onsdag 19 april 2017

En nästan vanlig eftermiddag efter jobbet

Sitter och kopplar av med en mugg te innan läggdags. Jag har hunnit med en hel del i dag, förutom att jobba åtta timmar.

Efter jobbet var jag i dotterns och hennes pojkväns lägenhet för att flytta undan posten eftersom pojkvännen åkt till andra sidan jorden för att möta upp dottern i Tokyo och sedan semestra några veckor innan de kommer hem.
Där efter loggade jag en geocache. Det blev en kort men väldigt skön skogspromenad. Precis när jag loggade geocachen så kom det SMS om att cykeln var färdig på verkstan. Lika bra att hämta den idag när jag ändå hade bilen. Så en tur till cykelmojen för att hämta upp den vårfixade cykeln.

På väg hem kände jag att jag inte fått nog av det ganska kalla men ändå sköna vårvädret. Efter att ha pratat lite med stora sonen om dagen så bytte jag om till träningskläder och sprang en liten runda. Skönt att få komma ut och rensa kroppen och hjärnan en stund.

Väl hemma igen blev det dusch och matlagning. Samtidigt som jag fixade maten så planerade jag kommande scoutmöte ihop med yngsta sonen. Planerandet fortsatte lite efter att vi ätit också. Nu känns det som att vi har en bra plan. Det är egentligen sonen som är ledare men han behöver lite stöttning när det är hans tur i ledargruppen att planera mötet.

Sedan plockade jag undan maten och fixade i ordning matlådor av resterna medan stora sonen och Mannen bytte till sommardäck. Jag hann också med att boka lunchdate med en kollega som jag inte jobbar i samma projekt som längre. Ska bli kul att ses och luncha i morgon. Dessutom var hon snabb att erbjuda sig att bjuda på lunchlåda så vi får väl se vad jag får att äta i morgon.

Efter att allt detta har hänt sedan jag gick från jobbet klockan 17, så blev det dags för avkoppling med en kopp te och ett avsnitt av Biggest Loser. Hoppas att din eftermiddag också varit bra!

måndag 17 april 2017

Påskhelg

En vecka var det influensavaccinering, veckan därpå skulle bilen till verkstan, veckan där efter var det dags för frissan, sedan är det mammografi en vecka, optikern veckan efter det och så dags för influensavaccin igen. Ni hör ju att det är fullt upp i schemat!

Nu har det i alla fall varit en lugn påskhelg, med mycket tid för vila. Efter några timmar på stan i torsdags då sonens garderob utökades med byxor och skor så började påskhelgen med trevlig och god påskbuffé med lilla släkten. Sedan har resten av dagarna tillbringats hemma med några utflykter.

Vi gjorde en utflykt till Norrköping och provade på Escape house. Laget blir inlåst i ett rum, eller i vårt fall i två fängelseceller, och så har man 60 minuter på sig att ta sig ut. Det gäller inte att banka in dörren utan man tar sig ut genom att klura ut koder, kortsluta proppskåpet, få tag i nyckeln, hitta ledtrådar med uv-lampa och så vidare. Kul grej!
Dagen efter gav vi oss ut på helt annat klurande. Vi tog bilen och åkte runt södra Östergötland för att logga en massa geocacher. Målet var några riktigt gamla geocacher som har legat där sedan 2002 eller något år senare. På vägen passerade vi även några andra cacher och en del vackra platser.
Förutom dessa utflykter har jag stickat, sytt, tränat, bakat bröd och en del annat. Vi råkade också köpa ett nytt pussel på stan i torsdags så det har vi lagt under helgen.
Skönt med långhelg, jag kan ta en till sån...

söndag 26 mars 2017

Utenatt vid Svensksundsviken

Förra året sov vi ute minst en natt varje månad, för att vi hade det som nyårslöfte. I år har vi inte bestämt något sådant trots att många frågat om vi inte kommer fortsätta. Men nu efter tre månader sedan förra utenatten så var suget tillbaka. Suget efter en natt i det fria, med stillheten och lugnet runt vindskyddet medan vi sover gott i varma underställ och sovsäckar.

På lördagseftermiddagen packade vi ihop det (mesta) som vi behövde och gav oss iväg till Norrköping. På väg till vindskyddet skulle vi logga en speciell geocache inne i Norrköping. Cachen hittade vi inte, men i parkeringsautomaten hittade vi ett kvarglömt betalkort. Eftersom namnet på kortet var ovanligt så var det inga problem att hitta telefonnummer till ägaren. Tyvärr svarade inte ägaren så vi beslutade att ta med kortet efter att ha SMS:at ägaren och talat om vad som hänt.

Sedan åkte vi ut till Svensksundsviken, ett naturområde vid södra kanten av Bråviken. Här har vi varit förut men aldrig vid vindskyddet. Nu hade vi läst på nätet att det skulle finnas ett vindskydd så vi tog sikte på det. Lagom när vi ska lämna bilen så ringer ägaren till betalkortet. Vi kom överens om att ses dagen efter för att återlämna det glömda kortet.

 På väg till vindskyddet loggade vi de cacher som vi gick förbi. Just den här var inte så kamouflerad.
Det var ett mycket fint vindskydd vid en fin plats. På kvällen var det mörkt men på morgonen fick vi se utsikten över Bråviken.
Hur var det då med packningen? Jo, vi hade ju packat det mesta. Det gick bra ända tills frukostgröten var färdig. Då kom jag på att jag glömt packa äppelmoset. Det gör ju inte så mycket tänkte jag, samtidigt som jag inser att jag missat att packa mjölken också. Det blev alltså gröt utan sylt och utan mjölk. Funkar, men ingen favorit!

Efter att ha lämnat tillbaka batalkortet till sin rätta, mycket tacksamma, ägare så åkte vi vidare till söndagens händelse som var scouternas distriktsstämma. Det blev alltså inget långt besök i naturen, men det ger ändå ny energi och avkoppling. Kändes bra att kliva in på distriktsstämman direkt från utenatten (efter ett klädbyte).

tisdag 14 mars 2017

Varde ljus

För snart fyra år sedan renoverade vi köket. Det återstod bara en sak och det var en taklampa som allmänbelysning. Vi gjorde något ryck i början och tog hem en lampa. Den passade inte så vi lämnade tillbaka den och sedan körde vi fast. Taklampan har helt enkelt inte prioriterats.

För ett par veckor sedan hittade jag den perfekta skohyllan till hallen, samtidigt som den gamla ramlade sönder när vi flyttade den. Det blev en hastig shoppingrunda till IKEA för att göra den stora investeringen av en skohylla och en skärbräda.
När vi ändå var på IKEA så beslöt vi att titta på kökslampa också. Ganska snabbt insåg vi att den som skulle passa bäst var den som vi råkade ha ett exemplar av liggande i källaren. Jag köpte två sånna för flera år sedan. Tanken var att ha dubbla i vardagsrummet, men det är bara en som har kommit upp.

Så idag hände det plötsligt att Mannen fick ett ryck och satte upp den där lampan också. Det tog max 10 minuter. Så i flera år har lampan legat i sin kartong i källaren och det tog 10 minuter att sätta upp den. Hur svårt ska det va?

Nu är det ljust i köket. Nästan som ett nytt kök för i helgen som gick putsade jag fönstren och satte upp ny-gamla gardiner också. Härligt!

fredag 10 mars 2017

Toscakaka

Min farmor gjorde världens godaste kåldolmar, toscakaka och kringlor. Idag var det min tur att bjuda på fredagsfika. Då kom jag att tänka på farmors toscakaka och kände att det har ingen bjudit på någon gång.

Jag bakade två stycken igår. Vi blev inte så många som fikade så det gick bara åt en. Det var det ingen som var ledsen över när jag kom hem med en hel kaka. Då fick vi toscakaka till kvällsfikat också.

Toscakakan var lättbakad och god så det kommer det att bli fler gånger.

måndag 6 mars 2017

Stickning på gång

Idag blir det stickning...

Ett par tunna strumpor är på gång, men möjligen fattas det en bit fortfarande. De sitter bra och jag känner mig nöjd så det är bara att fortsätta med några varv då och då så blir de färdiga så småningom. De förra strumporna jag stickade mig använder jag jättemycket så jag ser fram emot att få ett par till.
Dessutom jobbar jag på denna kofta i gles mosstickning i entrådigt ullgarn. Det är svårt att fånga färger på foton, särkilt detta tunnstickade. Det blå skiftar mellan mörk marinblå och lite ljusare marinblå. Det såg jag inte när jag köpte garnet men blir en trevlig effekt på koftan.
Än så länge känns det som att koftan kan bli bra. Det ska ju till en kant fram och runt halsen så småningom. Just nu stickar jag på ärmarna. Jag gör båda på en gång och har kommit drygt 15 cm, så det är på god väg. Jag måste sticka på nu för nästa projekt ligger redan och väntar...
I lördags köpte jag detta garnet. Blått igen! Man kan ana vilken färgskala jag gillar. Detta är ett ganska tunt garn i bomull, viskos och lin. Det ska bli en långärmad randig tröja med raglanärm som stickas uppifrån och ner. Ska bli roligt att prova att sticka allt i ett stycke uppifrån. Det har jag aldrig gjort förut. Jag ska bara avsluta den blå koftan först. 

