lördag 28 februari 2015

Familjer på äventyr

Jag gillar äventyr. De senaste veckorna har jag följt fyra familjer, som gett sig iväg på väldigt stora äventyr, genom att titta på serien Familjer på äventyr på SVT play. Jag tänker inte ge mig iväg på något så stort jätteäventyr, men det är inspirerande att se att det går. Det har varit en fin serie där familjerna visat både det positiva och lite baksidor av att ge sig iväg med hela familjen. Jag tycker de gör helt rätt som lever sin dröm och inte fastnar i ekorrhjulet. Samtidigt tänker jag att man får akta sig för man fastnar nog lätt i ett nytt ekorrhjul om man bosätter sig på ett nytt ställe och börjar ett nytt liv.

Härom dagen googlade jag lite för att se vad som hänt med familjerna efter att serien spelades in. Jag hittade att familjen som flyttade till Nya Zeeland precis har gett ut en bok om vägen till deras äventyr. En lång resa som började för 10 år sedan vid deras första besök på Nya Zeeland. Boken kom igår. Jag har inte börjat läsa den än, men den ser jättefin ut.

Vi har varit en familj på äventyr, men betydligt mindre äventyr än familjerna i serien. Nu snart är vi "bara" ett par på äventyr. Det blir svårare och svårare att få med barnen. Det är lite svårt i mellanperioden när barnen inte vill följa med, men ändå är för små för att helt lämnas. Just nu sticker Mannen och jag iväg själva ibland och ibland bestämmer vi att åtminstone yngste sonen ska följa med. För längre resor diskuterar vi förstås ihop oss så att det på ett eller annat sätt ska passa alla.

fredag 27 februari 2015

Olika sorters tjuvar

Det är kul när barnen kan se saker med glimten i ögat. När jag berättade för Martin att jag skulle till syfestivalen sa han:
- Är det som en konsert, fast för tanter?

Och visst har han ganska rätt?


Härom dagen ringde en telefonförsäljare och försökte få mig att flytta min premiepension. Jag tackade vänligt men bestämt nej. När jag lagt på sa Martin:
- Det finns två sorters tjuvar. Det är nybörjare som kommer med pistol och säger; ge hit pengarna. Och så är det de mer erfarna som säger; här är ett kontrakt, skriv under här.

Åter igen har han så rätt!

fredag 20 februari 2015

Spelkväll

I början på veckan skickade vi ut till ett gäng kompisar som vi trodde kunde vara intresserade av att spela brädspel, att vi tänkte spela på fredag kväll. Det kom 6 personer. Vi förberedde potatisgratäng med skinka i. När gästerna kom så hjälptes vi åt att göra sallad och röra ihop två kladdkakor.

När alla hade fått mat i magen så delade vi upp oss på två bord. Fyra vuxna spelade "Glory to Rome". Vi andra tre vuxna, Cissi (halvvuxen) och en nioåring spelade "Ticket to ride" två gånger. På något märkligt sätt tog spelen vid båda borden slut precis samtidigt. Då åkte några hem och vi som var kvar spelade ett parti "Spacebeans".

Det blev en mycket trevlig kväll, så det gör jag gärna om. Det känns alltid bra att köra igång helgen redan på fredagskvällen. Man orkar faktiskt trots att man känner sig rätt trött när man åker från jobbet på fredag eftermiddag. När man gör något på fredagskvällen, mer än att hänga framför TV:n, så känns helgen mycket längre.

onsdag 18 februari 2015

Syfestival

I lördags var jag på syfestivalen. Det var en vän som frågade om jag ville åka dit. Jag såg det mest som en kul utflykt och ett tillfälle att få umgås i lugn och ro. I vanliga fall ses vi oftast över en lunch en vardag och då är ju tiden alltid så begränsad. Vi bestämde att åka buss till Stockholm för att kunna koppla av ordentligt.

Jag har varit på syfestivaler på lite olika platser förut och visste ungefär vad som väntade. Vännen hade inte varit på någon förut och förundrades över allt. Det är häftigt att hamna på ett ställe där alla på något vis är likasinnade. Alla har ungefär samma intresse. Att titta på alla besökares hemstickade tröjor, roliga väskor och andra hemgjorda saker är lika roligt som att gå runt till de olika utställarna.

