söndag 21 maj 2017

Bönor och kikärtor

Jag har nästan helt slutat använda kokböcker i pappersformat. Allt finns ju att hitta på google. Det är bara att googla "sparris koka", "gratäng broccoli pasta", "tomatsås röda linser" eller vad man nu har hemma.
Det enda tråkiga med detta är att det kan vara svårt att hitta tillbaka till det där receptet som blev så bra. Då gäller det att fundera igenom vad rätten innehöll och googla på det. Förhoppningsvis känner jag igen receptet när jag hittar det igen.

Ett annat bra sätt är att blogga om det. Då kan jag googla "camillas tankar citrondricka" och så hittar jag lätt tillbaka. Just därför tänkte jag nu blogga om det jag gjorde i morse.

Jag började i går kväll med att lägga kidneybönor och kikärtor i blöt över natten. Samtidigt som jag kokade frukostgröten så satte jag på kidneybönor och kikärtor. Strax efter frukost var de alltså färdiga. Varje gång som jag kokar kidneybönor så passar jag på att marinera en del av de varma bönorna. Smidigt att ha i kylskåpet för de håller i flera dagar.

De senaste gångerna har jag använt det här receptet på marinerade kidneybönor:
0,5 dl olja
5 msk balsamvinäger
1 msk tomatpuré
0,5 tsk paprikakrydda
1 klyfta vitlök
svartpeppar
salt

Bara att blanda ihop och hälla i de varma bönorna. Sedan kan det ätas efter nån timme, eller efter några dagar. Gott att ha i en sallad eller som tillbehör.

Idag provade jag också att marinera kikärtor. Då följde jag ungefär det här receptet. Vi får se om det blir gott.

torsdag 18 maj 2017

Inhopp som inspektör

Inom scouterna är knivbevis och yxbevis viktiga. Det är ett märke som scouterna tränar inför, både praktiskt men också i reglerna runt användningen av kniv och yxa. Det är viktigt att lära sig att det är ett verktyg och att man ska hantera det med försiktighet.
I gruppen med scouter 11-12 år så har de tränat på detta ett tag nu. 11-åringarna har tränat inför knivbeviset och 12-åringarna har tränat inför yxbeviset. I går var det dags för inspektion. För att göra det lite extra allvarligt så frågade ledarna om jag ville ställa upp som inspektör.
Jag satt i skogskanten och pratade med en scout i taget. Alla var jätteduktiga och tog det på allvar. Många hade verkligen läst på och rabblade knivens delar, lite förhållningsregler och annat som ett rinnande vatten. Det tog bara några minuter per scout så under scoutmötet på 1,5 timme hann alla scouter visa sina kunskaper. När den 26 scouten kom så kändes det som att jag hade hört detta förut...
Parallelt körde scouterna olika 5-kampsgrenar så som vattentransport utan slang, stockslalom, äta kex och vissla, kasta stövel och några grenar till.
Mötet avslutades med att alla nöjda scouter fick sina nya märken.

söndag 14 maj 2017

Läsglasögon

Närsynt har jag varit sedan 17-årsåldern. De första åren hade jag glasögon och nu har jag haft linser under många år. Det har fungerat jättebra, tills för 1 1/2 år sedan då jag började märka av åldersseendet. Alla små bokstäver blev mer svårlästa. Fortfarande fungerade det bra så länge jag hade linserna, men inte lika bra med glasögonen som jag använder på kvällen.

För att läsa en bok på kvällen efter att jag tagit av linserna har jag provat alla möjliga sätt. Med glasögonen blir det inte bra alls. Utan glasögon funkar hyfsat om det inte är för liten text i boken. Med vanliga glasögonen och ett par enkla läsglasögon utanpå ser jag bra, men dubbla glasögon är ingen hitt.

För ett par veckor sedan var jag på årliga kontrollen av ögonen hos optikern för linsernas skull. Då passade jag på att diskutera olika varianter på glasögon. Det slutade med ett par läsglasögon gjorda för mina ögon när jag inte har linser på.

Nu har jag provat de nya glasögonen flera kvällar och det har blivit roligt att läsa igen. Innan märkte jag hur jag läste mindre och mindre för det var inte roligt när det kändes bökigt och blev tröttsamt för ögonen. Nu ser jag bokstäverna igen och det underlättar när man ska orka läsa mer än ett par sidor.

fredag 12 maj 2017

Orientering v.s. lokalsinne

I tonåren höll jag på med orientering. Jag var riktigt bra på själva orienteringen, att läsa kartan. Jag var inte så snabb på att springa så det blev inga stora framgångar. Så småningom slutade jag med orienteringsträningen, men jag tycker fortfarande att själva kartläsandet är roligt.

