söndag 13 augusti 2017

Jamboree17

Hemma igen efter ännu ett härligt scoutläger. 25 scouter från vår kår och 11000 andra har haft en bra vecka på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.
Det är häftigt att få vara en i mängden, en i den stora familjen, på ett stort scoutläger. Invigningen och avslutningen blir ett helt hav med scouter.
Samtidigt lever man i det lilla. Vi bor i byar med 50-60 scouter. I byn sover och äter vi förstås, men vi tillbringar också mycket tid där med att bara umgås. De som älskar att surra bygger portaler, bord, diskställ, vindskydd, gungställningar och allt möjligt annat.
Alla byar tillsammans blir ett enormt tältläger. Jag känner många som var på lägret som jag ändå inte har träffat på.
Denna fina bild har en av lägrets fotografer tagit på just vår by. Spindeltältet sitter över matbordet. Det är skönt att ha lite tak oavsett om det är regn eller sol man vill skydda sig mot.
Under dagarna är det fullt med aktiviteter, både schemalagda och en massa saker som man kan droppa in och göra när man vill. Här åker scouterna karusell.
Temat för detta läger var "Free being me" och handlar om att stärka scouternas självkänsla för att alla ska veta och känna att de duger precis som de är. Just det att man duger precis som man är tror jag är en anledning att många trivs i scouterna.
På avslutningsdagen kom kungen på besök. Han var runt på lägret under dagen och provade på några aktiviteter och pratade med scouter. Under avslutningsceremonin gjorde han raketen med alla oss 11000 i publiken. För 10 år sedan var jag på ett liknande läger på precis samma plats. Även den lägret avslutades med raketen ihop med kungen. Kul att få göra det igen!

Vad tar jag med mig från ett sånt här läger? Det största är gemenskapen framför allt med ledarna i vår by, men även med andra som jag lärt känna på olika scoutarrangemang och med alla scouterna. Det är inspirerande att få jobba och leva ihop där alla åldrar umgås och alla kan bidra.
Jag tar också med mig att storläger är kul, men jag uppskattar mindre läger ännu mer. Allt har sin charm och blandningen är bäst. Jag vill ha storläger, kårläger, men också hajker med några ledare och 10-15 scouter. Var sak har sin charm och scouting är fantastiskt för det innefattar sååå mycket!

söndag 6 augusti 2017

Scoutläger....snart

Det är en mycket märklig känsla att sitta hemma och kolla på alla foton, filmsnuttar och rapporter från sommarens stora scoutläger Jamboree17 i Kristianstad. Det är 11000 scouter från 29 länder så det märks ganska mycket i mitt nyhetsflöde från olika scoutforum och vänner.

Både Manen, Cissi och Martin är där, så det är dessutom tomt här hemma vilket är både skönt och tomt. Nu ska jag jobba två dagar sedan åker jag och en annan ledare ner till lägret för att vara med på andra halvan.

onsdag 2 augusti 2017

Plastpåsar

Vilken skillnad det har blivit i butikerna, men slipper få en massa onödiga påsar när man handlar. Jag har ofta någon väska med mig så jag behöver inte en extra plastpåse, särskilt inte de där pyttesmå. Numera frågar de flesta butiker om jag vill köpa en påse, eller i vissa fall om jag behöver en påse. Det är inte alla som tar betalt för påsen.

En plastpåse är nog inte det som räddar miljön, men det är ett litet bidrag till att spara på miljön. Den största påverkan tror jag ändå är att det får folk att tänka efter "behöver jag verkligen en påse". Förhoppningsvis tänker många ytterligare ett steg "behöver jag den där grejen". Varje gång kassörskan frågar mig om jag behöver en påse så ger det mig en påminnelse om att jordens resurser inte är oändliga. Det behöver vi påminnas om ofta.

måndag 31 juli 2017

Armbandsklockan på!

Idag åkte armbandsklockan på för det var dags att gå till jobbet igen efter semestern. På semestern lägger jag klockan åt sidan så det kändes lite ovant att ta på den idag, men den ska vara med när jag har vardag.

Just denna veckan känns det skönt på jobbet. Vi är väldigt få som jobbar så det är lugnt och tyst. Jag har en lista med saker jag tänkt att göra under veckan. Det är riktigt skönt att kunna sitta och jobba i lugn och ro med en sak i taget. Hjärnan hinner ta in och smälta en sak innan jag byter till nästa. Så är det inte i vanliga fall!

Sex arbetsdagar kvar innan jag har några dagars semester igen. Det gäller att sprida ut det goa!

söndag 30 juli 2017

Bergslagen levererar

Ytterligare en semestertur till trakterna kring Örebro. Denna gången åkte vi runt i skogarna och småorterna norr om Örebro så som Grythyttan, Kopparberg och Nora.
Vi vandrade i ett naturreservat ut på en mosse. Jag fick lite fjällkänsla för här växte både dvärgbjörk och hjortron. Det kändes verkligen som vildmark trots att man gick på en handikappramp. Jag kikade ut över myrarna och väntade att när som helst få se en älg, men jag såg ingen. Det var väldigt lugnt och stilla.
Framåt eftermiddagen var det mer aktion då vi cyklade ett MTB-spår. Vid Hjulsjö kunde man hyra cyklar och så fanns det massor med olika spår att välja. Alla var noggrant uppmärkta.
Spåret vi cyklade var 12 km och mellansvårt. Det kanske inte låter så mycket att cykla 12 km, men det var ganska jobbigt i skogen när man måste koncentrera sig stora delar av banan. Det var jättekul så jag hyr gärna MTB igen någonstans.
Vi besökte många olika gruvmiljöer och hyttor av olika slag. Varje enskild var fin och intressant, men till slut var vi rätt mätta på fina gamla miljöer. Just här vid Löa hytta hade de en rolig skylt. Vi följde skyltningen och gick både hit och dit i jakten på geocachen.
Finast var det ändå vid Kindla naturreservat, mitt ute i ingenstans. Vi gick en promenad längs med en led och kom fram till en fin tjärn. Här låg ett vindskydd i kvällssolen precis bredvid det stilla svarta vattnet. Medan vi satt och tittade ut över den fina tjärnen kom det ett gäng grabbar med stora ryggsäckar. De hade helt klart gått längre än vad vi gjort. De skulle sova i vindskyddet och fick säkert en underbar kväll där. 
Vi sov varken i vindskydd eller tält denna gång. Vi åkte lånad husbil vilket kändes både praktiskt och lyxigt. Smidigt att ha kök, kylskåp och sängen med sig vart man än hamnar. Det är inte varje stopp som blir på sånna här vackra ställen, men det är kul med omväxling på utsikten.

fredag 28 juli 2017

Pandemic

Pandemic är ett spel som legat ett tag hemma ospelat. Jag har varit mycket tveksam till spelet för att jag vet att det är ett samarbetsspel där alla spelare spelar gemensamt mot spelet. Det konceptet har jag inte provat förut och trodde inte mycket på. Nu i sommar blev det i alla fall av att provspela och det var jättekul så det har blivit många omgångar sedan dess.
Spelet går ut på att hitta botemedel till fyra olika smittor som sprider sig över världen. Vi spelare är vetenskapsmän som var och en har sin egna förmåga, någon grej som man är lite extra bra på. En är lite bättre på att bota sjuka, någon har lättare för att skapa förutsättningar för att skapa botemedel, någon kan sammanföra rätt personer och någon har lättare för att skapa det nya botemedlet. För att lyckas hitta botemedel innan epidemierna sprider sig för mycket så måste vi gemensamt lösa uppgiften och utnyttja var och ens förmåga på bästa sätt.

Det gäller verkligen att tänka strategiskt och utnyttja specialförmågorna optimalt för att lyckas. Detta ger livliga diskussioner.
"Om du gör... så kan jag göra... och då kan han göra..."
"Om vi använder det kortet nu...så förhindra vi ... och då kan du ..."
Alla blir delaktiga och det känns verkligen viktigt att besegra sjukdomarna, dvs spelet. Spelet kan spelas i tre olika svårighetsgrader. Den lätta är lätt, mellannivån klarar vi, men den svåraste har vi inte lyckats med än.

