onsdag 27 september 2017

Kråkeryd till Stora Lund

I söndags gick vi från Kråkeryd till Stora Lund. Hur många kan placera det på en sverigekarta? Men om jag säger att vi sedan åt på Ombergs turisthotell, så är det nog några fler som kan placera ungefär var vi var.
Vi startade alltså i Kråkeryd som ligger några kilometer söder om Ödeshög, precis utmed Vätterns kant. Sedan vandrade vi utmed vättenrkanten norr ut. Utmed vägen letade vi geocacher. Stora delar av vägen gick i skogen och bitvis med utsikt över Vättern. En liten bit gick vi på väg, men sen var vi åter i skogskanten på kanten mot Vättern. Vattnet var några meter längre ner än vi, men det var vacker utsikt ut över sjön.
Vandringen slutade i Stora Lund, där vi hade parkerat en bil. Stora Lund ligger några kilometer söder om Hästholmen som är strax söder om Omberg. Smidigt att vi ihop med vännerna kunde arrangera med två bilar så att vi slapp gå fram och tillbaka. När vi kom dit hade vi gått ungefär 12-13 km. Sedan tog vi bilen till Ombergs turisthotell där vi hade bokat en sen lunch. Det smakade riktigt bra med mat och trevligt att sitta och prata. Tiden flög tydligen iväg för när vi lämnade restaurangen så hade det gått drygt två timmar.
En mycket omväxlande, avkopplande och lyckad dag.

söndag 17 september 2017

Vår utbytesstudent

Vi har bjudit in en utbytesstudent att bo hos oss i 10 månader. Det gick snabbt med beslutet. Frågan råkade komma och eftersom vi har tomma rum, Martin gärna ville ha sällskap hemma och Cissi var jättepepp på idén så blev det så.

För en vecka sedan kom P till oss från Berlin i Tyskland. Han är glad, nyfiken och social så det har gått lätt att umgås denna första veckan. Vi pratar mest engelska men det smyger sig in lite tyska och svenska också. Redan dagen efter att han kom så började han i en svensk gymnasieklass. Det blir en del obegripliga lektioner nu i början, men han kommer nog att lära sig språket snabbt.

Efter första skolveckan frågade jag vad som var mest annorlunda i Sverige. "Allting är mycket lättare." Han förundras över hur avslappnat det är i skolan, att man får ha mobiler under skoltid, att man får äta snacks på lektioner. Man kan ju fundera på om dessa saker har något samband med de dåliga skolresultaten och bristen på respekt för lärarna...

I vår familj är det mycket scouting på olika sätt. I går fick P möta scouting för första gången. Vi var funktionärer på en scouttävling och han verkade uppskatta timmarna i skogen. Han är van att vara ute i naturen, men det blir ju lite annorlunda i Sverige där vi har allemansrätten.

Idag har vi besökt flygvapenmuseet, eftersom vi bor några hundra meter där ifrån. Det var verkligen ett uppskattat besök. Kul att få upptäcka allt vi har runt omkring oss med nya ögon och att få visa alla våra smultronställen i vår närhet.

torsdag 7 september 2017

Vilda småscouter

Idag har jag (och ett par vuxna till) haft en scoutgrupp med 18 stycken 8-åringar. Jösses så mycket spring, prat och stök det finns i åttaåringar. Jag hade glömt det!

Det är en spännande utmaning att få till ett bra program som fungerar med småscouter. Kul på sitt sätt, men jag uppskattar verkligen de som varit med ett tag. De utvecklas och mognar så mycket på några år. Och de ännu lite äldre både fixar, tar initiativ och tar hand om varandra så att man blir alldeles varm i hjärtat.

Det är tröstande att tänka att det kommer bli sånna personer av dessa småvildar.

söndag 3 september 2017

Grattis mamma!

Idag firar vi världens bästa mamma som fyller jämna år! Jag vet att det finns många bra mammor, men detta är min bästa mamma och hon är perfekt precis som hon är.
Stort grattis till dig och till oss som får fira dig!

lördag 2 september 2017

Bomässa i Vallastaden

Bara några kilometer ifrån mig så invigdes idag bomässan Vallastaden 2017. Det har byggts och byggts. Mycket har varit avspärrat in i det sista för området är inte helt färdigbyggt. Det har alltså inte gått att få någon riktig känsla för hur området blir förrän idag när mässan öppnade.

Jag var nyfiken och passade på att åka dit redan idag. Jag och en kompis tillbringade sex timmar med att strosa runt mellan husen och gå in och ut ur olika visningslägenheter. Vi hann förstås med en lunch och en fika också.

Jag var egentligen mest intresserad av att titta på olika kul inredningar och smarta lösningar inne i lägenheterna, men blev mest positiv över den mysiga stämningen och lugnet mellan husen. Innan har det känts som att husen var staplade på varandra utan minsta andrum, men så var inte känslan idag när det kommit dit plattläggningar, gångar och planteringar. Det fanns måna hus och lägenheter som jag skulle kunna tänka mig att bo i.

Något som var roligt med inredningarna var att mycket var återanvänt, inköpt på loppis eller plockat i naturen. Det fanns förstås dyra designade möbler också, men huvuddelen kändes ändå som att det skulle kunna hamna i mitt hem. Det måste inte vara jättedyrt för att bli snyggt!

Mässan ger lite dubbla känslor. Det ger inspiration och jag blir sugen på att göra fint hemma och att tänja lite mer på gränserna. Samtidigt när jag kom hem igen så är det ju så att nya stylade lägenheter är snygga (inte alla, men många), men mitt hem är mitt hem och det är helt ok som det är. Jag ska bara smyga in lite mer natur och lite mer växter.


söndag 27 augusti 2017

Geocaching i norra Vättern

I helgen kunde man ana att det fanns lite sommar kvar. Vi utnyttjade den i lördags genom att ge oss ut på en kajak- och geocachingtur i norra Vättern.
Det var lugnt och fint att paddla. Precis som väderprognosen sagt så sprack det upp och blev soligt klockan 14, precis när vi lade i kajakerna.
Eftermiddagen bjöd på riktigt skön sensommarsol. Efter att ha loggat några geocacher på olika öar så blev det fikapaus vid en liten vik.
Ju senare det blev på eftermiddagen ju lugnare blev vädret. Det passade ju bra för vi fick medvind ut och ingen vind alls när vi skulle tillbaka. I stora drag så rundade vi en ö, men i praktiken så blev det hoppande mellan många småöar.
Den sista cachen var den roligaste att logga. Koordinaterna pekade inte på någon av de två öar som vi paddlade emellan. Koordinaterna pekade mitt ute i vattnet. När vi närmade oss nollpunkten verkade det mer rimligt för där fanns ett grund. Trots att kajaker inte går så djupt i vattnet så gick det inte att komma tillräckligt nära för att logga från kajaken. Jag fick kliva ur och balansera på de hala stenarna fram till stenen jag sitter på. Det var inte djupare än att mina 3/4-byxor fortfarande var torra. Häftigt att sitta på en liten sten mitt ute i sjön och logga. Dessutom gillar jag kortet som Mannen tog på mig.

tisdag 22 augusti 2017

Inspark på gymnasiet

Nu har vi stoppat in yngsta sonen på gymnasiet. Skolstart igår och föräldrarmöte idag. Martin har valt en annan gymnasieskola än storasyskonen. Jag har inte varit på den skolan sedan 1986, eller så. Jag gick gymnasiet i Motala, på teknisk linje. Till trean skulle vi välja inriktning. Några fanns i Motala och några fanns på denna skolan i Linköping. Jag valde en inrikting som fanns i Motala så jag har aldrig gått på denna skolan, men jag minns att vi var och hälsade på inför valet.
Några iaktagelser på föräldrarmötet: 
En hel klass med föräldrar där jag inte kände igen någon, förutom en som gick på högskolan samtidigt som mig och som jag inte sett sedan vi sprang runt på samma husvisningar. (Efter att ha pratat med sonen igen efter mötet så finns det ytterligare en förälder som jag känner igen.)

Drog- och alkoholfri nollning där vi föräldrar får veta när och var den är. Vi uppmanas dessutom att hämta våra barn när nollningen tar slut. "Det finns inget mer att göra på stan efter att vi slutat", säger de pigga faddrarna. Kul att de hittar på lite bus med klassen två gånger i veckan de första veckorna.

Numera är inte "vegetarian" specialkost, inte heller "utan fläsk" är specialkost. Bra framsteg! Annat var det på min tid då vegetarianer fick fylla i extra blanketter och motivera sitt val.

lördag 19 augusti 2017

Färdigfirat!

Nu har vi firat färdigt årets augustifödelsedagar. Vi har ju tre stycken på en vecka och i år fyllde dessutom Mannen 50. Födelsedagarna krockade dock med scoutlägret. Ett scoutläger kan man inte flytta, men det kan man med födelsedagsfirande.

Resultatet blev egentligen att det inte blev så mycket firande, men en del har det blivit under de senaste veckorna. Själv är jag väldigt nöjd med att jag fyllde år på lägret. Jag hade med mig och bjöd på kladdkaka, vilket naturligtvis var uppskattat. Hela dagen blev jag uppmärksammad på olika sätt. Olika grupper sjöng för mig så det blev sång flera gånger under dagen. Många gratulationer, grattiskramar och så mycket värme under hela dagen. Mitt på dagen fick jag SMS från lägret, att de bjöd på glass för att jag fyllde år. Det var bara att hämta i glasskiosken. När jag köat och kom fram och sa att jag fyllde år så ropade de som serverade glass till hela kön så alla hurrade för mig. Inte ofta man blir firad så mycket på en helt vanlig födelsedag, där jag egentligen inte hade räknat med något firande alls.

söndag 13 augusti 2017

Jamboree17

Hemma igen efter ännu ett härligt scoutläger. 25 scouter från vår kår och 11000 andra har haft en bra vecka på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.
Det är häftigt att få vara en i mängden, en i den stora familjen, på ett stort scoutläger. Invigningen och avslutningen blir ett helt hav med scouter.
Samtidigt lever man i det lilla. Vi bor i byar med 50-60 scouter. I byn sover och äter vi förstås, men vi tillbringar också mycket tid där med att bara umgås. De som älskar att surra bygger portaler, bord, diskställ, vindskydd, gungställningar och allt möjligt annat.
Alla byar tillsammans blir ett enormt tältläger. Jag känner många som var på lägret som jag ändå inte har träffat på.
Denna fina bild har en av lägrets fotografer tagit på just vår by. Spindeltältet sitter över matbordet. Det är skönt att ha lite tak oavsett om det är regn eller sol man vill skydda sig mot.
Under dagarna är det fullt med aktiviteter, både schemalagda och en massa saker som man kan droppa in och göra när man vill. Här åker scouterna karusell.
Temat för detta läger var "Free being me" och handlar om att stärka scouternas självkänsla för att alla ska veta och känna att de duger precis som de är. Just det att man duger precis som man är tror jag är en anledning att många trivs i scouterna.
På avslutningsdagen kom kungen på besök. Han var runt på lägret under dagen och provade på några aktiviteter och pratade med scouter. Under avslutningsceremonin gjorde han raketen med alla oss 11000 i publiken. För 10 år sedan var jag på ett liknande läger på precis samma plats. Även den lägret avslutades med raketen ihop med kungen. Kul att få göra det igen!

Vad tar jag med mig från ett sånt här läger? Det största är gemenskapen framför allt med ledarna i vår by, men även med andra som jag lärt känna på olika scoutarrangemang och med alla scouterna. Det är inspirerande att få jobba och leva ihop där alla åldrar umgås och alla kan bidra.
Jag tar också med mig att storläger är kul, men jag uppskattar mindre läger ännu mer. Allt har sin charm och blandningen är bäst. Jag vill ha storläger, kårläger, men också hajker med några ledare och 10-15 scouter. Var sak har sin charm och scouting är fantastiskt för det innefattar sååå mycket!

söndag 6 augusti 2017

Scoutläger....snart

Det är en mycket märklig känsla att sitta hemma och kolla på alla foton, filmsnuttar och rapporter från sommarens stora scoutläger Jamboree17 i Kristianstad. Det är 11000 scouter från 29 länder så det märks ganska mycket i mitt nyhetsflöde från olika scoutforum och vänner.

Både Manen, Cissi och Martin är där, så det är dessutom tomt här hemma vilket är både skönt och tomt. Nu ska jag jobba två dagar sedan åker jag och en annan ledare ner till lägret för att vara med på andra halvan.

onsdag 2 augusti 2017

Plastpåsar

Vilken skillnad det har blivit i butikerna, men slipper få en massa onödiga påsar när man handlar. Jag har ofta någon väska med mig så jag behöver inte en extra plastpåse, särskilt inte de där pyttesmå. Numera frågar de flesta butiker om jag vill köpa en påse, eller i vissa fall om jag behöver en påse. Det är inte alla som tar betalt för påsen.

