Nu har jag (äntligen) läst ut Kafka på standen av Haruki Murakami. Äntligen betyder inte att den var tråkig utan bara att det har tagit sin lilla tid. Boken var på 520 sidor och inte så där gastkramande som en deckare så att man flyger igenom sidorna och bara vill läsa mer. I stället har jag läst ungefär 10 sidor per kväll. Jag är ju sån att jag alltid har en bok på gång men att jag sällan läser mycket åt gången. Det blir några sidor varje kväll, inte så många sidor eftersom jag somnar ganska snart.
Någon frågade mig vad boken handlade om, men jag hade svårt att svara trots att jag då bara hade drygt 50 sidor kvar att läsa. Man läser inte boken för handlingens skull utan för att den är trevlig med många trevliga personer i.
Det är två grundhandlingar. En är om Kafka 15 år som rymmer hemifrån och träffar på olika människor som hjälper honom. Den andra är om en gammal man Nakata som också ger sig ut på en resa och träffar nya människor. De parallella handlingarna vävs vagt ihop. Det händer en hel del märkliga saker. Vad är dröm och vad är verklighet?
Boken ger trevlig läsning och trots min luddiga beskrivning så är det inte så att det är problem att hänga med i handlingen. Boken är bra skriven och jag kan tänka mig att prova någon mer bok skriven av Haruki Murakami, men jag kommer nog inte att rekomendera denna boken.
Andra bloggar om: böcker, Haruki Murakami, Kafka på stranden