onsdag 26 juli 2017

Eget syrum

Som jag skrev härom dagen så har det uppstått ett par oanvända rum nu när barnen flyttat. Det ska naturligtvis finnas gästsängar så att de lätt kan komma hem om de vill, men det blev ändå plats över. Det ena rummet ska bli mitt alldeles egna rum med symaskin, tyger och garner. Under många år har symaskinen stått på ett litet skrivbord bredvid min säng. Det har fungerat bra, men visst är det lite trångt att ta sig fram till sängen och visst är skrivbordet lite för litet för att vara en bra arbetsyta.
Nu har ett oanvänt rejält bord fått flytta från förrådet till det nya syrummet. Det gamla, lilla och mycket väl använda skrivbordet fick flytta vidare till snickarboden. Hurtsen kom väl till pass för verktyg och skivan kan säkert vara bra att ha.

Till syrummet flyttade också byrån med tråd, knappar, resår och allt annat som hör till. Byrån har hittills stått inträngd i klädkammaren, så nu blev det lite luft i klädkammaren också.
Väggen i mitt eget rum är förstås prydd med en tavla som jag gjort själv. Tavlan har jag ritat och sytt själv när jag var 4 år gammal. Det föreställer en pojke som sparkar fotboll.

Syrummet ska få någon bra förvaring för garner och en spegel, men det kommer så småningom. Just nu är det skönt att ha fått mer plats både i klädkammaren och sovrummet. Dessutom känns det lyxigt att breda ut mina saker i ett eget rum och odla mina intressen. Det första jag ska sy är gardiner till sonens lägenhet.... Så gick det med min tid och mitt intresse!

Nu är det ju inte så att jag är bitter för att jag ska sy sonens gardiner. Tvärt om är det kul att få diskutera gardinuppsättningar och tyger med Henrik. Nu är både uppsättning och tyg inköpta, så det är bara att sätta igång.

måndag 24 juli 2017

Stora barn

Nu är vi tillbaka där vi var för 23 år sedan. Det är samma hus och åter "bara" tre personer i huset. På något märkligt vis är det dock betydligt mer saker nu. Sonens säng står inte i ena hörnet på en tom övervåning. Dessutom är sonen som är kvar längre än mig. För 23 år sedan sov stora sonen i spjälsäng så sängen tog verkligen inte upp stor plats i rummet.

Under sommaren har alltså Henrik flyttat ut successivt. Han flyttar inte så många kilometer så det går bra att ta lite i taget. Nu är det läge att fundera på vad vi ska ha rummen till som Cissi och Henrik har lämnat. De har lämnat sina rum, men mycket av deras saker är ändå kvar. Jag har påbörjat rensandet här hemma, för visst borde man kunna göra sig av med en del av alla de saker som smygit sig in under dessa 23 år?

Inte nog med att två flyttat, den tredje lille plutten fyller snart 16 år och börjar gymnasiet. Han kom nöjd hem härom dagen och upplyste om att han använt sin studentrabatt för första gången. Han hade använt sitt nya studentkort på restaurangen där han och kompisarna lunchat och firat kompisens födelsedag.

torsdag 20 juli 2017

Codenames

Som jag skrev tidigare så spelade vi spel på kvällarna när vi var i Rügen. Det spel som spelades mest är samma som vi spelade mycket på resan i julas. Spelet heter Codenames.

Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).

Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.

Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.

