Koncentrationslägret Auschwitz

Under vår påskresa till Krakow gjorde vi en utflykt till koncentrationslägret Auschwitz. Det är svårt att kalla det roligt men det var väldigt väldigt intressant. Med några få undantag så måste man ha guide vid besöket och det måste bokas i förväg, vilket vi hade missat. Vi hade tänkt att åka hit själva med hyrbilen. Som tur var så var det inget problem att köpa en bussresa från Krakow i stället. Biljetter såldes i varje gathörn och det var inte dyrt heller. I efterhand blev det en mycket bra lösning.

Guidningen började vid Auschwitz I. Detta är en gammal militäranläggning som tyskarna gjorde om till fängelse. Här fängslade de alla som de inte tyckte om. Det var militärer, poliser, oliktänkande på olika vis, scouter för att de var bra på att organisera och diverse annat folk som de kunde komma på en anledning att fängsla. Här avrättades folk på alla möjliga sätt. En grupp som tidigt dödades var invalida.
Det var en märklig känsla att stå utanför porten och inte veta vad man skulle möta under guidningen på 3,5 timme och inte veta hur man skulle reagera. När jag tog bilden på Cissi under den klassiska skylten "Arbeit macht frei" så undrade hon om hon skulle le eller inte. Det var precis så det kändes. Hur skulle vi bete oss och hur skulle vi känna?

Lägret är omringat av elstängsel med taggtråd. På gruset de närmaste metrarna innanför staketet fick inte fångarna vara för då blev de skjutna. Det hände att vakterna kastade dit någon fånges ägodel och tvingade dem att hämta saken. Om de hämtade saken på det förbjudna området blev de skjutna och om de inte hämtade så blev de bestraffade.

Det var i dessa hus som fångarna bodde. I ett av dessa hus provade man för första gången att gasa ihjäl människor. Det var i liten skala som ett experiment. Det gjordes också många andra experiment i de så kallade sjukhusen. I ett av husen hölls kvinnor fågna på övervåningen. De användes som försöksdjur för att prova olika steriliseringsmetoder. Många experiment gjordes också med dvärgar och tvillingar. Olika förgiftningsmetoder provades.

I Auschwitz mördades 1 100 000 människor från många olika länder. Det fraktades judar hit från hela Europa. Man kan notera på skylten att även 690 norska judar fick sätta livet till. Guiden berättade att det ändå var tre fångar som överlevde hela kriget i lägret. Det är helt otroligt att det var möjligt.

Vi hade en mycket bra och kunnig guide. Han berättade om så många olika människoöden och levnadsvillkor. Han vände och vred på saker för att vi skulle förstå hur det var att leva här. Men vände också på det och menade att det inte finns någon garanti för att detta inte kan hända igen. Det var ju vanliga, högt utbildade människor som styrde detta maskineri.
På bilden berättar guiden om de tre olika områdena. Det var Auschwitz I där det började. Auschwitz II-Birkenau som byggdes mycket större och för att effektivisera dödandet. Och Auschwitz III som byggdes närmre en av fabrikerna som fångarna jobbade i. Det var ju slöseri med tid att fångarna skulle gå flera kilometer fram och tillbaka varje dag.

I ett av husen fanns högar med sorterade saker som nazisterna tog hand om från judarna. Det var en hög med glasögon, barnkläder, resväskor, ett jättelass med köksbyttor och ett berg med hår. Att se håret var nog värst. I det rummet fick man inte fotografera för att försöka bevara håret som långsamt förstörs med åren.
Guiden beskrev dessa högar så bra innan vi gick in i huset. När man ser jättehögen med skor så kan man tänka på att detta bara är en liten bråkdel av alla skor som nazisterna hade kvar...

... eller så kan man tänka att varje par skor har hört till en människa som var barn, förälder eller morförälder och hade släktingar.

Det kan se tomt ut på bilden men det var väldigt många guidegrupper som gick omkring. Det gav en liten, liten känsla av hur det kan ha varit här när det var fullt med fångar. Inne i husen fick man ofta gå på lång rad och mötte andra grupper som gick på lång rad åt andra hållet i de smala korridorerna. Så gick nog fångarna också på rader.

