söndag 11 juni 2017

Skolresa och scoutläger

Förra helgen var jag med Martins klass på skolresa till Västervik. De bodde i campingstugor och hade det mest lugnt och stilla. Förutom att de lagade sin egen mat så hade de några få aktiviteter planerade. De klättrade i en höghöjdsbana, åkte linbana och en del av klassen var på äventyrsbadet. De flesta av eleverna var också inne i Västervik och åt pizza en kväll. Jag var lite fundersam innan om det skulle vara för lite aktiviteter för tre dygn, men det blev jättebra till slut. 
Det bästa var nog ändå att de kunde göra lite som de ville. Höghöjdsbanan och linbanan var i stort sett alla med på. Det andra var det några grupper som skippade. En del ville hellre hänga i stugan, spela spel och laga sin egen mat än att ta sig till pizzerian. 
Vi föräldrar bodde i en egen stuga. Vi avlöste varandra så varje förälder stannade 1-2 av de tre nätterna. Föräldrarna behövde nästan inte göra något alls. Vi bara visade att vi fanns och kollade av läget, resten skötte eleverna själva. Skönt, för det kan ju gå hur som helst när man släpper ut 26 stycken 16-åringar på grönbete. 

Denna helgen var det scoutläger. Vårt årliga så kallade kårläger. Just i år var lägret för alla scouter från tre olika scoutkårer (plus några få från en fjärde kår). Lägret körde igång i fredags med 90 scouter. På lördag morgon kom de yngre scouterna, som det räcker med en natt för. Totalt blev vi drygt 180 scouter. 
Min uppgift var, som vanligt, att planera maten. Redan på torsdagen körde jag dit med bilen proppfull med mat och fyllde upp kylskåp, frys och övriga köket. Under helgen har jag hållit ihop matlagningen men haft superbra kökshjälp av olika ledare. 
Vi var på ett kalasfint ställe utanför Kisa som jag inte varit på tidigare. Stor äng att tälta och leka på, ett hus med kök och toaletter, en lada att vara i när det kom en regnskur, en sjö och skog runt omkring. Scouterna har fiskat, gjutit tennsaker, vävt vänskapsband, gjort annat hantverk, badat, lekt medeltidslekar, klättrat, paddlat, täljt och en hel massa annat. 
Efter lägerbålet när de små scouterna kröp in i tälten för att sova så skickades de stora scouterna ut i skogen för en aktivitet. Det gällde att hitta och klara av fyra kontroller för att få ledtrådar till var ledaren M gömde sig. Uppgiften var sedan att hitta M och lotsa honom hem och över mållinjen utan att någon annan grupp kidnappade M. Man kunde alltså antingen hitta M och föra hem honom eller lägga sig i bakhåll för att kidnappa M från någon annan grupp. Det var en uppskattad utmaning. 

Så här års när kalendern är full med sånt här roligt så är det svårt att hinna med att jobba, men det kommer andra veckor när jobbet får högre prioritet igen. Vad vore livet utan att få engagera sig i det som barnen tycker är roligt och som dessutom jag tycker är roligt? Att vara på scouthajk är så trevligt för det är inte bara jobb. Man hinner umgås med en massa härliga människor också, både engagerade vuxna och glada ungdomar. 

lördag 3 juni 2017

Engelska

Först vill jag utfärda en varning för detta skrytinlägg. Om du inte gillar skryt så kan du sluta läsa nu.

Klart man är stolt över sina barn, nästan oavsett vad de tar sig för. Alla har sina begränsningar och förmågor och kan prestera superbra utifrån just deras förutsättningar.

Våra barn råkar ha fått förmågan att de har ganska lätt för sig i skolan. De är inte superbegåvningar, men duktiga. Ibland blir jag så irriterad på när de inte orkar anstränga sig för att ta vara på den där förmågan. Martin har inte varit så värst flitig på att plugga när det tar emot, samtidigt har han en förmåga att suga upp en massa kunskap när den passerar förbi.

Engelska är en sån där sak som Martin har sugit i sig utan att plugga ett enda dugg. Språket fick han från början genom att spela kortspel med text på engelska, tex pokemon och genom att spela datorspel på engelska. Innan han ens började med engelska i skolan kunde han göra sig förstådd och förstå samtal på engelska. Det var säkert inte bra grammatik och han hade väldigt konstigt ordförråd. Från datorspelen visste han namnen på alla metaller och alla vapen. Inte lika användbart i den riktiga världen.

