onsdag 30 november 2011

Bokmärken

Ett rosa bokmärke efterlyses. Det har varit försvunnit i en vecka. Sågs senast i närheten av Camillas säng.

Det är inte helt ovanligt att mina bokmärken försvinner, eller snarare det händer nästan varje kväll. Jag lägger mig i sängen, tar boken, lägger bokmärket redvid mig och läser. När jag läst färdigt så har bokmärket obemärkt flyttat sig. Jag får alltid leta för att hitta det. Oftast hittar jag det nästan direkt, ibland kan det dyka upp nästa dag, men det rosa har nu varit borta i en vecka.

Det är tur att jag har många bokmärken när de nu är så rörliga. Det händer ibland att någon liten pappersbit får bli bokmärken, men jag gillar bättre bokmärken med en speciell historia.

Detta är fortfarande en av favoriterna. Det lilla biet (eller vad det är för kvitter) fick jag av mamma för snart 100 år sedan. Jag tror att hon varit iväg på en kurs några dagar. Det hände inte så ofta att hon var bortrest så när hon kom hem fick jag detta bokmärke som lever fortfarande.
Detta supersöta bokmärke fick jag av min tyska brevkompis. Ni vet på den tiden då man skrev pappersbrev. Då hade jag en brevvän i tyskland som jag skrev på engelska till. Vi skickade ibland små presenter till varandra. I nederkanten kan man se spår av när något av barnen fick tag i bokmärket och skulle provsmaka. Det är alltså bitmärken.
Nu helt nyligen fick jag detta bokmärke av en kollega som var på besök i Sverige från Sri Lanka. Det är elefanter på det mesta från Sri Lanka. De värderar sina elefanter väldigt högt och smyckar dom gärna till parader och högtider.
Och så har jag detta högst personliga bokmärke. Det är svärmor som ville testa sin nya symaskin som kan sy bokstäver. Ingen tvekan om att bokmärket är till mig :-)


Som ni ser så har jag några bokmärken kvar så jag får väl klara mig utan det rosa.



söndag 27 november 2011

1:a advent

"Nu tändas tusen juleljus..." För att vi skulle kunna tända några juleljus alls så fick det bli en rejäl röjning i källaren. Nu är bilen full med sånt som ska till tippen och i garaget står sånt som ska till någon lämplig loppis. Nu, framåt kvällen, har äntligen adventsljusstakarna kommit fram.
Egentligen är den gamla julsången omodern. Vi tänder ju inte bara tusen juleljus numera. Bara Stockholm stad tänder 671 666 lysdioder. Ska vi göra om julsången till "Nu tändas miljarder juleljus..."?

Om drygt en vecka åker jag till Stockholm så då får jag väl räkna ljusdioderna.

lördag 26 november 2011

Trött efter scouthajk och en del annat

Sitter här och gäspar och försöker hålla ögonen öppna en liten stund till. Jag hade en mycket omtumlande fredag som jag fortfarande försöker varva ner efter. På eftermiddagen stressade jag runt för att få ihop det sista innan scouthajken och att få till scouternas årliga adventsförsäljning på ICA. (Adventsförsäljningen beskrev jag så bra 2008 så den tänker jag inte skriva om igen.)

Mitt i allt detta, 20 minuter innan jag förväntades vara på plats på ICA, när jag bara skulle få i mig lite mat först så ringer telefonen med ett viktigt samtal. Efter det samtalet satt alla nerver utanpå och jag försökte samla ihop mig igen samtidigt som jag flaxade runt för att få till maten och lyckas äta den på ingen tid alls.

Fortfarande i en hastighet av 120 for jag till ICA och sedan vidare till scoutgården för att ta hand om 15 vilda scouter. Vi hade en bra kväll med lekar, ljusspår, popcorn och lägerbål. Vid lägerbålet bevisade vi att man kan sjunga 7-stämmigt (eller så) genom att försöka sjunga samma sång samtidigt i samma stämma. Tur att jag är tondöv!

