Ibland bara känns det så där himla bra med träningen. Just nu känner jag mig superstark (lite överdrift, men allt är ju relativt). Järntabletterna har inte förbättrat konditionen, men de har förbättrat motivationen. Jag kan springa och ta i lite extra och det känns bra. Förut drog jag mig runt och längtade mest hem till sängen.
Förra löprundan, i lördags, då sprang jag snabbare än jag sprungit på mycket länge. Under 6 min/km med god marginal. Jag hade i och för sig Mannen som draghjälp, men i stället för att släppa honom före på slutet så orkade jag ta i och spurta.
Idag sprang jag längre än jag sprungit på länge, 8,5 km. Ändå orkade jag springa hela vägen och orkade ta i lite extra. Vilken känsla! Det är ju inte alla löprundor som känns så bra så det gäller att njuta när det händer.
Ett knep för att springa bättre är att gå på gympa. Jag går på lunchgympa på måndagar. Det är en superbra ledare och en gympa som passar mig perfekt. Inga krångliga övningar med långa serier. Bara enkla, men tuffa övningar. Hon som håller passet är själv löpare och springer betydligt längre än vad jag gör. Det gör att gympapasset innehåller en massa övningar som stärker löparmusklerna.
Dessutom är det så skönt att springa nu på hösten då luften är hög och sval. Det är fortfarande ljust så länge att jag hinner springa i ljuset efter jobbet. Bäst att passa på att ladda innan höstmörkret kommer.
Nu låter kanske det här som att jag hårdsatsar, men så är det inte alls. Det är bara mycket roligare att träna när man har flow.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar