torsdag 20 juli 2017

Codenames

Som jag skrev tidigare så spelade vi spel på kvällarna när vi var i Rügen. Det spel som spelades mest är samma som vi spelade mycket på resan i julas. Spelet heter Codenames.

Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).

Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.

Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.

tisdag 18 juli 2017

Geocaching

Semester och utflykter innebär en hel del geocaching eftersom det är ett bra sätt att hitta intressanta platser. 
En dag var vi på Omberg och gick en runda som heter "Tomtar och Troll" där alla 15 cacherna i serien följde temat på olika sätt. Finast var nog denna gömma som var övervakad av ett par tomtar inne under stubben.
Efter att ha gått den cacherundan så skulle vi logga en cache till. Den krävde en stege på 3-4 meter. Tyvärr hade vi ingen stege i bilen. Ganska ofta har vi en teleskopsstege i bilen som blir 3,5 meter i utfällt läge. Tyvärr var inte den stegen med. Efter som vi var fyra scoutkunniga personer så tog vi i stället med de remmar vi hade i bilen.
På platsen hittade vi ett nedfallet träd med två pinnar som satt fast i varandra i nederänden. Efter att ha brutit av några meter från de långa pinnarna och letat upp lagom långa tvärpinnar så började vi surra en stege. Stegen blev inte helt stadig, men fungerade utmärkt för att logga cachen. Kul hade vi medan vi höll på att klura. Tyvärr uppskattade även myggorna att vi höll till där ett tag så jag har fortfarande kliande myggbett flera dagar efteråt.
En annan tur gick till trakterna kring Örebro. I Örebro län finns det en massa cacher som ingår i Geotour-The heart of Sweden och är cacher som plaserats ut på särskilt intressanta ställen och som är extra arbetade på olika sätt. En av cacherna låg vid den här fina hembygdsgården.
En annan cache låg i skogen vid Skärmareboda. Där gällde det att hitta mynt som fanns fastklistrade på klippblock. Det var bara att leta runt tills man hittat alla mynten för siffror som stod på mynten behövdes för att komma vidare.
 En del av mynten satt långt in mellan blocken. Kul att klättra runt här och lista ut vart man skulle leta. Det fanns foton av blocken som hjälp.
Till slut kunde vi räkna ut koordinaterna för att hitta nyckeln till skattkistan. I en liten grotta stod denna stora skattkista och där i låg loggboken. Häftig skattjakt!
Vår tur varade i två dagar. Vid det här marmorbrottet hittade vi en fin tältplats. Det blev sjötomt för en natt. Särskilt mysigt var det att äta frukost på kanten av sjön. Nedanför oss simmade ett stim fiskar som uppskattade ost och brödbitar som vi kastade i.
 En av cacherna låg vid Nostalgibyn. Såg ut att vara ett kul ställe med mycket prylar. Vi tittade inte så mycket utan tog bara en snabb fika. Hela fiket var fyllt med gamla burkar.
 Många av gömmorna var väldigt arbetade. Här provar jag prinsesskronan som låg i gömman för en slottscache. Loggboken var klädd i vinrött sidentyg förstås.
Mitt i Örebro hade någon lyckats placera en gömma som hissades ner så att man kunde skriva i loggboken. Konstigt att ingen tittade konstigt på oss där mitt på en parkering utanför pågående Titanic-utställningen.

Trots två dagars intensivt loggande av cacherna som hör till Geotour-The heart of Sweden så är det väldigt många kvar, utspridda i hela Örebro län. Vi får se när vi kommer tillbaka för att utforska några fler.

söndag 16 juli 2017

Rügen i Tyskland

Semestern började med en tur till Rügen i norra Tyskland. Vi åkte bil ner till färjan i Trelleborg. Vidare över med färjan till Sassnitz och sedan körde vi 5 km till vårt hotell. Enkelt i teorin, men det var lite svårt att hitta hotellet i mörkret så i praktiken körde vi nog dubbelt så långt innan vi vände  tillbaka och hittade hotellet.

