Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Till söndagens bokcirkel hade vi läst Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Göran Rosenberg skriver om sin pappas öde under förintelsen och hans försök att skapa sig ett bra liv efteråt. Boken är mer som en biografi än som en roman, trots att den fått Augustpriset för bästa roman.

Det finns ju hur mycket böcker som helst om förintelsen, men jag tycker att även denna har sin plats. Det är en viktig och intressant historia som Göran Rosenberg har att berätta. Han har gjort ett gediget journalistarbete och hämtat material från många källor.

Den intressantaste biten i boken, enligt mig, är den där han beskriver krigets sista månad. Han beskriver hur tyskarna transporterar runt judar utan att riktigt ha någon plan för dom. Planen är förstås att utrota judarna, samtidigt behövs det arbetskraft till den tyska krigsindustrin. Många judar arbetar i olika fabriker runt om i Tyskland. Många judar lastas i godsvagnar för att transporteras någonstans. På vägen händer det saker så planerna ändras. Tågen åker omkring hit och dit i Tyskland utan att någon verkar veta vad de ska göra med judarna.

En stor del av boken handlar om tiden efter att pappan kommit till Sverige. Om hans kamp för att bli svensk, trivas på jobbet och anpassa sig till det svenska samhället. Det går bra, i alla fall på ytan, under många år. Så småningom smyger sig dock verkligheten på och pappan mår psykiskt allt sämre.

Jag tycker boken är väl värd att läsas. Det är en intressant historia. Delvis kunde den ha skrivits på ett annat sätt för att höja kvalitén på boken, men läsvärd är den ändå. Det är viktigt att denna del av historien inte glöms bort.