söndag 11 juni 2017

Skolresa och scoutläger

Förra helgen var jag med Martins klass på skolresa till Västervik. De bodde i campingstugor och hade det mest lugnt och stilla. Förutom att de lagade sin egen mat så hade de några få aktiviteter planerade. De klättrade i en höghöjdsbana, åkte linbana och en del av klassen var på äventyrsbadet. De flesta av eleverna var också inne i Västervik och åt pizza en kväll. Jag var lite fundersam innan om det skulle vara för lite aktiviteter för tre dygn, men det blev jättebra till slut. 
Det bästa var nog ändå att de kunde göra lite som de ville. Höghöjdsbanan och linbanan var i stort sett alla med på. Det andra var det några grupper som skippade. En del ville hellre hänga i stugan, spela spel och laga sin egen mat än att ta sig till pizzerian. 
Vi föräldrar bodde i en egen stuga. Vi avlöste varandra så varje förälder stannade 1-2 av de tre nätterna. Föräldrarna behövde nästan inte göra något alls. Vi bara visade att vi fanns och kollade av läget, resten skötte eleverna själva. Skönt, för det kan ju gå hur som helst när man släpper ut 26 stycken 16-åringar på grönbete. 

Denna helgen var det scoutläger. Vårt årliga så kallade kårläger. Just i år var lägret för alla scouter från tre olika scoutkårer (plus några få från en fjärde kår). Lägret körde igång i fredags med 90 scouter. På lördag morgon kom de yngre scouterna, som det räcker med en natt för. Totalt blev vi drygt 180 scouter. 
Min uppgift var, som vanligt, att planera maten. Redan på torsdagen körde jag dit med bilen proppfull med mat och fyllde upp kylskåp, frys och övriga köket. Under helgen har jag hållit ihop matlagningen men haft superbra kökshjälp av olika ledare. 
Vi var på ett kalasfint ställe utanför Kisa som jag inte varit på tidigare. Stor äng att tälta och leka på, ett hus med kök och toaletter, en lada att vara i när det kom en regnskur, en sjö och skog runt omkring. Scouterna har fiskat, gjutit tennsaker, vävt vänskapsband, gjort annat hantverk, badat, lekt medeltidslekar, klättrat, paddlat, täljt och en hel massa annat. 
Efter lägerbålet när de små scouterna kröp in i tälten för att sova så skickades de stora scouterna ut i skogen för en aktivitet. Det gällde att hitta och klara av fyra kontroller för att få ledtrådar till var ledaren M gömde sig. Uppgiften var sedan att hitta M och lotsa honom hem och över mållinjen utan att någon annan grupp kidnappade M. Man kunde alltså antingen hitta M och föra hem honom eller lägga sig i bakhåll för att kidnappa M från någon annan grupp. Det var en uppskattad utmaning. 

Så här års när kalendern är full med sånt här roligt så är det svårt att hinna med att jobba, men det kommer andra veckor när jobbet får högre prioritet igen. Vad vore livet utan att få engagera sig i det som barnen tycker är roligt och som dessutom jag tycker är roligt? Att vara på scouthajk är så trevligt för det är inte bara jobb. Man hinner umgås med en massa härliga människor också, både engagerade vuxna och glada ungdomar. 

lördag 3 juni 2017

Engelska

Först vill jag utfärda en varning för detta skrytinlägg. Om du inte gillar skryt så kan du sluta läsa nu.

Klart man är stolt över sina barn, nästan oavsett vad de tar sig för. Alla har sina begränsningar och förmågor och kan prestera superbra utifrån just deras förutsättningar.

Våra barn råkar ha fått förmågan att de har ganska lätt för sig i skolan. De är inte superbegåvningar, men duktiga. Ibland blir jag så irriterad på när de inte orkar anstränga sig för att ta vara på den där förmågan. Martin har inte varit så värst flitig på att plugga när det tar emot, samtidigt har han en förmåga att suga upp en massa kunskap när den passerar förbi.

Engelska är en sån där sak som Martin har sugit i sig utan att plugga ett enda dugg. Språket fick han från början genom att spela kortspel med text på engelska, tex pokemon och genom att spela datorspel på engelska. Innan han ens började med engelska i skolan kunde han göra sig förstådd och förstå samtal på engelska. Det var säkert inte bra grammatik och han hade väldigt konstigt ordförråd. Från datorspelen visste han namnen på alla metaller och alla vapen. Inte lika användbart i den riktiga världen.

Några år senare började han på Engelska skolan. Det innebär ju att han hör språket stora delar av skoldagen. På fritiden spelar han en massa datorspel med kompisar hemomkring och med kompisar från andra delar av världen. Då blir det ännu fler timmars språkträning per dag.

Engelska skolan är pigga på att ge eleverna möjlighet att delta i olika kunskapstävlingar så väl i teoretiska ämnen som i sport. För ett tag sedan deltog Martin i tävlingen The Big Challenge. Jag vet inte så mycket om tävlingen men det är svenska (eller möjligen skandinaviska) ungdomar som tävlar i språkkunskap, men det ingår även geograf i och kultur från engelskspråkiga länder.

Häromdagen kom Martin hem och berättade sitt resultat. Jag har inte riktigt kunnat smälta det än. Han var bäst på skolan, bäst i Östergötland och 4:a i Sverige. Jag är mycket imponerad, då jag själv nätt och jämnt fick godkänt betyg i engelska när jag gick i skolan.

måndag 29 maj 2017

Långhelg med lite av varje

En långhelg kom och gick! Det är gott om långhelger nu på våren och det är ju skönt. Särskilt när det bästa vädret prickar helgen.

Under helgen rörde jag mig hemomkring och gjorde lite av varje. Torsdagen var jag på spelkonventet Lincon och spelade brädspel nästan hela dagen. Kul att spela och att träffa sina barn där de trivs som bäst. Martin och Henrik tillbringade resten av helgen också på Lincon, men jag tyckte att det räckte med en dag.

