Sigrid Combüchens bok Spill är flera historier i ett. Författaren Sigrid Combüchen (inte den riktiga utan författaren i boken) får brev från en läsare som känner igen sin familj som beskrivits i en tidigare bok. Sigrid skrev den förra boken utifrån ett fotografi och på fotografi var det Hedwig Langmark och hennes familj.Brevväxlingen mellan Sigrid och Hedwig fortsätter och utifrån det, med tillägg och en del fantasi växer historien om Hedda fram. Sigrid skriver alltså boken om den unga Hedda som levde på första halvan av 1900-talet, samtidigt som hon fortsätter att brevväxla med Hedwig. Hedda är duktig och får chansen att gå en tillskärningskurs i Stockholm. Egentligen är nog tillskärningskursen en nödlösning för hon hade hellre blivit läkare eller så. Ändå är det inte helt lätt för Hedda att slita sig från familjens krav på att hon ska vara kvar hemma och hjälpa till och ta hand om sin sjuka far och lillebror. Hon slits alltså mellan att vara en självständig kvinna som vill ta alla chanser, och den gamla rollen där kvinnor ska ta hand om sina föräldrar hemma.
I början kändes historien lite seg och rörig. Så småningom får man bättre koll på när det är Hedwig som berättar något och när det är Sigrids historia om Hedda. Jag gillar mer historien om Hedda och funderade ibland på vad styckena med brev från Hedwig fyllde för funktion.
En detalj som jag gillar med boken är Heddas intresse för att skapa kläder. Hennes blick för vilken skärning en kappa eller klänning ska ha för att passa en viss kvinna. Hur hon utformar kläder för att passa just den personen, för att framhäva kurvor och dölja skavanker.
Spill är ingen bok som jag skulle ha valt själv. Det är det som är så spännande med en bokcirkel, att jag kastas in i böcker som jag inte valt själv. På det sättet blir variationen större. De flesta av böckerna är bra, andra intressanta att ha läst och några enstaka har jag inte ens läst färdigt. Denna bok hamnar någon stans på mitten av skalan. Den var ok, men får inget toppbetyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar