i böcker som jag inte valt själv. På det sättet blir variationen större. De flesta av böckerna är bra, andra intressanta att ha läst och några enstaka har jag inte ens läst färdigt. Denna bok hamnar någon stans på mitten av skalan. Den var ok, men får inget toppbetyg.

tisdag 24 januari 2012

Karate

Under hösten har det vuxit fram att Martin vill börja med någon kampsport. Jag tror att det är sporter som passar honom. Det händer ibland att Martin står ute på gräsmattan och viftar kontrollerat med sitt träsvärd eller att han bara far runt och gör något slags karaterörelser. Han gör det i luften så det är inte alls riktat mot någon.

Förra veckan kom det en lapp i brevlådan om karate. Det visade sig vara den sport Martin valt och idag var det dags att prova på. En massa barn mellan 7 och 13 år samlades i sporthallen och en massa nyfikna föräldrar tittade på. Eftersom det naturligtvis kört ihop sig så hann jag inte stanna hela tiden. Jag hade därför mutat Cissi att vänta på Martin och sedan följa honom hem. Ibland är det praktiskt att ha storasyskon att ta till!

När vi stod och väntade på att träningen skulle börja undrade Cissi om det verkligen var en bra idé att lära Martin att slåss. Tanken har slagit mig också, men jag tror att karate handlar mer om allsidig träning och kroppskontroll än om att slåss.

Träningen började med en kort information där tränaren bland annat berättade att de som tränar karate blir starka, lugna och får bra kroppskontroll. Barn blir lugnare och presterar bättre både hemma och i skolan. Nu tyckte Cissi genast att det lät som en bra idé och funderade i stället på att muta lillebror att fortsätta. Kan det vara så att storasyster tycker att lillebror är lite onödigt livlig och stökig?

Martin lät nöjd efter träningen. Nu är det inget nästa vecka, sedan får man prova på några gånger till innan man behöver bestämma sig. Jag håller tummarna för att han kommer att gilla Karateträningen.

måndag 23 januari 2012

Lycklig

Idag är det en bra dag. Jag cyklade till stan och lyckades ganska smärtfritt uträtta mina tre ärenden. Böcker tillbaka till bibblan, köpte nya hörlurar att ha när jag springer och cyklar och slutligen lyckades jag köpa ny mössa att ha att springa och cykla med. Den gamla mössan verkar ha försvunnit spårlöst, men nu har jag en ny.

Mellan affärerna fick jag ett trevligt telefonsamtal där jag fick prata av mig lite. Sedan mådde jag ännu bättre. Nöjd och glad och med 80-talsmusik i öronen cyklade jag halvvägs hemåt. Där hade jag date med Mannen. Trevligt att ses mitt på dagen ibland.

Vi tog en geocache och åt lunch. Lycklig och glad cyklade jag sedan hemåt. Jag kan inte förklara varför jag kände mig lyckligare idag än till exempel igår. Ibland kommer det bara över mig att jag mår så bra och har det så bra. Detta trots att cykelväxeln frusit så jag fick cykla de två milen med bara en växel. Sånna tråkigheter kan man bortse ifrån när allt annat är bra.

söndag 22 januari 2012

Geocaching och jogging

Idag blev det en annorlunda löprunda. Mannen och jag tog bilen till Ljungsbro (1 mil hemifrån). Där parkerade vi bilen och joggade utmed Göta kanal. I går när vi åkte skridskor tittade vi på några joggare, idag joggade vi och tittade på några skridskoåkare.

Efter knappt tre kilometer svängde vi av och sprang till geocachen Gamla strömfåran. Till cachen kändes det bra att springa, men lite stumt med dubbarna på den isiga grusvägen. Efter cachen sprang vi en annan väg hem, mellan kanalen och strömmen. Det var en lång rak ganska tråkig grusväg. Vi hade tittat på kartan innan och sett att man kunde komma över strömmen i slutet på den vägen. Detta visade sig vara fel!

I slutet på vägen fanns en bro, men bakom kraftstationens staket. Det kändes väldigt jobbigt att behöva springa tillbaka hela den långa raka vägen. Just då var jag rätt trött. Som alternativ valde vi att fortsätta utmed staketet och hoppas på att det fanns en annan lösning för att komma fram. Det var först en mycket brant backe ner. Så brant att jag gick och höll mig i staketet. Nedanför backen fanns en nätbro över vattnet. Därefter var det brant uppför på andra sidan. Där fanns ett rep att hålla sig i för att komma upp. Just denna biten blev det svårt att springa. Väl uppe gick det lätt att springa den sista kilometern tillbaka till bilen.