På morgonen efter så märkte vi att våra närmsta grannar var en familj svalor med fyra ungar som trängdes i boet. Föräldrarna matade de hungriga ungarna för fullt. Cissi tyckte att vi kunde stanna och titta på svalorna men vi hade andra planer för dagen.
Längst upp vid norra spetsen hyrde vi cyklar och cyklade runt ett fint område med små butiker, vackra hus och fin natur.
Husen såg ut som en sagoby, men det såg ut att bo riktiga människor där.
Bitvis kändes det som att cykla mellan fälten på Öland. Det var fint med all vallmo utmed kanten.
Ut mot havet var det höga klippor eller sandvallar. Vi parkerade cyklarna och tog trappan ner till havet.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen så var det bara två ungar kvar i boet. Undra vilken dramatik som utspelat sig under dagen. Nedanför boet låg en unge död och en unge satt hjälplös och pep. Föräldrarna var där och försökte få den stackars ungen att flyga upp till boet, men det kunde han inte alls. Det var riktigt högt så vi visste inte hur vi skulle kunna hjälpa till heller. Naturen fick sköta det själva även om vi hade väldiga bekymmer under kvällen. Cissi konstaterade att vi borde ha stannat hos svalorna.
 En dag var vi och tittade på jättebygget i Prora som Hitler byggde som semesterbostad åt folk i armen. Det var ett jättebygge som var hur långt som helst och lika långt åt andra hållet. Läget med ett par hundra meter från havet kunde man inte klaga på. Husen har stått övergivna i flera decennier men nu pågick renoveringsarbeten för fullt och det annonserades om att man kunde köpa sig en lägenhet.
 Det var fina stränder utmed hela kusten, men vi ägnade inte så mycket tid där för det var inte riktigt badväder. Dessutom är vi inga som brukar ligga mycket på stranden.
 Vi tittade på en sandutställning. Temat var musik och det märktes i alla konstverk. Lite kul att se men vi blev ändå ganska besvikna för det var inte alls lika bra som en sandutställning som vi tittade på i Danmark för ett par år sedan.
 Sen finns det väl inte en semester utan att vi plockar sten någonstans. Fråga inte vad vi ska ha all sten till....
Detta var ett enormt klapperstensfält med flintasten. Fältet låg mitt i skogen så man fick gå ett par kilometer för att komma dit. Det är rofyllt att sitta och vända och vrida på stenarna för att hitta fina och underliga stenar. Fickorna var välfyllda när vi gick där ifrån.

En del tid ägnades också åt att leta intressant öl, inte nödvändigtvis billig utan sån som inte går att få tag i här hemma. Jag lyckades också få med mig lite tysk korv och ost hem.

Detta var en semester utan stora mål, men väldigt trevligt att få umgås med både Cissi och Martin. Blandade utflykter på dagarna och sällskapsspel på hotellet på kvällarna. Ofta blir det ju resor utan barnen numera, men alltid lika trevligt när de är med.

lördag 15 juli 2017

Semester

Semestertider och inte bloggtider. Semester pågår alltså med diverse utflykter och lite röjande hemma, men en av de bästa semesterdagarna har ändå varit idag.

Dagen började lugnt hemma. Efter lunch skulle vi skjutsa Martin till andra sidan stan. Andra sidan stan, då skulle vi ändå åka halva vägen till sjöarna söder om stan så vi tog med kajakerna och åkte den extra biten också.
Vi lade i kajakerna vid Hovetorp som ligger i Kinda kanal. Därifrån paddlade vi drygt två kilometer i kanalen och sedan ut i sjön Stora Rengen. En bit ut i sjön, på en ö fanns två geocacher. De var den ön som var dagens huvudmål.
När vi letade efter den andra av cacherna kom plötsligt cacheägaren gående. De var ute för att titta till sina cacher och hade lagt till på andra sidan ön. Det blev en trevlig pratstund innan vi skildes åt. Vi skulle komma att mötas en gång till ett par timmar senare.
Efter att ha loggat de två cacherna sökte vi upp öns fina fikaplats. Där blev det fika med kaffe, äpple, bulle och choklad. Vi har blivit riktiga kaffedrickare och dricker numera kaffe nästan varje dag. Tills väldigt nyligen var det bara te som gällde.
Efter fikat lade jag mig ner på rygg och tittade på trädtopparna. Trädtoppar mot blå himmel är så vackert och rofyllt. Man känner sig liten, men helt trygg. På en kurs jag gick så skulle vi fota något vi tyckte om och berätta om det. Jag fotade träd mot blå himmel!

Efter lång stunds vila på ön så klev vi i kajakerna igen. Vi paddlade runt lite kring ön och öarna bredvid sedan vände vi hemåt. På tillbakavägen placerade vi ut en geocache så att de som brukar lägga ut dessa fina ö-cacher ska få något att leta efter också. Efter att ha loggat ytterligare två cacher så paddlade vi Kinda kalan tillbaka till Hovetorp.
Tillbakapaddlingen var helt magisk. Klockan hade passerat åtta på kvällen men fortfarande var det skönt varmt. Det var lugnt och stilla utan puttrande båtar. Vattnet var så spegelblankt att träden speglade sig. Det enda som hördes var det stilla ljudet av våra paddlar. Det går knappt att prata för man vill inte störa tystnaden och man är fullt upptagen av att njuta och insupa stunden och stillheten.

Sånna här eftermiddagar och kvällar får man inte många av, därför var jag tvungen att blogga om det för att kunna minnas länge.