tisdag 18 juli 2017

Geocaching

Semester och utflykter innebär en hel del geocaching eftersom det är ett bra sätt att hitta intressanta platser. 
En dag var vi på Omberg och gick en runda som heter "Tomtar och Troll" där alla 15 cacherna i serien följde temat på olika sätt. Finast var nog denna gömma som var övervakad av ett par tomtar inne under stubben.
Efter att ha gått den cacherundan så skulle vi logga en cache till. Den krävde en stege på 3-4 meter. Tyvärr hade vi ingen stege i bilen. Ganska ofta har vi en teleskopsstege i bilen som blir 3,5 meter i utfällt läge. Tyvärr var inte den stegen med. Efter som vi var fyra scoutkunniga personer så tog vi i stället med de remmar vi hade i bilen.
På platsen hittade vi ett nedfallet träd med två pinnar som satt fast i varandra i nederänden. Efter att ha brutit av några meter från de långa pinnarna och letat upp lagom långa tvärpinnar så började vi surra en stege. Stegen blev inte helt stadig, men fungerade utmärkt för att logga cachen. Kul hade vi medan vi höll på att klura. Tyvärr uppskattade även myggorna att vi höll till där ett tag så jag har fortfarande kliande myggbett flera dagar efteråt.
En annan tur gick till trakterna kring Örebro. I Örebro län finns det en massa cacher som ingår i Geotour-The heart of Sweden och är cacher som plaserats ut på särskilt intressanta ställen och som är extra arbetade på olika sätt. En av cacherna låg vid den här fina hembygdsgården.
En annan cache låg i skogen vid Skärmareboda. Där gällde det att hitta mynt som fanns fastklistrade på klippblock. Det var bara att leta runt tills man hittat alla mynten för siffror som stod på mynten behövdes för att komma vidare.
 En del av mynten satt långt in mellan blocken. Kul att klättra runt här och lista ut vart man skulle leta. Det fanns foton av blocken som hjälp.
Till slut kunde vi räkna ut koordinaterna för att hitta nyckeln till skattkistan. I en liten grotta stod denna stora skattkista och där i låg loggboken. Häftig skattjakt!
Vår tur varade i två dagar. Vid det här marmorbrottet hittade vi en fin tältplats. Det blev sjötomt för en natt. Särskilt mysigt var det att äta frukost på kanten av sjön. Nedanför oss simmade ett stim fiskar som uppskattade ost och brödbitar som vi kastade i.
 En av cacherna låg vid Nostalgibyn. Såg ut att vara ett kul ställe med mycket prylar. Vi tittade inte så mycket utan tog bara en snabb fika. Hela fiket var fyllt med gamla burkar.
 Många av gömmorna var väldigt arbetade. Här provar jag prinsesskronan som låg i gömman för en slottscache. Loggboken var klädd i vinrött sidentyg förstås.
Mitt i Örebro hade någon lyckats placera en gömma som hissades ner så att man kunde skriva i loggboken. Konstigt att ingen tittade konstigt på oss där mitt på en parkering utanför pågående Titanic-utställningen.

Trots två dagars intensivt loggande av cacherna som hör till Geotour-The heart of Sweden så är det väldigt många kvar, utspridda i hela Örebro län. Vi får se när vi kommer tillbaka för att utforska några fler.

söndag 16 juli 2017

Rügen i Tyskland

Semestern började med en tur till Rügen i norra Tyskland. Vi åkte bil ner till färjan i Trelleborg. Vidare över med färjan till Sassnitz och sedan körde vi 5 km till vårt hotell. Enkelt i teorin, men det var lite svårt att hitta hotellet i mörkret så i praktiken körde vi nog dubbelt så långt innan vi vände  tillbaka och hittade hotellet.

På morgonen efter så märkte vi att våra närmsta grannar var en familj svalor med fyra ungar som trängdes i boet. Föräldrarna matade de hungriga ungarna för fullt. Cissi tyckte att vi kunde stanna och titta på svalorna men vi hade andra planer för dagen.
Längst upp vid norra spetsen hyrde vi cyklar och cyklade runt ett fint område med små butiker, vackra hus och fin natur.
Husen såg ut som en sagoby, men det såg ut att bo riktiga människor där.
Bitvis kändes det som att cykla mellan fälten på Öland. Det var fint med all vallmo utmed kanten.
Ut mot havet var det höga klippor eller sandvallar. Vi parkerade cyklarna och tog trappan ner till havet.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen så var det bara två ungar kvar i boet. Undra vilken dramatik som utspelat sig under dagen. Nedanför boet låg en unge död och en unge satt hjälplös och pep. Föräldrarna var där och försökte få den stackars ungen att flyga upp till boet, men det kunde han inte alls. Det var riktigt högt så vi visste inte hur vi skulle kunna hjälpa till heller. Naturen fick sköta det själva även om vi hade väldiga bekymmer under kvällen. Cissi konstaterade att vi borde ha stannat hos svalorna.
 En dag var vi och tittade på jättebygget i Prora som Hitler byggde som semesterbostad åt folk i armen. Det var ett jättebygge som var hur långt som helst och lika långt åt andra hållet. Läget med ett par hundra meter från havet kunde man inte klaga på. Husen har stått övergivna i flera decennier men nu pågick renoveringsarbeten för fullt och det annonserades om att man kunde köpa sig en lägenhet.
 Det var fina stränder utmed hela kusten, men vi ägnade inte så mycket tid där för det var inte riktigt badväder. Dessutom är vi inga som brukar ligga mycket på stranden.
 Vi tittade på en sandutställning. Temat var musik och det märktes i alla konstverk. Lite kul att se men vi blev ändå ganska besvikna för det var inte alls lika bra som en sandutställning som vi tittade på i Danmark för ett par år sedan.
 Sen finns det väl inte en semester utan att vi plockar sten någonstans. Fråga inte vad vi ska ha all sten till....
Detta var ett enormt klapperstensfält med flintasten. Fältet låg mitt i skogen så man fick gå ett par kilometer för att komma dit. Det är rofyllt att sitta och vända och vrida på stenarna för att hitta fina och underliga stenar. Fickorna var välfyllda när vi gick där ifrån.