Några år senare började han på Engelska skolan. Det innebär ju att han hör språket stora delar av skoldagen. På fritiden spelar han en massa datorspel med kompisar hemomkring och med kompisar från andra delar av världen. Då blir det ännu fler timmars språkträning per dag.

Engelska skolan är pigga på att ge eleverna möjlighet att delta i olika kunskapstävlingar så väl i teoretiska ämnen som i sport. För ett tag sedan deltog Martin i tävlingen The Big Challenge. Jag vet inte så mycket om tävlingen men det är svenska (eller möjligen skandinaviska) ungdomar som tävlar i språkkunskap, men det ingår även geograf i och kultur från engelskspråkiga länder.

Häromdagen kom Martin hem och berättade sitt resultat. Jag har inte riktigt kunnat smälta det än. Han var bäst på skolan, bäst i Östergötland och 4:a i Sverige. Jag är mycket imponerad, då jag själv nätt och jämnt fick godkänt betyg i engelska när jag gick i skolan.

måndag 29 maj 2017

Långhelg med lite av varje

En långhelg kom och gick! Det är gott om långhelger nu på våren och det är ju skönt. Särskilt när det bästa vädret prickar helgen.

Under helgen rörde jag mig hemomkring och gjorde lite av varje. Torsdagen var jag på spelkonventet Lincon och spelade brädspel nästan hela dagen. Kul att spela och att träffa sina barn där de trivs som bäst. Martin och Henrik tillbringade resten av helgen också på Lincon, men jag tyckte att det räckte med en dag.

Fredagen blev en bra dag ihop med mina föräldrar. Det blev både en promenad, god mat och en tillklippt och halvsydd tunika. Senare under helgen sydde jag färdigt resten så i söndags kunde jag inviga tunikan. Mycket nöjd med resultatet!

Under helgen loggade jag också några geocacher. Mannen var iväg med bilen så det blev cacher inom cykelavstånd. En bra anledning att komma ut på en cykeltur.

Mycket bra som hände under helgen men det jag är mest nöjd med är nog ändå att jag äntligen kom till skott och städade omkring och på sybordet. Jag lade upp ett par byxor och två tröjor och lagade ett par jeans. Dessutom plockade jag undan och dammade. Bra att ha betat av de där snabbfixade sakerna som ändå blir liggande. Eftersom jag ser sybordet varje gång jag går till sängen så kan jag njuta av det nystädade många gånger.

söndag 21 maj 2017

Bönor och kikärtor

Jag har nästan helt slutat använda kokböcker i pappersformat. Allt finns ju att hitta på google. Det är bara att googla "sparris koka", "gratäng broccoli pasta", "tomatsås röda linser" eller vad man nu har hemma.
Det enda tråkiga med detta är att det kan vara svårt att hitta tillbaka till det där receptet som blev så bra. Då gäller det att fundera igenom vad rätten innehöll och googla på det. Förhoppningsvis känner jag igen receptet när jag hittar det igen.

Ett annat bra sätt är att blogga om det. Då kan jag googla "camillas tankar citrondricka" och så hittar jag lätt tillbaka. Just därför tänkte jag nu blogga om det jag gjorde i morse.

Jag började i går kväll med att lägga kidneybönor och kikärtor i blöt över natten. Samtidigt som jag kokade frukostgröten så satte jag på kidneybönor och kikärtor. Strax efter frukost var de alltså färdiga. Varje gång som jag kokar kidneybönor så passar jag på att marinera en del av de varma bönorna. Smidigt att ha i kylskåpet för de håller i flera dagar.

De senaste gångerna har jag använt det här receptet på marinerade kidneybönor:
0,5 dl olja
5 msk balsamvinäger
1 msk tomatpuré
0,5 tsk paprikakrydda
1 klyfta vitlök
svartpeppar
salt

Bara att blanda ihop och hälla i de varma bönorna. Sedan kan det ätas efter nån timme, eller efter några dagar. Gott att ha i en sallad eller som tillbehör.