Så småningom blev det sovdags. Scouterna somnade ganska snart, men inte jag. Allt for omkring i hjärnan och det tog många timmar att somna. Just när jag somnat kom en ledsen scout som behövde tröst en stund. Sedan var jag ju klarvaken igen. Så småningom somnade jag några timmar till. Nu känns det att det inte blev så många timmar som det borde varit.

Hajken fortsatte idag på förmiddagen med frukost, promenad i skogen och en stunds avkoppling med att tälja på lite pinnar. Det blev en kort, men lyckad hajk. Det viktigaste för barnen är ju att få sova över så en stund på kvällen och en stund på förmiddagen var tillräckligt.

Nu ska jag ta det lugnt och koppla av i morgon för att ladda för en fullspäckad vecka.

torsdag 24 november 2011

En egologisk dag

Idag har jag haft en egologisk dag. Det vill säga att jag har gjort en massa saker för att må bra själv. Jag bestämde mig för att idag ska jag inte ägna någon tid åt jobbsökandet och jag hade inget annat inbokat heller. Även som jobbsökande måste man väl få ta en paus.

Efter frukost började jag med att gå och lägga mig och sova en timme till. Inte dumt! Sedan var jag lite seg ett tag innan jag kom igång med lite städning. Jag dammsög och skurade golv. Det kan faktiskt vara helt ok om man har musik på hög volym samtidigt. Jag blev ordentligt uppvärmd av städningen så efter en lättare lunch gav jag mig iväg på en löprunda.

Tänk att få springa i ljuset, i tio graders värme i slutet på november. Helt otroligt! Det är lyxigt att verkligen kunna utnyttja ljuset dessa korta dagar. Rundan jag sprang blev en händelserik runda. Det passerade flera tåg bara några meter ifrån mig. Stridsflygplan gick in för landning precis över huvudet på mig. Jag sprang under och utmed (inte på) motortrafikleden. Detta kan låta hur jobbigt som helst, men det fanns också långa bitar av lugn. På vägen passade jag på att logga en geocache och springa genom ett naturreservat. I naturreservatet får man zick-zacka mellan nedfallna träd och balansera på spångar hala som såpa. Kul med omväxling.

Eftermiddagen och kvällen gick åt till att handla mat, laga mat och en massa scoutadministrerande. Nu ska jag sova för i morgon är det dags att ta nya tag med jobbsökandet.

Chokladpraliner

I går var det dags för "sista kvällen med gänget" med mina goa arbetskamrater. Vi uppsagda ville ha ett bra avslut tillsammans så vi bokade en kurs i tillverkning av chokladpraliner. Tre timmar i chokladens värld. Härligt!

Vi tillverkade tryfflar, praliner och två efterrätter. Inget av det var speciellt svårt, men en del bökande. Jag tror inte att det är något jag kommer att ägna mig åt hemma, men vi hade en trevlig kväll. Dessutom fick vi med oss en massa tryfflar och praliner hem och dom är inte uppätna än.

tisdag 22 november 2011

Lasagne

Martin har länge frågat efter lasagne. Det är ju gott, men inget man slänger ihop vilken vardagskväll som helst. Idag var han hemma eftersom det var studiedag i skolan idag också. Då passade det bra att hjälpas åt att göra lasagne.

Eftersom alla i familjen gillar lasagne så bestämde jag mig för att göra den till kvällen och inte till lunch. Bra tänkt, förutom att Henrik naturligtvis hade ätit lasagne till lunch i skolan. Varför lyckas jag alltid pricka in samma mat?
Nu har jag i alla fall gjort 17 portioner lasagne. Det blev 12 portioner till frysen. Inte dumt att ha! Tyvärr (eller nåt) brukar den inte bli långlivade i frysen.

måndag 21 november 2011

Ullared

Idag och i morgon har Cissi och Martin studiedag så att de är lediga från skolan. Vi passade på att utnyttja det för att åka till GeKås i Ullared. Båda två ville gärna åka dit. Mannen följde också med men tillbringade största delen av dagen med att jaga cacher i stället för att jaga fynd.
Det var mycket folk trots att det var vardag och före lön. Vad gör folk, har de inte ett jobb att sköta? Trots att det var mycket folk så var det inga köer varken in i affären, till toaletten, till provrummen eller till restaurangen. Det kan nog vara betydligt värre.

