onsdag 30 november 2016

Novembers utenatt

Sent i November blev det så dags för månadens utenatt. I lördags, den 26 gav vi oss iväg mot vindskyddet där året började. Det blev alltså vindskyddet vid Stigsjön utanför Borensberg, där vi även sov i Januari. Det är ett väldigt fint och välordnat ställe så jag kommer gärna tillbaka dit.
 Till kvällsmat gjorde vi varma smörgåsar på elden. Smakade superbra trots att de blev lite svarta i kanten. Ute smaka ju allt bra!
 Vindskyddet ligger skyddat i skogen, men med en skymt av Stigsjön nedanför. Det finns två eldstäder med bänkar runt.
 När vi vaknade på söndagen så lyste solen från en blå himmel. Vi hade inte så mycket extra tid utan skulle snart dra oss hemåt, men det blev en liten sväng ut på ön i Stigsjön för att njuta av solen och det fina stället.
Bron till ön ser inte så pålitlig ut, men trots att den lutar lite hit och dit så är den stadig.

Nu återstår en månad att sova ute i. Dessa kalla månader kan låta som de svåraste, men jag måste säga att de varit de skönaste. I dubbla sovsäckar ligger vi varmt och gott. Det ända tråkiga är att kvällen är så mörk, men med ficklampor så gör inte det heller så mycket.

lördag 19 november 2016

Bokfomat

Via en blogg fick jag frågan; Vad läser du i helgen?
Jag läser den här:
Det är boken till nästa bokcirkel som jag läser på paddan. Jag gillar inte riktigt att läsa på padda eller e-bokläsare. Det går bra med själva läsandet, men känslan saknas. Boken blir så anonym och liknar precis den förra boken, om den löstes på e-läsare. Jag gillar att veta hur min bok ser ut, hur den känns och känslan av hur mycket det är kvar.

E-böckerna har naturligtvis fördelen att du kan stoppa med dig tio stycken och ändå väger de inte mer eller tar mer plats. Å andra sidan kan jag inte lämna den hur som helst. Om en pocketbok skulle bli stulen så är det förstås tråkigt, men ingen stor ekonomisk förlust. I-padden lämnar jag inte hur som helst för det är mycket större risk att den blir stulen och skadan är så mycket större.

En kväll i veckan råkade jag ut för en annan nackdel med just den här boken. När jag la mig i sängen och tog upp paddan så var batteriet helt slut. Man måste tydligen ladda boken då och då....

Boken ni ser på bilden är för övrigt Sara Stridsbergs Beckomberga, ode till min familj.

torsdag 17 november 2016

Årets sista (?) kajaktur

Under hösten har det lagts ut nya cacher i flera omgångar på öar i sjön Stora Rengen. Vi har paddlat och loggat dessa vid ett par tillfällen tidigare. För några veckor sedan kom ytterligare en cache, på en annan ö men i samma sjö. Eftersom det varken är båtsäsong eller skridskosäsong så har den där cachen inte loggats av någon än.

Idag visade väderprognosen sol och några plusgrader. Eftersom november är en mörk månad så vill man ju gärna ta vara på den sol som ges. Att gå tidigare från jobbet för att komma ut när det är ljust är ju nästan omöjligt eftersom det blir mörkt så tidigt. Mannen och jag bestämde oss i stället för att göra det galna att paddla på lunchen. Det blir en väldigt lång lunch, men det råkade fungera just idag.
 Vi packade på kajakerna på biltaket i morse. Vid kvart i elva plockades jag upp vid jobbet och vi åkte ut till sjön. Lite förvånade blev vi när det fanns folk, hantverkare, vid gården där vi parkerade. Vi frågade om var vi kunde parkera för att komma nära vattnet och lägga i kajaker. De svarade snällt, men jag undrar vad de egentligen tänkte.
Det var en mycket kort paddling på bara en kilometer till ön. Väl på ön så hittades snart cachen. Sedan satte vi oss i solen och åt en smörgås och drack te. Riktigt mysigt att kunna sitta där och njuta av solen. Det var tillräckligt varmt för att sitta en liten stund men för kallt för att sitta länge.

Vi hoppade i kajakerna, paddlade tillbaka, lastade och åkte tillbaka till jobbet. Sedan jobbade jag eftermiddagen som om ingenting hade hänt. Jag jobbade lite senare på eftermiddagen i stället. Fantastiskt med flextid, även om detta var att töja lite er än vanligt på flextiderna.

Nu är kajakerna instoppade under altanen och kommer nog inte fram förrän i vår, men man vet aldrig....

onsdag 16 november 2016

Vem jobbar med vad?

Dags att välja till gymnasiet för min lilla plutt, numera 15 år och längre än mig.

Idag var vi och besökte en skola som är ett alternativ. Han har redan bestämt sig för att gå teknisk linje, men frågan är vilken skola det blir. Vi var ganska själva där som besökare och stod och pratade länge med en av lärarna.