Fredagen blev en bra dag ihop med mina föräldrar. Det blev både en promenad, god mat och en tillklippt och halvsydd tunika. Senare under helgen sydde jag färdigt resten så i söndags kunde jag inviga tunikan. Mycket nöjd med resultatet!

Under helgen loggade jag också några geocacher. Mannen var iväg med bilen så det blev cacher inom cykelavstånd. En bra anledning att komma ut på en cykeltur.

Mycket bra som hände under helgen men det jag är mest nöjd med är nog ändå att jag äntligen kom till skott och städade omkring och på sybordet. Jag lade upp ett par byxor och två tröjor och lagade ett par jeans. Dessutom plockade jag undan och dammade. Bra att ha betat av de där snabbfixade sakerna som ändå blir liggande. Eftersom jag ser sybordet varje gång jag går till sängen så kan jag njuta av det nystädade många gånger.

söndag 21 maj 2017

Bönor och kikärtor

Jag har nästan helt slutat använda kokböcker i pappersformat. Allt finns ju att hitta på google. Det är bara att googla "sparris koka", "gratäng broccoli pasta", "tomatsås röda linser" eller vad man nu har hemma.
Det enda tråkiga med detta är att det kan vara svårt att hitta tillbaka till det där receptet som blev så bra. Då gäller det att fundera igenom vad rätten innehöll och googla på det. Förhoppningsvis känner jag igen receptet när jag hittar det igen.

Ett annat bra sätt är att blogga om det. Då kan jag googla "camillas tankar citrondricka" och så hittar jag lätt tillbaka. Just därför tänkte jag nu blogga om det jag gjorde i morse.

Jag började i går kväll med att lägga kidneybönor och kikärtor i blöt över natten. Samtidigt som jag kokade frukostgröten så satte jag på kidneybönor och kikärtor. Strax efter frukost var de alltså färdiga. Varje gång som jag kokar kidneybönor så passar jag på att marinera en del av de varma bönorna. Smidigt att ha i kylskåpet för de håller i flera dagar.

De senaste gångerna har jag använt det här receptet på marinerade kidneybönor:
0,5 dl olja
5 msk balsamvinäger
1 msk tomatpuré
0,5 tsk paprikakrydda
1 klyfta vitlök
svartpeppar
salt

Bara att blanda ihop och hälla i de varma bönorna. Sedan kan det ätas efter nån timme, eller efter några dagar. Gott att ha i en sallad eller som tillbehör.

Idag provade jag också att marinera kikärtor. Då följde jag ungefär det här receptet. Vi får se om det blir gott.

torsdag 18 maj 2017

Inhopp som inspektör

Inom scouterna är knivbevis och yxbevis viktiga. Det är ett märke som scouterna tränar inför, både praktiskt men också i reglerna runt användningen av kniv och yxa. Det är viktigt att lära sig att det är ett verktyg och att man ska hantera det med försiktighet.
I gruppen med scouter 11-12 år så har de tränat på detta ett tag nu. 11-åringarna har tränat inför knivbeviset och 12-åringarna har tränat inför yxbeviset. I går var det dags för inspektion. För att göra det lite extra allvarligt så frågade ledarna om jag ville ställa upp som inspektör.
Jag satt i skogskanten och pratade med en scout i taget. Alla var jätteduktiga och tog det på allvar. Många hade verkligen läst på och rabblade knivens delar, lite förhållningsregler och annat som ett rinnande vatten. Det tog bara några minuter per scout så under scoutmötet på 1,5 timme hann alla scouter visa sina kunskaper. När den 26 scouten kom så kändes det som att jag hade hört detta förut...
Parallelt körde scouterna olika 5-kampsgrenar så som vattentransport utan slang, stockslalom, äta kex och vissla, kasta stövel och några grenar till.
Mötet avslutades med att alla nöjda scouter fick sina nya märken.

söndag 14 maj 2017

Läsglasögon

Närsynt har jag varit sedan 17-årsåldern. De första åren hade jag glasögon och nu har jag haft linser under många år. Det har fungerat jättebra, tills för 1 1/2 år sedan då jag började märka av åldersseendet. Alla små bokstäver blev mer svårlästa. Fortfarande fungerade det bra så länge jag hade linserna, men inte lika bra med glasögonen som jag använder på kvällen.

För att läsa en bok på kvällen efter att jag tagit av linserna har jag provat alla möjliga sätt. Med glasögonen blir det inte bra alls. Utan glasögon funkar hyfsat om det inte är för liten text i boken. Med vanliga glasögonen och ett par enkla läsglasögon utanpå ser jag bra, men dubbla glasögon är ingen hitt.

För ett par veckor sedan var jag på årliga kontrollen av ögonen hos optikern för linsernas skull. Då passade jag på att diskutera olika varianter på glasögon. Det slutade med ett par läsglasögon gjorda för mina ögon när jag inte har linser på.

Nu har jag provat de nya glasögonen flera kvällar och det har blivit roligt att läsa igen. Innan märkte jag hur jag läste mindre och mindre för det var inte roligt när det kändes bökigt och blev tröttsamt för ögonen. Nu ser jag bokstäverna igen och det underlättar när man ska orka läsa mer än ett par sidor.

fredag 12 maj 2017

Orientering v.s. lokalsinne

I tonåren höll jag på med orientering. Jag var riktigt bra på själva orienteringen, att läsa kartan. Jag var inte så snabb på att springa så det blev inga stora framgångar. Så småningom slutade jag med orienteringsträningen, men jag tycker fortfarande att själva kartläsandet är roligt.

Härom dagen lyssnade jag på podcasten Husky där en av världens bästa orienterare just nu intervjuades. Hon heter Tove Alexandersson. Kul att lyssna på en lång intervju om orientering som väckte mycket igenkännande. Mitt i intervjun berättar Tove hur hon har så dåligt lokalsinne och inte klarar sig utan karta i nya miljöer.

