måndag 31 augusti 2015

Kanothajk med Äventyrarscouter

I helgen som gick var jag och Martin på scouthajk. Vi var tio scouter och fyra ledare som paddlade kanot. Det började lite struligt med ett nyckelskåp som inte ville öppna sig trots att vi hade rätt kod. Det slutade att vi, med ägarens hjälp, öppnade kanotförrådet med skruvmejsel och kofot. En liten stund senare kom vi iväg. 

Vi hade parkerat en släpvagn med lite packning och mat där vi tänkte sova för natten. Samtidigt var vi osäkra på om vi skulle kunna ta oss ända dit. Det är svårt att veta hur lång stäcka det blir och hur fort man paddlar. Första biten paddlade vi utmed kanten på en sjö. Om det blåste mycket skulle vi behöva följa kanten precis och var det lugnare så kunde vi snedda över några vikar.
Det gick bra att paddla och vi avverkade en bit före lunch. Vid en badplats tog vi lunchpaus och stekte färdig pyttipanna. Lättlagat och alla var nöjda. Några gånger under dagen flyttade vi om i kanoterna för att få jämn fart mellan de 7 kanoterna. Vissa var starkare och hade bättre paddelteknik än andra så det gjorde stor skillnad vilka som paddlade ihop. Det går ju inte fortare än långsamaste kanoten.
Vid fyratiden på eftermiddagen kom vi fram till lägerplatsen. Det var skönt att ha gott om tid att hämta packningen i släpvagnen, sätta upp vindskydd och laga kvällsmat. Då hann vi även med att bada, tälja, slappa i solen, elda (för att det är kul) och leka med pinnar. Vad är det med grabbar och pinnar? Släpper man ut nästan vilken kille som helst i skogen så hittar de snart en pinne som blir svärd eller fäktningsvärja. Så fungerar i alla fall Martin och under helgen så verkade det gälla även många av de andra 13-14-åringarna.
Det var en fantastisk natt; vindstilla och fullmåne. Jag sov riktigt gott!
På morgonen kom det några regnskurar, men lagom tills vi hade ätit frukost och skulle packa ihop det sista så slutade regnet. Resten av söndagen var det sol och nästan ingen vind. Vi tog ett par bensträckare då vi fyllde på med dricka, skorpor och choklad. Lagom till lunch var vi tillbaka vid startplatsen. Då lagade några lunch medan vi andra packade in kanoterna.
Hajken avslutades med lunch i solen på bryggan. Sämre kan man ha det!

Hemtransport, lämna tillbaka de två kanoterna vi hade med på taket, diska stormkök och hänga vindskydd på tork. Strax före tre var jag hemma. Härligt att vara ute men det är också skönt att ha några timmar kvar av söndagen när man kommer hem.

Innan hajken var jag lite fundersam över om jag skulle tycka att det var tråkigt och tungt att paddla kanadensare efter att bara ha paddlat kajak i ett par år. Så var det inte alls. Det var trevligt och fungerade kalasbra. En stor fördel med kanadensarna är att de tål en hel del omild behandling. En förutsättning för att det ska gå bra är också att det inte blåser för mycket. Vi hade ganska tur där. Det var bara en liten bit varje dag som vi verkligen hade blåst och då var det rak motvind, vilket är mycket bättre än sidvind.

Jag försöker dra ner på mitt ansvar i att ta hand om en scoutavdelning. Däremot är det väldigt mysigt att vara ute på hajk med de halvstora scouterna. Det var ett härligt gäng, både scouter och ledare, som fungerade bra ihop.

lördag 29 augusti 2015

Helena Thorfinn: Innan floden tar oss

För ganska länge sedan började jag läsa Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Sedan kom jag av mig och läste ett par andra böcker emellan. Jag hade först inte tänkt att läsa färdigt boken, men så fick jag höra från flera håll att boken skulle vara så bra. Det fick mig att ta tag i den igen och läsa ut den.

Innan floden tar oss är några olika berättelser som så småningom vävs samman. Den handlar om diplomatvärlden i Dhaka och om hur en svensk familj hanterar att komma till detta annorlunda land och anpassa sig till jobb, hembiträden, chaufförer osv. Dessutom handlar det om fattiga familjer på landsbygden som lever efter sina traditioner och försöker få sina barn att bli gifta på ett anständigt vis, vilket inte alltid blir bra. Och om hur fattiga textilarbetare och diversearbetare lever och klarar sig i Dhaka.