Det var kul att springa på ett nytt ställe, men det blev mer händelserikt än beräknat :-)

lördag 21 januari 2012

Skridskor på kanalen

Idag blev det en kort skridskotur på Göta kanal. Isen var tjock och blank. På kortare skridskoturer så här i början på skridskosäsongen känns det bra att åka på kanalen. Isen är ganska jämntjock, det dyker alltid upp några fler åkare och man är aldrig långt från kanten. Tryggt och bra!

Första gången är det ju alltid lite extra bökigt att komma iväg när alla saker ska fram. Ett par skridskor behövde justeras för att passa Martin och fika skulle packas. Förmiddagen hade vi fullt upp med annat, men efter lunch packade vi ihop och kom iväg.

För Martin var det första gången på långfärdsskridskor. Det fixade han utan problem. Vi började åka i motvind för att kunna njuta av medvinden på tillbakavägen. Åkande + fika tog inte mycket mer än en timme, men det kändes bra för att komma igång.

fredag 20 januari 2012

Vinterkänsla

Vinterkänslan närmar sig. Idag har det känts mer som vinter än på länge. Jag var ute i spåret. Det var riktigt fruset och isigt. Tur att jag hade dubbar. Det fungerar ju suveränt att springa och gå med dubbar. Bara att sväva fram över all is.

Fram på eftermiddagen gjorde vi en kort utflykt till en sjö (där det fanns en geocache). Vi tog med ispik för att kunna kolla isen vid kanten. När vi kom dit var det redan fullt med folk ute på isen. Isen var alltså tillräckligt tjock för att gå på utan minsta tvekan. Martin kanade runt och hade kul. Det är alltså dags att leta upp långfärdsskridskorna.

Dessutom har jag nu bokat skidåkning med familjen på sportlovet. Vi har i alla fall boende. Dags att kolla utrustningen. Vinterkänslan har kommit!

onsdag 18 januari 2012

Daglig motion

Just nu är jag hemma drygt en månad till, mellan två jobb. Jag har en lång lista i huvudet på vad jag ska ta tag i hemma; röja i garderober, beta av strykhögen, storstädning i tvättstugan osv. Det är kanske inte så roliga saker, men med lite varje dag så kommer det bli bra. Jag ska naturligtvis varva det med att luncha med vänner, hälsa på hem-hemma och andra trevligheter.

Det jag saknar när jag går själv hemma är förstås den dagliga sociala kontakten som man har när man jobbar. Utan den tycker jag att vilket jobb som helst vore tråkigt. Jag måste ha kollegor kring mig. Men nu har jag upptäckt att jag verkligen saknar en sak till. Det är den dagliga motionen. Jag brukar cykla till jobbet nästan varje dag. Just nu blir det ingen sån daglig motion. Det börjar märkas på löpningen att jag saknar den dagliga motionen.

Idag bestämde jag mig för att cykla en runda. Det är ju alltid roligare att cykla om man har ett mål. Eftersom jag är skyldig en vän 50:- och hon bor i andra änden av stan så kändes det som ett lämpligt mål. Jag hade fått hennes kontonummer och kunde förstås sätta in pengarna, men det verkade roligare att överföra pengarna personligen. Förutom att jag fick en ordentlig cykeltur så fick jag fika och en pratstund. Perfekt kombination!

tisdag 17 januari 2012

Skidläger

Torsdag förmiddag i förra veckan tog jag tåget till Stockholm för att möta en massa skidsugna tjejer. Efter att ha ätit lunch packade vi in oss fem stycken i en bil, med ryggsäckar och skidor. Dags att ge sig av mot Evertsberg och Sportkullans skidläger för tjejer där vi skulle träna teknik för längdskidåkning.

Vi bodde precis bredvid vasaloppsspåret. Klart att man skulle bli duktig skidåkare om man fick bo så här för jämnan. Fredagen inleddes med en vallningsgenomgång. Sedan gav vi oss ut för att att öva balansen för att kunna glida bättre på en skida i taget. Vi övade utan stavar, först med två skidor och sedan med en skida. På eftermiddagen övade vi på att skjuta fram höften för att få till ett längre glid vid diagonalåkningen. Vi lekte också tunnelkull med skidor på. Tänk dig tanter runt 40 med skidor på som leker jaga. När någon blivit tagen gäller det för någon av de andra att ta sig mellan dennas ben för att frigöra henne. Kul! Båda dagens pass gick rasande fort och ingen ville egenltligen åka hem igen. Kvällen avslutades i en vedeldad badtunna med 40-gradigt vatten.
På lördagen var det en kort genomgång med tips om kläder. Eftersom vi hade perfekt väder hela helgen så var det inte så svårt att klä på sig. Det var mellan 2 och 5 minusgrader, men det kunde varit 25 grader kallt.