En plastpåse är nog inte det som räddar miljön, men det är ett litet bidrag till att spara på miljön. Den största påverkan tror jag ändå är att det får folk att tänka efter "behöver jag verkligen en påse". Förhoppningsvis tänker många ytterligare ett steg "behöver jag den där grejen". Varje gång kassörskan frågar mig om jag behöver en påse så ger det mig en påminnelse om att jordens resurser inte är oändliga. Det behöver vi påminnas om ofta.

måndag 31 juli 2017

Armbandsklockan på!

Idag åkte armbandsklockan på för det var dags att gå till jobbet igen efter semestern. På semestern lägger jag klockan åt sidan så det kändes lite ovant att ta på den idag, men den ska vara med när jag har vardag.

Just denna veckan känns det skönt på jobbet. Vi är väldigt få som jobbar så det är lugnt och tyst. Jag har en lista med saker jag tänkt att göra under veckan. Det är riktigt skönt att kunna sitta och jobba i lugn och ro med en sak i taget. Hjärnan hinner ta in och smälta en sak innan jag byter till nästa. Så är det inte i vanliga fall!

Sex arbetsdagar kvar innan jag har några dagars semester igen. Det gäller att sprida ut det goa!

söndag 30 juli 2017

Bergslagen levererar

Ytterligare en semestertur till trakterna kring Örebro. Denna gången åkte vi runt i skogarna och småorterna norr om Örebro så som Grythyttan, Kopparberg och Nora.
Vi vandrade i ett naturreservat ut på en mosse. Jag fick lite fjällkänsla för här växte både dvärgbjörk och hjortron. Det kändes verkligen som vildmark trots att man gick på en handikappramp. Jag kikade ut över myrarna och väntade att när som helst få se en älg, men jag såg ingen. Det var väldigt lugnt och stilla.
Framåt eftermiddagen var det mer aktion då vi cyklade ett MTB-spår. Vid Hjulsjö kunde man hyra cyklar och så fanns det massor med olika spår att välja. Alla var noggrant uppmärkta.
Spåret vi cyklade var 12 km och mellansvårt. Det kanske inte låter så mycket att cykla 12 km, men det var ganska jobbigt i skogen när man måste koncentrera sig stora delar av banan. Det var jättekul så jag hyr gärna MTB igen någonstans.
Vi besökte många olika gruvmiljöer och hyttor av olika slag. Varje enskild var fin och intressant, men till slut var vi rätt mätta på fina gamla miljöer. Just här vid Löa hytta hade de en rolig skylt. Vi följde skyltningen och gick både hit och dit i jakten på geocachen.
Finast var det ändå vid Kindla naturreservat, mitt ute i ingenstans. Vi gick en promenad längs med en led och kom fram till en fin tjärn. Här låg ett vindskydd i kvällssolen precis bredvid det stilla svarta vattnet. Medan vi satt och tittade ut över den fina tjärnen kom det ett gäng grabbar med stora ryggsäckar. De hade helt klart gått längre än vad vi gjort. De skulle sova i vindskyddet och fick säkert en underbar kväll där. 
Vi sov varken i vindskydd eller tält denna gång. Vi åkte lånad husbil vilket kändes både praktiskt och lyxigt. Smidigt att ha kök, kylskåp och sängen med sig vart man än hamnar. Det är inte varje stopp som blir på sånna här vackra ställen, men det är kul med omväxling på utsikten.

fredag 28 juli 2017

Pandemic

Pandemic är ett spel som legat ett tag hemma ospelat. Jag har varit mycket tveksam till spelet för att jag vet att det är ett samarbetsspel där alla spelare spelar gemensamt mot spelet. Det konceptet har jag inte provat förut och trodde inte mycket på. Nu i sommar blev det i alla fall av att provspela och det var jättekul så det har blivit många omgångar sedan dess.
Spelet går ut på att hitta botemedel till fyra olika smittor som sprider sig över världen. Vi spelare är vetenskapsmän som var och en har sin egna förmåga, någon grej som man är lite extra bra på. En är lite bättre på att bota sjuka, någon har lättare för att skapa förutsättningar för att skapa botemedel, någon kan sammanföra rätt personer och någon har lättare för att skapa det nya botemedlet. För att lyckas hitta botemedel innan epidemierna sprider sig för mycket så måste vi gemensamt lösa uppgiften och utnyttja var och ens förmåga på bästa sätt.