I ett av husen hängde fotografier utmed hela väggen. Guiden pratade ofta om hur nazisterna gjorde allt för att ta ifrån människorna deras värde och ta ifrån dem allt mänskligt. Att raka håret och ge dem ett nummer i stället för namn var sådana saker. På bilderna kan man se att alla ser ungefär lika dana ut i sina randiga kläder och utan hår. Vid varje foto stod även datum de kom till lägret och datum då de dog. Av alla jag läste på så hade ingen levt i lägret mer än ett år och de flesta levde där bara 1-3 månader.

Nazisterna var otroligt påhittiga när det gällde att hitta på olika sätt att straffa och döda människor. Hängning förekom naturligtvis och även förgiftning och svält. Som om inte de "vanliga" fångarna svalt.

Inne på en gård blev fångar skjutna mot den här väggen. De hade preparerat marken på något vis för att kunna hantera allt blod som rann från de dödade.
Hu, det låter ännu mer makabert nu när jag skriver om det än när vi var där. Ibland blev känslan att det blev för mycket med alla historier från guiden. Det gick inte ta in så mycket elände på en gång. Jag har bearbetat detta i huvudet sedan vi var där. Jag tar lite i taget för att så småningom smälta det.

Efter guidningen på Auschwitz I och en kvarts paus där vi hann stoppa i oss var sin smörgås så åkte vi några kilometer till Auschwitz II - Birkenau. Här fortsatte guidningen. Detta ställe var uppbyggt för att effektivisera och för att kunna ta emot många, många fler.

Tågspåren gick in på området för att slippa ha så mycket vakter när de släppte ut judarna från godsvagnarna. Guiden pratade mycket om hur nazisterna spelade teater för att få judarna att tro att de kommit till ett boende där de skulle få det ok. Om folk inte blev skrämda så behövdes inte många vakter för att få dem att göra som nazisterna ville. De skulle bara läkarundersökas och duscha först. Då var det ju helt naturligt att dela på män i en kö och kvinnor och barn i en kö.
Längst fram stod en läkare och sorterade människorna till vänster eller till höger. Alla gamla, orkeslösa, barn och mammor med spädbarn sorterades åt ett håll och de arbetsföra åt ett annat håll. De som inte bedömdes som arbetsföra gasades ihjäl med en gång. De allra flesta som kom till Auschwitz II-Birkenau levde bara ett par timmar efter att de klivit ur godsvagnen. Ändå lyckades nazisterna intala judarna att det var lugnt, så att det inte blev någon tumult på perrongen. Alla gick självmant dit de skulle.

Även här var det förstås staket med taggtråd runt området. Området är stort. Det har varit nästan en kilometer långt och två kilometer brett. En del av barackerna brändes ner i slutet på kriget. Nazisterna började förstöra området och dokumentation för att röja undan spåren av vad som hänt.

Längst in på området finns ett stort monument till minne av vad som hänt. Här firades i januari 2015 att det är 70 år sedan lägret befriades. Då deltog 300 överlevare, så än så länge finns det människor som kan berätta om hur det var. Jag minns när vi i skolan i högstadiet fick besök av en jude som berättade sin historia från kriget och visade det intatuerade numret på hennes arm. Sådana möten är snart inte möjliga längre.

Här fanns flera gaskamrar, men de är revs när kriget tog slut. En del av det som rivits revs av hemvändande bybor som ville återbygga sina hus på den mark där de bodde före kriget. Ganska snart efter kriget beslöt man dock att detta ska finnas kvar.

Slutligen var vi inne i en av barackerna där tusentals judar bodde tätt, tätt ihop. Förhållandena måste varit vidriga med den trängseln, sjukdomar, ingen toalett och knappt några möjligheter att tvätta sig.

3,5 timme efter att vi klev in under "Arbeit macht frei" klev vi nu ut genom grinden på detta området. Just då skämdes jag lite för att första tanken var att "nu är jag hungrig". Jag är mycket tacksam mot den fantastiska guiden som pratade oavbrutet nästan hela tiden. Han var bara tyst i enstaka rum, som där håret låg och i en gaskammare i Auschwitz I. Där behövdes inga ord!
 Det var ett mycket intressant besök och jag hoppas att jag kan sprida det lite till andra genom detta långa blogginlägg.