Djup gruva och högt berg

Nu har det gått några dagar sedan vi kom hem så nu är det dags att skriva lite om vår resa. Vi har ju flera år åkt söderut, men i år var vi sugna på att bila norr ut. Vi siktade på Höga kusten.
Vi började med besök i mälardalen hos min bror i Stockholm, Sala silvergruva, Uppsala och besök hos bekanta utanför Uppsala. Lite småseg start, men trevliga besök med umgänge och något spel.

Vid Sala silvergruva gick vi en guidad tur nere på 155 meters djup. Spännande hiss de har där. Den är graderad -60, -90 och -155.

Uppsala har jag aldrig varit i förut, men nu kan jag bocka av de nödvändiga sevärdheterna. Vi har tittat på Pelle-Svanslös-skylten, Domkyrkan och Uppsala högar.

Efter detta så satte vi fart norr ut. Lite söder om Sundsvall körde vi kustvägen i stället för E4:an. Där hittade vi en mycket fin rastplats där vi lagade lunch och gick sedan ned till havet för att njuta en stund. Vid kusten växer så konstiga träd. Undrar hur denna tallen tänkte när den växte runt i en cirkel.
Kvällen i Sundsvall var vi alla lite sura. Martin ville åka hem, Mannen ville leta massa geocacher och jag ville ut i naturen. Dagarna efter när vi kom upp till det vackra området kring Höga kusten blev allt bättre, även om vädret gärna kunde fått vara lite bättre ändå.

En dag gick vi en vandring i Skuleskogens nationalpark förbi den fantastiska Slåterdalsskrevan. Imponerande formationer som naturen kan få till. Det var 3 km vandring upp till skrevan.

Nedanför skrevan, vid en liten sjö, lagade vi lunch. Då sken solen och sjön låg spegelblank. Bättre lunchställe är svårt att hitta. Vandringen avslutades utmed havet så det var en blandad tur.

På kvällen strosade vi utmed havet vid Rotsidans naturreservat. Många olika stenformationer att titta på för det var väldigt olikatyper av stenar och hällar i olika kustpartier. En bit hittade vi mycket drivved. En del av den fick följa med hem. Man vet aldrig när det kan vara bra att ha lite drivved.

Tredje dagen vid Höga kusten så blev det äntligen tillräckligt bra väder för att Via Ferratan på Skuleberget skulle vara öppen. Solen sken utan att vara allt för het. Perfekt dag för att tillbringa på en bergsvägg. Med var sin klättersele och fastsatta i vajern i väggen klättrade vi upp för det 295 meter höga Skuleberget.

Jag är inte så katig när det kommer till höjder. En bit i början var det riktigt läskigt, men sedan gick det bättre och bättre. Dels fick jag väl in lite teknik hur vajern kunde utnyttjas och dels så tappar man lite greppet om höjden när det blir tillräckligt högt. Slutet var riktigt roligt. Då var det klättring men ganska lätt klättring.

Väl uppe på toppen kunde vi riktigt njuta av utsikten och bedriften av att tagit oss dit. Roligt att även Martin uppskattade både klättringen och utsikten. Nu var det inte önskemål om att åka hem som de första dagarna av resan. Det är väl lite så också att man kommer in i en annan mod efter ett para dagar och liksom gillar läget.

Under resan försökte vi hitta mysiga matställen och caféer. Vi började med ett säkert kort där vi varit förut. Norr om Nyköping finns caféet Åstugan som ligger fint vid en liten å. Väl värt en avstickare från E4:an.
En dag åt vi lunch på en gårdsbutik mitt ute i ingenstans. Mycket folk, god mat och stora pelargoner i fönstren.
På hemresan hittade vi skylten "Esters café med hembakat" utmed E4:an, lite norr om Hudiksvall. Där svängde vi in. I ett gammalt hus var det lite konstutställning, en massa hattar, bokloppis och ett enkelt fik med hembakat. Vi fick bullar nästan direkt från ugnen. Ester (antar jag att det var) gick med ett litet barn på armen och mannen fyllde på kaffetermosen och fixade betalning med swish. Så genuint och mysigt. Gammalt och slitet men mysigt att sitta i deras trädgård och titta på grannhästarna.

Slutsummering:
Martin fick komma hem så småningom men verkade ändå uppskatta det mesta av det vi gjorde under resan. Mannen fick logga en hel del geocacher, en del på vackra ställen och en del snabba utmed vägen. Jag fick komma ut i naturen vid Höga kusten med fina upplevelser. Totalt sett blev det en ganska lyckad resa, med klättringen på Skuleberget som den absluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse).