Reflektioner efter helgens scoutläger

Jag måste få skriva ner några reflektioner efter helgens scoutläger. När vi drar ihop och fixar sånna här stora scoutläger med 100-120 personer inblandade så blir jag varje gång så förundrad över hur bra allt fungerar. Vi är många ledare som lägger ner stort jobb på planering, förberedelser, genomförande och efterarbete. Alla bidrar med sin del och så blir helheten så bra.

Det är suveränt när det finns så många olika människor som kan bidra med olika delar. Någon är elektriker, några har kontakter så att vi får låna grejer, någon känner någon som kan bidra på något vis, någon har bra idéer på aktiviteter, någon bidrar med ved, någon strukturerar upp gruppuppdelningar och schemat, någon planerar maten (oj, det var visst jag) och någon jobbar på ICA så att vi får bra pris och service där. Alla bidrar på sitt vis och alla behövs lika mycket för att helheten ska bli bra.

Jag imponeras också av de yngsta ledarna som är i övre tonåren. De fixar och hjälper till samtidigt som de har mysigt ihop. Ibland drar de sig undan och myser för sig själva men oftast umgås de med oss vuxna (gamla tanter och gubbar...) och är hur trevliga som helst. Vi jobbar ju för samma sak, för att få allt att fungera, för att få mat på bordet, för att få elden att brinna osv. Det är så bra för de små scouterna att dessa större scouterna finns som förebilder och att vi umgås allihopa på samma villkor.

Min huvuduppgift denna gången var att planera maten och det är inte helt lätt till 120 personer där någon är vegetarian och någon laktosintolerant. Dessutom ska maten kunna lagas i ett gammalt vedeldat militärkök och förvaras utan frys. Det blev lite snålt med mat vid någon måltid och fiskgrytan var inte omtyckt av alla barn, men annars blev det inte så illa.