söndag 31 januari 2016

Mandelkvarn

Idag har jag använt det här köksredskapet, som används några få gånger om året. Mandelkvarn, ett måste i hushållet. Jag vet att det går att mala mandel i matberedaren, men jag tycker inte att det blir lika bra. Jag kanske är onödigt kinkig, men det kan man väl få vara på några få punkter. Mandelkvarnen används ibland när jag bakar bullar och den används när jag gör semlor.

Ett problem numera med mandelkvarnen är att den inte går att sätta fast någon stans i köket. Köksbänken är för tjock och köksbordet har en kant som går ner. Ända stället att sätta fast den är på stora matbordet. Det funkar ju bra de få gångerna om året.

Igår bakade jag släta bullar till semlor och idag blev det semlor till fikat. Semlor med hemgjord mandelmassa. Bara att blanda urgröpet, mald mandel, socker och en liten skvätt grädde. Detta var min första semla för i år och den var god!

tisdag 26 januari 2016

Krisplan

Idag har jag varit på möte och diskuterat scoutkårens krisplan, eller snarare blivande krisplan. Vi har inte haft någon tidigare men har konstaterat att vi borde faktiskt ha tänkt igenom hur vi vill agera om olyckan är framme. Vad behöver vi för uppgifter då? Vilka ska kontaktas? Hur ska vi dokumentera? Dessutom lite tankar om hur vi kan förebygga olyckor.
Det känns jättebra att ha diskuterat och skrivit ner detta. Samtidigt ryser man vid tanken på vad som kan hända och vilket ansvar vi som ledare och kår har för alla barn och ungdomar. Vi använder ju faktiskt knivar, yxor, rep och eld hela tiden. Vi försöker ha och lära ut säkerhetstänk. Det är ändå imponerande få tillbud.

Det var dagens scoutmöte. I morgon är nästa scoutmöte då vi ska diskutera bidrag. På fredag är det sedan ledarmys, en kväll för bara oss ledare i kåren. Då ska vi umgås, laga mat och göra lite enkel hantverk. Det råkade köra ihop sig med mycket scoutande denna vecka.


lördag 23 januari 2016

Skridskor och skidor

Väderprognosen för de närmaste tio dagarna visar plusgrader. Det hotar snön som ligger nu. Det är ju lite lagom med snö så att det går att åka skidor. Vädret går ju inte göra något åt så det är bara att göra det bästa av situationen.

Efter jobbet på fredagen, innan det blev mörkt, åkte vi skridskor på isovalen. De flesta sjöar har ju is, men tyvärr ingen bra skridskois då snön frusit fast på ytan. Isovalen är då ett bra alternativ, speciellt när man är några stycken så att man kan åka runt och prata. Efteråt följde vännerna med hem till oss där vi hjälptes åt att fixa mat. En mycket bra fredag!

Idag planerar jag att åka skidor med Cissi. Hon har inte åkt på många år så det ska bli roligt. Det blir ett par varv på golfbanan. Imorgon tänkte vi utnyttja sjöisen för att besöka en geocache där man måste ut på vattnet för att komma åt den. Det kommer troligen inte gå att åka skridskor, men vi kan gå på isen (gå på vatten!).

Det gäller att ladda med ljus när det går eftersom jag sitter inne och jobbar under i stort sett alla ljusa timmar på vardagarna. Denna veckan har det å andra sidan börjat märkas att det blir ljusare och ljusare.

onsdag 20 januari 2016

Jenny Nordberg: De förklädda flickorna i Kabul

Jag fick en bok i julklapp. En bok som lockade så den hamnade överst i att-läsa-högen. Nu har jag läst ut Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul. En mycket intressant bok om dagens liv i Afghanistan, med en helt annan syn på skillnaden på könen än vad vi i väst är vana vid.

Boken handlar om hur många familjer i Afghanistan känner sig tvungna att klä sina flickor som pojkar. Det finns flera anledningar till att de gör så. Det är dels för att familjen ska få högre status. Hela familjen får högre status när det finns en son i familjen. En annan anledning är att flickorna i familjen inte får gå ut själva. De måste ledsagas av en man. En liten son fungerar utmärkt som beskyddare åt äldre döttrar. Ytterligare en anledning till att klä flickor som pojkar är för att få större möjlighet att få en son. Om man klär en dotter som son så ökar man chansen att nästa barn är en son, enligt många i Afghanistan i alla fall.

Det spännande är att det inte på något sätt är hemligt att familjer gör så här. Många i omgivningen vet om att det är en flicka men behandlar ändå den förklädda flickan som pojke. Förklädd som pojke kan barnet gå ut och leka, de kan gå ut och uträtta ärenden och de kan skaffa sig utbildning. Det är inte alltid spädbarn som börjar kläs som pojkar, det kan lika gärna vara en dotter som är några år.

De flesta flickor byter tillbaka till att vara flicka före puberteten, eller några år senare när giftaserbjudanden börjar komma. En flicka kan alltså leva ett pojkliv ända fram till bröllopet. Då plötsligt ska hon lära sig att gå med värdighet, aldrig titta en man i ögonen och över huvud taget bete sig på ett helt annat sätt. Ingen lätt förvandling.

En del flickor trivs så bra med att vara pojke, i alla fall jämfört med det instängda alternativet, att de inte vill byta tillbaka. Det är däremot väldigt kontroversiellt att vara ogift kvinna när man börjar passera giftasåldern. En del väljer då att fly utomlands för att kunna leva som västerländska kvinnor.

Boken ger en otroligt intressant inblick i människornas liv. Om hur komplicerad frågan är. Hur fäder vill att deras döttrar utbildar sig, men kan samtidigt inte stå emot de stora summor pengar som de kan gifta bort sina döttrar för. Upplägget är inte heller helt lätt för männen, även om de på många sätt har ett friare liv. De har samtidigt hela försörjningsansvaret plus att de måste visa att de kan få en son, för att anses som en bra man.

Jag säger bara; läs boken! Ett steg i att öka förståelsen mellan olika kulturer och inte lättvindigt fördöma människor för att de beter sig "konstigt".

måndag 18 januari 2016

Ont i svansen

I söndags var det fint väder. Solen sken och det var 8-10 minusgrader och nästan ingen vind. Perfekt skidväder alltså!

Jag åkte till Vreta Klosters golfbana. Där var det mycket folk men ändå gott om plats i spåret. På milspåret var det tre spår i bredd så det var verkligen gott om plats. Spåren var fina på de flesta ställen. Ett par nerförsbackar som var lite isiga. En var lite läskigt brant och helt utan spår, men den gick bra. I sista nerförsbacken skulle jag byta spår eftersom jag såg att mitt spår blev sämre längre ner när backen svängde. Jag lyfte ur ena skidan och inser sedan att jag inte lyckas lyfta över den andra skidan. Jag ser i stället hur skidorna åker åt var sitt håll, som ett större och större V. Bäst att sätta sig innan det blir spagat.

Det gjorde lite ont i ändan just då, men inte så farligt. Jag kände inget när jag satt i bilen och inte när jag satt på de hårda köksstolarna, men när jag senare satte mig i den mjuka fåtöljen då gjorde det ont. Jag slog tydligen i svansen i alla fall. Idag får jag tänka mig för var och hur jag sitter.

För bara ett par veckor sedan åkte kollegan pulka med barnen och lyckades slå i ryggen så att han har gått på morfin. Den här gången var det min tur, även om jag inte har alls lika ont. Det är tydligen farligt med snö.

söndag 17 januari 2016

Klädkammaren

För ett par veckor sedan skulle dottern iväg på skidsemester och lånade ihop varma underställ av oss andra. Jag letade då fram både underställen som används ofta och de längst in som inte är framme så ofta. Dottern blev varm och hade en bra skidsemester, men jag insåg att vi hade fått småkryp som gillade ull. Efter att jag läst på så verkar ett sätt att bli av med krypen vara att frysa dem i en vecka och städa garderoben.