En del tid ägnades också åt att leta intressant öl, inte nödvändigtvis billig utan sån som inte går att få tag i här hemma. Jag lyckades också få med mig lite tysk korv och ost hem.

Detta var en semester utan stora mål, men väldigt trevligt att få umgås med både Cissi och Martin. Blandade utflykter på dagarna och sällskapsspel på hotellet på kvällarna. Ofta blir det ju resor utan barnen numera, men alltid lika trevligt när de är med.

lördag 15 juli 2017

Semester

Semestertider och inte bloggtider. Semester pågår alltså med diverse utflykter och lite röjande hemma, men en av de bästa semesterdagarna har ändå varit idag.

Dagen började lugnt hemma. Efter lunch skulle vi skjutsa Martin till andra sidan stan. Andra sidan stan, då skulle vi ändå åka halva vägen till sjöarna söder om stan så vi tog med kajakerna och åkte den extra biten också.
Vi lade i kajakerna vid Hovetorp som ligger i Kinda kanal. Därifrån paddlade vi drygt två kilometer i kanalen och sedan ut i sjön Stora Rengen. En bit ut i sjön, på en ö fanns två geocacher. De var den ön som var dagens huvudmål.
När vi letade efter den andra av cacherna kom plötsligt cacheägaren gående. De var ute för att titta till sina cacher och hade lagt till på andra sidan ön. Det blev en trevlig pratstund innan vi skildes åt. Vi skulle komma att mötas en gång till ett par timmar senare.
Efter att ha loggat de två cacherna sökte vi upp öns fina fikaplats. Där blev det fika med kaffe, äpple, bulle och choklad. Vi har blivit riktiga kaffedrickare och dricker numera kaffe nästan varje dag. Tills väldigt nyligen var det bara te som gällde.
Efter fikat lade jag mig ner på rygg och tittade på trädtopparna. Trädtoppar mot blå himmel är så vackert och rofyllt. Man känner sig liten, men helt trygg. På en kurs jag gick så skulle vi fota något vi tyckte om och berätta om det. Jag fotade träd mot blå himmel!

Efter lång stunds vila på ön så klev vi i kajakerna igen. Vi paddlade runt lite kring ön och öarna bredvid sedan vände vi hemåt. På tillbakavägen placerade vi ut en geocache så att de som brukar lägga ut dessa fina ö-cacher ska få något att leta efter också. Efter att ha loggat ytterligare två cacher så paddlade vi Kinda kalan tillbaka till Hovetorp.
Tillbakapaddlingen var helt magisk. Klockan hade passerat åtta på kvällen men fortfarande var det skönt varmt. Det var lugnt och stilla utan puttrande båtar. Vattnet var så spegelblankt att träden speglade sig. Det enda som hördes var det stilla ljudet av våra paddlar. Det går knappt att prata för man vill inte störa tystnaden och man är fullt upptagen av att njuta och insupa stunden och stillheten.