Cissi handlade mest. Det hon blev allra nöjdast med var hennes "onepiece" eller "jumpsuit", det vill säga en hel overall. Hon hade den på sig i bilen på vägen hem. Hela hon strålade för att den var så skön att krypa in i. På henne såg det inte så tokigt ut, men jag har inga planer på att köpa någon till mig.

Jag köpte en del träningskläder så nu måste jag träna ännu mer. Dessutom blev det några julklappar och lite kläder till övriga i familjen och en del annat som är bra att ha. Vi handlade inte några jättemängder.
Hela fenomenet med Ullared är fantastiskt. Det är helt sjukt, men också helt genialt. Allting är så välordnat så det bara flyter på. Folk kan gå runt och handla hur mycket som helst som de behöver och också en massa som de inte behöver. Egentligen är det förstås helt sjukt att åka så långt för att handla, men det var en trevlig utflykt.
Vid restaurangen hittade vi en legomodell över GeKås. Modellen var nog två gånger fyra meter. Bilderna i detta inlägget är från modellen. Kul med alla detaljer som kundvagnar, kassor, folk och några som inte riktigt hörde dit. I kön in stod en gris och en djävul.

Dessutom pågick filmning i butiken idag. Jag antar att filmningen var till tv-programmet Ullared. Jag har sett några avsnitt och kände igen Morgan och vad nu den andra killen heter. Idag gick de två runt och handlade och blev filmade. Jag gick inte fram och vinkade, så ni behöver inte titta på programmet. Men visst är det hela en otroligt smart PR-grej.

söndag 20 november 2011

Baksmälla utan fest

Ordentlig huvudvärk hela förmiddagen. Värktabletten hjälpte bara till hälften. Att komma ut lite hjälpte inte mycket. Lunchen gjorde mig ännu segare.

Efter lunchen gick jag och lade mig en stund. Ställde in klockan på 30 minuter och lade huvudet på kudden. Något måste ha gått fel för det dröjde max fem minuter innan klockan pep. Hur gick det till? Efter ytterligare en stunds vila kände jag mig aningen bättre.

Att springa eller inte springa var då den stora frågan. Det blev en lugn joggingrunda. Just idag var det rätt val för nu mår jag bättre. Här är det nog dags att påpeka att detta inte handlar om någon baksmälla. Jag drack inte en droppe alkohol igår och var inte på fest. Jag fick alltså inte det roliga utan bara det jobbiga efteråt. Orättvist!

Nu när det redan är mörkt ute igen känner jag mig ok och kan ta tag i dagen. Dags att planera för kvällens ledarmöten (ja, två stycken efter varandra) på scouterna och att planera morgondagens utflykt till Ullared.

fredag 18 november 2011

Kebnekaise

Jag läste i nyhetsflödet i veckan att några personer suttit fast i flera dagar i Kebnekaises toppstuga. Där har jag också suttit fast...

Det var när jag var i lägre tonåren eller så. Jag var på fjällvandring med familjen. Vi skulle bestiga Kebnekaise bakvägen liksom, inte den väg som de flesta kommer. Vi gick långt upp och satte upp tältet där. Där gjorde pappa pizza på spritköket. Hur många har ätit pizza på kanten av Kebekaise?
Dagen efter skulle vi gå upp på toppen och sedan ner till tältet igen. På väg till toppen kom det tät dimma så att vi inte visste var vi var. Plötsligt stupar det några hundra meter ner. "Nu vet jag var vi är" säger pappa. Ja, det stället var inte så svårt att hitta på kartan. Tur att vi inte gick längre fram. Vi tog oss upp till toppstugan, men där blev vi tvungna att övernatta. Vi hade ju lite mat med så det gick ingen större nöd på oss.

Dagen efter skulle vi gå de sista metrarna upp på toppen. Själva toppen var snöklädd så jag kom inte upp med mina hala stövlar. Jag har alltså varit några meter ifrån Kebnekaises topp!

Detta var en av de mer strapatsrika fjällvandringarna som vi var ute på. Jag tyckte mest att det var roligt, men jag kan tänka mig att mamma var mer skrämd av vad som kunde ha hänt. Undra om jag skulle kunna få upp familjen där i sommar?