Det gäller verkligen att tänka strategiskt och utnyttja specialförmågorna optimalt för att lyckas. Detta ger livliga diskussioner.
"Om du gör... så kan jag göra... och då kan han göra..."
"Om vi använder det kortet nu...så förhindra vi ... och då kan du ..."
Alla blir delaktiga och det känns verkligen viktigt att besegra sjukdomarna, dvs spelet. Spelet kan spelas i tre olika svårighetsgrader. Den lätta är lätt, mellannivån klarar vi, men den svåraste har vi inte lyckats med än.

onsdag 26 juli 2017

Eget syrum

Som jag skrev härom dagen så har det uppstått ett par oanvända rum nu när barnen flyttat. Det ska naturligtvis finnas gästsängar så att de lätt kan komma hem om de vill, men det blev ändå plats över. Det ena rummet ska bli mitt alldeles egna rum med symaskin, tyger och garner. Under många år har symaskinen stått på ett litet skrivbord bredvid min säng. Det har fungerat bra, men visst är det lite trångt att ta sig fram till sängen och visst är skrivbordet lite för litet för att vara en bra arbetsyta.
Nu har ett oanvänt rejält bord fått flytta från förrådet till det nya syrummet. Det gamla, lilla och mycket väl använda skrivbordet fick flytta vidare till snickarboden. Hurtsen kom väl till pass för verktyg och skivan kan säkert vara bra att ha.

Till syrummet flyttade också byrån med tråd, knappar, resår och allt annat som hör till. Byrån har hittills stått inträngd i klädkammaren, så nu blev det lite luft i klädkammaren också.
Väggen i mitt eget rum är förstås prydd med en tavla som jag gjort själv. Tavlan har jag ritat och sytt själv när jag var 4 år gammal. Det föreställer en pojke som sparkar fotboll.

Syrummet ska få någon bra förvaring för garner och en spegel, men det kommer så småningom. Just nu är det skönt att ha fått mer plats både i klädkammaren och sovrummet. Dessutom känns det lyxigt att breda ut mina saker i ett eget rum och odla mina intressen. Det första jag ska sy är gardiner till sonens lägenhet.... Så gick det med min tid och mitt intresse!

Nu är det ju inte så att jag är bitter för att jag ska sy sonens gardiner. Tvärt om är det kul att få diskutera gardinuppsättningar och tyger med Henrik. Nu är både uppsättning och tyg inköpta, så det är bara att sätta igång.

måndag 24 juli 2017

Stora barn

Nu är vi tillbaka där vi var för 23 år sedan. Det är samma hus och åter "bara" tre personer i huset. På något märkligt vis är det dock betydligt mer saker nu. Sonens säng står inte i ena hörnet på en tom övervåning. Dessutom är sonen som är kvar längre än mig. För 23 år sedan sov stora sonen i spjälsäng så sängen tog verkligen inte upp stor plats i rummet.

Under sommaren har alltså Henrik flyttat ut successivt. Han flyttar inte så många kilometer så det går bra att ta lite i taget. Nu är det läge att fundera på vad vi ska ha rummen till som Cissi och Henrik har lämnat. De har lämnat sina rum, men mycket av deras saker är ändå kvar. Jag har påbörjat rensandet här hemma, för visst borde man kunna göra sig av med en del av alla de saker som smygit sig in under dessa 23 år?

Inte nog med att två flyttat, den tredje lille plutten fyller snart 16 år och börjar gymnasiet. Han kom nöjd hem härom dagen och upplyste om att han använt sin studentrabatt för första gången. Han hade använt sitt nya studentkort på restaurangen där han och kompisarna lunchat och firat kompisens födelsedag.

torsdag 20 juli 2017

Codenames

Som jag skrev tidigare så spelade vi spel på kvällarna när vi var i Rügen. Det spel som spelades mest är samma som vi spelade mycket på resan i julas. Spelet heter Codenames.

Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).

Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.

Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.

tisdag 18 juli 2017

Geocaching

Semester och utflykter innebär en hel del geocaching eftersom det är ett bra sätt att hitta intressanta platser. 
En dag var vi på Omberg och gick en runda som heter "Tomtar och Troll" där alla 15 cacherna i serien följde temat på olika sätt. Finast var nog denna gömma som var övervakad av ett par tomtar inne under stubben.
Efter att ha gått den cacherundan så skulle vi logga en cache till. Den krävde en stege på 3-4 meter. Tyvärr hade vi ingen stege i bilen. Ganska ofta har vi en teleskopsstege i bilen som blir 3,5 meter i utfällt läge. Tyvärr var inte den stegen med. Efter som vi var fyra scoutkunniga personer så tog vi i stället med de remmar vi hade i bilen.
På platsen hittade vi ett nedfallet träd med två pinnar som satt fast i varandra i nederänden. Efter att ha brutit av några meter från de långa pinnarna och letat upp lagom långa tvärpinnar så började vi surra en stege. Stegen blev inte helt stadig, men fungerade utmärkt för att logga cachen. Kul hade vi medan vi höll på att klura. Tyvärr uppskattade även myggorna att vi höll till där ett tag så jag har fortfarande kliande myggbett flera dagar efteråt.
En annan tur gick till trakterna kring Örebro. I Örebro län finns det en massa cacher som ingår i Geotour-The heart of Sweden och är cacher som plaserats ut på särskilt intressanta ställen och som är extra arbetade på olika sätt. En av cacherna låg vid den här fina hembygdsgården.
En annan cache låg i skogen vid Skärmareboda. Där gällde det att hitta mynt som fanns fastklistrade på klippblock. Det var bara att leta runt tills man hittat alla mynten för siffror som stod på mynten behövdes för att komma vidare.
 En del av mynten satt långt in mellan blocken. Kul att klättra runt här och lista ut vart man skulle leta. Det fanns foton av blocken som hjälp.
Till slut kunde vi räkna ut koordinaterna för att hitta nyckeln till skattkistan. I en liten grotta stod denna stora skattkista och där i låg loggboken. Häftig skattjakt!
Vår tur varade i två dagar. Vid det här marmorbrottet hittade vi en fin tältplats. Det blev sjötomt för en natt. Särskilt mysigt var det att äta frukost på kanten av sjön. Nedanför oss simmade ett stim fiskar som uppskattade ost och brödbitar som vi kastade i.
 En av cacherna låg vid Nostalgibyn. Såg ut att vara ett kul ställe med mycket prylar. Vi tittade inte så mycket utan tog bara en snabb fika. Hela fiket var fyllt med gamla burkar.
 Många av gömmorna var väldigt arbetade. Här provar jag prinsesskronan som låg i gömman för en slottscache. Loggboken var klädd i vinrött sidentyg förstås.
Mitt i Örebro hade någon lyckats placera en gömma som hissades ner så att man kunde skriva i loggboken. Konstigt att ingen tittade konstigt på oss där mitt på en parkering utanför pågående Titanic-utställningen.

Trots två dagars intensivt loggande av cacherna som hör till Geotour-The heart of Sweden så är det väldigt många kvar, utspridda i hela Örebro län. Vi får se när vi kommer tillbaka för att utforska några fler.

söndag 16 juli 2017

Rügen i Tyskland

Semestern började med en tur till Rügen i norra Tyskland. Vi åkte bil ner till färjan i Trelleborg. Vidare över med färjan till Sassnitz och sedan körde vi 5 km till vårt hotell. Enkelt i teorin, men det var lite svårt att hitta hotellet i mörkret så i praktiken körde vi nog dubbelt så långt innan vi vände  tillbaka och hittade hotellet.