lördag 4 mars 2017

Är det så här att klara ett maraton?

Nu ska jag beskriva känslan och tankarna som jag har haft de senaste två veckorna om mina senaste tre år på jobbet.
Tänk dig att någon lockar dig att anmäla dig till ett maraton och erbjuder rimliga förutsättningar. Du är naturligtvis inte så svårövertalad för det här låter ju möjligt och spännande. Du hoppar på det och börjar sikta på målgång i maratonet om några år. (Jag hoppar på detta jobbprojektet för tre år sedan.) När du väl anmält dig till maratonet och ska börja träna så inser du att motionsspåret inte är färdigt, gymmet är bara påbörjat och PT:n finns inte. Du kämpar på ändå och tränar så gott det går. En del dagar går det bra, men många dagar får du kämpa utan synlig framgång. Det kommer sjukdomar och skador som gör att du får backa och göra omtag.

På grund av allt strul flyttas maratonet fram ett år till. (Deadline flyttas.) Kämpandet går vidare. Till slut gör du ett rejält omtag och får ordning på en hel del av förutsättningarna. Du tar tag i träningen och tränar mer målinriktat. (Omstrukturering av konstruktionen som underlättar färdigställandet. För drygt ett år sedan.) Nu går det äntligen sakta framåt och bättre och bättre. Fortfarande kämpigt men ändå kan du avlägset känna att maratonet är möjligt.
Till slut går starten på maratonloppet. (Under senhösten gick det att göra en trovärdig plan på alla delsteg som var kvar.) Nu är det bara att kämpa på och bocka av kilometer efter kilometer (Delmål efter delmål.) Vid några vätskekontroller finns inte funktionärerna på plats så du får vänta på servicen innan du kan springa vidare. (Försenade yttre beroenden.) Några gånger är det dåligt snitslat så du får fråga dig fram för att hitta.

Till slut är du inne på upploppet på stadion. Du ser målet och kämpar dig framåt steg för steg mot mållinjen. (De två senaste veckornas jobb, med några extra övertidstimmar.) För varje steg ser du målsnöret komma närmare. Det krävs fortfarande mycket krafter för att du ska ta dig framåt, men glädjen kommer mer och mer över att du faktiskt fixade det. Du lyckades efter alla år av kämpande ta dig till upploppet på det där maratonloppet. (Senaste veckans jobb.)


Så når du ända fram till mållinjen. Du har fixat all träning och varenda meter av loppet och plötsligt börjar alla motgångar kännas som att de var värda att kämpa med för att få stå här vid mållinjen. Vilken lättnad att känna att det faktiskt var möjligt att ta sig hit. (I fredags när allt summerades och skickades på den slutliga granskningen.)

Hur det känns att korsa mållinjen vet jag inte än, det händer på fredag då mitt jobb i detta projektet avslutas efter tre kämpiga år. Känslan när jag gick hem från jobbet i fredags var ändå obeskrivlig. Man kanske skulle springa maraton i alla fall? Det där sista var ett skämt!!

torsdag 2 mars 2017

Tisdagar efter jobbet

Efter jul började jag gå på stickcafé på tisdagar efter jobbet. Kul och mysigt med en stunds stickande och småpratande. För några veckor sedan pratade jag med en kompis som går på gympa i skolan hemmavid. Eftersom det varit dåligt med träningen ett tag och jag börjar sakna det så hängde jag med för att testa. Tyvärr var det också tisdagar så nu får det nog bli träning istället för stickcafé.