Hör orienteringsförmåga och dåligt lokalsinne ihop? Jag har också otroligt dåligt lokalsinne. Jag har kartminne så om jag tittat på en karta så kan jag ha koll på var jag är även om jag inte har kartan till hands. Har jag inte tittat på en karta i förväg så hittar jag aldrig tillbaka till bilen i en ny stad. Jag har till och med irrat bort mig i en möbelaffär. Ska be att få en karta över affären nästa gång jag går in i en stor affär.

Man kanske inte kan dra så stora slutsatser av två mätpunkter, mig och Tove Alexandersson, men det var en intressant liknelse att fundera över. Vilket är hönan och ägget? Får man dåligt lokalsinne av att vänja sig vid att ha en karta eller blir man av nödvändighet bra på att läsa kartan för att man saknar lokalsinne?

torsdag 11 maj 2017

Vägarbeten överallt

Det är inte lätt att ta sig till jobbet... och då menar jag inte det där med att det är segt att komma upp ur sängen. Jag menar det där med att cykla till jobbet.

Normalt har jag en bra cykelväg som är väldigt rakt på. Stora delar av min cykelväg är på cykelbanor bredvid en stor väg, en cykelbana på varje sida som oftast används som en cykelbana åt varje håll. Just nu är det fyra eller fem vägbyggen som ska passeras där cykelbanan är avspärrad. Det gäller att planera noga så att man på varje ställe befinner sig på rätt sida av bilvägen, vilket ibland är fel sida mot hur jag brukar cykla. Lättast görs detta genom att planera långt i förväg så att man kan utnyttja cykeltunnel eller andra bra ställen att korsa vägen och slippa korsa vägen där det är mycket trafik.

Som bilförare kan man tycka att det här är detaljer, men som cyklist är det viktigt att få flyt i cyklandet. Det stör och tar tid att behöva vänta på ytterligare ett par vägkorsningar. På vissa av vägbyggena riskerar jag att hamna mitt bland bilarna där det egentligen inte finns plats för cyklister. Cyklisterna förväntas vara på cykelvägen som alltså är avspärrad.

I-landsproblem, jo jag vet!

lördag 6 maj 2017

Orrspel

Sju stycken morgonpigga (?) var vi som träffades kl 04:00 i morse. Vi gav oss iväg i två bilar mot skogarna norr om Tjällmo. Efter en timme var vi framme vid Kärnskogsmossen. Vi var inte först för där stod redan två bilar som var där i samma ärende. Vi var där för att titta på orrspel. Frågan var om orrarna var där för att visa oss, och honorna, sin parningsdans.
Det var en fin morgon och vi stod och spanade ut över mossen. Ljuden av Orrar hördes, men skulle det gå att se dem också?
Det fanns Orrar åt många håll, men det var svårt att se dem utan tubkikare. Handkokare räckte inte riktigt till.
Med vår tubkikare såg man dem riktigt bra. Orrarna stod där med sina vita uppspärrade stjärtar och röda markeringar på huvudet. De var riktigt många och höll på länge. Kul att se och höra. Mest stod de still och tittade på varandra, men de gjorde också några små "anfall" för att visa vem som var störst och vackrast.
Här syns fyra av Orrherrarna. Fotot är taget med mobil, genom kikaren. Förvånansvärt bra!
Efter en lång stunds tittande och njutande av den fina morgonen så tog vi en andra frukost och gick sedan en sväng över mossen. Man fick gå där spången låg, men inte utanför.

På väg hem gjorde vi ett kort stopp för att titta på jättegrytan Pärkils Kättil. 09:30 var vi hemma igen och mötte Martin som just skulle äta sin första frukost. Vi hade hunnit med frukost två gånger och en liten fika i bilen på väg hem. Man hinner mycket om man börjar dagen redan 03:10, men det kräver också en tupplur mitt på dagen.

söndag 30 april 2017

Cissi hemma

Nu är Cissi hemma igen efter att ha varit på andra sidan jordklotet sedan början av oktober. Med dagens möjligheter till kontakt så har det inte känts alls så jobbigt som jag befarade. Dessutom var vi ju där vid jul så det blir inte jättelänge vi varit ifrån varandra ändå.

På slutet har hon nog ändå längtat hem. De (hon och pojkvännen som varit där några veckor nu på slutet) landade i Sverige på fredag morgon. På lördagen skulle vi fira hemkomst och Cissis födelsedag så jag räknade inte med att träffa dom innan dess. Tydligen kunde Cissi inte hålla sig så på fredag eftermiddag kom SMS med fråga om de kunde komma en sväng på kvällen. Det gick förstås bra.

När Cissi kom in genom ytterdörren så dundrar Martin nedför trappen från ovanvåningen och slänger sig om halsen på henne. "Har det varit tomt", undrar Cissi. "Ja", svarar lillebror med gråten i halsen. De kramades länge. Fantastiskt med den syskonkärleken!

I går firade vi mer ordentligt både hemkomst och hennes födelsedag (som egentligen är idag). Så nu är vi tillbaka i "vardagen" när vi ses någon gång i veckan eller så. Vi får väl se hur tomt Martin tycker att det blir här hemma när även storebror flyttar om en månad, om än inte så långt bort.

lördag 29 april 2017

Geocaching i Lidköping

Förra helgen var jag och Mannen på geocachingresa hela helgen. Vi startade på fredagen direkt efter jobbet och började köra mot Västergötland. Från Linköping till Lidköping.