Sånna här eftermiddagar och kvällar får man inte många av, därför var jag tvungen att blogga om det för att kunna minnas länge.

söndag 11 juni 2017

Skolresa och scoutläger

Förra helgen var jag med Martins klass på skolresa till Västervik. De bodde i campingstugor och hade det mest lugnt och stilla. Förutom att de lagade sin egen mat så hade de några få aktiviteter planerade. De klättrade i en höghöjdsbana, åkte linbana och en del av klassen var på äventyrsbadet. De flesta av eleverna var också inne i Västervik och åt pizza en kväll. Jag var lite fundersam innan om det skulle vara för lite aktiviteter för tre dygn, men det blev jättebra till slut. 
Det bästa var nog ändå att de kunde göra lite som de ville. Höghöjdsbanan och linbanan var i stort sett alla med på. Det andra var det några grupper som skippade. En del ville hellre hänga i stugan, spela spel och laga sin egen mat än att ta sig till pizzerian. 
Vi föräldrar bodde i en egen stuga. Vi avlöste varandra så varje förälder stannade 1-2 av de tre nätterna. Föräldrarna behövde nästan inte göra något alls. Vi bara visade att vi fanns och kollade av läget, resten skötte eleverna själva. Skönt, för det kan ju gå hur som helst när man släpper ut 26 stycken 16-åringar på grönbete. 

Denna helgen var det scoutläger. Vårt årliga så kallade kårläger. Just i år var lägret för alla scouter från tre olika scoutkårer (plus några få från en fjärde kår). Lägret körde igång i fredags med 90 scouter. På lördag morgon kom de yngre scouterna, som det räcker med en natt för. Totalt blev vi drygt 180 scouter. 
Min uppgift var, som vanligt, att planera maten. Redan på torsdagen körde jag dit med bilen proppfull med mat och fyllde upp kylskåp, frys och övriga köket. Under helgen har jag hållit ihop matlagningen men haft superbra kökshjälp av olika ledare. 
Vi var på ett kalasfint ställe utanför Kisa som jag inte varit på tidigare. Stor äng att tälta och leka på, ett hus med kök och toaletter, en lada att vara i när det kom en regnskur, en sjö och skog runt omkring. Scouterna har fiskat, gjutit tennsaker, vävt vänskapsband, gjort annat hantverk, badat, lekt medeltidslekar, klättrat, paddlat, täljt och en hel massa annat. 
Efter lägerbålet när de små scouterna kröp in i tälten för att sova så skickades de stora scouterna ut i skogen för en aktivitet. Det gällde att hitta och klara av fyra kontroller för att få ledtrådar till var ledaren M gömde sig. Uppgiften var sedan att hitta M och lotsa honom hem och över mållinjen utan att någon annan grupp kidnappade M. Man kunde alltså antingen hitta M och föra hem honom eller lägga sig i bakhåll för att kidnappa M från någon annan grupp. Det var en uppskattad utmaning. 

Så här års när kalendern är full med sånt här roligt så är det svårt att hinna med att jobba, men det kommer andra veckor när jobbet får högre prioritet igen. Vad vore livet utan att få engagera sig i det som barnen tycker är roligt och som dessutom jag tycker är roligt? Att vara på scouthajk är så trevligt för det är inte bara jobb. Man hinner umgås med en massa härliga människor också, både engagerade vuxna och glada ungdomar. 

lördag 3 juni 2017

Engelska

Först vill jag utfärda en varning för detta skrytinlägg. Om du inte gillar skryt så kan du sluta läsa nu.

Klart man är stolt över sina barn, nästan oavsett vad de tar sig för. Alla har sina begränsningar och förmågor och kan prestera superbra utifrån just deras förutsättningar.

Våra barn råkar ha fått förmågan att de har ganska lätt för sig i skolan. De är inte superbegåvningar, men duktiga. Ibland blir jag så irriterad på när de inte orkar anstränga sig för att ta vara på den där förmågan. Martin har inte varit så värst flitig på att plugga när det tar emot, samtidigt har han en förmåga att suga upp en massa kunskap när den passerar förbi.

Engelska är en sån där sak som Martin har sugit i sig utan att plugga ett enda dugg. Språket fick han från början genom att spela kortspel med text på engelska, tex pokemon och genom att spela datorspel på engelska. Innan han ens började med engelska i skolan kunde han göra sig förstådd och förstå samtal på engelska. Det var säkert inte bra grammatik och han hade väldigt konstigt ordförråd. Från datorspelen visste han namnen på alla metaller och alla vapen. Inte lika användbart i den riktiga världen.

Några år senare började han på Engelska skolan. Det innebär ju att han hör språket stora delar av skoldagen. På fritiden spelar han en massa datorspel med kompisar hemomkring och med kompisar från andra delar av världen. Då blir det ännu fler timmars språkträning per dag.

Engelska skolan är pigga på att ge eleverna möjlighet att delta i olika kunskapstävlingar så väl i teoretiska ämnen som i sport. För ett tag sedan deltog Martin i tävlingen The Big Challenge. Jag vet inte så mycket om tävlingen men det är svenska (eller möjligen skandinaviska) ungdomar som tävlar i språkkunskap, men det ingår även geograf i och kultur från engelskspråkiga länder.

Häromdagen kom Martin hem och berättade sitt resultat. Jag har inte riktigt kunnat smälta det än. Han var bäst på skolan, bäst i Östergötland och 4:a i Sverige. Jag är mycket imponerad, då jag själv nätt och jämnt fick godkänt betyg i engelska när jag gick i skolan.

måndag 29 maj 2017

Långhelg med lite av varje

En långhelg kom och gick! Det är gott om långhelger nu på våren och det är ju skönt. Särskilt när det bästa vädret prickar helgen.

Under helgen rörde jag mig hemomkring och gjorde lite av varje. Torsdagen var jag på spelkonventet Lincon och spelade brädspel nästan hela dagen. Kul att spela och att träffa sina barn där de trivs som bäst. Martin och Henrik tillbringade resten av helgen också på Lincon, men jag tyckte att det räckte med en dag.

Fredagen blev en bra dag ihop med mina föräldrar. Det blev både en promenad, god mat och en tillklippt och halvsydd tunika. Senare under helgen sydde jag färdigt resten så i söndags kunde jag inviga tunikan. Mycket nöjd med resultatet!

Under helgen loggade jag också några geocacher. Mannen var iväg med bilen så det blev cacher inom cykelavstånd. En bra anledning att komma ut på en cykeltur.

Mycket bra som hände under helgen men det jag är mest nöjd med är nog ändå att jag äntligen kom till skott och städade omkring och på sybordet. Jag lade upp ett par byxor och två tröjor och lagade ett par jeans. Dessutom plockade jag undan och dammade. Bra att ha betat av de där snabbfixade sakerna som ändå blir liggande. Eftersom jag ser sybordet varje gång jag går till sängen så kan jag njuta av det nystädade många gånger.

söndag 21 maj 2017

Bönor och kikärtor

Jag har nästan helt slutat använda kokböcker i pappersformat. Allt finns ju att hitta på google. Det är bara att googla "sparris koka", "gratäng broccoli pasta", "tomatsås röda linser" eller vad man nu har hemma.
Det enda tråkiga med detta är att det kan vara svårt att hitta tillbaka till det där receptet som blev så bra. Då gäller det att fundera igenom vad rätten innehöll och googla på det. Förhoppningsvis känner jag igen receptet när jag hittar det igen.

Ett annat bra sätt är att blogga om det. Då kan jag googla "camillas tankar citrondricka" och så hittar jag lätt tillbaka. Just därför tänkte jag nu blogga om det jag gjorde i morse.

Jag började i går kväll med att lägga kidneybönor och kikärtor i blöt över natten. Samtidigt som jag kokade frukostgröten så satte jag på kidneybönor och kikärtor. Strax efter frukost var de alltså färdiga. Varje gång som jag kokar kidneybönor så passar jag på att marinera en del av de varma bönorna. Smidigt att ha i kylskåpet för de håller i flera dagar.

De senaste gångerna har jag använt det här receptet på marinerade kidneybönor:
0,5 dl olja
5 msk balsamvinäger
1 msk tomatpuré
0,5 tsk paprikakrydda
1 klyfta vitlök
svartpeppar
salt

Bara att blanda ihop och hälla i de varma bönorna. Sedan kan det ätas efter nån timme, eller efter några dagar. Gott att ha i en sallad eller som tillbehör.

