söndag 30 september 2018

Martins egna scouthelg

Allt detta scoutande, och vad har det lett till?

Förhoppningsvis har det lett till friluftsintresserade barn, mer eller mindre för de tre jag har. Denna helgen var i alla fall den yngsta iväg på vandringshajk, utan att jag behövde lyfta ett finger.

Han packade sin packning helt själv innan jag ens kom hem i torsdags kväll. Jag frågade bara så att han inte skulle frysa (mammaplikten!) och då packade han ner ett underställ också. Kan ju vara bra att ha när man ska sova ute i slutet på september.

Lördag morgon skulle han åka buss själv till samlingsplatsen. Vi behövde alltså inte ens skjutsa, i teorin. Sedan missade han bussen! Vi skulle ändå iväg och var nästan klara och det blev ingen större omväg så vi skjutsade till resecentrum och då hann han med bussen han skulle byta till i alla fall. Så vi behövde nästan inte skjutsa.
På eftermiddagen fick jag ett SMS när de var framme vid vindskyddet de skulle sova i. Efter lite kommunicerande fram och tillbaka förstod jag ungefär var de var. Bra att veta var han är över natten! Sedan kom ett SMS mitt på dagen idag att de lagade lunch innan de avslutade. Ytterligare lite senare på eftermiddagen kom han hem för egen maskin. Då packade han dessutom upp ryggsäcken med en gång utan att någon sa något.

Härligt! Både att han har ett gäng kompisar att komma iväg på en sån här utflykt med och att han valde att göra det i stället för att sitta kvar hemma framför datorn. Det känns även så skönt att han fixar det själv och jag kan släppa lite till på kollen, förutom lite mammaplikt ibland.


tisdag 25 september 2018

Dags för vantar

Idag var det höstens första vantdag. Jag hade vantar, fina hemstickade förstås, på mig när jag cyklade till jobbet.

När jag klev av cykeln kom en kollega och kommenterade att jag cyklat i kylan. Ska han säga som vindsurfade i helgen!
Nu i slutet på september får man väl ändå säga att det är höst, men cykla tänkte jag fortsätta med.

Efter att ha rensat på gräsmattan i lördags så hade vi ett par hinkar med äpplen av blandade sorter. I söndags lagade jag paj med äpplen i, grahamsfrallor med äpple i och chili sin carne med äpple i. Även maten pekar alltså på att det är höst så ut och njut av hösten!

måndag 24 september 2018

Kort utvecklingssamtal

Idag har jag varit på mitt sista utvecklingssamtal i skolan, tror jag. Möjligen om det är ett i vår också innan minsta "plutten" fyller 18 år.

Utvecklingssamtal på gymnasiet är ganska meningslösa, så länge allt är bra. Den korta versionen är:
Läraren säger "allt verkar bra och ingen frånvaro". Martin säger "jag trivs bra och är nöjd".

Dessutom hade jag en fråga om vilka kurser som går att kombinera och läsa. Då hänvisade läraren till SYV (Studie- och yrkesvägledaren). Sagt och gjort på vägen ut gick vi förbi SYV och hon var ledig och pratade gärna med oss några minuter.

Efter mindre än 30 minuter var vi ute ur skolan igen med svar på våra frågor. På ett sätt ganska onödigt att cykla från jobbet för det korta och inte så givande utvecklingssamtalet. Å andra sidan är det ju min plikt som förälder att engagera mig i barnens skolgång och på gymnasienivå är det ju inte mycket som krävs (så länge allt fungerar). Jag känner mig alltså mycket nöjd med att ha fått spendera en stund med sonen och visa att jag bryr mig (om han nu inte visste det på andra sätt).

tisdag 4 september 2018

Barbro Lindgren: Prinsessan Rosa

När jag hör namnet Barbro Lindgren så tänker jag på barn och ungdomsböcker som har passerat genom åren. Både de jag läste själv för 100 år sedan och några enstaka som barnen läst. Med den associationen så var jag lite tveksam till boktipset jag fick. Skriver hon vuxenböcker?

Ja, Barbro Lindgren skriver vuxenböcker. I alla fall har hon skrivit en serie böcker om hunden Rosa. Jag har läst boken Prinsessan Rosa. Det är som ett långt kåseri med betraktelser över livet, vardagen, hundar och människor. Det är ingen aktion eller spänning, men en väldigt trevlig bok att läsa lite i varje dag. Min favoritmening som beskriver tempot i boken väldigt bra är:
"Ingen dag är den andra lik, igår var det spindelnät och gröngölingar överallt, idag är det getingar!"
När jag läser om hunden Rosa så tänker jag på boken Ur en kos dagbok av Olof Landström och Beppe Wolgers som jag läste som barn. Den handlar om kor som står och tuggar och glor. Båda dessa böcker handlar alltså om små, små betraktelser av livet. Avkopplande läsning!

måndag 3 september 2018

Mycket äppelmos och fästingar

Förra året var det väldigt få äpplen. Jag tror inte att vi gjorde något äppelmos alls. I år är det otroligt mycket äpplen på alla träd. Tyvärr är de också små och torra efter den torra sommaren, åtminstone i vår trädgård.
De små Transparente blanche har vi i alla fall tagit väl hand om nu. Vi har gjort tre omgångar med äppelmos, ungefär 70 honungsburkar.
Det ska väl räcka till nästa år och lite till. Jag har en assistent, en apparat alltså, för att göra mos. Det är en magisk apparat där man stoppar i äpplen i ena änden och så kommer det ut mos i andra änden, och skräpet spottar den ut för sig. Med assistenten så gör det inget att äpplena är små, förutom att man få plocka lite fler.

Efter att ha haft höstväder i en vecka blev det sommar igår igen. Riktigt härlig sensommar. Igår var vi runt på Östgötadagarna och besökte några olika hantverkare, en gårdsbutik och en höstmarknad. Kul att besöka fina ställen på landet där folk bjuder in. På gårdagens rundtur loggade vi även några geocacher och det var väl vid någon av dessa som jag hittade fästingar. Inte för att jag bjöd in dem, men sju stycken valde att följa med mig hem. Jag är verkligen omtyckt av små fästingar, men det är inte ömsesidigt!