Som geocachare kan man inte åka raka vägen. Det finns hela tiden geocacher som "måste" loggas av olika anledningar. Det kan vara roliga platser, spännande gömmor eller för att så småningom kunna uppfylla challenges. Challenge är en typ av geocacher där man ska ha uppfyllt ett viss uppdrag relaterat till geocaching för att få logga cachen. Vi håller till exempel på med en challenge där man ska logga minst en cache i varje av Sveriges kommuner.
Framåt åtta kom vi i alla fall fram till en cacheträff i ett stenbrott på Kinnekulle. Här hade korvgrillning och cacheprat pågått hela kvällen och många började lämna platsen. Vi hittade i alla fall ett gäng med kända och okända vänner som vi gick en promenad med för att titta på stenbrottet... och logga några cacher. Stenbrottet var vackert i solnedgången. Med den dåliga bilden får ni föreställa er hur vackert det var.
 Efter en lång resa (i timmar räknat) så kom vi fram till hotellet i Lidköping och möttes av vår säng, precis framför Läckö slott. Läcker fondtapet!
 På lördag förmiddag var det olika föreläsningar. Jag lyssnade på en om hur man planerar en geocachingresa (som Mannen höll). Det finns ett smart program för att göra sånt. Efter det lyssnade jag på en som varit på resa till Sydpolen. På Sydpolen finns inte så många geocacher så berättelsen handlade lika mycket om pingviner, för det finns det många där. Jättekul och inspirerande att lyssna på, men jag står nog över just det resmålet.
Efter lunch gav vi oss ut i naturen igen och gick bland annat en promenad på detta vackra gravfält.
 Vi hittade också en mycket klurig cache. På första steget fick vi nytta av de gamla kunskaperna i digitalteknik. Tur att vi mindes ganska bra för just det steget gick lätt. Nästa steg var svårare och det tänker jag inte avslöja mer om.
Sedan var det dags för guidning i hemliga rum på Läckö slott. Även detta var en del av geocachingeventet. Nyfikna cachare guidades runt och fick se en del gamla konstiga prylar. Det på bilden är det gamla urverket till klockan på ett av tornen.
Dagen avslutades med middag tillsammans med vänner från Skåne. Det kan ha blivit lite prat om geocacher...
Söndagen började med en promenad i centrala Lidköping och sedan ett cacheevent vid Vänerns strand. Vid elvatiden började vi köra hemåt. Som vanligt innebär inte "hemåt" den närmsta vägen och absolut inte samma väg som på ditvägen.
Fotot är från ett av stoppen på hemvägen. Det är utsikt över Vättern från kanten av Tiveden. Sverige är fantastiskt vackert på många ställen!

onsdag 19 april 2017

En nästan vanlig eftermiddag efter jobbet

Sitter och kopplar av med en mugg te innan läggdags. Jag har hunnit med en hel del i dag, förutom att jobba åtta timmar.

Efter jobbet var jag i dotterns och hennes pojkväns lägenhet för att flytta undan posten eftersom pojkvännen åkt till andra sidan jorden för att möta upp dottern i Tokyo och sedan semestra några veckor innan de kommer hem.
Där efter loggade jag en geocache. Det blev en kort men väldigt skön skogspromenad. Precis när jag loggade geocachen så kom det SMS om att cykeln var färdig på verkstan. Lika bra att hämta den idag när jag ändå hade bilen. Så en tur till cykelmojen för att hämta upp den vårfixade cykeln.

På väg hem kände jag att jag inte fått nog av det ganska kalla men ändå sköna vårvädret. Efter att ha pratat lite med stora sonen om dagen så bytte jag om till träningskläder och sprang en liten runda. Skönt att få komma ut och rensa kroppen och hjärnan en stund.

Väl hemma igen blev det dusch och matlagning. Samtidigt som jag fixade maten så planerade jag kommande scoutmöte ihop med yngsta sonen. Planerandet fortsatte lite efter att vi ätit också. Nu känns det som att vi har en bra plan. Det är egentligen sonen som är ledare men han behöver lite stöttning när det är hans tur i ledargruppen att planera mötet.

Sedan plockade jag undan maten och fixade i ordning matlådor av resterna medan stora sonen och Mannen bytte till sommardäck. Jag hann också med att boka lunchdate med en kollega som jag inte jobbar i samma projekt som längre. Ska bli kul att ses och luncha i morgon. Dessutom var hon snabb att erbjuda sig att bjuda på lunchlåda så vi får väl se vad jag får att äta i morgon.

Efter att allt detta har hänt sedan jag gick från jobbet klockan 17, så blev det dags för avkoppling med en kopp te och ett avsnitt av Biggest Loser. Hoppas att din eftermiddag också varit bra!

måndag 17 april 2017

Påskhelg

En vecka var det fästingvaccinering, veckan därpå skulle bilen till verkstan, veckan där efter var det dags för frissan, sedan är det mammografi en vecka, optikern veckan efter det och så dags för vaccinering igen. Ni hör ju att det är fullt upp i schemat!

Nu har det i alla fall varit en lugn påskhelg, med mycket tid för vila. Efter några timmar på stan i torsdags då sonens garderob utökades med byxor och skor så började påskhelgen med trevlig och god påskbuffé med lilla släkten. Sedan har resten av dagarna tillbringats hemma med några utflykter.

Vi gjorde en utflykt till Norrköping och provade på Escape house. Laget blir inlåst i ett rum, eller i vårt fall i två fängelseceller, och så har man 60 minuter på sig att ta sig ut. Det gäller inte att banka in dörren utan man tar sig ut genom att klura ut koder, kortsluta proppskåpet, få tag i nyckeln, hitta ledtrådar med uv-lampa och så vidare. Kul grej!
Dagen efter gav vi oss ut på helt annat klurande. Vi tog bilen och åkte runt södra Östergötland för att logga en massa geocacher. Målet var några riktigt gamla geocacher som har legat där sedan 2002 eller något år senare. På vägen passerade vi även några andra cacher och en del vackra platser.
Förutom dessa utflykter har jag stickat, sytt, tränat, bakat bröd och en del annat. Vi råkade också köpa ett nytt pussel på stan i torsdags så det har vi lagt under helgen.
Skönt med långhelg, jag kan ta en till sån...

söndag 26 mars 2017

Utenatt vid Svensksundsviken

Förra året sov vi ute minst en natt varje månad, för att vi hade det som nyårslöfte. I år har vi inte bestämt något sådant trots att många frågat om vi inte kommer fortsätta. Men nu efter tre månader sedan förra utenatten så var suget tillbaka. Suget efter en natt i det fria, med stillheten och lugnet runt vindskyddet medan vi sover gott i varma underställ och sovsäckar.