På morgonen efter så märkte vi att våra närmsta grannar var en familj svalor med fyra ungar som trängdes i boet. Föräldrarna matade de hungriga ungarna för fullt. Cissi tyckte att vi kunde stanna och titta på svalorna men vi hade andra planer för dagen.
Längst upp vid norra spetsen hyrde vi cyklar och cyklade runt ett fint område med små butiker, vackra hus och fin natur.
Husen såg ut som en sagoby, men det såg ut att bo riktiga människor där.
Bitvis kändes det som att cykla mellan fälten på Öland. Det var fint med all vallmo utmed kanten.
Ut mot havet var det höga klippor eller sandvallar. Vi parkerade cyklarna och tog trappan ner till havet.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen så var det bara två ungar kvar i boet. Undra vilken dramatik som utspelat sig under dagen. Nedanför boet låg en unge död och en unge satt hjälplös och pep. Föräldrarna var där och försökte få den stackars ungen att flyga upp till boet, men det kunde han inte alls. Det var riktigt högt så vi visste inte hur vi skulle kunna hjälpa till heller. Naturen fick sköta det själva även om vi hade väldiga bekymmer under kvällen. Cissi konstaterade att vi borde ha stannat hos svalorna.
 En dag var vi och tittade på jättebygget i Prora som Hitler byggde som semesterbostad åt folk i armen. Det var ett jättebygge som var hur långt som helst och lika långt åt andra hållet. Läget med ett par hundra meter från havet kunde man inte klaga på. Husen har stått övergivna i flera decennier men nu pågick renoveringsarbeten för fullt och det annonserades om att man kunde köpa sig en lägenhet.
 Det var fina stränder utmed hela kusten, men vi ägnade inte så mycket tid där för det var inte riktigt badväder. Dessutom är vi inga som brukar ligga mycket på stranden.
 Vi tittade på en sandutställning. Temat var musik och det märktes i alla konstverk. Lite kul att se men vi blev ändå ganska besvikna för det var inte alls lika bra som en sandutställning som vi tittade på i Danmark för ett par år sedan.
 Sen finns det väl inte en semester utan att vi plockar sten någonstans. Fråga inte vad vi ska ha all sten till....
Detta var ett enormt klapperstensfält med flintasten. Fältet låg mitt i skogen så man fick gå ett par kilometer för att komma dit. Det är rofyllt att sitta och vända och vrida på stenarna för att hitta fina och underliga stenar. Fickorna var välfyllda när vi gick där ifrån.

En del tid ägnades också åt att leta intressant öl, inte nödvändigtvis billig utan sån som inte går att få tag i här hemma. Jag lyckades också få med mig lite tysk korv och ost hem.

Detta var en semester utan stora mål, men väldigt trevligt att få umgås med både Cissi och Martin. Blandade utflykter på dagarna och sällskapsspel på hotellet på kvällarna. Ofta blir det ju resor utan barnen numera, men alltid lika trevligt när de är med.

lördag 15 juli 2017

Semester

Semestertider och inte bloggtider. Semester pågår alltså med diverse utflykter och lite röjande hemma, men en av de bästa semesterdagarna har ändå varit idag.

Dagen började lugnt hemma. Efter lunch skulle vi skjutsa Martin till andra sidan stan. Andra sidan stan, då skulle vi ändå åka halva vägen till sjöarna söder om stan så vi tog med kajakerna och åkte den extra biten också.
Vi lade i kajakerna vid Hovetorp som ligger i Kinda kanal. Därifrån paddlade vi drygt två kilometer i kanalen och sedan ut i sjön Stora Rengen. En bit ut i sjön, på en ö fanns två geocacher. De var den ön som var dagens huvudmål.
När vi letade efter den andra av cacherna kom plötsligt cacheägaren gående. De var ute för att titta till sina cacher och hade lagt till på andra sidan ön. Det blev en trevlig pratstund innan vi skildes åt. Vi skulle komma att mötas en gång till ett par timmar senare.
Efter att ha loggat de två cacherna sökte vi upp öns fina fikaplats. Där blev det fika med kaffe, äpple, bulle och choklad. Vi har blivit riktiga kaffedrickare och dricker numera kaffe nästan varje dag. Tills väldigt nyligen var det bara te som gällde.
Efter fikat lade jag mig ner på rygg och tittade på trädtopparna. Trädtoppar mot blå himmel är så vackert och rofyllt. Man känner sig liten, men helt trygg. På en kurs jag gick så skulle vi fota något vi tyckte om och berätta om det. Jag fotade träd mot blå himmel!

Efter lång stunds vila på ön så klev vi i kajakerna igen. Vi paddlade runt lite kring ön och öarna bredvid sedan vände vi hemåt. På tillbakavägen placerade vi ut en geocache så att de som brukar lägga ut dessa fina ö-cacher ska få något att leta efter också. Efter att ha loggat ytterligare två cacher så paddlade vi Kinda kalan tillbaka till Hovetorp.
Tillbakapaddlingen var helt magisk. Klockan hade passerat åtta på kvällen men fortfarande var det skönt varmt. Det var lugnt och stilla utan puttrande båtar. Vattnet var så spegelblankt att träden speglade sig. Det enda som hördes var det stilla ljudet av våra paddlar. Det går knappt att prata för man vill inte störa tystnaden och man är fullt upptagen av att njuta och insupa stunden och stillheten.

Sånna här eftermiddagar och kvällar får man inte många av, därför var jag tvungen att blogga om det för att kunna minnas länge.