Det som är intressant med boken är att den beskriver starka kvinnor på flera helt olika sätt. Det är Sofia som jobbar på ambassaden och har höga ambitioner, men också Mina som driver sin egen verksamhet på Dhakas gator genom att köpa saker och sälja dem vidare och är bra på att hantera både sina leverantörer och sina distributörer. Från ingenting och utan någon erfarenhet så driver hon sin lilla verksamhet. Dessutom beskrivs många andra kvinnoöden där fattiga kvinnor gör så gott de kan i textilfabriker drivna av västerlänningar.

Jag tyckte inte boken var jättebra, men lite påverkas nog det av avbrottet mitt i. Läsvärd men sätter nog inga djupa spår.


torsdag 27 augusti 2015

Lappövning på scouterna

Vi har haft ett annorlunda styrelsemöte på scouterna. Syftet var att diskutera vad styrelsen ska och förväntas göra och hur vi vill jobba för att göra det.
Precis innan kände jag mig lite besviken då tre stycken inte kunde komma på detta möte som utlysts i god tid och förklarats som viktigt. Dessutom blev han som var inbjuden för att hålla i mötet sjuk. Ingen skugga över någon för man kan inte rå för om man blir sjuk eller andra plötsliga hinder. Jag fick i stället ett körschema som vi skulle följa och så fick vi hålla mötet själva.
När vi väl kom igång så släppte min besvikelse. Vi hade bra diskussioner där alla var med, så då kanske det var bra att vi bara blev fem stycken i stället för tio stycken. Vi skrev lappar och satt upp på tavlan. Sedan skattade vi tid på lapparna samtidigt som en del lappar fick justeras, förtydligas och splittras. Efter det satte vi gröna ringar på de lappar som kan läggas ut på någon utanför styrelsen. Slutligen mynnade det ut i olika roller som fick ett antal lappar på sig.
Nu ska vi smälta detta en vecka och sedan fördela och specificera rollerna. Detta kommer att bli bra! Det är en del jobb kvar innan det är på plats och någon kanske tycker att det blir mer jobb, men i längden kommer det att bli bra att arbetet fördelas på fler. Just nu ligger mycket, mycket av detta på ordförande (= mig). Jag hoppas och tror att detta arbetet ska ge mig möjlighet att jobba med det som jag ville när jag valde att bli ordförande. Jag vill jobba med att utveckla kåren, driva verksamheten framåt, arbeta för att behålla de äldre scouterna både som scouter och som ledare. Att vara spindeln som håller ihop det är roligt, men jag vill inte samtidigt behöva göra allt. Nu kommer fler i styrelsen bli engagerade och fler utanför styrelsen kommer få avgränsade uppgifter. Summan mer jobb per person borde inte bli så stor.

onsdag 26 augusti 2015

Galen och stolt

Många önskar att de vore yngre och visst händer det att jag tänker så också, men det är väldigt sällan. Oftare tänker jag att det är skönt att ha nått en viss mognad och ålder där jag har ganska bra koll på mig själv och jag gör vad jag vill utan att allt för mycket behöva bry mig om vad andra tycker.

Därför kändes det så bra idag när jag fick kommentaren: "Du är galen!" och jag kunde med glädje och stolthet svar: "Japp, jag är galen!"

Somliga tycker att det är galet att sova på altanen en helt vanlig söndagsnatt bara för att njuta av det sista av sommaren. Andra tycker det är galet att cykla 30 minuter i spöregn utan regnkläder och nästan njuta av det. Ytterligare andra tycker det är galet att lägga en massa energi på ideellt arbete i stället för att lägga den extraenergin på karriären. Vissa tycker att det är galet att bjuda geocachevännerna på glass på en konstgjord ö 200 meter från stranden så att de tar sig dit med gummibåtar eller simmande. En del tycker det är galet att laga lyxmat en torsdagskväll och sedan äta enklast möjliga som söndagsmiddag.

Om detta är galet, så är jag galen och stolt över det. Man kan också uttrycka det som att "man har inte roligare än man gör det".

Hej hopp!

tisdag 25 augusti 2015

Villa i stan, lägenhet, hus på landet, sommarstuga?

Var vill man bo egentligen?

Tidigare har jag inte funderat så mycket på det. Vi bor där vi bor och har väl tänkt att göra det på överskådlig tid framåt. Senaste tiden har det varit en del olika händelser som fått mig att fundera mer över var jag egentligen vill bo. Jag har inte hittat svaret än. Svaret kanske är där jag bor, men det kan lika väl vara någon annan stans.

Frågan aktualiserades när vi hälsade på i vännernas nya hus. De flyttade för några år sedan från villaområdet där vi bor, till en lägenhet i stan och hade inga andra planer. Så i våras råkade de snubbla över sitt drömhus med drömläget som de inte kunde motstå. Så nu har de flyttat ut på landet, men längre pendelavstånd till jobbet. Jag förstår att de blev kära i både huset och läget, men är det värt att köra 45 minuter till jobbet för att bo vackert?

Jag har ju cykelavstånd till jobbet. Det tar 30 minuter, men går utmärkt att cykla de flesta dagar. Det är en väldig frihetskänsla att ha möjligheten att cykla och den värdesätter jag högt.

Ibland vill jag flytta till en lägenhet för att slippa ta hand om trädgården, men samtidigt är det härligt att kunna sitta i sin egen trädgård. Ibland funderar jag på att flytta ännu mer utanför stan för att få närhet till vatten och vacker natur. Det jag kommit på (vilket ju är självklart, men ändå...) är att man kan flytta utan att det behöver vara för evigt. Dessutom går det ju att kombinera åretruntboende och stuga på olika sätt. Samtidigt vill jag inte sitta med två hus att ta hand om eller att ha mina saker på två ställen.

Många av dessa beslut påverkas av att vi inte har några barn som behöver hämtas på dagis och fritids längre, och snart har vi inga barn alls som vi behöver ta hänsyn till. Hur vill vi göra då?

måndag 24 augusti 2015

Tomatfrossa

Först hade vi lite halvtrista ICA-tomater hemma.
 I lördags var vi på Bondens marknad och passade på att köpa rejält med fina tomater i olika storlekar och färger.
Sedan kom svärmor med hemodlade, ännu godare tomater. Nu kan vi ha tomatfrossa!

söndag 23 augusti 2015

Sensommar

Vilken fantastisk sensommar vi har. Synd att man behöver jobba också. Ändå har jag verkligen försökt att utnyttja vädret med att äta lunch ute, afterwork på en uteservering och en del utflykter både på kvällarna och helgen.
Nästan varje dag har jag suttit en stund på altanen, i solen eller senare på kvällen. Ofta har det varit med en bok, en stickning eller med den lånade bandvävstolen. Smidigt att kunna bära runt på vävstolen. Nu har jag just vävt ner det första bandet (som inte var så långt) och fått hjälp med att sätta upp nästa. Kul komplement till stickningen.

Idag satt jag på altanen och skrapade potatis. Det tycker jag är ett bra sätt att få sommarstugekänsla hemma i stan. Just nu sitter jag på altanen och bloggar. Tack wifi och laptop!

måndag 17 augusti 2015

Förälder

Först är man nybliven förälder. Sedan blir man småbarnsförälder. Sedan skolbarnsförälder. Och efter det tonårsförälder. MEN, vad blir man sen?
Är det då man ska njuta av frukten av de 20 årens föräldrarskap? Jag är ju fortfarande förälder och har ju fortfarande barn, men vad heter det nu? Vuxenförälder låter inte bra.

lördag 15 augusti 2015

Skänninge

Det går att geocacha på en massa olika sätt. Idag hängde vi cyklarna på bilen och åkte till den lilla staden Skänninge på Östgötaslätten. Där cyklade vi runt och loggade cacher.
De flesta gånger jag varit i Skänninge har varit i början på augusti då den jättestora Skänninge Marknad pågår. Hela stan är då full med marknadsstånd och folk. Man går mitt genom centrum, men ser ingenting av staden. Att cykla runt är ett bra sätt att få se både centrum och en del kringområden. Kul att se en "ny" stad som ändå ligger så nära hemma.

I centrum märker man tydligt att det är en gammal stad som vill bevara känslan av det gamla. Det är kullersten, gammal kyrka, små butiker med stort nostalgivärde. Jag hittade till och med skylten "Radionostalgi" utanför ett hus. Stan visade sig också ha små fina broar över ån och bra cykelvägar både här och där.

Vi åkte hemifrån direkt efter frukost så efter att ha loggat sex cacher passade det bra att fika på bokcafét mitt i stan. Gammalt hederligt fik med kaffekoppar, hembakat, kontantbetlaning och lugn.

