Haruki Murakami: Sputnikälskling

Nu har jag läst ut Haruki Murakamis Sputnikälskling. Som vanligt har jag problem när jag ska beskriva Harukis böcker. Det brukar vara för att handlingen är oväsentlig och stämningen i boken är det väsentliga.

Denna boken börjar på samma sätt. Första halvan av boken är så suveränt bra skriven. Jag svävade runt på moln och verkligen sög på den goda karamellen. Handlingen i den delen spelar ingen roll, jag uppskattar personerna och personbeskrivningarna. Alla personer i Harukis böcker är så sympatiska att man älskar dom allihopa. Gemensamt för alla personer i böckerna är att dom är ganska ensamma med endast någon vän, men den vännen är å andra sidan en riktigt nära vän. Alla personerna är lite konstiga på sitt sätt (vem som nu inte är det), men det tas ingen notis om det. Personen beskrivs inte som konstig utan råkar bara ha sina egenheter. I denna boken är det berättaren, hans vän Sumire och Sumires nyvunna vän Myu.

Sedan kommer tredje fjärdedelen där mysteriet tätnar och får en ganska mystisk lösning. Lösningen beskrivs inte direkt utan antyds bara. Sedan följer sista fjärdedelen av boken som jag inte förstår vad den har med resten att göra. Det kanske hänger ihop, men för löst tycker jag.

Så mitt råd är att välja någon av de andra böckerna av Haruki Murakami som jag läst; Norwegian Wood eller Kafka på stranden

Andra bloggar om: Haruki Murakami, Sputnikälskling, böcker

Haruki Murakami: Norwegian wood

Nu har jag läst ut boken Norwegian wood av Haruki Murakami och våndats lite inför att skriva om den. Jag har så svårt att säga vad jag tycker om den. Jag läste en blogg (kommer inte ihåg vilken just nu) om den och började fundera på att läsa den. Efter att ha surfat runt lite så hittade jag bara överväldigande positiva recensioner om boken.

Det är en väldigt mysig stämning igenom hela boken. Man kan inte låta bli att tycka om människorna som man möter genom boken. Huvudpersonen är Toru och hans vänner som håller på att växa upp från vilsna tonåringar till vuxna människor. Det är mycket relationer och förtroliga samtal. Det kanske lät lite torrt och tråkigt men personbeskrivningarna är så bra att man lär känna alla personer väldigt väl och förstår hur dom tänker och resonerar.

Man får följa Toru och hans vänner under några år. Det är svårt att säga i efterhand vad som händer men jag har haft trevlig läsning genom hela boken. Man vill verkligen veta hur det går för alla för att man bryr sig om dom.

Toru har väldigt nära relation till ett antal flickor. Dom pratar väldigt öppet om allt, inte minst om sex. Ibland tycker jag att dom använder sex lite för lättvindigt. Det går ju inte skylla på att det är jag som är gammal och mossig heller eftersom boken utspelar sig i slutet av 60-talet.

Jag har njutit av Harukis lugna fina sätt att berätta en historia. Jag har tidigare läst Kafka på stranden och skrev då en ungefär likadan recension om en handling som är svår att återberätta men om en helt igenom njutbar läsning. Om man ska jämföra de två böckerna så tyckte jag bättre om Norwegian wood.

För övrigt heter boken Norwegian wood efter en Beatleslåt med samma namn.

Andra bloggar om: Haruki Murakami, Norwegian wood, böcker

Haruki Murakami: Kafka på stranden

Nu har jag (äntligen) läst ut Kafka på standen av Haruki Murakami. Äntligen betyder inte att den var tråkig utan bara att det har tagit sin lilla tid. Boken var på 520 sidor och inte så där gastkramande som en deckare så att man flyger igenom sidorna och bara vill läsa mer. I stället har jag läst ungefär 10 sidor per kväll. Jag är ju sån att jag alltid har en bok på gång men att jag sällan läser mycket åt gången. Det blir några sidor varje kväll, inte så många sidor eftersom jag somnar ganska snart.

Någon frågade mig vad boken handlade om, men jag hade svårt att svara trots att jag då bara hade drygt 50 sidor kvar att läsa. Man läser inte boken för handlingens skull utan för att den är trevlig med många trevliga personer i.

Det är två grundhandlingar. En är om Kafka 15 år som rymmer hemifrån och träffar på olika människor som hjälper honom. Den andra är om en gammal man Nakata som också ger sig ut på en resa och träffar nya människor. De parallella handlingarna vävs vagt ihop. Det händer en hel del märkliga saker. Vad är dröm och vad är verklighet?

Boken ger trevlig läsning och trots min luddiga beskrivning så är det inte så att det är problem att hänga med i handlingen. Boken är bra skriven och jag kan tänka mig att prova någon mer bok skriven av Haruki Murakami, men jag kommer nog inte att rekomendera denna boken.

Andra bloggar om: böcker, Haruki Murakami, Kafka på stranden

Två skäl att fira idag

Idag är det världsbokens dag. Fira det genom att läsa en bok, eller tipsa någon om en bok. Själv håller jag på att läsa Kafka på stranden av Haruki Murakami. Lite underlig historia men ganska trevlig läsning. När jag valde boken var jag ute efter en bok som utspelar sig i Japan. Boken utspelar sig mycket riktigt i Japan, men skulle i princip kunna utspela sig var som helst. Det skulle inte påverka handlingen.

Det andra skälet att fira idag är att det är Scouternas högtidsdag St Georg. I vår scoutkår firar vi det med en gemensam träff på kvällen tillsammans med föräldrar och syskon. Jag ska berätta om legenden om St Georg och draken och märken som barnen jobbat för under året delas ut. Efteråt fikar vi och grillar korv. Vädret ser ju lovande ut så det blir nog en trevlig kväll.

Andra bloggar om: Världsbokens dag, Kafka på stranden, Haruki Murakami, St Georg, Scouter