Lördagen ägnades åt att öva på att kliva ur spår och att svänga runt på skarpa kurvor. Akta-tanten-övningen var riktigt rolig. Det var både koner och riktiga tanter i spåren i backen. På lördagseftermiddagen kom ett lite tuffare pass. Vi skulle öva backe, både ner och upp. Nerför gick ju lätt, men uppför var det tyngre. Vi höll på upp och ner hela eftermiddagen med några avbrott för att åka där det var platt. Vi blev även filmade en och en och fick lite personliga tips. Efter dagens pass var vi några som åkte några extra kilometer och njöt av naturen och de fina spåren i vasaloppsspåret. Det var tre spår i bredd som preparerades hela tiden. Efter träningen blev det bastu och massage. Ingen dum avslutning!

Inför söndagen hade vi önskat att få åka lite längre och att få se vacker natur. "Då ska ni få det", sa de goa ledarna. Vi tog bilarna iväg till ett ställe där det gick spår över myrarna. Ibland inne i tallskogen och ibland utsikt över vidderna. Här åkte vi och fick verkligen tillfälle att öva på alla tips vi fått. Samtidigt mötte de två ledarna upp lite här och där utmed spåret och gav ytterligare tips. En jätteskön förmiddag.
Efter lunchen var det dags att packa ihop och säga hejdå efter en kanonhelg. Vi kanske kommer tillbaka nästa år!

tisdag 10 januari 2012

Jobbdebut på Saab

Men varför blir det inga blogginlägg skrivna?? Ja, det kan man undra. Jag har väl annat för mig.
I kväll gjorde jag debut på nya jobbet. Ja alltså, jag jobbade inte. Det måste man väl inte? Jag var med på ett par timmars teambuilding som följdes av bowling och mat. Trevligt sätt att lära känna några av de blivande arbetskamraterna.

I början på mars kommer jag att börja jobba. Ingen brådska för min skull... Jo, det ska faktiskt bli jättekul och jättespännande. Jag kommer att börja jobba på Saab Aeronautics. Det blir något HELT annorlunda mot vad jag gjort nu, vilket känns spännande och fantastiskt. Nu ska jag vara hemma ett tag till och njuta av att vara ledig. Det kändes faktiskt helt ok förut också, men nu känns det ännu bättre när jag inte måste söka jobb och slipper ovissheten.

fredag 6 januari 2012

En massa släkt och vänner

Det är full rulle nu med en massa trevligheter.

I går var vi på 50-årsuppvaktning. Tänk att mina kusiner börjar bli så gamla. Det var en bit att åka, men vi kände oss mycket nöjda när vi kom hem mitt i natten. Det var väldigt trevligt att träffas, för det händer inte så ofta. Man konstaterar också lätt att alla barn blivit äldre, tur att vi vuxna inte blir lika mycket äldre...

Idag har vi varit ute på två olika geocachingäventyr. På dagen träffade vi vänner som vi inte träffat på många, många år. De var nyfikna på geocaching och vi visar ju gärna. Det var en härlig dag med några minusgrader, vindstilla och sol. Efter att ha hittat några geocacher gjorde vi upp en brasa och grillade. Det var populärt att vara ute och grilla idag. Grillplatsen var välbesökt av flera sällskap, men det fanns plats för alla vid elden. Det var bara vi som hade grilltång med så Martin hjälpte alla att vända på korvar och hamburgare.

Efter att ha varit hemma och slappat några timmar var det dags igen. Då kom andra vänner och lämnade sonen hemma hos Martin och så gav vi vuxna oss iväg för att leta efter en cache där det krävdes mörker. Vi var rustade med var sin ficklampa och följde de utsatta reflexerna. Vi noterade noggrant alla ledtrådar. Till slut när reflexspåret var slut och vi funderat en lååång stund så insåg vi att vi inte hade mycket nytta av alla ledtrådar vi noterat. Slutgömman kunde hittas och vi fick åka hem och värma oss med te.

Nu är det dags att sova och ladda om för mer släkt och vänner i morgon.

tisdag 3 januari 2012

Lek med maten

Idag fyller Henrik 18 år. Jag vet inte hur det hänger ihop för jag är ju inte mycket äldre själv ;-)

Till frukost serverades Henrik smörgåsarna på bilden. Det är fåglar från ett datorspel som heter Angry birds. Jag råkade se en bild på sådana smörgåsar härom dagen och kände att det där ska jag göra. Jag förberedde alla delar igår kväll så nu på morgonen var det bara att bygga ihop. Fåglarna är gjorda av salami, ost, ägg och russin.

Enda problemet med Angry Bird-smörgåsarna var att Henrik tyckte det var synd att äta upp dom.

måndag 2 januari 2012

Jodi Picoult: Försvinnanden

Jag gillar Jodi Picoults böcker för hon skriver om dilemman och personliga öden som berör. I boken Försvinnanden handlar det om Delia som har växt upp med sin pappa efter att mamman dog i en bilolycka. Hon har haft en bra barndom med en pappa som älskat henne och gjort allt för henne.