Jag har varit på träningen två gånger. Första gången var ledaren sjuk så en annan hoppade in i sista minuten. Det blev både kortare och lugnare pass än normalt. I tisdags var tränaren tillbaka och körde ordentligt med oss. Idag har jag så ont i benen att det är en kamp varje gång jag ska sätta mig ner eller gå ner för en trapp. Är det verkligen nyttigt att träna?

lördag 25 februari 2017

En bra helgdag

Vet du vad en bra helgdag oftast innehåller? Det finns bra dagar som inte innehåller dessa delar, men just nu är det mycket från denna listan.
- Ullunderställ hela dagen :) Bästa myskläderna både ute i vinterkylan och hemma i soffan.
- Mat utomhus i vildmarken. Det kan vara en enkel fika, en kall lunch eller mat lagad utomhus.
- Trevligt sällskap. Ett sällskap som man kan uppleva tillsammans med. Man kan prata eller man kan vara tysta tillsammans.
- Skog! Det är avkopplande i skogen.

Idag har det varit full pott från listan så det blev en bra dag även om den inte blev som vi planerat.
 Vi hamnade i lite olika skog, men detta stället fångade mig. Vi gjorde ett kort stopp för att logga en geocache precis bredvid vägen. En meter in, efter att ha passerat diket och lite sly så visar sig denna vackra, stillsamma skog. Jag blev helt tagen. Att man kan bli det av en plats, som i mångas ögon bara är lite träd.
Dagens plan var att cykla på en skogsväg, där man inte får köra bil, för att komma åt en geocache som är sedan 2002. Häftigt att en plastburk i skogen kan överleva så länge. Vi hängde cyklarna på bilen och åkte till närmsta parkeringen. Därifrån tänkte vi cykla de sista kilometrarna.
Det var en bra plan i teorin, men det visade sig ligga mer snö i skogen än vad vi räknat med. Det gick inte cykla där med våra vanliga cyklar. Hade kanske gått om man hade mountainbike eller liknande. Vi fick tänka om och planera om.
 En av förmiddagens cacher låg vid denna spännande tunnel. Det är en smal tunnel som sprängts ut i berget för att få vatten att driva en stångjärnshammare. Spännande plats, men lite svår att fota utan att riskera att hamna i vattnet.
Inga sura miner för att det inte gick som vi planerat. Vi satte oss här vid kanten av Näknasjön och åt lunch och planerade om. Det fick bli en promenad runt Lillsjön och en cykeltur med några snabba cacher inne i Norrköping under eftermiddagen.

Jag fick alltså in både underställ (har jag fortfarande på mig), utemat, sällskap och skog. Att det dessutom var soligt och skönt gör ju inget.

tisdag 21 februari 2017

Välanvänd t-shirt

Dags att vinka adjö till en gammal favorit. Den här t-shirten köpte vi till Henrik för många år sedan. Han använde den hur mycket som helst. Sedan ärvde Martin tröjan och har också använt den flitigt. Båda två har gillat den.
Härom dagen när tröjan kom från tvätten så började jag titta på den. Det är hål under båda armarna och halsmudden är hålig utmed hela kanten. Tyget är av bra kvalitet så där håller den ett tag till. Hålen under armarna skulle gå laga men halsringningen och ett par ställen till är utslitna, så nu får tröjan gå vidare.

En annan av Henriks favorittröjor med något annat djurmotiv, som han skulle kassera för många år sedan, fick bli kuddfodral till en liten prydnadskudde som han har i rummet. Vi får se om även denna t-shirt får ett andra liv. Den har i alla fall haft ett långt första liv.

söndag 12 februari 2017

Skridskoåkning

Den här helgen blev det skridskoåkning. I går var jag på isovalen (isbana på en friidrottsbana) och åkte runt, runt. Enkelt och smidigt. I går hade jag dessutom sällskap med en kompis så vi åkte och pratade och då går ju tiden fort. Det var vår scoutkår som hade träff på isovalen så där fanns även andra från kåren.

Idag skulle Martins grupp åka skridskor på en sjö. Jag hängde med! Vi var på en sjö som heter Svängbågen där det finns en skottad bana. Det var bara ett tunt lager snö så det gick också att åka bredvid banan. Det var tjock blank is så det blev riktigt njutbar åkning även om inte solen tittade fram som metrologerna lovat. Dessutom var vi ett trevligt litet gäng på sex personer.
Vid fikapausen far Martin naturligtvis upp i ett träd, bara för att det går.

