Hårklippning

Hår, hår, hår...
I en familj på fem personer blir det rätt mycket hår. Mycket av det håret klipper jag. Mannen och Martins hår klipper jag alltid. Henriks och Cissis hår klippte jag för det mesta till för några år sedan. Som tonåring har man ju lite större krav på frisyren och vågar inte chansa på att mamma får till det rätt. Helt ok!

Idag var det hög tid att klippa Martin och han tyckte själv att det behövde klippas. Andra gånger får jag övertala honom om att i alla fall få klippa lite. Idag var det inga sånna diskussioner förutom att det inte fick bli för kort. Resultatet blev riktigt bra!

Mitt eget hår karvar jag också på ibland, i alla fall luggen. Att klippa sig själv är betydligt svårare än att klippa andra. Jag måste ju titta i spegeln för att se vad jag gör, samtidigt blir ju allt spegelvänt då. Att styra saxen åt fel håll mot vad man ser i spegelbilden är jättesvårt. Det är i alla fall bra att kunna klippa av lite på luggen ibland annars skulle jag ju behöva gå till frissan jämt.

Jag tycker det är så jobbigt att boka tid hos frissan. Har så svårt att passa in det i vardagen. Ibland när det råkar passa så klipper mamma mitt hår i stället. Speciellt på sommaren så är det skönt att kunna sitta ute i trädgården och bli klippt och det blir oftast lika bra som hos "riktiga" frissan.