På lördagseftermiddagen packade vi ihop det (mesta) som vi behövde och gav oss iväg till Norrköping. På väg till vindskyddet skulle vi logga en speciell geocache inne i Norrköping. Cachen hittade vi inte, men i parkeringsautomaten hittade vi ett kvarglömt betalkort. Eftersom namnet på kortet var ovanligt så var det inga problem att hitta telefonnummer till ägaren. Tyvärr svarade inte ägaren så vi beslutade att ta med kortet efter att ha SMS:at ägaren och talat om vad som hänt.

Sedan åkte vi ut till Svensksundsviken, ett naturområde vid södra kanten av Bråviken. Här har vi varit förut men aldrig vid vindskyddet. Nu hade vi läst på nätet att det skulle finnas ett vindskydd så vi tog sikte på det. Lagom när vi ska lämna bilen så ringer ägaren till betalkortet. Vi kom överens om att ses dagen efter för att återlämna det glömda kortet.

 På väg till vindskyddet loggade vi de cacher som vi gick förbi. Just den här var inte så kamouflerad.
Det var ett mycket fint vindskydd vid en fin plats. På kvällen var det mörkt men på morgonen fick vi se utsikten över Bråviken.
Hur var det då med packningen? Jo, vi hade ju packat det mesta. Det gick bra ända tills frukostgröten var färdig. Då kom jag på att jag glömt packa äppelmoset. Det gör ju inte så mycket tänkte jag, samtidigt som jag inser att jag missat att packa mjölken också. Det blev alltså gröt utan sylt och utan mjölk. Funkar, men ingen favorit!

Efter att ha lämnat tillbaka batalkortet till sin rätta, mycket tacksamma, ägare så åkte vi vidare till söndagens händelse som var scouternas distriktsstämma. Det blev alltså inget långt besök i naturen, men det ger ändå ny energi och avkoppling. Kändes bra att kliva in på distriktsstämman direkt från utenatten (efter ett klädbyte).

tisdag 14 mars 2017

Varde ljus

För snart fyra år sedan renoverade vi köket. Det återstod bara en sak och det var en taklampa som allmänbelysning. Vi gjorde något ryck i början och tog hem en lampa. Den passade inte så vi lämnade tillbaka den och sedan körde vi fast. Taklampan har helt enkelt inte prioriterats.

För ett par veckor sedan hittade jag den perfekta skohyllan till hallen, samtidigt som den gamla ramlade sönder när vi flyttade den. Det blev en hastig shoppingrunda till IKEA för att göra den stora investeringen av en skohylla och en skärbräda.
När vi ändå var på IKEA så beslöt vi att titta på kökslampa också. Ganska snabbt insåg vi att den som skulle passa bäst var den som vi råkade ha ett exemplar av liggande i källaren. Jag köpte två sånna för flera år sedan. Tanken var att ha dubbla i vardagsrummet, men det är bara en som har kommit upp.

Så idag hände det plötsligt att Mannen fick ett ryck och satte upp den där lampan också. Det tog max 10 minuter. Så i flera år har lampan legat i sin kartong i källaren och det tog 10 minuter att sätta upp den. Hur svårt ska det va?

Nu är det ljust i köket. Nästan som ett nytt kök för i helgen som gick putsade jag fönstren och satte upp ny-gamla gardiner också. Härligt!

fredag 10 mars 2017

Toscakaka

Min farmor gjorde världens godaste kåldolmar, toscakaka och kringlor. Idag var det min tur att bjuda på fredagsfika. Då kom jag att tänka på farmors toscakaka och kände att det har ingen bjudit på någon gång.

Jag bakade två stycken igår. Vi blev inte så många som fikade så det gick bara åt en. Det var det ingen som var ledsen över när jag kom hem med en hel kaka. Då fick vi toscakaka till kvällsfikat också.

Toscakakan var lättbakad och god så det kommer det att bli fler gånger.

måndag 6 mars 2017

Stickning på gång

Idag blir det stickning...

Ett par tunna strumpor är på gång, men möjligen fattas det en bit fortfarande. De sitter bra och jag känner mig nöjd så det är bara att fortsätta med några varv då och då så blir de färdiga så småningom. De förra strumporna jag stickade mig använder jag jättemycket så jag ser fram emot att få ett par till.
Dessutom jobbar jag på denna kofta i gles mosstickning i entrådigt ullgarn. Det är svårt att fånga färger på foton, särkilt detta tunnstickade. Det blå skiftar mellan mörk marinblå och lite ljusare marinblå. Det såg jag inte när jag köpte garnet men blir en trevlig effekt på koftan.
Än så länge känns det som att koftan kan bli bra. Det ska ju till en kant fram och runt halsen så småningom. Just nu stickar jag på ärmarna. Jag gör båda på en gång och har kommit drygt 15 cm, så det är på god väg. Jag måste sticka på nu för nästa projekt ligger redan och väntar...
I lördags köpte jag detta garnet. Blått igen! Man kan ana vilken färgskala jag gillar. Detta är ett ganska tunt garn i bomull, viskos och lin. Det ska bli en långärmad randig tröja med raglanärm som stickas uppifrån och ner. Ska bli roligt att prova att sticka allt i ett stycke uppifrån. Det har jag aldrig gjort förut. Jag ska bara avsluta den blå koftan först. 

lördag 4 mars 2017

Är det så här att klara ett maraton?

Nu ska jag beskriva känslan och tankarna som jag har haft de senaste två veckorna om mina senaste tre år på jobbet.
Tänk dig att någon lockar dig att anmäla dig till ett maraton och erbjuder rimliga förutsättningar. Du är naturligtvis inte så svårövertalad för det här låter ju möjligt och spännande. Du hoppar på det och börjar sikta på målgång i maratonet om några år. (Jag hoppar på detta jobbprojektet för tre år sedan.) När du väl anmält dig till maratonet och ska börja träna så inser du att motionsspåret inte är färdigt, gymmet är bara påbörjat och PT:n finns inte. Du kämpar på ändå och tränar så gott det går. En del dagar går det bra, men många dagar får du kämpa utan synlig framgång. Det kommer sjukdomar och skador som gör att du får backa och göra omtag.