Både isovalen och is på en sjö har sin charm och är bra på var sitt sätt, men det ger ju mycket mer upplevelse att åka ute i naturen på en sjö.

fredag 10 februari 2017

Fredag med fika

Fredag efter en bra vecka på jobbet. Jobbveckan avslutades med att det var min tur att bjuda teamet på fredagsfika.

Planen var att baka två sorters "chocolate chip cookies". I min fantasi såg jag två olika sorters fina, runda, lite halvsega kakor med bitar av choklad och tranbär i. Resultatet blev en sort som inte flöt ut alls utan blev bollar med vit choklad och tranbär i och en sort där chokladen smälte ut i kakan och hela kakan såg brunbränd ut. Det är väl typiskt när man ska bjuda?

Då hade jag egentligen tröttnat på att baka, men det där kunde jag ju inte bjuda på. Jag slängde ihop kladdkakemuffins också. Det går ju alltid hem. Så idag bjöd jag på muffins och de kakorna som var bollar. Eftersom några i teamet ville sluta tidigt så tog vi teamfikat redan efter maten.

Vi som var kvar vid 15 kalasade på resterna. Vi var inte så många kvar så jag gick och hämtade våra två projektledare med uppmaningen: "Vi behöver hjälp! Vi har chokladmuffins över."
Då blev det fart på framför allt den ena. "Kom nu J. De behöver vår hjälp och det här känner jag är min profession."
Med kakor kan man glädja de flesta :)

lördag 4 februari 2017

Tanka dagsljus

Helg och dags att tanka dagsljus. Så här års blir det inte mycket dagsljus under veckorna så jag försöker tanka så mycket dagsljus som möjligt under helgerna. Idag blev det bara en liten tur till Ljungsbro med några kortare promenader för att logga några geocacher. Inte mycket att visa bilder på så jag tänkte visa lite från de två senaste helgernas utflykter.
För två veckor sedan var vi på sjön Tåkern och åkte skridskor ihop med vänner. Isen var bitvis knölig och inte jättebra, men vädret var desto bättre. Sol och vindstilla och runt noll grader, riktigt skönt.
Förra helgen blev det promenad på lördagen. Vi gick runt den lilla sjön Storsjön söder om Linköping.
 Omväxlande och fin natur och åter härligt väder.
På söndagen var det inte riktigt lika soligt väder, men det blev en utflykt i alla fall. Då fick vi till och med 15-åriga sonen. Kul att han vill följa med ibland. Denna gången var det skridskoåkning och trädklättring som lockade ut honom. Det var en geocache högt uppe i ett träd som han klättrade upp och loggade. Vi var vid småsjöar norr om Ljungsbro. Sjön vi åkte på var bara 1,5 km lång så det blev några varv. Martin hittade ön på bilden och tyckte att det var ett bra stället för fikapausen.

Det känns som att vi har utnyttjat helgerna bra till återhämtning.

onsdag 1 februari 2017

Nu börjar det nya året!

Kan man pausa ett tag och bara ignorera att tiden går? Jag vet inte om man kan, men jag gjorde så i alla fall. Jag hoppade över januari månad. Jag har jobbat och levt som vanligt men inget bloggande och inget tränande. Jag bestämde mig, tvärt emot alla andra som ger nyårslöften när januari börjar, att när februari börjar då börjar mitt år. Jag har alltså levt en månad utan dåligt samvete för att jag inte tränar och inget dåligt samvete för att jag inte bloggar och en del annat har jag också struntat i.

Nu är det första februari och mitt nya år börjar. Gott nytt år!
Träningen struntar jag nog i ett tag till. Det får räcka med rejält med vardagsmotion och långa promenader eller liknande på helgerna. Bloggandet däremot ska jag smyga igång igen. Till och från så har jag faktiskt saknat det.

Hur firade jag då min första dag på mitt nya år? Tja en vanlig onsdag så det blev till att jobba. Vanlig arbetsdag med vanlig matlådelunch och inga extravaganser till fikat heller. Efter jobbet handlade jag mat och lagade extra god kvällsmat. Jag har varit sugen på stuvade makaroner och köttbullar (hemgjorda förstås) i flera dagar så det blev det idag. När Henrik ätit upp suckade han tungt över att han var mätt men ville ha mer. Vilket I-landsproblem! Jag tog det som ett högt betyg för maten!

lördag 14 januari 2017

Att hitta de bra pratstunderna

Den här veckan har det varit flera kvällssaker. En kväll var jag med Martin på besök på en gymnasieskola och efter det var vi på scoutledarutbildning. Kvällen efter var det möte i Martins klass om planering inför skolresan. Dessa grejer har inneburit flera bilresor där Martin och jag varit själva i bilen.

Att sitta i en bil är ett bra ställe att prata. Man behöver inte titta på varandra, men vet ändå att den andra lyssnar. Under varje resa har vi haft jättebra samtal. Vi har dryftat allt möjligt och framför allt har Martin pratat om hur det är i skolan och hur han tänker om en massa personliga saker. Det är nästan så att jag har velat köra omvägar för att förlänga bilresorna.

Idag fortsätter jag med nästa son genom att ta en stund på stan med Henrik. Att handla kläder är inte hans favorit, men om mamma betalar och bjuder på fika så kanske det blir roligare. Jag ser fram emot en trevlig stund på tu man hand.

söndag 8 januari 2017

Vad kommer jag att sakna från Japan?

Som alltid är det skönt att komma hem när man varit bortrest, men det finns några saker som jag saknar från Japan.

En sak är de artiga, trevliga och alltid hjälpsamma människorna. Det finns så många som jobbar bara med att hjälpa människor till rätta, till exempel i tunnelbanan.
Det andra, som jag saknar ännu mer,  är att det är så rent överallt. De sopar i parker så att det inte finns ett löv kvar, varken på gångar eller gräsmattor.
Till och med gatorna i centrala Tokyo är rena så att du skulle kunna sätta dig ner var som helst. Många tror att det är mycket föroreningar eftersom Japanerna ofta går med munskydd. Så är det inte! De har munskydd om de är förkylda, för att inte smitta ner sina medmänniskor.
Inte ens fimpar ligger på marken. På de flesta ställen är det inte tillåtet att röka, inte ens på trottoaren. Det finns särskilda rökrutor vid sidan av trottoaren.
I en storstad förväntar man sig att det är högljut, men det är det inte heller. Känslan är att det är tyst, men bitvis otroligt mycket människor. Eftersom tunnelbanan fungerar så bra så är det inte mycket trafik i centrala delarna av Tokyo. Den trafik som är verkar köra på någon mjuk asfalt som dämpar ljudet effektivt.

Den tredje saken jag kommer att sakna är de japanska toaletterna. Förutom att de är rena, precis som allt annat, så är de uppvärmda. Så himla skönt att sätta sig på en ljummen toasitts!
Det är inte bara toaletterna på hotell och restauranger som är så här lyxiga, utan det gäller alla offentliga toaletter. Det är inga problem att hitta toaletter. De är många och välskyltade och så rena att jag aldrig har dragit mig för att sätta mig. Så är det minsann inte i Sverige på offentliga toaletter.

lördag 7 januari 2017

Maten i Japan

När man är i Sverige och säger Japansk mat så tänker alla svenskar sushi. Sushi är mycket vanligare i Sverige än i Japan, enligt min upplevelse. Det vanligaste vi åt var ris med strimlat kött eller friterad snitsel till. Till detta är det nästan alltid en skål misosoppa.

Att äta på restaurang är vanligen billigare än i Sverige. Det är inte svårt att äta en varmrätt för under hundra kronor, även kvällstid. På vissa restauranger kan du dock få en riktigt dyr stek. Möjligen var det någon lokal kossa, men det vet vi inte riktigt.

Det är spännande att beställa mat när man inte förstår menyn. Som tur är så är övriga familjen hyfsat bra på att tolka japanskan i menyn så oftast hade vi en aning om vad vi beställde. Dessutom finns det alltid bilder i menyn och modeller i fönstret och det hjälper ju också.
Största besvikelsen var när vi beställde denna efterrätt och hade väntat oss choklad. Det bruna är inte choklad utan kaffegelé. Ätbart, men inte alls i klass med choklad. Det gröna är machagelé och den var mer ok även om jag inte är förtjust i gelé på det sättet.
På Okinawa bor det mycket amerikaner och det påverkar ju restaurangerna. Där fanns det många fler steakhouse som kändes väldigt amerikanska. En turistattratktion var en pizzeria högt uppe, med utsikt över en stor del av ön. Det var småvägar dit men ändå var det 45 minuters kö innan vi fick en sittplats på restaurangen. De var vana vid kö för det fanns otellospel att låna under tiden. Pizzan var i alla fall mycket god och hela stället var väldigt mysigt.
En specialitet på Okinawa var den lila sötpotatisen. Den fanns i allt! I bröd, kakor, glass, mat osv. På bilden är det tempura, dvs friterad sötpotatis.
 Denna sortens kakor såldes över allt. Vanligast var den lila sorten med sötpotatis. Vi köpte dessa för att prova, men det räckte med en gång. Dessa blev ingen favorit.