Om du inte vill ha så mycket äventyr så kan du besöka Mount Everest på nätet. Det finns nu en webkamera som visar toppen. Kolla här!

onsdag 16 november 2011

Geocaching

Vad är en nörd? När övergår man från att ha ett fritidsintresse till att bli en nörd?

Jag älskar att vara ute i naturen. Detta kan visa sig på många olika sätt. Det kan vara allt ifrån att springa eller promenera i skogen och vandra i fjällen till att paddla kajak eller åka på scouthajk. Det finns ingen annanstans som jag kopplar av lika bra som ute i naturen.

Ett sätt att komma ut är att geocacha. Det är ett jättebra sätt att komma ut både på mindre och större naturupplevelser, antingen själv eller i sällskap med andra. Just nu håller jag på med att ta minst en geocache per dag. Fråga mig inte varför. Det är ju bara dumt att ta det som en tävling när det ska vara avkoppling. Och det är väl delvis därför jag skriver detta inlägget. Jag tror att mitt geocachande håller på att övergå från att vara ett fritidsintresse till att bli en nördsyssla. Jag har nu loggat geocacher 62 dagar i rad. Är det dags att sluta då?

Sen lyssnade jag på detta radioinslaget från i fredags och då blir jag inspirerad igen. Jag är nog ingen riktig geocachingnörd än för jag har inte bilen full med alla de där "bra-att-ha"-prylarna de pratar om, men jag har köpt en snöraka med 6,5 meter teleskopskaft för att nå en geocache. Känns som att jag ligger i riskzonen för att bli nörd i alla fall...

söndag 13 november 2011

Fars dag

Idag har vi firat fars dag med gott fika. Det blev fika med smaskiga citronrutor och hallontårta. Inte dumt alls! Jag fotade hallontårtan, men eftersom fotokvaliten blev så dålig såg den inte god ut. Därför slipper ni se det fotot.

Smaskandet balansenrades av lövräfsning, en cachepromenad en mil bort för att ta dagens nya cache och en cachepromenad till i närområdet tillsammans med fikasällskapet.

lördag 12 november 2011

Surdeg

Förra sommaren gjorde jag ett försök att baka bröd med surdeg, men då tröttnade jag på allt baltande, planerande och väntande. Efter att ha hittat en inspirerande bok på biblioteket, av misstag, så tänkte jag nu försöka igen. Jag började i tisdags kväll med att blanda vetemjöl, vatten och rivet äpple. Detta har stått i köket och puttrat i några dagar. Detta behöver man inte göra varje gång, utan bara för att få en grund.

I fredags morse började jag blanda ihop en deg. På kvällen var det steg två då allt skulle blandas samman och sedan jäsas i kylen över natten.


Slutligen blev det färskt surdegsbröd till lördagsfrukosten. Inte så dumt! Det blev två rejäla limpor så nu finns det en hel del bröd i frysen också.


Jag ska göra några försök till med min surdegsgrund och se vad jag tycker om surdegsbakandet. Det kändes som att det var mindre baltande denna gången än vid förra försöket då jag följde ett helt annat recept. Någon som har ett eller två bra recept att dela med sig av?

fredag 11 november 2011

111111 kl 11:11

Ni firar väl idag kl 11:11 då det är datumet 111111?

Som geocachare är detta ett viktigt datum. Det firas med olika typer av träffar runt om i landet. I Linköping kommer 11 nya geocacher att släppas kl 11:11. Några av dessa ska jag förstås ta med en gång.

Sedan kl 18 är det träff på stan där vi kan diskutera dagens cachande och äta en bit mat. Det gäller att passa på att fira för det är 100 år innan detta tillfälle kommer igen.

Planera och planera om

Det blir aldrig som man har planerat, det är väl bara att lära sig det.

I tisdags var Martin och jag på väg till simhallen som vanligt, för att Martin går på simträning. När vi står påklädda i hallen så mår inte Martin bra. Efter lite velande beslutar vi att vara hemma. Vi klär av oss ytterkläderna och jag börjar så smått tänka ut vad jag ska utnyttja den extra tiden till. När det gått tio minuter så känner han sig pigg igen. Vi hinner fortfarande så planerna ändras igen och vi åker.

