måndag 31 oktober 2011

Shopping i Linköping

Idag var första vardagen på barnens höstlov. Eftersom jag är hemma hela veckan så har jag diskuterat med barnen vad de vill göra under veckan, utan att flänga iväg hela veckan.

Ullared har varit ett av förslagen. Efter att ha funderat lite till så kändes det onödigt att åka bil i sex timmar (tre timmar åt varje håll) för att göra av med en massa pengar. Ett tag funderade jag på att åka till A6 i Jönköping i stället. Det är i alla fall bara 2 timmar (en timme åt varje håll) i bil. Efter ytterligare funderande så konstaterade jag att det säkert är samma affärskedjor i Jönköping som i Linköping. Det hela slutade med att Cissi och jag tog en eftermiddag med shopping i vår egen stad.

Vi tog bilen och åkte runt till några olika affärer som inte ligger i stora shoppinggallerian eller i city. Vi hade trevligt och köpte lite småsaker och Cissi köpte en vinterjacka. Sedan åkte vi förbi mitt favoritbageri och köpte bröd och bullar. Slutligen hamnade vi i city. Där gick vi runt i några affärer och konstaterade att vi inte hittade någon bättre jacka än den som Cissi redan köpt. Skönt då vet vi det!

I en affär hittade Cissi ett par kängor. Sedan gick vi runt i övriga skoaffärer och konstaterade att det inte fanns snyggare kängor. Skönt då har vi koll på det också!

Sedan kom problemet när vi skulle gå tillbaka och köpa kängorna. Jag hade inte mitt bankkort i plånboken! Efter mycket funderande insåg jag att jag glömt kortet i parkeringsautomaten när jag betalade parkeringen. Där fanns naturligtvis inte kortet kvar när vi kom tillbaka dit. Det blev till att åka hem och spärra kortet.

En trevlig eftermiddag, med lite snöpligt slut.

lördag 29 oktober 2011

Datorn och skogen

I torsdags var min sista dag på jobbet. Nu är jag arbetsbefriad resten av uppsägningstiden. Som jag skrivit om tidigare så är det inte jag som valt att sluta utan det beror på att min avdelning flyttar till Göteborg så jag och elva kollegor blev övertaliga (om vi inte ville flytta till Göteborg). Det är alltså dags att söka sig nya utmaningar. Spännande att se vad det kommer bli.

En effekt av att jag slutade jobbet är att jag har lämnat ifrån mig jobbdatorn. Min jobbdator använde jag hela tiden på jobbet, men jag bar också hem den och använde den väldigt mycket hemma. Jag tänkte innan att det löser sig för hela huset är fullt av datorer. Riktigt så enkelt är det inte, har jag insett. Jag saknar att ha en EGEN dator! En dator där jag har de program jag brukar använda. En dator med mina genvägar och allt annat jag använder. Jag måste kanske köpa mig en egen i alla fall. Då kommer den stora frågan vad det ska vara för någon. Måste fundera ett litet tag till!

Jag läste någonstans att man inte får bli kär i en juridisk person, dvs man får inte bli för beroende av sitt jobb. Lättare sagt än gjort, men får man bli kär i skogen då? Jag kan leva utan mitt förra jobb, men utan skogen blir det värre. Efter den omtumlande dagen i torsdags (och dagarna innan) så kändes det kanonskönt att ge sig ut och springa i skogen. Jag var bara tvungen att springa av mig. Det blev en runda på nästan en mil och ändå orkade jag ta i även den sista biten. Adrenalinet ger en himla massa kraft!

Att komma ut i skogen är det mest avkopplande jag kan komma på. Det behöver absolut inte vara löpning. Igår blev det en promenad i stjärnorpsravinen som lyste i vackra höstfärger. Idag blev det en promenad några kilometer hemifrån på ett annat vackert ställe som jag aldrig hade hittat till om där inte hade funnits en geocache. Det blev en promenad på drygt två timmar, inklusive fikapaus mitt bland solgula lönnlöv. Höstsolen värmde skönt! Hoppas det blir fler fina höstdagar nu när jag har chansen att vara ute dagtid när det är ljust.

måndag 24 oktober 2011

Köksbordet fullt med legogubbar

Just nu står det en hel armé av Lego bionicle på köksbordet. Det är tydligen 22 stycken gubbar i olika storlek. Martin har byggt dom. Han bygger inte efter beskrivningarna utan konstruerar sina egna gubbar och vill förstås visa upp dom, gärna mitt i köket. Det är tur att vi har mer än ett matbord. När det är fullt på köksbordet så äter vi vid stora matbordet i rummet intill.

Lego är kul, även om jag tycker bättre om vanligt lego än bionicle-lego. En nackdel med lego (förutom att det fyller upp hela köksbordet) är att det gör ont att trampa på. Och trampar på det gör man så fort man går in i Martins rum. Ibland plockas allt lego upp, men det tar inte många dagar innan halva golvet är fullt igen. Det är någon slags spridningseffekt som lego har.

söndag 23 oktober 2011

Jag vill vara detektiv

Det finns tillfällen då man mer än annars får fundera över sitt liv och lära känna sig själv. Jag tycker att varje föräldraledighet har varit en sån period. Då har jag funderat på vad jag vill göra med mitt liv, särskilt vad jag vill göra med mitt arbetsliv. Första gången var jag nyexaminerad och sökte jobb, andra gången bestämde jag mig för att byta jobb och tredje gången slutade med att jag bytte jobb internt.

Nu när jag blivit uppsagd är det åter dags att fundera. Det har jag naturligtvis gjort en hel del de senaste veckorna. Jag har varit på några olika intervjuer och inför, under och efter varje intervju så blir det en massa funderingar. Det finns ändå några enstaka händelser som fått mig att lära känna mig själv ännu bättre.

Tydligast var det ändå på en av intervjuerna där han som intervjuade var så bra på att ställa rätt frågor. Han lyckades verkligen ringa in både vad jag gör på jobbet nu och vad jag vill göra. Detta var inte en intervju för en specifik annons utan ett samtal kring min spontanansökan till företaget, därför blev det en friare diskussion. Den diskussionen gav mig en massa insikter om mig själv.

En annan pusselbit till pusslet om mig själv fick jag härom dagen när jag läste tidningen Filter (en tidning som alla borde läsa för den är så bra). Filter skriver långa artiklar om precis vad som helst. Just denna artikeln var om en person som jag inte kände till alls innan. Han heter Hannes Råstam och jobbar med grävande journalistik. Han har grävt fram en massa sanningar som har lett till reportage om Osmo Vallos död, Tomas Quicks felaktiga erkännanden, omständigheterna kring göteborgskravallerna och en del andra fall som blivit mycket uppmärksammade.

Vad gav då denna artikel mig? Jo, jag blev så fascinerad av Hannes Råstams jobb och funderade på varför. Jag insåg snart likheterna mellan hans jobb och den delen av mitt jobb som jag gillar bäst. Det är detektivarbetet!

Hannes läser förundersökningsprotokoll, domslut och letar information kring ett fall. Jag läser kod, jämför olika programversioner och listar ut hur det bör fungera och varför det inte fungerar. Varför blir lagerkvaniteten fel där, varför blir orderbeloppet fel här och varför säger systemet att varan är slut på lager när det ser ut att finnas, varför blir det felmeddelande för den ordern men inte för den andra och så vidare. Jag älskar grävandet och att till slut lyckas lista ut hur det hänger ihop.

För tre år sedan bloggade jag om ett personlighetstest som jag gjorde då. Det testet visade också på att jag gillar detektivarbete. Så här skrev jag då och det kan jag fortfarande skriva under på. Nu gäller det "bara" att hitta ett detektivjobb!

lördag 22 oktober 2011

Gästbloggare

Just nu har det ju varit glest mellan blogginläggen. Då tänkte jag att det kan passa bra med en gästbloggare. Cissi hade i skolan i uppgift att skriva ett kåseri. Hon funderade en del på vad hon skulle skriva om och vad ett kåseri är för något. Vid frukosten förra fredagen när jag och Mannen pratade om vad vi skulle göra på kvällen så tyckte hon att det var ett utmärkt ämne för hennes kåseri.

När jag sen fick läsa kåseriet tyckte jag att det var så bra skrivet att jag inte kan låta bli att publicera det. Jag har fått Cissis tillåtelse. Läs och njut av hennes beskrivning av sina tokiga föräldrar!

Mina föräldrar i en vinglig gummibåt
Ända sedan jag var liten så har mina föräldrar dragit med sig mig och mina bröder ut i skogen vare sig vi ville eller inte. Ibland skulle vi tälta i fjällen och gå runt med en ryggsäck som var ungefär lika stor som en själv hela dagen, varje dag i en vecka eller två. De fick oss att paddla och åka längdskidor och massvis olika saker.
Efter många år av alla möjliga naturutflykter så hittade de en "sport" som kallas Geocaching. Det går ut på att människor världen över placerar små lådor ute i skogen, vid en vägkant, mitt i stan, inne i en stor byggnad, eller var de nu kommer på för ställe. På en internetsida kan man lätt hitta koordinater till alla dessa "cacher". Med hjälp av en GPS ska man sedan leta upp lådornas gömställen och skriva upp på hemsidan att man har hittat den.
Jag kunde aldrig förstå vad som kunde vara så roligt med det här, men det var den perfekta sporten för mina föräldrar och de har hållit på så många år nu att jag knappt minns när de började.
De flesta lådor ligger på ganska enkla ställen, som under en sten eller bakom en buske. Men det finna alltid de som vill utmana andra genom att lägg ut lådor på så underliga ställen de kan. Igår när jag kom hem och gick in i köket så möttes jag av min pappa som satt på golvet och skruvade ihop en nyköpt snöraka. Eftersom det inte finns någon snö ute än så undrade jag vad han höll på med, och självklart var det en ny cache de skulle ta.
En halvmil hemifrån oss finns det en bro som går minst sju meter över vattnet som rinner under den. På brons undersida har någon människa med lite konstiga intressen placerat en låda med hjälp av magneter. I två månader har mina föräldrar försökt klura ut hur de ska få ner den här lådan, och nu har de äntligen en plan. Idag ska de och två kompisar sätta sig i en liten gummibåt och åka fem meter över vattnet tills de står rakt under bron. När de väl är där ska de prova sin plan för att ta ner lådan.
Snörakan de köpt går att fälla ut och blir som högst lite över sex meter. Längst fram på den ska de tejpa fast en kartong, som de på något sätt ska fånga upp cachen i. Planen är att ställa sig upp i den gummibåten och sticka upp snörakan i ett försök att få ner lådan så att de kan skriva sina namn på det lilla blocket som ligger däri.
Jag är iallafall glad att jag slipper sitta i en vinglig liten gummibåt med fyra vuxna människor och ett snöraka-kartong-redskap. Hursomhelst, det ska bli kul att få höra hur det gick för dem... Men jag kan väl inte klaga, det är alltid underhållande att lyssna på deras nya påhitt som en paus i läx-läsandet.

fredag 21 oktober 2011

Sista fredagen på jobbet

Idag var det sista fredagen på nuvarande jobbet. I alla fall sista fredagen då det är en helg och sedan ska jag till jobbet på måndagen igen. Nu är det bara en vecka kvar på jobbet, sedan är jag arbetsbefriad resten av uppsägningstiden. Det kryper närmare och börjar kännas lite jobbigt att behöva ta farväl av allt och alla.

Senaste veckorna har jag ägnat åt att avsluta mina uppdrag och försöka lämna över till kollegor. Nu är det mesta avslutat. Nästa vecka blir det mest att rensa datorn och bokhyllan.

Jag har svårt att låta bli att engagera mig i jobbet även om jag borde vara skitsur och vägra jobba så kan jag inte låta bli. Jag vill också vara med och lösa kundernas problem. Det är ju det som är så roligt. Det kommer jag att sakna.

Det jag kommer att sakna mest är förstås ändå mina goa kollegor. Både de som blir kvar på företaget, men framför allt de som jag jobbat nära som också blivit uppsagda. Det blir till att ta sig i nackskinnet och se till att hålla kontakten nu när vi sprids för vinden.

måndag 17 oktober 2011

Snart är det jul

Nu har jag (och några scoutledare till) packat ihop alla julsaker som scouterna ska sälja till grannar och släktingar. Det är julkort, ljus och almanacka för 2012. Alltså närmar sig julen med stormsteg. Hu, vad det går fort!

Knappt två veckor kvar på gamla jobbet. Som jag skrivit om tidigare så flyttar min avdelning till Göteborg. Eftersom ingen av oss ville flytta med så blir vi uppsagda på grund av arbetsbrist och nu närmar sig slutet eftersom vi är arbetsbefriade under större delen av uppsägningstiden. Efter denna veckans överlämningar så ska jag ägna nästa vecka åt att rensa dator och bokhylla. Sedan ska jag vara hemma och förbereda julen. Mellan korvstoppandet och pepparkaksbakandet ska jag nog söka några jobb också.

söndag 16 oktober 2011

Häckklippning

Jag jobbar på att klippa häcken. Det tar en stund och jag har inte haft så långa stunder till hands så det får bli en bit i taget. Det är inte så svårt att se hur långt jag hunnit... Häcken ser ganska kul ut just nu när den är halvklippt, men det får grannarna stå ut med.

Idag var Martin och jag ute och klippte en bit till. Det var skönt ute i solen. När vi stod på var sin sida och klippte så funderade Martin. "Man kan tänka att det här är ett monster som kommer vakna i natt och att vi tar bort så mycket kraft från det som möjligt för att det inte ska bli så farligt". Så går tankarna på en som lever i en spel-värld oavsett om han sitter vid något spel eller inte.

fredag 14 oktober 2011

Geocaching som fredagsnöje

Efter några månaders funderande så hade vi nu en plan för hur denna luriga cache skulle tas. Vi var på rätt plats och tittade på gömman för några månader sedan, men hade då inte rätt utrustning med oss. Nu hade vi laddat med rätt utrustning och skulle fixa denna efter jobbet. Först skulle båten pumpas upp.
Dessutom hade vi med långa rep, åror och en del andra bra-att-ha-saker.
Bästa bra-att-ha-saken var en snöraka med teleskopskaft.
Båten flöt och kunde ta en vuxen i taget. Så det fick bli några vändor fram och tillbaka för båten. Eftersom vi hade rep så var det bara första personen som behövde ro.
Vi andra kunde sitta lugnt i båten och bli dragna över.
Där högt uppe sitter den rackarns burken.
Efter lite trixande så lyckades vi få ner burken och kunde signera loggboken. Härligt!
Nu återstod utmaningen att få tillbaka burken. Jag är redo med snöraka. Känns helt naturligt att vara ute i buskarna med en snöraka i oktober...not! Tur att ingen såg oss.
Genom att sikta väl så var det inga större problem att återställa burken. Härligt jobbat och bra samarbete. Vi blev bara lite blöta, men väldigt nöjda. Dags att fira med en fika!

onsdag 12 oktober 2011

Får man skratta åt sina barn

Idag var Henrik och Cissi iväg på var sitt håll. De råkade komma hem samtidigt, med samma buss strax före nio. De kommer in glatt pratande. Cissi börjar förklara och diskutera en massa saker för mig och Mannen. Cissi är expert på att prata i minst 120 och man får anstränga sig för att hänga med. Hon har en himla massa bra åsikter, funderingar och argument. Samtidigt blir hon så ivrig och framställer allt med humor så det går inte låta bli att skratta.