En oväntad favorit däremot var snabbmaten i de små mataffärerna, typ 7eleven. Det fanns mycket att välja på, maten värmdes och man fick pinnar att äta med. Inga problem att äta sig mätt för 30 kronor. Det på översta bilden är en typ av pirog med mjukt bröd runt köttfärs. Mycket goda!
Resans besvikelse var pingvinrestaurangen i Tokyo. Vi hade bokat bord och verkligen sett fram emot den. Längst in i restaurangen fanns en bur med tre pingviner. Väldigt söta pingviner, men jag tycker synd om djur instängda i onödigt små burar. Maten var lite och dyrt och vi fick in maten lite i taget. De två första hade ätit upp när de sista fick sin mat. Tallrikarna tog dom så fort man tagit sista tuggan. Ingen mysfaktor och service, bara turistigt och dyrt.
Resans roligaste restaurang hittade vi i detta plåtskjul. Det finns en liten skylt som bara pratar japanska bakom skåpbilen. Det gick att kika in genom dörren så därför vågade vi oss in. Restaurangen låg 50 meter från hotellet och den kvällen orkade vi inte leta rätt på något annat. Det var en man som jobbade i restaurangen. Han hjälpte till att översätta menyn, han lagade maten, serverade och tog betalt. Han slängde upp en rejäl köttbit på bardisken, skar till våra köttskivor och grillade dom på grillar på disken. Det var det möraste och godaste köttet jag någonsin ätit.

fredag 6 januari 2017

Tokyo och Okinawa

Nu börjar jag piggna till från att ha sovit en natt på fly plus att förskjuta dygnet 8 timmar. Jag vaknar fortfarande väldigt tidigt, men är inte lika trött på eftermiddagen. I måndags kom vi hem från Japan-resan. Nu återstår frågan hur jag sammanfattar två veckors upplevelser i en helt annan kultur. Det får bli en kortvariant idag och sedan kanske jag återkommer ett par gånger och skriver mer kring olika saker eller upplevelser.
Anledningen till att vi reste till Japan är för att hälsa på dottern som studerar Japanska i Tokyo i 6 månader. Vi hälsade på henne i Tokyo och vi reste hela familjen till Okinawa på en veckas mer avkopplande semester.

Cissi bor i ett rum på 7,5 kvm så där fick vi andra fyra inte plats. Vi hittade dock ett bra men enkelt hotell i kvarteret intill. Där sov vi, medan vi åt frukost och hade kvällshäng i Cissis korridorskök. Efter några dagar i Tokyo tog vi flyget ca 3 timmar söder ut, till en av Japans södraste öar som heter Okinawa. Här var det ca 20 grader varmt och betydligt lugnare än i Tokyo. Resan avslutades sedan med ytterligare några dagar i Tokyo innan vi lämnade Cissi och flög hem.
Okinawa är en ö av korallrev. Vattnet är blågrönt och stränderna är sandstränder med lite grovkornig mjuk sand och fullt med små snäckor och koralldelar.

Utmed stränderna finns det raukar och liknande formationer. Nu i december är det vinter även här. Därför var det "bara" 23-24 grader i vattnet och 18-24 grader i luften. Det kändes alltså som en skön sommardag, perfekt för turistande.

Vi tittade på ett stort akvarium, åt pizza med utsikt över halva ön, plockade snäckor på stranden, klättrade bland raukarna, vandrade genom skogen till ett vattenfall, tittade på orkidéer på en botanisk trädgård, snorklade, tittade på traditionell dans, besökte en grotta med stalagtiter och stalagmiter, tittade på en enorm minnespark efter 2:a världskriget, tittade på ett slott med mera.

Under dagarna i Tokyo spelade vi i en Japansk arkadhall, tittade vi på sumobrottare som tränade, besökte otal affärer, var på pingvinrestaurang, åkte mycket tunnelbana, beskådade årets stora reastart, var på geocachingevent och mangaevent och en hel del annat.


Det var kortversionen av vår resa. Jag återkommer med mera Japan!