Stärkta av kaffet cyklade vi vidare i några ytterområden. Vi passerade en fin liten konstgjord sjö med bad och stora grönytor runt. Det finns tydligen modernare delar av stan också för vi passerade en del nya villaområden. De flesta cacher vi loggade var lätta. Det var bara någon enstaka vi fick leta lite mer efter och en som krävde klättring, men bara lätt trädklättring.
Dagens sista cache fanns inne i denna övergivna jordkällare som bevakades av en välvuxen tistel. Därmed hade vi loggat 15 cacher. Vi hängde på cyklarna på bilen igen och körde hem för en sen lunch. Den sena lunchen passade bra för Martin och hans kompisar som varit uppe halva natten och därmed ätit frukost sent. Skönt att man kan behålla sommarkänslan lite genom att rucka lite på mattiderna.

fredag 14 augusti 2015

Natt(o)ro

När man får ett barn så finns det en massa manualer och man får tips och råd från alla håll. Det handlar om nattvak och vad som är normalt och inte under de första åren. Sedan finns det lite manualer om tonårstrots. Det har jag inte sett så mycket av i verkligheten så jag har inte läst så mycket om det.

Men, var står det i manualerna att man ska vara beredd på att bli väckt av sin 21-åring (som tentapluggar och har vänt på dygnet) strax före kl 02 en vardagsnatt? Han letar efter bilnyckeln för han ska hämta lillasyster 19 år som är på stan. (Jag trodde att hon sov hos pojkvännen.)
Visst är det gulligt ändå, men det vore ju bättre om jag kunde somna efteråt i stället för att ligga vaken ett par timmar.

I dag har 14-åringen bjudit hem fem kompisar för att fira sin födelsedag (som var förra veckan) med LAN-party. De lär inte sova så mycket i natt så vi får väl se hur det går med min nattsömn.

Jag trodde att det skulle bli lugnt på nätterna när barnen passerat några års ålder. Här är det spring hela nätterna, vissa nätter. Den ena tentapluggar till 02. Sedan går nästa upp vid 04:30 för att börja på sommarjobbet 06. Det är nästan som under småbarnsåren, förutom att jag egentligen inte behöver vakna.

Nu är inte detta en klagan utan bara ett förundrat konstaterande att det är likadant, men annorlunda, och att jag kommer att sakna det när barnen inte är kvar i huset.

onsdag 12 augusti 2015

Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam

Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som nu är en gammal respektabel dam som bor i Småland. Boken är en blandning mellan nutid och minnen från förr. I nutiden firar hon midsommar med sonen och hans familj, då hon har ett långt samtal med sitt barnbarn. Minnena är lite från före kriget, men mest från tiden i lägren Auswitch och Ravensbrück, och från hennes första tid i Sverige.

Miriam har genom hela livet burit sin stora hemlighet att hon är rom. Vid ett bråk vid en fångtransport går hennes klänning sönder. Hon vet att hon kommer att bli straffad, kanske dödad för det när de kom fram. Som en nödlösning så byter hon snabbt till en klänning som en död flicka har på sig. Därmed får hon ett nytt nummer och ett nytt namn och blir i stället jude. För att överleva så var det bara att spela med och bli Miriam.

Efter kriget togs judar väl hand om i Sverige medan romerna sågs som tjuvar och tiggare (och så är det väl till stor del fortfarande). Miriam var livrädd för att hamna på gatan om någon skulle få veta hennes verkliga ursprung så hon var tvungen att fortsätta vara Miriam.

Boken är mycket, mycket bra. Den beskriver kriget och tiden efter kriget ur ett delvis nytt perspektiv. Miriams tankar och funderingar beskrivs så väl. Att bara beskriva längtan efter att få bita i ett äpple tar ett långt stycke. Man lever sig riktigt in i Miriams liv. Jag valde denna gång att lyssna på boken och även uppläsningen var bra, vilket är viktigt för ljudböcker. Sedan boken tog slut har jag saknat Miriam. Så mycket saknad efter en speciell bok har jag inte känt tidigare.

Efter att har lyssnat på en annan, betydligt sämre, bok så har jag nu letat upp en till av Majgull Axelsson och hoppas att den är lika bra.

lördag 8 augusti 2015

Blåbär

I år kan inte björnarna klaga på blåbären. Det är otroligt mycket blåbär, och bären är stora. Jag har tittat på bären många gånger när vi varit ute och geocachat, men just då är det inte läge att stanna och plocka.
Ett par gånger har jag varit ute och plockat blåbär tidigare i sommar, så vi har en hel del i frysen. Igår plockade jag ännu mer och jag är ändå sugen på att ta en tur till. Bären är så fina att det är riktigt svårt att låta bli att plocka dem. Det är kul att plocka när det går så pass lätt som i år. Med sällskap eller en ljudbok är det avkopplande med det monotona pillet.