Förra helgen letade upp allt i ull som fanns i klädkammaren och hängde ut det på altanen.

Samtidigt tinade Mannen växlarna på cykeln så vi hade kläderna på altanen och cykeln i vardagsrummet. Helt normalt?

Denna helgen var det dags att ta in kläderna, men först en rejäl städning av hela klädkammaren. När klädkammaren var tömd så var sovrummet helt fullt. Det får plats mycket i en klädkammare. Allt mellan resväskor, extratäcken, träningskläder, sysaker och alla vanliga kläder.

Klädkammaren städades, vilket var behövligt. Sedan kan man ju inte bara stoppa in allt igen utan att rensa. Vi kom igång ordentligt och det slutade med att vi gallrat bort kläder som ihopvikta staplades till var sin stapel på drygt en meter. Dessutom en lite annat småskräp som slängdes direkt. Klädhögarna sorterades i tre högar; slänges, skänkes och "tyg som går att använda". Jag kanske gallrar ytterligare i tyg-högen så småningom.

Det läskiga är att det knappt syns någon skillnad i klädkammaren. Jo, det är lite luftigare men på en före- och efterbild skulle du inte se någon skillnad.

lördag 16 januari 2016

Vinterpromenad

Efter skolan i går så droppade det in kompisar till Martin. De skulle spela rollspel, för första gången för allihop. Det blev Martin som spelledare och tre kompisar som agerade. Det verkade fungera bra och de hade i alla fall roligt. Så småningom övergick de till datorspel och slutligen (senare delen av natten) till att sova.
När jag gick upp i morse så var det madrasser med sovande ungdomar i hela vardagsrummet. Jag fixade till frukost så tyst jag kunde och tog med den upp till sängen. Jag tänkte att de inte ville bli väckta redan klockan nio. Kanske inte helt optimalt att äta gröt med mjölk i sängen, men det gick bra.
Sedan gjorde jag och Mannen oss i ordning och åkte iväg för att gå en promenad i andra änden på stan med några geocacher i det fina vintervädret. Det var i och för sig tio grader kallt, men soligt och vindstilla.
Under promenaden hittade vi dessa träd som vuxit ihop på mitten. Spännande konstruktion. 

 För att gå mellan geocacherna så fanns det stig en bit men sedan skulle vi gå rakt genom skogen, enligt kartan i GPSn. Riktigt så såg det inte ut i verkligheten. Här hade de börjat anlägga vägar och dra el för att bygga ett bostadsområde. Vi promenerade på den nya vägen, men jag tycker att de hade skött snöröjningen lite dåligt. Det blev till att plumsa ändå.
Vid en av geocacherna fick vi vänta några minuter för att släppa förbi några promenerande par. Under tiden fotade jag dessa vackra kardborrar. De var en meter höga och växte som spröda träd. Vackert i sin enkelhet.

När vi kom tillbaka hem hade ungdomarna faktiskt både vaknat och ätit frukost. Dags att laga lunch (och sedan städa klädkammaren)!

lördag 9 januari 2016

Återträff för scouter

Helgen efter första arbetsveckan efter julledigheten firar jag som "barnvakt" och "servicemamma" i vår scoutgård. I höstas var Martin på ledarutbildning för scouter i åldern 13-14 år. Han var supernöjd och scouterna har fortsatt att hålla kontakt. Det kom på tal att ha en återträff och vi har en bra scoutgård att vara i. Jag och en mamma till drog igång och bjöd in. Våra två söner har förstås varit delaktiga i att planera, bjuda in och handla.
I fredags kom 11 tjejer. Märkligt att det bara var tjejerna som kom på återträffen, förutom våra två grabbar. Mycket av helgen går ut bara på att umgås och ta det lugnt. Under dagen idag, på lördagen, har de varit i pulkabacken och på flygvapenmuseet. Nu efter att ha gjort och ätit pizza så tar de det lugnt och spelar spel.

Jag och den andra mamman finns mest till hands. Vi har inte behövt rycka in så mycket mer än att vi har skött mycket av köksarbetet, förutom det som scouterna hjälpt till med. Vi har dessutom hunnit med att åka skidor (medan barnen åkte pulka), handarbeta, läsa och prata.

I morgon avslutas hajken med städning, utelekar och hamburgergrillning till lunch. Hoppas att scouterna haft en bra helg.

måndag 4 januari 2016

Skidpremiär

I går hade jag säsongspremiär i skidspåret. Jag åkte på en golfbana utanför stan. Det var natursnö som de dragit upp spår på. De höll på att producera konstsnö, men den var inte färdig att åka på. Det var ett enkelspår på ca 4,5 km. Gräset stack upp på några ställen och spåret var lite sönderkört på några ställen. Det var soligt och fint så många var ute och åkte, allt från barn till vasaloppsåkare. Alla trängdes i samma spår, men det gick bra ändå. Jag såg inga sura miner.

Jag njuter första gången jag kommer ut i spåret för säsongen. Det känns bra eftersom det går lättare än att springa. Man ska ändå passa sig för att åka för långt. Igår åkte jag ungefär 6,5 km och idag har jag tokträningsvärk. Det är likadant varje år efter första skidrundan. Kan man inte bara hoppa över första skidrundan och börja med andra?

lördag 2 januari 2016

Januaris utenatt

I går eftermiddagen packade vi bilen full med sovsäckar, liggunderlag, ved, tält, mat och en del annat som är bra att ha. Vi åkte iväg ett par mil hemifrån till ett vindskydd med eldstad som ligger fint i skogen vid den lilla sjön Stigsjön utanför Borensberg.
Det var naturligtvis redan mörkt när vi kom så vi började med att tända brasan. Avkopplande att bara sitta i den tysta skogen och titta på elden.
Vindskyddet var så fint att vi beslöt att skippa tältet och sova i vindskyddet i stället. Gott om plats för bara två personer.
För ungefär 10 år sedan var jag på en scoutledarutbildning där vi skulle sova i vindskydd i september. Jag hade aldrig sovit i vindskydd tidigare och var lite fundersam över det innan och orolig för att frysa. Numera sover jag hellre i vindskydd än tält. Det är så mysigt att vakna och kunna titta på omgivningen. Så till och med nu i januari valde jag vindskyddet. Det hade jag inte gjort för 10 år sedan, men då hade jag å andra sidan inte ens tänkt tanken att sova ute i januari.
Hemma hade jag stoppat resterna från nyårsmaten i var sitt foliepaket som värmdes på elden. Lättlagat och bra!
Under natten var det varmt och gosigt i våra dubbla sovsäckar och med underställ på. Det var ungefär 6 minusgrader. Så länge man inte stack ut någon hand så var det ingen risk för att frysa. Så gott har jag knappt sovit någon annan natt under jullovet.
Detta var utsikten från huvudkudden. En fullständigt lugn och vindstilla skog. Endast några fåglar hälsade på oss.
Efter att ha plockat ihop och burit tillbaka alla saker till bilen så tog vi en promenad för att logga två geocacher. Den ena låg ute på denna pyttelilla ö som man nådde via en 30 meter lång bro. Isen låg på sjön, men den var inte så tjock att vi litade på den.

Då var 1/12-del av mitt nyårslöfte avklarat! Jag har lovat mig själv en utenatt i månaden. Denna gången blev det i vindskydd, men det kan lika gärna bli i tält eller under bar himmel. Januari avklarat, näst gång blir i februari. Tur att jag har en lika galen man som gärna följer med.