Karate

Under hösten har det vuxit fram att Martin vill börja med någon kampsport. Jag tror att det är sporter som passar honom. Det händer ibland att Martin står ute på gräsmattan och viftar kontrollerat med sitt träsvärd eller att han bara far runt och gör något slags karaterörelser. Han gör det i luften så det är inte alls riktat mot någon.

Förra veckan kom det en lapp i brevlådan om karate. Det visade sig vara den sport Martin valt och idag var det dags att prova på. En massa barn mellan 7 och 13 år samlades i sporthallen och en massa nyfikna föräldrar tittade på. Eftersom det naturligtvis kört ihop sig så hann jag inte stanna hela tiden. Jag hade därför mutat Cissi att vänta på Martin och sedan följa honom hem. Ibland är det praktiskt att ha storasyskon att ta till!

När vi stod och väntade på att träningen skulle börja undrade Cissi om det verkligen var en bra idé att lära Martin att slåss. Tanken har slagit mig också, men jag tror att karate handlar mer om allsidig träning och kroppskontroll än om att slåss.

Träningen började med en kort information där tränaren bland annat berättade att de som tränar karate blir starka, lugna och får bra kroppskontroll. Barn blir lugnare och presterar bättre både hemma och i skolan. Nu tyckte Cissi genast att det lät som en bra idé och funderade i stället på att muta lillebror att fortsätta. Kan det vara så att storasyster tycker att lillebror är lite onödigt livlig och stökig?

Martin lät nöjd efter träningen. Nu är det inget nästa vecka, sedan får man prova på några gånger till innan man behöver bestämma sig. Jag håller tummarna för att han kommer att gilla Karateträningen.