Vi tittade på symaskiner, handlade tyg, letade garn, nöp i underbara garner, beundrade vackra brodderier och inspirerades av roliga idéer. Timmarna flög iväg och någon workshop hann jag inte med den här gången heller. Nästa gång ska jag nog prioritera lite tid att sitta ner och prova på någon ny teknik.
Det blev några saker som fick följa med hem också. Ett vinrött ylletyg som ska bli en kjol, två viskostyger som ska bli toppar, ett garn som ska bli strumpor och några små knappar som säkert är bra att ha. Dessutom köpte jag några sticktidningar för att få lite mer inspiration.

De senaste dagarna har jag jobbat på med tröjan som jag stickar som snart är färdig. Nu måste jag få den färdig så att jag kan börja med strumporna i det nya garnet.

tisdag 17 februari 2015

Sportlov

Nu är det sportlov, i alla fall för två av barnen. Martin sitter mest hemma framför datorn. Han spelar datorspel med sina kompisar som sitter hemma hos sig. Det är det nya sociala livet.  Från torsdag och över helgen är det spel- och cosplayfestivalen Närcon, så då är han helt upptagen. Han önskade sig biljetter i julklapp och har sett fram emot detta i flera månader.

Hur som helst så såg det ut att bli tre hela dagar framför datorn denna veckan. Idag slutade jag lite tidigare för att vi skulle kunna hitta på något tillsammans. Vi hann både spela sällskapsspel och åka pulka. Planen var att göra upp eld och grilla hamburgare vid pulkabacken, men det slutade med att vi åkte pulka medan Mannen stekte hamburgarna hemma. Det blev några trevliga timmar ihop och ett litet avbrott från datorspelandet i alla fall.

torsdag 5 februari 2015

Allting har två sidor

Nackdelen med stora barn:
Jag har ingen makt över dom längre och kan inte köra ut dom i snön på eftermiddagen.

Fördelen med stora barn:
Jag kan komma hem från jobbet och säga "Antingen får ni vänta ett tag till på maten eller så får ni laga något själva, för nu ska jag ut och åka skidor" och så byter man om och sticker.

tisdag 3 februari 2015

Häst eller granar

På jobbet driver dom med mig för att jag inte kan se skillnad på en häst och granar. Det är väl inget att retas för??

När jag cyklade hem från jobbet igår var det mörkt och snöigt. Jag såg något stort komma mot mig på cykelbanan. För stort för att vara en cyklist. För stort för att vara en löpare. Jag bestämde mig för att det var nog någon som red, även om jag aldrig sett en häst där förut.

När jag kom närmre insåg jag att det där var ingen häst, men det tog fortfarande lite tid att inse vad det var. Det var en man som bar två stora granar, som två stora julgranar. Han hade den ena på axeln och den andra liksom framför sig. Det blev som ett kamouflage.

Första tanken gick till julgranstjuvar, men varför stjäla julgranar i februari? Han befann sig halvvägs mellan bostadsområdet och återvinningscentralen, skulle han möjligen gå och slänga sina två julgranar? Det skulle jag löst på något annat sätt än att bära dom genom snöyran till tippen.

Jag berättade denna historien för en kollega. Lite senare kom två till och satte sig vid samma lunchbord. Då berättade kollegan vidare om hur jag inte kunde se skillnad på en häst och granar. Jag måste säga att det lät väldigt galet och roligt att höra det återberättas, utan alla förklarande detaljer förstås. Jag roade i alla fall några kollegor en lång stund.

söndag 1 februari 2015

Gamla vänner

Mitt i all vardag som rullar på så är det lätt att vännerna glöms bort. Jag menar egentligen inte att de glöms, men det blir liksom inte av att planera in tid tillsammans. Det är tillräckligt med arbetskamrater, familj och scoutvänner som jag träffar hela tiden. Men, så ibland kommer saknade efter de där andra vännerna. Då får det bli ett ryck och göra något åt det och det gör så gott i hjärtat efter att ha fått lite tid med gamla vänner.

Idag tog jag bussen till en vän och så var vi ute och gick och pratade och pratade i en och en halv timme. Sedan tog jag bussen hem igen. Enkelt och okomplicerat, men sååå gott för själen att få prata av sig en stund. För att inte tappa bort det igen så bokade vi in ett nytt datum med en gång (och ett i reserv ifall det första inte blir av).

När jag ändå var i farten så passade jag på att boka lunchdate med en annan gammal vän. Lunchdate är också ett bra sätt att få en liten pratstund.