Idag vaknar jag tidigt med en känsla av stress för att det är en massa som ska göras idag och en massa som ska koordineras ihop. Jag far upp och gör pannkakor och nyponsoppa som Martin ska ha med sig då skolan ska på utflykt. När Martin kommer till frukosten så hostar han värre än tidigare i veckan och verkar över huvud taget att må lite sämre. Efter lite velande idag också så bestämmer vi att han ska vara hemma.

Alltså har jag gjort pannkakorna och nyponsoppa nästan i onödan. Jag hade i alla fall inte behövt göra det halv sju på morgonen. Dessutom ändrades planerna för resten av dagen eftersom jag nu inte ska hämta Martin efter skolan eller skjutsa honom till Halloweenfesten i kväll eller hämta efter festen. Naturligtvis jättetråkigt att han missar en massa kul saker, men min planering blev lättare. Framför allt blev planeringen annorlunda. Än finns det dock tid att planera om, dagen är ju inte slut än.

tisdag 8 november 2011

Slut på höstlovet

Nu är det vardagsvecka och höstlovet håller på att försvinna ur tankarna. Igår fiade vi lite ändå för det var ju kladdkakans dag. En så viktig högtid får man ju inte missa! Tur att jag var på lunchgympa och gick en kvällspromenad också.

En av dagarna på höstlovet var Martin och jag på Fenomenmagasinet. Där är det alltid lika roligt. Alla har roligt, både gammal (42 år) och ung (10 år). Vi gick runt i flera timmar och pillade, testade, klurade och roade oss. På höstlovet fanns dessutom en extrautställning om CSI. Vi fick spåra upp förbrytare genom att titta på fingeravtryck och skoavtryck, granska sedlar och körkort och en del annat.

De sista dagarna på höstlovet var Martin hos mormor och morfar, de stora barnen var själva hemma och vi vuxna var i Lerum utanför Göteborg och roade oss. Vi var på Fumble after dark, FAD, som är ett jättestort arrangemang för geocachare, ett så kallat "megaevent". På dagen var det lite föredrag och försäljning av diverse prylar. Sedan på kvällen var det dags för den stora händelsen. 752 geocachare samlades i en gymnastiksal. Via ett antal datorer som var väl förberedda så laddaded alla in 100 cacher i sin GPS. När det var tillräckligt mörkt och klockan blev 18 så släpptes vi ut i skogen. Till de första cacherna var det ett lemmeltåg, men ganska snart spred folk ut sig över området. Ingen hinner ta alla 100 cacher så därför blir det spridning eftersom alla väljer olika.
Det var häftigt att se alla ficklampor guppa omkring i skogen. Ibland slog vi följe med några en bit och sedna gick vi åt olika håll igen. Det är kul att det är sådan blandning på folk. Det fanns barnfamiljer som hade med sig fika, det fanns 20-åriga orienterare som var ombytta och sprang runt, det fanns alla som gick över stock och sten som vi gjorde och det fanns pensionärerna som gick med stavar.

Vår GPS har just nu ingen karta så vi hade ingen aning om var det fanns stigar och vägar. I stället gick vi närmsta vägen, kanske inte alltid snabbaste vägen. På ett ställe var vi mitt ute i vassen och höll på att hamna i en forsande bäck. I sista sekunden fick jag syn på bron och vi tog oss tillbaka och gick över bron i stället. Klockan 23 var det prisutdelning så då skulle vi vara tillbaka. Det blev fem timmars promenerande i skogen, mestadels rakt in i skogen utan stig. Trötta, men nöjda och glada kom vi tillbaka med flera sekunders marginal. Det var ett kul äventyr som vi kanske kommer tillbaka till. Nästa år är det tionde gången arrangemangent ordnas och det växer för varje år.

onsdag 2 november 2011

Trädklättring

Några kilometer hemifrån finns en geocache högt upp i ett träd. Vi har varit där ett par gånger och försökt att se cachen från marken för att veta vilket träd det gällde att klättra i. Ingen av gångerna har vi lyckats se cachen.

Idag var det tredje gången gillt. Vi hade bestämt träff med Crille, en (numera före detta) kollega till mig som kan det där med klättring och säkring. Han gillar dessutom utmanande geocacher så han var inte svårövertalad att hänga med till trädet.

Efter en stunds spanande upp i trädkronorna fick jag äntligen syn på den. Ett litet rör, långt upp i ett träd. Jag gissar att det var ca 8 meter upp. Crille ville gärna använda så mycket av sin utrustning som möjligt. Det kändes bra att slippa risken att falla ner, så inte mig emot.

En i taget klättrade vi upp till cachen. I vissa lägen tycker jag illa om höga höjder, men detta kändes inte alls otäckt. Det var bara roligt att klättra. Jag hade inte alls känt mig lika säker utan att ha haft klätterselen och en lugn person som stod nedanför och säkrade. Tack Crille för det!

Efter drygt en timme kunde vi nöjda åka hem. Trots att vi började redan klockan fyra så hann det bli ordentligt mörkt innan vi var klara. Eftermiddagarna blir verkligen korta nu när vi fått vintertid. Just nu håller jag på med en liten utmaning att logga minst en geocache per dag. Detta blev 49:e dagen i rad. Ja, jag erkänner att jag är lite knäpp...

Städutmaning

Jag är med i Ulrika Gabriels utmaning Rensa i röran. Utmaningen går ut på att man varje vecka väljer ett ställe att rensa upp (och bloggar om det). Det kan vara stort som ett helt rum eller litet som en necessär. Ulrika har kört detta förut och jag tycker idén är bra, men har inte mäktat med det förut. Nu passade det så bra in i tiden med att jag ska vara hemma ett tag. Igår blev det rensat på sonens skrivbord. Detta kanske är lite fusk för jag gjorde ju inte allt jobb själv, men å andra sidan hade det inte blivit rensat alls om jag inte hade sagt till och hjälpt till. På bilden ser du hur fint det blev.

Tyvärr glömde jag ta kort på skrivbordet innan rensandet, men skrivbordet hade väldiga likheter med hans bokhylla som syns på denna bilden. Bokhyllan är nästa projekt!

Biblioteket

Det är så mysigt att gå till biblioteket och jag kommer oftast därifrån med fler böcker än jag tänkt mig. Idag kom jag därifrån med en salig blandning:


  • Två böcker av H.P. Lovecraft som ska läsas till nästa bokcirkel. Det är skräcknoveller.

  • Ett par böcker om vegetarisk matlagning. Tänkte jag skulle få lite inspiration att laga mer vegetariskt.

  • En bok om surdegsbakning. Jag kanske ska ge det en chans till.

  • En bok om att göra hemsidor. Detta vill jag lära mig, men tyvärr visade sig denna bok vara tryckt 1998. Inte mycket av innehållet är användbart idag.

tisdag 1 november 2011

Fortsättning på korthistorien

Efter gårdagens fadäs med bankkortet så kändes det lite olustigt att ge sig ner på stan idag. Jag hade laddat med lite kontanter så att jag skulle kunna betala det nödvändiga även om mitt extrakort inte skulle fungera. Jag skaffade ett extrakort i somras för att ha på vår europaresa. Man vet ju aldrig när ett kort krånglar och då kan det vara bra att ha ett extra av annan typ. Efter sommaren har jag inte känt något behov av två kort så jag har aldrig använt extrakortet. Inga problem, kortet fungerade bra och jag lyckades till och med komma ihåg koden. Ytteligare en kod att stuva in i hjärnan.

Medan jag var på stan så ringde någon snäll människa hem till oss. Hon hade hittat mitt kort igår, i parkeringsautomaten. Hon hade ringt icabanken och frågat vad hon skulle göra med kortet. Eftersom kortet redan var spärrat fick hon rådet att klippa sönder kortet. Ändå ringde hon hem till mig och talade om detta. Det känns jätteskönt att veta att inte kortet finns i orätta händer eller ligger på gatan någonstans. Det finns snälla människor!