Idag när Cissi pratade stod Henrik strax bakom och himlade med ögonen och kommenterade hennes babblande med miner och snackande händer. Jag kunde inte annat än skratta. Dom är underbara tillsammans dom där två ungarna. Det är någon slags hatkärlek numera. De accepterar varandra och har trevligt ihop och kan driva med varandras egenheter. Tur att de kunde komma dit efter att ha varit som hund och katt under de första 12-14 åren. Detta kan ni andra föräldrar läsa som tröst. Det kan bli bättre, vilket man tvivlar på när man står mitt i värsta "syskonkärleken"!

Nu till frågan om man får skratta åt sina barn. Det får man väl? Jag lyssnar ju och engagerar mig och njuter av deras närhet. Nu efter en och en halv timmes intensivt pratande gick Cissi till sitt rum med kommentaren "Det var trevligt att prata med er" :-)

tisdag 11 oktober 2011

Simning

I dag var det dags för Martins simskola igen, liksom varje tisdag denna termin. I början suckade han, men nu tror jag han har kommit på att det är ganska roligt. Han har lärt sig massor och simmar nu fler simsätt än vad jag gör. Klart att det är roligt när man lär sig och märker att det går bättre och bättre.

Idag före simskolan simmade han ryggcrawl. Då sa jag att så där kan inte jag simma. Jag kan bara simma ryggsim med grodbentag och armviftande. Martin provade och kunde ju simma så som jag gör också. Han blev nöjd och glad att han kunde något som inte jag kan. Den glädjen bjuder jag på!

Förra veckan på simskolan lyckades Martin skrapa överläppen i botten. Hur man kan lyckas att skrapa överläppen så illa utan att få en skråma på näsan begriper jag inte. Senaste veckan har han alltså haft en mörk skorpa på överläppen. Vissa likheter med Hitler! Nu är skorpan som tur var borta och det är bara lite ljusrött märke kvar.

lördag 8 oktober 2011

Äppelskörd

Vädergudarna varnar för nattfrost så det passade bra att plocka in äpplen idag. Dels har jag plockat höstäpplen som är goda att äta nu. De håller sig ett tag till, men inte jättelänge. För att spara en del av dom så har jag tänkt att skära i småbitar och torka. Torkade äpplen är smaskigt både i fil och gröt eller att äta bara som dom är.

Dessutom plockade Martin och jag ner vinteräpplena. De håller sig i flera månader nere i matkällaren. Det blir väldigt många äpplen trots att trädet inte ser så stort ut. Det ser så läckert ut med dessa mörkröda äpplen.

Finns det något höstigare än ett mörkrött Ingrid Marie-äpple?

En vanlig lördag

Denna helgen har jag vikt för att ta det lugnt. Mannen och bilen är bortresta hela helgen. Resultatet är att jag inte kommer så långt, vilket passar mig bra denna helg. Jag ska vara hemma och plocka och läsa och greja och umgås med barnen. Eller som min kollega brukar säga "jag ska vara hemma och titta på mina saker".

Jag började lördagsmorgonen med att sova längre än vad jag brukar. Klockan var nästan nio innan jag vaknade. Jag gick upp och satte på ugnen och tog hand om degen som jag ställde på jäsning igår. Så småningom blev det nybakat bröd till frukost.

Om nån timme ska jag följa med Martin till ridningen. Innan dess blir det en stunds surfande och lite förberedelser av dagens mat. Att ha ridning 12.50 är verkligen heltokigt. Det är för tidigt att äta lunch innan eftersom vi ofta äter frukost lite senare på helgen. Att äta efter blir onödigt sent, i alla fall idag när ingen är hemma och lagar maten. Idag blev det så väldigt sen frukost så idag får det bli kyckling- och pastasoppa när vi kommer hem från ridningen.