På grund av allt strul flyttas maratonet fram ett år till. (Deadline flyttas.) Kämpandet går vidare. Till slut gör du ett rejält omtag och får ordning på en hel del av förutsättningarna. Du tar tag i träningen och tränar mer målinriktat. (Omstrukturering av konstruktionen som underlättar färdigställandet. För drygt ett år sedan.) Nu går det äntligen sakta framåt och bättre och bättre. Fortfarande kämpigt men ändå kan du avlägset känna att maratonet är möjligt.
Till slut går starten på maratonloppet. (Under senhösten gick det att göra en trovärdig plan på alla delsteg som var kvar.) Nu är det bara att kämpa på och bocka av kilometer efter kilometer (Delmål efter delmål.) Vid några vätskekontroller finns inte funktionärerna på plats så du får vänta på servicen innan du kan springa vidare. (Försenade yttre beroenden.) Några gånger är det dåligt snitslat så du får fråga dig fram för att hitta.

Till slut är du inne på upploppet på stadion. Du ser målet och kämpar dig framåt steg för steg mot mållinjen. (De två senaste veckornas jobb, med några extra övertidstimmar.) För varje steg ser du målsnöret komma närmare. Det krävs fortfarande mycket krafter för att du ska ta dig framåt, men glädjen kommer mer och mer över att du faktiskt fixade det. Du lyckades efter alla år av kämpande ta dig till upploppet på det där maratonloppet. (Senaste veckans jobb.)


Så når du ända fram till mållinjen. Du har fixat all träning och varenda meter av loppet och plötsligt börjar alla motgångar kännas som att de var värda att kämpa med för att få stå här vid mållinjen. Vilken lättnad att känna att det faktiskt var möjligt att ta sig hit. (I fredags när allt summerades och skickades på den slutliga granskningen.)

Hur det känns att korsa mållinjen vet jag inte än, det händer på fredag då mitt jobb i detta projektet avslutas efter tre kämpiga år. Känslan när jag gick hem från jobbet i fredags var ändå obeskrivlig. Man kanske skulle springa maraton i alla fall? Det där sista var ett skämt!!

torsdag 2 mars 2017

Tisdagar efter jobbet

Efter jul började jag gå på stickcafé på tisdagar efter jobbet. Kul och mysigt med en stunds stickande och småpratande. För några veckor sedan pratade jag med en kompis som går på gympa i skolan hemmavid. Eftersom det varit dåligt med träningen ett tag och jag börjar sakna det så hängde jag med för att testa. Tyvärr var det också tisdagar så nu får det nog bli träning istället för stickcafé.

Jag har varit på träningen två gånger. Första gången var ledaren sjuk så en annan hoppade in i sista minuten. Det blev både kortare och lugnare pass än normalt. I tisdags var tränaren tillbaka och körde ordentligt med oss. Idag har jag så ont i benen att det är en kamp varje gång jag ska sätta mig ner eller gå ner för en trapp. Är det verkligen nyttigt att träna?

lördag 25 februari 2017

En bra helgdag

Vet du vad en bra helgdag oftast innehåller? Det finns bra dagar som inte innehåller dessa delar, men just nu är det mycket från denna listan.
- Ullunderställ hela dagen :) Bästa myskläderna både ute i vinterkylan och hemma i soffan.
- Mat utomhus i vildmarken. Det kan vara en enkel fika, en kall lunch eller mat lagad utomhus.
- Trevligt sällskap. Ett sällskap som man kan uppleva tillsammans med. Man kan prata eller man kan vara tysta tillsammans.
- Skog! Det är avkopplande i skogen.

Idag har det varit full pott från listan så det blev en bra dag även om den inte blev som vi planerat.
 Vi hamnade i lite olika skog, men detta stället fångade mig. Vi gjorde ett kort stopp för att logga en geocache precis bredvid vägen. En meter in, efter att ha passerat diket och lite sly så visar sig denna vackra, stillsamma skog. Jag blev helt tagen. Att man kan bli det av en plats, som i mångas ögon bara är lite träd.
Dagens plan var att cykla på en skogsväg, där man inte får köra bil, för att komma åt en geocache som är sedan 2002. Häftigt att en plastburk i skogen kan överleva så länge. Vi hängde cyklarna på bilen och åkte till närmsta parkeringen. Därifrån tänkte vi cykla de sista kilometrarna.
Det var en bra plan i teorin, men det visade sig ligga mer snö i skogen än vad vi räknat med. Det gick inte cykla där med våra vanliga cyklar. Hade kanske gått om man hade mountainbike eller liknande. Vi fick tänka om och planera om.
 En av förmiddagens cacher låg vid denna spännande tunnel. Det är en smal tunnel som sprängts ut i berget för att få vatten att driva en stångjärnshammare. Spännande plats, men lite svår att fota utan att riskera att hamna i vattnet.
Inga sura miner för att det inte gick som vi planerat. Vi satte oss här vid kanten av Näknasjön och åt lunch och planerade om. Det fick bli en promenad runt Lillsjön och en cykeltur med några snabba cacher inne i Norrköping under eftermiddagen.

Jag fick alltså in både underställ (har jag fortfarande på mig), utemat, sällskap och skog. Att det dessutom var soligt och skönt gör ju inget.

tisdag 21 februari 2017

Välanvänd t-shirt

Dags att vinka adjö till en gammal favorit. Den här t-shirten köpte vi till Henrik för många år sedan. Han använde den hur mycket som helst. Sedan ärvde Martin tröjan och har också använt den flitigt. Båda två har gillat den.
Härom dagen när tröjan kom från tvätten så började jag titta på den. Det är hål under båda armarna och halsmudden är hålig utmed hela kanten. Tyget är av bra kvalitet så där håller den ett tag till. Hålen under armarna skulle gå laga men halsringningen och ett par ställen till är utslitna, så nu får tröjan gå vidare.

En annan av Henriks favorittröjor med något annat djurmotiv, som han skulle kassera för många år sedan, fick bli kuddfodral till en liten prydnadskudde som han har i rummet. Vi får se om även denna t-shirt får ett andra liv. Den har i alla fall haft ett långt första liv.

söndag 12 februari 2017

Skridskoåkning

Den här helgen blev det skridskoåkning. I går var jag på isovalen (isbana på en friidrottsbana) och åkte runt, runt. Enkelt och smidigt. I går hade jag dessutom sällskap med en kompis så vi åkte och pratade och då går ju tiden fort. Det var vår scoutkår som hade träff på isovalen så där fanns även andra från kåren.

Idag skulle Martins grupp åka skridskor på en sjö. Jag hängde med! Vi var på en sjö som heter Svängbågen där det finns en skottad bana. Det var bara ett tunt lager snö så det gick också att åka bredvid banan. Det var tjock blank is så det blev riktigt njutbar åkning även om inte solen tittade fram som metrologerna lovat. Dessutom var vi ett trevligt litet gäng på sex personer.
Vid fikapausen far Martin naturligtvis upp i ett träd, bara för att det går.

Både isovalen och is på en sjö har sin charm och är bra på var sitt sätt, men det ger ju mycket mer upplevelse att åka ute i naturen på en sjö.

fredag 10 februari 2017

Fredag med fika

Fredag efter en bra vecka på jobbet. Jobbveckan avslutades med att det var min tur att bjuda teamet på fredagsfika.

Planen var att baka två sorters "chocolate chip cookies". I min fantasi såg jag två olika sorters fina, runda, lite halvsega kakor med bitar av choklad och tranbär i. Resultatet blev en sort som inte flöt ut alls utan blev bollar med vit choklad och tranbär i och en sort där chokladen smälte ut i kakan och hela kakan såg brunbränd ut. Det är väl typiskt när man ska bjuda?

Då hade jag egentligen tröttnat på att baka, men det där kunde jag ju inte bjuda på. Jag slängde ihop kladdkakemuffins också. Det går ju alltid hem. Så idag bjöd jag på muffins och de kakorna som var bollar. Eftersom några i teamet ville sluta tidigt så tog vi teamfikat redan efter maten.

Vi som var kvar vid 15 kalasade på resterna. Vi var inte så många kvar så jag gick och hämtade våra två projektledare med uppmaningen: "Vi behöver hjälp! Vi har chokladmuffins över."
Då blev det fart på framför allt den ena. "Kom nu J. De behöver vår hjälp och det här känner jag är min profession."
Med kakor kan man glädja de flesta :)

lördag 4 februari 2017

Tanka dagsljus

Helg och dags att tanka dagsljus. Så här års blir det inte mycket dagsljus under veckorna så jag försöker tanka så mycket dagsljus som möjligt under helgerna. Idag blev det bara en liten tur till Ljungsbro med några kortare promenader för att logga några geocacher. Inte mycket att visa bilder på så jag tänkte visa lite från de två senaste helgernas utflykter.
För två veckor sedan var vi på sjön Tåkern och åkte skridskor ihop med vänner. Isen var bitvis knölig och inte jättebra, men vädret var desto bättre. Sol och vindstilla och runt noll grader, riktigt skönt.
Förra helgen blev det promenad på lördagen. Vi gick runt den lilla sjön Storsjön söder om Linköping.
 Omväxlande och fin natur och åter härligt väder.
På söndagen var det inte riktigt lika soligt väder, men det blev en utflykt i alla fall. Då fick vi till och med 15-åriga sonen. Kul att han vill följa med ibland. Denna gången var det skridskoåkning och trädklättring som lockade ut honom. Det var en geocache högt uppe i ett träd som han klättrade upp och loggade. Vi var vid småsjöar norr om Ljungsbro. Sjön vi åkte på var bara 1,5 km lång så det blev några varv. Martin hittade ön på bilden och tyckte att det var ett bra stället för fikapausen.

Det känns som att vi har utnyttjat helgerna bra till återhämtning.

onsdag 1 februari 2017

Nu börjar det nya året!

Kan man pausa ett tag och bara ignorera att tiden går? Jag vet inte om man kan, men jag gjorde så i alla fall. Jag hoppade över januari månad. Jag har jobbat och levt som vanligt men inget bloggande och inget tränande. Jag bestämde mig, tvärt emot alla andra som ger nyårslöften när januari börjar, att när februari börjar då börjar mitt år. Jag har alltså levt en månad utan dåligt samvete för att jag inte tränar och inget dåligt samvete för att jag inte bloggar och en del annat har jag också struntat i.

Nu är det första februari och mitt nya år börjar. Gott nytt år!
Träningen struntar jag nog i ett tag till. Det får räcka med rejält med vardagsmotion och långa promenader eller liknande på helgerna. Bloggandet däremot ska jag smyga igång igen. Till och från så har jag faktiskt saknat det.

Hur firade jag då min första dag på mitt nya år? Tja en vanlig onsdag så det blev till att jobba. Vanlig arbetsdag med vanlig matlådelunch och inga extravaganser till fikat heller. Efter jobbet handlade jag mat och lagade extra god kvällsmat. Jag har varit sugen på stuvade makaroner och köttbullar (hemgjorda förstås) i flera dagar så det blev det idag. När Henrik ätit upp suckade han tungt över att han var mätt men ville ha mer. Vilket I-landsproblem! Jag tog det som ett högt betyg för maten!

lördag 14 januari 2017

Att hitta de bra pratstunderna

Den här veckan har det varit flera kvällssaker. En kväll var jag med Martin på besök på en gymnasieskola och efter det var vi på scoutledarutbildning. Kvällen efter var det möte i Martins klass om planering inför skolresan. Dessa grejer har inneburit flera bilresor där Martin och jag varit själva i bilen.