Idag provade jag också att marinera kikärtor. Då följde jag ungefär det här receptet. Vi får se om det blir gott.

torsdag 18 maj 2017

Inhopp som inspektör

Inom scouterna är knivbevis och yxbevis viktiga. Det är ett märke som scouterna tränar inför, både praktiskt men också i reglerna runt användningen av kniv och yxa. Det är viktigt att lära sig att det är ett verktyg och att man ska hantera det med försiktighet.
I gruppen med scouter 11-12 år så har de tränat på detta ett tag nu. 11-åringarna har tränat inför knivbeviset och 12-åringarna har tränat inför yxbeviset. I går var det dags för inspektion. För att göra det lite extra allvarligt så frågade ledarna om jag ville ställa upp som inspektör.
Jag satt i skogskanten och pratade med en scout i taget. Alla var jätteduktiga och tog det på allvar. Många hade verkligen läst på och rabblade knivens delar, lite förhållningsregler och annat som ett rinnande vatten. Det tog bara några minuter per scout så under scoutmötet på 1,5 timme hann alla scouter visa sina kunskaper. När den 26 scouten kom så kändes det som att jag hade hört detta förut...
Parallelt körde scouterna olika 5-kampsgrenar så som vattentransport utan slang, stockslalom, äta kex och vissla, kasta stövel och några grenar till.
Mötet avslutades med att alla nöjda scouter fick sina nya märken.

söndag 14 maj 2017

Läsglasögon

Närsynt har jag varit sedan 17-årsåldern. De första åren hade jag glasögon och nu har jag haft linser under många år. Det har fungerat jättebra, tills för 1 1/2 år sedan då jag började märka av åldersseendet. Alla små bokstäver blev mer svårlästa. Fortfarande fungerade det bra så länge jag hade linserna, men inte lika bra med glasögonen som jag använder på kvällen.

För att läsa en bok på kvällen efter att jag tagit av linserna har jag provat alla möjliga sätt. Med glasögonen blir det inte bra alls. Utan glasögon funkar hyfsat om det inte är för liten text i boken. Med vanliga glasögonen och ett par enkla läsglasögon utanpå ser jag bra, men dubbla glasögon är ingen hitt.

För ett par veckor sedan var jag på årliga kontrollen av ögonen hos optikern för linsernas skull. Då passade jag på att diskutera olika varianter på glasögon. Det slutade med ett par läsglasögon gjorda för mina ögon när jag inte har linser på.

Nu har jag provat de nya glasögonen flera kvällar och det har blivit roligt att läsa igen. Innan märkte jag hur jag läste mindre och mindre för det var inte roligt när det kändes bökigt och blev tröttsamt för ögonen. Nu ser jag bokstäverna igen och det underlättar när man ska orka läsa mer än ett par sidor.

fredag 12 maj 2017

Orientering v.s. lokalsinne

I tonåren höll jag på med orientering. Jag var riktigt bra på själva orienteringen, att läsa kartan. Jag var inte så snabb på att springa så det blev inga stora framgångar. Så småningom slutade jag med orienteringsträningen, men jag tycker fortfarande att själva kartläsandet är roligt.

Härom dagen lyssnade jag på podcasten Husky där en av världens bästa orienterare just nu intervjuades. Hon heter Tove Alexandersson. Kul att lyssna på en lång intervju om orientering som väckte mycket igenkännande. Mitt i intervjun berättar Tove hur hon har så dåligt lokalsinne och inte klarar sig utan karta i nya miljöer.

Hör orienteringsförmåga och dåligt lokalsinne ihop? Jag har också otroligt dåligt lokalsinne. Jag har kartminne så om jag tittat på en karta så kan jag ha koll på var jag är även om jag inte har kartan till hands. Har jag inte tittat på en karta i förväg så hittar jag aldrig tillbaka till bilen i en ny stad. Jag har till och med irrat bort mig i en möbelaffär. Ska be att få en karta över affären nästa gång jag går in i en stor affär.

Man kanske inte kan dra så stora slutsatser av två mätpunkter, mig och Tove Alexandersson, men det var en intressant liknelse att fundera över. Vilket är hönan och ägget? Får man dåligt lokalsinne av att vänja sig vid att ha en karta eller blir man av nödvändighet bra på att läsa kartan för att man saknar lokalsinne?