Efter en stunds pratande frågade jag vilka programmeringsspråk de lär sig. Läraren blev helt klart förvånad över min fråga. Han hade inte väntat sig den frågan från den gamla mamman. Han hade helt säkert inte reagerat likadant om Mannen ställt samma fråga. Jag log stort inombords och kände mig nöjd över att ha fått vrida lite på hans förutfattade mening.

tisdag 15 november 2016

Mysig eftermiddag

Idag smet jag lite tidigare från jobbet för att möta upp Henrik vid polisen. Nu är det inte så allvarligt som det låter, vi skulle bara skaffa nya pass. Det hela gick väldigt snabbt och smidigt så jag föreslog en fika på caféet bredvid. Henrik var helt med på idén, naturligtvis. Det blev en mysig stund på tu man hand.

Sedan delade vi på oss igen och träffade våra egna vänner. Jag hade bestämt träff med en gammal vän (inte gammal alltså, men vän sedan länge) och planerat en promenad. Det blev en lång promenad så att vi hann att avhandla det mesta kring familjerna, jobb och en del annat. Skönt med någon som vet det mesta om en, så att man slipper förklara så mycket. Att gå en promenad då och då, har vi kommit på, är ett bra sätt att ses.

Trots båda dessa sakerna så var jag ändå hemma skapligt för att äta kvällsmat. Mycket nöjd med eftermiddagen!

söndag 13 november 2016

Guldbröllop

Jag minns när jag gick i nian. Jag hade ämnet teknik sist på fredagar. En fredag slutade jag tidigare för att vi skulle åka till farmor och farfar 25 mil bort och fira deras guldbröllop. Då var det mest kul att åka dit, träffa kusiner och fira lite extra. Nu, med åren, så känns det mer och mer speciellt. Att hålla ihop med en "okänd" människa i mer än 50 år är lång tid. Å andra sidan går åren så himla fort och byggs på snabbt.

Vi har nu varit tillsammans i 28 år och gifta mer än 23 år. Det är inte illa det!

Förra veckan firade vi mina föräldrars guldbröllop. Häftigt! Jag tycker faktiskt att det är riktigt häftigt. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll med god mat. Gulligast var förrätten som var hjärtformade smörgåsar. Vi passade också på att titta på gamla kort från tiden runt bröllopet.

Dagen efter insåg jag hur dumma vi varit som knappt tagit några kort. Som tur var är det inte 25 mil att åka så jag åkte dit och arrangerade blommor och föräldrar till några fina kort. Kul att ha som minne!

lördag 12 november 2016

FAD 2016

Nu har det gått en vecka sedan höstens stora event gick av stapeln. Mannen har varit huvudgeneral för höstens megaevent FAD med över 1000 geocachare.

FAD är som en mässa under dagen, med seminarier och försäljare. På kvällen samlas alla dessa geocachare ihop och ger sig samtidigt ut på skattjakt i mörkret. Kul när 1000 personer ger sig ut med ficklampor i skogen. Just under FAD finns det många tillfälliga geocacher som är lite extra arbetade med till exempel elektronik som ger skoj tut och blink eller ger en kod om man gör på rätt sätt.
Under dagen behövs det förstås fyllas på med energi. Vår scoutkår fick då i uppgift att fixa en kiosk med försäljning av fika, korv och godis. Det var en del förberedelser inför detta och framför allt funderingar på hur mycket som går åt. Inte lätt att lista ut hur många bullar som kommer att gå åt.
Det mesta av denna godis blev kvar. Tur att vi fick lämna tillbaka det som vi köpt för mycket.

Allt flöt på jättebra under dagen, men det blev en mycket lång dag. Strax före 7 på morgonen stod vi utanför lokalen och ringde vaktbolaget för att bli insläppta. Sedan rullade allt på hela dagen. Jag hade en paus på några timmar mitt på dagen där jag kunde gå undan och äta mat, gå en promenad och koppla av med lite stickning. Sedan fortsatte försäljningen fram till midnatt och därefter var det dags att plocka ihop. Vid halv-två-tiden var vi hemma igen och efter någon timme hade jag varvat ner tillräckligt för att sova. Under stora delar av söndagen fortsatte efterarbetet med att ta hand om matrester och inkomna pengar.

Under dagen var geocachings maskot Signal på plats. Han gick runt och kramades, deltog vid invigning, seminarier, prisutdelning och piggade upp i största allmänhet.

Efter avslutningen verkar både arrangörer och deltagare mycket nöjda och glada. Förutom att det praktiska flöt på bra så var det också roligt att träffa nya och gamla vänner hela dagen. Vad har jag personligen lärt mig av detta?
- Att geocachare äter mer smörgås och korv än godis
- Att väldigt få geocachare är te-drickare, mest kaffedrickare
- Att en fullstor groda, maskoten Signal, kan pigga upp alla tillställningar
- Att det med gemensamma krafter och bra arbetsfördelning går att få till stora arrangemang
- Att köra automatbil (Fick låna ICAs varubil)
- Att det krävs flera dagars återhämtning efter ett sånt stort jobb