Idag provade jag också att marinera kikärtor. Då följde jag ungefär det här receptet. Vi får se om det blir gott.

torsdag 18 maj 2017

Inhopp som inspektör

Inom scouterna är knivbevis och yxbevis viktiga. Det är ett märke som scouterna tränar inför, både praktiskt men också i reglerna runt användningen av kniv och yxa. Det är viktigt att lära sig att det är ett verktyg och att man ska hantera det med försiktighet.
I gruppen med scouter 11-12 år så har de tränat på detta ett tag nu. 11-åringarna har tränat inför knivbeviset och 12-åringarna har tränat inför yxbeviset. I går var det dags för inspektion. För att göra det lite extra allvarligt så frågade ledarna om jag ville ställa upp som inspektör.
Jag satt i skogskanten och pratade med en scout i taget. Alla var jätteduktiga och tog det på allvar. Många hade verkligen läst på och rabblade knivens delar, lite förhållningsregler och annat som ett rinnande vatten. Det tog bara några minuter per scout så under scoutmötet på 1,5 timme hann alla scouter visa sina kunskaper. När den 26 scouten kom så kändes det som att jag hade hört detta förut...
Parallelt körde scouterna olika 5-kampsgrenar så som vattentransport utan slang, stockslalom, äta kex och vissla, kasta stövel och några grenar till.
Mötet avslutades med att alla nöjda scouter fick sina nya märken.

söndag 14 maj 2017

Läsglasögon

Närsynt har jag varit sedan 17-årsåldern. De första åren hade jag glasögon och nu har jag haft linser under många år. Det har fungerat jättebra, tills för 1 1/2 år sedan då jag började märka av åldersseendet. Alla små bokstäver blev mer svårlästa. Fortfarande fungerade det bra så länge jag hade linserna, men inte lika bra med glasögonen som jag använder på kvällen.

För att läsa en bok på kvällen efter att jag tagit av linserna har jag provat alla möjliga sätt. Med glasögonen blir det inte bra alls. Utan glasögon funkar hyfsat om det inte är för liten text i boken. Med vanliga glasögonen och ett par enkla läsglasögon utanpå ser jag bra, men dubbla glasögon är ingen hitt.

För ett par veckor sedan var jag på årliga kontrollen av ögonen hos optikern för linsernas skull. Då passade jag på att diskutera olika varianter på glasögon. Det slutade med ett par läsglasögon gjorda för mina ögon när jag inte har linser på.

Nu har jag provat de nya glasögonen flera kvällar och det har blivit roligt att läsa igen. Innan märkte jag hur jag läste mindre och mindre för det var inte roligt när det kändes bökigt och blev tröttsamt för ögonen. Nu ser jag bokstäverna igen och det underlättar när man ska orka läsa mer än ett par sidor.

fredag 12 maj 2017

Orientering v.s. lokalsinne

I tonåren höll jag på med orientering. Jag var riktigt bra på själva orienteringen, att läsa kartan. Jag var inte så snabb på att springa så det blev inga stora framgångar. Så småningom slutade jag med orienteringsträningen, men jag tycker fortfarande att själva kartläsandet är roligt.

Härom dagen lyssnade jag på podcasten Husky där en av världens bästa orienterare just nu intervjuades. Hon heter Tove Alexandersson. Kul att lyssna på en lång intervju om orientering som väckte mycket igenkännande. Mitt i intervjun berättar Tove hur hon har så dåligt lokalsinne och inte klarar sig utan karta i nya miljöer.

Hör orienteringsförmåga och dåligt lokalsinne ihop? Jag har också otroligt dåligt lokalsinne. Jag har kartminne så om jag tittat på en karta så kan jag ha koll på var jag är även om jag inte har kartan till hands. Har jag inte tittat på en karta i förväg så hittar jag aldrig tillbaka till bilen i en ny stad. Jag har till och med irrat bort mig i en möbelaffär. Ska be att få en karta över affären nästa gång jag går in i en stor affär.

Man kanske inte kan dra så stora slutsatser av två mätpunkter, mig och Tove Alexandersson, men det var en intressant liknelse att fundera över. Vilket är hönan och ägget? Får man dåligt lokalsinne av att vänja sig vid att ha en karta eller blir man av nödvändighet bra på att läsa kartan för att man saknar lokalsinne?