En bra dag trots dålig start

Idag var Martin och jag och storhandlade. Vi hade fått en kupong som gav 10 % rabatt på Coop. Vi lyckades handla mat (och ett par gymnastikskor) för drygt 2800:- så det blev över 280:- i rabatt. Inte så illa. Martin var en bra medhjälpare idag. Han skötte laserpistolen (självscannern). När vi gick ut fick han syn på tuggummiautomaten och ville köpa. Det var han ju värd efter att ha stått ut i mataffären i en timme.

När vi kom hem var kvällsmaten nästan färdiglagad. Det blev lagom att stoppa in frysvarorna och sedan sätta sig och äta. Välbehövligt. Sedan var det bara att fylla kylskåpet, skafferit och källaren med resten. Nu klarar vi oss ett tag... flera dagar innan mjölken är slut igen.

I skolan hade Martin varit på biblioteket och lånat två nya Tsatsikiböcker. Det är härliga högläsningsböcker. Det är fjärde boken av fem som vi läser nu och jag gillar dom lika mycket som Martin.

Det blev en riktigt bra dag i alla fall trots att den började med en urusel natt. Jag vaknade kl 02.30 och var sedan mer eller mindre vaken fram till 5, till synes utan anledning. Jag hade inte ens några problem att förstora upp. Det gick bara inte att sova. Jag var alltså inte särskilt pigg när klockradion satte igång 06.30. Det får bli en tidig kväll i kväll.

Ukraina’s Got Talent

Sätt dig bekvämt och titta på detta enastående....vet inte vad det ska kallas... Det är en ung ukrainare som heter Kseniya Simonova.

Här kan du läsa förklaringen till konstverket. Efter att ha läst det var jag tvungen att se det en gång till och då blev det ännu bättre. Helt otroligt!

Stressa eller inte?

Tänk om man vore som barn.

Idag åkte jag från jobbet. Åkte omvägen förbi Cissis skola för att lämna sockerkakor till kvällens halloweenfest. Sedan svängde jag förbi och hämtade Martin hos en kompis och sedan hem.

När vi kom hem var det knappt en timme tills Martin skulle vara på Halloweenkalas. Under den timmen skulle han äta något, hitta lämpliga kläder, byta om, måla sig i ansiktet och slå in presenten plus att jag tänkte förbereda mat till oss andra att äta när han gått.

Vad händer? Jo, Martin kliver innanför dörren och får se att Bamsetidningen har kommit idag. Då försvinner tid och rum. Han läser halva tidningen stående i hallen innan han ens fått av sig kläderna. Andra halvan läser han efter att han fått av sig kläderna, men sittande på hallgolvet.

Visst måste det vara härligt att kunna koppla av så, även om det är ganska stressande för oss omkring som försöker få kontakt och försöker få något gjort. Men vem mår bäst?

Glad trummis

Idag avslutade jag arbetsdagen med en stunds pubkväll på jobbet. Vi firade att vi alla sitter i samma hus igen efter tio år i två hus. Kul att det är mer liv och rörelse i vårat läckra svarta hus. Kul att äntligen få se kollegorna från andra sidan gatan varje dag vid kaffeautomaten och micron.

Efter en stunds pubbande åkte jag och hämtade Henrik efter hans trumlektion. Det var riktigt kul. Mysigt att få en stund själva i bilen. Han var så glad och nöjd efter att dels ha köpt en ny cymbal och dels haft sin trumlektion. De verkar trivas, han och läraren. Lektionen förväntas hålla på 15 minuter, men varar oftast minst 30 minuter.

Henrik bubblade på hela vägen hem om trummandet, vilka musikaffärer han varit i och vad man skulle kunna köpa mer. Det hör inte till vanligheterna att han pratar för mycket så man får passa på att lyssna och njuta. En annan dag kan allt han säger vara "Mmm" och "Bra" och liknande väl avvägda meningar.

Snart dags att övningsköra

Nu är vi anmälda till körskolan. Dags att gå handledarutbildning för att kunna börja övningsköra. Det ska bli spännande att börja övningsköra. Det är alltså (tro det eller ej) sonen som ska börja köra. Det är visserligen ett tag kvar till 18 år eftersom man numera kan börja övningsköra vid 16 år, men det häftigt med stora barn.

Jag får väl säga som min pappa sa: Du lärde dig ju nyss att cykla.
Det sa han när jag började dricka kaffe och nyss hade tagit körkort. Han tyckte väl att det gick för fort.

Cormac McCarthy: Vägen

Nu har vi haft ytterligare en träff i vår bokcirkel. Till denna gången hade vi läst Vägen av Cormac McCarthy.

Vägen handlar om far och son som försöker överleva efter något slags naturkatastrof. Man får aldrig veta vad som egentligen har hänt, bara att det var flera år sedan. Av miljöbeskrivningen framgår att träden är döda, det regnar aska, de flesta människor är döda och det är grått och kallt.

Mannen och pojken vandrar söderut för att de sk klara en vinter till. De lever hela tiden på svältgränsen och letar mat i alla övergivna hus. Romanen presenterades som en relationsroman mellan far och son, men den biten blir det aldrig så mycket av. Det blir inga djupare diskussioner mellan far och son. Jag hade väntat mig betydligt mer sånt under deras vandring.

Boken är helt ok, men inte så gripande eller spännande. Jag hade inte valt den om det inte varit för bokcirkeln. Å andra sidan är det spännande att läsa böcker som man inte väljer själv. Det breddar min läsrepertoar.

Andra bloggar om: Vägen, Cormac McCarthy, böcker

Katarina Mazetti: Tarzans tårar

Jag har läst flera böcker förut av Katarina Mazetti och jag gillar hennes beskrivningar av olika människotyper och hennes humor. Detsamma gäller Tarzans tårar där Mariana och Janne möts. Mariana är en ensamstående tvåbarnsmamma som är fattig som en kyrkråtta. Janne är singel och har det omvända problemet. Han har så mycket pengar att han inte vet hur han ska göra av med dom. Det blir naturligtvis en del komiska situationer när dessa två möts.

Läs denna boken om du vill ha en lättläst, varm och humoristisk bok.

Andra bloggar om: Katarina Mazetti, Tarzans tårar, böcker