När Delia är vuxen och har en egen dotter på 4-5 år så förändras plötsligt allting. Pappan blir gripen för kidnappning. Det visar sig att Delia inte alls heter Delia, hennes pappa heter inte Andrew, hennes mamma är inte död. Efter skilsmässan tog pappan med sig dottern och rymde för att flickan skulle slippa växa upp med sin alkoholiserade mamma.

Det är bra beskrivet i boken hur denna händelse påverkar alla inblandade; Delia, hennes mamma, hennes pappa, hennes man (som även agerar advokat under rättegången) och hennes bästa vän. I varje kapitel är det en av dessa personer som berättar. Man får följa händelserna ur olika synvinklar för varje kapitel. Ofta beskrivs samma episod flera gånger av olika personer, men inte så att det känns som upprepning.

Delia funderar naturligtvis mycket på vad hon ska tro, vem hon kan lita på och så vidare. Hon är glad att få träffa sin mamma, men mamma är inte den fantastiska mamma som hon har tänkt sig i sin fantasi. Det är också intressant att läsa mammans version. Hon som inte gett upp sin dotter trots att det gått 28 år. Hon firar fortfarande dotterns födelsedag varje år. Föräldrar kan inte bara glömma sina barn, hur lång tid det än går.

Boken sätter igång mycket funderingar. Jag känner paralleller med min släkt och undrar åter hur mycket en mor (gäller säkert pappor också) gör för sina barn och hur mycket sorg det blir när man på ett eller annat sätt förlorar sitt barn. Kan den sorgen någonsin gå över? Delias mamma väntade och längtade i 28 år. Det är inte solklart vem som gör rätt och vem som gör fel (inte i boken och inte i verkligheten heller), vilket framgår tydligt i boken eftersom man får följa flera olika personer. Delia återkommer flera gånger på slutet till att det finns många olika sanningar, beroende på vems version man lyssnar på. Så är det förstås hela tiden, varje person har sin sanning. Det gäller bara att vara medveten om det och försöka sätta sig in i hur andra upplever händelser.

Boken är lättläst och intressant. Desutom förstärks intrycket av boken av mina egna funderingar kring ämnet. Det är det som jag gillar med Jodi Picoults böcker. I julklapp fick jag ytterligare en bok av henne, Jacobs värld. Jag längtar efter att kunna börja läsa den, men ska läsa nästa bok till bokcirkeln först.

söndag 1 januari 2012

Nyårshelg med geocaching

Nu har vi (liksom alla andra) vinkat adjö till det gamla året och börjat prova det nya. Än så länge verkar det nya året kunna bli ett bra år, men det är väl lite tidigt att säga.

I går skjutsade vi dottern till hennes nyårsfirande utanför stan, i Sturefors. När vi ändå var ute och åkte passade vi på att ta några geocacher kring Sturefors slott. Vi hade även med fika. Det var inte många grader kallt, men rått och fuktigt. Det blev en ganska snabb fika för längre ville vi inte sitta still. Vi satt precis vid vattnet. En tunn hinna med is hade lagt sig, men var inget att lita på. Barnen kastade stenar och fick ändå ta i rätt hårt för att ta sönder isen. Martin testade att sparka sönder isen. Han fick hål på den efter några försök. En stund senare gjorde han nytt försök att få hål på isen med foten. Det lyckades även denna gång, men nu doppade han i hela foten och halva smalbenet. Detta gjorde också att vi fick lite mer bråttom tillbaka till bilen. Undra hur många misstag ett barn behöver göra för att lära sig?

I går kväll hade vi det lugnt hemma tillsammans med goa vänner. Vi åt gott, pratade och spelade ett par spel. Ett bra slut på förra året!

Under kvällen igår kom det ut ett par nya geocacher någon mil hemifrån. Efter att ha sovit riktigt länge (för att vara i vårt hus) så gav vi oss iväg för att hitta dessa nya cacher. Efter lite letande vid första cachen fick vi till slut syn på den, men hur skulle vi nå dit upp. Lagom som vi börjat fundera kommer två figurer gående mot oss. Det är två andra geocachare, där den ena är min före detta kollega. Kul att ses! Dessutom älskar han klätterprylar och hade naturligtvis med sig en ryggsäck med bra-att-ha-när-man-ska-nå-långt-upp-saker. Lite meckande och lite klättrande, sedan var loggboken ifylld. Där efter tog vi ytterligare två cacher, med lite mindre besvär.

Dagen avslutades med att vi gjorde en stor sats kroppkakor. Vi mumsade alltså kroppkakor när övriga befolkningen åt pizza. Pizza är tydligen vad folk äter på nyårsdagen enligt en massa noteringar i facebook.