Ledarförälder eller scout

Efter en lugn och skön helg så avslutade jag med möte för scoutledarna. Vi har möte ungefär en gång i månaden för alla ledare i kåren. Efter varje sånt möte kommer jag hem med huvudet fullt med idéer. Det är så mycket man kan göra och så mycket jag vill göra, men tiden är begränsad. Även om inte alla idéer blir verklighet så känner jag att så länge jag kan tända till och känna att "JA, det gör vi!" så känns det rätt att vara kvar som ledare. 

Vid ett samtal före mötet idag så fick jag den intressanta frågan om jag är scout eller om jag är förälder som hjälper till som ledare. Jag förstår precis frågan. För ungefär fem år sedan när jag gick en grundutbildning för scoutledare, då kände jag mig inte som scout. Då var jag "bara" ledare. 

Idag känner jag på ett annat sätt. Nu är jag scout, i alla fall väldigt nära. Det är inte självklart att jag skulle lämna scoutkåren även om barnen slutar som scouter. Scouterna är en väldigt bra ungdomsrörelse (och även givande för oss vuxna)!