Att sitta i en bil är ett bra ställe att prata. Man behöver inte titta på varandra, men vet ändå att den andra lyssnar. Under varje resa har vi haft jättebra samtal. Vi har dryftat allt möjligt och framför allt har Martin pratat om hur det är i skolan och hur han tänker om en massa personliga saker. Det är nästan så att jag har velat köra omvägar för att förlänga bilresorna.

Idag fortsätter jag med nästa son genom att ta en stund på stan med Henrik. Att handla kläder är inte hans favorit, men om mamma betalar och bjuder på fika så kanske det blir roligare. Jag ser fram emot en trevlig stund på tu man hand.

söndag 8 januari 2017

Vad kommer jag att sakna från Japan?

Som alltid är det skönt att komma hem när man varit bortrest, men det finns några saker som jag saknar från Japan.

En sak är de artiga, trevliga och alltid hjälpsamma människorna. Det finns så många som jobbar bara med att hjälpa människor till rätta, till exempel i tunnelbanan.
Det andra, som jag saknar ännu mer,  är att det är så rent överallt. De sopar i parker så att det inte finns ett löv kvar, varken på gångar eller gräsmattor.
Till och med gatorna i centrala Tokyo är rena så att du skulle kunna sätta dig ner var som helst. Många tror att det är mycket föroreningar eftersom Japanerna ofta går med munskydd. Så är det inte! De har munskydd om de är förkylda, för att inte smitta ner sina medmänniskor.
Inte ens fimpar ligger på marken. På de flesta ställen är det inte tillåtet att röka, inte ens på trottoaren. Det finns särskilda rökrutor vid sidan av trottoaren.
I en storstad förväntar man sig att det är högljut, men det är det inte heller. Känslan är att det är tyst, men bitvis otroligt mycket människor. Eftersom tunnelbanan fungerar så bra så är det inte mycket trafik i centrala delarna av Tokyo. Den trafik som är verkar köra på någon mjuk asfalt som dämpar ljudet effektivt.

Den tredje saken jag kommer att sakna är de japanska toaletterna. Förutom att de är rena, precis som allt annat, så är de uppvärmda. Så himla skönt att sätta sig på en ljummen toasitts!
Det är inte bara toaletterna på hotell och restauranger som är så här lyxiga, utan det gäller alla offentliga toaletter. Det är inga problem att hitta toaletter. De är många och välskyltade och så rena att jag aldrig har dragit mig för att sätta mig. Så är det minsann inte i Sverige på offentliga toaletter.

lördag 7 januari 2017

Maten i Japan

När man är i Sverige och säger Japansk mat så tänker alla svenskar sushi. Sushi är mycket vanligare i Sverige än i Japan, enligt min upplevelse. Det vanligaste vi åt var ris med strimlat kött eller friterad snitsel till. Till detta är det nästan alltid en skål misosoppa.

Att äta på restaurang är vanligen billigare än i Sverige. Det är inte svårt att äta en varmrätt för under hundra kronor, även kvällstid. På vissa restauranger kan du dock få en riktigt dyr stek. Möjligen var det någon lokal kossa, men det vet vi inte riktigt.

Det är spännande att beställa mat när man inte förstår menyn. Som tur är så är övriga familjen hyfsat bra på att tolka japanskan i menyn så oftast hade vi en aning om vad vi beställde. Dessutom finns det alltid bilder i menyn och modeller i fönstret och det hjälper ju också.
Största besvikelsen var när vi beställde denna efterrätt och hade väntat oss choklad. Det bruna är inte choklad utan kaffegelé. Ätbart, men inte alls i klass med choklad. Det gröna är machagelé och den var mer ok även om jag inte är förtjust i gelé på det sättet.
På Okinawa bor det mycket amerikaner och det påverkar ju restaurangerna. Där fanns det många fler steakhouse som kändes väldigt amerikanska. En turistattratktion var en pizzeria högt uppe, med utsikt över en stor del av ön. Det var småvägar dit men ändå var det 45 minuters kö innan vi fick en sittplats på restaurangen. De var vana vid kö för det fanns otellospel att låna under tiden. Pizzan var i alla fall mycket god och hela stället var väldigt mysigt.
En specialitet på Okinawa var den lila sötpotatisen. Den fanns i allt! I bröd, kakor, glass, mat osv. På bilden är det tempura, dvs friterad sötpotatis.
 Denna sortens kakor såldes över allt. Vanligast var den lila sorten med sötpotatis. Vi köpte dessa för att prova, men det räckte med en gång. Dessa blev ingen favorit.

En oväntad favorit däremot var snabbmaten i de små mataffärerna, typ 7eleven. Det fanns mycket att välja på, maten värmdes och man fick pinnar att äta med. Inga problem att äta sig mätt för 30 kronor. Det på översta bilden är en typ av pirog med mjukt bröd runt köttfärs. Mycket goda!
Resans besvikelse var pingvinrestaurangen i Tokyo. Vi hade bokat bord och verkligen sett fram emot den. Längst in i restaurangen fanns en bur med tre pingviner. Väldigt söta pingviner, men jag tycker synd om djur instängda i onödigt små burar. Maten var lite och dyrt och vi fick in maten lite i taget. De två första hade ätit upp när de sista fick sin mat. Tallrikarna tog dom så fort man tagit sista tuggan. Ingen mysfaktor och service, bara turistigt och dyrt.
Resans roligaste restaurang hittade vi i detta plåtskjul. Det finns en liten skylt som bara pratar japanska bakom skåpbilen. Det gick att kika in genom dörren så därför vågade vi oss in. Restaurangen låg 50 meter från hotellet och den kvällen orkade vi inte leta rätt på något annat. Det var en man som jobbade i restaurangen. Han hjälpte till att översätta menyn, han lagade maten, serverade och tog betalt. Han slängde upp en rejäl köttbit på bardisken, skar till våra köttskivor och grillade dom på grillar på disken. Det var det möraste och godaste köttet jag någonsin ätit.