Idag blev jag så sugen på fil med blåbär att jag cyklade extra till affären för att köpa fil. Sedan blev det fil med blåbär och mackor till kvällsmat. Riktig sommarmat!

fredag 7 augusti 2015

Scouthösten närmar sig

Sommaren närmar sig sitt slut och scouthösten närmar sig. Det kan man lätt se på hur många scoutrelaterade mail som jag skickar per dag. Som ordförande har jag ganska många olika trådar att dra i.
Under de senaste veckorna har jag skicka ett eller två scoutmail per vecka. De senaste dagarna har jag skickat minst två scoutmail per dag. Det är inbjudan till första ledarmötet som är nu på söndag, det är om höstens terminsprogram, det är lite rester från sommarens läger, det är städschema för scoutlokalen och så vidare. Jag försöker att verkligen bara inkludera de som berörs av mailet för att inte trötta ut mina scoutkompisar.
Mycket börjar falla på plats och det blir nog bra denna terminen också.

tisdag 4 augusti 2015

Födelsedagar

"Nu får du inte komma in till soffan." "Får jag gå in till min garderob?" "Nu ska jag gå ner i källaren och stöka runt lite. Mer än så säger jag inte."
Det där är sådana uttalanden som har hörts hemma hos oss de senaste dagarna. Vi är mitt i födelsedagsveckan. Den veckan när tre av oss i familjen fyller år. Då pågår det hemlighetsmakeri både här och där.

Idag har vi firat vår lilla son, längre än mig, som fyller 14 år. 14 hela år sedan den där lille krabaten föddes. Åren går fort och nu har vi verkligen inga småbarn längre. Idag deklarerade Martin nöjt att "det är min födelsedag så jag gör vad jag vill". Det betyder "stör mig inte när jag sitter vid datorn." Okej då, idag fick han väl sitta där stora delar av dagen.

söndag 2 augusti 2015

Paddling i Norra Vätterns skärgård

Idag lastade vi kajakerna på bilen och åkte till norra delen av Vättern. Jag har länge velat se skärgården som finns i norra Vättern. Att se den från en kajak känns helt rätt. Vid hamnen i Bastedalen fanns både parkering och låg brygga att börja paddla från.

Det blåste en del och vi skulle passera ett öppet sund där vinden kom från söder. Vinden hade alltså tagit fart över hela Vättern. Idag var det ingen jätteblåsig dag, men ändå var det gäss på en del av vågorna. Vi paddlade snett över sundet så att vi gick nästan rakt mot vågorna. Då gick det att se när vågorna kom och bara åka med. Det var mer roligt än otäckt. När vi nästan nått den första ön, som var en ganska stor ö så valde vi att vända norr ut för att komma i lä. In bakom ön så var det plötsligen helt lugnt och bara små krusningar på ytan. Där ser man hur viktigt det är att läsa vinden, vågorna och naturen för att underlätta paddlingen.
Nu var vi mellan öarna och kunde paddla i lite lugnare vatten. Vi paddlade till två olika öar som hade var sin geocache. Sedan var det dags att ge sig mot dagens huvudmål, en geocachingträff på Grönön. På Grönön dök det upp andra geocachare. En del kom med båt och andra kom med kajaker. Magen började kurra för nu hade vi varit igång några timmar sedan vi åt frukost hemma. Grillning och trevligt umgänge ett par timmar passade bra. Fina platser, naturupplevelser och trevliga människor är verkligen fördelarna med geocaching.

Sedan var det dags att paddla tillbaka till bilen, över det blåsiga sundet igen. Nu hade vågorna ändrat sig och var mer stora och runda, inte små och toppiga. Vi paddlade snett över sundet för att komma så mycket mot vågorna som möjligt. Jag vill inte ha stora vågor från sidan. Då kan man inte styra kajaken alls. Ibland kändes vågorna riktigt höga, men det gick bra att gunga med.

Det har inte blivit så många paddelturer i år. Detta var den tredje, men än ska vi hinna med några till. Det roligaste med årets paddling är att jag har kommit på tekniken. Jag har alltid stört mig på att Mannen paddlar så mycket snabbare än mig. Så mycket starkare kan han väl inte vara? Nu har jag kommit på hur jag ska paddla med mag- och ryggmusklerna i stället för med armarna. Då går det plötsligen lättare och jag blir inte alls trött i armarna. Häftigt!