När jag nu sitter här och läser bloggar så upptäcker jag att jag fått en Award. Det är Mamma Vilja som gillar min blogg. Kul och värmande! Egentligen ingår det i att få en award att man ska svara på några frågor och skicka awarden vidare, men eftersom jag gjorde det väldigt nyligen så länkar jag bara till svaren.

torsdag 6 oktober 2011

Hårklippning

Hår, hår, hår...
I en familj på fem personer blir det rätt mycket hår. Mycket av det håret klipper jag. Mannen och Martins hår klipper jag alltid. Henriks och Cissis hår klippte jag för det mesta till för några år sedan. Som tonåring har man ju lite större krav på frisyren och vågar inte chansa på att mamma får till det rätt. Helt ok!

Idag var det hög tid att klippa Martin och han tyckte själv att det behövde klippas. Andra gånger får jag övertala honom om att i alla fall få klippa lite. Idag var det inga sånna diskussioner förutom att det inte fick bli för kort. Resultatet blev riktigt bra!

Mitt eget hår karvar jag också på ibland, i alla fall luggen. Att klippa sig själv är betydligt svårare än att klippa andra. Jag måste ju titta i spegeln för att se vad jag gör, samtidigt blir ju allt spegelvänt då. Att styra saxen åt fel håll mot vad man ser i spegelbilden är jättesvårt. Det är i alla fall bra att kunna klippa av lite på luggen ibland annars skulle jag ju behöva gå till frissan jämt.

Jag tycker det är så jobbigt att boka tid hos frissan. Har så svårt att passa in det i vardagen. Ibland när det råkar passa så klipper mamma mitt hår i stället. Speciellt på sommaren så är det skönt att kunna sitta ute i trädgården och bli klippt och det blir oftast lika bra som hos "riktiga" frissan.

tisdag 4 oktober 2011

Chokladprovning

Idag har jag varit på choklad- och vinprovning. Tyngdpunkten låg på chokladen. Vinet var bara för att känna hur chokladen ändrade karaktär när man drack lite vin till.

Vi fick prova nio olika sorters choklad. Det var blandat från vit choklad, marabou mjölkchoklad till mörk choklad med 99% kakao. Det var spännande att känna skillnaden.

Mest spännande var det att smaka på marabous mjölkchoklad. Vi smakade en bit i början. Då är den ju ljus och god. Sedan smakade vi på olika mörka choklader. Efter det fick vi smaka på ytterligare en bit av marabous choklad. Då smakade den inte choklad alls. Den smakade som en mjölkkola.

Efter provningen var vi tvungna att gå förbi butiken och botanisera. Några chokladkakor råkade följa med hem...

måndag 3 oktober 2011

Kvällens logik

Cissi pluggar atomfysik till ett prov senare i veckan. Hon läser om vad som finns i en atom, om när en atom blir en jon och om vad en isotop är. Jag förklarar så gott jag kan, för jag minns fortfarande hur roligt jag tyckte att det kapitlet var i fysiken på högstadiet.

Cissi undrar VARFÖR hon ska läsa detta. Jag försöker med argument som att det är allmänbildande, det där gick ju att begripa, det var roligt och min lärare var snygg. Inget av dom argumenten biter på dottern.
Då kommer argumenten "för att få tillräckligt bra betyg", "för att komma in på det du vill sen". Jag fortsatte med att säga:
- Om jag inte haft så bra betyg hade jag inte kommit in på det jag ville. Å andra sidan kom jag ju inte in på det jag ville. Men om jag hade kommit in på det så hade jag ju inte träffat pappa. Därför ska du plugga!

Nu tyckte Cissi att jag var elak. Mannen fortsätter logiken:
- Om mamma inte hade pluggat lagom mycket så hade inte du funnits.

Cissi funderar vidare:
- Om inte jag hade funnits så hade jag sluppit plugga det här!

Det är inte helt lätt att vinna en ordstrid med denna argumenterande dotter, men det blir spännande diskussioner med många knorrar. Hoppas ni hängde med i resonemanget om varför man ska läsa (eller inte läsa) atomfysik.