Härom dagen lyssnade jag på podcasten Husky där en av världens bästa orienterare just nu intervjuades. Hon heter Tove Alexandersson. Kul att lyssna på en lång intervju om orientering som väckte mycket igenkännande. Mitt i intervjun berättar Tove hur hon har så dåligt lokalsinne och inte klarar sig utan karta i nya miljöer.

Hör orienteringsförmåga och dåligt lokalsinne ihop? Jag har också otroligt dåligt lokalsinne. Jag har kartminne så om jag tittat på en karta så kan jag ha koll på var jag är även om jag inte har kartan till hands. Har jag inte tittat på en karta i förväg så hittar jag aldrig tillbaka till bilen i en ny stad. Jag har till och med irrat bort mig i en möbelaffär. Ska be att få en karta över affären nästa gång jag går in i en stor affär.

Man kanske inte kan dra så stora slutsatser av två mätpunkter, mig och Tove Alexandersson, men det var en intressant liknelse att fundera över. Vilket är hönan och ägget? Får man dåligt lokalsinne av att vänja sig vid att ha en karta eller blir man av nödvändighet bra på att läsa kartan för att man saknar lokalsinne?

torsdag 11 maj 2017

Vägarbeten överallt

Det är inte lätt att ta sig till jobbet... och då menar jag inte det där med att det är segt att komma upp ur sängen. Jag menar det där med att cykla till jobbet.

Normalt har jag en bra cykelväg som är väldigt rakt på. Stora delar av min cykelväg är på cykelbanor bredvid en stor väg, en cykelbana på varje sida som oftast används som en cykelbana åt varje håll. Just nu är det fyra eller fem vägbyggen som ska passeras där cykelbanan är avspärrad. Det gäller att planera noga så att man på varje ställe befinner sig på rätt sida av bilvägen, vilket ibland är fel sida mot hur jag brukar cykla. Lättast görs detta genom att planera långt i förväg så att man kan utnyttja cykeltunnel eller andra bra ställen att korsa vägen och slippa korsa vägen där det är mycket trafik.

Som bilförare kan man tycka att det här är detaljer, men som cyklist är det viktigt att få flyt i cyklandet. Det stör och tar tid att behöva vänta på ytterligare ett par vägkorsningar. På vissa av vägbyggena riskerar jag att hamna mitt bland bilarna där det egentligen inte finns plats för cyklister. Cyklisterna förväntas vara på cykelvägen som alltså är avspärrad.

I-landsproblem, jo jag vet!

lördag 6 maj 2017

Orrspel

Sju stycken morgonpigga (?) var vi som träffades kl 04:00 i morse. Vi gav oss iväg i två bilar mot skogarna norr om Tjällmo. Efter en timme var vi framme vid Kärnskogsmossen. Vi var inte först för där stod redan två bilar som var där i samma ärende. Vi var där för att titta på orrspel. Frågan var om orrarna var där för att visa oss, och honorna, sin parningsdans.
Det var en fin morgon och vi stod och spanade ut över mossen. Ljuden av Orrar hördes, men skulle det gå att se dem också?
Det fanns Orrar åt många håll, men det var svårt att se dem utan tubkikare. Handkokare räckte inte riktigt till.
Med vår tubkikare såg man dem riktigt bra. Orrarna stod där med sina vita uppspärrade stjärtar och röda markeringar på huvudet. De var riktigt många och höll på länge. Kul att se och höra. Mest stod de still och tittade på varandra, men de gjorde också några små "anfall" för att visa vem som var störst och vackrast.
Här syns fyra av Orrherrarna. Fotot är taget med mobil, genom kikaren. Förvånansvärt bra!
Efter en lång stunds tittande och njutande av den fina morgonen så tog vi en andra frukost och gick sedan en sväng över mossen. Man fick gå där spången låg, men inte utanför.

På väg hem gjorde vi ett kort stopp för att titta på jättegrytan Pärkils Kättil. 09:30 var vi hemma igen och mötte Martin som just skulle äta sin första frukost. Vi hade hunnit med frukost två gånger och en liten fika i bilen på väg hem. Man hinner mycket om man börjar dagen redan 03:10, men det kräver också en tupplur mitt på dagen.